Tillsammans gick vi ur duschen och tog varsin handduk. När vi hade klätt på oss och gjort oss klara för dagen, gick vi ned tillsammans där mamma och Liam satt och kollade på tv. Mamma spände blicken i oss båda, så jag kunde förstå att Liam hade skvallrat. Hon sa inget, men det behövdes nog inte, hennes blick var ganska bestämd och sa en hel del. Min mobil låg på köksbordet så jag bestämde mig för att ringa gynekologen. Dem gav mig en tid redan samma dag, så det var bara att prata med mamma om barnvakt, inte direkt så att jag hade tänk ta med mig Liam. ”Jag ska till gynekologen idag, kan du ta Liam?” Mamma tittade på mig som att jag var galen, men hon nickade ändå på huvudet. Tror inte hon var speciellt pratsugen med mig.

”Får du ont varje gång vi, ja du vet?” Anledningen till att jag frågade Justin det, var för att dem garanterat kommer fråga det när jag är och ska rätta till felet. Han tittade på mig. ”Nej, inte första gången, men dem andra.” Han kunde prata helt öppet om det, men jag hade fortfarande lite svårt för det. ”Okej, jag ska i alla fall vara där om 2 timmar, du bestämmer själv om du vill följa med eller göra något annat. Men var jag du, skulle jag göra något annat.” Det såg ut som att han funderade på vad han skulle välja, men jag gjorde valet åt honom. ”Du gör något annat. Du kan inte cirkulera på en gynmottagning utan att folk börjar prata.” Han nickade instämmande, och det glädje mig, att han för en gångs skull lyssnade på vad jag hade att säga om hans liv. Det brukar inte funka annars. Men denna gång var annorlunda.

Väl på gynmottagningen satt jag tillsammans med massa andra tjejer, inte i min ålder utan lite äldre, men dem tittade dömande på mig, och det störde mig lite. Varför skulle inte jag kunna vara där, jag är ändå byxmyndig. Det är ju mer pinsamt att dem som är närmare 40 är där. ”Clarissa Jones?” En kvinna i 30 årsåldern kom ut och ropade upp mitt namn, så jag reste mig upp och gick efter henne. Hon presenterade sig som Avery Brooks. Hon hänvisade mig till gynstolen och det är alltid lika obehagligt att klä av sig på den nedre delen av kroppen för någon man inte känner, och sedan lägga upp benen så att man kan se allt. Men det är deras jobb, och dem är till för att hjälpa. ”Så du behöver klippa dina trådar? Har du ett fast förhållande?” Jag försökte koncentrera mig på hennes frågor och inte på sakerna hon gjorde, för då kunde jag slappna av lite bättre. ”Ja, min pojkvän får ont av dem.” Hon nickade och förde in ett instrument, det gjorde inte ont, men det var inte behagligt heller. Allt var klart på mindre än 10 minuter, så jag kunde klä på mig igen. ”Du är välkommen tillbaka om det fortfarande är ett besvär.” Jag sa hejdå, och gick ut.

”Nu är jag klar, och jag tänker aldrig mer göra om det.” Jag ringde Justin när jag kom ut från sjukhuset. Han skulle hämta upp mig. ”Varför?” Han lät lugn, precis som vanligt, och jag hörde hur han satte sig i bilen och starta den. ”Vad tror du? Inte så kul att visa upp allt för folk man inte känner.” Han började skratta åt mig, och vi la på för jag gillar inte att han pratar i mobil när han kör. 10 minuter senare svängde han in vid trottoaren som jag stod på och jag hoppade in i bilen. ”Hej baby.” Jag kysste honom snabbt, men han ville ha mer så han höll ett fast grepp om min nacke. ”Ska vi prova om dem är korta nog?” Han flirtade hej vilt med mig när han fick chansen, men egentligen behöver han inte, han har redan fått mig på fall. ”Haha, du önska det.” Han tittade ledsamt på mig.

”Kan inte vi spendera ett helt dygn tillsammans på ett hotell här i Stratford. Bara du och jag, och inte lämna hotellrummet.” Vi satt mitt emot varandra i köket och pratade om massa olika saker, samt åt maten som mamma hade lagat. En köttgryta och ris, med en god sallad till. Det var riktigt gott, och det tyckte nog Justin också, han var nämligen inne på sin tredje portion. ”Varför skulle vi göra det?” Jag hade inget emot hans förslag, men jag ville veta varför han kom med det. ”För att jag vill spendera så mycket tid med dig som möjligt innan jag åker. Jag vill ha så mycket minnen av dig jag bara kan.” Hans ord fick mig på fall, igen. ”Ska vi göra det imorgon då? För alla andra dagar är ju upptagna. Men vem ska ha Liam?” Han fiskade upp sin mobil ur sin ficka, gick iväg och ringde ett samtal tror jag. När han kom tillbaka hade han ett leende på läpparna. ”Jag hitta den perfekta barnvakten. Morfar tar honom, om det är okej för dig.” Jag log med hela mitt ansikte, säkert som en ful råtta. ”Blir hur bra som helst.”

Justin bokade hotellrum åt oss och jag packade klart Liams väska. Även om inte klockan var så mycket på dagen så var det lika bra att få det gjort. ”Mamma, vad gör du?” Liam kom in i garderoben där alla hans kläder är. ”Jag packar, du ska få sova hos Justins mormor och morfar imorgon, vill du det?” Han tittade bara på mig, och det såg precis ut som att han vart ledsen, innan leendet smög sig på i hans ansikte. ”Jaaaa. Vad kul.” Skrek han och skuttade upp i min säng där Justin låg och försökte läsa. ”Hörru busunge. Inte hoppa i sängen.” Justin brottade lugn ned honom och började kittla han. ”Okej, jag ska inte.” Liam gav sig ganska snabbt. ”Jag sover hemma inatt, och så lämnar du Liam imorgon, men då är inte jag där. Så du får komma till hotellet.” Jag blev helt chockad, ville han frivilligt sova hemma, han som har muttrat helt galet om att han inte vill sova själv.

När Justin hade åkt hem på kvällen ringde min mobil. ”Alessa, hej.” Hon skrattade till lite löst. ”Hej, girlfriend, vad gör du?” Ja, egentligen gjorde jag inte speciellt mycket. ”Jag ligger i min säng och stirrar i taket. Du då?” Det blev tyst en stund i luren så jag kollade om mobil hade lagt av. ”Nej, inte mycket, kom precis hem från Ryan. Hörde att du och Justin ska spendera ett dygn på hotell. Mysigt, planerar ni på att skaffa barn eller?” Hon lät allvarlig i sin fråga, så jag satte mig upp mot sänggaveln. ”Nej, nej. Vad får dig att tro det?” ”Ja, finns kanske inte så mycket annat att göra på ett hotell.” Hon skrattade hejdlöst nu, och jag förstod att hon trodde det. Men det hon inte viste var att jag och Justin kunde ligga och titta på varandra i flera timmar, alltid fanns det något nytt att se hos honom. ”Äh, ge dig nu. Det låter som att du är avundsjuk.” Nu var det min tur att skratta åt henne, men då hon inte gjorde ett ljud ifrån sig så förstod jag på en gång. ”Ha, ni har det. Hur var det, var han bra?” Hon harklade till sig lite. ”Ge dig nu, jag sitter bredvid mamma.” ”Tro mig, det är inget samtal du vill ha med henne, jag har haft det med både mamma och Pattie. Pinsamt, Liam kom nästan på oss imorse också.” Alessa skrattade ännu mer nu än förra gången, hon ska vara glad att hon varken har barn eller småsyskon i detta läge. Vi pratade på länge om just det, och avslutade samtalet efter närmare 2 timmar.

”Liam, det är läggdags.” Han satt i sitt rum och byggde lego, han börjar bli riktigt duktig när det kommer till sådana saker. Annars brukar barn inte kunna bygga annat än torn, men han byggde hus och grejer. Döpte sina gubbar och lekte med det. ”Nej, mamma. Bara lite till? Snälla.” Han tittade med vädjande ögon på mig, och jag kunde inte säga nej. ”Okej, en liten stund.” Jag satte mig ned på golvet mitt emot honom och var med och byggde lite. När det hade gått en halv timme städade han frivilligt och gick in på badrummet. Jag gick efter och laddade hans tandborste, samt borstade tänderna på honom. ”God natt min prins. Du vet att jag älskar dig.” Jag pussade honom i pannan och skulle precis släcka lyset. ”Jag älskar dig också mamma.”

Märkena på spegeln var fortfarande kvar från den dagen då jag spottade ut tandkrämen, jag orkade aldrig göra rent den ordentligt, så jag torkade bara bort det och det vart kladd kvar. Jag stod framför spegeln och skådade mig själv samtidigt som jag borstade tänderna. När jag hade bäddat ned mig i sängen och slagit på en av dem 5 Bring It On filmerna plingade det till i min mobil, ett sms från Justin.

”Baby, jag saknar dig sjukt mycket, och jag vet inte om du sover eller är vaken. Men det spelar ingen roll, för du är lika vacker och jag älskar dig lika mycket. Vi ses imorgon, och du. Ta med dig dina sexiga underkläder ;P Puss, ILY <3”

Vi hade förflyttat oss till sängen och jag kunde inte längre bry mig om sakerna som hände runt om oss, han hade fått in mig på helt andra banor. Jag låg över honom i sängen, men vi hade fortfarande alla kläder på oss, kyssarna hade övergått till vilt hångel. ”Justin varför har du låst dörren?” Hans mamma hade troligtvis känt på dörren utan att jag hade hört det. ”Möjligtvis för att vi vill vara ifred?” Han gick och låste upp den och mötte sin mamma utanför. Skönt nog satt alla kläder där dem skulle och vi hade knappats fått på oss dem på den korta tiden. ”Jag tänkte fråga er om ni hade lust att hjälpa till med maten. Men uppenbarligen är ni upptagna med annat.” Hon tittade skumt på mig, så jag vek ned min blick i golvet. Allt detta var hans fel, hade han inte gjort som han gjorde så hade jag aldrig suttit i denna sits. Jag vill att hon ska tycka om mig, men det kommer hon knappast göra om hon ska gå omkring och tro att jag bara ligger med hennes son.

Tillsammans med Pattie lämnade vi rummet och gick ned till köket där hans mormor nu stod, hann inte hälsa på henne när vi kom. ”Hej Diana. Hur mår du?” Hon tittade upp från disken. ”Hej Clar. Jodå, tackar som frågar.” Hon och Pattie lämnade köket och jag och Justin satte fart på maten, tacos skulle vi tydligen göra. Jag satt vid köksbordet och skivade grönsakerna, och Justin stod vid spisen och stekte köttfärs. När jag var klar med mig smög jag upp bakom Justin och la armarna om honom. ”Jag älskar dig.” Viskade jag i fall att Pattie skulle stå bakom mig, eller vara i närheten så hon hörde, då jag hade varit med om pinsamheter nog idag. ”Baby, jag älskar dig också.” Han tog min hand i sin och kysste den på baksidan. ”Mamma, maten är klar nu, och vi har dukat.” Pattie kom in i köket med Liam i famnen. Vi satte oss alla vid bordet och Bruce bad en bön före. Justin och hans familj är väldigt kristna.

För en gångs skull kladdade inte Liam så mycket med maten, vilket var skönt då jag inte hade någon lust att skura hela köket. Vi satt länge vid bordet och pratade om massa saker. ”Justin, du vet om att du åker om en och en halv vecka va?” Jag kände hur han tittade på mig, för att se hur jag reagerade. Men jag viste redan om det, jag hade räknat ned i smyg, för att ta vara på varje dag med honom. Vist gjorde det ont att höra att det inte var lång tid kvar. Men samtidigt så respekterar jag hans liv. ”Jo, jag vet. Men kan vi prata om något annat?” Pattie fattade vinken och styrde in den på andra banor. ”Kan vi inte ha en grillkväll, alla familjer?” Med alla familjer kan jag tänka mig att hon menade, dem, min, Ryan och Chaz. ”Jag ska höra om mamma är hemma i helgen, hon åker väldigt mycket fram och tillbaka mellan Toronto och Stratford.”

Jag började plocka undan maten men Diana försökte stoppa mig. ”Jag kan göra detta sötnos. Inte ska du behöva plocka undan.” Jag hade redan börjat så jag kunde lika gärna fortsätta. ”Det är lugnt, klart jag ska hjälpa till.” Mamma hade jag redan pratat med och vi bestämde att vi skulle ha det på lördag. Chaz och Ryans familjer var också på det, och jag ringde Alessa, och så sa vi åt Chaz att han skulle ta med sig Mad. Dem hängde fortfarande ihop, fast man inte sett så mycket av henne, men det hade man ju inte gjort av Chaz heller.

På kvällen körde Justin hem mig och Liam, han hade massa saker hemma hos mig som han behövde. ”Åh, en natt till utan dig.” Han mumlade för sig själv när han gick upp för trappen, jag kunde inget annat än skratta lite åt honom. ”Baby, sluuuuta med det där. Tänk på hur det blir sen när du åker.” Han vände sig stelt i trappen, och tittade på mig med en arg blick. ”Säg aldrig det där igen. Det är svårt nog.” Han fortsatte gå upp och jag sprang efter honom, han fick inte bli arg på riktigt. ”Bli inte arg på mig, jag vill inte heller att du lämnar mig. Men det är något vi är tvungna att acceptera. Det är en del av ditt liv, vi måste klara det annars är det ingen idé att vi fortsätter med det här.” Han stod med ryggen mot mig och jag stod kvar i dörröppningen. Liam hade gått upp på sitt rum så jag hörde hur han vände upp och ned på billådan, som vanligt. ”Vill inte du fortsätta vårt förhållande, så säg det.” Hans ord gav mig en riktig smärta i magen, det var som knivhugg. ”Klart jag vill, men du fattar ju inte vad jag menar.” Med dem orden lämnade jag rummet och huset.

Mobilen hade jag hemma, då den låg i min väska som jag ställde i hallen. Jag gick längs den lilla sjön som låg en bit bort från där jag bor. Varför ska han tolka allt fel som jag säger, varför kan han inte bara acceptera att vi kommer vara en hel del ifrån varandra. Han gör ju allt bara värre genom att muttra och ha sig om det. Jag satte mig på en parkbänk och tittade ut över sjön när solen gick ned. Som tur var hade jag på mig en långärmad tröja, annars hade jag nog frusit ihjäl, för det började bli lite kallt på kvällarna. Klockan började närma sig halv 11 på kvällen, så jag valde att börja dra mig hemåt, då jag var en bit hemifrån. När jag kom nära nog för att se mitt hus så såg jag att Justins bil fortfarande stod kvar. Jag hade ingen lust att träffa honom, eller prata med honom. Men sen kom jag på att det bara var han och Liam hemma, hur hade jag kunnat vara så dum?

När jag kom innanför dörren satt Justin på golvet med händerna för ansiktet. Direkt då han hörde att dörren stängdes kollade han upp på mig, hans ögon var inte lika vackra som dem brukar vara, dem speglade en hemsk känsla, en som jag har åstadkommit. Det var mitt fel att han satt där, det var mitt fel att han hade gråtit. ”En människa kan inte säga förlåt hur många gånger som helst och tro att den ska bli förlåten, så jag tänker inte ens säga det. Jag älskar dig, över allt annat, utom min son.” Jag mumlade förlåt för mig själv, så att han absolut inte skulle höra det. Jag gick förbi honom, och in i köket, tog en flaska vatten och satte mig vid köksbordet. Jag hörde hur Justin reste på sig ute i hallen, och jag hörde hur han kom mot köket. ”Vet du hur orolig jag har varit, och för att inte prata om Liam. Hur kunde du bara lämna honom här med mig?” Jag fick skuldkänslor, och dem växte. ”Jag tänkte faktiskt inte på honom, det är första gången jag har glömt honom. Det ber jag så hemskt mycket om ursäkt för. Hur mår han?” ”Bra, han gick och la sig, jag läste för honom.”

Klockan hade blivit ganska mycket så Justin stannade kvar över natten ändå. Egentligen skulle han ha åkt tillbaka till sin mormor och morfar. Vi gick och lade oss och han höll om mig. Vi pratade ut om det som hade hänt, och han förstod vad det var jag menade. Vi måste verkligen försöka klara oss utan varandra på nätterna, annars kommer det bli värre när han åker. Nu kan vi ju fortfarande spendera dagarna tillsammans, sen kommer vi inte ens kunna göra det.

På morgonen vaknade jag av att Justin och Liam kom med frukost åt mig. ”Varför det här?” Jag såg chockat på dem båda. ”För att vi älskar dig.” Liam tittade på Justin när han sa det där, tror inte att Liam har hört honom säga det förut. Så det kom väl lite som en chock. ”Älskar du min mamma?” Justin nickade mot Liam och log, och man kunde se att Liam blev riktigt glad. Jag förstår inte vad som rör sig i hans huvud, och kommer nog aldrig få reda på det heller. ”Älskar du Justin, mamma?” Jag la min hand på Justins hals och förde hans huvud mot mitt och gav han kyss. ”God morgon.” Liam skrattade till lite, ”Det där hade jag inte behövt se.” Nu var det min och Justins tur att skratta. Vi åt pankakorna som dem hade gräddat så fint, under tystnad. Det var en härlig frukost att börja dagen med.

Liam spenderade sin morgon inne i sitt rum, efter att vi hade ätit upp. Själv låg jag kvar i sängen och mådde dåligt över det jag gjorde dagen före. Hur kunde jag göra som jag gjorde? Det är gjort, kan inte göra det ogjort, men jag kan må dåligt över det. ”Baby, vad är det?” Justin slöt upp i dörren efter att ha städat köket, antog jag. ”Jag känner mig dum, för igår.” Han satte sig på sängkanten och la en betryggande hand i min. ”Bry dig inte i det, allt gick bra. Men gör inte om det.” Han pussade mig i pannan och gick in på badrummet. Jag behövde verkligen en dusch, så jag gick efter honom och tog av mig kläderna, sedan hoppade jag in i duschen medan Justin stod och borstade sina tänder. När han var klar trodde jag att han gick ut, men jag hade fel, han gjorde mig sällskap.

”Mamma, var är du?” Liam skrek högt när han inte såg mig i min säng där jag låg senast. ”I duschen, jag kommer snart.” Jag trodde att han skulle förstå att han inte skulle komma in, men det där fick jag sota för. ”Och Justin ser jag. Vad gör ni?” Liam såg skräckslagen ut, och vi gav honom nog men för livet av det han såg. ”Vi sparar på vattnet.” Svarade Justin fortare än jag han fundera ut ett bra svar. Liam vände i dörren och gick, så vi kunde pusta ut och fortsätta där vi slutade. ”Pinsamt.” Sa jag och kysste honom, samtidigt som han trängde in i mig igen.

”God natt.” Sa jag och pussade honom snabbt på munnen, samt la mig till rätta. ”Öhm, ge dig nu. Jag har inte fått röra dig på hela dagen, och så går du och lägger dig.” Jag skrattade till av hans ordval, men tyckte samtidigt att han lät lite rolig när han sa det. ”Vadå? Det har du väl, du har ju bara inte gjort det.” Jag låg fortfarande kvar likadant, men jag kände att han började smeka mig på magen, och jag förstod vad han ville. ”Ey, grabben. Händerna på täcket, eller så tar du på din egen mage.” Jag planerade att låta honom hållas lite, så jag fortsätta spela på det jag hade börjat på. ”Älskling, kom igen. Jag är en man, jag behöver sådant här.” Han lät verkligen lidande, och jag kunde inte hålla mig för skratt mer. ”Det är inte kul, okej?” Han lät mer allvarlig än innan. ”Baby, jag skoja.” Jag kröp upp över honom, och kysste hans läppar passionerat. Han smekte min rygg lätt och varsamt med sina händer, och lät dem ibland glida ned och stanna på min rumpa.

Han la ned mig på rygg och la sig halvt över mig. ”Det är så här det ska vara.” Jag himlade med ögonen och tog tag om hans nacke och tryckte mina läppar mot hans. Hans hand travade på mitt lår fram och tillbaka, ibland på insidan och känslan i magen kom tillbaka. Den där fridfulla, harmoniska känslan. Som jag bara har fått uppleva tillsammans med Justin. Kyssen övergick till hångel och att våra underkläder låg på golvet. Att höra honom njuta var underbart, speciellt då man vet att det är på grund av mig han får den njutningen. Men vi var samtidigt tvungna att vara lite tysta då mamma är hemma, och Liam har sitt sovrum bredvid mitt.

När vi båda två hade kommit och var utmattade till max så låg vi och höll om varandra. ”Jag trodde inte att det skulle vara såhär underbart.” Justin smekte mig över ryggen och pussade mig över hjässan. Jag tittade upp på honom och mötte hans extremt sexiga blick. ”Inte jag heller. Jag tror inte att jag hade fått uppleva detta tillsammans med någon annan än dig.” Vi somnade tätt omslingrande med varandra och sov ända tills klockan var 10 dagen efter.

Justin var den som vaknade först, då jag vaknade av hans lätta smekningar över halsen och nyckelbenet. ”God morgon sötnos.” Att vakna av hans smekningar och röst, är det bästa som finns. Jag vred mig om så att jag låg mot honom, och pussade honom på näsan. ”Sexig du är på morgonen.” Han log mjukt mot mig. ”Ska vi duscha?” Han svarade inte ens på min fråga innan han var inne i badrummet, så det var bara för mig att krångla mig ur sängen och släpa mina trötta fötter åt samma håll. ”Varför så bråttom?” Han stod redan i duschen och lät vattnet rinna över hans nakna hud. ”Vem vill missa denna mysiga stund?” Han tog mig i handen och drog in mig i hans famn. Vi stod under det rinnande vattnet och kysstes länge innan våra läppar tappade greppet om varandra.

Liam och mamma satt vid köksbordet när vi kom ned hand i hand. Allt var framdukat och det var bara att hugga in på det man ville ha. ”Sovit gott, gubben?” Jag rufsade till Liam i håret när jag gick förbi honom och satte mig. Han nickade och rättade till sitt hår. Mamma tittade skeptiskt på mig, men sa inget. Mitt humör var lite bättre än alla andra dagar då jag vaknat. Liam hade ätit klart precis när vi kom så jag lyfte ur honom ur stolen och han sprang iväg upp på sitt rum. Justin hade brett sig en macka och skulle precis ta en tugga då mamma öppnade munnen. ”Använder ni skydd?” Justin satt bredvid mamma så han behövde inte titta på mamma, men det spelade ingen roll för hon tittade på mig, och jag kände hur röd jag blev i ansiktet. ”Jag har spiral, och det vet du. Men jag måste klippa trådarna, Justin får ont.” Justin svalde sin macka som en stor klump, det hördes. Han ville nog inte vara med i detta samtal, men det ville inte jag heller.

Jag viste inte hur fort vi skulle komma från köket och mammas hemska frågor. Jag har aldrig varit med om pinsammare grejer. Men vad skulle jag göra, jag var ju tvungen att svara. När vi väl kom upp på mitt rum kastade jag mig på mage i sängen och tryckte ned huvudet i en kudde. ”PIIINSAMT!” Justin följde mitt exempel och la sig bredvid mig. ”Jag vet, men nu är det gjort. Nu behöver hon inte fråga mer, hon vet. Det finns bara en kvar, och det är min mamma. Men hon kommer inte ta upp det när du är med, så då är det bara jag som får pinas.” Jag kunde inte låta bli att skratta. ”Skratta inte, min mamma kommer vrida öronen av mig.” Jag kollade upp på honom och insåg att han låg på sidan och kollade på mig. ”Sluta, har inte hon också vart ung eller? Berätta för henne hur skönt det är.” Skojade jag fram och han slog till mig löst på axeln. ”Aj, vad gör du?” Jag brottade ned honom på rygg och satte mig gränsle över honom, och började kittla honom. ”GE DIG.” Jag skakade bara på huvudet och fortsatte. ”Skyll dig själv.” Han tog tag i mina armar och kastade ned mig på rygg och satte sig som jag setet på honom. ”Ger du dig?” Jag skrattade hysteriskt. ”Ja, jag ger mig.” Han satt kvar, och bara tittade på mig. ”Du kan kliva av mig nu.”

”Följer du med hem till mormor och morfar?” Vi satt i min säng lutade mot sänggaveln, med varsin tidning i knä. ”Ja, det kan jag väl. Liam då?” Justins tidning flög ned på golvet så han böjde sig ned för att ta upp den, så jag fick chansen att knuffa ned honom. ”Haha, nu var ju du rolig. Du kan ta med dig honom, morfar är nog hemma och behöver bli av med lite energi.” Han skrattade där han satt på golvet, och för ovanlighetens skull såg han riktigt sexig ut. Liam satt inne på sitt rum, och jag har lärt mig att jag ska knacka innan jag går in, annars blir han hysterisk. ”Liam, vill du följa med hem till Bruce?” Han kastade iväg alla sina bilar han hade i händerna och sprang ned för trappen. ”SPRING INTE.” Justin kom ut springandes ur mitt rum, och tog ett fast grepp runt min midja och bar ned mig. ”Och du då? Du och Liam ligger på samma nivå ibland.” Han skrattade bara och satte ned mig i hallen, slog till mig på rumpan och drog på sig sina skor.

Bruce kidnappade Liam direkt vi kom innanför dörren. Dem har väl något bus för sig, och för varje gång jag är här blir jag mer säker, men det skulle strax ändra på sig. ”Justin, jag fick nyss ett telefonsamtal från Erica.” Hon såg inte speciellt glad ut, så jag hade mina aningar om vad det handlade om. ”Detta är minst lika pinsamt för mig, som för er.” Justin tog mig i handen och drog mig förbi hans mamma. ”Säg inget mer då.” Hon tittade efter oss i trappen upp. ”Men jag är tvungen, skyddar ni er?” Även fast jag inte såg henne nå mer så kände jag hur pinsamheten sköljde över mig, precis som i morse. ”Ja, det gör vi.” Vart hans sista ord innan han drog in mig i sitt rum och stängde dörren.

”Finns det fler sätt att hamna i pinsamma situationer idag?” Han tryckte upp mig mot väggen, och tog mina händer i ett fast grepp över mitt huvud. ”Jag vet inte, skulle väl vara om min mamma kom in nu.” Hans läppar mot mina, gudomligt. Han kysste mig intensivt och tog mina händer i ett grepp, så en hand var ledig och han kunde smeka mig över höften och upp efter sidan. Jag försökte få fram att han skulle ge sig, men det gick inte, han gav mig inget andrum. Från där jag stod hörde jag hur Liam och Bruce skojade och hade sig på baksidan. Så det vart ännu mer jobbigt. Jag hörde hur Justin vred om nyckeln i dörren och kände hur han fattade tag på mina lår så han kunde lyfta upp mig mot väggen.

Skolan börjar om en vecka, och jag ser verkligen inte fram emot det, men samtidigt så är det bara ett år kvar och det känns riktigt skönt. Celia kommer hem från Thailand lördagen innan vi börjar, så då kan jag allt spendera tid med henne, om hon har tid för mig. På morgonen när jag vaknade hade jag ett sms från Alessa som undrade om vi skulle göra något. Ryan hade kommit hem, men han kunde inte gå ordentligt, så han ville vara hemma, och själv. Vad nu det innebär. Men mamma skulle i alla fall ta Liam. Så jag hoppade in i duschen och gjorde mig klar.

Vi möttes utanför vårt café som vi alltid går till när det bara är hon och jag. Hon stod redan utanför och väntade när jag kom. ”Hej, hur är det med dig?” Vi kramades och gick tillsammans in. ”Jodå, jag mår hur bra som helst. Hur mår du? Och hur mår Ryan?” Vi beställde varsin kopp kaffe och en bulle, satte oss ned vid samma bord vi alltid sitter vid. ”Jag mår bra, men med Ryan är det väl sådär. Han kommer alltid ha problem med knäna nu, och det gör honom arg.” Vi diskuterade lite kring Ryan och det som hade hänt. ”Så, du och Justin ensamma i New York, vad hände?” Nyfikenheten bara lyste om henne, hon log med hela ansiktet, och jag gjorde allt för att inte börja skratta. ”Läser du inte tidningarna?” Min fråga till henne var inte det hon hade väntat sig. ”Jo, men det står ju inget i dem om vad ni gjorde på hotellrummet.” Den röda nyansen var på väg upp i mitt ansikte, och jag gjorde allt för att dölja den. ”Ha, ni hade det. Hur var det?” Det var precis som att hon kunde läsa mina tankar. ”Mhm, det var underbart.” Jag drömde mig tillbaka till söndagens morgon. Att få uppleva det tillsammans med Justin var det bästa som kunde hända mig. Alessa knäppte med fingrarna framför mitt ansikte, så jag kom tillbaka till verkligheten. ”Du tänker till och med tillbaka på det, det måste verkligen ha vart något att komma ihåg.” Jag nickade med ett leende på läpparna. ”Du och Ryan, har ni eller?” Hon skakade på huvudet, men hon såg inte så besviken ut heller. ”Vi båda vill vänta.”

Vi spenderade två timmar tillsammans inne på caféet, och pratade om massor som hade hänt under sommaren. Hon och hennes familj hade varit iväg en vecka till Spanien, och dem hade haft riktigt tråkigt väder, så det var inge roligt för henne. Hon hade sett fram emot att komma hem med en riktigt sexig solbränna, men fick nöja sig med lite nya kläder istället. Helt plötsligt rullade Ryan in i en rullstol och Justin kom bakom honom. ”Ryan, hur mår du?” Jag kastade mig runt han, och gav honom en kram. ”Har mått bättre.” ”Vi finns alltid för dig, kom ihåg det, se till att bli bra nu bara.” Justin gick fram till disken och beställde på en gång då dem kom in. ”Hej babe, kunde du sova inatt?” Jag skrattade lite åt att han skakade på huvudet. ”Ikväll kommer du inte heller få sova.” Viskade jag i hans öra och gick och satte mig. Han stod kvar och kollade efter mig med ett lekfullt leende på läpparna.

