Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 10.

Jag vaknade på morgonen med ett brett leende på läpparna, fråga mig inte varför, men det satt där, och jag trivdes med det. Jag hade ingen aning om vad jag hade drömt under natten, men något bra måste det ha varit som fått mig att le på det där sättet. Jag hade musiklektion hela dagen, fråga mig inte varför jag har valt det. Jag kan inte sjunga, inte spela något instrument, men jag tycker att det är väldigt roligt. Kul att lära mig nya låtar, och det är underbart att höra på alla som faktiskt kan sjunga, och gör det med hjärtat. Mr. Milner vår super coola musiklärare, han kör sin egen stil och är helt avslappnad. Ibland kan han komma in ställa sig på en stol och börja sjunga på något helt konstigt. Han är nästan lite som oss ungdomar, det är som att han inte tar det hela på allvar. Jag kan nästan sätta pengar på att han känner sig utanför i lärarrummet. Alla andra lärare är så strikta och välklädda, till skillnad från honom. Men han har så mycket mer än vad dem har, humor och personlighet.

 

Eftersom att jag vaknade innan klockan ringde kunde jag i lugn och ro hoppa in i duschen, för att sedan inlindad i en handduk kunna sätta mig på balkongen och andas in den friska luften, som uppkommit efter en natt av regn och rusk. Solen var på väg upp, och man kunde känna i luften att värmen ökade. Efter ett tag ute på balkongen gick jag tillbaka in på mitt rum och började leta kläder för dagen. Det är väl egentligen det värsta som finns, att leta kläder. Att man hela tiden tänker på vad man har på sig, jag vill inte tänka så, men det finns alltid med i bakhuvudet. Tillslut hittade jag ett par gråa leggings och en vit lite större tröja, som såg fruktansvärt skön ut. Jag drog borsten genom håret och log mot mig själv i spegeln, samtidigt som jag lät två sprut av min underbara parfym träffa varje sida av min hals. Precis innanför dörren har jag ett bord där jag alltid placerar nycklarna och telefonen, så det var där dem låg när jag var på väg ut.

 

 

Att vara först på plats i musiksalen, kan vara det bästa, då hinner man slappna av innan Mr. Milner kommer in och ber oss leka smågrodorna, som uppvärmning eller något. Inte för att han har gjort det, men det står nog absolut inte på. Det var över en timme kvar tills vi skulle börja, men jag hade tänkt skumma igenom en del låtar innan någon annan kommer och ska lyssna på min kråkstämma. ”Keep smilin’ , keep shinin. Knowin’ you can always count on me , for sure. That’s what friends are for.” Ibland kan jag inte låta bli att undra hur det skulle vara att ha en bästa vän, en man kan prata med om allt, och en som man alltid gör allt med. Skratta tillsammans med, gråta ut hos, låta han eller hon gråta ut hos en, men att man ändå finns där, som en hjälpande hand. Jag har inte ens några syskon som jag kan anförtro mig till, jag har min mamma, men hon kommer snart bli för gammal, för att orka med alla mina problem. För det vet jag att jag en dag kommer få. Jag sjöng hela låten, och kunde inte undgå dem få tårarna som lämnade mina ögon, troligen för att jag inte hade en enda vän. Leendet jag hade i morse på mina läppar var som bortblåst.

 


 

Jag vet inte vad det var som fick mig att gå upp så tidigt, men där stod jag, utanför musiksalen, och kunde höra hur någon annan faktiskt hade hunnit före mig. Jag som hade planerat att jag skulle prova sjunga lite, det hade varit ett tag sedan jag gjort det, och jag ville inget annat än sätta på mig ett par lurar och kliva in i inspelningsbåset. Jag öppnade dörren försiktigt just för att inte skrämma personen som redan befann sig i musiksalen, eller för att hon skulle sluta sjunga. Jag ville veta vem det var som absolut inte kunde. Längst in i hörnet satt Pearl på en av dem få handsydda puffarna som fanns där inne. Hon kunde inte ta en enda ton rätt, men hon var fortfarande lika söt där hon satt, och troligen inte hade en susning om att hon hade publik. Jag började gå mot henne, och olyckligtvis satte jag foten det enda stället på hela golvet som knarrar, och med ett rygg vände hon upp ansiktet mot mig, där jag stod stilla och bet mig i läppen. ”H-hej?” Hon kollade nervöst på mig, vilket fick mig att le en aning. ”Hej, det var inte meningen att skrämma dig.” Hon skakade på huvudet och kollade ned i blocket hon hade i knä. ”Hur länge har du stått där?” Ännu en sak som fick mig att börja skratta, hon lät verkligen osäker, och visste troligen redan om att hon inte kunde sjunga. ”Tillräckligt länge för att höra dina usla toner.”

 

Återigen fick jag se den där tjejen i tårar, och tro mig, det gjorde mig inget gott. Hon grät dock innan jag talade om för henne att hon inte kunde sjunga, men jag hann inte tänka mig för innan jag sa det. Hon satt fortfarande kvar på den lilla puffen, men hon kunde titta på mig denna gång, även fast hennes ögon var röda. ”Pearl?” Jag satte mig ned bredvid henne på en liknande puff, hon snyftade till och la ned blocket på golvet. ”Mhmm?” Ett enkelt, men ändå vackert leende fick plats på henens läppar. ”Varför gråter du alltid när jag ser dig?” Hon torkade sina tårar med baksidan av sin hand, och andades ut en gång, innan hon rätade på ryggen och rättade till sina kläder. ”Ingen anledning.” Jag fick ett enkelt svar tillbaka, men jag tog det. Jag förstår henne om hon inte vill öppna sig för en främling. ”Jag hoppas att vi en dag kan bli vänner, så att du känner dig trygg nog att prata med mig.” Hon tog min hand och tittade mig starkt i ögonen. ”Someday.” Jag kunde inte undgå att höra hur det enkla ordet klingade på hennes tunga.

 

 

”Av någon anledning är du här tidigare, gör det något om jag är kvar? Eller vill du att jag ska gå?” Det sista sa hon lite tystare, men jag kunde fortfarande höra det. ”Nej, nej stanna, snälla.” Jag tog henne i handen och drog med henne bort till den vita flygeln, hon satte sig ned på pallen och jag satte mig ned bredvid henne. Hon tittade spänt på dem vita tangenterna samtidigt som hon med ena handen drog löst över dem. Jag reagerade inte ens själv över att jag började spela, men fingrarna flög över tangenterna och den välbekanta melodin strömmade ut.”I never thought that it’d be easy , ’Cause we both so distant now. And the walls are closing in on us , and we’re wondering how.” När jag sneglade mot Pearl’s håll såg jag att hon satt med ögonen stängda, hon hade nästan ett lyckligt ansiktsuttryck. Jag fortsatte både spela och sjunga.

 

 

”Aurora, vänta.” Hon hade inte varit med på musiklektionen då hon hade varit tvungen att medverka på en förhandling mellan sin mamma och pappa. Då dem två håller på och separerar, det är jobbigt för Aurora, men hon kommer ta sig igenom det. Hon gick mot sitt skåp med huvudet nedåt då jag fick syn på henne. Hennes ögon, dem vanligtvis så vackra såg helt förstörda ut när hon tillslut tittade upp på mig. ”Justin.” Var det enda hon lyckades få fram, innan hon bröt samman ännu en gång. Jag la armen om henne, och försökte ta henne från alla människor, så att vi tillslut kunde gå till hennes rum. När vi var inne hos henne la jag ned henne i sängen och satte mig på sidan. Hon betyder mycket för mig, men vi är fortfarande inte tillsammans. ”Pappa tog allt från mamma. Vi har inget kvar längre.” Hon fick fram två stycket sammanhängande meningar, och det var väl allt. Hon grät så mycket att hon sippade efter andan ibland. ”Gumman, gråt inte.” Jag hatar att se folk jag tycker om i tårar, det gör ont. Jag drog in henne i min famn och strök henne lugnande över ryggen.

 


 

 

Hoppas att ni gillar dom små möterna mellan Justin och Pearl. :) Jag tycker dom är lite mysiga, nästan som att dom bara möts när ingen annan ser eller hör. Håller ni inte med?

 

Jag vet inte nu när nästa kommer då jag inte har skrivit ett helt stycke än. Och sen har jag snöat in mig på SOA. Usch den serien är bra. Men jag ska väl iallafall försöka få klart ett kapitel till imorgon, då jag blir borta en del på dagen. =)

 

KOMMENTERA MYCKET FLICKOR =D


Kommentarer
Me+You 'Imma Tell you one time. <3 säger:

Sjukt bra! <3

Skrivet: |

Becka säger:

Sjukt bra!

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se/

Ebba säger:

FETT BRA!!! jag vill ha MEEEEEEEEEEEER "Mysiga" stunder med Pearl och Justin ;) meeeeeeeeeeeeeer!! det var GRYMT

Skrivet: | Bloggadress: http://belibersmile.blogg.se/

Johanna säger:

GRYMT BRAAA :D

Skrivet: | Bloggadress: http://johannaviveca.blogg.se/

Emma säger:

Superbra! Älskar alla möten mellan Pearl och Justin! :)

Skrivet: |

Sara säger:

Håller med :D asbraaa!

Skrivet: |

Ebba säger:

FETT BRAA!!! :)♥

Skrivet: | Bloggadress: http://thatsmile.blogg.se/

josefine säger:

awesome :D

Skrivet: | Bloggadress: http://thhp://byardell.devote.se/

Lisa säger:

As bra!! Jag har en liten ide, som du kan skriva om du vill typ att aurora bara sa att dom inte hade något kvar för att Justin ska ge henne saker typ att Jon utnyttjar honom och så blir det Justin och prim :D

Skrivet: |

Felicia säger:

Grymt bra alltså!!

Skrivet: | Bloggadress: http://justindbnoveller.bloggplatsen.se

Babyboo säger:

Yääh, fett bra :))))

Kan du fortsätta med dessa små "hemliga" mötena? Och kan inte typ Phearl säger typ att dom måste hålla det hemligt eftersom hon inte vill att Tony och dom ska få reda på att dom träffas? haha lite krångligt, men aja ;))

Skeeeeeeeet braaaaa äääääääär duuuuuuu!! :D

Skrivet: |

alizzdream säger:

Jätte bra! bara jag som stör mig lite på Aurora... det är ju synd om henne men jag vet inte.. tycker hon är skum.. men älskar möterna mellan Pearl och Justin! :D

Skrivet: | Bloggadress: http://biebersecret.blogg.se/

Emelie säger:

Håller med dig ! :D

Jätte bra, verkligen !! <3

Skrivet: | Bloggadress: http://3meliii3.devote.se

Sanna (Mrs Swag) säger:

Håller verkligen med dig. Så mysiga dom är alltså. Skulle inte ha något emot att träffa på Justin, jag själv, i sånna stunder. Haha där ingen ser oss... Mmmh kan föreställa mig hur det skulle ha varit. Haha nej men sjukt bra kapitel. Verkligen grymt. Beundrar dig som orkar skriva trots att du inte har så stor lust. Kärlek till dig Marielle :)

Skrivet: |

Mickan - / My Life In My Words säger:

Awesome! :) jag gillar också deras möten, :) och tror nog att det är den första som jag läser om som inte kan sjunga :) men jag gillar det, inget negativt alls :) älskar att läsa om när Justin sjunger, :) nästan så att jag hör hans underbara stämma :)

Hoppas att du blir frisk snart vännen, tråkigt att du är dålig :( krya på dig! <3

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se/

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback