Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 102.

 

2 Juni. Vi sov kvar hemma hos Pearl då hon hade saknat sin säng väldigt mycket, och tro mig, det hade jag med. När jag vaknade på morgonen låg hon alldelens stilla bredvid mig. Hon såg precis ut som en vacker porslinsdocka, med inte en enda skavank i ansiktet eller på resten av kroppen. När hon dagen före frågade om jag hade sett hennes piller visste jag inte vad jag skulle svara, det var jag som hade tagit dem och spolat ned dem i toaletten. Jag vet att det var elakt, och jag tänkte mig inte riktigt för när jag gjorde det. Man ska aldrig tvinga någon annan till något, och det var i stort sett det jag gjorde. Vi hade en lång dag framför oss, då vi skulle iväg på Teen Choice Awards, så jag hoppade in i duschen efter att ha kysst henne på kinden. Samvetet åt upp mig inifrån, och det var inte så jag ville må resten av livet. Hela tiden när jag stod i duschen förberedde jag mig på att berätta för henne vad jag hade gjort, och varför jag hade gjort det, och tro mig, det var inte lätt. Efter en ganska lång och skön dusch virrade jag en handduk kring höften och kammade rätt håret.

 

Pearl sov fortfarande när jag kom tillbaka in i sovrummet, så jag gick direkt till min väska och plockade fram rena kläder som jag kunde dra på mig. Jag lät henne sova då vi inte hade speciellt bråttom och jag visste att det skulle bli en lång kväll och natt. Hon kunde behöva all sömn hon kunde få, så jag knallade ned till hennes mamma som satt i köket och läste tidningen. ”God morgon, sovit gott?” Hon vek ihop den och la iväg den på sidan om sig och tog en mun kaffe från muggen hon hade ståendes framför sig. ”Hur bra som helst. Och du?” Hon nickade mot mig och reste sig upp. ”Kaffe?” ”Ja, tack. Men jag kan ta själv.” Hon skakade bara på huvudet och gick mot kaffebryggaren. Hon vet att jag dricker svart så det var det jag fick. Vi satte oss vid köksbordet och hon frågade massa saker om turnén och hur vi hade haft det, vi hade ett riktigt trevligt samtal på morgonen. Jag önskade lite att det alltid kunde vara så, jag kände mig hemma tillsammans med Pearls familj. Sandy kom in i köket och viftade på svansen så mycket hon orkade.

 

 

”Gumman. Dags att kliva upp nu.” Pearl kunde verkligen konsten att sova en hel dag om ingen väckte henne, men jag var tvungen då hon dels var tvungen att göra sig klar och att jag hade något jag ville berätta för henne. ”Nej, snälla. En liten stund till.” Jag hörde på henne hur trött hon var, men hon skulle vara ännu tröttare om jag hade låtit henne sova en stund till. En kyss på kinden och vidare ned till hennes läppar fick henne att slå upp ögonen. ”Jag vill alltid bli väckt såhär.” Hon borrade in hela sitt huvud i bröstet på mig och drog täcket över oss båda. Jag förstår inte, hon har typ 7 kuddar i sängen och alla ligger på golvet när hon vaknar utom två för en har hon haft och en har jag haft. Jag strök henne över ryggen och kysste henne på hjässan, men ändå ville hon inte kliva upp. ”Du vet att vi har mycket att göra idag, du ska iväg och bli sminkad och det lär ju inte gå på en kvart.” Hon hajade till över det jag sagt, och jag tror att hon glömt bort att vi skulle på TCA. ”Wow, varför har du inte väckt mig tidigare?” Hon hoppade in i duschen, och jag började packa ned allt i min väska som på något sätt hamnat utanför.

 

”Kan du sätta dig ned en stund. Jag måste berätta något för dig.” Jag hade tagit mig i kragen och kommit fram till att berätta för Pearl om hennes p-piller, även om jag visste att hon skulle bli arg, eller rent ut sagt besviken, men jag var tvungen. Hon tittade skärrat på mig, och jag förstod att det lät hemskt när man sa en sådan sak, men det fanns inget annat alternativ. ”Vad har hänt?” Hon hämtade snabbt ett par matchande vita underkläder i spets och satte sig sedan ned på sängen och inväntade mig. ”Igår när du letade efter dina piller.” Jag tog en paus för att se om hon var med på vad jag menade, och hon nickade. ”Så ljög jag för dig.” Hon höjde ett av sina välplockade ögonbryn och kollade chockat på mig. Dock tror jag inte hon förstod vart det var jag ville komma. ”Fortsätt.” Jag tog ett djupt andetag och satte mig ned på golvet framför henne. ”Jag tog dem, och spolade ned dem i toaletten.” Jag vet inte hur hon reagerade, för hon satt bara helt still, varken sa eller rörde sig. ”Menar du på fullaste allvar att.. du av alla människor gjort något sådant mot.. mig?” Hon svalde högt, och jag såg hur en tår lämnade hennes öga.

