Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter thirty-three.



Jag och Justin låg kvar i min säng och delade intensiva blickar med varandra samtidigt som vi lekte med varandras fingrar. Han log emellanåt men blev allvarlig med blicken ibland, men jag förstod inte varför, och hade ingen lust att fråga heller. Jag njöt av bara tystnaden och hans sällskap, att äntligen få vara tillbaka i hans armar var en underbar känsla. Han smekte bort lite hår som hade hamnat i mitt ansikte, och pussade mig i pannan. ”Du förstår inte hur kär jag är i dig, och blir det mer och mer för varje gång jag ser dig.” Jag rodnade men ansträngde mig inte för att dölja det, då han kunde gotta sig i det ännu mer. ”Och du är hur söt som helst när du rodnar.” Jag log som svar och kysste honom. Vi utforskade varandras läppar ett bra tag, tills jag var tvungen att hämta andan. ”Vet du en sak?” Frågade jag honom, utan att släppa hans blick. Han nickade på huvudet. ”Du tar andan ur mig.”

Vi gick ut på kvällen när solen började gå ned, och vi gick precis som att han inte vore den kändis som han egentligen är. Folk tittade på oss, men det var ingen som riktigt vågade sig fram. Vissa tjejer vart hysteriska, men dem gick att hantera och det är jag glad över. Vi höll inte handen eller visade någonting öppet om att vi skulle ha vart tillsammans eller ens tyckt om varandra. Vi betedde oss som vilka kompisar som helst, vi knuffade på varandra och skrattade tillsammans. Det var en annorlunda stund tillsammans med honom, men jag gillade den. Precis som alla andra minuter jag får spendera med honom.

När vi kom till staden så gick vi till mitt favorit café, vilket det visade sig att det var hans också. Vi beställde och satte oss ned vid bordet. ”När åker du igen?” Hans blick gick från bordet och upp på mig. ”Jag blir kvar här en månad, en vecka efter att du börjat skolan. Sen är det bara lite små jobb här och där.” Jag log, helt oskyldigt. ”Okej, då hinner vi umgås en hel del, med andra ord?” Han nickade och drack en klunk av sitt te. Vi satt tysta ett tag och bara tittade omkring oss, eller på varandra. När siste mannen lämnade caféet tog jag upp ett ämne som jag tyckte att ingen annan behövde ta del av. ”Selena verkar vara en underbar tjej, varför föll du inte för henne? Jag såg tidningarna efter att ni hade vart på stranden, det såg inte så oskyldigt ut som du försöker framstå det som.” Hans blick började fladdra och han såg nervös ut. ”Hon är underbar, och tanken slog mig flera gånger att låta dig gå. Men jag var inte redo att släppa dig, så jag gjorde inget med henne. På stranden hade vi bara kul, och betedde oss som små barn igen, inget mer hände.” Han såg allvarlig ut när han sa det, och det lät på honom som han verkligen menade det han sa.

Eftersom att Justin hade sin bil hemma hos mig, så gick vi hem och denna gång med sammanflätade fingrar och mys efter vägen. ”Förlåt att din semester i Paris inte blev som du hade tänkt den.” Hans plötsliga uttalande fick mig att stanna till. ”Det är lugnt, vi är här nu, tillsammans.” Han böjde sig fram mot mig, men istället för att ge mig en kyss så slog hans skärm på kepsen i mitt huvud så vi båda bröt ut i skratt. Jag stannade efter vägen för att se till så att alla stenar i skon försvann, men Justin märkte inte av det. Så när jag var klar sprang jag och hoppade upp på hans rygg. ”Öh, vad gör du kvinna? Ska du ta död på mig?” Han skrattade till, samtidigt som han höll i mina ben, så att jag inte kunde hoppa ned. Så jag fick sitta på hans rygg hela vägen hem. Det var ganska skönt att slippa gå, men jag tyckte synd om honom.

När vi tillslut stod framför min dörr tog han mina händer i sina och la dem på hans axlar och la sina händer på mina höfter och raderade mellanrummet mellan oss illa kvickt. Han drog sin keps så skärmen var bakåt och kysste mig. Jag log åt att han ändrade kepsen för att kunna massera mina läppar. ”Vad ler du åt?” frågade han när hans läppar lämnade mina. ”Dig, du tänkte på kepsen.” han log och kysste mig igen. ”Vad ska du göra imorgon?” frågade han, och jag funderade om jag hade något speciellt för mig. ”Ingen aning.” svarade jag. ”Det har du visst, se till att du och Liam är klara vid 12.” Och så vitt jag kände honom tänkte han inte berätta vart vi skulle. Han satte sig ned på trappen och drog ned mig i sitt knä, så jag satte mig gränsle över hans lår och la mina armar över hans axlar. ”Du vet den där kvällen Selena var här?” Han tittade fundersamt på mig. ”Måste vi prata om henne?” ”Men du vet inte ens vad jag ska säga.” Han nickade åt mig, och lät mig fortsätta. ”Du sa till henne att du älskar mig. Gör du?” Nu sänkte han sin blick, precis som att han vart generad. ”Ja, eller nära inpå. Älskar är ett stort ord, och betyder mycket.” ”Hur kan du göra det? Jag menar, tillskillnad från dig så är ju jag nobody.” Nu tittade han upp på mig, och det såg ut som att han granskade varenda liten detalj i mitt ansikte. ”Sluta, du betyder mycket för mig, och att du inte syns i varje tidning eller har folk efter dig på staden är bara ett plus, för då får jag chansen att kanske uppleva det, du ser till så att jag behåller fötterna på jorden. Du kanske inte vet om det själv, men sättet som du tittar på din son, hur du går, hur du pratar, och hur du har leverfläckar på ryggen formade som dem tre vise männen, är det och mycket mer som jag gillar hos dig.” Han hade nog kunnat fortsätta hur länge som helst med grejer, jag såg det på honom, men han slutade prata och tittade intensivt på mig. Han följde säkert min nyans i ansiktet som gick från normal till tomatröd.

När jag hade lagt mig i sängen efter inte så händelserik dag men fantastisk, så kände jag mig helt plötsligt piggare än innan. Liam sov inne i sitt rum, så jag fick lite större plats åt mig själv, annars brukar han som ni redan vet sova som ett kors, med armar och ben åt alla håll. Justin tryckte upp mig mot dörren och kysste mig som det vore sista gången vi sågs, innan han åkte. Han sög musten ur mig och fick mig att chippa efter andan. Det finns ingen annan som har gjort det förut, han är den första som har tagit mig med storm. Han vet om det, och spelar på det hela tiden. Han utforskar min kropp mer och mer för varje gång vi umgås och vet nu mer eller mindre om vilka som är mina svaga punkter.

På morgonen när jag vaknade var jag den första som var upp, både mamma och Liam låg fortfarande och sov så det var lika bra att hoppa in i duschen på en gång så att jag i alla fall var klar när jag sedan skulle ta hand om Liam. Väl inne i duschen tog jag för en gångs skull god tid på mig, och det var riktigt skönt att kunna stå där inne utan att känna stress. Hårinpackning och rakning av ben var något som verkligen behövdes, sedan skrubbade jag kroppen riktigt ordentligt. När jag kom ut så drog jag på mig matchande underkläder från VS och en stor oversize tröja, sen sprang jag omkring och plockade lite smått i mitt rum. Det är inte heller något som jag hinner med så ofta.

Jag plockade fram frukosten och satte på kaffebryggaren, sedan gick jag och väckte mamma och Liam. Men det var ingen av dem som egentligen ville gå upp. Liam stretade emot, och dem få gångerna han gör det brukar jag linda in honom i täcket och bära ned honom så han får sitta i soffan framför tv:n och vakna till lite. Det brukar han gilla och då brukar dagen oftast bli bra. ”Idag ska vi göra något tillsammans med Justin.” Liam tittade på mig, och det såg ut som att han vaknade till lite, han log. ”Vad ska vi göra då?” Det var den frågan jag var rädd för, jag vet ju inte heller vad vi ska göra, så det kan ju bli kul. ”Jag vet faktiskt inte. Vi får se vad han har kokat ihop.” Mamma kom upp i morgonrock och satte sig vid köksbordet, jag gav henne en kopp med kaffe och hon tog genast en klunk. ”Jag kände att det luktade kaffe, annars hade jag inte klivit upp.” Jag började skratta åt mammas fina morgonhumör. ”Hur var det igår då?” Hon syftade garanterat på Justin. ”Vi hade det jätte trevligt. Jag ångrar absolut inte mitt beslut, jag är döds kär i honom, och jag vore bara korkad om jag inte hade gjort mitt val, som jag gjorde.” Mamma nickade bara åt mig, precis som att hon inte ens lyssnade på vad jag sa. Men det kan jag förstå, klockan är inte mer än 9 på morgonen. ”Justin kommer och hämtar mig och Liam klockan 12.”

När klockan började närma sig halv 12 så plockade jag fram kläder åt Liam, och sen plockade jag ned allt i min väska som jag skulle kunna tänkas behöva ha med mig, eftersom att jag inte vet vad vi ska göra. ”Liam, kom nu så ska vi klä på dig.” Han kom springandes och satte sig ned framför mig så att jag skulle kunna sätta på honom ett par byxor, och sen ett par strumpor. Sedan reste han på sig och drog på sig en t-shirt själv. Jag blir lika förvånad men glad varje gång han gör någonting själv.

Vi stod ute då Justin körde upp på vår uppfart och parkerade, han klev ur bilen och kom fram till mig, han omfamnade mig i en varm kram och pussade mig på kinden. Jag hade plockat ur Liams barnstol ur min bil så att vi kunde sätta i den i Justins. När jag öppnade bakdörren blev jag förvånad, Jazmyn satt bakom Justins stol och log. ”Hej sötnosen.” Liam började bli otålig och drog i min jacka, så tillslut fick jag i stolen och satte ned Liam i den, och spände fast honom. När både jag och Justin hade satt oss böjde jag mig över till honom och kysste han. ”Hej.” Sa jag och log. Han svarade med en till kyss och ett hej. Liam och Jazmyn satt och pratade i baksätet och skrattade tillsammans, det var så fruktansvärt kul att se dem tillsammans. ”Så, vart ska vi?” Frågade jag när vi hade åkt ett tag. Han tittade på mig och placerade sin hand på mitt lår. ”Vi ska åka till ett nybyggt köpcenter en bit utanför staden, och gå som två normala människor, tillsammans med en son och en syster.” Svarade han med ett brett leende på läpparna, samtidigt som paniken inom mig växte.



Jag åker till Sthlm vid 12, och kommer hem inatt. Så detta är det enda inlägget ni får idag, men som sagt så kommer denna vecka bli seg i uppdatering. Men jag gör mitt bästa för eran skull. Så gör ert bästa för min skull, kommentera! :)
Trackback