”Börjar du skolan med oss på måndag?” Min fråga var riktad mot Ryan, och det förstod han själv, även fast han inte kollade på mig. ”Nej, jag blir hemma minst en månad. Men jag ska fortfarande plugga, men kommer inte ha samma möjligheter som ni.” Både jag och Alessa tittade på varandra, lika chockade. ”Klart du kommer, vi hjälper dig med allt du vill. Du ska klara skolan precis som vi, inget ska komma mellan det.” Är det vad som krävs för att Ryan ska kunna plugga ska jag varje dag besöka honom och förklara för han vad vi gått igenom i skolan, och jag kommer ta med mig Liam dit. Han är en för bra grabb för att inte klara det på grund av att någon inte kan hålla händerna på ratten. Och inte har dem fått tag i honom eller henne som gjorde det, Justin hann inte ens reagera fören Ryan bara låg ned och inte rörde sig. ”Jag vill att du ska veta att oavsett vad som händer så finns jag alltid för dig, det spelar mig ingen roll om du så skulle bli förlamad från halsen och ned. Du kommer alltid att vara Ryan, här uppe.” Sa jag och pekade på mitt huvud. Han log och gav mig en kram. ”Tack, det värmer. Du ska vara glad att du har henne, Justin.” Justin la en betryggande arm runt mig där vi stod framför Justins bil, för att säga hejdå.

Dörren var inte låst när jag kom hem, men jag hörde varken mamma eller Liam. Mamma brukar vara expert på att ropa vart hon är, men inget denna gång. När jag kom upp på mitt rum hörde jag vattenkranen på inne i badrummet så jag gick dit, och där inne satt dem, mamma på golvet och Liam i vattnet. ”Där är ni.” Mamma ryckte till. ”Gud vad du skrämde mig.” Hon tog sig för hjärtat och låtsades ramla ihop på golvet, vi håller alltid på sådär. ”Haha, du kan resa dig upp nu, jag ska inte döda dig.” Liam hällde ut lite vatten, så det vart fart på henne. ”Vet du vem som kommer snart, Liam?” Han sken upp i ett stort leende, och reste sig upp. ”Sitt ned i badkaret har vi sagt, du kan ramla och slå dig.” Han satte sig ned och gjorde en sur min. ”Men Justin kommer ju.” Jag tog över efter mamma så hon kunde göra det hon skulle inom sitt arbete. Jag började tvätta håret på honom, men han skrek som vanligt. Jag förstår inte varför alla barn är så. ”Ja, han kommer. Men du hinner bli ren innan.” När jag hade tvättat av honom tog jag en handduk och virrade in honom i den, och bar in honom i mitt rum. Hans pyjamas låg på min säng. Då vi hade spenderat hela dagen på fiket så hade klockan hunnit bli ganska mycket.

På fiket kom det fram massa tjejer till Justin som ville ha hans autograf och ta kort tillsammans med honom. Dem hade även bett Ryan att krya på sig, och det gjorde mig rörd. Skönt att ingen pratade med mig, jag vet att många tjejer som är med Justin får utstå en hel del. Det är därför jag inte har skaffat mig en twitter, eller sitter och läser allt skit på internet. Men det kommer väl en dag då jag har tråkigt och gör det ändå. Jag och Liam satt i min säng och busade med varandra när det knackade på min dörr. Liam hann öppna innan jag ens hört sista knackningen. ”Justiiiin.” Jag tittade på Liam som vart helt hyper av att Justin var här. ”Hey buddy.” Dem slog sina nävar mot varandra, och jag funderade när dem hade haft tid att träna in det där, Liam brukar inte komma ihåg sådana saker. Men det där satt tydligen fint. Undra hur Liam skulle reagera om jag och Justin gjorde slut. Jag tror helt seriöst att Liam skulle ta det hårdast av oss tre. Man ser verkligen hur glad Justin gör honom.

”Kan inte du läsa för mig?” Liam frågade Justin, och jag såg på honom att han inte gillade situationen, så jag tog över fort. ”Gubben, jag läser för dig, så kan Justin göra det någon annan kväll.” Liam tog mitt svar och sprang in i sitt rum. ”Tack, jag vet inte hur jag ska kunna tackla det här. Liam är inte min, och jag vill inte att han ska tro det heller. Jag vet inte hur jag ska göra. Du måste hjälpa mig, jag vet inte när jag går över gränsen.” Jag reste mig upp från sängen och gick fram till honom där han stod i dörren till mitt rum med sin väska i handen. Hans ansikte sa så mycket mer än hans ord. ”Baby, du behöver inte kliva in som en pappa till Liam, och han tror inte du är det heller. Han är bara glad att han har en mansroll i sitt liv, han har aldrig haft det innan. Du ska säga ifrån när du känner att det har gått för långt, han gillar dig starkt, och jag satt och funderade innan du kom på vem som skulle ta hårdast om vi gjorde slut. Ingen av oss skulle känna lika mycket som Liam.” Han tittade ned i golvet, jag tror att han försökte ta in allt som jag sa till honom. Men jag insåg inte vad det var jag sa fören jag sa det. Jag ville inte lägga över något på honom i fall att vi skulle göra slut så ska inte Justin få några skuldkänslor. Det är det sista jag vill. ”Jag förstår vad du menar.”

Jag läste för Liam i lugn och ro, och la allt som har med Justin och göra bakom med för några minuter. Liam somnade som en stock innan jag var klar med boken. ”Jag älskar dig, min prins.” Det är dem orden som jag säger varje kväll till honom, och menar till 100 %. Justin låg i min säng när jag kom in i mitt rum. ”Somnade han på en gång?” Han vart förvånad att det inte tog längre tid. ”Japp, han vet att det är läggdags när jag säger åt honom, och han gör som jag säger.” Han sträckte ut sina armar åt mig och bad mig komma. Jag la mig över honom och han pussade mig på hjässan. ”Förlåt för innan, inte meningen att lägga över något på dig. Jag vill bara att du ska veta att han ser upp till dig. Han pratar om dig hela dagarna, så det finns inte en sportmössa att jag kommer glömma dig. Någonsin.” Vi låg ett tag i sängen och pratade om allmänna saker, inte bara om Liam även om vi oftast gled in på honom.

”Vart ska du?” Justins röst lät ledsen när jag reste mig upp från honom. ”Borsta mina tänder.” Ropade jag från badrummet, och strax därefter var Justin bredvid mig och gjorde samma sak. Ännu en gång försökte han sig på det där med att sjunga med tandborsten i munnen, och jag började skratta så det slutade med att hela spegeln var kladdig. ”Vad var det där bra för?” Justin spottade och började prata, för att inte göra samma misstag som jag. ”Du kan inte sjunga med tandborsten i munnen, inse det.” Jag fortsatte skratta samtidigt som jag torkade av spegeln. Justin tyckte han var klar så han gick ut och la sig.

Jag mötte Justins blick när jag sa det där, och jag såg på honom att han vart obekväm i situationen. ”Jag skojade med dig. Jag skiter i hur många du har haft ihop det med före mig, helt ärligt. Så länge du inte går bakom min rygg nu, eller att du har fler än mig.” Han pustade ut och skrattade lite löst. ”Jag blev riktigt rädd, seriöst.” Jag kände hur han slappnade av bredvid mig, då varenda muskel i hans kropp hade varit spänd. Jag lutade mig ned mot honom och fattade taget om hans hand.

Liam kom inspringandes och kastade sig över mig, han hoppade upp och ned på min mage, vilket han brukar göra ibland, men jag har aldrig kommit på varför. ”Ey buddy. Hur mår du?” Justin tog tag i Liam och lyfte över honom till sig. ”Du ser Liam, Justin är fortfarande samma person.” Det bara lyste förvirrad av Justin. Han tittade på mig med stora ögon. ”Liam trodde du hade glömt honom imorse när du kom, men jag berättade för honom att du bara behövde sova lite.” Justin tittade på Liam, och kittlade honom i sidorna. ”Aldrig att jag glömmer dig lillgrabben, du är min bästa vän.” Liam skrattade så han höll på att svimma, han var helt illröd i ansiktet. Samtidigt försökte han få fram massa ord, men det gick inte. Justin började skratta minst lika mycket.

Vi tre åkte tillsammans hem till Justins mormor och morfar. Dem ville så gärna träffa Liam, så jag gick väl med på det. Jag var lika nervös som förra gången, och Justin märkte det då vi svängde upp på uppfarten till deras hus. ”Det kommer gå lika bra som förra gången, sluta vara så nervös.” Han var lugn och kramade om mig då vi klev ur bilen, han tog även ut Liam, och konstigt nog sökte han sig inte till mig. Han brukar alltid göra det när det är något speciellt som ska hända. ”Hemma.” Ropade Justin när vi klev innanför dörrarna. Både Justins mormor och morfar kom gåendes, jag stod bakom Justin och tryckte.

Liam kom riktigt bra överens med Bruce, Justins morfar. Dem busade och hade sig medan vi andra satt i köket. ”Hade ni kul i New York?” Pattie satt mittemot mig och kollade på mig när hon sa det. ”Jodå, det var trevligt.” Justin tog min hand under bordet, och en känsla av pinsamhet sköljde över bordet. Liam kom inspringandes i köket med Bruce efter sig. ”Det är en trevlig liten grabb du har. Ett riktigt charmtroll.” Det är en sak jag verkligen kan hålla med om, Liam vet verkligen hur man gör för att charma någon. ”Jo, verkligen. Och han kan det där med att trötta ut folk. Till och med Justin är helt färdig när Liam är klar med honom.” Pattie tittade upp från tidningen hon skummade igenom. ”Vad sa du? Justin har du hittat din överman?” Hon skrattade med ett vackert leende på läpparna när hon sa det där, samtidigt som Justin bara himlade med ögonen.

”Mamma, kan inte vi köpa en sådan?” Liam pekade ut genom fönstret och fick syn på studsmattan som fanns på bakgården. ”Det behöver du inte göra, du är varmt välkommen att låna den när du vill, även om Justin inte är här.” Bruce var verkligen välkomnande, och jag tror att han vill träffa Liam lite mer. ”Du kan gå ut och hoppa på den om du vill? Men någon måste följa med dig.” Justin lyfte upp honom och gick med honom ut. Dem hoppade båda två, eller så satt Justin bara på den och lät Liam hoppa. Vi andra satt på altanen och kollade på dem. ”Justin tycker verkligen om Liam, det syns.” Diane satt bredvid mig med en kopp kaffe i handen. ”Jo, och Liam tycker om Justin. Och det är jag hur glad som helst över. Att dem två bästa i mitt liv gillar varandra." ”Mamma, kom och hoppa med mig.” Liam stod still på mattan för en gångs skull, och vinkade till mig. Jag hoppade upp på studsmattan och tog tag i Liams händer och började hoppa, han flög lite högre än han brukar göra när han hoppar själv. Justin låg fortfarande kvar och flög han med.

En timme hade gått och Liam hoppade fortfarande, jag och Justin satt bara på sidan, eller jag låg ned i hans knä och han höll på med mitt hår. ”Jag älskar dig.” Det var det första han sa under tystnaden på 40 minuter. Jag tittade upp på honom, fast han vart upp och ned. ”Jag älskar dig också. Såhär vill jag ha det jämt.” Han tittade fundersamt på mig. ”Hur då?” Jag satte mig upp mellan hans ben och tog båda hans händer. ”Bli inte rädd nu, men så här. Du, jag och våra barn.” Han kysste mig, helt utan att jag var beredd på det. ”Jag vill också ha det såhär, men om några år. Just nu är jag inte redo, men jag älskar dig, och jag älskar din son.” Att han älskar mig betyder mycket, men att han älskar min son betyder mer.

”Liam, ska vi åka hem nu?” Han satt i soffan bredvid Bruce, och drack saft. Dem kollade på något barnprogram på tv:n. Han skakade på huvudet och ville absolut inte åka. ”Kom nu, du får komma tillbaka hit någon annan dag.” Han tittade i alla fall upp på mig den här gången. ”Lovar du?” Innan jag hann svara så gjorde alla andra det i mun på varandra. ”Det är klart du får.” Det svaret var bra nog för honom, för han hoppade upp ur soffan, drack upp saften och sprang till dörren. Alla följde honom med blicken. ”Varför så bråttom?” Frågade jag honom. ”För om jag somnar fort, få jag komma hit snabbare.” Alla började skratta. Innan jag kom fram till dörren hade Liam redan dragit ut och satt sig i bilen. ”Jag kommer inte kunna sova utan dig inatt.” Justin stod bakom mig och höll sina händer på mina höfter samtidigt som jag drog på mig skona. ”Klart du kommer, var inte så. Vi kommer aldrig kunna spendera tid ifrån varandra annars, självklart kommer jag sakna dig också. Men du kan väl sova hos mig imorgon?” Jag hade redan vänt mig om och lagt mina händer på hans hals och ställt mig på tå, redo att kyssa honom.

Jag pratade med Alessa i nästan 2 timmar, jag gjorde allt för att hon skulle lugna ned sig och berätta vad det var som hade hänt. Tillslut hade hon klarat av det, och kommit fram till att han och Justin hade varit ute och åkt skateboard och så hade det kommit en bil som inte ville väja för dem två, och hade kört rakt på Ryan, Justin hade hunnit hoppa av brädan och kastat sig åt sidan. Personen som körde bilen hade bara dragit där ifrån. Ryan ligger inte i koma, och det hade kunnat sluta värre än vad det gjorde, hans ena knä fick ta den hårda smällen, och så har han massa skrubbsår i ansiktet. Jag lovade henne att följa med till sjukhuset imorgon, och så sa jag åt henne att försöka få lite sömn.

Efter att jag hade pratat med henne låg jag vaken ett tag och funderade över varför inte Justin hade hört av sig och berättat om det som hade hänt. Det störde mig lite. Men jag fick väl stå ut med det. Under tiden jag låg där kom jag och tänka på tidningen som jag köpte i New York, som inte Justin fick se. Den låg i min väska som låg i hallen, så jag drog på mig morgonrocken och gick ut och satte mig på trappen. Rubruken på framsidan löd, ”Bieber i triangeldrama?” Jag öppnade tidningen av ren nyfikenhet, men jag ville egentligen inte utsätta mig för det här.

”Justin Bieber påträffades på Gucci i New York, igår. Han sågs komma in tillsammans med samma tjej som han hade med sig i Paris för lite mer än en månad sedan, och som vi även har fått fram ett namn på, Clarissa Jones. Men, det dök även upp en gammal flamma, på samma Gucci affär, samma tid, Jasmine Villegas. Alla vet ju att Justin och Jasmine har haft sitt förflutna tillsammans, efter att Jasmine var med i hans musikvideo till låten Baby. Så frågar är nu, vet Clarissa om det, eller kommer det som en chock när hon läser detta, och ser bilderna?”

Jag satt kvar ute på trappen och läste resten av alla ord dem hade att säga om detta, och dem hade rätt, det kom som en chock. När jag hade läst klart allt gick jag tillbaka in och lyckades somna ganska på en gång. På morgonen när jag vaknade var det alldelens tomt i huset, det låg en lapp på bordet om att mamma hade tagit med sig Liam och handlat. En smart idé då det inte fanns så mycket mat i kylskåpet. Det är inte ofta mamma hinner handla, så det är alltid jag som får göra det. Men nu tyckte hon väl att jag inte skulle behöva göra det direkt jag kommer hem.

Alessa kom och hämtade mig redan en halv timme efter att jag hade slagit upp mina ögon, så det var bara dra på dig några kläder. ”Hej gumman, hur är det med dig?” Jag kramade om henne när jag hade kommit ut i bilen, och hon kramade mig minst lika hårt tillbaka. ”Jag har mått bättre. Har inte sovit speciellt mycket inatt heller.” Jag kunde förstå henne, det kan inte vara lätt sådant där. Jag själv har aldrig påträffat det på närahåll, vist gör det ont i mig att Ryan hade kunnat dö, absolut. Men det är fortfarande hennes pojkvän. Det tog inte lång tid fören vi var på sjukhuset, och när vi kom in gick vi direkt fram till receptionen. ”Ryan Butler?” Kvinnan som satt bakom disken knappade lite på datorn, "avd. 4 sal. 23." Hon pekade åt vilket håll vi skulle gå.

När vi kom upp och stod utanför dörren såg vi att Justin och Ryans mamma och pappa satt där inne. ”Gå in du, jag väntar utanför.” Jag satte mig ned i en stol utanför rummet och tog upp en tidning. Alessa försvann in i rummet och man såg att hon kramade om både Sharon och Fredrick. Justin satt fortfarande ned på stolen och höll Ryan i handen, Alessa gick fram och la sin hand på Justins axel. Han såg helt förstörd ut då han kollade upp på henne, och jag kunde klart och tydligt se hur hon nickade med huvudet mot mitt håll. Så jag höjde upp tidningen och låssades läsa.

Jag hörde hur en dörr öppnades men jag kollade aldrig upp, fören Justin stod framför mig. ”Älskling, kom här.” Jag reste mig upp och slog armarna om honom. Det enda han behövde just då var någon som höll om honom. ”Varför kom du inte in?” Hans röst bar honom knappt men han gjorde sitt bästa. ”För att jag inte ville tränga mig på.” Han tittade ned på mig. ”Du tränger dig inte på. Tro inte det.” Jag följde med Justin in och Sharon vände sig om och gav mig en kram. ”Hur är det med honom?” Hon tittade på mig och gjorde sitt bästa för att le, det såg ansträngande ut. ”Han överlever, och det är huvudsaken. Men han kommer få träna upp sitt ben igen, så jag vet inte om han kommer kunna spela hockey igen.” Det var hemskt att höra henne säga det, jag vet hur mycket hockeyn betyder för honom. När jag var med där inne så sov han, och vi lät honom göra det. Justin hade varit med honom hela dagen, så jag föreslog att han skulle följa med mig hem, och han gick med på det. Alessa körde hem oss.

När vi kom hem till mig så var mamma och Liam redan hemma. Justin gick upp och la sig, medan jag berättade för mamma vad det var som hade hänt. ”Mamma, varför hälsade inte Justin på mig? Han brukar alltid göra det.” Liams lät rädd, precis som att Justin inte gillade honom. ”Han är trött, älskling. Du ska nog se att han är sitt rätta jag när han har sovit lite.” Jag tog med mig Liam upp på sitt rum och så satte jag mig ned mot väggen och kollade när han lekte med sina bilar. Jag skådade varje liten rörelse min son gjorde. Att han har vuxit och blivit så stor på så kort tid, för det känns verkligen inte som att det har gått mer än två år sedan jag hade en stor kula på magen. När jag hade setat där inne i en halv timme pep min mobil till.

”Baby, kom och lägg dig bredvid mig, jag kan inte sova utan dig.”

Jag började le när jag läste det. ”Mamma, vad ler du år?” Liam log mot mig samtidigt som han kröp upp i mitt knä. ”Justin skickade ett sms till mig.” Han tittade fundersamt på mig. ”Sover inte han?” Jag skakade på huvudet. Liam gick ned till mamma och jag gick in till Justin. ”Det är kallt utan dig, och så saknar jag dig.” Justin låg med ryggen mot mig i sängen när jag kom in, men han hade bäddat ned sig på riktigt. ”Slappna av, hur ska du kunna klara dig ifrån mig. Om du inte ens kan sova fast jag är i samma hus?” Han vände sig om så jag såg hans trötta ögon. Klockan var inte mer än närmare 12 så jag kunde lika gärna krypa ned med honom. Mina kläder åkte av framför ögonen på honom, och så kröp jag ned framför. Han la automatiskt sin arm runt, och drog mig så nära sig jag kunde komma. Han pussade mig på kinden, och jag kände hur han slappnade av, för hans arm var inte lika spänd som innan.

När jag 3 timmar senare vaknade och var hungrig, insåg jag att Justin låg bredvid mig, hade helt glömt bort det. Så jag fick tråckla mig ur hans grepp, och se till så att han inte vaknade, för han behövde verkligen sova. När jag kom ned till mamma och Liam så hade dem precis ätit, mamma hade gjort pankakor, och dem var fortfarande varma, så det var bara att äta. ”Hur är det med grabben där uppe?” Mamma kom in i köket där jag stod och hällde på både grädde och sylt på pankakorna. ”Jag vet inte, han sover. Och jag låter honom göra det tills han vaknar.” Hon nickade och tog en kopp kaffe.

Ytterligare en timme gick, och han hade fortfarande inte vaknat. Alessa hade messat mig och sagt att Ryan hade kryat på sig lite, men att han fortfarande hade fruktansvärt ont i kroppen, och vem hade inte haft det efter att ha blivit påkörd? Varför var det tvunget att vara Ryan av alla människor, nog för att jag är glad att det inte var Justin, men kom igen, Ryan. Har han ens trampat på en myra i sitt liv? Han har väl aldrig gjort något man inte får göra, mer än skolkat och drygat sig med lärarna i skolan. Jag blir så trött, det finns folk som förtjänar det där mer än honom i alla fall.

Jag satt i soffan i mina egna tankar så jag hörde aldrig när Justin kom ned, men jag förstod att det var han då en tidning kom flygandes. ”Har du läst allt som står i den där tidningen?” Jag tittade upp och mötte hans oroliga blick, utan att svara honom nickade jag. Han satte sig ned bredvid mig och jag la tidningen på bordet, och fattade hans hand. Jag lutade mitt huvud mot hans axel. ”Tro inte på allt dem skriver, okej?” Hans röst lät seriös, precis som att bilderna inte talade för sig själva. ”Bilderna då? Jag tror inte att dem ljuger, tyvärr.” Han strök mig över håret och pussade mig på huvudet. ”Du låter inte arg. Trodde du skulle vara rasande.” ”Jag är inte direkt glad om det där det du tror, men Ryan ligger på sjukhus. Så du kan vänta dig ett utbrott när han kommer ut därifrån och är frisk.”

Jag såg besvikelsen i hans ögon, men efter att man har blivit våldtagen är det inte lika lätt. Jag vill inget annat än få känna honom på en helt annan nivå. Men det Justin inte vet är att varje gång han närmar sig mig på ett annat sätt än kyssar på munnen får jag fram massa bilder av det som hände mig då Alex var med i bilden. Jag skakar bort dem så gott jag kan, och man kan väl säga att jag lyckats ganska bra, fram till nu. Han rullade av mig och reste på sig, helt utan att säga något. Jag förstod att jag hade sårat honom, men jag kan inte göra något åt det. Detta är något jag inte kan kontrollera själv, det är Alex fel allt. Jag trodde faktiskt att det skulle vara lugnt med Justin, men tydligen inte.

När jag hade plockat ihop allt på golvet och släckt alla ljusen så gick jag in i sovrummet. Han låg redan och sov, han sa inte ens god natt till mig. Det har aldrig hänt förut. Jag pussade honom på kinden. ”Om du bara viste hur mycket jag vill ha dig, men alla bilder jag får upp i mitt huvud för det Alex gjorde. Jag önskar att jag hade träffat dig för flera år sedan.” Jag la mig med ryggen mot honom, och sakta började jag gråta. Jag ville inte såra honom. ”Jag kan inte säga att jag förstår dig, men jag försöker. Det är inte ditt fel. Jag väntar på dig, den dagen du är redo är jag det.” Han kysste mig på halsen, och jag blev riktigt rörd. ”Varför kunde inte Alex vara som du? Då hade aldrig detta hänt.” Han tog ett djupt andetag. ”Nej, och du och jag hade troligtvis inte sets heller.” Det hade han rätt i, men jag kan inte tacka Alex för att han våldtog mig, vist på den vägen fick jag en underbar son, och har nu en underbar pojkvän. ”God natt, sötnos.” Nu fick jag höra honom säga det. ”God natt.”

Jag var den som vaknade först på morgonen och tänkte på det som hade hänt kvällen innan, hade inte jag stoppat det, hade vi antagligen legat med varandra. Och jag ville verkligen inte förstöra stämningen mellan oss. Justin låg bredvid mig, han såg så lugn ut, men det kan man inte kalla honom. Han har lika mycket energi som Liam, och jag förstår inte hur han orkar. Jag la mig på sidan för att kunna kolla på honom, frestelsen fanns där att smeka honom över magen, hans täckte låg bara över hans ben och han var så fruktansvärt sexig där han låg. Jag böjde mig över honom och pressade lugnt och försiktigt mina läppar mot hans. Han rörde sig inte, jag antog att han sov, så jag fortsatte kyssa honom ned över halsen och vidare mot nyckelbenet. Jag satte mig gränsle över hans ben så lugnt jag kunde utan att väcka honom, och så fortsatte jag kyssa honom ned över magen. Där kände jag hur han placerade sina händer på min rumpa, och jag hörde hur han skrattade till. ”Erkänn du har vart vaken hela tiden?” Jag log sexigt mot honom. ”Sedan du kysste mina läppar, men det var så mysigt, så jag låg still. Även om jag ville kasta runt dig, precis så här.” Sa han och jag låg på rygg.

Hela min kropp fick känna hans läppar, inklusive mina fötter, och det var inte nice. Han la sig halvt över mig och kysste mina läppar. ”Jag är redo.” Min viskning i hans öra gjorde så att han stannade upp. Han tittade intensivt i mina ögon och jag kunde inte blinka, för att jag var rädd att han skulle försvinna. ”Är du säker?” Hans röst lät darrig, precis som att han inte viste om han kunde kontrollera sig själv. Jag nickade lugnt och log, samtidigt som jag pressade honom mot mig. Han lirkade av mig min bh och smekte mina bröst samtidigt som han viskade lugnande ord i mitt öra och kysste mig på halsen. Jag knuffade ned honom på rygg och satte mig gränsle över honom, automatiskt förde han sina händer till mina nakna bröst. ”You like them, hah?” Han skrattade till. ”More then like, I love them.” Mina trosor åkte av i samma veva som hans kalsonger. Han låg över mig nu, och bara rörde min bara hud. ”Är du hundra?” Jag nickade bara och kysste honom, samtidigt som en ilande känsla gick igenom min kropp när han trängde in i mig.

Flera timmar senare och helt utmattad, låg jag precis som Liam brukar göra, ben och armar åt alla håll. Justin låg bredvid mig och drog sina fingrar löst på min mage. Han tittade bara på mig, utan att varken röra en min eller säga något. ”Hur känns det?” Hans röst lät rädd, precis som att han gjort mig illa. ”Jag har aldrig någonsin känt mig så här fri. Fri att kunna göra vad jag vill, och du fick mig att känna den känslan. En känsla jag aldrig känt i hela mitt liv. Alex tog min frihet ifrån mig innan jag hann uppleva den, och du gav den tillbaka.” Jag tittade inte på honom när jag sa det, min blick var som fastklistrad i taket, men han vred mitt huvud mot honom, så att jag inte hade något val. ”Clar, jag älskar dig.” Jag gav honom en lätt puss på munnen, ”Jag älskar dig också.”

När vi båda hade duschat och gjort oss klara så började vi packa, då det var söndag och tid för hemresa. Vilket jag egentligen inte ville, hade jag kunnat stanna hade jag gjort det, föralltid. Men hemma finns ett annat liv jag lär ta hand om, jag är en mamma, och jag får inte glömma bort det, men ibland får Justin mig att glömma allt som finns runt oss. Jag vet inte hur han gör, men han gör det, och det är skönt. För jag vet att Liam är i trygga händer när jag inte är med honom. ”Tack för en helt underbar helg, du gör mig lycklig.” Justin stod framför spegeln och fixade sitt hår så jag smög upp bakom, och la armarna om honom, och lutade mitt huvud på hans axel så gott jag kunde med tanke på längdskillnaden. Han log mot mig i spegeln och la sin ena hand på min hand. ”Tack själv. Jag är glad att jag får dela stunder med dig.”

Justin checkade ut oss, medan jag fick syn på en tidning som jag inte ville se. Jag köpte den och stoppade den i min väska fort, så att han inte skulle hinna se att jag sett den. För jag vet hur han kommer reagera. Jag låssades om som ingenting, det är lika bra. Jag vill ha en trevlig resa hem, inte en hysterisk Justin. På planet hem sov vi båda, troligtvis utmattade efter morgonen. Väl hemma innanför mina dörrar kom Liam springandes i full fart. ”Maaammaa.” Känslan att få höra hans röst igen gjorde mig så glad, gud vad jag har saknat honom. ”Jag har saknat dig hela helgen, har du saknat mig?” Han nickade hysteriskt på huvudet. ”Har du köpt något åt mig?” Mamma började skratta då hon kom gåendes bakom Liam, jag föll in i hennes skratt. ”Klart jag har, tror du jag åker någonstans utan att köper dig något?” Han fick ett helt paket med massa bilar, och hur mycket tillbehör som helst. ”Wow, får jag allt det här?” Jag pussade honom på huvudet. ”Klart du får.” Han sprang iväg, troligen till sitt rum och rev upp kartongen, så jag får något och städa ikväll.

Min väska bar jag upp på mitt rum och hade inga planer på att packa upp den på en gång, jag var tvungen att få sätta mig ned och andas ett tag. Det är drygt att flyga, och att åka bil. Justin åkte hem till sin mormor och morfar men skulle kanske komma förbi ikväll, vi bestämde inget. Men det gör inget om han inte gör det, han har umgåtts med mig en hel helg nu, så han kanske ska ägna lite tid åt sina vänner också. ”Clar, du har fått ett vykort, tror det är från Celia.” Mamma gav mig ett kort som det stod Thailand på med fina bokstäver, så jag läste kortet.

”Hej underbara vän. Hoppas allt är bra med dig, och alla andra där hemma. Jag saknar er något så fruktansvärt mycket, nästan så jag vill åka hem. Jag hoppas ni inte har glömt bort mig, för jag har inte glömt er. Jag är hemma om en vecka, om kortet kommer fram när det ska, ;P Jag älskar dig.”

Jag blev rörd när jag läste det. Jag har faktiskt helt ärligt glömt bort henne den här sommaren, men nu påminde hon mig. Det är dock något jag tänker hålla för mig själv. Inte så snällt att säga till sin bästa vän att man glömt bort henne. Kortet som jag hade i handen satte jag upp på kylskåpet och tog mig något att dricka. Mamma satt i vardagsrummet så jag gick dit och satte mig. ”Så hur var det i New York?” Hon blinkade med ena ögat, hur kunde hon veta? ”Justin berättade?” Hon nickade och såg stolt ut, bara för att hon viste någonting före mig. ”Jodå, det var helt underbart.” Jag drömde mig tillbaka en liten vända.

”Mamma, får jag sova med dig inatt?” Liam kom ned för trappen, såg ut som att han skulle somna vilken sekund som helst, så jag lyfte upp honom. ”Självklart får du det. Ska vi gå och sova nu?” Han nickade och lutade sitt huvud mot min axel. Innan jag ens hann komma upp till mitt rum hade han somnat, så jag fick fixa allt undertiden han sov. Byta blöja och sätta på honom en pyjamas. Precis när jag hade lagt mig ned ringde min mobil, jag trodde att det var Justin, men det var Alessa. Och hon brukar aldrig ringa denna tid. ”Hej, har det hänt något?” Hon svarade mig inte, men jag hörde hur hon grät. ”Gumman, vad är det? Du måste prata med mig.” Hon tog ett djupt andetag. ”Ryan har varit med i en olycka.” Mitt hjärta stannade, var inte Justin med honom?

Vad kan ha hänt med Ryan?

Nu när ni läser det här kapitlet har jag börjat min vecka i turkiet! Hoppas ni tycker att uppdateringen är okej, jag gör mitt bästa. :)

Egentligen borde jag inte hålla på med sånt här, jag har inte tid. Men jag gör allt för er. Första kapitlet på denna resa komma imorgon bitti klockan 6. Och sen ska det flyta på, med antingen ett eller två inlägg om dagen, jag har skrivit upp till 50, så lite får ni allt läsa iaf. :)

Nu ska jag packa klart det sista, hoppa in i duschen, och sedan gå och sova. Jag älskar er alla, och jag hoppas jag kommer hem hel. Man vet aldrig vad som väntar.

Hoppas ni i alla fall gillar inläggen, jag har försökt att göra dem så bra som möjligt, men har haft lite press på mig. Men men, nu ska jag sluta prata :P

/ :)

Precis när jag hade lagt mig ned ringde min mobil, jag trodde att det var Justin, men det var Alessa. Och hon brukar aldrig ringa denna tid. ”Hej, har det hänt något?” Hon svarade mig inte, men jag hörde hur hon grät. ”Gumman, vad är det? Du måste prata med mig.” Hon tog ett djupt andetag.

Förlåt för att ni har fått väntat så på ett nytt kapitel. men jag vill att ni ska få så många som möjligt under tiden då jag är borta. För då kan jag inte göra något nytt åt er, en vecka semester och jag kommer tänka på denna novell dygnet runt även om jag vet att det kommer komma upp minst två kapitel varje dag.

Ni får jätte gärna komma med förslag på vad som kan hända, snart börjar skolan för henne och alla hennes klasskamrater har nog läst tidningarna under sommaren, och så har dem nog fått reda på att hon har en son. Kom igen, kom med förslag. :)

Nästa kapitel kommer nog troligtvis inatt innan jag åker hemifrån. Så jag hoppas ni står ut. Sen ska det flyta på en vecka.

Jag älskar er alla!

/Marielle

Nu är det så att jag har 8 färdigskrivna kapitel. Jag har inte gjort annat än skrivit känns det som, min rygg är paj och jag fortsätter skriva, bara för eran skull, och för att jag älskar er! :) Jag börjar fundera på om jag ska skriva så jag kan ge er två kapitel om dagen, hoppas det räcker för er. Imorgon natt åker jag, så jag ska väl försöka skriva så mycket jag hinner. Måste i säng i tid idag, för jag har inte packat eller något.

Jag vill bara att ni ska veta hur tacksam jag är för att ni kommenterar som ni gör! TACK!

Direkt när vi kom in på Gucci så gick Clar och kollade på väskor, vilket jag inte förstod varför, hon har typ tusen, och så vitt jag vet kan man bara använda en åt gången. Men det där var en typisk tjejgrej, att kunna handla väskor. Jag själv gick och kollade runt lite bara, hade inga planer på att köpa något, men kan alltid vara kul och se om dem har något intressant. ”Justin, vad gör du här?” Den rösten kände jag mycket väl igen, och nu kunde det sluta lite i en katastrof om jag inte skötte detta snyggt. ”Hej Jasmine. Det var inte igår.” Jag kramade om henne, och så stod vi där och pratade ett tag. ”Är du här själv eller?” Hennes fråga fick mig att kolla runt i affären efter Clar. Hennes blick mötte jag, och hon såg orolig ut. Jag vinkade henne till mig. ”Nej, jag är här min flickvän.” Clar kom fram och ställde sig bredvid mig, hon tittade på Jasmine och sedan på mig. Dem presenterade sig för varandra och Jasmine hade bråttom så vi kramades och lovade varandra att vi skulle ses. ”Vem var hon?” Jag tittade fundersamt på Clar. ”Vet du inte? Trodde du hade full koll på mig.” ”Ha, inte din karriär, men ditt utseende.” Hon fick mig att skratta, och jag förklarade vem Jasmine är. Men inte att jag haft en flirt med henne, det är sådana detaljer man lämnar utanför.

Efter flera timmar på staden och massa trevliga skratt tillsammans återvände vi till hotellet och pustade ut samt kastade oss i sängen. ”Vet du hur trött jag är i fötterna.” Det var precis som att mitt hjärta hade hamnat i skona och dunkade allt det kunde. ”Hum, prova gå i högklackat så kan vi börja snacka.” Vi låg kvar där helt utslagna tillsammans och bara stirrade i taket, det enda som hördes var våra andetag. ”Jag är lite smått hungrig, är du?” Hennes fråga fick mig att känna efter och precis då gjorde min mage ifrån sig ett ljud. ”Haha, ja, det låter som det.” Vi båda bytte om till mjukisar och gick ned till restaurangen på hotellet. Dem som jobbade där kollade lite konstigt på oss, men det var inget vi orkade lägga energi på.

”Du vet om att vi kommer vara på löpet imorgon va?” Hon höll på att sätta maten i halsen, så hon började hosta. Inte min mening att nästan döda henne, men hon var tvungen att få veta det. ”Varför?” Var det enda hon fick fram då hon lugnat ned sig lite. ”För att när vi var på Gucci var det folk som cirkulerade runt oss, och tog massa kort, såg du inte det?” Hon skakade på huvudet. ”Nej, jag hade fullt upp med att kolla på tjejen som min pojkvän flirtade med.” Hennes ord satte sig som pilar i mitt hjärta, jag fick ont i magen. ”Är det vad du tror om mig?” Jag såg smärtan i hennes ögon när hon nickade på huvudet. ”Jag skulle aldrig göra det. Okej, jag och Jasmine har haft något tillsammans, men det var länge sen.” ”Och det säger du till mig nu?” Hon reste sig upp från bordet och sprang ut från restaurangen. Jag hade ingen chans att hinna med henne, så jag vinkade till mig kyparen och fick betala, för den halvätna maten.

När jag kom upp på rummet var det helt tyst och mörkt, dörren till sovrummet var stängd, så jag trodde att hon var där inne. Men det var helt tomt när jag öppnade dörren. ”Clarissa. Vart är du?” Ingenting hördes, mer än mina oroliga fotsteg och mina andetag. En vindpust nådde mitt ansikte, så jag gick mot balkongen. Där ute satt hon, helt ihopkrupen. ”Baby, kom.” Jag försökte ta hennes hand men hon drog den ifrån mig. ”ALLT JAG GÖR BLIR FEL, JAG ÅKER HEM NU.” Skrek jag samtidigt som jag gick in mot sovrummet och tog fram min väska som låg under sängen. Det gjorde ont i mig, absolut. Men det spelar ingen roll vad jag gör, allt sårar henne. Vi kanske inte ska vara tillsammans. Vi kanske är för lika, som gör oss olika, eller tvärtom, jag vet inte. Allt jag vet är att den bruden gör mig knäsvag, och jag vet inte vad jag ska göra för att hon ska förstå att jag inte är en vanlig grabb som kan göra saker utan att det hamnar överallt.

”Baby.” Hennes röst skar i mina öron då jag hörde hur hon grät. Jag ville inte vara anledningen till tårarna som rann längs hennes kinder. ”Förlåt, jag skulle inte ha sprungit iväg.” Jag hade precis hunnit packa klart min väska, och var på väg med den ut ur sovrummet när hon kom emot mig. Hon tittade ned i golvet, garanterat för att hon inte vågade möta min blick. Jag släppte väskan och gick för att hålla om henne, hennes armar slöt sig runt min kropp och hon grät hysteriskt. Jag försökte hyscha henne, men det gick inte. ”Gråt inte. Snälla, det gör mig ledsen.” Att höra henne gråta gjorde verkligen ont, även fast det inte var jag som hade gjort något. Men det kändes som att det var mitt fel. Jag lyfte upp henne och bar henne till sängen, jag la ned henne och drog ett täcke över henne. Hon skakade, troligtvis för att hon frös. Jag gick ut till köket och hämtade en flaska vatten, och ställde det bredvid henne. Själv kröp jag ned bakom, och höll om henne. Smekte försiktigt över hennes mage och ner på hennes lår. Hon andades häftigt varje gång jag nådde benen.

När klockan började närma sig 8 på kvällen hade hon äntligen lugnat ned sig och kunde prata ordentligt. Hon satt upp mot sänggaveln med täcket om sig, och jag låg bredvid henne. ”Förlåt, jag vet inte vad som flög i mig.” Hon tittade fortfarande inte på mig, utan stirrade rakt fram. ”Titta på mig, snälla. Jag vill se dina vackra ögon.” Hon vred sitt huvud sakta mot mig, men blundande, tillslut öppnade hon ögonen och jag fick se den smärta hon själv kände. Jag reste mig upp så att jag satt bredvid, och la armen om henne. ”Jag älskar dig. Glöm inte det.” Hon tog ett djupt andetag och tittade på mig, en tår rann ner för hennes kind. ”Gör du?” Frågade hon lugnt med gråten i halsen. Jag nickade på huvudet och ett leende letade sig fram på hennes läppar, men det var inte överdrivet utan ett sött litet leende. ”Jag älskar dig också.” Med dem orden kysstes vi länge.

Vi beställde upp lite vin, ost och kex till kvällen. Vi hade picknick på golvet, Clar hade lagt ned våra täcken och massa kuddar på golvet, samt tänt massa ljus, så det var riktigt mysigt. ”Hur ska jag kunna få med mig alla rosor hem?” Hennes fråga fick mig att skratta till. ”Jag kan köpa dig hur många rosor som helst, så dessa behöver du inte.” Hon tittade fundersamt på mig. ”Men jag vill ha alla jag fått av dig, så jag kan torka dem.” Vilken rolig tjej, ska hon ha ett hus med bara massa rosor i. Vi lämnade det ämnet och förblev tysta ett tag, tills min mobil avbröt den speciella stämningen. Ett nytt sms från Ryan.

”Hej bro. Hur är det där borta i NY? Vi saknar dig massor här hemma i Stratford, och din mamma är orlig att du gjort något dumt. ;P Låt mig höra alla detaljer när du kommer hem. Hälsa Clar.”

Jag läste det högt för Clar och båda två började skratta. ”Vad är det din mamma inte vill att du ska göra?” Frågade hon med ett leende på läpparna. Jag såg på henne att hon förstod men ville se om jag kunde säga det. Men istället började jag visa henne. ”Det här.” Jag kysste henne på läpparna och ned över halsen, mina händer utforskade hennes kropp både innanför och utanpå kläderna, och så länge hon inte gjorde motstånd så höll jag på. Hon njöt, jag hörde det på henne. Hennes andetag blev tyngre och oregelbundna, små lätta stön kom från hennes läppar. För varje klädesplagg jag fick av henne kysste jag hela den kroppsdelen. När jag nådde troskanten stoppade hon mig, ”Sluta”

Justin hade sett till så att jag inte hade någon aning om vart vi vart vi skulle, han gömde biljetterna och fick folket på flygplatsen att inte tala om vart vi skulle, det enda dem sa var ”Trevlig resa.” Och det störde mig lite. ”Justin, hur mycket pengar har du lagt ned på att tysta personalen?” Han log bara mot mig, samtidigt som han satte sig ned i en av dem två stolarna vi hade, eller ska jag kalla det fåtöljer, förstaklass, tror inte han flyger i något annat. Vi höll handen under tiden som planet lyfte och jag önskade att det alltid kunde vara såhär. Jag älskar stunderna med bara Justin, han får mig att tänka på helt andra saker, han får mig att glömma bort att jag är mamma, fast ändå inte.

”Älskling, vi landar om bara några minuter.” Han kysste mina läppar samtidigt som han yttrade dem få orden. Att vakna på det sättet var det bästa som fanns. För första gången kunde jag se vart vi hamnat, jag kände genast igen alla höga byggnader och visste direkt att vi var på väg att landa i New York. ”Är du seriös, varför gör du så här mot mig?” sa jag och pekade ut genom fönstret. Han tittade ledsamt på mig. ”Jag trodde du alltid hade velat åka till New York, eller har jag missuppfattat det?” Utan att ens ta ett djupt andetag, kastade jag mig runt halsen på honom. ”Nej nej, det var inte så jag menade. Men hur ska jag kunna ge tillbaka för det här, snälla Justin. Du måste sluta spendera dina pengar på mig. Vi hade kunna tagit in på ett sunkigt motell, bara jag får spendera tiden med dig. Det är allt jag vill.” Han tittade på mig och pussade mig i pannan. ”Inget är bra nog åt dig min sköna. Och nå sunkiga motell lär du inte få se den närmsta tiden.”

När vi hade kommit fram till hotellet, som visade sig vara Empire State Building, min dröm, och den tog inte slut där. ”Bli inte arg nu.” Det var nästan så att han bad på sina bara knän om att jag inte skulle bli arg, så jag funderade ett tag på vad det var han kunde ha gjort. ”Nej, ska försöka.” Han tog ett djupt andetag, ”Jag har bokat sviten högst upp.” Han tittade ned i marken när han sa det, för jag tror inte han ville möta min blick som jag gav honom. Jag la mina fingrar under hans haka och förde upp han huvud så att han var tvungen att se mig i ögonen. ”Det är lugnt, jag får väl vänja mig vid detta.” Jag log oskyldigt mot honom, samtidigt som vi tog våra väskor ur taxin och gick hand i hand mot ingången. När vi kom in i lobbyn gick vi direkt till receptionen. ”Bokat rum i Bieber.” Sa han och tjejen bakom disken tittade upp. Hennes ögon flackade mellan mig och Justin. Men jag försökte dölja mitt ansikte så att hon inte skulle kunna känna igen mig igen.

Justin höll för mina ögon när vi kom in i rummet, så att jag antagligen inte skulle se hur det såg ut. Men när han tog bort sin hand så fick jag en chock, allt var inrett i rött och svart. Plus att det stod röda rosor överallt. ”Så här mycket förstörde du inte min resa till Paris.” Sa jag och smög upp bakom honom som redan stod i sovrummet, jag la mina händer runt hans midja och pussade honom i nacken. ”Nej, kanske jag inte gjorde, men jag förstörde den, och det är det jag gottgör nu.” han vände sig om och lyfte upp mig så att jag kunde slingra mina ben runt hans höfter, sen gick han mot sängen och la ned mig försiktigt. Han ställde sig på knä över mig och kysste mig.

Hela fredagen stannade vi inne och beställde massa roomservice samt tittade på tv under en mysig filt. Hela tiden höll vi handen och kladdade på varandra, men det var inget jag misstyckte. Jag gillar honom starkt, men jag älskar honom inte, det är för ett starkt ord att säga till någon man inte har känt tillräkligt länge. När kvällen kom roade jag till det lite, genom att lägga mig på ena sidan sängen medan han var på toa, och så drog jag täcket om mig. Minen när han kom ut från toan ville jag föreviga, men hade ingen kamera med mig, och orkade inte leta reda på min mobil. Men den var obetalbar. ”Så du vill inte sova bredvid mig?” Det lät helt seriöst som att han skulle börja gråta vilken sekund som helst, så jag kunde inte spela på det mer. ”Klart jag vill, kryp in här med mig.” Han var inte sen med att göra som jag sa, och tillslut låg jag under honom och kände hur han kysste min kropp. Hela vägen ned till troskanten, det pirrade i min mage nå så fruktansvärt. Och så vitt jag vet är han fortfarande oskuld, jag tror det i alla fall. Vi har aldrig pratat om det. När han nådde mina nyckelben en andra gång så drog jag upp honom över mig och så han nådde mina läppar med sina, och så utforskade vi varandra.

På morgonen vaknade jag av att Justin kysste mig. ”Du skämmer bort mig.” Var det enda jag fick fram. Han tittade på mig med en fundersam blick, ”Hur då?” Jag fick ned honom på rygg så jag satte mig gränsle över honom med täcket runt mig. ”Genom att vara så jävla go mot mig, det kommer ju inte vara för evigt. Du åker ju bort sen, och då har jag redan vant mig vid allt detta.” Han skrattade åt mig. Bredvid sängen stod det en bricka med frukost, ”Titta, det är sådant som jag menar.” Sa jag och pekade på brickan. Han lyfte ned mig bredvid sig och la brickan i sitt knä. Vi åt frukost tillsammans, och satt kvar i sängen. ”Vad vill du göra idag?” Hans fråga gjorde mig förvånad. ”Jag vet inte, trodde du hade planerat hela helgen.” Han tittade på mig och höjde ögonbrynen. ”Klart jag har, ville bara veta om du ville göra något speciellt.”

När jag stod i duschen flög helt plötsligt dörren upp. ”Justin, vad gör du?” Han började borsta sina tänder, samtidigt som han försökte kommunicera med mig. ”Men lugn älskling, jag står med ryggen mot dig, så jag ser inget. Plus att jag ändå kommer få se.” Han skrattade åt sig själv samtidigt som jag sköljde av kroppen en sista gång, ”Kan du ge mig min handduk?” Han räckte mig den och vände sig sedan om igen, så löjlig som han är, fattar han inte att jag skojade med honom eller? När jag hade torkat mig och virrat in mig i handduken slöt jag upp bakom honom och slog mina armar om honom. ”Älskling, du får titta.” Han log mot mig i spegeln, och vände sig om. Vi stod och höll om varandra ett tag. ”Är det min tur att duscha nu eller?” Jag nickade och plockade fram min borste så jag kunde kamma ut mitt hår, medan han gick in i duschen. Min outfit för dagen fick bli lila jeans, svart linne och en mycket snygg skinn jacka till ett par oranga klackar. När Justin kom ut ur badrummet med en handduk runt höften stannade han upp och blängde på mig. ”Vad? Är det inte snyggt eller?” Han släppte mig inte med blicken, ”Babe, allt klär en skönhet, och det där är skit snyggt.” ”Du borde klä på dig, annars svimmar jag snart.” Han gjorde som jag sa och drog på sig en svart outfit med ett par lila skor. ”Måste ju matcha dig.” Sa han och kysste mig.

Ingen viste att vi befann oss i New York, än. Så hysterin runt honom fanns inte, och det är väl antagligen någonting jag måste lära mig. Det är en sak om jag är med honom själv, men jag tycker inte om det när jag har Liam med mig. Vi gick hand i hand in i Central Park och folk tittade efter oss, så det var väl bara en tidsfråga tills det blev hysteriskt. Justin gick ifrån mig och fram till en man som stod där med sin häst och vagn, så jag funderade ett tag på vad det var han höll på med, men tillslut vinkade han mig till sig. Han hjälpte mig upp i vagnen och vi åkte iväg, ”Du har drömt om detta, har jag hört.” Jag tittade förskräckt på honom. ”Hur kan du veta allt detta om mig?” Han pussade min baksida på handen. ”Jag vet allt som är värt att veta om dig.”

När vi kom tillbaka betalade Justin, som vanligt och vi gick vidare hand i hand. ”Jag tycker om dig, mycket.” Justin är expert på att säga saker rakt ut. Ibland tänker han högt, och ibland är det planerat, men man vet aldrig riktigt när det är det ena eller andra. ”Jag tycker om dig också, och det vet du.” Vi stannade upp och kysste varandra, ända tills vi hörde det vi inte ville uppleva. ”Är inte det där Justin Bieber?” En tjej som stod en bit ifrån oss tillsammans med massa vänner, stod nu med öppen mun och pekade. Efter det var det fullt med folk runt oss, och jag gjorde allt för att dölja mitt ansikte, men tillslut var det omöjligt. Justin gjorde så gott han kunde, tillslut försvann dem flesta tjejerna. En del av hans fans inser när dem ska backa och ge honom lite andrum, och det beundrar jag. Det är ändå deras idol, och dem går.

”Förlåt för det där.” Han strök upp vid min sida och fattade taget om min hand. ”Det är inte ditt fel att alla vill ha dig.” Jag log lite när jag sa det, för jag insåg att han var min. ”Nej, och inte blir det bättre av att jag har en vacker tjej vid min sida.” Jag spärrade ögonen i honom. ”Vem är hon?” Han tittade förvånat på mig, och kysste mig. Mer svar än det behövde jag inte. Vi gick runt lite och tillslut valde vi att gå in på Gucci. Jag gick åt ena hållet och Justin åt andra. ”Justin, vad gör du här?” Den rösten kände jag inte igen.

Jag ligger 5 kapitel före er, men ni ska väl få lite denna vecka också. Så det är lika bra jag sätter igång och skriver mer. :) Ville bara att ni ska veta att det ser ut som att ni kommer få en hel del nästa vecka. Om ni är snälla mot mig, ;P

OBS... Kapitel 35 ligger under detta. :)




Har ni tråkigt kan ni ju kika in i min provata blogg. http://MarielleSjelin.blogg.se

Mamma såg hur obekväm jag blev av min egen sons fråga, jag viste inte hur fort jag kunde krypa ur skinnet, så mamma räddade mig. ”Kom här Liam. Så ska mormor visa vad vi ska göra imorgon.” Jag pustade ut, men släppte fortfarande inte den tomma platsen efter Liam, där han hade stått. När han frågade mig det där, kom alla minnen tillbaka från den natten då Alex våldtog mig. Jag vill inte behöva minnas det, jag älskar Liam, över allt på hela jorden, jag skulle göra vad som helst för honom, men jag vill inte minns hur han blev till. ”Hur är det, babe?” Justins lena röst fick mig tillbaka till verkligheten men samtidigt ville jag bara försvinna. Utan att svara honom sprang jag upp på mitt rum. Jag kastade mig på sängen och kröp ned under täcket, jag ville inte kliva upp och behöva möta den dagen då Liam inte skulle acceptera att jag inte svarade på hans fråga.

Jag låg själv i mitt rum i säkert 40 minuter innan Justin vågade sig upp, han knackade innan han klev in. ”Älskling, hur är det?” Han lät lika len i rösten som vanligt och han lät sårad, precis som att någon hade sårat honom. ”Babe. Kom hit.” Han kom och la sig bredvid och höll om mig. ”Vad kan jag göra för dig?” Han strök mig lugnt och försiktigt över magen, och han lät sin hand åka in under mitt linne. ”Det du kan göra är finnas för mig.” ”Det vet du att jag gör. Kommer aldrig släppa dig, kommer något emellan oss kommer jag kämpa, och det vet du.” Vi låg kvar där ett tag och bara höll om varandra. Det knackade på dörren och mamma kom in, ”Gumman, hur mår du?” Jag tittade upp och mötte hennes blick. ”Vad ska jag göra mamma?” Hon satte sig bredvid mig i sängen men Justin höll fortfarande en betryggande hand över mig. ”Jag vet inte, så länge Liam inte vet innebörden med det han frågar kan vi väl försöka prata bort det. Och så hjälps vi åt när problemet kommer upp sedan när han är medveten om att du ska svara.” Mamma lät så klok i sina ord.

”Ska inte du packa?” Justin påminde mig om att vi skulle åka imorgon bitti. Men jag vet inte vart. ”Vad ska jag ha med mig då?” Han log och tittade på mig, han viste nog inte vad han skulle svara för att inte avslöja så mycket. ”Badkläder och vanliga kläder.” Jag reste mig upp ur sängen som jag legat i sedan 2 timmar tillbaka, mamma lovade att ta Liam redan idag så kunde jag sova hemma hos Justin. jag tyckte inte om tanken med Justin övertalade mig. Jag har inte träffat hans mormor och morfar än, och hans mamma har jag bara träffat i Paris, och det var väl inte det bästa. Jag började packa och bara 30 minuter senare var jag klar med allt. ”Lika förvånad varje gång du gör något som går fort, du är tjej, vem har lärt dig detta?” Justin skrattade och drog ned mig i sitt knä. ”Jag vet när jag ska göra saker fort och inte, och med ett barn kan man inte söla, så är det bara.” Han nickade och kysste mig en gång.

”Liam, kan mamma få en hejdå puss innan hon går?” Jag ropade så att han skulle höra då han satt framför tv, och sitter han där är det svårt att få kontakt med honom. Men han kom springandes ganska fort, och kastade sig i min famn. ”Jag älskar dig, du vet det va?” Han nickade. ”Jag älskar dig också mamma.” Ingenting kan få mig att må lika bra som när han säger så. Att veta att ens barn älskar en. Innan vi gick ville han ge Justin en kram också, så han lyfte upp Liam och gav honom en riktigt kram, samt gav han en puss på huvudet. När vi satt i bilen på väg hem till Justins mormor och morfar fick jag ont i magen. ”Justin, jag vet inte om jag klarar det här.” Han tittade på mig och la en betryggande hand på mitt lår. ”Det går bra, dem kommer älska dig. Precis som jag gör.” Nu gjorde han sådär igen, kastade en antydning om att han älskade mig.

”Morfar, vi är hemma.” Ropade Justin då vi klev innanför dörren. Jag gick tryggt bakom honom och han höll mig i handen. Hans morfar kom gåendes och gav Justin en kram, sedan fick han syn på mig. ”Hej, du måste vara Clarissa.” Sa han och tittade på mig med ett leende. ”Japp, det är jag.” Svarade jag blygt tillbaka, han sträckte fram handen och hälsade. ”Bruce.” ”När kommer mormor och mamma hem igen?” Vi gick in i deras vardagsrum och satte oss i soffan. Justin och Bruce satt och pratade, medan jag mest kände mig i vägen, så jag satt tyst, jag lyssnade inte ens på vad dem pratade om. Under deras samtal kysste han min baksida på handen flera gånger. ”Så hur hittade ni varandra då?” Bruce plötsliga fråga som inkluderade mig fick mig att lyssna på deras samtal. Justin tittade på mig och flinade. ”Ryan hade fixat en fest åt mig, när jag kom hem förra gången, och så var hon där. Jag kunde inte släppa henne med blicken på hela kvällen. Från det att jag såg henne utanför toan, tills att hon gick hem.” Jag tittade undrandes på honom, hade han verkligen kollat på mig hela kvällen, till och med då jag trodde att han var borta? Jag flinade lite åt tanken på den kvällen.

Justin visade mig runt i huset och tillslut visade han mig sitt rum som han hade där, och helt ärligt såg det ut som att det rummet tillhörde en helt vanlig grabb. Han kastade sig i sängen som inte var sådär jätte stor, men nog skulle vi allt få plats då vi i stort sett ändå ligger på varandra när vi sover. Han visade att jag också skulle komma och lägga mig ned, så jag gjorde det, men jag la mig på honom istället. Och vilade mitt huvud mot hans bröst. Helt plötsligt flög dörren upp och hans mamma kom in. ”Oj, förlåt.” Jag tittade upp och mötte Patties blick. ”Hej mamma. Helt okej om du knackar nästa gång.” Hans röst var lika lugn som vanligt, annars brukar grabbar kunna skrika rakt ut, men inte han. ”Hej Clar, hur är det med dig?” Jag satte mig upp i sängen och Justin följde mitt exemplar. ”Jodå, jag mår hur bra som helst nu.” Jag tittade på Justin när jag sa det sista och han kysste mig. Jag gillar inte att han gör det framför hans mamma, för att jag vet att hon är mer noga med det än vad min mamma är. Pattie suckade bara åt oss och gick ut.

Vi åt middag tillsammans och hans mormor presenterade sig som Diana. Riktigt trevlig var hon också, och hon välkomnade mig till familjen med öppna armar. Middagen var trevlig och den inkluderade mycket skratt, samt att alla berättade massa historier om Justin när han var liten. Han gillade det inte, men jag tyckte det var underhållande. Jag fick skratta, vilket jag tyckte var skönt efter vad jag fått stå ut med idag hemma. När vi hade ätit gick jag och Justin ut på baksidan av huset och satte oss ned. Vi tittade på den klara himmelen och jag njöt av hans sällskap. ”Vad tycker din mamma om att vi ska spendera helgen tillsammans?” Han strök undan hår som hade hamnat i mitt ansikte. ”Hon gillar inte tanken, men jag förklarade för henne att det handlar om att jag ska gottgöra dig för Paris resan.”