 

”Förlåt mig, jag vet att det var dumt. Och jag skulle aldrig i hela mitt liv göra om en sådan sak. Det är inte ett beslut jag själv ska ta, utan det är något vi ska diskutera…” ”Det finns inget att diskutera. Hur kan du göra så mot mig?” Hon grät där hon satt, men rörde sig inte mer än nödvändigt. Jag reste mig upp och drog en obekväm hand genom mitt hår, då jag visste att jag hade ställt till det ännu en gång. Jag älskar den tjejen och det var inte fören efter att jag spolat ned dem som jag insåg att beslutet inte låg hos mig. ”Jag vet inte, men jag vet att jag älskar dig. Du är min bättre halva. Vill inte du ha barn, nej då är det så. Men jag kommer alltid att älska dig. Och jag kommer att stå vid din sida oavsett vilka beslut du tar här i livet.” Hon tittade upp på mig med tårar i ögonen, och reste sig sedan så att hon stod precis framför mig. ”Jag hade hoppats på att du förstod att vi kunde prata med varandra. Om du så gärna vill ha barn, varför har du inte bara sagt det? Tycker du det är jobbigt att prata med mig?”

 

 

Jag hade absolut inte trott att hon skulle vara så lugn när hon ifrågasatte vad jag hade gjort. Det gjorde bara saken ännu mer konstig. Hon tittade på mig hela tiden när hon pratade, och det syntes inte att hon var arg eller något, men man hörde att hon var besviken. ”För att jag inte tycker om att prata om det. Jag vet inte vad du vill, och jag är livrädd att du ska komma och säga att du inte vill ha barn.” Hon tog sina underkläder och gick mot badrummet men innan hon stängde dörren vände hon sig om. ”Jag ska bara klä på mig, stanna här.” Jag gjorde som hon sa och la mig ned i sängen, med ryggen mot badrummet. Jag hatade att bråka med henne, det var det värsta som fanns, med tanke på att hon var min bästa vän, min flickvän och min bättre hälft. Jag kände hur sängen sjönk ned och hur hon la sig precis bakom min rygg, och la sedan en arm över min midja. ”Babe, jag är inte arg på dig. Jag hoppades bara att vi skulle kunna prata om det.” Jag kunde inte undgå tårarna som kom på mig, jag visste att jag egentligen inte hade något att gråta över, men det var väl just den lättnaden som uppstod då hon sa att hon inte var arg på mig.

 

”Älskar du mig?” Jag blir rädd när hon frågar mig sådana frågor. Det bevisar ju nästan att jag är värdelös på att visa henne det, eller att jag inte säger det ofta. ”Klart jag gör. Varför frågar du?” Jag vände mig om mot henne, och innan jag hann reagera pressade hon sina läppar mot mina. Kyssen var mjuk och mild, gjord av ren kärlek. ”Jag vill veta att personen jag vill ha barn med tänker stanna med mig även när jag blir stor och rund.” Jag kollade chockat på henne, för att ens ha ställt den korkade frågan från början. Jag visste innebörden med att bli gravid, och visste därav att hon skulle bli rund, vackert rund. ”Jag kommer aldrig att lämna dig, oavsett om du rullar fram. Det är ditt hjärta och själ jag bryr mig om. Jag älskar dig så mycket. Förstår du det?” Hon nickade och pressade återigen sina perfekta läppar mot mina.


 

 

Jag har fortfarande problem med att sitta vid datorn länge. Så jag vet inte när nästa kapitel kommer. Men varje gång jag sätter mig, försöker jag iallafall få ned ett stycke, och i skrivande stund är kapitel 103 inte klart än. Man ah, ni märker när det kommer. =) 

 

Jag börjar ärligt tro att jag har någon form av fel på min hjärna. =/ För jag blir yr skit lätt framför datorn. =/ Det skrämmer mig en aning. 


Kommentarer
Mickan / - My Life In My Words säger:

Jag är lite glad att han fick dåligt samvete och ville berätta det för henne, jag menar det är ju bättre att han är ärlig även fast han ljög första gången. Det är skönt att han känner sig hemma med dem, då dem förhoppningsvis kommer att leva med varann resten av livet :D haha jag kan också den konsten, fast det är inte så svårt, att sova är underbart när man väl kan :D Och jag hade också velat bli väckt sådär varje morgon, I wouldn't complain :D Jag var lite orolig över hennes reaktion när han berättade det för henne, visst förstår jag att hon vart ledsen och besviken, men jag trodde att hon skulle börja skrika och gorma på honom med, hon har ju överreagerat förr :) Och det är ju bra att han är så pass ärlig som han var där, och berättar hur han känner, då det har varit ett känsligt ämne för dem båda. Och det är skönt att hon inte är arg på honom ändå, och att hon sa så, :) happy tears, jag vill ju att dem ska få en liten junior :'D Jag bara älskade sista stycket överlag, har läst om det nu kanske 10 gånger, :D men du vet ju också att jag älskar allt du skriver, hade jag inte gjort det så hade jag sagt det. :) - Take your time, det är ju bättre att du känner att du kan sitta än att stressa fram något, ta det lugnt, :) Jag kan ju inte tala för alla andra, men jag väntar mer än gärna, så länge du känner dig bättre och inte stressar fram något :) ♥ ♥ ♥

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se

Sandra säger:

Jag hoppas innerligt att allt blir bättre med tiden, jag menar med att du inte kan sitta vid datorn för länge och så. Dina kapitel är så himla grymt bra, och det hoppas jag att du vet. BÄÄÄÄST och jag längtar tills nästa kapitel :D

Skrivet: | Bloggadress: http://www.justinsmexybieber.blogg.se

Emelie säger:

Jätte bra!! <3

Skrivet: | Bloggadress: http://bieberrstorys.blogg.se

Emma säger:

Suuuperbra! Längtar tills dom får barn!

Skrivet: |

Jenny säger:

Åh, det är så sjukt awesome fantastiskt!!!
Hoppas det där med att du blir yr försvinner så du kan skriva för jag älskar när det finns nya kapitel!! <3

Skrivet: |

felicia säger:

groddd först att dem skulle börjs bråka. men som tur inte :) längtar tills nästa del :)

Skrivet: | Bloggadress: http://schonnincs.bloggc.se

Ewweh säger:

Så sjukt bra... gassh :D<3

Skrivet: | Bloggadress: http://justbiebzz.blogg.se

Elin Ringqvist säger:

riktigt bra som vanligt :) glad att de inte började bråka hehe

Skrivet: | Bloggadress: http://ringqvistelin.blogg.se/

Ebba säger:

Jäätte bra!!!<333333 Helt awesome! Gillar att hon ska bli gravid, brukar inte gilla sådant, när de bara blor gravida helt random, men de har ju pratat om de jätte mkt och bestmmer till sammans!:D

Skrivet: |

Becka säger:

Sjukt bra!

Hoppas du blir bättre snart, det verkar inte så roligt!

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se

Anonym säger:

Aww

Skrivet: |

★Jennifer★ säger:

Du har kanske bara suttit för länge framför datorn. Ta en paus, vi vill ju inte att det ska bli värre? :(

ASBRA KAPITEL!!! Och du skriver sexscenerna skrämmande bra :S
KJAM!

Skrivet: | Bloggadress: http://www.jennasliv.devote.se/

Josefine säger:

Bra skrivet :)

Skrivet: | Bloggadress: http://Byardell.devote.se

Felicia säger:

Skitbra!! Skriv klart när du orkar bara. Helt lugnt för mig. Ta den tid du behöver :)

Skrivet: | Bloggadress: http://inspodaily.blogg.se/

Sara säger:

Galet bra! du är bäst !

Skrivet: |

Anna säger:

Grymt bra!!! :)

Skrivet: |

Anonym säger:

Jättebra!! Jag älskar din novell och jag skulle dö om du la ner den! Så fortsätt skriva för du är jätteduktig!!

Skrivet: |

Anonym säger:

Jag tycker kapitlet var superbra!! Ibland får man det, öppna ett fönster så kanske det blir bättre så det kommer in luft i rummet.<3

Skrivet: |

Anna säger:

Grymt bra!! :)

Skrivet: |

rt säger:

Åhhh Beeeeeeeebbbiiiisssss. Ska bli roligt att se hur deras framtid blir. Haha kan inte fatta att Justin spolade ner hennes piller.. Gryyyyyymtbra :)

Skrivet: |

Felicia säger:

Naaaaaaaaw, jag var så rädd att Pearl skulle bli helt förbannad på Justin och be honom dra åt helvete eller nåt! Simtur var hände inte det! :D Kommer dom bli med barn? Jag hoppas verkligen det!! :)

Otroligt bra som vanligt ;) kan inte fatta att det redan är över 100 kapitel, det kändes som om man precis har läst kapitel 10, haha!!! :)

Skrivet: | Bloggadress: http://justindbiebernovells.blogg.se

aalexandra säger:

Jag tycker att VARENDA person, som läser den här novellen, faktiskt kan ta 10 sekunder utav sin dag, till att kommentera! Jag menar, Marielle, som sitter och skriver ett kapitel kanske hur länge som helst. Och som förut påpekade att hon även blev yr när hon satt vid datorn, men ändå skriver. Förtjänar verkligen kommentarer. Och åt vem skriver hon till? Till er otacksamma läsare, som knappt kommenterar längre. Okej, det finns vissa som faktiskt kommenterar ibland, så jag menar absolut inte alla. Men ni andra då - tror ni det är kul att skriva utan att få en enda kommentar? Tror ni det är kul att kanske sitta i flera timmar och skriva - och sedan finns det ingen som kommenterar om det var bra eller dåligt. Okej om Marielle ändå inte hade haft läsare, då hade det varit en helt annat grej, men nu har hon faktiskt läsare. Så till nästa gång, när du ser att hon laddat upp ett nytt kapitel, så kan jag lova dig en sak. Du dör inte om du ger 10 sekunder utav din dag, till att kommentera.

Skrivet: |

Anonym säger:

Du skriver så braaa! :)

Skrivet: |

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback