”Justin, jag är kär i dig, förstå det.” Jag sa samma sak som jag sagt dem senaste 10 minuterarna men han fortsatte sucka och höja rösten åt mig. ”Jag har hört det, men vad tycker du att jag ska göra?” Nu var det min tur att sucka. ”Säga att du är kär i mig, och att vi löser det, vore ju kanske kul.” Nu lugnade han ned sig en aning. ”Jag är sjukt kär i dig, men jag kan inte lova att vi löser det. Kan vi inte se vart det leder?” ”Yeah, guess so. Hejdå. Kul att lära känna dig.” ”Vad håller du på med?” Jag torkade dem sista tårarna som hade runnit. ”Jag gör det lätt för dig att glömma mig.” ”Fan Clar. Ge dig nu. Jag hör av mig imorgon när jag vaknar. Lova att svara då.” Jag tog ett djupt andetag, ”Ja, jag svarar.”

Där avslutade vi vårt samtal, och jag gick upp och la mig bredvid Liam. När jag ser på honom, så fridfull och så liten. Inga bekymmer, mer än en spik i foten, det läker och han kommer inte märka av det om några månader. Men ett brustet hjärta, vad gör man med det? Jag somnade ganska på en gång då jag hade lagt mig ned. På morgonen vaknade jag av att Liam låg och stirrade på mig, han rörde sig inte, men jag kände mig iakttagen. ”God morgon mamma.” jag vände mig så jag såg honom och pussade honom på näsan. ”God morgon min ängel. Hur känns det i foten?” Han tittade ned och kände på foten. ”Det känns knappt.” Det gjorde mig glad. Då kanske det inte var så allvarligt. Mobilen lyste till i ögonvrån på mig. Men jag orkade inte bry mig i den. ”Är du hungrig?” Han nickade och kastade sig ur sängen och sprang ned. Om jag ville hinna med, var det lika bra jag gjorde likadant. Jag gick in i min garderob och skulle hämta en tröja, då jag såg att en av Justins tröjor låg på golvet. Jag tog på mig den, jag saknar honom verkligen.

”Mamma, vad ska vi göra idag?” Jag tänkte för mig själv ett tag. ”Ska vi fråga om Jazmyn kanske vill komma hit?” Han lös upp och blev glad. ”Ja, nu?” Jag kollade på klockan och insåg att den inte var mer än 8, ”nej, hon sover nog fortfarande.” Vi satt vid köksbordet och åt frukost i säkert 40 minuter. Liam gick och satte sig framför tv:n när vi var klara, och jag plockade undan. Mamma hade fortfarande inte vaknat, så jag sa åt Liam att han fick vara lite tyst tills hon vaknade, eller klockan blev lite mer. Jag gick upp och skulle ta min mobil, då jag såg att Justin skrivit att jag skulle logga in på skype. Men jag svarade att jag inte hade någon, men kunde göra en. Så jag tog med mig datorn och mobilen ned, och satte mig bredvid Liam i soffan.

När jag hade hållit på och krånglat med skype i säkert 30 minuter ville det äntligen funka, och jag skickade mitt användarnamn till Justin, så han kunde hitta mig, då jag inte fattade ett skit av det. Oteknisk som man är, ibland tror jag tom att jag har tummen mitt i handen. Liam satt och tittade på vad jag gjorde, men han sa inget. Helt plötsligt plingade det till i datorn, och jag antog att han ringde upp mig, så jag tryckte på svara. En stor bild kom upp på en ruskigt trött Justin. Själv såg jag väl kanske inte heller så pigg ut, men han har sett mig värre. ”Förlåt för igår, var inte meningen att bli arg på dig.” Innan han ens hälsade bad han om ursäkt. Undra varför? ”Jag förstår dig, jag har inte vart så snäll jag heller.” Liam flyttade sig närmare mig, ”Mamma, vem pratar du med?” Jag tittade skräckslaget på Justin som började le, ”Jag pratar med en vän, Justin heter han. Vill du se?” Jag kollade på Justin för och se om det var okej, och han nickade, så jag lyfte upp Liam i mitt knä. ”Hej, Justin.” Min son är vänlig, han hälsar alltid. ”Hej Liam.” svarade han tillbaka. ”Jag ska prata lite med Justin nu, kan du gå och väcka mormor?” Utan att ens svara sprang han iväg och jag vart ensam med Justin.

”Han liknar dig, lika söt.” sa han och jag kände hur mina kinder hettade till. ”Aaww, rodnar du?” Jag vek ned mitt huvud, ”nej, det gör jag inte.” svarade jag och skrattade. ”Titta på mig då.” Jag tittade upp på honom och han såg allvarlig ut. ”Vem är pappan?” Jag tittade mot mammas sovrum och valde att ta med mig daton upp på mitt rum. Detta var inget Liam behövde höra. När jag satt ned i sängen så tog jag ett djupt andetag. ”Det jag berättade för dig dagen fören innan du åkte..” sen han jag inte säga mer. ”Du behöver inte berätta, jag förstår ändå. Förlåt, var inte meningen.” Jag log snett. ”Det är lugnt, inga fler lögner. Jag lovar dig. Men Liam vet inget, och behöver inte veta heller, fören han blir äldre.” Han nickade och jag tror han förstod. ”Den egentliga anledningen till att jag inte sa något, var för att skydda dig. Eller till att du inte fick träffa honom, jag vill inte att du ska hamna i blåsväder. Du har en stor karriär att tänka på, du behöver inte något som sätter dig i klistret, och du behöver inte förklara dig för massa tidningar.” Han tittade frågande på mig, ”Så du menar att du hade tänk att hålla det hemligt hela tiden, hur tror du det hade gått?” Jag himlade med ögonen. ”Nej, men jag ville se hur långt det gick mellan oss. Jag planerade inte att falla pladask för dig, men jag gjorde det.” ”Det gör alla tjejer, oavsett om dem vill eller inte.” Hans svar fick mig att tappa andan, menade han verkligen det där? ”Varför hänger du kvar vid mig då, om du ändå kan välja och vraka bland massa andra?” Han suckade högt och la händerna för ansiktet. ”Menade du verkligen det där? Möjligtvis för att jag gillar dig. Ge dig nu, jag vill inte bråka med dig.” Jag log lite, men trodde inte att han skulle se det. ”Vad ler du åt?” frågade han. ”U liiiike meee” Nu var det han som log.

Vi bytte samtalsämne ett tag, eller för alltid hoppas jag. Vi bråkar ju bara om det där. ”Om en vecka ska jag till Toronto och ha en konsert. Vill du komma och dela den stunden med mig? Självklart betalar jag.” Jag funderade ett tag, jag skulle ju kunna fråga mamma om hon inte kunde ta Liam, om inte hon också skulle till Toronto just då. ”Vänta, ska höra med mamma om barnvakt.” Jag sprang ned innan han hann reagera, och kollade om mamma hade klivit upp. Men det hade hon inte, så jag vände riktning och gick in i hennes sovrum. ”Mamma, om en vecka ska du till Toronto då?” hon hade sin almanacka bredvid sig, så hon plockade upp den och kollade. ”Nej, inte som är planerat nu i alla fall. Vadådå?” ”Justin ville att jag skulle komma till Toronto då, det är enda gången under dem här två månaderna som han är borta, då vi kan träffas. Så det skulle vara guld värt om du ville ta Liam.” Hon tittade allvarligt på mig. ”På ett villkor, och det är att jag får träffa Justin när han kommer tillbaka hit sen. Jag vill se vad det är för människa som stulit min dotters hjärta.” Jag nickade och sprang tillbaka upp på mitt rum.

”Mamma kunde ta Liam på ett villkor.” sa jag när jag satt mig tillrätta. ”Vadå?” svarade han och gjorde en ledsen min. ”Att hon får träffa dig, jag citerar henne. Jag vill se vad det är för människa som stulit min dotters hjärta.” han skrattade till lite, och log sitt extremt sexiga leende. ”Justin, vem pratar du med?” hörde jag en tjej röst ropa. Bakom honom kom det in en medelålderskvinna. ”Mamma gå uuuut.” jag började skratta och gömde mig bakom en kudde så att hon inte skulle kunna se mig. ”Du kan komma fram nu, hon gick.” skrattade han fram. Så jag drog ned kudden lite, men inte helt. ”Sluta göm dig, jag vill ju se dig helt.” jag skrattade till. ”Det får du allt vänta med tills vi är gifta.” han tittade konstigt på mig. ”Nej, det behöver du inte. Eller ah, nej.. Det där vart fel. Glöm det jag sa.” Hans leende sträckte sig ända till öronen, och jag hörde hans skratt. ”Men du, jag måste gå nu. Ska iväg på massa skit innan jag har konsert ikväll. Jag skriver till dig ikväll. Okej?” Jag tog bort kudden så han kunde se mig innan vi stängde ned. ”Okej, lycka till. Och ge alla tjejer det dem vill ha nu.” Jag gjorde en slängpuss till honom som han fångade.

När vi hade ätit lunch ville Liam att jag skulle ringa Jeremy och fråga om inte han kunde ta med sig Jazmyn hit, så att dem fick leka lite. Jag letade på hans nummer i mobilen och det gick flera signaler innan han svarade. Han frågade hur det hade gått med Liam, och jag svarade att det var helt okej med honom, men han fick som medicin han skulle äta i 5 dagar, för att hindra inflammation. ”Men anledningen till att jag ringde var för att höra om inte du och Jazmyn har lust att komma hit, så dem får leka lite?” ”Det kan vi absolut göra, vi kommer om 30 minuter. Vart bor du?” Jag sa min adress och sen la vi på. Jag tror att han har lite dåligt samvete för att han berättade för Justin om Liam, men jag får skylla mig själv. Jag skulle ha gjort det på en gång. ”Liam, dem kommer om en halv timme.” Det känns så skönt att han äntligen kan leka med andra barn, hade jag inte träffat Justin, hade det inte vart så här.

En halv timme senare satt jag och Jeremy i köket och drack kaffe, och Liam och Jazmyn var på hans rum och lekte. ”Jag hörde du hade pratat med Justin igår.” sa jag med ett snett leende. ”Jo, och vad jag förstod så hade inte du berättat om Liam. Förlåt för det.” Jag skrattade till lite. ”Äh, jag får skylla mig själv. Jag skulle ha berättat om honom på en gång, men vi löste det efter ett rejält bråk inatt.” Han tog en klunk av kaffet. ”Jag hoppas verkligen att det löser sig helt mellan er, du är en bra tjej för honom. Han behöver någon som kan hålla kvar honom på jorden, och jag tror att du är bra på det. Plus att det kommer gå hur bra som helst med Liam, han älskar barn. Så det är väl bara Liam som ska älska Justin nu.”