Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 2.

När skoldagen var slut och man i stort sett fick göra vad man ville gick jag och Tony tillbaka till vårt rum för att hämta andan. Vi skulle möte upp tjejerna efter en timme, nere i biljardrummet. Det var inte bara ett biljardbord där nere utan lite olika soffgrupper så man kunde sitta och bara njuta av livet. Tony gick in i duschen och jag la mig ned på sängen för att ännu en gång bara stirra i taket. Jag hade haft mycket roligare tillsammans med alla mina vänner om jag hade struntat i detta, men samtidigt ångrar jag inget. Det känns faktiskt lite som att Tony skiter i vem jag är, och faktiskt vill vara min vän, likadant med tjejerna, även om jag bara har träffat dem under en dag. Egentligen borde jag inte vara så naiv, dem kan lätt vända mig ryggen och skada mig. Jag hörde inte att han var klar förrän han stod framför mig i rena kläder och blött hår. ”Duschen är din.” Eftersom att jag var för trött dagen före då jag kom orkade jag inte duscha, så jag tog allt tillfället i akt och hoppade in jag med. Mina väskor var upplockade och allt var där det skulle vara, så shampoo och allt fanns i badrummet. Det kändes faktiskt konstigt att dela rum med någon jag inte kände.

 

”Är du klar?” Återigen var jag ute i den vita korridoren men för varje gång jag gick i den blev den mer hemtrevlig än första gången. Dem vita väggarna smälte in i dem svarta dörrarna. Tjejernas korridor var annorlunda, dem hade röda dörrar istället, och det var riktigt snyggt. Precis innan vi skulle ta trappen ned till källaren fick jag syn på anslagstavlan och dess olika lappar. ”Är du intresserad av basket?” Jag vet inte hur han kunde se att det var den lappen jag läste på, men jag nickade som svar och läste vidare. ”Jag är lagkapten. Tycker du ska provspela, då kommer inte den här skolan suga lika mycket.” Han skrattade till och slog mig löst på axeln. Precis när jag skulle vända mig om och gå fick jag syn på en annan. Maskeradbal, om lite mindre än två månader. Jag tyckte sådant var kul när jag var mindre, men nu är det väl inte det som ligger högst upp på roligt listan. ”Hey, kommer du eller?” Jag slet blicken från tavlan och gick vidare mot trappen.

 

 

”Jag tycker verkligen du ska komma och provspela för basketlaget.” Tony bröt tystnaden efter ett tag, och alla tjejerna kollade på mig. Visst är man van att ha massa blickar mot sig, men det där kändes bara obehagligt. Aurora som satt bredvid mig var den som hade kvar blicken längst, hennes leende var bländande vitt, och blev om möjligt ännu vitare mot hennes solbrända hy och sand färgade hår. ”Jag såg din film, och du lirar basket rätt bra. Så det vore väl något.” Rätt bra? Kom igen, jag kan ju spela basket bra, riktigt bra. Så hennes utlåtande fick mig bara att skratta. ”Vi får se hur jag gör.” Jag visste inte om jag bara skulle låta dagarna rulla på eller om jag skulle orka anstränga mig och prova för basketen. ”Jag ska ta mig en promenad, vi syns senare.” Jag orkade inte sitta still längre, så jag valde att lämna dem andra för en kvällspromenad i dem sista solstrålarna.

 

Solens strålar nådde horisonten och inom kort skulle det vara mycket mörkare ute än innan. Jag tog mig några djupa andetag precis när jag klev utanför skolans stora träportar. I trappen ned satt det massa folk med antingen böcker i händerna eller så satt dem och snackade med varandra, dock bara tjejer. Jag har försökt att lova mig själv att inte falla för någon, inte ens kolla på tjejer på det sättet, då jag ska fokusera på skolan, samt få klart några låtar tills jag slutar. Jag ska bara gå ett år, så man får väl se hur det blir med den saken, mina musiklektioner börjar nästa vecka, och då slipper jag biologi och kemi, vilket jag uppskattar till hundra procent. Att vara ute och gå själv är väl egentligen inget som min mamma skulle rekommendera, men jag hade kepsen neddragen och solglasögonen på mig, så jag fick faktiskt gå runt utan att folk såg vem jag var. När jag var på väg tillbaka till skolan och klockan hade passerat lite efter 10 såg jag en gestalt jag kände igen. Aurora kom gåendes mot mig, med ett brett leende på läpparna. ”Där är du.” Det lät verkligen som att hon hade varit ute och letat efter mig, ett bra tag. ”Ja-a?” Med osäkerhet i rösten kollade jag på henne, jag insåg då att hon hade ett fint leende. ”Vi måste tillbaka, vi får egentligen inte vara ute efter 10, och portarna låser halv 11.” Hon krokade sin arm med min och vi började gå tillbaka.

 

 

”Justin, vakna.” Emilio, vår idrottslärare knäppte med fingrarna framför mina ögon för att jag skulle komma tillbaka till verkligheten. Jag hade återigen suttit och dagdrömt, tankarna skenar ofta iväg när jag är trött, vilket jag var dagen till ära då jag inte hade sovit en blund den natten heller. Jag nickade lite löst mot honom, och han förklarade att vi skulle värma upp och sedan spela innebandy. Jag kände mig inte motiverad till att börja springa massa, men jag gjorde det ändå för att få upp ett flås. Aurora kom ikapp mig och joggade på min högra sida, men hon sa inget, hon var bara där, precis som alla andra var runt om mig. Naturen utanför skolan var underbar, och det var den friska luften jag egentligen ville åt. Idrottssalen låt en bit ifrån skolan, nästan i en glänta till en stor skog, så det var där man sprang. ”Hur mår du egentligen?” Hon bröt tystnaden som låg så vackert mellan oss, men hon lät inte nyfiken utan mer orolig. ”Vadådå?” Hon stannade upp, vilket fick mig att göra likadant. Med ett oroligt ansikte tog hon några varsamma steg mot mig. ”Du verkar så frånvarande, så borta.” Hon strök mig över armen med sina bara fingrar vilket fick mig att rysa. Hon gjorde mig nervös på något sätt, och jag kunde inte göra något åt det.

 

 

Jag svarade henne aldrig utan satte fart på mina ben så att jag kom tillbaka till idrottssalen. Olyckligtvis var hon den enda som var med på idrotten av dem Tony presenterat mig för, och av någon anledning verkade hon dras till mig. Hon hade absolut inte ett dåligt utseende, det var inte det, det var hela grejen med att jag inte skulle falla för en tjej. Hon är absolut den typen som skulle kunna sätta dit mig, big time. Under hela innebandymatchen kastade hon intensiva blickar mot mig, och såg alltid till att komma emot mig då jag hade bollen. Vi spelade i olika lag, så tillslut såg jag till att sitta på avbytarbänken när hon var ute. Jag orkade verkligen inte med hennes flirtande. Innan Emilio blåste av matchen lämnade jag salen och gick iväg för att duscha, jag ville bara ta mig därifrån så fort som möjligt. På vägen tillbaka till skolan plockade jag fram min mobil, som jag var väldigt noga med att hålla utom synhåll från alla, då jag hade en hel del nummer i den, och ville inte att den skulle hamna på villovägar. Ett sms från Ryan ramlade in när jag startade den. ”Hey bro. Hur är det i skolan? Några snygga brudar eller?” Man kan egentligen inte annat än skratta åt honom, det ena han tänker på är tjejer. Jag glömde helt och hållet bort att jag skulle svara då mina tankar skenade iväg mot Aurora, men jag kom tillbaka till verkligheten när jag snubblade till på en pinne. ”Hey, det är väl helt okej, men hade nog hellre spenderat tiden med er andra. Tjejer finns det gott om, men ingen som riktigt fallit mig i smaken, och jag ska inte ens leta efter en sådan heller.”

 

Tony hade lämnat en lapp på sängen om att han skulle sova inne hos Elena, egentligen får vi killar inte göra det, men han verkade skita fullständigt i det. Och visst kan jag förstå att det är jobbigt att veta att man ändå bor under samma tak, men att man inte får spendera nätterna tillsammans. Eftersom att jag var själv tog jag min gitarr och satte mig på vår lilla balkong, det fick inte plats mer än två stolar och ett pyttelitet bord, men det var i alla fall något. Jag klingade en liten stund ganska lugnt för att hitta den där speciella känslan, men den kom aldrig. Jag blev avbruten av att det knackade på dörren, och när jag öppnade den fick jag en smärre chock. Aurora stod utanför, iklädd en morgonrock. Jag vågade inte ens tänka på vad hon hade under, eller inte hade. ”Kan jag komma in?” Jag hörde på henne att hon gjorde sin röst sexigare, hon förförde mig, och jag kunde inte neka det. Så jag släppte in henne, med en vänlig gest. När jag hade stängt dörren och tagit ett djupt andetag vände jag mig om, och trodde att jag var i himmelriket. Hon stod iklädd enbart underkläder som knappt dolde något. ”Aurora, vad gör du?” Hon ställde sig framför mig, så nära att jag kunde känna hennes kropp mot min. ”Försäkrar mig om att jag fortfarande ser bra ut.” Med ett mystiskt leende pressade hon sina läppar mot mina.

 


 



Jag lovade er ett kapitel, och här är det. :) Får se hur det ser ut med nästa. ^

Låter det bra, eller låter det skit? :P Ge mig era synpunkter... :)


Kommentarer
Anonym säger:

Grymt bra, i love it!

Skrivet: |

Becka säger:

Sjukt bra!

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se/

Ebba säger:

OMG!! Meeeeeeeeeeer!!

Skrivet: | Bloggadress: http://belibersmile.blogg.se/

Ebba säger:

ASSÅ DU ÄR SÅ J*VLA BRA PÅ ATT SKRIVA M!!! I LOVE IT!!! :)♥♥

Skrivet: | Bloggadress: http://thatsmile.blogg.se/

Anna säger:

Jätte bra! Mer, måste veta vad som händer! :)

Skrivet: |

linda säger:

Bra kapitel. Men snälla! Kan du inte ta tillbaka det gamla formatet på texten?

Skrivet: |

Diana säger:

Snälla Marielle! Tro på mig när jag säger detta, Den är skiiit bra jag kan nästan svära på att alla tycker som jag och har fantastiska tankar om vad som skulle kunna hända senare i novellen för sådana har jag massvis av, det kan jag lova. Jag vill inget annat än att ha fler kapitel och att du ska känna dig bekväm i att skriva så vi får dem. Jag vet inte om du ser denna kommentar men ifall du gör vill jag bara att du ska veta att alla tycker novellen är skit bra och vi vill inte att du ska känna att du inte är bekväm med göra några kapitel för att du är rädd att du skriver kapitel som ingen vill läsa. Iaf jag ska sluta den här bibeln med att säga att jag verkligen ÄLSKAR dina noveller inklusive den här! Kram på dig.

Skrivet: |

Emelie säger:

Verkligen jätte bra Marielle ! <3

Skrivet: | Bloggadress: http://3meliii3.devote.se

Emelie säger:

Så otroligt bra! Du är verkligen bäst på att skriva! :)

Skrivet: |

Sandra säger:

Gryymt bra!

Men nånting jag inte tycker om är att du skriver så att texten är i mitten. :)

För om jag kollar din blogg på min telefon och zoomar in, så blir texten så man kan läsa allt. Det gör det inte om det är sådär i mitten,!

Helt osäker om du förstår vad jag menar..jag är jätte dålig på att förklara! :)



Annars var det heeeeelt grymt bra! :D

Skrivet: | Bloggadress: http://justinsmexybieber.blogg.se/

Mickan - / My Life In My Words säger:

Åh min herre, :) I love it! Jag har fastnat, du är underbar på att skriva, och detta vart ju en aning väldigt sådär mycket spännande :) men jag förstår dig och det är värt att vänta på nästa kapitel :) Im in love with YGMS <3

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se/

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback