"Jag ska inte ljuga, jag tycker om dig också, men det finns en till i mitt liv som måste gilla dig. Du är magisk, du får mig att må bra, att glömma alla mina bekymmer. Och det är en hel del som du redan vet! Jag drömmer om en sådan som dig, och jag vill ha dig. Men Liam, han måste som sagt gilla dig, annars kan det bli komplikationer. Sov gott! Puss <3"

På morgonen när jag vaknade var Liam redan uppe tillsammans med mamma. Dem satt i köket och åt frukost. "Godmorgon gumman! Sovit gott?" Mamma tog en tugga av smörgåsen. "Jag har verkligen sovit som en prinsessa." Jag slog mig ned vid bordet och tog en smörgås jag med. Liam satt och tittade i en serietidning under tiden, och jag kunde inte annat än le. Han är så fruktansvärt fin min lilla pojke, och han kommer växa upp till något charmigt, eller mer charmigt. ”Mamma, kan du ta Liam i en timme?” Hon mötte upp min blick, ”Ska du träffa honom?” frågade hon utan att nämna hans namn. Jag nickade bara, och log lite. ”Ja, klart jag kan, men ska iväg på ett möte klockan 2.” ”Men det är lugnt, han ska iväg redan klockan ett.”

Jag klädde på mig, borstade tänderna och drog iväg till Justins hotellrum. Jag knackade på löst, för jag viste inte om hans mamma också sov där inne. Bara några sekunder senare öppnade han i bara kalsonger, ganska nyvaken. ”Förlåt, om jag väckte dig.” Pinsamheten sköljde över mig och mina kinder blossade nog säkert upp till tomatröd. ”Det är lugnt, kom in. Så kan vi krypa ned tillsammans.” Svarade han och log, samtidigt som han lät lite flirtig. Vi gick in tillsammans och jag lämnade min väska i soffan, när jag vände mig om så var han borta. ”Vart tog du vägen?” ropade jag, och hörde hur han skrattade till, ”Jag gick och la mig igen, kom du med.” Jag gick in till hans sovrum och såg att han låg ned i sängen med täcket bara över benen. ”Försöker du döda mig?” Sa jag och la mig på mage bredvid honom. Han tittade bara på mig och log. Jag sträckte på mig så jag närmade mig hans ansikte, och lät mina läppar pressas mot hans. Jag la mig halvt över honom och alla hämningar släppte. Mina kläder åkte av, men det var bara kyssar och smek, inget mer.

När vi låg där i sängen med täcket halvt på oss båda, så kunde man bara höra våra jämna andetag. ”Vet du hur mycket jag vill ha dig?” Han var rak och ärlig, det är det bästa med honom, men att han alltid får mig generad. Det är inte kul. ”Nej, hur mycket?” Jag viste ju inte, så då var jag ju tvungen att fråga. Han tog tag under min haka och förde upp mitt ansikte till hans, då jag låg på hans bröst. Han kysste mig på halsen flera gånger, sen övergick han till min haka och upp till munnen. En kyss jag aldrig kommer glömma. Vi låg kvar där ett tag, och jag inspekterade honom, hans välformade kindben, perfekta hy, hans nyckelben, vidare ned till hans vältränade mage. Jag drog mina fingrar efter allt jag kollat in. Han rös av min beröring, samtidigt som han njöt av det. Han blundade hela tiden, och hade lite problem med andningen när jag kom till nyckelbenen.

Justin kom ut ur duschen i bara handduk och gick direkt till sin väska för att leta reda på kläder han kunde ha på intervjun. Han plockade upp massa olika t-shirtar. ”Vilken ska jag ha?” frågade han och höll upp två olika, den ena var blå med en del av en låttext på, och den andra var svart med en gubbe på. Den blåa var lätt snyggast, så jag pekade på den. Jag orkade inte röra mig ur sängen så jag låg kvar där, halvt naken och retades med honom. Täcket åkte längre och längre ned på benen, och jag såg på honom att han fick svårt att koncentrera sig på att hitta rätt kläder. ”Snälla, sluta. Klä på dig nu.” Han ton i meningen lät lidande, så jag kunde inge annat än skratta. ”Haha, ska du säga, du har retats med mig så det räcker, nu är det min tur.” Svarade jag och lät täcket glida ned på golvet. Han var fort fram och tog upp det, och la det på mig. Sen kröp han upp över mig och kysste mig passionerat.

