Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

GOD JUL!

Även om jag har slutat skriva vill jag hälsa er som fortfarande är här inne en riktigt god jul. :)

Själv befinner jag mig i Norge och har redan köpt två julklappar till mig själv. :) Vad önskar ni er?


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Ser att det fortfarande finns frågor.

Jag ser bland alla mina kommentarer att det fortfarande finns oklasheter, så jag ska föröka ge er så klara svar som möjligt. Det är det minsta jag kan ge er. :) 
 
Jag kommer inte att radera bloggen, den kommer att finnas kvar så länge blogg.se finns, så ni behöver inte oroa er att jag kommer radera den. Jag själv läser om alla era kommentarer precis som ni läser mina noveller. :) Om ni någon gång i framtiden skulle börja läsa om dem, kan ni inte kasta in en liten kommentar, skulle vara så kul isåfall. =) 
 
Jag kommer att fortsätta skriva på min sexblogg, absolut. Men jag skrev redan från början att det inte var en blogg jag skulle komma att uppdatera ofta, utan när jag har tid och när jag har lust. Så vi får se när nästa novell kommer. Har inte påbörjat någon, så ja, vi får helt enkelt se. =) 
 
Vill ni mig något kan ni komma att skriva till mig på pinkgirlpms@hotmail.com , och jag kommer garanterat att svara. Jag svarar alltid på mejl från er läsare, och har jag inte gjort det, har ni inte skickat till rätt adress, så kolla upp det. =) 
 
Såg att många av er även undrade vad nästa novell skulle handla om eller när den börjar. Jag kommer inte att skriva en till novell, avslutade precis min sista. Iallafall för ett tag fram över. Så ni får helt enkelt läsa om mina andra och njuta. :) 
 
 
Hoppas att ni fick svar på era frågor. Om inte annat, kommentera detta inlägg så kommer jag svara bland kommentarerna, så håll utkik där. ♥♥♥

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Slutet är nu här för denna blogg.

Jag har precis avslutat min 5:e och sista novell. Jag vet dock inte hur det ser ut i framtiden, men som det känns just nu kommer jag inte att komma tillbaka. Jag måste få reda ut mitt liv och bli frisk igen. Jag vet fortfarande inte vad som är fel på mig. Jag vet att jag lovade er en liten mini novell från Liam och Edwinas perspektiv, från HITRISA, det lilla jag skrivit finns på min dator, och jag filar lite på det vissa dagar, så det kommer att komma, men jag vet inte när. Har jag lovat något håller jag det. =) 
 
Men iallafall, jag vill tacka alla mina underbara läsare. Ni har varit ett stort stöd för mig under denna resa, och tillsammans har vi gråtit och skrattat. ♥ Som mest har jag haft 396 läsare, och jag älskar er alla. När HITRISA del 2 tog slut förlorade jag lite över 100 läsare. Det sved, men jag är glad att ni andra stannade. Verkligen, jag hade aldrig gjort detta om det inte vore för er. 
 
Jag vet att jag har haft mina utbrott och sådant, men jag är inte mer än människa och har kort stubin. Tro mig, det är minst lika jobbigt att leva så, som att ha en sådan människa bredvid sig. ^ haha, jag vet aldrig själv när jag exploderar. 
 
TACK ALLA FINA UNDERBARA LÄSARE. ♥♥♥
 
 
För er som ännu inte läst slutet hittar ni det under detta inlägg. =) 
 
 
/ Marielle 

Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

You gave me strengt - Epilog

Mitt namn är Mindi Pearl Bieber, och jag är 10 år gammal, vilket gör mina föräldrar till 29 år. Jag kunde inte ha önskat mig ett annat sätt att växa upp på, än tillsammans med dem, och alla andra underbara människor runt om mig. Min pappa, Justin, klev åt sidan, från sin karriär, och var med och tog hand om mig under tiden som jag fortfarande var ett spädbarn, och jag kan inte tacka honom mer. Jag älskar båda mina föräldrar obeskrivligt mycket, och jag kommer alltid att göra det. Att som litet barn få växa upp på en buss, eller byta hotellrum var och varannan dag kan kännas som jobbigt, eller fruktansvärt egoistiskt av mina föräldrar, men som sagt, jag hade inte velat ha det på något annat sätt. Utan dem två hade jag inte funnits och därmed inte kunnat skriva detta. Pearl, min mamma är en vacker kvinna med en jätte fin diamant på sitt ringfinger. Mina föräldrar är gifta sedan 5 år tillbaka, och ärligt minns jag det som igår.  

 

 

”Mamma, är du nervös?” Hon nickade lite löst där hon stod bredvid morfar och stirrade på dörren som inte hade öppnat sig än. Både mamma och pappa hade bett mig att vara den som gick längs gången först och placerade ut röda rosblad. ”Det behöver du inte vara, pappa kommer att säga ja.” En enkel tår lämnade hennes ena öga och banade en väg ned över hennes kind. ”Lilla gumman, vem har gjort dig så klok?” Vi visste sedan innan att varken mamma eller pappa hade den egenskapen, så det var en gåta för oss alla. Dörrarna öppnades och det var min signal. Ett steg ut i kyrkan, sedan ett annat. Jag hade från början trott att det inte skulle vara så hemskt att gå den vägen, men ack så nervös jag blev då jag såg att alla blickar låg på mig, och ingen annan. Alla hade sett om jag hade gjort bort mig.  

 

Mormor och morfar är och hälsar på oss så ofta vi är hemma, och jag älskar när dem kommer på besök. Mormor har alltid med sig, antingen massa gott till mig, eller något annat riktigt kul. Morfar däremot han är bara jobbig och kittlar mig hela tiden. Farmor och farfar, dem träffar jag inte speciellt ofta då min farmor valde att flytta tillbaka till Stratford när hon insåg att min pappa inte längre behövde henne vid sin sida, vart han än åkte. Farfar är min favorit, helt klart. Han är faktiskt den enda som hittar på saker med mig, som att åka och bada eller bara gå till lekparken. Alla andra vuxna runt om mig tycker att jag ska roa mig själv, men det är inte så himla lätt när man är 10 år och har ärvt sin pappas energi. Mamma brukar alltid skoja och säga att hon ska köpa ett löpband till mig så jag kan springa av mig lite.

 

”Farfar, kan du göra mera fart på mig?” För en gångs skull var Jazmyn med oss i lekparken och hon byggde massa sandslott till mig, vilket inte hände speciellt ofta. ”Självklart, farfars lilla prinsessa.” Jag tyckte inte om att dem kallade mig prinsessa, jag vet inte varför, men det passade inte riktigt in på mig. Mamma sa alltid till mig att jag såg ut som en sådan när jag var nyfödd, vilket jag hade svårt att tro. Fast å andra sidan, min mamma har alltid rätt. Gungan for upp högre i luften än innan och jag fick en känsla i kroppen av att släppa taget om kedjorna som jag höll i, vilket jag helt plötsligt gjorde. Jag skrek av full hals när jag flög genom luften och var hela tiden beredd på att det skulle göra fruktansvärt ont när jag slog i marken, men farfar tog emot mig, med en arg min i ansiktet. ”Du får inte släppa taget. Du kan göra dig riktigt illa.” Även om jag hängde på trekvart i hans famn så nickade jag förstående på huvudet.

 

 

Pappa satt i soffan med fötterna på bordet, vilket han bara gjorde då mamma inte var hemma eller i närheten för att kunna säga åt honom. Dock var mamma inte hemma just den gången, så jag satte mig ned bredvid honom och la upp mina också. Han skrattade till och drog in mig i sin famn, där jag alltid trivdes mest. ”Du vet att pappa älskar dig va?” Jag nickade och kände hur han pussade mig på hjässan. Han gav mig dosan till tv:n och jag fick byta kanal, vilket jag mer än gärna gjorde då det var sport på tv:n. ”Ovanligt att du slår på barnkanalen.” Han hade verkligen ironi i rösten och det gjorde mig lite irriterad. ”Varför gav du mig dosan då?” Han pussade mig i pannan och log milt. ”Jag skojade, du får se på vad du vill.” Han plockade ändå upp sin mobil och knappade lite för att sedan föra den mot örat. ”Älskling, ska vi äta ute idag?” Han pratade med mamma och deras gulligull orkade jag inte med.

 

”Måste jag vara hos mormor då?” Pappa hade pratat klart och mamma hade kommit hem, och i samma veva som hon klev innanför dörren drog jag och pappa ned våra fötter från bordet illa kvickt. ”När då?” Båda två kollade förvånat på mig där jag stod framför dem, med läppen hängandes. ”När ni ska gå ut?” Dem kollade på varandra och mamma hukade sig ned till min nivå. ”Självklart inte, gumman. Du ska följa med oss.” Jag log istället och drog upp den där hängläppen, för att sedan krama om dem båda. Fort som attan sprang jag in i min garderob och började rota fram extra fina kläder, även om alla mina kläder var fina, och absolut inget att klaga över.

 

Även om både mamma och pappa har en varsin bil så gillar dem tydligen att glida omkring i en vit limousin, ibland kan jag tycka att det är kul, men oftast tycker jag att det är jobbigt med all uppmärksamhet som kommer med den. Utanför restaurangen stod det lite folk, i alla åldrar om jag ska vara ärlig. Både mamma och pappa höll ett stadigt tag i mig vilket faktiskt kändes en aning fjantigt. Dock kom det fram en tjej i min ålder, hon tittade på mig och inte på varken mamma eller pappa, vilket för mig absolut inte hände speciellt ofta. ”Kan vi två ta en bild tillsammans?” Jag är van att tjejer har velat ta bild tillsammans med min pappa, och ibland min mamma, men med mig har det aldrig hänt. Kanske när jag var mindre, men det är sådant jag inte minns. Pappa tittade ned på mig och mötte min förvirrade blick, men han nickade medgivande mot mig och släppte sedan taget om mig, dock höll min mamma fortfarande i mig. ”Hon fixar det här.” Pappa pratade med mamma och hon släppte mig.

 

 

”Inte var väl det där så farligt?” Vi hade satt oss vid bordet och beställt maten, men bara fått våra drickor. ”Nej, det var det inte.” Till och med pappa hade blivit förvirrad när tjejen ville ha en bild tillsammans med mig, och inte med honom, men hade med ett leende på läpparna tagit bilden med flickans mobil. ”Det känns lite konstigt bara.” Han nickade och skrattade, ett skratt jag faktiskt ärvt av honom. ”Det förstår jag, men du får nog från med nu vänja dig vid det.” Maten kom in och placerades framför oss, och tillsammans bad vi en tyst bordsbön. När vi är hemma ber vi högt alla tillsammans, men på restauranger är vi tysta, så att folk slipper titta mer än dem redan gör. Maten smakade utmärkt och vi hade en riktigt trevlig stund tillsammans, även om vi alltid har det.

 

 

När vi hade avslutat kvällen på restaurangen klev vi ut genom dörrarna och mamma var precis på väg att vinka in en taxi, men jag hejdade henne. ”Kan vi inte gå hem?” Båda två kollade på mig som att jag vore galen, men kan man vara annat när man är en avkomma från dem båda? ”Självklart gumman.” Pappa var faktiskt den som gjorde min vilja till lag och började gå mot det hållet som vårt hus låg. Solen var på väg ned över horisonten och jag kunde inte vara gladare än jag var i den sekunden. Jag hade min mamma på min högra sida och min pappa på vin vänstra, jag älskade dem, dem älskade mig och varandra. Jag var den lyckligaste tjejen i ett par skor, och jag skulle alltid vara det. Jag stannade lite i mina steg så jag hamnade bakom dem, utan att dem märkte något plockade jag fram min mobil och knäppte ett kort på mina kärleksfulla föräldrar.

 
 
 
Nu är denna novell över, och jag kan inte tacka er nog. =') 
 
Det är med tårar i ögonen som jag skriver detta. 
Jag kommer dock att skriva ett inlägg till på denna blogg, ♥ 

Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 141.

Efter ytterligare någon timme på sjukhuset fick vi äntligen åka hem, och jag har aldrig i hela mitt liv uppskattat en taxi resa så mycket som jag gjorde då. Justin var fortfarande inte kapabel till att köra, så det fanns inget annat allternativ. Jag var fortfarande irriterad över Justins dåliga beteende på sjukhuset, men jag var glad att han i alla fall kom. ”Hur mår du?” Han drog in mig i sin famn när vi stod i hissen på väg upp till vår lägenhet, och allt jag ville var att lägga mig ned och sova. Vår prinsessa låg och sov, men jag visste att det inte skulle dröja speciellt länge innan hon vaknade och min frid skulle vara slut. ”Trött som fan.” Han kysste min panna och hissen plingade till, så vi klev ur den tillsammans och han ställde ned barnstolen som mamma i all hast faktiskt fick med sig då vi åkte in till sjukhuset. ”Gå och sov, jag tar hand om henne.”

 

Innan jag gick in i sovrummet plockade jag undan allt från kvällen före då vi hade haft en spa kväll i vardagsrummet, men inte plockat undan det. ”Förlåt för mitt beteende. Jag ska aldrig mer dricka.” Justin stod lutad mot dörrkarmen till sovrummet och tittade på mig med lidande ögon. Han viste lika mycket som jag att jag inte kunde vara arg på honom, men jag gjorde i alla fall ett försök. ”När du klev in i mitt rum önskade jag att du inte kommit över huvud taget. Förstår du det?” Han nickade och tog några varsamma steg mot mig. ”Det var fel av mig att dricka så mycket när jag visste att du hade kunnat föda vilken minut som helst. Dock kunde inte min födelsedag sluta bättre.” Hans läppar formade ett vackert leende och jag kunde inte längre vara arg, eller ens försöka. Han hade mig som i en liten ask, vilket ibland var väldigt irriterande.

 

 

”Titta vem som ligger och sover där då.” Rösten var långt borta, men jag kunde ändå höra den klart och tydligt. Jag sneglade upp mot dörren och fick se Justin stå och hålla Mindi i famnen. Klockan på sängbordet visade att jag hade sovit i alla fall två timmar, vilket tydligen fick räcka eftersom jag vaknade. ”Kom hit med er.” Jag satte mig halvt upp och lyfte på täcket så att Justin också skulle få lite. Han la ned henne mellan oss och vi båda la oss på mage och bara tittade på henne. Hon var så vacker, min lilla prinsessa. Så söt när hon sov, men jag hade en känsla av att hon skulle få Justins humör då hon var så lik mig när hon föddes, och allt vad jag hört så var han inte speciellt lugn när han var liten. ”Kan du förstå att vi har gjort den här lilla. Hon är ett perfekt bevis av oss.” Justin kysste mig innan jag hann tänka på hans fråga, eller ens reagera över att svara. ”Jag älskar dig. Så sjukt fruktansvärt mycket.”

 

 

Vi spenderade hela den dagen i sängen, tillsammans låg vi där alla tre och bara gottade oss. Hon luktade så mycket bebis och jag kunde inte sluta lukta på henne, eller sniffa. Justin skrattade åt mig hela tiden och kysste min kind med jämna mellanrum. Mindi vaknade upp och skrek, verkligen gallskrek, så både jag och Justin förstod att hon var hungrig. Jag satte mig med ryggen mot vår exklusiva sänggavel och drog upp mitt linne samt knäppte upp min bh för att sedan hänga fram ena bröstet. Från början trodde jag att det skulle vara genant att göra så med Justin bredvid mig, men han har sett mig naken så många gånger att det kändes naturligt istället. Jag tog Mindi i min famn och hon började genast tutta. ”Ni är så vackra tillsammans. Jag avlider snart.” Justin satte sig så nära mig han bara kunde utan att komma åt henne eller störa henne i maten, sedan kysste han mina läppar passionerat. Vi satt så länge och verkligen smakade av varandra.

 

 

När jag hade matat klart henne tog Justin över henne till sig och bestämde att jag skulle hoppa in i duschen, han tyckte kanske inte att jag var så fräsch, även om jag duschade på sjukhuset. Precis när jag skulle kliva in i badrummet ringde Justins mobil som låg på bänken bredvid mig, och på skärmen lyste det Pappa. Jag svarade utan att ens fråga Justin om lov, vi döljer inget för varandra. ”Hej Jeremy.” Han skrattade till och sedan hörde jag. ”Grattis till nya tillskottet.” Jag tror att det var både Jeremy och Jazzy som skrek. Vilket faktiskt gjorde mig riktigt glad, jag älskade hela Justins familj, och speciellt hans småsyskon. ”Taack, gud vad söta ni är.” Jag började gråta, vilket fick Justin att skratta en aning. ”Vem är hon lik? Kan ni skicka ett kort på henne?” Han bara vällde frågor över mig om henne, vilket jag kunde förstå, han ville väl veta hur sitt barnbarn ser ut. ”Vi skickar en bild på henne sen, jag är precis på väg in i duschen. Du kan få prata med Justin.”

 

Att få duscha hemma i sin lägenhet var underbart, mina hårprodukter och mina handdukar, till och med vattnet var annorlunda. ”Baby, får jag göra dig sällskap?” Justin hade smugit in i duschen och stod bakom mig. Så egentligen hade han redan klivit in innan jag hann svara honom. ”Självklart.” Han placerade sina händer på mina höfter och kysste mig på axeln. Hans beröring väckte lusten inom mig, och med tanke på att vi inte hade legat på väldigt länge så kunde jag förstå att min kropp reagerade som den gjorde. ”Jag vill ha dig.” Jag visste att vi inte hade speciellt lång tid på oss då Mindi kunde vakna vilken sekund som helst. Jag vände mig mot honom och kysste hans läppar hungrigt, och lät mina händer vandra över hans mage och vidare ned för att kunna ta honom i min hand. Hans lätta stön lämnade hans läppar och gjorde mig om ens möjligt ännu mer upphetsad.

 

Känslan i kroppen när han trängde in i mig gick inte att beskriva med ord. Han tog mig hårt bakifrån mot väggen i duschen, och varje millimeter av honom i mig fick mig att vilja skrika ut min lust, men jag bet mig i läppen just för att inte väcka Mindi, eller grannarna runt om oss. Hans händer var väl placerade på mina bröst och hans fingrar lekte med mina bröstvårtor som var styva av hans beröring. ”Baby, lugna ned dig lite.” Han skrattade till och drog sig ur mig. ”Har du ont?” Jag nickade bara mot honom för att sedan lyfta upp mitt ena ben på kanten och låta honom tränga in i mig framifrån. Han kysste mig och knullade mig i en lugn takt som faktiskt var behaglig, och som jag verkligen njöt av. ”Jag älskar dig. Så fruktansvärt mycket.”


 
 
Nu är det inte långt kvar tills slutet är här. 
 
Hur känner ni för det? 
 
Och till er alla som frågat om jag ska ta bort bloggen, ALDRIG.
Den kommer att finnas kvar till blogg.se lägger ner ^ haha 
 

Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 140.

Varje liten minut som gick utan att Justin visade sitt ansikte gjorde mig inte gott. Jag ville att han skulle vara med mig under denna stund, det var något vi skulle göra tillsammans. Barnmorskan hade sprungit ut och in ur mitt rum den senaste halvtimmen, men inget hade förändrats, förutom att vattnet faktiskt hade gått. Vilket i alla fall kändes som en början, och ett bevis på att ungen var tvungen att komma ut på ett eller annat sätt. Mamma och Pattie fanns fortfarande vid min sida, och dem höll en varsin hand i sin, och lugnade ned mig en aning. Mina förvärkar var inte att leka med, och jag tror att alla uppfattade min smärta. ”Kan ni påminna mig att jag aldrig mer ska föda barn.” Både mamma och Pattie började skratta, vilket fick mig att skratta också, och då gjorde allt så mycket ondare. ”Få mig inte och skratta.”

 

20 minuter till gick och ingen skymt av Justin. Jag visste att både mamma och Pattie lämnat honom oräkneliga sms och meddelanden på hans mobilsvar, så allt jag hoppades och önskade var att han skulle kliva in genom dörren och vi tillsammans skulle föda detta barn. Jag kunde inte längre ligga still i sängen, så jag vandrade fram och tillbaka av både smärta och rastlöshet. Jag hade nog utan problem kunnat slita ut golvet, men det hade absolut inte varit min mening. ”Pearl, hur läng tid är det mellan värkarna?” Min barnmorska var återigen tillbaka. ”Typ 7 minuter kanske.” Mamma svarade henne innan jag ens hann fundera på saken. Jag var glad att jag hade med henne. Annars hade jag gått i taket för längesedan, och det är nog inget sköterskorna på avdelningen hade gillat.

 

 

Dörrarna till mitt rum var öppna just för att det sprang folk ut och in hela tiden, då tiden var knappt. Och det fanns inte en tillstymmelse till att jag skulle ha undgått att höra när Justin klev in i korridoren. Han sjöng, och absolut inte vackert, tro det eller ej. Pattie spärrade upp ögonen och såg på mig med ilska i kroppen. Både hon och jag hörde att han hade väldigt mycket alkohol i kroppen. ”Jag ska bli pappa, jag ska bli pappa.” Och ibland kunde man till och med höra en sådan partytuta, vilket kanske inte passa så speciellt bra in just där och då. ”Hej baby. Är det dags snart eller?” På Justins huvud satt en partyhatt på sned, och som sagt så hade han en tuta i handen. Ryan och Chaz var med honom, men höll sig i bakgrunden. Jag hann dock inte svara innan Pattie bokstavligen tog honom i nackskinnet och släpade in honom på toaletten.

 

Jag ville skratta åt hela incidenten, men kunde inte då jag hade alldelens för ont. Hade inte Pattie varit där hade jag gått i taket över Justins oansvariga beteende, men jag kunde inte göra det då, jag hade alldelens för ont, men han skulle få veta när vi kom hem igen. ”Hur mår du?” Barnmorskan Emma kom in med en spruta i handen och jag visste ganska på en gång att det var dags för epiduralsprutal. ”Jag kan än så länge hantera det, men det kommer mer och mer smärta hela tiden.” Jag lutade mig tillbaka i sängen och placerade mina fötter så att hon kunde se hur mycket jag hade öppnat mig. ”Det går fort nu. Jag ska hämta en kollega till mig, så ska vi sätta igång med allt.” Det var så skönt att höra henne säga det, då jag inte ville något annat än hålla min dotter i min famn.

 

Pattie var den första som klev ut från toaletten, men Justin kom inte långt efter med huvudet sänkt mot golvet. Jag kände på mig att han skulle komma och be om förlåtelse, och att han verkligen var ledsen över det som hänt. Både mamma och Pattie lämnade rummet och Justin satte sig ned på stolen där mamma tidigare suttit och hållit mig i handen. ”Förlåt. Jag borde inte ha druckit så mycket, och absolut inte kommit hit på det sättet jag gjorde.” Han tog min hand och kysste ryggen på den. Jag hörde hur han verkligen var ledsen över det han gjort och att han insåg att det var fel. ”Kom hit.” Jag slog med min hand på sidan av min säng och han satte sig ned bredvid mig. Jag krånglade mig upp i sittande ställning och kysste hans läppar, i det ögonblicket insåg jag att det inte fanns något att vara orolig över. Vi var en familj, och skulle just då bli lite större. Hans hår var blött och rufsigt, vilket jag ansåg vara ganska sexigt.

 

”Mamma duschade hela mitt ansikte och bad mig dricka typ 10 glas vatten. Så jag mår bra, men är fortfarande full.” Han höll mig i handen när barnmorskan kom in tillsammans med en annan. ”Allt kommer att gå bra.” Han kysste min panna och smekte bort allt hår jag hade i ansiktet. Efter mycket pill hit och dit, så satte värkarna verkligen igång. ”Du ska nu krysta då du känner att värkarna är på väg, och ta sedan flera djupa andetag mellan.” Jag nickade för att visa att jag hade förstått. Jag har aldrig någonsin varit med om en sådan smärta som när huvudet var på väg ut, men det var det värsta, när det väl var ute så gick allt smidigt och jag hade tillslut min dotter på bröstet. Justin hade, även om han inte tror det, varit till stor hjälp under förlossningen, han fick mig lugn men såg ändå till så att jag krystade kraftfullt.

 

 

2 mars, kl. 00.20. ”Vill pappan klippa navelsträngen?” Justin såg på mig med kärlek i blicken innan han tog emot saxen och klippte mellan två klämmor. Vår dotter låg på mitt bröst, inlindad i en handduk. Justin satt bredvid mig och grät av lycka, vilket jag i alla fall hoppas på att det var. Emma lyfte henne från mitt bröst. ”Vi ska bara kolla hur lång hon är, och hur mycket hon väger, samt tvätta av henne.” Jag blev lugn av henne, och fick hela tiden se när dem gjorde allt. Justin höll min hand igen men jag nöjde mig inte med det så jag kysste honom. ”Kan inte du hämta våra mammor?” Justin tittade på mig, men rörde sig inte. ”Vill du inte ha mig här?” Ibland vill jag slå honom, med något hårt så att han förstår att jag älskar honom med hela mitt hjärta. Det finns dock ställen man ska undvika sådant på, och just detta var ett sådant. ”Sluta, klart jag vill.” Jag vände blicken till Emma som kom mot mig. ”Får jag duscha? Känner mig lite äcklig.” Hon log mot mig och gav Justin vår dotter. ”Jag ska bara hämta en handduk åt dig.” Sedan lämnade hon rummet. Att se Justin tillsammans med henne gjorde mig så fruktansvärt glad, och jag blev mer kär i honom än jag tidigare vart. Han tittade upp på mig. ”Mindi. Hon ska heta Mindi.”


 

 

Nu är det inte alls speciellt mycket kvar att läsa av denna novell. =/ Tråkigt, men sant. 

 

I love u, ♥ 


Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 139.

 

Grabbarna hade redan lämnat lägenheten och all röra efter sig, så det var bara att börja plocka ihop efter tre snorungar. Det såg ut som att en bomb hade exploderat och det störde mig verkligen. Jag höggravid och bara någon dag kvar tills födseln får plocka reda på efter tre vuxna män. Jag blev dock avbruten av att det ringde från receptionen, mamma och Pattie hade gjort entré. Så jag kunde sätta dem två i arbete istället, då jag vet att ingen av dem skulle låta mig göra det. Ibland kan det vara ganska skönt att vara gravid, men nu börjar det stiga mig över huvudet. ”Pearl gumman.” Mammas röst ekade över hela lägenheten när hon klev innanför dörren. Jag orkade inte röra mig så jag låg kvar i soffan med fötterna på bordet och såg allmänt tjock ut. ”Här inne.” Både mamma och Pattie kom in i vardagsrummet och ställde ned alla påsar dem hade med sig på golvet innan dem satte sig ned bredvid mig och började känna på magen. ”Farmor och mormor är här nu.”

 

Dem gjorde faktiskt som jag hade trott, dock svor dem lite mer än jag hade tänkt mig, men dem plockade upp efter grabbarna. Pattie hon måste ha varit van vid att plocka upp efter grabbarna, så att hon svor gjorde mig lite fundersam. Mamma hade handlat med sig massa ost och kex innan hon hämtade upp Pattie, så hon och jag stod i köket medan Pattie svor över Justins strumpor. ”Hur mår du egentligen? Du ser lite trött ut.” Mamma la en arm över mina axlar och pussade mig på huvudet. ”Jag är trött, framför allt på att bära på denna mage.” Jag såg mammas medlidande blick, och det var det sista jag ville ha från henne. ”Hon kommer snart.” Jag visste att min mamma hade rätt, men det var ändå tröttsamt. Jag ville hålla min dotter i famnen, inte bära omkring på henne som en känguru, i magen. ”Nu är allt städat, se till nu så grabbarna fixar efter sig själva.” Jag nickade och kramade om mig.

 

 

”Ni kommer aldrig förstå hur mycket jag älskar er just nu.” Mamma höll på och massera in hårinpackning i mitt hår, medan Pattie gav mig fotmassage. Jag var i himmelriket och inte ens Justin kunde ge mig det där som dem gav mig nu. Jag höll nästan på att somna men det var något som inte fick hända då vi skulle ha myskväll, och det var något som jag behövde. Både mamma och Pattie skrattade åt mig, då jag låg och njöt så mycket jag kunde. Min mobil plingade till så jag var tvungen att sträcka mig efter den. ”Baby, hoppas att våra mammor tar väl hand om dig. Jag saknar dig, det gör jag och jag vill inget annat än lämna detta ställe och komma hem till dig, men mina idioter till vänner tillåter mig inte. Hur mår magen? Några sammandragningar? Jag älskar dig, så fruktansvärt mycket. Puss ♥” Jag började nästan gråta över Justins sms, han brukar sällan vara så känslig mot mig, men nu gjorde det mig lite ledsen. Mina hormoner spelar mig ett spratt.

 

Pattie såg på mig att det var något, så hon frågade. ”Det var från Justin. Han är så söt mot mig. Även fast han är ute med sina bästa vänner så tänker han på mig, och saknar mig. Det gör mig rörd. Jag älskar honom så fruktansvärt mycket, och vet inte vad jag skulle göra utan honom.” Hon såg på mig när jag berättade min kärlek gentemot hennes son. ”Jag vet att han älskar dig med. Jag har aldrig i hela mitt liv sett honom så förstörd som dem dagarna du var borta. Han såg ut som ett levande lik, och det vill jag aldrig mer uppleva. Du har stulit hans hjärta, och det gör mig glad.” Återigen rann mina tårar ned för mina kinder. Jag fattade redan från början att Pattie hade uppfostrat honom till en bra människa. Hon hade gett honom all den kärlek han förtjänade, och hade lärt honom mycket om livet. Hon skulle bli en underbar farmor och det finns ingen i världen som skulle kunna ta hennes plats.

 

 

Timmarna rullade framåt och det började bli sent på kvällen. Vi satt tillsammans i köket och pratade om livet samtidigt som dem smuttade på ett glas vin, och jag på min Fanta. Det kändes lite udda, men jag var glad över det. Det värkte till i magen på mig nå så fruktansvärt, så jag hukade mig framåt och tog mig i sidan. ”Mamma, det gör ont som fan.” Hon ställde ned sitt glas och hoppade över på min sida för att ta emot mig innan jag ramlade av stolen, det var en sådan smärta jag aldrig tidigare kände. ”Vi måste åka till sjukhuset.” Pattie var den som ringde efter en taxi, även om en ambulans hade varit bättre. ”Pearl, lyssna på mig nu. Du måste andas, oavsett hur ont det gör. Hetsa inte upp dig, då kommer dina krafter ta slut fortare.” Min mamma hade gjort detta en gång, och det var med mig. Och jag var fruktansvärt glad att jag hade henne med mig, hon lugnade ned mig snabbt. ”Taxin kommer om 5 minuter.”

 

Skötväskan var packad och stod redo innanför dörren så Pattie greppade tag i den samtidigt som mamma hjälpte mig ut genom dörren. Hade jag vetat från början att det skulle göra så fruktansvärt ont, hade jag nog sytt igen den intima delen och aldrig någonsin legat med Justin. Tanken var lockande, men jag skulle aldrig göra det. Jag ville ha en stor familj, och jag hade precis påbörjat den. ”Någon måste få tag i Justin.” Pattie kollade på mig med lidande ögon. ”Har redan ringt honom flera gånger, men han svarar inte.” Jag trodde inte mina öron. Om han inte svarade betydde det bara en sak, han skulle inte få vara med då hans första dotter skulle till att födas, och jag behövde honom verkligen vid min sida. Visst, min mamma var bra på att lugna ned mig, men han kunde det bättre. ”Ring honom igen. Ring Ryan eller Chaz, ni måste få tag i honom.” Mamma strök mig över pannan och hyschade mig. ”Gumman, andas. Han kommer.”

 

Väl inne på sjukhuset togs vi emot av en barnsköterska, och hon visade oss till ett rum som såg ut att tillhöra vilken lägenhet som helst, förutom sängen som verkligen var en riktig sjukhussäng. Vi befann oss på en sluten avdelning, då personalen väl kände igen både mig och Pattie. ”Ta på dig den här, och så kommer jag in om en stund.” Jag såg efter henne som att hon vore galen, fattade hon inte att jag höll på att föda barn och hon ber mig sätta på mig nått jävla nattlinne och sedan går hon. Jag behövde hjälp mot smärtan som ilade i hela min kropp. ”Gumman. Gör som hon säger, hon kommer tillbaka.” Mamma såg nog mitt ansiktsuttryck och ville återigen få mig lugn. Jag slet åt mig tyget som låg på sängen och vankade in på toaletten för att kunna byta om. När jag kom ut igen satt hon i en stol med mamma och Pattie. ”Så, vart är pappan? Ska inte han vara med?” Hennes ord var som ett fruktansvärt slag i magen. ”Han.. han” Jag stammade, visste inte vad jag skulle säga, så Pattie tog över. ”Han kommer snart.”


 

 

Sorry för bildlöst. =/ 

 

Tror ni att Justin kommer att komma, eller kommer han missa sin dotters födsel? ^ 

 


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

139 är klart.

Är det några som är sugna på kapitel 139 eller? ;P 
 
Kan meddela er om att det är max 4 kapitel kvar, kanske till och med 3.
Bara så att ni är förberedda på att slutet är nära. 

Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 138.

1 mars. Ryan och Chaz sov hemma hos oss i vår nya lägenhet efter att vi hade kört hit Pearls alla kläder och dem få sakerna som hon faktiskt ville ha med sig ifrån sitt flickrum hemma hos sin mamma och pappa. Platsen bredvid mig var tom då jag vaknade upp på min födelsedag men jag kunde höra hur det skramlade utanför och hur tre betydelsefulla människor stod och viskade precis utanför dörren, så jag la mig till rätta igen och blundande, så att i alla fall dem skulle tro att jag sov. ”Jag må han leva, jag må han leva ut i hundrade år…” Chaz och Ryan kan vara dem värsta att sjunga, någonsin, men det är tanken som räknas, och jag är överlycklig att dem fortfarande är mina vänner. ”Baby, jag vet att du är vaken. Du är för nyfiken för sådant.” Pearl hade rätt, men det tog emot som sjutton att ge henne det, även om jag ville se vad dem kom med. ”Juju, öppna ögonen nu då.” Jag gjorde som hon sa med ett leende på läpparna och fick se hur både Ryan och Chaz stod där med varsitt paket i handen och Pearl med en tårta.

 

”Är du helt knäpp i huvudet eller?” Ryan låg på golvet dubbelvikt av skratt när jag öppnade mitt paket från honom. Den människan förtjänar en fet smäll ibland, men denna gång ville jag ge honom något värre. Pearl och Chaz skrattade dem med, men absolut inte lika mycket. ”Varför har du anmält mig till en open mic night?” Orden snubblade fram i min mun, allt var bara så skrattretande. ”Tyckte vi kunde ha en kväll vi sent skulle glömma. Håller du inte med?” Han vickade på sina ögonbryn och log hånfullt mot mig. ”Jo, absolut. En hemmakväll med min gravida flickvän..” ”Oh, tänk inte på mig. Jag har bjudit hit din mamma och min mamma. Vi ska ha en spakväll tillsammans.” Pearl hade uppenbarligen varit med på det hela, och det var verkligen inte bra då jag skulle vara så illa tvungen att gå ut med mina två idioter till vänner.

 

 

”Vågar man ens öppna ditt paket nu, du har väl slagit in kostymen jag ska ha på mig?” Chaz tittade på mig precis som att jag var den som var korkad av oss tre. ”Ge dig nu. Det kommer bli kul, och du behöver inte vara orolig.” Sakta men säkert öppnade jag paketet som var väl inslaget. I lådan som såg ut att komma från en exklusiv affär, sådant lägger jag märke till nu för tiden, var av blå sammet. Det var nästan lite likt en ask som man oftast får då man köper smycken, så att det kom från Chaz gjorde mig en aning rädd. Jag skrattade till åt mig själv och mina tankar, vilket gjorde så dem andra kollade konstigt på mig. I lådan låg ett halsband, med en bild på oss tre tillsammans då vi var yngre och det var mer fart i oss. ”Vad ger man en grabb som har allt, och kan köpa det han inte har? Jo, en sak han aldrig skulle köpa själv.” Chaz lät nöjd över sin present, och jag kunde inte bli mer glad. Hans present var mer betydelsefull än Ryan’s, då han bara sätter mig i skiten hela tiden. Ungjävel.

 

 

Vi åt tårta till frukost vilket jag absolut inte hade något emot, och jag kunde på första tuggan tala om att Pearl hade gjort den från början till slut, då det var färska hallon med och den smakade inte alls som något skräp man köper i en affär. Nej, min flickvän kunde baka, och hon gjorde det underbart. ”Sluta smaska.” Pearl slog till Ryan på axeln och kastade en kaka på honom. ”Ey, vad var det där bra för?” Han kastade tillbaka den och sedan var det kört. Dem två kastade allt dem hittade på varandra, medan jag och Chaz i stort sett bara kollade på. ”Ge er nu.” Det var faktiskt Chaz av oss som röt ifrån, vilket fick dem båda att stanna upp precis som att klockan hade stannat. ”Nej, nu gör vi oss i ordning, vi har mer att fixa under dagen.” Båda grabbarna reste sig upp och försvann innan jag ens hann vända huvudet till och fråga vart dem skulle. Pearl tittade efter samma sak som jag, men hon försvann strax efter, hon med.

 

”Baby, har du inte ens reagerat över att du inte fått en present från mig?” Hon kom tillbaka och satte sig bredvid mig, med ett underbart leende på läpparna. ”Nej, och vet du en sak. Jag vill inte ha annat än dig, och tösen i din mage. Så nej, håll allt annat borta från mig.” Hon spärrade upp ögonen och såg nästan ledsen ut. ”Okej, då slänger jag väl det här då.” hon reste sig upp, men hann inte långt innan jag ryckte tag i henne så att hon hamnade i mitt knä. ”Fast har du redan fixat något, tar jag självklart emot det. Hey, baby. Jag älskar dig.” Hon gosade in sig vid halsen på mig och lämnade små blöta kyssar. Jag minns första gången som hon och jag höll på att kyssa varandra, precis som att det vore igår. Jag hjälpte henne med dragkedjan på klänningen efter maskeradbalen på skolan. Såhär i efterhand önskar jag lite att jag faktiskt hade tagit steget och kysst henne, jag vet att jag inte hade ångrat mig. Absolut inte.

 

”Grattis älskling.” Paketet som hon gav mig var absolut inte stort. Oftast brukar det vara dem minsta paketen som är dyrast, eller dem som inte ens går att slå in. Min tjej kunde förvåna mig, då jag absolut inte hade sett min förra födelsedag urarta sig som den faktiskt gjorde. Hon hade gett mig en dag jag sent skulle glömma, och jag hade inget emot det. Innan jag öppnade det var jag tvungen att retas lite med Pearl. Hon satt fortfarande i mitt knä och såg sådär lurig ut som bara hon kan. Jag la ner paketet på bordet och kysste hennes läppar utan att hon han reagera. ”Minns du presenten du gav mig förra året?” Hennes kinder hettade till och hon vek ned blicken illakvickt. Vilket var mer roande för mig än för henne. ”Ge dig.” Jag skakade på huvudet och log mot hennes läppar. ”Vad jag minns bad du mig fortsätta…” Hon pressade sina läppar mot mina nu, i ett sätt att säga åt mig att hålla käften, så jag gjorde det, och kysste henne tillbaka.

 

Den tjejen som satt i mitt knä var den tjejen jag älskade över allt annat på hela jorden, och jag skulle utan problem kunna lägga ner min mikrofon om hon bad mig. Hon var mitt liv, och det var henne jag ville leva resten av mitt liv tillsammans med. Hon är också den enda människan som gång på gång kan överraska mig med små saker, som för en annan inte skulle betyda något, men som betyder allt för mig. I paketet från henne fanns ett häfte, med massa små kuponger av olika slag. Jag såg att hon hade klippt och klistrat alldelens själv då det var väl gjort men ändå inte. På första sidan var det små bokstäver som lydde, ’när du känner dig nere.’ Hon är så söt, att man får ont i tänderna. Första kupongen var på en helkropps massage, och sedan blev det mer och mer dirty. Det är det jag säger, hon förvånar mig hela tiden med små saker. Hon kan aldrig prata om vårt sexliv, men hon kan verkligen skriva om det, och ge mig hintar hit och dit. ”Baby, bästa presenten ever.” Att kyssa hennes läppar är som att gå på moln, fluffiga moln, och jag älskar det.


 

Det är helt okej om ni vill mobba mig för min extremt snygga bild. Klippa och klistra i paint är inte så svårt som ni tror ;) haha ^^ Jag dööör, detta är fan bara pinsamt. Dock är det nog kapitlet som räknas, hoppas jag iallafall.. ^^ haha.. 

 

Vad tycker ni om grabbarnas presenter? =) Och framför allt Pearl's ?? =) 

 

 

BTW, har ni slutat föra konversationer i min lilla chatt ?? :P 


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Writing...

Håller på att skriva på kapitel 138 , så det kommer upp om inte allt för lång tid.
Men ni får en sneak peak innan. ♥ 
 
 
”Är du helt knäpp i huvudet eller?” Ryan låg på golvet dubbelvikt av skratt när jag öppnade mitt paket från honom. Den människan förtjänar en fet smäll ibland, men denna gång ville jag ge honom något värre. Pearl och Chaz skrattade dem med, men absolut inte lika mycket.

Skrivet:
Kategori: Bloggtips ♥

Bloggtips. ♥

Jag har läst hennes novell sedan hon började, och av personliga skäl kom aldrig riktigt ett avslut på hennes förra, men hon har lovat oss att det kommer att komma, och det är huvudsaken. :) MEN till det bra, hon har påbrjat en ny novell, en handling jag aldrig tidigare stött på, och jag har följ och läst över 60 stycker noveller om Justin Bieber. Oavsett om han är en badboy i denna novell, så finns det ingen likhet mellan varken Danger eller BieberTime. Så ni behöver inte oroa er över det. Men sen finns det såklart människor som LETAR likheter, men då har man inget vettigt för sig. Fan läs och njut istället, då hon är heelt underbar på att få ner ALLT i en novell. :) 
 
Klicka på bilden för att komma till bloggen, och handlingen finner ni under bilden. ♥
 
 
 

HANDLING: Esme Haven är en ung attraktiv kvinna, som gör allt för att hålla sin karriär så långt ifrån botten som möjligt. Med hjälp av sin trofasta vän och kollega Adam Duhmel, får hon en dag det uppdrag hon alltid drömt om. Ett uppdrag som kräver ny identitet, en ny bostad i en helt annan stad och en helt ny look. 

 

Har hon det som krävs för att kunna fullfölja sitt uppdrag? Hennes uppdrag som går ut på att gå under djupet i Los Angeles gator och hitta gruppen som kallar sig för "Five", där ingen mindre än badboyen Justin Bieber står högst på listan över människor ingen vill se i livet. 

 

Blir det en dans på rosor som hon förväntar sig eller händer det som hon aldrig vågat drömma om?

 

Detta är en resa full av äventyr, intriger, mörka hemligheter och en förbjuden kärlek som träffar två helt olika människor med två helt olika världar och när det inte kunnat bli värre står Esme inför ett beslut som kan förändra hela sin framtid.


Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 137.

 

Det var dem absolut längsta 20 minutrar i hela mitt liv. Jag satt tillsammans med min mamma, Debbie och Fred i väntrummet på sjukhuset, men klockan gick så sakta att jag började få ont i magen. ”Allt kommer att gå bra, Justin.” Debbie la en hand på min axel och såg lugnande på mig, dock förstod jag inte hur hon kunde vara så lugn när hennes dotter befann sig på sjukhus efter att ha svimmat av. ”Hur kan du vara så säker?” Jag såg verkligen lugnet i henne, vilket faktiskt smittade av sig en aning, och det var skönt. ”Min dotter är stark.” Samma doktor som tog emot oss när vi kom in, klev ut ur rummet som Pearl befann sig i, med ett friskt leende på läpparna, vilket faktiskt gjorde så att den där hemska klumpen försvann från min mage. ”Er dotter kommer att klara sig, hon mår bra och är vaken. Hon kommer att få lämna sjukhuset om någon timme…” ”Får jag gå in?” Hon log milt mot mig och nickade på huvudet.

 

”Titta inte på mig sådär. Jag mår bra, vi mår bra.” Hon placerade sina händer på sin mage och log, också hon lugnande. Jag förstod inte vart den familjen hade fått sitt lugn ifrån, men det smittade av sig. Jag satte mig på stolen bredvid hennes säng och kysste henne på kinden. ”Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, någonsin.” Doktorn kom in tillsammans med våra föräldrar och började återigen berätta vad det var som hade hänt. ”Din kropp är ovan vid sådant, då detta är första gången för dig. Den smärtan du kände var en förvärk, och du kommer att få känna många fler sådana. Men nu ska du få åka hem, och vila.” Hon strök Pearl över huvudet och lämnade rummet. Hon satte sig upp i sängen och dinglade med fötterna över kanten. ”Vill min blivande make hjälpa mig med skorna?” Alla i rummet började skratta medan jag sträckte mig efter hennes sandaler.

 

 

När vi kom hem till Pearl igen hjälpte jag henne upp på rummet och bäddade ned henne i sängen. Hon var en aning envis, men jag fick som jag ville tillslut. ”Jag åker och handlar, är det något ni behöver?” Debbie tittade upp från tidningen som hon satt och läste i köket, för att sedan gå bort mot kylskåpet och kolla igenom det. ”Ja, du skulle kunna få köpa med dig lite mjölk och en ost, du får pengar när du..” ”App, app, app. Inga pengar, jag handlar. Är det nått mer du vill ha?” Hon såg på mig precis som att jag var galen nog att ge dem en bil. Även om jag hade kunna gjort det. ”Jag skickar dig ett sms med lite saker då, så du inte glömmer.” Jag nickade mot henne och vandrade ut i hallen. Precis när jag fått på mig skorna plingade det till i min mobil och Snuttan lyste på displayen. ”Skulle du kunna köpa en tidning åt mig? ILY♥” Min lilla prinsessa, hon är så söt.

 

 

Tro det eller ej, men jag fick faktiskt gå fritt inne på mataffären, vilket jag faktiskt inte trodde från början, men blev lycklig överraskad när fallet var så. Jag passerade hylla efter hylla och plockade i allt jag skulle ha, och allt som Debbie hade skrivit i sms:et, och att döma av det såg det ut som att hon skulle baka. Vilket jag inte hade något emot, då hon alltid gjorde så goda saker. I kylen vid frukten hittade jag den ultimata, bli-bra-igen presenten till min flickvän. När jag hade hittat allt jag skulle ha vandrade jag bort mot kassan så att jag kunde plocka ned en tidning till Pearl. När jag stod där bland alla tvåtusen olika tidningar kom det fram en liten flicka och knackade mig i sidan. ”Är du Justin Bieber?” Den lilla flickan var så söt att jag inte kunde säga något annat än sanningen. ”Japp, det är jag.” Hon log lite generat. ”Kan jag få ta en bild med dig?” Vad jag tror var henne mamma kom gåendes emot oss med sin mobil i högsta hugg, och jag hukade mig ned till flickans nivå och pussade henne på kinden. Ett kort togs, och jag kände mig tvingad till att ha en bild på oss två, så jag frågade om hon kunde ta en bild med min mobil också, vilket hon gärna gjorde.

 

 

 

”Baby, har du köpt två liter hallon till mig?” Pearl såg på mig med en förundrad blick samtidigt som hon stoppade ett rött stort hallon i munnen och verkligen smakade av det. ”Självklart. Allt för dig.” Hon slog med handen bredvid sig i sängen och lyfte på täcket som jag tidigare hade lagt över henne. ”Kom.” Jag satte mig ned bredvid henne och lät henne krypa in i min famn så gott hon kunde. Efter en ganska lång stund av tystnad kunde jag höra hur hon snyftade till. ”Gumman, vad är det?” Hon brukade alltid kolla på mig när jag frågade något sådant, då hon var ledsen, men inte den gången, hon burrade in sitt huvud i min mage så hårt att jag märkte att hon ville försvinna från jordens yta. ”Jag är rädd, så fruktansvärt…” ”Schy, allt kommer att gå bra. Jag kommer finnas med dig, och jag låter inget hända varken dig eller vårt barn. Förstår du det?” Hon nickade lite och såg upp på mig, vilket gav mig ett tillfälle i att kyssa hennes panna. ”Sov en stund nu. Det har vart en hård dag.”

 

Även om klockan inte var speciellt mycket på eftermiddagen somnade hon på en gång då hon väl slappnade av, och det bästa med henne när det kommer till hennes sömn är att jag kan flytta mig utan att hon vaknar. Nere i köket stod Debbie och bakade, precis som jag hade förutspått då jag handlade, och det doftade ljuvligt. ”Sover hon?” När jag kom in i köket satte jag mig ned vid bordet och kollade på henne. ”Ja, hon behöver det, även om hon kommer hålla mig vaken i natt. Men det kan jag ta.” Hon log mot mig, ett leende Pearl alltid gav mig då hon var på det humöret. ”Du är en bra pojkvän, och jag vet att du kommer bli den bästa pappan till mitt barnbarn.” Jag kunde inte undgå den där tåren som letade sig ned över min kind, och innan jag hann ta bort den såg Debbie den. ”Gubben då. Allt kommer att gå bra. Både du och Pearl är starka nog att ta detta steg in i vuxen livet.” Hon kramade om mig, precis som min mamma gjorde då jag inte mådde sådär jätte bra.

 

När klockan hade börjat närma sig 6 på kvällen ringde det på dörren hemma hos Pearl, och Fred gick och öppnade. Jag och Debbie satt fortfarande kvar i soffan och smaskade på dem nybakade muffisarna. ”Justin, jag tror det är till dig.” Fred ropade från hallen vilket fick mig att studsa upp på fötterna och springa dit. Dem två ansiktena som jag såg utanför dörren gjorde mig så glad, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. ”Ryan , Chaz. Vad gör ni här?” Jag kastade mig över dem precis som jag alltid gjorde då jag såg dem. ”Hey, tror du att vi tänker missa din födelsedag en gång till, eller?” Vi tre skrattade ikapp, tills jag kom på att jag kanske skulle bjuda in dem. ”Hur hittade ni hit?” Dem såg på varandra med ett leende. ”Din mamma hjälpte oss.” Det kunde jag i och för sig ha listat ut själv. ”Så vart är din gravida tjej någonstans.” Först då kom jag på att hon låg och sov. ”Hon sover, vi har vart på sjukhuset idag, hon svimmade.”


 

Skönt att det inte var något speciellt med Pearl, bara lite förvärkar. =) Barnet kommer nog komma snart. ^ 

Får la se vad Ryan och Chaz har hittat på. Vad tror ni? 


Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 136.

Väl i bilen vägrade jag kolla på Justin som jag kände hela tiden sökte min blick. Jag ville inte se besvikelsen i hans ögon, då jag visste hur ont det skulle göra.  Los Angels susade återigen förbi utanför fönstret, men jag hann inte se om det hade hänt något nytt eller inte. Dock kände jag på mig att vi var förföljda, vilket vi var. Då jag vände mig om och såg samma bild åka bakom oss, som gjort det i över 15 minuter. ”Baby, vi är förföljda.” Justin suckade högljutt men fortsatte koncentrera sig på vägen vilket jag var glad över. Även om han började sicksacka mer mellan bilarna, och med samma bild bakom oss, i samma hastighet. ”Gör inget dumt nu, snälla.” Justin visste att jag under mina gravidmånader hade blivit jätte rädd för höga farter, speciellt i en bil. ”Jag ska inte.” Han svängde av vägen så att vi hamnade på en som ledde oss in till staden.

 

Bilen fortsatte förfölja oss, och jag gillade inget av detta. Jag vet att Justin flera gånger tidigare blivit stoppad av polisen när det egentligen borde ha varit alla paparazzi som dem borde ha stoppat. Han saktade in bilen mitt på vägen och stannade verkligen. Jag började skratta och vände mig så att jag satt med ryggen mot rutan och såg inte när bilen som följt efter oss stannade bredvid med en videokamera i handen. ”Nu har jag ner rutan, så skratta inte.” Jag såg hånleendet på Justins läppar, och bara det gjorde så att jag skrattade ännu mer. Rutan åkte ned bredvid mig. ”Du kör helt vårdslöst i trafiken, vet du om det Bieber? Vi har allt på film.” Justin nickade bara mot honom, fortfarande med ett leende på läpparna. I bilfilmen på Justins sida stod det också en bil, så hela vägen i en körriktning var stoppad.

 

 

Bilarna började bli otåliga då det tutades runt om oss i vild förtvivlan. Folk skrek så mycket dem orkade, och vissa klev till och med ut ur bilen. ”Du stannar upp hela trafiken.” Det var fortfarande samma paparazzi med kamera i handen som försökte få Justin att säga eller göra något. Dock hann alla andra trafikanter bli lite förbannade, så det kom till och med fram en på Justins sida, och knackade på rutan. ”Kan du köra eller? Du står mitt i vägen.” Justin tittade bara på honom och pekade sedan på dem andra två bilarna. ”Dem då?” Sedan tryckte han plattan i botten och bilarna bakom blev som små, små pygméer. Eftersom att vi var helt ensamma på vägen var jag inte riktigt lika rädd som annars, men rädslan fanns fortfarande där. Justin la en betryggande hand på mitt ena lår, och allt jag önskade var att han skulle känna hur pulsen gick ned av hans beröring.

 

 

Väl hemma hos mig igen hade min mamma plockat fram alla flyttkartonger från vårt garage och ställt i mitt rum. Dock tror jag det var med tårar i ögonen som hon gjorde det. ”Gumman, du ska verkligen flytta hemifrån.” Mamma snyftade till när hon klev in i mitt rum, där jag satt på sängen och vek mina få klädesplagg som jag faktiskt kunde ha. Justin höll på i mitt badrum. Innan jag hann svara henne satte hon sig ned och fortsatte. ”Minns du innan du började på skolan, hur rädd och nervös du var för att ingen skulle tycka om dig. Se idag, höggravid med en fästman. Min lilla prinsessa.” Jag förstod att mamma ville väl, men det kändes bara så pinsamt att Justin skulle höra henne. Även om han sett både mammas bra och dåliga sida, han behövde inte veta allt om mig, som ändå var som bortblåst. ”Mamma, sluta.” Jag kramade om henne, bara för att få tyst på henne.

 

”Ska du verkligen ha med dig allt detta?” Justin tittade i min bokhylla och pekade sedan på alla mina prydnadssaker. ”Nej, verkligen inte. Vårt hem ska vara stilrent, deal?” Han nickade med ett brett leende på läpparna. ”Deal.” Han plockade ned mina filmer i en låda och sedan mina böcker, dock var den en aning tung när han skulle lyfta den, så jag började skratta och han gav upp. När jag var klar med mina kläder plockade jag fram små väderfulla saker, som bland annat min dagbok. Jag hade dock inte skrivit i den på väldigt länge, men jag visste att jag skulle ha mycket att skriva om då min lilla bebis var född, så jag sparade den. Det knackade till på dörren och mamma kom in med en kartong. ”Kolla igenom den här är du snäll.” Hon ställde ned den på golvet och lämnade sedan rummet. Både jag och Justin satte oss ned på varsin sida av den och öppnade locket tillsammans.

 

 

Överst i kartongen låg min nalle, som jag hade haft när jag var liten, och den väckte genast en hel del minnen. Justin såg helt fascinerad ut då han fortsatte kolla runt i lådan. ”Är det här du?” Han höll upp ett kort på mig när jag var liten. ”Aah.” Jag skakade lite generat på huvudet och kollade ned i golvet, med nallen tryckt mot mitt bröst. ”Kommer vår dotter få hälften av din skönhet är jag glad, får den mer kommer hon bli en hjärtkrossare.” Han gav mig en blöt kyss på kinden vilket fick mig att rodna ännu mer. ”Sluta rodna, baby. Du borde ta åt dig.” ”Tro mig, det gör jag. Allt du säger till mig sväljer jag och lever dagen på.” I lådan låg även min baby bok, en sådan som ens föräldrar fyller i när man lär sig krypa, eller får sin första tand, och min mamma hade fyllt i den till punkt och pricka.

 

När vi båda hade gått igenom hela kartongen och hittat både det ena och det andra som vi skulle spara, hade Justin gått ned till mamma och frågat om hon kunde börja med maten. Själv satt jag kvar på golvet och plockade i hela kartongen igen. Jag kunde inte förstå att jag höll på med allt det där bara några få dagar innan beräknad födsel. Justin kom tillbaka in i rummet och gick vidare in på toaletten. När jag skulle resa mig upp från golvet drog det ihop sig i magen på mig, precis som att jag trodde att någon skulle slita ut mina inre organ. ”JUSTIN.” Smärtan i magen blev bara värre och värre, oavsett om jag rörde mig eller inte. ”Baby, vad händer?” Jag tog mig för magen, då jag inte fick fram ett enda ord, dock säckade jag ihop, och allt blev svart.

 
 
Jag vet inte vad som är värst, att ni fortfarande tjatar om fler kapitel eller att ni skiter i att läsa det jag faktiskt skriver. =/ Aja, här har ni ett kapitel iallafall.