Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter nineteen.


Innan jag kunde öppna ögonen så kände jag en svag lukt av unket, och instängt. Jag kände också en svag känsla av rädsla, då jag inte hade en aning om vad som hade hänt mig. Men jag kände att jag hade rep runt både fötterna och händerna, och jag satt fast i något, tror det var en säng för jag låg mjukt. När jag tillslut öppnade mina ögon insåg jag att jag var i ett rum helt utan fönster, det var mörkt men en liten lampa gjorde det ljusare. Jag var själv därinne och jag kunde inte höra något utanför dörren som fanns där. Jag förstod direkt att det var Alex som hade gjort detta mot mig, men kunde inte förstå varför. Vi har inte sett varandra på mer än två år. Helt plötsligt hörde jag någon utanför dörren, så jag stängde mina ögon för att låtsas sova. Då kanske jag skulle klara mig.

 

"Undra när du ska ta och vakna då?" Hörde jag honom muttra för mig själv. Jag ville skrika allt jag orkade men jag låg helt stilla och tyst, det enda som hördes var mina regelbundna andetag. "Du kan inte ligga här hela livet. Vakna nu!" Sa han lite högre denna gång, och jag var för rädd för att inte göra som han sa. Så jag började röra lite på mig, och han såg det. "Godmorgon sömntuta! Hur mår du?" Hans ögon såg snälla ut, men jag tänker inte låta mig luras av dom en gång till. "Varför gör du då här mot mig?" frågade jag. Han tittade på mig precis som att jag vore dum i huvudet. "För att jag älskar sig, och för att vi ska kunna vara tillsammans." Svarade han helt lugnt. "Är du hungrig? Jag tog med frukost åt dig." Fortsatte han. Jag var jätte hungrig, "Ja, det är jag. Vad har du med?" Han tog fram en väska och plockade upp både det ena och andra.


När jag hade fått i mig något låg jag fortfarande fast satt i sängen. "Snälla, ta lös mig. Vad ska jag kunna göra mot dig?" Det kanske gick att lura honom. Jag vet inte, finns ju bara ett sätt att ta reda på det. "Lovar du att vara lugn?" Hans fråga var självklar, så jag nickade istället för att svara så han kunde höra min osäkerhet i rösten. Han var snäll och tog bort repen och jag kunde äntligen resa på mig. Mitt huvud dunkade och jag hade ont i kroppen. Minnen från skräcknatten kom tillbaka, som så många gånger förut. När jag satt i sängen satte han sig bredvid mig och la en arm om mig. Jag blev äcklad av bara tanken men det var lika bra att spela med. Allt jag egentligen ville var att vara med Liam nu. "Hur länge har du hållit mig här inne?" Frågade jag lugnt och kände att jag höll på att börja gråta. Han strök mig över håret. "Ett dygn bara." "Bara? Du är medveten om att jag har en son som saknar sin mamma va?" nu började jag bli lite uppkäftig mot honom. "Du tror inte han saknar sin pappa också eller?" Hans svar fick mig att rysa. "Nej, han har aldrig haft någon." Jag reste mig upp och gick och satte mig på golvet mitt emot sängen.

"Min mamma har nog redan kontaktat polisen, och alla letar efter mig. Så gör dig själv en tjänst och släpp ut mig. Det är bara du som kommer ta stryk av det här." Han reste på sig från sängen och kom emot mig. Han lyfte upp och kastade mig i sängen och satte fast mina händer igen. Utan att ens svara på det jag hade sagt, sen gick han bara. Hela tiden då jag låg i sängen funderade jag på vart jag kunde vara. Vilket ställe har inga fönster? Min första tanke var att jag befann mig i ett av huset som ska rivas, men jag vet inte. Det enda jag jag visste var att jag skulle ta mig här ifrån. Tankarna skenade iväg till Justin, om Alex håller mig kvar kommer jag inte kunna träffa Justin, och det ska Alex få äta upp.

Flera dygn gick, med tanke på att Alex kom in med mat åt mig i jämna mellanrum. Han stannade vissa gånger lite längre och försökte få igång en konversation, men jag vägrade prata med honom. Tänkte inte ge han den tiden, även om jag inte hade något annat för mig. "Såg din mamma idag, hon såg inte ut att må bra." Jag suckade högt och tydligt, "VAD TROR DU SJÄLV, HENNES ENDA DOTTER HÅLLER DU INSTÄNGD!" skrek jag högt och tydligt. Han bara flinade åt mig, och jag kunde inte göra något då jag fortfarande satt fast i sängen. Paniken började växa smått inom mig och jag ville verkligen här ifrån. Från och med nu ska jag göra allt. "Alex, kom hit." Han tittade upp på mig med en förvirrad blick. Men kom och satte sig bredvid mig. "Kom med ditt huvud mot mitt" När han var nära nog kunde jag kyssa honom. Han blev förvånad men besvarade kyssen. Allt jag hade inom mig var en äcklig känsla, men jag var tvungen. "Varför gjorde du så?" Hans plötsliga fråga fick mig att le. "Jag vill vara med dig. Förstå det, men jag vill inte vara här." Han böjde sig ned igen och kysste mig igen, och jag besvarade den.

Enligt Alex hade jag vart här i en vecka, men det kändes som ett år. Tiden gick så fruktansvärt sakta att jag ville krypa ur skinnet. Men nu hade jag inte vart fast spänd i sängen på flera dagar, och jag hade missat mina dagar med Bieber. Jag saknar honom så jag håller på och går under. "Om jag släpper ut dig, följer du med till LA då?" Jag ville skrika åt honom men gjorde jag det skulle det ta ännu längre tid för mig att ta mig ut. "Det är klart att jag gör älskling. Det är dig jag vill leva med." Han omfamnade mig i en kram som jag löst besvarade, och jag gav honom en lös kyss och bet honom löst i käppen som jag vet från förut att han gillar.

Han blev vänligare och vänligare för varje gång han kom in till mig. Och jag kan tänka att mamma blev mer och mer orolig. Stackars henne, och min älskade Liam. Undra hur han mår? Jag har aldrig varit ifrån honom så här länge, det börjar göra mig sjuk. Jag vill ha honom nära nu, och så vill jag duscha. Känner mig fruktansvärt äcklig, eller jag är det. Har inte duschat på över en vecka, så det kanske är förståeligt? Alex hade varit in till mig minns fyra gånger under en dag, men jag hade ingen aning om det var natt eller dag. "Vad är klockan?" Frågade jag honom när han var in. Han tittade på sin mobil. "Halv 10 på kvällen." Svarade han och la ned den igen. Han satte sig bredvid mig i sängen och la armen om mig, jag lutade mitt huvud mot hans axel. "Jag har bokat flygbiljetter, planet går om 3 timmar. Så vi åker nu." Yes, äntligen min nyckel till friheten. "Hur tar vi oss dit?" Jag ville veta om han hade någon bil eller inte. "Jag har hyrt en bil. Så slipper folk titta så mycket, och kläder köper vi åt dig när vi kommer fram, okej?" "Mer än okej, jag älskar sig." Svarade jag och kysste honom.

När han öppnade dörren och sträckte sig efter mig så kände jag mig helt plötsligt sjuk, kroppen stretade emot samtidigt som huvudet ville se till så att benen sprang. Jag reste mig upp och tog honom i handen, sedan gick vi igenom en lång korridor, även den utan fönster. Men det fanns lampor i taket så jag var tvungen att vänja mig vid ljuset. När vi tillslut nådde massa trappor så förde han mig åt den som gick uppåt. Jag hade alltså rätt, jag befann mig i en källare. Den friska luften som slog emot mig när vi kom ut var obeskrivlig. Att äntligen få andas in den, betydde mycket för mig. Jag stannade upp och tog några djupa andetag och tittade runt mig, jag höll fortfarande Alex hårt i handen så att han inte skulle tro att något var fel. Och jag befann mig vid ett av husen som skulle rivas, och jag visste exakt vart dem låg.

Precis innan vi kom fram till bilen så satt det en stor träplanka i marken som jag drog upp och slog till Alex i huvudet. Men inte tillräckligt hårt för han var fortfarande med i matchen. "Din dumma hora! Det där skulle du inte ha gjort." Jag försökte springa, men han kom ikapp mig och drog ned mig på marken. Jag skrek och viftade med både armar och ben hela tiden. Men han var starkare än mig, vilket jag hade förväntat mig. Över axeln där jag låg såg jag en äldre man gå med en hund, så jag skrek ännu mer.



Vad kommer hända?! Den som gissar rätt först får en länk :)


Kommentarer
Anonym säger:

OMG, GRYMT BRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!



//Ebba :D

Skrivet: |

Johanna säger:

grymt! :D

Skrivet: | Bloggadress: http://johannaviveca.blogg.se/

Amada säger:

Grymt bra juu :D hmm jag tror att den där mannen kommer typ ringa polisen..för han kan väl inte brottas med en ungdom hahah :p eller så bussar han sin hund på honom xD

Skrivet: | Bloggadress: http://httpmybieberdreaam.blogg.se/

Melina säger:

Grymt bra! <3

Skrivet: |

nour säger:

mer!

Skrivet: | Bloggadress: http://thetruejustinbieber.blogg.se/

Kajsa säger:

Jag tror mannen bara fortsätter gå men sedan rapporterar det till polisen eller nått sånt. (:

Jätte bra skrivet, ett till kapitel idag?. :D

Skrivet: | Bloggadress: http://skruttiibangbang.blogg.se/

Jenna säger:

Sjuuukt bra :D

hoppas nästa kapitel kommer ikväll :D

Skrivet: |

Gabbi säger:

Typ att mannen är en polis som letar efter henne med polishund xd men awesome iaf :D

Skrivet: | Bloggadress: http://bieberromance.blogg.se/

Isabella säger:

gabbis förslag var en rimlig idé. det vore rätt häfitgt..

men jag tror han fortsätter och gå och ringer sedan polisen.

ochalex släpar med henne till flygplatsen ochhar kanske typ drogat henne med något så hon inte kan göra någt för hon är så svag i kroppen, den följer lixsom inte med.

Sjukt bra kapitel iaf!: )

Skrivet: | Bloggadress: http://justinbnovels.blogg.se/

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback