Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter thirty-two.



Justin kom aldrig upp den kvällen, men jag satt utanför mitt rum på golvet, så jag hörde alla när dem pratade. Liam och Justin busade med varandra hela kvällen, jag hade velat se det, men valde att sitta kvar. Det lät som att dem hade hur kul som helst, och Liam kommer bli helt förstörd när det bara var en gång det hände, för jag tänker inte ta med honom till Justin mer. Jag vill verkligen glömma honom, men samtidigt inte, för tiden vi hade tillsammans var något extra.

”Clarissa, Jeremy och Jazmyn kommer snart. Kommer du ned eller?” Mamma ropade på mig, så det var väl bara att bädda sängen och gå ned. Frukosten var fortfarande inte in plockad, så jag hann bre mig en macka. ”Bara dem två?” Hon tittade på mig och log. ”Ja, jag har lärt mig något från förra gången. Men det har gått tre dagar sedan det där, ni måste verkligen sätta er ner och prata med varandra.” hon förstår nog inte hur ont det gör att se honom. ”Nej, nej. Det behöver vi inte göra, för han kysser mig bara hela tiden.” Mamma skrattade till. ”Va?” ”Ja, han vill att jag ska ta tillbaka honom hela tiden, så han kysser mig. Han vet vart han ska spela någonstans, och det stör mig.”

När jag hade duschat så klädde jag på mig och gick ned igen, då satt Jeremy i köket med mamma. ”Hej.” Han tittade upp och log, Justin är verkligen lik honom. ”Hej, hur mår du?” Jag nickade lite försiktigt. ”Jodå, mått bättre.” Jag tog en kopp kaffe och satte mig vid bordet tillsammans med mamma och han. Men jag sa inget, det var som att jag sjönk in i mina egna tankar, jag hörde inte ens vad dem satt och pratade om. När jag hade setat där ett tag gick jag upp till Liam och Jazzy. Dem satt på golvet och hade lego krig, det låg legobitar överallt. ”Mamma, du städar här sen.” Liams plötsliga påhopp fick mig att skratta. ”Det är ju inte jag som har stökat ned.”

Jag gick förbi mitt rum och hämtade min mobil, skickade iväg ett sms till Justin, där det stod, Kom hit! Innan jag ens hann trycka på skicka fick jag svar, att han skulle vara här om 5 minuter. Skrämmande grabb det där. Jag har funderat hela dagen på om jag ska förlåta honom, och kommit fram till det som är bäst för oss båda. Jag hörde hur det ringde på dörren, och jag lät mamma öppna för jag ville höra hur hon skulle reagera när hon såg Justin. ”Hej Justin. Kom in.” Skojade min mamma med mig? Hon viste inget, ändå släppte hon in honom. ”Hon är på sitt rum.” Nu gick mamma mig på nerverna.

Jag låg i min säng med huvudet ned i kudden så att jag inte skulle se honom när han kom in, när det knackade på dörren, nerverna satt utanpå min kropp och jag viste inte ens vad jag ville honom egentligen. ”Du ville att jag skulle komma.” Hans röst var len, mjuk och helt underbar. Han satte sig ned i sängen, och jag kände att han stirrade på mig. ”Om du fortfarande vill ha mig, så är jag din.” Jag hörde hur det lät när jag sa det, men samtidigt var det sanning, så varför krångla till det när det var det där jag ville säga. Han sa inget, men jag kände hur han reste på sig, jag trodde att han gick, men det gjorde han tydligen inte. Sängen sjönk ned på andra sidan, och hur han vände på mig så att jag var tvungen att se på honom. Han log, ett vacker leende. ”Vet du hur länge jag har väntat på att du skulle säga det där?” Jag ville inte le, eller visa mig mindre. ”Nej.” Utan att han svarade så kysste han mig. Han utforskade mina läppar, och vidare ned på halsen. ”Du är min nu.” Viskade han i mitt öra.

Vi låg kvar i min säng och bara höll om varandra, ingen sa något och det var en helt okej tystnad. Jag kunde inte sluta le, eller sluta titta på denna underbara varelse. Han fick mitt hjärta att slå dubbla slag, och han fick min kropp att rysa bara genom att nudda mig. Justin la sig på rygg, och drog med mig över sig, bara det att vi åkte rakt ned på golvet. Liam kom in rusandes och skrek. ”Mamma, vad hände? Gör han dig illa?” Liam vart rädd och började gråta. Justin reste sig upp på en gång då han hamnade över mig i fallet. ”Lilla vännen, han gör mig inte illa.” Jag bar upp Liam och satte mig i sängen bredvid Justin, Jazmyn stod i dörren och stirrade på oss, så Justin gick fram till henne. ”Min favorit tjej.” sa han och pussade henne på kinden. ”Ska vi gå ned?” Utan att svara gick han ut och sträckte sin lediga hand efter min, så vi flätade samman fingrarna.

Mamma och Jeremy satt kvar i köket när vi kom in, och dem tittade på oss med förvirrade blickar. ”Har ni löst allt?” Frågade mamma. Jag kysste Justin som svar, och mamma log, minstlika mycket som Jeremy. Liam blev hur glad som helst. ”Betyder det är att jag får träffa Justin mer?” Liam tittade på mig och såg bekymrad ut. ”Ja, det får du. Så länge han är här.” Nu såg han ännu mer förvirrad ut. ”Vadå? Ska han åka?” Liam förstår nog inte det hela med att Justin inte bor i Stratford, och ännu mindre av att han är en kändis. Tids nog ska jag föröka förklara för honom. Men jag gjorde ett försök. ”Justin har flera miljoner tjejer som vill se honom stå på en scen. Han sjunger.” Liam spände blicken i honom. ”Så du har fler än min mamma?” Vi alla började skratta lite av hans ordval. ”Du behöver inte oroa dig, jag försvinner inte.” Justin lovade något han inte skulle kunna hålla. Men det fick vi ta då, just nu vill jag bara leva i nuet.

”Gumman, jag kan ta Liam idag. Om du vill spendera den med Justin.” Det var precis som att hon läste mina tankar, men eftersom han var bredvid mig så skojade jag till det. ”Nej, det vill jag inte.” Han tittade på mig med en ledsen min. ”Hörrududu.” Sa han och brottade ned mig i sängen så jag inte kunde göra annat än skratta, han började kittla mig, och då får jag panik. ”Snälla, sluta.” Han skrattade åt mig. ”Bara om du tar tillbaka det du sa.” jag slog mina ben runt hans höfter och fick ned honom på rygg, så att det var min tur att ge igen. Jag böjde mig ned och kysste honom på halsen. Han stönade tyst men jag hörde det. ”Har du glömt bort att din mamma står här, och inte behöver se något.” Mamma kan vara rolig ibland. ”Klart jag vet, men du har väl vart ung du med.” Hon suckade. ”Använd kondom bara.” Jag stannade upp och tittade mot dörren, men hon var borta. ”Sa min mamma just det där?” Både jag och Justin blev tagna av hennes mening.



Jag hann klart med ett, bara för er. Men det är inte det bästa jag har skrivit, så ni får ha lite förståelse. Men jag ska försöka skriva ett till. :)
Mer drama, mindre drama, ni bestämmer!!!

Trackback