Vi skiljdes åt i hissen då den stannade på en våning under hans, där jag bodde. Hans mamma var med i hissen, så det blev en kram och inget mer. Lite tråkigt, men det är väl så när hon överbeskyddar sin son. När jag kom in i mitt rum så satt Liam framför tv:n, men kollade inte utan han läste en serietidning. Mamma var ute på balkongen och pratade i telefon. "Är du redo för en dag på Paris gator, och att få se Eiffeltornet?" frågade jag och kollade på Liam, om hur han skulle reagera. "Bara du och jag?" frågade han skeptiskt. Och jag nickade. ”Klart det bara blir du och jag.” Liam brukar alltid vara med och välja kläder, men inte denna morgon, då serietidningen var viktigare. ”Liam, kom nu. Du ska klä på dig.” Han kom faktiskt fortare än jag trodde. Men när vi båda var klädda och klara, så gick vi ut. Mamma skulle iväg på ett möte, så hon kunde inte följa med, men det viste jag redan. När vi kom ned på shoppinggatorna så ville Liam också vara med och kolla kläder, så vi gick in i en skate affär med barnkläder.

När klockan började närma sig fyra på eftermiddagen hade vi gått igenom en hel del affärer, och Liam började gnälla på att han var trött i benen och hungrig. Han ville inte ha vagnen, så då fick han skylla sig själv. Jag sa åt honom från början, men han lyssnade inte. ”Ska vi gå och äta?” Han log med hela ansiktet. ”Ja, det ska vi verkligen göra.” Sa han och började dra i mig. Jag höll i minst 10 påsar, från minst lika många affärer. Vi valde att gå till en pasta restaurang, så att Liam kunde få sin spagetti och köttfärssås. Det är ju typ det enda han äter, eller ja, allt som har med köttförs att göra. När jag hade betalat och vi var klara så gick vi därifrån och Liam fick syn på Eiffeltornet, ”Kan vi gå dit mamma?” Han pekade med hela armen och drog mig i min arm. ”Ja, det kan vi göra. Ska vi gå eller ta en taxi?” Jag förstod att svaret var enkelt, vi tog en taxi. När vi tillslut fram var Liam extas. ”Hur kan det vara så högt?” frågade han med ögonen helt uppspärrade. ”Jag vet inte gubben, men vist är det fint?” Han nickade och stod och tittade både upp och ned hela tiden.

På kvällen när vi kom tillbaka till hotellet och hade ännu mer kassar med oss, så stod Justin tillsammans med sin familj i foajén. Han log med hela ansiktet när han fick syn på mig, och Liam sprang iväg till Jazzy. Hon satt vid ett bord och ritade. Liam hade varit snäll och burit några kassar som var små, men när han fick syn på henne så släppte han alla och drog. ”Snällt av dig Liam.” Sa jag med ironi i rösten. ”Så ni har vart på shopping ser jag.” Justins röst fick mig att le, ”Ser så ut va?” Han tog upp påsarna som Liam hade slängt på golvet. ”Hur gick din intervju?” Utan att riktigt svara på frågan så tryckte han upp en tidning i ansiktet på mig. Jag fick en chock, jag prydde omslaget, tillsammans med min son, och Justin. ”Jag kan inte franska, och glad är jag nog för det.” var det enda jag svarade. ”Liam, kom nu. Vi ska gå.” Han tittade på mig, ”Men mamma…” ”Nej, kom NU.” Justin försökte prata med mig, men jag ignorerade honom. Jag ville inte veta vad som stod i tidningen, och jag ville absolut inte att folk skulle se mig tillsammans med honom.

Jag blir hur glad som helst av alla era kommentarer, men nu skulle jag vilja att ni skriver vad som är bra. :)

15 Kommentarer. Så får ni nästa.