”Gör ingenting dumt nu ungdomar.” Det var hans mammas sista ord innan han stängde dörren till hans rum, för hon förstod att Justin inte skulle acceptera att jag skulle sova i gästrummet. Jag låg redan ned i sängen när Justin hade sagt god natt till sin mamma, som troligtvis spenderade hela natten med att lyssna genom väggen. Han kröp ned bakom mig och drog mig så tätt intill sig att det inte fanns tillstymmelse till luft mellan oss, men jag klagade inte, jag gillar hans närhet. Han kysste mig passionerat och drog sina fingrar över hela min nakna hud. ”God natt älskling.” Hans sista ord till mig innan han föll in i sin sömn, själv låg jag vaken ett tag. Jag kunde inte förstå att vi skulle någonstans, själva. Inga föräldrar som kan säga åt oss att göra ditt eller datt. Efter dem tankarna föll jag in i min egen sömn.

Vi spenderade bara några timmar där, både Liam och Jazmyn blev trötta på att det var hur mycket folk som helst. Men tack och lov var det ingen som såg att det var Justin, han kunde gå som vilken människa som helst där inne, och det var skönt som fan. Vi handlade en hel del också, Justin gillar att spendera pengar på andra och det gillar inte jag, jag vill gärna betala mina saker själv, så fort jag fick chansen gjorde jag det också, men då vart han irriterad, så han handlade massa saker till Liam istället. Han tackade och tog emot, medan jag muttrade för mig själv. Vi gick tillsammans in på VS och det kändes lite konstigt, men jag fick väl vänja mig vid tanken. När jag gick åt ena hållet gick Justin åt det andra. ”Kan du inte köpa detta?” ropade han över butiken och höll upp något litet tygstycke. Jag skakade hysteriskt på huvudet, ”Snälla, sluta skrik.” Skrattade jag fram samtidigt som han kom emot mig med massor av underkläder. ”Köper inte du dem, gör jag det åt dig.” Han satt mig i en konstig sits, men jag skakade på huvudet igen och kollade efter min storlek på det jag kollade på.

När vi kom hem till mig igen så hjälpte han mig in med allt medan Liam och Jazmyn sprang till baksidan och började leka i sandlådan som vi har där. Vi bar upp allt på mitt rum och hällde ut alla kassarna på sängen, Justin fick som han ville, han köpte mig dem underkläderna han ville. Jag tog dem i handen innan han såg det och gick in på badrummet för att byta om. När jag kom ut igen så satt han med ryggen mot mig så han såg mig inte. ”Kolla nu då, var det ett bra köp eller?” Han tittade på mig, men hans ögon missade helt klart mina då dem sökte sig till min kropp istället. ”Du plågar mig.” Sa han och kom emot mig, när han stod tillräckligt nära så la han sina svala händer på mina höfter och kysste mig på halsen. ”Du plågar mig, och det vet du.” Han började skratta och gick mot sängen för att sedan kasta en tröja på mig. ”Gillar du inte det du ser eller?” Han la sig ned bland alla mina kläder och suckade. ”Om jag gör, men jag kan inte behärska mig själv snart, och då slutar det nog inte så bra.” Jag log samtidigt som jag drog tröjan över huvudet. Jag gick och satte mig gränsle över honom och la mig ned över hans mage, bara för att få känna hans hjärtslag mot mig. Han placerade sina händer på min rumpa och lät dem ligga där, hans händer mot min nakna kropp är den nästbästa känslan, den bästa är när han pressar sina läppar mot mina.

”Mamma, vart är du?” jag och Justin var kvar på mitt rum undertiden som dem var ute, men jag hade balkongdörren öppen så att jag både såg och hörde dem från där jag låg. ”Vi är uppe på mitt rum, vill ni att vi kommer ut?” Han svarade genom att skrika ett ja, så det var bara att resa på sig, men jag vart stoppad då jag försökte. ”Snälla, en liten stund till?” Justin tittade bedjande på mig och kysste mig. ”Jag kan inte säga nej, så sluta spela på mina svaga punkter.” Jag log när jag sa det, men använde ändå en röst som lät hård. Jag la mig ned bredvid honom och lät mina ben vila över honom, vi låg och tittade på varandra bara. Utan att säga något, tills Liam ropade igen. Då både jag och Justin klev upp. Jag drog på mig ett par mjukisar och gick ned till köket medan Justin gick ut.

När jag kom ut till dem hade jag med mig en bricka med saft och bullar, eftersom att vi inte hann fika när vi var och handlade så kunde vi göra det när vi kom hem istället. ”Kom och fika nu alla barn.” Justin tittade upp från sandlådan och mötte min blick med ett leenden. ”Jag då? Får inte jag komma?” Jag nickade bara mot honom och satte ned brickan på bordet som vi hade ute. ”Klart du får, du är ju det största barnet.” Han skrattade bara åt mig och satte sig ned. När Liam och Jazmyn hade fikat återgick dem till att leka i sandlådan, Justin hade byggt ett stort slott åt dem, så dem var nöjda. ”Jag måste fråga dig en sak. Men bli inte arg är du snäll.” Han tittade på mig och höjde ögonbrynen, ”Nej, jag lovar.” Jag tog en klunk av mitt kaffe och likaså gjorde Justin. ”Tycker du att det är jobbigt att Liam finns i mitt liv.” Han blev riktigt förvånad av min fråga, men man såg på honom att han redan visste sitt svar. ”Nej, tvärt om. Jag gillar grabben, och jag är glad att jag får vara en del av hans liv. Jag är glad att du låter mig.” Det glädje mig, hans svar gjorde mig glad.

När mamma kom hem senare på eftermiddagen så lagade vi alla mat tillsammans, bara det att Jeremy hade hämtat Jazmyn så det var bara Justin kvar. Liam befann sig på sitt rum och lekte med alla nya leksaker som Justin hade köpt åt honom, allt från flera bilar, till ännu mera lego, vilket jag inte vart glad över då det är jag som kommer få städa. Justin bara skrattade åt mig när jag sa att han inte behövde, för han förstod själv varför jag hade sagt så. ”Mamma, kan du ta Liam i helgen?” Hon tittade på mig och blev fundersam. ”Justin ska tydligen gottgöra mig för Paris resan.” Fyllde jag i med, då hon inte ville svara. ”Ja, det ska jag väl kunna göra, vilka dagar?” Jag tittade på Justin som satt vid köksbordet och log. ”Det blir från fredag till söndag.” Mamma nickade och fortsatte röra om i grytan hon hade på spisen.

Vi satt alla tre som en familj i soffan, det kändes konstigt från början att det har kommit in någon i Liams liv, men vad ska jag göra. Jag föll för Justin, och dem gillar varandra, så det kan väl inte vara olagligt. Liam somnade faktiskt i Justins knä, och det såg riktigt sött ut. ”Ska jag bära upp honom, eller ska han ligga kvar?” Jag märkte på Justin att han inte riktigt kände sig bekväm i situationen. ”Vill du inte ha han i knä, så kan jag ta honom.” han tittade på mig som att jag sa något fel. ”Var inte så jag menade. Han får mer än gärna ligga kvar här, tänkte lite mer på hans ställning när han sover, han kommer ju få nackspärr.” ”Du kan väl bära upp honom då. Men jag kommer snart upp, så stanna kvar.” Justin gick upp med honom medan jag plockade undan våra glas och det från bordet. Sen gick jag också upp, tog med mig en blöja och hans pyjamas in i hans rum. ”Vill du byta?” Frågade jag och sträckte fram blöjan. Han tittade på mig och spärrade upp sina ögon. ”Jag skojade med dig, ta det lugnt. Vi tar ett steg i taget.” Liam kunde det där med att fortsätta sova fast jag vände och vred på honom. När jag tillslut fick honom under täcket tog jag Justin i handen och gick in på mitt rum. ”Sov hos mig inatt?” Frågade jag och gick på badrummet. Han stannade i dörren och iakttog mig i varje rörelse jag gjorde. ”Vill du verkligen det?” Jag nickade och gick emot honom, ”Klart jag vill.” Varje ord fick en kyss på halsen efter sig.

Vi gick och la oss tillsammans och han la sin arm om mig och pussade mig på skuldran, jag rös över hela kroppen. ”Vet du en sak? Det är bara du som någonsin har fått min kropp att reagera på det här viset, bara genom att titta på mig.” Han pussade mig på halsen och jag kände hur han log. ”Är det verkligen så?” Jag vände mig om och så la jag mina ben mellan hans, och min hand smekte han från bröstet och ned mot kalsongerna. ”Så är det verkligen, jag mår så jävla bra med dig. Och att du får min kropp att reagera på ett sätt jag inte trodde var möjligt är bara ett stort plus.” Hans hud knottrade sig under mina fingrar och jag såg att han njöt av mina lätta smekningar. Han la mig ned på rygg och följde sakta efter för att kunna kyssa mig, hans händer letade sig automatiskt till mina bröst, och jag lät han hålla dem där. Vi kysstes ett bra tag, tills jag var tvungen att hämta andan, båda två brast ut i skratt.

På morgonen när vi vaknade var det av att Liam hoppade i sängen, som vanligt. ”Mamma, har Justin sovit här?” Jag märkte att han var vaken men att han inte gjorde ett ljud ifrån sig, för att troligtvis slippa möta min blick. ”Ja, älskling, det har han.” Liam fortsatte hoppa i sängen, så tillslut kunde inte Justin fortsätta låssas sova. ”God morgon busunge.” Sa han och brottade lugnt ned Liam i sängen så han började skratta. Dem två fortsatte busa med varandra medan jag gick in på toa och kollade mig i spegeln samt kissa. Jag hörde hur dem båda busade med varandra och hur dem skrattade tillsammans. När jag klev ut ur badrummet märkte ingen av dem det, så jag stod kvar i dörren och tittade på dem, tills Justin fick syn på mig. ”Vad tittar du på?” Frågade han och fortsatte kittla Liam, som låg i sängen och skrek av skratt. ”Dem två mest betydelsefulla i mitt liv.” Svarade jag och fortsatte kolla på dem.

Vi satt tillsammans i köket med mamma och åt frukost, Liam som vanligt kladdade med filen och flingorna så det var över allt. Han ser likadan ut varje morgon då vi äter, och det är väl något han kommer fortsätta med, samtidigt som han får i sig en hel del av det han har i tallriken innan han börjar kladda. Justin satt bara och flinade under tiden som jag försökte få Liam att sluta, men det gick inte. ”Liam, lyssna på din mamma nu.” Justin sa åt honom och han slutade på en gång. Jag mötte Justins lekfulla leende. Jag bar bort Liam från bordet och tvättade av honom allt fil, och sedan fick han gå och leka. Jag gick och satte mig vid bordet igen. Mamma tittade på oss. Liam kom tillbaka, och tittade förundrat på både mig och Justin. ”Är han min pappa?”

Jag och Justin låg kvar i min säng och delade intensiva blickar med varandra samtidigt som vi lekte med varandras fingrar. Han log emellanåt men blev allvarlig med blicken ibland, men jag förstod inte varför, och hade ingen lust att fråga heller. Jag njöt av bara tystnaden och hans sällskap, att äntligen få vara tillbaka i hans armar var en underbar känsla. Han smekte bort lite hår som hade hamnat i mitt ansikte, och pussade mig i pannan. ”Du förstår inte hur kär jag är i dig, och blir det mer och mer för varje gång jag ser dig.” Jag rodnade men ansträngde mig inte för att dölja det, då han kunde gotta sig i det ännu mer. ”Och du är hur söt som helst när du rodnar.” Jag log som svar och kysste honom. Vi utforskade varandras läppar ett bra tag, tills jag var tvungen att hämta andan. ”Vet du en sak?” Frågade jag honom, utan att släppa hans blick. Han nickade på huvudet. ”Du tar andan ur mig.”

Vi gick ut på kvällen när solen började gå ned, och vi gick precis som att han inte vore den kändis som han egentligen är. Folk tittade på oss, men det var ingen som riktigt vågade sig fram. Vissa tjejer vart hysteriska, men dem gick att hantera och det är jag glad över. Vi höll inte handen eller visade någonting öppet om att vi skulle ha vart tillsammans eller ens tyckt om varandra. Vi betedde oss som vilka kompisar som helst, vi knuffade på varandra och skrattade tillsammans. Det var en annorlunda stund tillsammans med honom, men jag gillade den. Precis som alla andra minuter jag får spendera med honom.

När vi kom till staden så gick vi till mitt favorit café, vilket det visade sig att det var hans också. Vi beställde och satte oss ned vid bordet. ”När åker du igen?” Hans blick gick från bordet och upp på mig. ”Jag blir kvar här en månad, en vecka efter att du börjat skolan. Sen är det bara lite små jobb här och där.” Jag log, helt oskyldigt. ”Okej, då hinner vi umgås en hel del, med andra ord?” Han nickade och drack en klunk av sitt te. Vi satt tysta ett tag och bara tittade omkring oss, eller på varandra. När siste mannen lämnade caféet tog jag upp ett ämne som jag tyckte att ingen annan behövde ta del av. ”Selena verkar vara en underbar tjej, varför föll du inte för henne? Jag såg tidningarna efter att ni hade vart på stranden, det såg inte så oskyldigt ut som du försöker framstå det som.” Hans blick började fladdra och han såg nervös ut. ”Hon är underbar, och tanken slog mig flera gånger att låta dig gå. Men jag var inte redo att släppa dig, så jag gjorde inget med henne. På stranden hade vi bara kul, och betedde oss som små barn igen, inget mer hände.” Han såg allvarlig ut när han sa det, och det lät på honom som han verkligen menade det han sa.

Eftersom att Justin hade sin bil hemma hos mig, så gick vi hem och denna gång med sammanflätade fingrar och mys efter vägen. ”Förlåt att din semester i Paris inte blev som du hade tänkt den.” Hans plötsliga uttalande fick mig att stanna till. ”Det är lugnt, vi är här nu, tillsammans.” Han böjde sig fram mot mig, men istället för att ge mig en kyss så slog hans skärm på kepsen i mitt huvud så vi båda bröt ut i skratt. Jag stannade efter vägen för att se till så att alla stenar i skon försvann, men Justin märkte inte av det. Så när jag var klar sprang jag och hoppade upp på hans rygg. ”Öh, vad gör du kvinna? Ska du ta död på mig?” Han skrattade till, samtidigt som han höll i mina ben, så att jag inte kunde hoppa ned. Så jag fick sitta på hans rygg hela vägen hem. Det var ganska skönt att slippa gå, men jag tyckte synd om honom.

När vi tillslut stod framför min dörr tog han mina händer i sina och la dem på hans axlar och la sina händer på mina höfter och raderade mellanrummet mellan oss illa kvickt. Han drog sin keps så skärmen var bakåt och kysste mig. Jag log åt att han ändrade kepsen för att kunna massera mina läppar. ”Vad ler du åt?” frågade han när hans läppar lämnade mina. ”Dig, du tänkte på kepsen.” han log och kysste mig igen. ”Vad ska du göra imorgon?” frågade han, och jag funderade om jag hade något speciellt för mig. ”Ingen aning.” svarade jag. ”Det har du visst, se till att du och Liam är klara vid 12.” Och så vitt jag kände honom tänkte han inte berätta vart vi skulle. Han satte sig ned på trappen och drog ned mig i sitt knä, så jag satte mig gränsle över hans lår och la mina armar över hans axlar. ”Du vet den där kvällen Selena var här?” Han tittade fundersamt på mig. ”Måste vi prata om henne?” ”Men du vet inte ens vad jag ska säga.” Han nickade åt mig, och lät mig fortsätta. ”Du sa till henne att du älskar mig. Gör du?” Nu sänkte han sin blick, precis som att han vart generad. ”Ja, eller nära inpå. Älskar är ett stort ord, och betyder mycket.” ”Hur kan du göra det? Jag menar, tillskillnad från dig så är ju jag nobody.” Nu tittade han upp på mig, och det såg ut som att han granskade varenda liten detalj i mitt ansikte. ”Sluta, du betyder mycket för mig, och att du inte syns i varje tidning eller har folk efter dig på staden är bara ett plus, för då får jag chansen att kanske uppleva det, du ser till så att jag behåller fötterna på jorden. Du kanske inte vet om det själv, men sättet som du tittar på din son, hur du går, hur du pratar, och hur du har leverfläckar på ryggen formade som dem tre vise männen, är det och mycket mer som jag gillar hos dig.” Han hade nog kunnat fortsätta hur länge som helst med grejer, jag såg det på honom, men han slutade prata och tittade intensivt på mig. Han följde säkert min nyans i ansiktet som gick från normal till tomatröd.

När jag hade lagt mig i sängen efter inte så händelserik dag men fantastisk, så kände jag mig helt plötsligt piggare än innan. Liam sov inne i sitt rum, så jag fick lite större plats åt mig själv, annars brukar han som ni redan vet sova som ett kors, med armar och ben åt alla håll. Justin tryckte upp mig mot dörren och kysste mig som det vore sista gången vi sågs, innan han åkte. Han sög musten ur mig och fick mig att chippa efter andan. Det finns ingen annan som har gjort det förut, han är den första som har tagit mig med storm. Han vet om det, och spelar på det hela tiden. Han utforskar min kropp mer och mer för varje gång vi umgås och vet nu mer eller mindre om vilka som är mina svaga punkter.

På morgonen när jag vaknade var jag den första som var upp, både mamma och Liam låg fortfarande och sov så det var lika bra att hoppa in i duschen på en gång så att jag i alla fall var klar när jag sedan skulle ta hand om Liam. Väl inne i duschen tog jag för en gångs skull god tid på mig, och det var riktigt skönt att kunna stå där inne utan att känna stress. Hårinpackning och rakning av ben var något som verkligen behövdes, sedan skrubbade jag kroppen riktigt ordentligt. När jag kom ut så drog jag på mig matchande underkläder från VS och en stor oversize tröja, sen sprang jag omkring och plockade lite smått i mitt rum. Det är inte heller något som jag hinner med så ofta.

Jag plockade fram frukosten och satte på kaffebryggaren, sedan gick jag och väckte mamma och Liam. Men det var ingen av dem som egentligen ville gå upp. Liam stretade emot, och dem få gångerna han gör det brukar jag linda in honom i täcket och bära ned honom så han får sitta i soffan framför tv:n och vakna till lite. Det brukar han gilla och då brukar dagen oftast bli bra. ”Idag ska vi göra något tillsammans med Justin.” Liam tittade på mig, och det såg ut som att han vaknade till lite, han log. ”Vad ska vi göra då?” Det var den frågan jag var rädd för, jag vet ju inte heller vad vi ska göra, så det kan ju bli kul. ”Jag vet faktiskt inte. Vi får se vad han har kokat ihop.” Mamma kom upp i morgonrock och satte sig vid köksbordet, jag gav henne en kopp med kaffe och hon tog genast en klunk. ”Jag kände att det luktade kaffe, annars hade jag inte klivit upp.” Jag började skratta åt mammas fina morgonhumör. ”Hur var det igår då?” Hon syftade garanterat på Justin. ”Vi hade det jätte trevligt. Jag ångrar absolut inte mitt beslut, jag är döds kär i honom, och jag vore bara korkad om jag inte hade gjort mitt val, som jag gjorde.” Mamma nickade bara åt mig, precis som att hon inte ens lyssnade på vad jag sa. Men det kan jag förstå, klockan är inte mer än 9 på morgonen. ”Justin kommer och hämtar mig och Liam klockan 12.”

När klockan började närma sig halv 12 så plockade jag fram kläder åt Liam, och sen plockade jag ned allt i min väska som jag skulle kunna tänkas behöva ha med mig, eftersom att jag inte vet vad vi ska göra. ”Liam, kom nu så ska vi klä på dig.” Han kom springandes och satte sig ned framför mig så att jag skulle kunna sätta på honom ett par byxor, och sen ett par strumpor. Sedan reste han på sig och drog på sig en t-shirt själv. Jag blir lika förvånad men glad varje gång han gör någonting själv.

Vi stod ute då Justin körde upp på vår uppfart och parkerade, han klev ur bilen och kom fram till mig, han omfamnade mig i en varm kram och pussade mig på kinden. Jag hade plockat ur Liams barnstol ur min bil så att vi kunde sätta i den i Justins. När jag öppnade bakdörren blev jag förvånad, Jazmyn satt bakom Justins stol och log. ”Hej sötnosen.” Liam började bli otålig och drog i min jacka, så tillslut fick jag i stolen och satte ned Liam i den, och spände fast honom. När både jag och Justin hade satt oss böjde jag mig över till honom och kysste han. ”Hej.” Sa jag och log. Han svarade med en till kyss och ett hej. Liam och Jazmyn satt och pratade i baksätet och skrattade tillsammans, det var så fruktansvärt kul att se dem tillsammans. ”Så, vart ska vi?” Frågade jag när vi hade åkt ett tag. Han tittade på mig och placerade sin hand på mitt lår. ”Vi ska åka till ett nybyggt köpcenter en bit utanför staden, och gå som två normala människor, tillsammans med en son och en syster.” Svarade han med ett brett leende på läpparna, samtidigt som paniken inom mig växte.

Justin kom aldrig upp den kvällen, men jag satt utanför mitt rum på golvet, så jag hörde alla när dem pratade. Liam och Justin busade med varandra hela kvällen, jag hade velat se det, men valde att sitta kvar. Det lät som att dem hade hur kul som helst, och Liam kommer bli helt förstörd när det bara var en gång det hände, för jag tänker inte ta med honom till Justin mer. Jag vill verkligen glömma honom, men samtidigt inte, för tiden vi hade tillsammans var något extra.

”Clarissa, Jeremy och Jazmyn kommer snart. Kommer du ned eller?” Mamma ropade på mig, så det var väl bara att bädda sängen och gå ned. Frukosten var fortfarande inte in plockad, så jag hann bre mig en macka. ”Bara dem två?” Hon tittade på mig och log. ”Ja, jag har lärt mig något från förra gången. Men det har gått tre dagar sedan det där, ni måste verkligen sätta er ner och prata med varandra.” hon förstår nog inte hur ont det gör att se honom. ”Nej, nej. Det behöver vi inte göra, för han kysser mig bara hela tiden.” Mamma skrattade till. ”Va?” ”Ja, han vill att jag ska ta tillbaka honom hela tiden, så han kysser mig. Han vet vart han ska spela någonstans, och det stör mig.”

När jag hade duschat så klädde jag på mig och gick ned igen, då satt Jeremy i köket med mamma. ”Hej.” Han tittade upp och log, Justin är verkligen lik honom. ”Hej, hur mår du?” Jag nickade lite försiktigt. ”Jodå, mått bättre.” Jag tog en kopp kaffe och satte mig vid bordet tillsammans med mamma och han. Men jag sa inget, det var som att jag sjönk in i mina egna tankar, jag hörde inte ens vad dem satt och pratade om. När jag hade setat där ett tag gick jag upp till Liam och Jazzy. Dem satt på golvet och hade lego krig, det låg legobitar överallt. ”Mamma, du städar här sen.” Liams plötsliga påhopp fick mig att skratta. ”Det är ju inte jag som har stökat ned.”

Jag gick förbi mitt rum och hämtade min mobil, skickade iväg ett sms till Justin, där det stod, Kom hit! Innan jag ens hann trycka på skicka fick jag svar, att han skulle vara här om 5 minuter. Skrämmande grabb det där. Jag har funderat hela dagen på om jag ska förlåta honom, och kommit fram till det som är bäst för oss båda. Jag hörde hur det ringde på dörren, och jag lät mamma öppna för jag ville höra hur hon skulle reagera när hon såg Justin. ”Hej Justin. Kom in.” Skojade min mamma med mig? Hon viste inget, ändå släppte hon in honom. ”Hon är på sitt rum.” Nu gick mamma mig på nerverna.

Jag låg i min säng med huvudet ned i kudden så att jag inte skulle se honom när han kom in, när det knackade på dörren, nerverna satt utanpå min kropp och jag viste inte ens vad jag ville honom egentligen. ”Du ville att jag skulle komma.” Hans röst var len, mjuk och helt underbar. Han satte sig ned i sängen, och jag kände att han stirrade på mig. ”Om du fortfarande vill ha mig, så är jag din.” Jag hörde hur det lät när jag sa det, men samtidigt var det sanning, så varför krångla till det när det var det där jag ville säga. Han sa inget, men jag kände hur han reste på sig, jag trodde att han gick, men det gjorde han tydligen inte. Sängen sjönk ned på andra sidan, och hur han vände på mig så att jag var tvungen att se på honom. Han log, ett vacker leende. ”Vet du hur länge jag har väntat på att du skulle säga det där?” Jag ville inte le, eller visa mig mindre. ”Nej.” Utan att han svarade så kysste han mig. Han utforskade mina läppar, och vidare ned på halsen. ”Du är min nu.” Viskade han i mitt öra.

Vi låg kvar i min säng och bara höll om varandra, ingen sa något och det var en helt okej tystnad. Jag kunde inte sluta le, eller sluta titta på denna underbara varelse. Han fick mitt hjärta att slå dubbla slag, och han fick min kropp att rysa bara genom att nudda mig. Justin la sig på rygg, och drog med mig över sig, bara det att vi åkte rakt ned på golvet. Liam kom in rusandes och skrek. ”Mamma, vad hände? Gör han dig illa?” Liam vart rädd och började gråta. Justin reste sig upp på en gång då han hamnade över mig i fallet. ”Lilla vännen, han gör mig inte illa.” Jag bar upp Liam och satte mig i sängen bredvid Justin, Jazmyn stod i dörren och stirrade på oss, så Justin gick fram till henne. ”Min favorit tjej.” sa han och pussade henne på kinden. ”Ska vi gå ned?” Utan att svara gick han ut och sträckte sin lediga hand efter min, så vi flätade samman fingrarna.

Mamma och Jeremy satt kvar i köket när vi kom in, och dem tittade på oss med förvirrade blickar. ”Har ni löst allt?” Frågade mamma. Jag kysste Justin som svar, och mamma log, minstlika mycket som Jeremy. Liam blev hur glad som helst. ”Betyder det är att jag får träffa Justin mer?” Liam tittade på mig och såg bekymrad ut. ”Ja, det får du. Så länge han är här.” Nu såg han ännu mer förvirrad ut. ”Vadå? Ska han åka?” Liam förstår nog inte det hela med att Justin inte bor i Stratford, och ännu mindre av att han är en kändis. Tids nog ska jag föröka förklara för honom. Men jag gjorde ett försök. ”Justin har flera miljoner tjejer som vill se honom stå på en scen. Han sjunger.” Liam spände blicken i honom. ”Så du har fler än min mamma?” Vi alla började skratta lite av hans ordval. ”Du behöver inte oroa dig, jag försvinner inte.” Justin lovade något han inte skulle kunna hålla. Men det fick vi ta då, just nu vill jag bara leva i nuet.

”Gumman, jag kan ta Liam idag. Om du vill spendera den med Justin.” Det var precis som att hon läste mina tankar, men eftersom han var bredvid mig så skojade jag till det. ”Nej, det vill jag inte.” Han tittade på mig med en ledsen min. ”Hörrududu.” Sa han och brottade ned mig i sängen så jag inte kunde göra annat än skratta, han började kittla mig, och då får jag panik. ”Snälla, sluta.” Han skrattade åt mig. ”Bara om du tar tillbaka det du sa.” jag slog mina ben runt hans höfter och fick ned honom på rygg, så att det var min tur att ge igen. Jag böjde mig ned och kysste honom på halsen. Han stönade tyst men jag hörde det. ”Har du glömt bort att din mamma står här, och inte behöver se något.” Mamma kan vara rolig ibland. ”Klart jag vet, men du har väl vart ung du med.” Hon suckade. ”Använd kondom bara.” Jag stannade upp och tittade mot dörren, men hon var borta. ”Sa min mamma just det där?” Både jag och Justin blev tagna av hennes mening.

Jag hann klart med ett, bara för er. Men det är inte det bästa jag har skrivit, så ni får ha lite förståelse. Men jag ska försöka skriva ett till. :) Mer drama, mindre drama, ni bestämmer!!!

Den 27/9, det vill säga nästa Tisdag så åker jag utomland i en vecka. Så hur uppdateringen blir, beror helt och hållet på hur mycket jag hinner skriva i veckan, samt uppdatera veckan med nya kapitel. Det jag egentligen vill fråga med detta inlägg är, vilken tid vill ni ha dom tidsinställda inläggen?

Jag planerar att få in minst ett kapitel om dagen, och jag hoppas jag ska kunna klara av att skriva dom under nästa vecka. Klarar ni en vecka med lite sämre uppdatering?

Svara på mina två frågor är ni snälla.. :)

Det blev ett stort bråk efter att Justin hade kommit ned, han skrek på mig, jag skrek tillbaka. Men när Selena öppnade munnen, då var det kört för henne. ”Du kanske skulle ha tagit vara på Justin, och sluppit allt det här.” Jag tittade upp på honom som stod med munnen öppen, ”Tar inte du ut henne härifrån, då har hon ett blåöga imorgon.” Justin fattade vinken på en gång och åkte med henne. Alessa tittade häpet på mig. ”Det är krut i dig måste jag säga.” Jag log lite halvt och tittade på både henne och Ryan, dem stod och höll varandra i händerna. ”Ha, ett par fixat ikväll.” Båda två började skratta åt min lustiga kommentar. Chaz och Mad drog när Justin kom ned och skrek, dem var kanske inte vana att se honom så.

På kvällen när både mamma och Liam hade somnat, själv låg jag vaken och funderade på vad det var som hände hemma hos Ryan egentligen, så ringde min mobil, och det var ett nummer jag inte hade. Men jag svarade i alla fall, vilket jag inte skulle ha gjort, för det var Justin som sa åt mig att komma ut. Motvilligt drog jag på mig min morgonrock, då han ändå har sett mig halvt naken, och gick ut. Han stod mycket riktigt på vår uppfart, lutad mot bilen. ”Vad är det du vill mig?” Jag hann inte ens reagera fören han stod framför mig och pressade sina läppar mot mina. Min hjärna skrek rakt ut av irritation, medan mitt hjärta ville ha mer. Kyssen beskrev inte bara hur mycket han hade saknat mig, den beskrev även hur mycket han ville ha mig. ”Du kan inte komma och säga att du inte har saknat det där lika mycket som jag.” Hans tonfall var lugnt och han betedde sig inte som innan, det var som en helt ny Justin framför mig. ”Men det är väl klart att jag har saknat det, men det betyder inte att jag vill ha dig i mitt liv. Man kan inte få allt, det vet du.” Han släppte mig inte med ögonen, och jag såg hur besviken han vart. ”Hur ont gör det för dig att höra mig säga det där?” Han blev ganska förvånad av min fråga. ”Det gör ont som fan.” ”Bra, då förstår du hur ont det gjorde för mig.” Med dem orden vände jag på mig och skulle gå in, men han lät mig inte. Han tog mig i armen och vände mig om, så att vi hamnade med knappt luft mellan oss. Han tittade mig djupt i ögonen och gjorde samma sak igen. Han måste sluta kyssa mig, annars kommer jag aldrig kunna släppa honom. ”Du måste sluta kyssa mig, förstå det. Jag hade kunnat vara din idag, men du valde någon helt annan framför mig. Förstår du hur jävla sårad jag är, jag tycker verkligen om dig som fan, men jag gav dig en chans, och den sumpade du genom att va med Selena, och som att inte det var nog, du tog med henne hit.”

När jag kom tillbaka in i mitt rum satte jag mig i fönstret och kollade ut, och Justin stod fortfarande kvar, på exakt samma ställe som när jag lämnade honom. En liten del av mig tyckte synd om honom, men den delen skulle inte få ta över min kropp. Jag satt och kollade på honom hela tiden, och han höll på med mobilen, men efter 20 minuter så åkte han. Jag gick och la mig, men kunde absolut inte somna. Det tog inte lång tid efter att jag lagt mig som jag fick ett meddelande, och jag kunde sätta en miljon på att det var Justin. Och hade någon satt emot mig hade jag blivit rik.

”If u love someone, set it free, if it comes back it´s yours, unless it was never yours. Du har rätt att få veta att jag aldrig har varit intresserad av Selena, det var dumt av mig att ta med henne. Det kommer alltid vara du, ingen annan.”

Jag låg fortfarande vaken när klockan närmade sig 7 på morgonen, inte en enda blund hade jag fått. Varför ska det vara så jävla svårt med kärlek. Jag tog mig upp ur sängen och hoppade in i duschen. Vattnet låg som en hinna över min kropp, och alla känslor jag en gång i livet känt rann av mig. När jag kom ut ur duschen var det som att ingenting hade hänt, allt kändes som en dröm. Precis då kom jag på att det var ikväll mamma skulle bjuda några på middag, så alla känslor och tankar kom tillbaka och bet mig i foten.

”Mamma, vem kommer ikväll?” Hon tittade upp från tidningen. ”Vad gör du uppe nu gumman?” Hon undvek verkligen min fråga, och det störde mig till max. ”Svara på min fråga.” Jag blev irriterad. ”Ja, okej. Det är Justins föräldrar. Men jag vet inte om han kommer. Så du behöver inte oroa dig.” Jag suckade och stampade mig upp för varje trappsteg i trappen samtidigt som jag skrek. ”Inte oroa mig, fattar inte du att jag inte vill se honom av en specifik anledning.” Mamma kom efter mig in i mitt rum. ”Kan du förklara för mig vad det är som har hänt mellan er?” Jag satte mig ned på sängen och hon bredvid mig. ”Ja, vart ska jag börja. Jag gav han en chans, han tog den inte utan gick vidare med Selena.” Mamma kramade om mig samtidigt som jag grät. Mina tårar rann oavbrutet, och det var första gången på flera dagar som jag lät dem rinna över Justin. ”Gråt inte gumman. Han är inte värd det.” ”Nej, det kanske han inte är. Men jag tycker om honom nå så fruktansvärt.”

Mamma tog hand om Liam medan jag spenderade min dag inne på mitt rum, tänkandes på vad jag egentligen vill. Min hjärna vill döda honom för det han utsatte mig för, och mitt hjärta säger att hans händer ska vara på min kropp, hans läppar ska vara tillsammans med mina. Jag vill ha honom, så sjukt mycket.

Mamma knackade på hos mig och sa att dem hade kommit, och att olyckligtvis Justin var med. ”Jag stannar här. Jag går inte en meter utanför detta rum. Mamma, hur kunde du?” Hon hann inte svara. ”Tog han med sig den där bedårande Selena också eller?” Mamma hann inte svara innan jag hörde den bekanta rösten. ”Ja, han gjorde ju tyvärr det.” Det var Selena själv som stod i dörren. ”Kan jag få prata med dig?” Hon lät skärrad, precis som att jag skulle hoppa på henne, och det kan jag väl förstå, med tanke på att jag hotade henne igår. Hur vågade hon sig hit. Hem till mig? Mamma lämnade oss ifred och hon kom in och stängde dörren.

”Jag har misstagit mig nå fruktansvärt mycket, jag trodde helt seriöst att Justin inte tyckte om dig, utan att han bara hade dig för att. Det var min mening från början att splittra er, men när jag ser på er båda ser jag även två spruckna själar. Han kom inte hem inatt, och jag har mina aningar om vart han har varit.” Där avbröt jag henne. ”Han var inte här om det är vad du tror. Han var här i en halv timme, sen åkte han.” Hon tittade bara på mig, precis som att jag ljög. ”Okej, då hade jag fel. Han kanske säger att han gillar dig, och är kär i dig. Men det ser ut som att han rasar samman när du inte vill ha honom, så han måste verkligen älska dig. Och helt ärligt så skulle inte du ligga här inne när han är där nere om inte du kände samma sak.” Allt hon sa var sant, jag var nog mer än kär i honom, men för liten i mig själv för att någonsin erkänna det för andra. ”Om du inte hindrar mig nu, så går jag, och du slipper se mig igen. MEN, jag kommer även att skicka upp Justin.” Hon reste sig upp, och innan jag ens hann reagera så var hon borta.

Jag gick och ställde mig vid min dörr för att höra vad hon sa till Justin. ”Hon vill inte se mig igen, varför ska jag då gå upp och göra hennes liv mer jävligt än jag redan gjort det. Jag älskar den bruden, och hon vill inte ha mig.” Justin lät verkligen ledsen, precis som att hans röst skulle lägga av vilken sekund som helst. ”Men förstår inte du att hon tycker samma sak om dig, hon är rädd. Rädd att någon ska kunna ta dig ifrån henne, rädd att förlora dig. Hon är nog tom. rädd att älska dig. Gå upp nu, och sluta fjanta dig.” Det var det enda jag hörde, sen var det en dörr som smälldes igen, så jag antog att hon gick.

Justin kom hem igår, och jag har gjort allt för att hålla mig borta från honom. Jag läste i en skvaller tidning att Selena följde med honom till Stratford, så då kan han umgås med henne, för hos mig har han inget mer att hämta. Alessa har gjort slut med Ryan, och han är helt förstörd. Han och jag har pratat ganska mycket med varandra då vi båda två är djupt sårade, men ingen av oss har sagt vad den andra sagt till varken Alessa eller Justin, och det är ganska skönt. Ryan skulle ha filmkväll med Justin och Chaz ikväll, och så vitt jag vet så ska även Alessa och Mad dit, dem har frågat mig flera gånger om inte jag också kan komma, så tillslut gick jag med på det, dum som jag är.

Mamma och Liam ska iväg hem till Pattie ikväll för att Liam ska få leka lite med Jazmyn nu när Jeremy är och hälsar på. Det är kul att Liam och Jazzy kommer så bra överens med varandra, det bevisar ju att jag och Jeremy har gjort något rätt i alla fall. ”Mamma, vad ska du göra ikväll?” Liam hoppade upp i soffan där jag satt framför tv:n och väntade på att klockan skulle bli lite mer så jag kunde göra mig klar för att åka till Ryan. ”Jag ska hem till Ryan och kolla på film.” Han tittade på mig och rynkade pannan, det fick mig att le lite. ”Ska Justin dit?” Han viste att vi inte kom så bra överens, för han hörde när jag svor över honom en gång. ”Ja, han ska ju det.” Jag bytte ämne på en gång. ”Ska det bli kul att träffa Jazmyn?” Han nickade och såg verkligen glad ut, och det glädjer mig, att min son är glad.

När jag hade fått på mig mina mjukiskläder och borstat ut håret, samt dragit några drag med mascaran så såg jag att klockan redan var halv 7, jag skulle ha varit där nu. Men vad är det man brukar säga, fint folk kommer alltid sist. Alessa skulle jag hämta upp på vägen, för hon ville inte komma dit själv och veta att Ryan inte gillar att hon egentligen är där. Men Ryan hade tjatat med mig, så då hade jag ett villkor och det var att Alessa skulle få följa med. Han gick med på det. ”Är du redo för en underbar dag hemma hos Ryan?” Min ton i det hela lät lite väl sarkastisk, så hon började skratta åt mig, och nickade hysteriskt, precis som att hon verkligen ville dit.

Ryan öppnade dörren när vi kom fram och kramade om mig, men han tvekade lite innan han gjorde det med Alessa, och det kan jag förstå, men det var faktiskt hon som drog in honom i en kram. Han vart lite överraskad först men kramade glatt om henne sedan. När vi kom in satt Justin med ryggen mot mig, och hade den underbart vackra Selena bredvid sig, men ingen vände sig om. Chaz däremot hoppade upp ur soffan och kastade sig över både mig och Alessa. Mad var lika blyg som vanligt, något måste vara fel på henne, hon har hängt i dessa kretsar nu i mer än två månader och har fortfarande inte lärt sig att slappna av.

Jag hade fått i uppdrag att köpa med mig dricka så skulle grabbarna fixa chips och sådant. ”Någon av er som kan hjälpa mig med drickan?” Justin var på väg att resa sig, men Selena stoppade honom. Så Ryan gjorde det istället och vi gick ut till köket och plockade fram massa glas och alla drickor som vi skulle ta med oss ut. Båda två stod med ryggen mot dörren så vi såg inte om det kom någon, men tillslut så viskade Ryan väldigt tyst att Justin stod i hallen och kikade på oss. Jag fick en impuls och kysste Ryan, han vart förvånad, men besvarade den. Det var lite obehagligt, men jag ville se hur Justin skulle reagera. Även om jag inte fick se så mycket så hörde jag honom när han försvann in i vardagsrummet på två sekunder.

När vi hade kommit tillbaka och slagit oss ned så var jag tvungen att hälsa på Selena, ”Hej, det är jag som är Clarissa.” Jag sträckte fram min hand och hon tog den och hälsade. ”Hej, Selena” Nu var det avklarat, sedan behövde jag inte titta på varken henne eller Justin mer under kvällen. Trodde jag. Chaz är ju den som alltid ska ställa till allt. ”Sanning eller konsekvens?” Alla spärrade ögonen i honom, men han tog förgivet att alla ville vara med, så han sprang ut i köket och hämtade en tom flaska. Mad satt mest och flinade åt oss, för hon såg nog hur vi alla hamnade i en obehaglig situation.

Chaz snurrade flaskan först, och den stannade på mig. Kan man ha mer tur eller? ”Sanning.” Han tittade på mig med en ledsen blick. ”Varför pratar inte du med Justin?” Även om han råkade vara i rummet så var jag inte alls blyg för att svara på den frågan. ”Det vet han bäst själv, och det är huvudsaken.” Jag hörde hur Justin suckade bredvid mig, men jag brydde mig inte. Min tur att snurra flaskan och den stannade på Alessa. Hon tog också konsekvens. ”Gå iväg och prata med Ryan om era problem, innan någon får ett psykbryt snart.” Hon tittade på mig, och om blickar kunde döda hade jag legat tre meter under jorden. Dem försvann i alla fall och jag gav flaskan till Mad som fick snurra medan dem var borta. Den stannade på Justin och han vred sig av osäkerhet, men ändå tog han konsekvens. ”Kyss Selena.” Mad satt med ett brett leende på läpparna och jag kunde inte kolla på honom, men jag kände hur han stirrade på mig. Jag hörde när han kysste henne, men jag är glad att jag inte såg.

Vi fortsatte ett tag, tills jag fick igen, då Justin valde konsekvens igen, och det ska han få äta upp, ”Ta med dig Clar och snacka med henne, ni två kommer snart klösa ögonen ur, om ni fortsätter stirra på varandra.” Jag reste mig bara upp utan att han ens han reagera så jag slapp höra från alla att vi verkligen behövde prata med varandra. Jag gick upp på Ryans rum utan att ens veta om han följde efter mig eller inte. Men inte långt efter kom han gåendes med huvudet nedåt. ”Nu har du chansen att säga det du vill säga till mig, för du lär inte få fler chanser.” Jag orkade inte med tystnaden som skulle ha uppstått om jag inte hade sagt något, och det jag sa var bara sanning, han hade en chans, och det var denna. ”Varför ville du inte att jag skulle höra av mig när jag kom hem?” Jag tittade upp på honom och mötte hans blick, han såg seriöst förvånad ut. ”Är du seriös?” Han nickade utan att säga något. ”Jag ska hämta mon mobil, vänta.” Jag gick ned och dem andra satt som fastfrusna i soffan, speciellt Selena. Undra vad hon hade för problem egentligen, jag har inte gjort henne något ändå betedde hon sig så. Jag gick ut i hallen för att hämta min mobil, och gick tillbaka upp sedan.

”Detta är anledningen.” sa jag och plockade fram bilden på honom och Selena, när dem låg och sov. Han kollade storögt på den, och sedan upp på mig. ”Tror du på fullaste allvar att jag skulle sumpa min chans hos dig över det där? För det första så viste jag inte ens om att hon hade lagt sig bredvid mig, och för det andra så gjorde Alfredo allt för att vi inte skulle fortsätta prata med varandra.” min hjärna spelade mig ett spratt, eller hörde jag nyss en bortförklaring. ”Skojar du med mig? Vad har han för anledning till det, och vadå inte viste om att hon låg där. Bjuder du in alla eller?” Jag orkade inte höra mer på honom så jag reste mig upp ur sängen och var på väg ut, men han hann ställa sig för dörren. ”Släpp ut mig, och det är nu.” Jag höjde rösten åt honom, men han flyttade sig inte. ”Hon la sig där när jag hade somnat. Förstå det, jag skulle inte sumpa chansen du gav mig medvetet. Snälla.” Han lät uppriktigt ledsen, men jag lät mig inte luras. ”Glöm det, förstå att du inte är välkommen i mitt liv mer. Jag vill inte ha någonting med dig att göra, så släpp ut mig nu.” Nu skrek jag åt honom för att han skulle förstå. Han flyttade sig motvilligt från dörren, och jag hörde hur han började gråta.

När jag kom ned till dem andra så stirrade alla på mig. ”Selena, tycker du ska gå upp till din pojkvän som gråter.” Hon tittade på mig och reste sig upp. ”Justin, din flickvän kommer nu, så du kan gråta ut i hennes famn.” Skrek jag upp för trappen, men det skulle jag inte ha gjort. ”Förstår inte du att det är dig jag vill ha?” Skrek han tillbaka och kom rusandes ned för trappen.

Tre veckor har gått sedan Clarissa lämnade Paris, nästan med tårar i ögonen för att jag hade betett mig illa. Jag skäms över mitt beteende, och har absolut ingen förklaring till vad det var som flög i mig just den dagen. Jag visste ju att hon bara hade ögonen på mig, men ändå var jag tvungen att agera som en svartsjuk idiot. Egentligen har jag bara mig själv att skylla att det är som det är idag, men jag ville inte skada henne, och det var precis det jag gjorde. Precis som att hon inte har haft nog med skit från killar i sitt liv, och så vart jag en av dem. Det känns förjävligt, men jag vet inte vad jag ska göra. Kvällen då jag ringde, och berättade att jag saknade både henne och Liam, så svarade hon inte samma sak tillbaka. Det enda hon sa var att vi skulle prata när jag kom hem.

Ingenting blir bättre av att Selena är med mig, hon kom för en vecka sedan och bilder på oss har redan börjat cirkulera. Jag har inte ens försökt att förklara för Clar att vi bara är vänner, det är lika bra att ta allt med henne sedan när jag kommer hem, om hon vill prata med mig igen. Anledningen till att hon är här, är för att sjunga Overboard med mig, den låten var från början inte med på mitt schema, men Scooter tyckte vi skulle lägga in den dem sista konserterna. Flera gånger har Selena försök kyssa mig, men varje gång har jag backat undan och försökt förklara för henne hur min situation ser ut. ”Men Clarissa är inte här nu, eller hur? Hon får inte veta något, det stannar mellan dig och mig.” Precis så har hon svarat mig, nästan varje gång. Men jag tänker inte vika mig för frestelsen, det är absolut inget fel på henne, men jag vill inte vara mer idiot än jag redan vart, eller är.

”Spanien nästa, är du taggad?” Scooter slog sig ned bredvid mig i bussen då vi nästan var framme i Madrid. ”Taggad till tusen.” Svarade jag med ett leende på läpparna, men jag vet att det inte nådde hela vägen till ögonen och var beredd på efterfrågorna. ”Saknar du henne?” Sådana frågor brukar aldrig Scooter fråga, bara för att inte få mig nedstämd, men han insåg väl efter tre veckor att jag inte kunde släppa henne. Utan att svara honom så skakade jag bara på huvudet och tog upp min mobil, för att se om jag fått något nytt. Clar hade varken ringt eller skrivit, även fast jag vet att det inte skulle hända, så kollade jag ifall att. ”Ni träffas snart, det är bara en vecka kvar.” En vecka går fort, om man gör någonting om dagarna. Jag själv låg bara i bussen och stirrade i taket. Mamma hade försökt prata med mig den första veckan, men hade misslyckats totalt då jag inte lyssnade på vad hon sa, så ingen försökte längre. Förutom Selena då, men hon försökte med allt.

Vi stannade på en liten restaurang utanför Madrid, och alla gick in för att käka. Men jag halkade efter lite, och insåg snart att Selena slöt upp bredvid min sida. Hon tog min hand, det var behagligt, precis som att det var Clar som gjorde det. Men när jag insåg att fallet inte var så slet jag åt mig min hand. ”Ge dig nu Biebs. Jag vet ju att du vill.” Hon var inte rädd för att visa vad hon ville i alla fall. ”Nej, det är precis det jag inte vill. Varför kan vi inte bara vara vänner?” Hon tittade chockat på mig, precis som att jag inte hade sagt samma sak dem senaste gångerna hon sagt något sådant till mig. ”Det är din förlust, du vet det va?” Hon flirtade helt öppet med mig, och det störde mig lite. Speciellt när Alfredo var med, för jag vet hur bra kontakt han och Clar har, jag vet dock inte om dem pratar så mycket nu, men då i Paris vart dem goda vänner. Det fanns nog inget som skulle hindra honom från att berätta för henne hur Selena klängde på mig, och därmed skapa ett tredjevärldskrig.

När vi kom fram till platsen där vi skulle ha våra bussar så var det hur mycket folk utanför stängslet som helst, och för att jag är artig och på ganska bra humör så gick jag fram och prata med några tjejer samt skrev autografer och tog kort, så gott jag kunde. Selena kom också fram efter ett tag, och folk blev som galna. ”Är ni tillsammans?” – ”Vad har hänt med den andra tjejen du hade med dig i Paris?” Det bara välde in frågor, men jag valde att inte svara på någon, medan Selena stod och log lite på sidan. När jag hade stått där ett tag kom Kenny fram och sa att vi var redo för att åka till hotellet. Det hade blivit fel bokat, så jag fick dela rum med både Selena och Alfredo. Dem här dagarna kommer inte sluta bra, jag känner det på mig.

”Är det någon av er som ska med ned och bada?” Alfredo hade redan bytt om, och eftersom att konserten inte var fören dagen efter så tyckte jag väl att jag kunde få lite ledig, så jag bytte om. Dem flesta stod nere i foajén och väntade på oss, mamma var konstigt nog med, hon brukar inte gilla sådant. När vi kom ned till stranden var det en privat del, där inga paparazzi fick komma in, men chansen fanns fortfarande att andra privata människor kunde knäppa massa bilder, så jag fick hålla fan på mig ändå. Efter en timme i solen kände jag för första doppet, så jag frågade om någon skulle med ned och bada, och den enda som svarade var självklart Selena. Jag kanske ska lära mig att hon är med, och inte bete mig så illa. Hon är ju inte mer än människa hon heller.

Efter ett tag i vattnet började hon skvätta vatten på mig, så det utlöste ett litet krig mellan oss. Vi höll nog säkert på i en halv timme för att se vem det var som gav upp, och jag svalde en hel del vatten på kuppen, men det hindrade mig inte från att fortsätta. Men tillslut gav hon upp, så jag kunde med stolthet glida upp på stranden igen. ”Ni såg ut att ha det trevligt.” Alfredo´s ton i det hela lät spydigt, och jag kunde mycket väl förutse vad han tänkte på. Men jag orkade inte bry mig. ”Ja, är det förbjudet att ha kul eller?” Han skakade på huvudet och lade sig ned på handduken igen. ”Nej, det är det inte. Men jag tänkte på alla som tog kort på er nyss.” Han kanske hade rätt jag vet ju inte när dem tog kort, men så farliga kan dem väl ändå inte vara.

Några timmar senare när det började bli lite smått kallt i solen valde vi alla att gå upp tillbaka till hotellet. ”Pax för att duscha först.” Sa jag när jag öppnade dörren, både Selena och Alfredo suckade bakom mig, för jag viste hur mycket dem ville kasta sig in i duschen, men det kunde dem glömma för den var min. Jag lät vattnet rinna över min bara kropp, men tankarna stannade kvar på samma ställe. Hur skulle jag kunna lösa allt med Clar. Jag vill inget annat än ha henne, och få finnas för henne. ”Hörru grabben, har du drunknat eller?” Alfredo bankade på dörren och jag förstod att jag hade stått där inne ett tag. ”Nej, jag kommer snart.” Jag tror att han gick, för det vart tyst.

När jag kom ut ur badrummet hade jag bara en handduk runt höften och Selena skulle in efter mig, så när hon gick förbi bet hon sig i läppen och drog sina naglar på min mage. En rysning gick igenom min kropp, och jag gillade hennes beröring, på något konstigt sätt. Jag vet att jag får göra vad jag vill, jag är inte fast i ett förhållande. Men jag tror att Selena vill mycket mer än vad jag vill, och klarar av. Jag klädde på mig och gick ut på balkongen. ”Hur är det med dig egentligen? Du verkar så sur och tvär hela tiden?” Alfredo satte sig på den lediga stolen bredvid mig. ”Det är bra med mig. Får jag fråga dig en sak?” Han tittade oroligt på mig, men nickade. ”Har du kontakt med Clarissa nu?” Han spärrade upp ögonen utan att kolla på mig, precis som att jag hade träffat en öm punkt. ”Okej, du behöver inte svara.” sa jag och gick in, jag hörde hur han ropade efter mig, men jag gick in i mitt sovrum och stängde dörren. Selena skulle dela med Alfredo, då det fanns två enkelsängar i det rummet.

Jag måste ha somnat på en gång då jag la mitt huvud på kudden för jag har inget minne av något annat. Men på morgonen när jag vaknade var det något som inte stod rätt till. Selena låg bredvid mig, och höll dessutom om mig, jag reste mig upp på en gång och gick ut till det stora rummet och la mig. Mitt täcke tog jag också med mig. Jag kollade vad klockan var och insåg att den bara var runt 6 på morgonen, så jag la mig ned igen och somnade konstigt nog om. Någon timme senare vaknade jag av att jag fick ett sms. Clarissa <3 stod det på skärmen, och mitt hjärta slog 100 gånger hårdare än vanligt.

”Du behöver inte höra av dig när du kommer hem, förstår du det? Jag vill inte se dig igen.”

Hemma igen, efter en helt okej vecka i Paris. Liam fick se allt han ville och jag råkade handla en helt ny garderob, inte bara till mig själv utan till Liam också. Resväskorna står kvar i hallen och har stått där dem senaste två dagarna. Saker och ting var nog egentligen inte helt bra mellan mig och Justin när jag åkte. Vi umgicks knappt och när vi väl sågs var det bara kall prat. Vi lovade iallafall varandra att vi skulle ses när han kom hem till Stratford igen, det är typ en månad kvar. Jag saknar honom redan, och jag har bara vart hemma en dag. Liam har dessvärre feber och är ruskigt förkyld, så dem kommande dagarna ska jag spendera med honom. Men som räddare i nöden kommer Alessa hit med massa filmer och gott. Hon kunde för en gångs skull slita sig från Ryan. "Gumman, klarar du dig nu då?" Mamma ska flyga till LA och blir borta i 3 dagar. "Jag är inte liten längre." Hon tittade skeptiskt på mig men tog ändå sin väska och gick ut till taxin som väntade. Hon vinkade så länge hon såg mig, sedan gick jag in i duschen. Liam hade vaknat och ropade hysteriskt på mig. "Lilla gubben, mamma tycker inte om att du är sjuk och att du gråter." Han fick en panodil och en blöt kall handduk som jag la över hans panna. Han kan inte sova med varken kläder eller täcke, då tar det inte lång tid innan han vaknar igen.

Första filmen såg vi helt under tystnad, bara för att vi båda älskar den, och sjunger alltid med, Mamma Mia. Men när den var slut bröt Alessa tystnaden. "Saknar du honom mycket?" jag tog en näve lösgodis och valde ut den godaste för att stoppa den i munnen. "Klart jag gör. Men som han betedde sig så klarar jag mig utan honom." Hon lyssnade på vad jag sa men det kändes ändå inte helt okej att prata om det, Jeremy var den enda som verkligen förstod mig. "Hur är det mellan dig och Ryan då?" Jag bytte ämne så fort jag kunde. "Det är väl bra, men jag tror att vi gick lite för fort fram. Men jag tycker om honom." Jag kollade chockat på henne, och funderade ett tag på vad det var hon hade sagt. ”Vill du inte vara tillsammans med honom?” Hon tog en klunk av sin dricka. ”Jag vet inte, det är sommar och då vill man leva livet. Men skulle jag göra slut med honom så går han sönder totalt, och det vill inte jag vara ansvarig för.” Jag kunde inte förstå att hon sa just det där, om snälla Ryan. ”Du måste ju säga som det är till honom, du kan ju inte vara tillsammans med honom för att vara snäll.” Hon nickade instämmande.

Vi orkade aldrig slå på en till film utan satt och pratade istället. Jag berättade för henne vad det var som hade hänt i Paris, och hon kunde inte i sin vildaste fantasi förstå varför han hade betett sig som han gjorde. Det fanns väl egentligen ingen som kunde förstå det. Jag berättade även om den där natten vi spenderade tillsammans, och hur Pattie hade kommit in på morgonen. Vi satt mest och skrattade åt just den incidenten. Jag tyckte det var fruktansvärt pinsamt, men det var väl sådant man fick leva med.

När Alessa gick hem på kvällen så gick jag direkt och la mig, Liam hade sovit i stort sett hela dagen och det var nog skönt för både han och mig. Jag låg vaken ett tag och funderade lite på vad mitt liv hade att ge mig. Jag har en underbar son, som jag älskar över allt på hela jorden. Underbara vänner, som man absolut inte hittar överallt. Och framför allt en fantastisk mamma, som alltid ställer upp, i alla fall så gott hon kan, och det blir mer och mer hon hjälper mig att ta Liam. Jag vet inte hur jag ska göra för att gott göra henne. Jag ska gå klart skolan, sen ska jag försöka skaffa mig ett arbete samt flytta hemifrån.

På morgonen när jag vaknade så låg Liam bredvid och tittade på mig, han log för första gången på ett dygn, och det var så härligt att se det. ”Hur mår du idag gubben?” Han reste sig upp ur sängen och la ned handduken på golvet som han hade haft i pannan. ”Jag mår mycket bättre.” För att vara helt säker tog jag tempen på honom, och det visade sig att febern hade försvunnit. Han hostar bara fortfarande. Men inget allvarligt. ”Mamma ska bara hoppa in i duschen, kan du klara dig själv?” Han nickade ivrigt och pekade på tv:n. Så jag förstod att han ville att jag skulle starta den. Jag stapplade ut ur duschen i handduk och vidare in i min garderob, för att leta reda på nå kläder. Men blev inga märkvärdiga, då vi ändå bara ska vara inne.

”Vill du ha frukost?” Eftersom att han inte åt speciellt mycket igår, måste han vara vrålhungrig just nu. ”Ja, jätte hungrig.” Ha, vad var det jag sa. Vi gick tillsammans ned till köket och jag plockade fram det som fanns i kylen, det var dock inte så mycket eftersom att varken jag eller mamma hade tid att handla igår. Så det får bli ett projekt för dagen. När allt var framme pekade han på filen, som vi i alla fall köpte på vägen hem från flygplatsen för att kunna ha frukost. Som vanligt när han har ätit upp en tallrik, så är det mer fil över bordet och honom, än i hans mage, men han såg lika nöjd ut för det. Själv tog jag en smörgås och en kopp kaffe, det är fruktansvärt gott med kaffe på morgonen.

Liam skuttade vidare till vardagsrummet och slog på tv, och DVD:n som det redan satt en barn film i, och så slog han sig ned i soffan. Själv gick jag upp på mitt rum och borstade igenom håret och tog min mobil. När jag kom ned satt Liam som fast naglad framför tv:n, det såg lite roligt ut. Jag satte mig ned bredvid honom, och automatiskt lutade han sig mot mig och la sig tillrätta. Min fina lilla prins. Min mobil vibrerade till, och jag förstod att jag hade den på ljudlöst och att jag fick ett sms.

”Vill bara att du ska veta att jag verkligen ångrar mitt beteende i Paris. Jag saknar dig nå så fruktansvärt mycket.”

Ni alla kan nog gissa vem det var ifrån. Men det ni inte kan gissa är att jag struntade i det där. Jag svarade honom inte. Jag tyckte att han skulle få kämpa lite mer än ett förlåt, och sen lite sms hit och dit. Han ska allt få visa att det är mig han vill ha, och ingen annan, och visa att han är villig att kämpa för det. Vist kändes det även för mig att inte svara, men jag tänker inte sjunka ned till hans nivå. Jag saknar nog garanterat honom mer än vad han saknar mig. Men det är ingenting jag någonsin kommer erkänna för andra, och absolut inte för han.

Efter att jag och Liam hade ätit lunch så bestämde jag att vi skulle åka till affären och handla hem det vi kunde tänkas behöva. När vi kom fram till supermarket och parkerade bilen så blev Liam helt hysterisk. Han skulle minsann inte med in, så han fick två val, antingen följa med in och vara tyst, eller sitta i bilen själv och skrika. Vilket tror ni han valde? Så klart att han följde med in. Men tyst det vet jag inte om han var. ”Liam, ge dig nu. Folk tittar på dig.” Han fortsatte skrika, ”Jag vill ha den här bananen.” Det där är det värsta jag vet när man är och handlar, barn som skriker efter saker. ”Nej, du får den inte och det vet du.” Jag fräste åt honom, precis som han skrek mot mig, så folk tittade extra mycket på oss. Men just då så struntade jag i det.

När vi kom hem igen så var Liam lugn, jag vet att man inte ska ge barn det dem vill ha när dem låter sådär, men vissa stunder orkar man inte som förälder att höra på skrik hela tiden, så han fick en klubba, och då blev han nöjd. Så allt sluta i frid och fröjd, inte bara för mig, utan för alla andra kunder på affären, som slapp höra på när han skrek. Precis när jag skulle gå ut till bilen, kom det fram en flicka till mig i 8-9 årsåldern och frågade om inte jag var tjejen som hade varit med i tidningen tillsammans med Justin. Jag blev helt ställd, men svarade artigt att det var jag. Hon frågade om hon inte kunde få ta en bild med mig, och jag vart ännu mer förvirrad. Vad är det som håller på och händer? Men hon fick en bild, och sprang iväg till vad jag tror var hennes mamma och var överlycklig.

Liam somnade framför tv:n på kvällen och jag lät han ligga där tills jag gick och la mig, och precis när jag skulle resa mig upp hörde jag hur min mobil började spela i hallen, där min väska låg. Klockan var inte så mycket så det var kanske inte så konstigt att det ringde folk, min första tanke var att det var mamma som ringde för att höra hur det var. Men den tanken hade jag helt och hållet tänkt fel. Det var nämligen Justin, skärmen lyste upp Biebs. ”Clar” svarade jag, även fast jag viste att det var han. ”Varför svara du inte på mitt sms?” Han rak på sak är väl det som är mest positivt med honom. ”För att jag inte har haft tid, Liam har feber och är sjuk, så har haft mycket att göra idag.” Min lögn var nödvändig, och absolut inte så farlig. Jag vet att man inte ska ljuga, men jag vill inte börja bråka med honom över telefon, när jag sen inte kan söka upp, och slå en kudde i huvudet på honom. ”Oh, hur är det med honom? Jag saknar lillgrabben, och dig.” Jag saknar dig också Justin, men det är något jag inte tänker säga dig. ”Jodå, det är väl bättre idag än det var igår.” Han suckade högt. ”Saknar inte du mig?”

Vad kommer hon att svara?!

Mamma tog Liam under armen och gick ut ur hotellrummet, hon förstod nog att jag och Justin egentligen behövde prata med varandra. Även om jag var elak. Hon gjorde mig kanske en tjänst, jag vet inte. Jag låg i alla fall kvar i sängen och brydde mig inte om han stod kvar där ute. Ville han mig något kunde han gått och väl komma in i rummet som jag befann mig i, eller så kunde han sitta där ute och sura för sig själv. För det var fan inte jag som hade gjort något. Plus att han om bara några timmar ska konsert. Jag låg fortfarande med täcket över huvudet, men jag kunde se att ljuset i rummet ändrade på sig, så jag förstod att han öppnade dörren. Sängen sjönk ned på andra sidan, och jag kunde nästan förstå att han hade lagt sig ned. Min irritation steg för varje tyst minut som gick, vad gjorde han här, om han ändå inte tänkte säga något?

”Ville du något speciellt?” Mitt tålamod var nu slut, och jag öppnade munnen, täcket hade jag tagit bort för flera minuter sedan. Han tittade på mig, och man kunde se att han hade gråtit, men jag tänkte mig inte luras av det. Jag vet vad han går för nu, och det är det enda som räknas, detta kan han inte köpa sig ur. Han ska allt få stå till svars för sina handlingar. Hoppas han tyckte det var värt att kasta ut mig, för att sedan få be på sina bara knän att jag ens tänker ändra min ton i mitt tal från arg till lugn. ”Förlåt.” Det var det enda som kom ur hans mun, och jag kunde inte förstå att han hade mage att komma hit och bara be om förlåtelse. ”Tror du att det är okej för dig att komma hit och säga ett ord på 6 bokstäver, och sen att allt ska vara lugnt?” Jag skrek inte, men jag var bra nära. ”Ja, eller nej. Men jag hade hoppats på att det var en början.” Hans röst bar honom bara dem första orden, sen hörde jag hur han började gråta. ”Du kan få gråta hur mycket du vill, men en sak ska du veta. Jag skiter i det. Vet du hur mycket du har sårat mig, på bara en dag? Först imorse, angående min frukost, sen kastade du ut mig. Fattar du hur jag känner mig? Jag släppte in dig i min sons liv, han älskar dig. Fattar du hur högt rankad du är hos honom?” För första gången tittade jag honom i ögonen, och han vek inte undan blicken en enda gång, det såg nästan ut som att han var rädd att blinka.

Jag gick ut till köket för att skölja av mitt ansikte, samt dricka lite vatten. Min hals var torr av allt gråtande, och av mina långa meningar som ändå inte vill gå in i skallen på honom. Vad mer ska jag behöva säga för att han ska förstå mig, han kan inte behandla mig som vilken skit som helst bara för att han råkar ha ett namn som hela jorden känner igen. Han kan inte vara elak och tro att jag skulle springa efter honom, bara för att alla andra tjejer skulle göra det. Men hur ska jag få honom att förstå det. Jag gick tillbaka mot sovrummet. ”Du, jag var villig att ge dig en chans. Men är det så här vårt förhållande ska se ut, så vill jag inte mer. Jag vill inte att min son ska se mig ledsen hela dagarna. För det är det jag kommer vara, om det fortsätter så här.” Han satte sig upp i sängen och lutade sig mot sänggaveln, och tittade på mig. ”Jag vet inte vad jag ska säga eller göra för att du ska förstå hur ledsen jag är över det som hänt idag. Jag kan inte få det ogjort, men jag kan visa dig att jag inte gör om det. Men det är bara du som kan bestämma det.” Han hade absolut rätt i det han sa, och det var att det var jag som fick bestämma om vi skulle fortsätta vår lilla romans som vi hade, eller om vi skulle avsluta den innan den verkligen tog fart.

”Kan du lova mig att aldrig mer bli svartsjuk, och absolut inte på dina vänner? Blir vi tillsammans, lyssna nu noga, för jag säger det bara en gång, så är det bara dig jag har ögonen för. Men har du så dåligt självförtroende att du inte kan lita på mig, för det är det, det handlar om, ditt eget självförtroende, så är det ditt bekymmer, men låt det inte gå ut över mig. Jag har haft nog med problem i mitt liv, jag behöver inget mer.” Han tittade på mig, och jag såg verkligen hur han tog in allt jag sa. Jag tror han förstod att jag menade allvar, jag var lugn när jag pratade och jag höll mina ögon på honom hela tiden för att visa min styrka.

Vi satt i soffan ett tag och pratade, som två normalt vuxna människor. Jag talade om för honom att vi kunde vara vänner, men det var allt. Det var slut på kyssandet och allt som hörde till det, vi var vänner och inget mer. Han blev besviken, det såg jag på honom, men samtidigt hade han sig själv att skylla. Eftersom att mamma hade tagit med sig Liam när hon gick så vet jag inte vart dem tog vägen eller hur länge dem hade tänkt vara borta, så jag följde med Justin tillbaka till arenan. När jag hade setat i hans loge ett tag, helt själv och funderat på om jag verkligen gjorde rätt val så öppnades dörren och Jeremy stod där. Han såg lite bekymrad ut, ”Hej, hur är det med dig? Du var helt förstörd när du lämnade detta ställe sist.” Han satte sig bredvid mig i soffan. ”Jag mår bra, tror jag. Vi har pratat ut med varandra, och jag tror att han förstod min mening i det hela. Jag hoppas det i alla fall, för jag tycker verkligen om honom, och vill att vi startar något. Men jag gör det inte om han fortsätter bete sig som han gjorde tidigare idag.” Jeremy lyssnade på vad jag sa, och det kändes lite konstigt då det var hans son jag pratade om, men det var skönt att få säga det till någon som ändå kände honom bättre än vad jag gjorde. ”Jag trodde att jag hade lärt honom bete sig, men tydligen inte. Men om jag känner min egen son rätt, så kommer han att ändra på sig för din skull. Han tycker verkligen om dig, och jag tror att han är villig att kämpa för det också.” Hans ord berörde mig verkligen, och på hans svar så tror jag att han förstod mig.

Tio minuter in i konserten satt jag fortfarande i hans loge, jag visste inte om jag var redo att se honom i sitt esse. Att se honom göra det han gör för flera miljoner tjejer, att höra deras skrik. Varenda tjej i hela arenan skulle döda för att få ta min plats just nu, och det är det jag inte vet om jag är redo för. Jag satt och grubblade. När jag kollade på klockan ännu en gång såg jag att jag hade missat 20 minuter, så jag tog mig i kragen och gick ut. Justin hade visat mig var alla andra i hans familj stod så det var dit jag gick. När Pattie fick syn på mig vinkade hon mig till sig och la armen om mig. Det var tryggt att ha henne där, men jag kom bättre överens med Jeremy. Han förstod mig på ett annat sätt, även om jag inte hunnit prata så mycket med Pattie. Att få höra alla tjejers skrik, och få se den stora hysterin kring honom var magiskt. Han älskar det han gör, och han älskar absolut alla sina Belibers, hans egen familj, som han har skapat.

När han gick av scenen för klädbyte passade jag på att springa iväg på toaletten, och den enda jag viste var den var, var den i hans loge. Så jag gick dit, det var lugnt och skönt i korridoren, och lika så inne i hans loge. Jag fyllde även på min vattenflaska som jag hade med mig, och så gick jag tillbaka ut till dem andra. Han hade redan kommit upp på scenen igen och var i full gång med One Less Lonley Girl. Jag är mycket väl medveten om att han plockar upp en tjej från publiken. Det är någonting den tjejen kommer leva gott på resten av livet, och dem blommorna hon får kommer hon garanterat ha när hon gifter sig. Det var hur kul som helst att få se hur tjejen reagerade när Justin kom ned för trappen och närmade sig henne. Hon började gråta då han gav henne blommorna, och det kan jag förstå, det där är väl ett ögonblick hon har drömt om sedan länge.

Justin avslutade konserten med Baby, och det som jag trodde var omöjligt visade sig vara fullt möjligt, trycket i arenan ökade med det dubbla och han hade egentligen inte behövt sjunga låten för det gjorde alla tusen tjejer så bra själva. Det kändes som att hela arenan skulle lyfta, det var en otroligt bra känsla som sköljde över mig. Mitt leende på läpparna växte utan att jag hade någon kontroll över det själv. Innan låten var slut gick jag tillbaka till Justins loge och satte mig i soffan. Trycket för mina öron var nog inte speciellt bra, dem var ju inte vana vid detta.

Jag låg ned i soffan när Justin kom in, han såg mig nog inte från början då han började byta om, så jag harklade mig lite snyggt för att han skulle lägga märke till mig. ”Har du setat här hela tiden?” Han vände sig om och drog av sig sin tröja, och jag satte mig upp i soffan. ”Nej, jag kom bara några sekunder före dig. Jag missade dem 20 första minuterarna. Annars såg jag hela. Och jag måste säga att du var ganska bra.” Han skrattade till lite samtidigt som han tog en flaska vatten från bordet. ”Ganska?” Jag la huvudet på sned, och log lite. ”Okej, du var skit duktig.” Han fortsatte byta om. ”Så ska det låta.”

På morgonen när jag vaknade var det för tyst för att Liam skulle kunna vara kvar på rummet, och mycket riktigt. Mamma hade kidnappat honom, jag vet inte varför eller vad som fick henne att tro att jag behövde barnvakt. Ibland kan hon vara lite envis, om man frågar, och ibland gör hon så här. Jag vet inte vad som är värst, vad ska jag hitta på alldelens själv idag då? Justin är i arenan och fixar inför soundchecken. Så honom vill jag inte störa, även om jag vet att han vill ha mig där, men han är nog inte lika koncentrerad om han vet att jag finns där någonstans.

För en gångs skull gick jag ned till restaurangen för att äta frukost, då jag vaknade så pass tidigt att dem fortfarande serverade den. När jag kom ned satt Alfredo där, tillsammans med tre andra killar som jag absolut inte kommer ihåg namnen på. När jag hade plockat på lite frukt, det fick bli min frukost, på min tallrik så såg jag att Alfredo vinkade på mig, så jag gick dit. ”God morgon på dig. Vad gör du uppe nu?” Han trodde väl säkert att Justin vart kvar hos mig igår när vi kom tillbaka, men där hade han fel. ”Jag är väl pigg.” Svarade jag flirtigt tillbaka. ”Du kan slå dig ned med oss, Justin har ju redan åkt. Men det kanske du redan visste?” Okej, han verkade inte veta hur det var mellan mig och Justin. ”Du vet väl om att vi inte är tillsammans, och sitter inte ihop, så nej, det visste jag faktiskt inte.” Han kollade chockat på mig, men lät det vara.

När jag kom tillbaka upp på rummet lyste min mobil till. ”Hallo.” Svarade jag utan att orka kolla vem det var som ringde. ”Hej Babe!” Den rösten tar man inte fel på, det är en sak som är säkert. ”Väckte jag dig?” fortsatte han med. ”Nej nej, kom precis upp från frukosten jag delade med Alfredo.” Mitt tonfall fick han nog att fundera. ”Jasså, trevligt?” Han lät sur, men det fick han bli. Det var bara ett bevis på att vi inte passade ihop. ”Jodå, det var det. Vad hade du på hjärtat då?” Han var tyst en stund. ”Tänkte bara höra vad du gjorde, saknar dig. Men uppenbarligen saknar inte du mig lika mycket.” HA, nu får han ta och ge sig. ”Ge dig nu, vad käkade du till frukost?” ”Inget” Jag var tvungen att sätta mig ned, om jag skulle orka med detta samtal. ”Nej, kanske är det som är felet då. Sluta vara så sur. Jag åt frukost med honom och tre andra av dina vänner. Dem satt där när jag kom ned, jag hade fått äta själv annars. Det är just sådant här som jag inte vill vara med om, vi funkar inte om du ska vandra omkring och vara svartsjuk. Så antingen ger du dig, eller så lägger vi ned detta på en gång. Fattar du det? Jag är fullt allvarlig. Jag kan vandra härifrån och se tillbaka på den perfekta tiden vi har haft, men det är allt. Jag tänker inte sitta hemma och gråta över dig, om det är det du tror.” Jag var tvungen att ta luft där emellan. ”Förlåt så jävla mycket då.” Med dem orden kastade han luren i örat på mig, och det gör man inte ostraffat.

Jag hoppade in i duschen och hoppade ut lika fort. Kläderna som jag hade handlat igår fick det bli, en vit luftig tröja, och en cerise kjol plus att mina nya armband också åkte på. När jag hade packat ned både mobilen och plånboken i väskan gick jag ut och ropade in en taxi. Den tog mig direkt till arenan, och eftersom att Justin själv hade lämnat VIP-pass till mig så fick han räkna med att jag dök upp efter det där samtalet. Vakten som stod i dörren hade jag inte sett förut, så han skulle säkert tro att jag var ett galet fan och försöka stoppa mig. ”Får se på ditt backstage-pass.” Han lät inte direkt trevlig i sin ton så jag visade honom bara det utan att säga något. Han tittade på mig flera gånger, men släppte sedan in mig.

När jag hade snurrat omkring inne på arenan ett tag stötte jag på Pattie. ”Hej Gumman, vad gör du här?” Hon var däremot trevlig, och då är jag det tillbaka. ”Jag tänkte hälsa på Justin, är han upptagen eller?” Hon log lite smått mot mig. ”Nejdå, han sitter i sin loge. Om du går rakt fram sen tar du höger, och tredje dörren på höger sida.” Jag gav henne en kram och sa att vi skulle ses senare, för det skulle vi nog göra. När jag kom fram till hans dörr, stod det till och med, med stora bokstäver, JUSTIN BIEBER. Jag knackade löst en gång, och han hörde konstigt nog det. När jag öppnade dörren så låg han i soffan med en kudde över huvudet. Så jag fick chansen att dra bort kudden och slå den i huvudet på honom. ”Varför kastade du luren i örat på mig?” Jag var inte glad, och han blev riktigt chockad. ”Vad gör du här?” Han satte sig upp i soffan. ”Svara på min fråga istället.” Han kliade sig i huvudet, och jag stod fortfarande med kudden i handen. Eftersom att han inte svarade så slog jag han igen. ”Ge dig nu. Jag la på för att jag inte ville bråka med dig, okej?” Nu var det hans röst som höjdes och han ställde sig upp framför mig. ”Man ska ge fan i att lägga på när man pratar med mig, för det är då man får bråk.” Han avbröt mig, och gick för att öppna dörren. ”Jaja, du kan gå nu.” Jag höll på att tappa andan, han som hela tiden har sagt att han vill vara med mig, och så kastar han ut mig. ”Din förlust grabben, glöm inte det.”

Precis när jag var på väg och skulle lämna arenan i tårar, som jag hela tiden försökte få att sluta rinna hörde jag någon ropa på mig. Jag stannade upp och torkade hela tiden under mina ögon, men det gick nog inte att dölja att jag grät. Mitt smink jag hade på mig var nog ganska ut smetat just nu. Så vad spelar det för roll om personen ser mig såhär, jag hade ingen aning om vem det var, för han ropade så långt bortifrån så jag kände inte igen rösten. ”Men lilla gumman, gråter du?” Jeremy kom emot mig, och slog armarna om mig. ”Nej, det gör jag inte, du ser i syne.” Svarade jag och skrattade ett glädjelöst skratt. ”Vad är det som har hänt?” Han strök mig över ryggen. ”Ja, du kan ju fråga din superstjärna till son.” Han suckade högt och la sina händer på mina axlar för att kunna titta på mig. ”Jag ska prata med honom. Han ska behandla tjejer med respekt.” Jag skakade hysteriskt på huvudet. ”Nej, snälla gör inte det. Jag tar det med honom själv någon dag. Just nu vill jag bara ut härifrån, så om du ursäktar, så ska jag åka tillbaka till hotellet.” Han släppte mig, och lät mig gå.

När jag kom tillbaka till hotellet bäddade jag ned mig i sängen, och somnade med tårar rinnandes efter mina kinder. Varför skulle veckan bli så här? Vi skulle ju ha det hur kul som helst. Jag vaknade upp av att Liam satt och tittade på mig. ”Vad har hänt mamma?” Hur ska jag kunna förklara detta för honom nu då? ”Har nog bara drömt en mardröm, inget att oroa sig över.” Han kröp ned under täcket tillsammans med mig. Vi låg där och bara stirrade i taket. Tillslut kom mamma in och gjorde oss sällskap, vi sa ingenting till varandra, utan det var helt tyst.

Det knackade på dörren, men jag hade absolut ingen lust att prata med varken den ena eller den andra, så jag låg kvar i sängen och lät mamma gå och öppna. Direkt jag hörde hennes röst kunde jag förstå vem det var. Han var det sista jag ville se just nu, eller höra rösten på. Så jag la mig ned och drog täcket över huvudet. Liam låg fortfarande bredvid mig, men han var tyst han också. Dörren till sovrummet åkte upp en bit, ”Gumman, det är till dig.” Mammas vänliga röst ville jag bara spy på just nu. ”Jag vill inte prata med någon.” Jag kollade upp och mötte hennes blick, hon såg faktiskt ganska förvånad ut. ”Men det är Justin.” Jag drog tillbaka täcket över huvudet. ”Han är den sista jag vill se, be han fara och flyga.”

Kom igen nu, ge mig massor av kommentarer! :)

När jag vaknade morgonen efter var det inte av underbara kyssar och mys utan av att Pattie stod i dörren och var helt vansinnig. ”Justin, vad är det här?” För att hon inte skulle märka att jag var vaken sneglade jag lite mot dörren och såg att hon stod och höll i min bh. Den måste ha hamnat där i all hast inatt. ”Om jag är tvungen att förklara för dig vad det där är, är det något som är fel.” Svarade han henne. Dörren till sovrummet slogs igen och jag kunde resa på mig och klä på mig. ”Kan du vara lite tyst, hon sover.” Hörde jag honom fortsätta. Alla mina kläder låg utspridda över golvet, men allt fanns i sovrummet så Pattie måste ha släppt bh:n på golvet, eller så hade han tagit den av henne. Jag tvekade en sekund innan jag gick ut ur sovrummet, men jag gjorde det. När Pattie fick syn på mig såg hon inte glad ut, så jag tog min väska och lämnade dem två. ”Clar, kom tillbaka.” Justin sprang ut ur rummet och efter mig.

”Vad Justin? Din mamma tycker uppenbarligen inte om att vi spenderar tid tillsammans, så varför göra det värre. Det var uppenbarligen ett misstag.” Sa jag och vände mig om, för att upptäcka att han bara hade mjukisar på sig. Han kom närmare mig, och jag viste att det skulle sluta som han ville. Han la sina händer på mina höfter. ”Det hon tror är att vi har legat med varandra, därför beter hon sig sådär. Vi vet själva att inget sådant hände inatt, så varför ge henne fler misstankar?” Han tryckte sina läppar mot mina, men han kysste mig inte, han gav dem mjuk massage. ”Vi ska till Disneyland idag, glöm inte det.” Hans leende smittade av sig, så jag såg väl ut som ett fån i ansiktet. ”Vi möts i foajén om en timme, okej?” Han nickade och gav mig en puss.

När jag kom ned till mitt rum så satt mamma vid bordet med miljoner papper framför näsan, det såg ut som att hon inte ens hade tid att andas. ”Hej, har allt gått bra?” Hon hade inte ens tid att titta på mig, så jag fick en nickning om att allt var okej. ”Snälla mamma, det är semester också, jag vill inte att du jobbar ihjäl dig.” För första gången sedan jag kom in tittade hon upp på mig. ”Okej gumman, förlåt.” Sa hon och sköt undan alla papper. ”Så hur var natten?” Frågade hon med ett leende. Jag kände att jag blev generad, så jag kollade ned i bordet. ”Det var helt okej, ända tills Pattie kom in i morse och var vansinnig, hon trodde vi hade legat med varandra. Men det hade vi inte.” Mamma tittade oroligt på mig. ”Det är sanningen.” Jag och mamma har en bra relation, jag berättar allt för henne. Kanske inte in i minsta detalj, men jag berättade att han hade tänt ljus och grejer.

Efter att jag hade duschat och var redo så kom Liam springandes med bara nya kläder på sig, ”Mamma, ska vi åka?” Han var upp över öronen glad för att vi skulle spendera en hel dag på Disneyland. ”Du vet om att Justin och hela hans familj följer med va?” Han nickade stolt, precis som att han viste det före mig. När vi kom ner till receptionen så var alla redan där, det var lite pinsamt att det bara var mig och Liam dem väntade på, men jag kollade på klockan och såg att även vi var tidiga. Justin kom fram och kramade mig, och presenterade mig för alla. Jag hade lite svårt att komma ihåg alla namnen, men en av dem jag inte skulle glömma det var Alfredo. ”Alfredo heter jag, och Justin har tur som hittar det snyggaste.” Hans sätt att presentera sig stack ut lite från alla andra, och Justin bara skrattade.

”Mamma, är alla dem där Justins familj?” Liam var skräckslagen när han såg hur många dem var. ”Det kan du ge dig på, lillgrabben.” Alfredo föll för Liams charm på en gång, och dem fick en bra start. Jag hann inte ens svara fören Alfredo gjorde det. När vi kom fram till Disneyland var det jätte mycket folk där, och det skulle bli kaos om dem fick syn på Justin, och jag vet inte om jag var redo för det än. ”Var detta en sådan bra idé egentligen?” Justin gick bredvid mig, och jag hade Liam i famnen. ”Vadå menar du?” ”Men se dig omkring, det finns nog inte en enda tjej som inte har dig på tapeterna hemma, det vill säga, varenda en skulle känna igen dig på en mils avstånd.” Han tittade skeptiskt på mig. ”Du vill inte bli sedd med mig?” Hur orkar han lägga över allt på mig? ”Det handlar inte om det, men jag har en son med mig också, som garanterat inte vill tappa bort sin mamma i allt kaos sen.”

Vi fortsatte tjafsa ett tag, men jag insåg ganska på en gång att det var helt okej att gå med honom där inne. Vist var det folk som kom fram lite då och då, men jag trodde det skulle vara hysteriskt. Liam var väl den som hade mest krut i sig, han ville åka allt, och jag ville inte åka något. Så han och Justin åkte omkring i det mesta, jag är inte så mycket för karuseller. Under tiden dem satt i någon liten barnkarusell så kom Pattie fram till mig. ”Jag vill be om ursäkt för sättet jag väckte dig imorse.” Jag mötte hennes blick och såg att hon menade det hon sa. ”Det är lugnt, jag förstår din oro. Men det finns så mycket saker du inte vet om mig, som skulle göra det lättare för dig att förstå att jag inte kommer ligga med din son på bra länge.” Hon tittade chockat på mig, och det kan jag förstå. Inte varje dag man hör någonting sådant. ”Okej. Vill nog inte veta mer.” svarade hon och log.

När vi hade befunnit oss några timmar där så var det dags för oss att käka något. En av restaurangerna var nästan tom, och Kenny såg till så att den vart helt tom, och att den var stängd för allmänheten. ”Divafasoner.” viskade jag i örat på Justin. Han skrattade till och kollade på mig med ett brett leende. ”Kan man, klart man gör.” Han blinkade till med ena ögat och gick till bordet. Alla från Justins crew satt vid ett bord och jag satt tillsammans med Justin, Pattie, Jeremy och Jazzy, Liam satt såklart med oss också. ”Liam, vad ska du ha?” Han tittade på mig, precis som att jag inte förstod något. ”Spagetti och köttfärssås, vad tror du?” Justin skrattade till och rufsade till Liam i håret. ”Bra grabb det där, det ska jag också ha.” Vi satt och skrattade under middagen och hade riktigt trevligt. Jag trivdes i deras sällskap, dem var lätta att umgås med, och dem accepterade mig för den jag var. Justin letade efter min hand under bordet, tillslut hittade han den och flätade samman våra fingrar. Jag fick nog ett löjligt leende på mina läppar. Men jag mådde bra då.

På kvällen när vi kom tillbaka till hotellrummet så hade Liam redan somnat, Justin var snäll och bar upp honom. ”Tack för en trevlig dag.” Jag ljög inte när jag sa så, jag hade verkligen haft en trevlig dag. ”Tack själv, och för natten. Att jag fick spendera den med dig, betyder mycket.” Han kramade mig samtidigt som han sa det där. Det var väl tur, för jag skulle väl bli generad som vanligt. ”Vi syns imorgon eller?” Han tittade ned på mig en stund och såg ut att fundera lite. ”Kommer du på min konsert?” Den hade jag helt glömt bort, mamma kanske kunde ta med sig Liam. ”Jag vet inte, beror på om mamma kan ta Liam. Fan, jag vill inte göra dig besviken.” ”Shyy, du gör mig inte besviken. Men kommer du inte, så kan vi väl ses efteråt?” Jag kysste honom som svar.

Min mobil hade legat på hotellrummet hela dagen, för jag visste att jag inte skulle ha tid med den under dagen. Inget hade ändå hänt med den, så det var bara bra den låg kvar där ändå. Men under samma veva som jag tog i den kom jag och tänka på Alessa. Henne har jag inte hört något från sedan jag lämnade Kanada.

”Hej Biatch! Hur mår du? Själv upplever jag the time of my life. Det är helt underbart här i Paris, Liam trivs och har det hur bra som helst. Men det saknas något, jo, vänta. Du! Jag saknar dig, när jag kommer hem ska vi ta igen den tid vi har missat.”

”Ååååh, hon hör av sig! Jag har allt läst tidningarna. Är ni tillsammans?! Ge mig alla smaskiga detaljer, jag vill veta allt. Vad ni har gjort, och inte. ;) ALLT! Ryan hälsar, han saknar tydligen dig, vad nu ni två har tillsammans. Dem detaljerna vill jag inte höra något om. Haha, saknar dig också.”

Hennes svar på mitt sms fick mig verkligen att skratta. Hon är den bästa människan man kan ha i sitt liv, hon betyder mycket för mig. Celia däremot har varken jag eller Alessa hört ett ord från sedan hon åkte, och ingen av oss förstår varför. Det är sånt jag får ta hand om när jag kommer hem, nu ska jag bara njuta av tiden som jag har här.

Jag vet inte vad jag ska säga, i love u! :)

När vi kom upp på rummet så kastade jag in alla påsarna i sovrummet och gick ut på balkongen. Liam kom efter och kröp upp i mitt knä, ”Vad är det mamma?” Hans mjuka ton fick mig att börja gråta. Han lät så vänlig, utan att själv egentligen veta om det. ”Det är inget, jag var bara dum mot Justin.” Han tittade på mig med stora ögon. ”Man ska inte vara dum, du måste säga förlåt.” Undra vem det är som har lärt honom det där. Det kan ju inte vara jag, för i så fall hade jag ju själv inte varit dum. ”Vill du vara med Jazmyn en stund, så får mamma prata med Justin?” Han nickade lite löst, ”Tycker du om honom?” Hans plötsliga fråga fick mig att hoppa till. ”Ja, det gör jag. Men jag kan sluta, om inte du tycker om honom.” Han skakade hysteriskt på huvudet. ”Nej, nej, nej.. Då får jag träffa hans syster.”

”Snälla Justin! Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Kan du fråga din pappa om han har lust att ta Liam en sväng, så kan du och jag prata lite. Finns nog en heldel ouppklarade saker mellan oss. Jag var dum mot dig nere i foajén, borde ha pratat med dig istället för att vända dig ryggen. Förlåt, jag skäms.”

Hans svar kom bara några sekunder senare om att jag kunde ta med Liam och komma ned till honom för hans pappa var där, men skulle lämna oss ifred när jag kom. ”Liam kom nu, vi ska gå ned till Jazzy.” Liam kom springandes med sina nya skor och en ny keps, han hade gått igenom alla kassar, så det låg kläder överallt. Suck!! Men han fick i alla fall ta på sig det, han kollade sig i spegeln och gillade nog det han såg, med tanke på att han log. ”Knäppis. Kom nu.” Han skuttade ut ur dörren, och vidare bort mot hissen. ”Vi tar trappen, det är bara en våning upp.” Han hoppade vidare mot trapporna istället och skuttade upp. ”Spring inte i trappen har vi sagt.” Precis när vi kom fram till Justins hotellrum så öppnade Jeremy dörren, ”Hej Liam, och hej Clarissa. Justin sitter på balkongen, och vill inte prata med någon.” Har jag sett till detta? ”Det är lugnt, jag har nyss sms:at med honom.” han släppte in mig och tog med sig Liam.

Jag gick lugnt och fint igenom rummet så jag tog mig ut på balkongen, och mycket riktigt så satt han där. Helt tyst var han också. ”Justin, förlåt att jag rusade iväg förut. Men jag blev rädd.” Han tittade upp på mig och mötte min blick, ”Rädd? För vad?” han vek ned blicken igen, ”Vad tror du? Du har över 12 miljoner tjejer världen över, som skulle kunna gå över lik för dig. Jag står i vägen för dem, och vi är bara vänner. Jag är rädd att folk ska ta mig för någon som utnyttjar dig, för det gör jag verkligen inte.” Mina tårar började rinna efter min kind, och jag kunde inte hejda dem. Rösten bar mig inte längre, så Justin tittade tillbaka på mig och man såg på honom att han också hade tårar i ögonen. ”Varför gråter du?” Jag var inte nyfiken, jag var bara tvungen att få veta. ”För att du gråter. Om jag säger att inget kommer hända dig då? Tillåter du det som är på väg att hända mellan oss, eller backar du fortfarande?” Jag satte mig ned bredvid honom, och tog hans hand. ”Du finns inte alltid vid min sida, så du kan inte lova en sådan sak.” Hans hand la han på min kind, och torkade bort mina tårar. ”Jag finns nu.”

Vi fortsatte prata men flyttade in till soffan för det började bli kallt ute. Justin kokade vatten så vi kunde dricka lite te, äkta franska te. Det var sjukt gott. Jag la en filt över mig i soffan och Justin tog en egen. Tidningen låg på bordet, och jag kunde se rubriken, men jag förstod absolut ingenting. ”Vad har din mamma sagt om detta?” Frågade jag och pekade på tidningen. ”Hon blev arg, men när jag förklarade hur vi stod så gav hon sig. Och hon är absolut inte arg på dig, tro inte det.” Jag tog tidningen och gav den till honom. ”Kan du översätta?” Han vände på tidningen och började läsa.

”Den unga popsensationen Justin Bieber befinner sig just nu i Paris och ska ha en av sina konserter just här. Men igår morse sågs han på flygplatsen tillsammans med sin livvakt Kenny. Han hade varken väskor eller något annat med sig, så ingen förstod vad han gjorde där. Sen landade ett plan från Toronto och bara några minuter senare fångades han på bild tillsammans med denna förtjusande tjej. Vi har inget namn på henne, och vet inte heller vem den lilla pojken är som Bieber bär ut ifrån flygplatsen. Vi återkommer när vi har mer information.”

Jag tog ett djupt andetag när han hade läst klart, och insåg att dem inte skulle ge sig fören dem viste vem jag var, eller fick veta vad jag och Justin hade. ”Jag vet inte vag jag ska säga.” Hans blick trängde rakt igenom mig, det var precis som att han kunde läsa mina tankar. Eller känna det jag kände. ”Från en sak till den andra, min son avgudar dig.” Han flyttade sig närmare mig, tog mina händer och flätade samman våra fingrar. ”Är det bra eller dåligt?” ”Hur då menar du?” Han lutade sin panna mot min. ”Mellan oss. Jag vill ha dig, jag vill att vi två ska bli tillsammans.” Han var rak på sak, och det älskar jag. ”Misstolka mig inte nu. Jag tycker om dig också, och vill vara med dig. Men jag vill se hur allt växer fram. Vi spenderar så mycket tid vi kan med varandra nu när vi är här, utan att vara tillsammans. Och så ser vi hur allt blir när du kommer tillbaka hem till Stratford.” Han tittade mig djupt i ögonen och kysste mig. Hans läppar är som narkotika, beroendeframkallande. Dem är farliga, och han vet om det. ”Gör det inte svårare för mig.” Jag fortsatte blunda när vi hade släppt varandra, och lyssnade på hans sammetslena röst. ”Jag gör det inte för att jag vill göra det svårare, jag gör det för att jag gillar det, gillar dig.”

Mamma hämtade Liam hos Jeremy när hon var klar på mötet, för jag skulle spendera natten med Justin. Vi kom överens om att bara vara vänner, men att det var tillåtet att kyssa varandra. Vilket han gjorde så fort han fick chansen. Vi beställde upp lite ost och kex, samt en flaska vin. Skulle Pattie få för sig att komma in, så skulle den flaskan gömmas på en gång. Vi satt i sängen och kollade på tv, samtidigt som vi åt. ”När är din konsert?” Tystnaden som var mellan oss var behaglig, men jag ville ändå höra hans röst. ”Den är i över morgon. Är ledig imorgon också.” Där kom jag på en idé. ”Då kanske du har lust att följa med mig och Liam till Disneyland. Ta med dig ditt gäng också. Så slipper det se så konstigt ut.” Han tittade upp på mig och log. ”Det skulle jag kunna göra. Vill ju spendera all min tid med dig.” Flirtade han. ”Fan, jag kan inte motstå dig. Sluta upp med att vara så jävla sexig.” Han låg i sängen på sidan och kollade på mig, med sina intensiva gyllenbruna ögon. Alkoholen från vinet hade börjat ge effekt, och denna kväll kunde sluta hur som helst.

Vinet tog slut, så jag gick ned till mitt rum och hämtade en till flaska. När jag kom tillbaka upp till Justins rum hade han tänt ljus över hela sovrummet, plockmaten hade han plockat bort, men våra vinglas stod fortfarande på sängbordet. Han själv var inte där inne just då, men strax efter kände jag två armar runt min midja och någon som kysste mig i nacken. Jag tänker inte låta något stoppa mig nu, jag ställde ned vinet på närmsta ställe och vände mig om för att möta hans läppar. Dem intensiva kyssarna som han gav mig var fulla i kraft. Hans händer vilade på mina höfter och han var helt lugn. Det var faktiskt jag som tog initiativet, och började backa mot sängen. Jag landade mjukt med Justin över mig. Jag smekte försiktigt av honom tröjan, och kysste honom över det vänstra nyckelbenet. När mina läppar lämnade hans hud passade han på att kyssa min hals, mitt linne fick han av smidigt, och han fortsatte kyssa mig längs brösten och nedåt.

Han stannade upp flera gånger och bara tittade på mig, det var som att det var en helt annan människa som låg ovanpå mig, inte som den Justin jag hade sett. Han med massor av energi, och som absolut inte kunde vara lugn. Men nu var han det, han var försiktig och verkligen såg till att inte göra mig illa. Alla våra kläder låg på golvet helt utspridda, utom mina trosor och hans kalsonger. Vi ville inte gå längre, men det var mysigt att ändå ha kommit så långt, jag njöt verkligen när han kysste varje liten del av min hud. Och jag tror inte att han misstog när jag gjorde likadant med honom. Jag låg på hans bröst och lyssnade på hans hjärtslag, som slog jämnt och hårt. Han smekte mig över ryggen och kysste mig i pannan och på kinderna ganska ofta.

Jag älskar er alla! :) Jag är så glad över alla dom få kommentarer jag får av er. Jag läser dem verkligen, och jag uppskattar varenda ord av er. Jag tänkte höra med er, är det någon som är intresserad av en frågestund??

"Jag ska inte ljuga, jag tycker om dig också, men det finns en till i mitt liv som måste gilla dig. Du är magisk, du får mig att må bra, att glömma alla mina bekymmer. Och det är en hel del som du redan vet! Jag drömmer om en sådan som dig, och jag vill ha dig. Men Liam, han måste som sagt gilla dig, annars kan det bli komplikationer. Sov gott! Puss <3"

På morgonen när jag vaknade var Liam redan uppe tillsammans med mamma. Dem satt i köket och åt frukost. "Godmorgon gumman! Sovit gott?" Mamma tog en tugga av smörgåsen. "Jag har verkligen sovit som en prinsessa." Jag slog mig ned vid bordet och tog en smörgås jag med. Liam satt och tittade i en serietidning under tiden, och jag kunde inte annat än le. Han är så fruktansvärt fin min lilla pojke, och han kommer växa upp till något charmigt, eller mer charmigt. ”Mamma, kan du ta Liam i en timme?” Hon mötte upp min blick, ”Ska du träffa honom?” frågade hon utan att nämna hans namn. Jag nickade bara, och log lite. ”Ja, klart jag kan, men ska iväg på ett möte klockan 2.” ”Men det är lugnt, han ska iväg redan klockan ett.”

Jag klädde på mig, borstade tänderna och drog iväg till Justins hotellrum. Jag knackade på löst, för jag viste inte om hans mamma också sov där inne. Bara några sekunder senare öppnade han i bara kalsonger, ganska nyvaken. ”Förlåt, om jag väckte dig.” Pinsamheten sköljde över mig och mina kinder blossade nog säkert upp till tomatröd. ”Det är lugnt, kom in. Så kan vi krypa ned tillsammans.” Svarade han och log, samtidigt som han lät lite flirtig. Vi gick in tillsammans och jag lämnade min väska i soffan, när jag vände mig om så var han borta. ”Vart tog du vägen?” ropade jag, och hörde hur han skrattade till, ”Jag gick och la mig igen, kom du med.” Jag gick in till hans sovrum och såg att han låg ned i sängen med täcket bara över benen. ”Försöker du döda mig?” Sa jag och la mig på mage bredvid honom. Han tittade bara på mig och log. Jag sträckte på mig så jag närmade mig hans ansikte, och lät mina läppar pressas mot hans. Jag la mig halvt över honom och alla hämningar släppte. Mina kläder åkte av, men det var bara kyssar och smek, inget mer.

När vi låg där i sängen med täcket halvt på oss båda, så kunde man bara höra våra jämna andetag. ”Vet du hur mycket jag vill ha dig?” Han var rak och ärlig, det är det bästa med honom, men att han alltid får mig generad. Det är inte kul. ”Nej, hur mycket?” Jag viste ju inte, så då var jag ju tvungen att fråga. Han tog tag under min haka och förde upp mitt ansikte till hans, då jag låg på hans bröst. Han kysste mig på halsen flera gånger, sen övergick han till min haka och upp till munnen. En kyss jag aldrig kommer glömma. Vi låg kvar där ett tag, och jag inspekterade honom, hans välformade kindben, perfekta hy, hans nyckelben, vidare ned till hans vältränade mage. Jag drog mina fingrar efter allt jag kollat in. Han rös av min beröring, samtidigt som han njöt av det. Han blundade hela tiden, och hade lite problem med andningen när jag kom till nyckelbenen.

Justin kom ut ur duschen i bara handduk och gick direkt till sin väska för att leta reda på kläder han kunde ha på intervjun. Han plockade upp massa olika t-shirtar. ”Vilken ska jag ha?” frågade han och höll upp två olika, den ena var blå med en del av en låttext på, och den andra var svart med en gubbe på. Den blåa var lätt snyggast, så jag pekade på den. Jag orkade inte röra mig ur sängen så jag låg kvar där, halvt naken och retades med honom. Täcket åkte längre och längre ned på benen, och jag såg på honom att han fick svårt att koncentrera sig på att hitta rätt kläder. ”Snälla, sluta. Klä på dig nu.” Han ton i meningen lät lidande, så jag kunde inge annat än skratta. ”Haha, ska du säga, du har retats med mig så det räcker, nu är det min tur.” Svarade jag och lät täcket glida ned på golvet. Han var fort fram och tog upp det, och la det på mig. Sen kröp han upp över mig och kysste mig passionerat.

Vi skiljdes åt i hissen då den stannade på en våning under hans, där jag bodde. Hans mamma var med i hissen, så det blev en kram och inget mer. Lite tråkigt, men det är väl så när hon överbeskyddar sin son. När jag kom in i mitt rum så satt Liam framför tv:n, men kollade inte utan han läste en serietidning. Mamma var ute på balkongen och pratade i telefon. "Är du redo för en dag på Paris gator, och att få se Eiffeltornet?" frågade jag och kollade på Liam, om hur han skulle reagera. "Bara du och jag?" frågade han skeptiskt. Och jag nickade. ”Klart det bara blir du och jag.” Liam brukar alltid vara med och välja kläder, men inte denna morgon, då serietidningen var viktigare. ”Liam, kom nu. Du ska klä på dig.” Han kom faktiskt fortare än jag trodde. Men när vi båda var klädda och klara, så gick vi ut. Mamma skulle iväg på ett möte, så hon kunde inte följa med, men det viste jag redan. När vi kom ned på shoppinggatorna så ville Liam också vara med och kolla kläder, så vi gick in i en skate affär med barnkläder.

När klockan började närma sig fyra på eftermiddagen hade vi gått igenom en hel del affärer, och Liam började gnälla på att han var trött i benen och hungrig. Han ville inte ha vagnen, så då fick han skylla sig själv. Jag sa åt honom från början, men han lyssnade inte. ”Ska vi gå och äta?” Han log med hela ansiktet. ”Ja, det ska vi verkligen göra.” Sa han och började dra i mig. Jag höll i minst 10 påsar, från minst lika många affärer. Vi valde att gå till en pasta restaurang, så att Liam kunde få sin spagetti och köttfärssås. Det är ju typ det enda han äter, eller ja, allt som har med köttförs att göra. När jag hade betalat och vi var klara så gick vi därifrån och Liam fick syn på Eiffeltornet, ”Kan vi gå dit mamma?” Han pekade med hela armen och drog mig i min arm. ”Ja, det kan vi göra. Ska vi gå eller ta en taxi?” Jag förstod att svaret var enkelt, vi tog en taxi. När vi tillslut fram var Liam extas. ”Hur kan det vara så högt?” frågade han med ögonen helt uppspärrade. ”Jag vet inte gubben, men vist är det fint?” Han nickade och stod och tittade både upp och ned hela tiden.

På kvällen när vi kom tillbaka till hotellet och hade ännu mer kassar med oss, så stod Justin tillsammans med sin familj i foajén. Han log med hela ansiktet när han fick syn på mig, och Liam sprang iväg till Jazzy. Hon satt vid ett bord och ritade. Liam hade varit snäll och burit några kassar som var små, men när han fick syn på henne så släppte han alla och drog. ”Snällt av dig Liam.” Sa jag med ironi i rösten. ”Så ni har vart på shopping ser jag.” Justins röst fick mig att le, ”Ser så ut va?” Han tog upp påsarna som Liam hade slängt på golvet. ”Hur gick din intervju?” Utan att riktigt svara på frågan så tryckte han upp en tidning i ansiktet på mig. Jag fick en chock, jag prydde omslaget, tillsammans med min son, och Justin. ”Jag kan inte franska, och glad är jag nog för det.” var det enda jag svarade. ”Liam, kom nu. Vi ska gå.” Han tittade på mig, ”Men mamma…” ”Nej, kom NU.” Justin försökte prata med mig, men jag ignorerade honom. Jag ville inte veta vad som stod i tidningen, och jag ville absolut inte att folk skulle se mig tillsammans med honom.

Jag blir hur glad som helst av alla era kommentarer, men nu skulle jag vilja att ni skriver vad som är bra. :)

15 Kommentarer. Så får ni nästa.

När vi kom fram till hotellet och hade fått våra rum så visade det sig att mamma hade bokat ett av dem största rummen. Det fanns två stora sovrum med dubbelsäng i båda, och ett stort badrum med både dusch och jacuzzi. Här skulle jag nog trivas. "Mamma, kolla man ser det sär höga tornet här ifrån. Kan vi gå dit?" Liam var helt uppspelt över att få vara här. Han och Justin kom riktigt bra överens på flygplatsen och han lät tom Justin bära honom ut. Men kunde även se på Justin att han gillade Liam. Även om alla paparazzi var hysteriska så var sanningen den att vi bara var vänner. Så dem fick säga vad dem ville, eller skriva vad dem ville. Jag orkar inte bry mig mer än att jag är i kärlekens stad med den underbaraste i världen, Liam! "Vi kan gå dit imorgon, ikväll ska vi mysa på hotellet." Liam titta skeptiskt på mig. "Ska Justin vara med?" "Beror på om han får det för dig, du bestämmer." Han fick ett leende på läpparna. "Kan Jazzy komma också?" Jag gick och hämtade min mobil, för att messa Justin och fråga. "Jag skrev till honom nu och frågade om han kunde ta med sin syster." Det verkar som att Liam har hittat en riktigt bra vän, och att dem har riktigt kul tillsammans är bara ett plus. Justins svar kom fortare än väntat.

"Jag kan höra med pappa, men han blir nog bara glad om jag kidnappar henne en vända. När ska jag komma? Puss"

Vi fortsatte sms:a ett tag och planerade att han skulle komma vid 4 tiden. Jag slog ett öga på klockan bredvid tv:n och såg att den redan var 2. "Liam, vill du följa med ut och handla lite gott till ikväll?" han var före mig ut till dörren och skona var redan på. "Fick Jazzy följa med eller?" Jag nickade och plockade ned massa chips i vagnen. Lösgodis hade vi redan plockat, så nu var det bara dricka kvar. Liam var upp över öronen glad. När vi kom tillbaka till hotellet satt mamma nere i baren och pratade med en kvinna jag kände igen lite smått. "Mormor" Ropade Liam och sprang fram till mamma. Själv släpade jag med alla kassar och följde efter honom. När jag kom fram såg jag att det var Pattie. "Oh Mr. Handsome! Mormors största favorit." Sa mamma och lyfte upp honom. Pattie tittade upp och mötte min blick när jag kom fram. "Hej, så vi möts äntligen! Har hört så mycket bra saker om dig." Sa hon och log. Jag kunde inget annat än le tillbaka. "Varför har du inte berättat att Justin har en sådan trevlig mamma?" Nu var det mammas blick jag mötte. "För att jag inte har träffat henne själv." Svarade jag och log.

"Nej, nu ska jag och Liam gå upp och vänta på dem andra två barnen." Liam tittade på mig med en förvirrad blick. "Två?" jag tog bara Liam i handen och gick. När vi kom upp på vår våning stod Justin med Jazzy i famnen utanför. "Oj, har du fått vänta länge?" Han släppte ned henne och gav mig en lång härlig kram. ”Nej, och hade jag det hade det varit värt väntan.” Svarade han och blinkade med ena ögat. Direkt när vi kom in så sprang Liam och Jazzy iväg in på rummet och drog fram alla Liams leksaker. Dem satt helt tysta där inne så jag och Justin gjorde i ordning en skål med chips och en med godis så dem hade lite, samt gav dem ett varsitt glas med dricka. ”Vill du ha ett glas vin, eller kommer mor din och drar dig i öronen då?” Frågade jag honom med ett leende när vi satt mitt emot varandra vid barbordet i köket. ”Klart hon inte gör, så vist kan jag ta ett.” Jag hämtade en utav dem två vinflaskorna som jag köpte idag då jag och Liam var ute. ”Du får äran att öppna den. Jag kan inte.” Sa jag ärligt och ställde flaskan framför honom och gav han korkskruven.

Efter två timmar av babbel i köket och massa gott i magen så ville Liam och Jazzy kolla på film. Som tur var så plockade Liam själv ned massa filmer i resväskan, annars hade jag inte haft en enda tanke på det alls. Så jag slog på någon tecknat åt dem och gick ut och satte mig på balkongen. Bara några minuter efter kom Justin ut. ”Pappa ringde nyss och frågade om vi ville vara själva, han kunde ta båda två och hitta på något med dem.” Jag låtsades fundera ett tag. ”Själv, med dig? Vet inte om jag vågar.” Han närmade sig mig. ”Är du rädd att jag ska göra så här?” Frågade han och tryckte sina läppar mot mina. Luften försvann och jag glömde helt och hållet bort att man var tvungen att andas för att överleva. När det skapades ett mellanrum och våra läppar gick ifrån varandra så tittade han mig i ögonen och log med hela ansiktet. ”Gud vad jag har saknat dig.” Helt plötsligt hörde jag hur någon harklade sig, och jag vände mig om för att möta Liam i dörren. ”Hej gubben, kom hit.” Han tittade skeptiskt på Justin, men kom ändå fram.

”Vill du följa med Jazmyn och hennes pappa?” frågade jag Liam. Men han skakade bara på huvudet. Jag kollade mot Justin som mimade att det var lugnt. Vi blev alla kvar på vårt hotellrum och busade tills klockan blev runt 8 då Justin valde att gå tillbaka med Jazmyn, men skulle kika förbi igen vid 10. Under dem två timmarna hann jag göra i ordning Liam för natten och bädda ned honom. Han ville kolla på film tills han somnade, så då fick han göra det. Jag och Justin hade druckit upp den ena vinaren, så jag öppnade den andra undertiden som jag plockade ihop alla leksaker som bara efter en dag låg överallt. När klockan var 20 över 9 valde jag att kliva in i duschen, för att slippa göra det imorgon. Sen är det mycket skönare att gå och lägga sig fräsch.

När jag kom ut ur duschen fick jag en chock. ”Hur kom du in?” Justin satt i soffan och såg ut som att han hade sett ett spöke, då jag kom på att jag bara stod i handduk. ”Sorry, inte meningen. Kommer snart.” sa jag och sprang in på mitt rum för att dra på mig kläder. Det första jag hittade fick det bli, mjukisdressen från VS. Den kan man alltid ha på sig, sjukt skön, och snygg. När jag var klar, satt jag upp håret i en slarvig tofs, sen gick jag tillbaka in till Justin. Vi satt i soffan och bara pratade med varandra. ”Så hur mår du efter allt?” Hans fråga gjorde mig chockad. Men jag vet att jag kan prata med honom. ”Jag mår väl inte bra, men jag överlever. Det är svårt när jag är ute själv, jag kollar mig alltid över axeln, och tycks hela tiden se honom. Det är jobbigt, men jag får leva med det.” Han tog min ena hand och flätade våra fingrar. Hans beröring får mig at rysa, han är alltid så försiktig. ”Du vet att du alltid kan ringa mig om du behöver prata, jag finns hos dig hela tiden även om jag är på andra sidan jorden. Glöm aldrig det.” Hans ord fick mig att le, och det såg säkert fånigt ut, men det struntade jag i. Han får mig glad och det är huvudsaken. Vi bytte ämne och gled in på Liam. ”Så, nu har du träffat min son, var han som du föreställt dig? För jag tror du har funderat mycket över det.” Han flyttade sig närmare mig, och lyfte upp mig i sitt knä. ”Nej, han var mer lik dig, charmigare än mig, om det ens går.” Jag fortsatte le och pussade honom på kinden.

Klockan på väggen började närma sig tolv och jag började bli fruktansvärt trött, likaså Justin. Så vi bestämde oss för att gå och lägga oss, och att vi skulle ses imorgon, innan hans intervju han hade. Jag följde med honom till dörren. ”Jag kommer sakna dig inatt.” Hans plötsliga kommentar fick mig att tappa andan, sa han just det där till mig? ”Jag kan inte säga detsamma, tyvärr.” svarade jag, och ville se hans reaktion, och han såg förvånad ut. ”För att jag har dig här, hela tiden.” la jag till och la min hand på mitt hjärta. Hans ansikte sprack upp i ett stort leende, och han närmade sig mig. Han la sina händer på min hals och pressade samman våra läppar. En lugn kyss gav fart och övergick till lätt hångel då han försiktigt öppnade sin mun och lät sin tunga glida in i min. ”God natt min ängel.” sa han innan han stängde dörren.

Jag gick in i badrummet fortfarande med tankar som snurrade runt i mitt huvud, och borstade tänderna. När jag hade bäddat ned mig blev jag genast mycket piggare, och det är det värsta jag vet. Men sedan allt med Alex har det blivit så. Kan knappt sova, och när jag väl lyckas så drömmer jag mardrömmar, så att jag ibland vaknar helt kallsvettig. Under tiden alla mina tankar flög omkring hörde jag hur min mobil vibrerade till.

”Jag saknar dig redan, och jag tycker du ska veta detta. Att för varje gång jag ser dig, så växer mina känslor för dig. Du kanske inte känner likadant, men det får jag leva med i så fall. För jag tänker aldrig förlora dig, vill inte du mer än detta så accepterar jag det. Vi kan vara vänner, men du ska veta hur mycket jag tycker om dig. God natt, sov så gott!! Puss<3”

Onsdag idag. Ganska precis en vecka sedan jag kom hem, och imorgon åker vi. Det ska bli så fruktansvärt skönt att få komma iväg, att få lämna detta hus. Varje gång jag kliver utanför dörren ser jag uppfarten som jag träffade Alex på, och det känns inte bra. Jag har inte vart ute på kvällarna än, även om det fortfarande är ljust, men det är inte alls lika mycket folk ute, så jag stannar hellre inne. Alla resväskor är packade, och Liam ville absolut ha en egen, så då fick han det. Han har lite leksaker, och lite kläder i den, medan jag har allt annat. Mamma har med sig mer packning än mig för en gångs skull. Hon ska ju i och för sig iväg på massa viktiga möten. Så då kan jag förstå om hon har med sig lite mer kläder.

Justin har redan landat i Paris, och konstigt nog har vi hamnat på samma hotell. Även om vi hade bokat resan långt innan jag kände honom, så är det lite komiskt. Det ska bli så fruktansvärt kul att få träffa honom igen, och han ska få träffa Liam för första gången. Undra hur det kommer gå? Jeremy är och hälsar på i Paris också och har med sig Jazmyn, kan det bli bättre eller? Då kan hon och Liam leka med varandra. Det känns som att detta kommer bli en semester jag sent kommer glömma.

Jag blev väckt i morse av Liam och av att han kom med frukost på sängen åt mig, mamma hjälpte honom bära upp brickan och så bäddade vi ned oss igen och åt i sängen. Annars brukar jag vara bestämd med att man äter i köket, men nu kunde jag ju inte säga nej. Vi slog på tv:n och kollade på barnprogram samtidigt. När jag var klar hoppade jag in i duschen men var klar bara 10 minuter senare. När jag kom ut igen hörde jag hur jag fick ett sms.

”Hello darling! Redo för en dag av massa trams och shopping?”

”Hej BFF! Klart jag är redo för det. Liam är också taggad. ;)”

Alessa kan det där med att muntra upp en, och jag är mer än redo. Även om jag inte behöver handla så mycket då jag ändå ska till Paris, shoppingens stad. Jag klädde på mig, en vit oversize tröja, och ett par rosa mjukisar. Vädret ute tillät inte sommar kläder idag, det regnade. Men det hindrar oss inte från att ge oss ut. Liam satt fortfarande i sängen och åt, så jag plockade fram hans kläder. ”Liam, kom nu. Du måste klä på dig. Vi ska ju iväg med Alessa.” Varje gång man nämner hennes namn så blir det fart på honom, dem kommer sjukt bra överens, och det glädjer mig. Alessa lär honom allt bus, och det är väl kanske inte så bra. Men det är sådant man får räkna med.

När vi väl kom fram på staden så stirrade verkligen folk på mig, eftersom att jag vart med i den lokala tidningen. Dem ringde till mig en dag och frågade om jag ville ställa upp på en intervju, och det gjorde jag. Jag skäms inte för det, jag lever och mår bra. Alex sitter inne, och jag hoppas han nu blir borta ett bra tag. Så jag låter dem stirra, om dem blir att må bättre av det.

Efter att vi hade vandrat in och ut ur i stort sett alla affärer så var jag så trött i benen att vi bestämde oss för att ta en fika. Som vanligt tog vi vårt lilla mysiga café, som nästan alltid var folktomt. ”Så du åker i morgon. Hur känns det?” Den frågan var inte riktad mot mig, utan mot Liam. ”Det ska bli kul. Men jag kommer ju sakna dig.” Både jag och Alessa brast ut i skratt. ”Naaw, jag kommer sakna dig också, men vi ses snart igen.” svarade hon och pussade honom på kinden. Resten av tiden som vi satt på caféet, satt Liam i Alessa´s knä. Dem busade med varandra så Liam skrattade hela tiden. Det finns inget finare för en mamma än att se sitt barn glad.

När vi senare på dagen kom hem satt mamma i köket och höll på med massa papper. Antagligen sådant som har att göra med alla möten hon ska iväg på. Men hon har lovat mig att ta Liam minst en dag när vi kommer till Paris, så att jag kan få umgås med Justin. Jag hoppas hon kommer ihåg det bara. ”Hur många dygn är vi i Paris?” Frågade jag när jag kom in i köket. Hon tittade upp från alla sina papper, och såg ut att tänka. ”Nio, tror jag det är. Vadådå?” Jag log lite. ”Nej, jag bara undrade. Och hur många dagar ska du på möten?” Nu funderade hon igen. ”Fyra. Nu får du berätta vart du vill komma med detta.” Hon skrattade när hon sa det sista. ”Nej, jag tänkte bara om du kunde ta Liam någon mer dag. Så jag får lite tid med Justin, självklart får Liam vara med oss. Men jag vill att dem vänjer sig med varandra.” Mamma tittade på mig, och log med hela ansiktet. ”Du gillar verkligen Justin va?” Den frågan fick mig generad. ”Ja, det gör jag. Och det slutar inte bra om inte Liam också gör det.” Mamma förstod mig, så hon lovade mig att ta Liam någon mer dag, och det är jag glad över.

På kvällen la jag Liam i soffan, han fick somna där, så det var lättare att bära ut han i bilen då vi skulle åka mitt i natten. Jag och mamma höll oss vakna, och vi sa att vi skulle byta förare efter halva vägen till Toronto. När vi kom fram till flygplatsen så parkerade vi bilen och jag väckte Liam, och satte han i vagnen då han aldrig skulle orka gå så mycket som vi skulle under dessa dagar. Flygresan gick hur bra som helst, och när vi landade och hade hittat alla våra väskor begav vi oss mot utgången, där det var kaos. Det var hur mycket folk som helst, och bara några sekunder senare förstod jag varför.

”Vad gör du här?” Justin kom emot mig, med miljoner tjejer i släptåg och massa paparazzi. ”Jag ville se dig så fort du landade.” Svarade han och gav mig en kram. Liam satt i vagnen och kollade på oss. Nu hade han vaknat till och ville kliva ur, så jag lyfte ur honom men lät honom vara kvar i min famn. ”Liam, kommer du ihåg Justin?” Liam vart blyg och la huvudet mot mitt bröst, och nickade. Detta kanske inte kommer gå så bra ändå. Men jag får göra det bästa av situationen. ”Du vet Jazmyn, det är hennes bror.” Nu kollade Liam upp och såg rakt på Justin. Han fick ett leende på läpparna, och sträckte ut armarna i en gest att Justin skulle ta honom.

Vad tycker ni om detta?! Är det bra, eller är det dåligt. Jag tår kritik.. Och tar gärna emot det! :)

Ge mig 15 kommentarer!

Det enda jag uppfattade när jag låg där och slogs med Alex var när han skrek och helt plötsligt släppte mig. Jag kunde äntligen springa därifrån på mina egna ben. Mannen som kom förbi hade haft med sig en kamphund och hade släppt den, han räddade mitt liv. Mannen vars namn är Todd, kom fram till mig och drog in mig i hans famn. ”Har du en mobil?” Frågade jag honom. Han plockade fram en och gav den till mig, utan att tveka ringde jag polisen och berättade vem jag var och vad som hade hänt. Samt att dem inte fick kontakta min mamma, jag ville göra det själv. Polisen kom till platsen och utan att tveka tog Todd bort hunden och polisen kunde plocka in Alex. Chocken sköljde över mig, och jag svimmade av.

När jag senare under natten vaknade upp låg jag på sjukhuset och hade dropp i armen. Det var fortfarande ingen som hade ringt till mamma, så jag kallade på läkare och frågade om jag kunde få låna en telefon. Jag ringde hem, men ingen svarade, så jag provade på mammas mobil. Det tog inte lång tid innan hon svarade. ”Erica.” När jag för första gången på mer än en vecka hörde min mammas röst bröt mina tårar ut. Jag fick inte fram ett ord, och hon förstod att det var jag. Så tillslut kunde jag säga att jag befann mig på sjukhuset. Jag la mig ned igen och bara stirrade i taket. Allt som hade hänt mig kom tillbaka och skrämde mig. Alla hans ord ekade i mitt huvud, rösten han hade använt var lugn, men samtidigt skräckinjagande. Jag viste aldrig vad som skulle hända, skulle han slå mig, eller skulle han våldta mig igen. Men inget utav det gjorde han, och skulle aldrig få tillgång att göra det heller.

Mamma kom inrusande i rummet tillsammans med Liam på armen. Att få se dem viktigaste personerna i mitt liv var det bästa med detta. ”Älskade lilla vännen vad jag har vart orolig över dig.” Hon kastade sig över mig och slog armarna om mig, känslan som fanns i min kropp då jag befann mig i min mammas armar går inte att beskriva, tryggheten kom tillbaka, den som varit borta i en vecka nu. ”Mamma, mamma, vart har du varit?” Liam kröp upp bredvid mig och la sig på mitt bröst. Min älskling. ”Det spelar ingen roll, jag är här nu och kommer inte att lämna dig igen.” Jag strök honom över ryggen och pussade honom på huvudet. ”Mamma älskar dig mer än allt annat på hela jorden.” Han tittade upp på mig. ”Och jag älskar dig.” Mamma och Liam stannade vid min sida hela natten, och på morgonen dagen efter fick jag åka hem.

Den sekunden då jag klev innanför dörren hemma var underbar, att få känna den bekanta lukten i näsan och få se mitt hem, var obeskrivlig. Allt jag hade i mina händer när Alex förde bort mig, låg inne på köksbordet. Min mobil låg där och var helt urladdad, så jag tog med mig den och Liam upp på mitt rum. Han ville inte släppa mig ur siktet, och det kan jag förstå. Han var nog livrädd att jag skulle försvinna igen, men det kunde jag lova honom att det skulle jag inte, inte om jag kunde förhindra det. Jag trodde aldrig att Alex skulle gå så här långt.

När min mobil hade fått lite ström i sig, så startade jag den. Det ramlade in sms från alla olika människor, massa från Ryan, och han verkade verkligen orolig. Alessa hade skickat mest, hon var vansinnig i dem sista. Utan att bry mig i just dem sms:en så ringde jag upp henne. Ingen viste ju att jag var ute och fri igen, förutom mamma och Liam. ”Hej Alessa. Kan du komma till mig?” Hon var nog ganska nyvaken med tanke på att klockan inte var mer än 9 och det var sommarlov. ”Clar är det du?” Jag skrattade till en gång, ”Klart det är jag. Kommer du?” Hon tjöt till av lycka. ”Jag är hos Ryan, så jag tar med mig honom.” Celia hade redan lämnat landet, så jag vet inte om hon ens vet om vad som hänt. Men jag skickade henne ett sms, och talade om att allt var bra och att jag levde.

Det ringde på dörren, men ingen hann öppna fören Alessa hängde runt nacken på mig. Hon grät, vilket jag hoppas var av lycka. ”Du får aldrig mer försvinna. Lova mig det!” Jag började gråta när jag kände hennes styrka av att hålla i mig, ”Jag lovar, jag ska inte det. Men det är Alex fel.” Bakom Alessa stod Ryan, och han förstod nog ingenting. Jag har berättat det för Justin, men det är lika bra att dessa två människor också får veta hur det egentligen ligger till. ”Alessa, du vet att jag berättade för dig och Celia hur jag hade blivit våldtagen när jag var 13, och det var Alex, mitt ex som gjorde det, och han är även pappa till Liam.” Ryan tittade på mig, och såg ut att fundera lite. ”Vet Justin om detta?” Jag nickade. ”Ja, jag berättade för honom samma dag som jag försvann. På tal om honom, jag måste tala om att jag lever.”

Jag sprang upp på mitt rum efter min mobil, och såg att jag hade ett missat samtal, Justin. Vad hade fått honom att ringa till mig. Ryan måste ha skvallrat. Men jag ringde upp honom. ”Clar. Hur mår du?” Jag log inombords, men leendet nådde inte läpparna. ”Jodå, jag lever i alla fall. Men har aldrig varit så här rädd i hela mitt liv. Det som fick mig att hålla humöret upp var Liam.” Han blev tyst ett tag. ”Vem gjorde detta mot dig?” Nu kom jag till en korsning, han kommer bli arg om jag säger sanningen, och han kommer bli arg om jag ljuger. ”Ja, det var väl Alex.” ”Gjorde han dig illa?” Hans raka frågor skrämde mig lite. ”Nej, eller inte så du tror. Men det var ju inte så kul direkt. Men ah, jag lever. Och vet du vad?” Han tog ett djupt andetag. ”Nej, vadå?” Nu log jag, och det nådde läpparna. ”Jag saknar dig, sjuuukt mycket. Jag hade sett fram emot att få spendera tid med dig. Men ser ut som att vi får vänta ett tag till med det.” Han skrattade till lite. ”Jag saknar dig också, plus att jag inte har kunnat sova ordentligt, så inatt ska jag göra det.” Vi pratade ett tag, och bestämde att vi skulle höras senare.

Alessa och Ryan satt på varsin sida om mig i soffan och båda höll mig i handen, precis som att jag vilken sekund som helst skulle försvinna. Det var lite gulligt faktiskt, men samtidigt lite obehagligt, men det var bara dem, och ingen av dem skulle göra mig illa. Liam kom och hoppade upp i mitt knä, så vi satt alla samlade på ett och samma ställe. ”När är det du åker till Paris?” Jag funderade ett tag. ”Om en vecka, tror jag.” Medan jag och Alessa satt och pratade med varandra satt Ryan med mobilen upp och höll på med något jag inte riktigt uppfattade. ”Ska det bli skönt att komma bort?” Utan att svara nickade jag och lutade mitt huvud bakåt. ”Justin är också i Paris den tiden, han har en liten paus där. Passa på att träffa honom då.” Ryans plötsliga ord fick mig att reagera. Jag och Justin i Paris, kanske kunde fungera.

Minnst 20 kommentarer!

Den som hade rätt svar först var http://mybieberdreaam.blogg.se ... Så här har du din länk :)

Nu vill jag att ni ger mig massor med förslag på vad som kan hända. :) Speciellt när hon och Justin befinner sig samtidigt i Paris.

Innan jag kunde öppna ögonen så kände jag en svag lukt av unket, och instängt. Jag kände också en svag känsla av rädsla, då jag inte hade en aning om vad som hade hänt mig. Men jag kände att jag hade rep runt både fötterna och händerna, och jag satt fast i något, tror det var en säng för jag låg mjukt. När jag tillslut öppnade mina ögon insåg jag att jag var i ett rum helt utan fönster, det var mörkt men en liten lampa gjorde det ljusare. Jag var själv därinne och jag kunde inte höra något utanför dörren som fanns där. Jag förstod direkt att det var Alex som hade gjort detta mot mig, men kunde inte förstå varför. Vi har inte sett varandra på mer än två år. Helt plötsligt hörde jag någon utanför dörren, så jag stängde mina ögon för att låtsas sova. Då kanske jag skulle klara mig.

"Undra när du ska ta och vakna då?" Hörde jag honom muttra för mig själv. Jag ville skrika allt jag orkade men jag låg helt stilla och tyst, det enda som hördes var mina regelbundna andetag. "Du kan inte ligga här hela livet. Vakna nu!" Sa han lite högre denna gång, och jag var för rädd för att inte göra som han sa. Så jag började röra lite på mig, och han såg det. "Godmorgon sömntuta! Hur mår du?" Hans ögon såg snälla ut, men jag tänker inte låta mig luras av dom en gång till. "Varför gör du då här mot mig?" frågade jag. Han tittade på mig precis som att jag vore dum i huvudet. "För att jag älskar sig, och för att vi ska kunna vara tillsammans." Svarade han helt lugnt. "Är du hungrig? Jag tog med frukost åt dig." Fortsatte han. Jag var jätte hungrig, "Ja, det är jag. Vad har du med?" Han tog fram en väska och plockade upp både det ena och andra.

När jag hade fått i mig något låg jag fortfarande fast satt i sängen. "Snälla, ta lös mig. Vad ska jag kunna göra mot dig?" Det kanske gick att lura honom. Jag vet inte, finns ju bara ett sätt att ta reda på det. "Lovar du att vara lugn?" Hans fråga var självklar, så jag nickade istället för att svara så han kunde höra min osäkerhet i rösten. Han var snäll och tog bort repen och jag kunde äntligen resa på mig. Mitt huvud dunkade och jag hade ont i kroppen. Minnen från skräcknatten kom tillbaka, som så många gånger förut. När jag satt i sängen satte han sig bredvid mig och la en arm om mig. Jag blev äcklad av bara tanken men det var lika bra att spela med. Allt jag egentligen ville var att vara med Liam nu. "Hur länge har du hållit mig här inne?" Frågade jag lugnt och kände att jag höll på att börja gråta. Han strök mig över håret. "Ett dygn bara." "Bara? Du är medveten om att jag har en son som saknar sin mamma va?" nu började jag bli lite uppkäftig mot honom. "Du tror inte han saknar sin pappa också eller?" Hans svar fick mig att rysa. "Nej, han har aldrig haft någon." Jag reste mig upp och gick och satte mig på golvet mitt emot sängen.

"Min mamma har nog redan kontaktat polisen, och alla letar efter mig. Så gör dig själv en tjänst och släpp ut mig. Det är bara du som kommer ta stryk av det här." Han reste på sig från sängen och kom emot mig. Han lyfte upp och kastade mig i sängen och satte fast mina händer igen. Utan att ens svara på det jag hade sagt, sen gick han bara. Hela tiden då jag låg i sängen funderade jag på vart jag kunde vara. Vilket ställe har inga fönster? Min första tanke var att jag befann mig i ett av huset som ska rivas, men jag vet inte. Det enda jag jag visste var att jag skulle ta mig här ifrån. Tankarna skenade iväg till Justin, om Alex håller mig kvar kommer jag inte kunna träffa Justin, och det ska Alex få äta upp.

Flera dygn gick, med tanke på att Alex kom in med mat åt mig i jämna mellanrum. Han stannade vissa gånger lite längre och försökte få igång en konversation, men jag vägrade prata med honom. Tänkte inte ge han den tiden, även om jag inte hade något annat för mig. "Såg din mamma idag, hon såg inte ut att må bra." Jag suckade högt och tydligt, "VAD TROR DU SJÄLV, HENNES ENDA DOTTER HÅLLER DU INSTÄNGD!" skrek jag högt och tydligt. Han bara flinade åt mig, och jag kunde inte göra något då jag fortfarande satt fast i sängen. Paniken började växa smått inom mig och jag ville verkligen här ifrån. Från och med nu ska jag göra allt. "Alex, kom hit." Han tittade upp på mig med en förvirrad blick. Men kom och satte sig bredvid mig. "Kom med ditt huvud mot mitt" När han var nära nog kunde jag kyssa honom. Han blev förvånad men besvarade kyssen. Allt jag hade inom mig var en äcklig känsla, men jag var tvungen. "Varför gjorde du så?" Hans plötsliga fråga fick mig att le. "Jag vill vara med dig. Förstå det, men jag vill inte vara här." Han böjde sig ned igen och kysste mig igen, och jag besvarade den.

Enligt Alex hade jag vart här i en vecka, men det kändes som ett år. Tiden gick så fruktansvärt sakta att jag ville krypa ur skinnet. Men nu hade jag inte vart fast spänd i sängen på flera dagar, och jag hade missat mina dagar med Bieber. Jag saknar honom så jag håller på och går under. "Om jag släpper ut dig, följer du med till LA då?" Jag ville skrika åt honom men gjorde jag det skulle det ta ännu längre tid för mig att ta mig ut. "Det är klart att jag gör älskling. Det är dig jag vill leva med." Han omfamnade mig i en kram som jag löst besvarade, och jag gav honom en lös kyss och bet honom löst i käppen som jag vet från förut att han gillar.

Han blev vänligare och vänligare för varje gång han kom in till mig. Och jag kan tänka att mamma blev mer och mer orolig. Stackars henne, och min älskade Liam. Undra hur han mår? Jag har aldrig varit ifrån honom så här länge, det börjar göra mig sjuk. Jag vill ha honom nära nu, och så vill jag duscha. Känner mig fruktansvärt äcklig, eller jag är det. Har inte duschat på över en vecka, så det kanske är förståeligt? Alex hade varit in till mig minns fyra gånger under en dag, men jag hade ingen aning om det var natt eller dag. "Vad är klockan?" Frågade jag honom när han var in. Han tittade på sin mobil. "Halv 10 på kvällen." Svarade han och la ned den igen. Han satte sig bredvid mig i sängen och la armen om mig, jag lutade mitt huvud mot hans axel. "Jag har bokat flygbiljetter, planet går om 3 timmar. Så vi åker nu." Yes, äntligen min nyckel till friheten. "Hur tar vi oss dit?" Jag ville veta om han hade någon bil eller inte. "Jag har hyrt en bil. Så slipper folk titta så mycket, och kläder köper vi åt dig när vi kommer fram, okej?" "Mer än okej, jag älskar sig." Svarade jag och kysste honom.

När han öppnade dörren och sträckte sig efter mig så kände jag mig helt plötsligt sjuk, kroppen stretade emot samtidigt som huvudet ville se till så att benen sprang. Jag reste mig upp och tog honom i handen, sedan gick vi igenom en lång korridor, även den utan fönster. Men det fanns lampor i taket så jag var tvungen att vänja mig vid ljuset. När vi tillslut nådde massa trappor så förde han mig åt den som gick uppåt. Jag hade alltså rätt, jag befann mig i en källare. Den friska luften som slog emot mig när vi kom ut var obeskrivlig. Att äntligen få andas in den, betydde mycket för mig. Jag stannade upp och tog några djupa andetag och tittade runt mig, jag höll fortfarande Alex hårt i handen så att han inte skulle tro att något var fel. Och jag befann mig vid ett av husen som skulle rivas, och jag visste exakt vart dem låg.

Precis innan vi kom fram till bilen så satt det en stor träplanka i marken som jag drog upp och slog till Alex i huvudet. Men inte tillräckligt hårt för han var fortfarande med i matchen. "Din dumma hora! Det där skulle du inte ha gjort." Jag försökte springa, men han kom ikapp mig och drog ned mig på marken. Jag skrek och viftade med både armar och ben hela tiden. Men han var starkare än mig, vilket jag hade förväntat mig. Över axeln där jag låg såg jag en äldre man gå med en hund, så jag skrek ännu mer.

Vad kommer hända?! Den som gissar rätt först får en länk :)

Samtalet jag hade med min pappa samma dag som Liam trampade in en spik i foten förändrade min syn på Clarissa. Hon undanhöll något väldigt viktigt för mig, något som jag tyckte att jag hade rätt att få veta. Ett förhållande funkar inte om man ljuger för varandra, även om vi inte är tillsammans och kanske bara kommer vara väldigt bra vänner så vill jag träffa Liam. Hela det med att det var min pappa med hjälp av min beskrivning på Clar som gjorde att hankunde förklara för mig att hon hade en son, jag spelade med precis som att jag visste om det. Men i själva verket inte fattade något. Så här i efterhand förstår jag att hon gjorde som hon gjorde, och att vi vart osams över det var kanske bra ändå. Vi rensade luften mellan oss, och det var skönt.

Nu är det tre dagar kvar tills jag får träffa henne igen, och det ska bli skönt att få prata med henne öga mot öga, det är mycket bättre så man ser hur den andra reagerar. Tre dagar går fort, hoppas jag. "Justin, vad tänker du på?" min mamma kom in i rummet jag har på bussen och satte sig ned bredvid mig, där jag låg i sängen. Tack vare henne gör jag det jag gör idag, och hon är min bästa vän. Hon offrade allt och flyttade till Atlanta med mig. "Clarissa" svarade jag och la ned huvudet på kudden. Hon strök mig över ryggen. "Du får träffa henne om tre dagar. Har ni pratat något mer om Liam?" Mamma var den första jag berättade det för och hon blev inte så glad, men efter att jag hade berättat allt så förstod hon henne. Hon har själv vart i den situationen, att få ett barn i tidig ålder är inte lätt. "Nej, det har vi inte. Jag hoppas på att få träffa honom när vi kommer hem igen. Jag vill verkligen se om det kan funka mellan oss." Mamma tog ett djupt andetag. "Jag hoppas du vet vad du gör." Hon avslutade vår konversation, sen gick hon ut.

"Vilken grym show ikväll, publiken var taggade till max." Scooter kom fram och slog mig löst på axeln. "Yeah man! Jag älskar när det är galet, så länge ingen kommer till skada." Alla samlades som vanligt i samlingsrummet, och alla var helt till sig av lycka. Jag kände att jag hade gjort någonting bra, och det var huvudsaken. På kvällen när jag kom tillbaka till bussen från konsert var jag så fruktansvärt trött, så jag ringde inte Clar som jag gjort alla andra kvällar, hon sov säkert ändå. Men jag skickade ett sms åt henne så hon kan se det nät hon vaknar.

"Hej vännen! Jag saknar dig verkligen, och längtar tills jag får se dig igen. Puss"

När jag la mig ned på kudden somnade jag på en gång. Det var riktigt skönt att vakna helt utvilad och veta att man har en hel dag ledig till att inte göra någonting. Mobilen låg bredvid mig så jag kollade vad klockan var, 10.33 visade den, och inget sms. Clar brukar alltid svara när hon vaknar, och Liam brukar aldrig låta henne sova till mer än runt 8, har hon själv berättat. Undra vart hon är då, eller om någonting har hänt.

"Mamma?" ropade jag då jag hörde någon utanför och hoppades på att det var hon. "Ja, gubben! Vad är det?" hon öppnade dörren så ljuset kom in. Innan jag sa något var jag tvungen att vänja mig vid ljuset. "Ska vi göra något tillsammans idag eller har jag hela dagen för mig själv?" Mamma tittade på mig med stora ögon och skrattade. "Vill du inte umgås ned oss?" Jag gav henne en blick hon snabbt kunde läsa. "Nej, du har hela dagen för dig själv. Men vi tänkte gå ut och äta ikväll." "Bra, då kan jag spendera lite tid med mina fans." Mamma såg inte sådär jätte glad ut. "Då tar du med dig Kenny, och tjafsa inte emot."

Flera timmar senare gick jag och Kenny på gatorna i Los Angeles. Ni läste rätt, gick. Det var jätte roligt att få göra något annorlunda, jag hade vanliga kläder på mig så alla skulle kunna känna igen mig, och jag var beredd på hysterin. Flera gäng med tjejer kom fram och frågade efter kort och autograf. Med glädje skrev jag ned mitt namn på allt från mobiler till kläder, och log till både höger och vänster med alla olika vackra tjejer. "Justin?" en tjej kom bakom mig och lät riktigt nervös. "Japp, det är mitt namn." svarade jag och vände mig om. Hon var inte mer än 7-8 år, riktigt söt. "Hej sötnos!" Hon log med hela ansiktet av mitt ord till henne. "Kan vi ta en bild?" "Självklart kan vi det, ge honom din kamera fixar han en bra bild på oss." Sa jag och pekade på Kenny som stod bredvid, och jag satte mig på huk i hennes nivå och pussade henne på kinden. "Tar en till, men kolla in i kameran då, lillgrabben!" Sa Kenny och flickan började skratta, och hon hade verkligen ett klingande skratt. "Tack så mycket!" sa hon och gav mig en kram. "Any time, sweety!"

"Du skötte dig bra idag, och alla hysteriska tjejer! Förstår inte riktigt vad dem ser hos dig, men du har väl något." Kenny kan vara riktigt rolig ibland. Och nu satt vi i bilen på väg tillbaka till bussen, mina ben bar mig knappt till bilen, men jag hade haft en helt fantastisk dag. En tjej hade ingen kamera med sig, så jag tog med min mobil och lovade henne att lägga upp den på twitter senare. Kenny avbröt min inre konversation med mig själv. "Hur är det med Clarissa?" Tankarna slog emot mig. "Jag vet inte, hon har inte svarat mig på hela dagen." Kenny tittade oroligt på mig, "har det hänt något?" Den som det visste, tänkte jag för mig själv. "Nej, inte vad jag vet." Och med dem orden stannade vi utanför min buss. När jag klev ur bilen kände jag något väldigt kallt och blött över hela mig. "Biebs, you are going down!" skrek Alfredo efter att ha kastat en hel hink med kallt vatten över mig. Han stod och skrattade så han höll på att svimma. "Haha, du ser ut som en blöt katt." Jag kunde inte svara, hamnade nig i chock. Men fick syn på en till hink, som jag tog upp och kastade den över honom. "Payback!" Skrek jag och sprang in i bussen för att hämta min vattenpistol, som alltid ligger gömd under sängen. Vattenkriget bröt ut, och alla var med, utom mamma. Hon är alltid sådan torrboll.

När klockan började närma sig tio på kvällen gav vi alla upp. Det var vatten på hela bussplanen, och vi hade haft riktigt kul tillsammans, så vi tom glömde bort att vi skulle äta. Efter att jag hade duschat och fått i mig något att äta kom jag på att min mobil låg kvar i bilen, så jag gick ut och hämtade den. Det första jag gjorde var att ladda upp bilden som jag lovade mitt fan. När det var klart försökte jag ringa Clar, men inget svar. Det är olikt henne. Istället ringde jag Ryan för att se om han hade hört eller sett något av henne. "Hej Buddy! Hur är det?" jag hörde på hans röst att han inte var sig själv. "Bra! Vad har hänt?" ”Clar är försvunnen. Hon kom aldrig hem igår kväll, vi kollade på film här, men sen åkte hon hem. Men hennes mamma säger att hon inte har vart hemma på hela natten, eller idag.” Mitt hjärta stannade för en sekund, eller två. Jag viste inte vad jag skulle svara, eller göra. ”Va?” Det var det enda ordet jag fick fram. ”Jag är ledsen att behöva säga det när du inte kan göra något. Och vad du än gör, kom inte hem, Clar skulle inte vilja det. Jag hör av mig när vi har hittat henne. Okej?” Jag vet att det är det rätta, fortsätta det jag gör. ”Lova mig att du ringer mig, svarar jag inte ringer du min mamma, förstår du?” ”Ja, jag förstår. Ha det bra nu, tänk inte på det.” ”Okej, hejdå”

Vad tycker ni om denna del, från Justin´s POV? Ge mig era åsikter. :)
Nästa kapitel återgår till Clarissa´s POV. :)

Det är 3 dagar kvar tills jag ska åka till Toronto och träffa Justin, samt hela hans crew. Jag mår illa av bara tanken, dem är hur många som helst, och värsta familjen, så kommer jag. Nej, den tanken mår inte bra i min mage. Men jag får göra det bästa av situationen, försöka gilla läget och smälta in. Dem kanske inte ens gillar mig, och jag vet inte om Justin har berättat någonting om mig. Antagligen inte, varför skulle han?

Skolavslutning idag, och det känns hur bra som helst. Äntligen, jag klarade mig igenom ännu ett år av hur mycket plugg som helst. Men äntligen är det över, eller ja, om några timmar. Klänningen som jag och min mamma hade varit iväg och köpt är vit med ett bälte i silver i midjan. Till det köpte jag ett par gråa kilklackar. Jag trivs i höga klackar jämt, förutom då man är ute och leker med Liam. På tal om honom, han är hos Emma, vår underbara granne. Men idag blir det bara några timmar, för skolavslutningen ska väl gå fort. Jag skulle hämta upp Celia och Alessa på väg till skolan, så vi kunde snacka lite skit innan. Celia ska resa med sina föräldrar under sommaren, så jag vet inte hur mycket jag får se av henne. Men Alessa blir hemma, men hon har väl slagit rot med Ryan, så man kanske inte får se så mycket av henne heller. Det är sådant som visar sig.

”Är ni redo för sommarlov nu då?” frågade Celia när hon satte sig i bilen, då hon var den jag hämtade sist. ”Absolut, det ska bli skönt att få spendera all min lediga tid med Liam.” svarade jag och kollade på Alessa. ”Hörde att du skulle åka till Toronto om tre dagar. Hur är det mellan er?” min blick la jag på vägen, och funderade på vad jag skulle svara. ”Det är bra, tror jag. Vi blev osams här för några dagar sedan, men sedan dess är det lugnt.” Celia naaw:ade i baksätet. Vilket fick oss alla att börja skratta. När vi kom fram till skolan, så parkerade jag bilen på min vanliga plats och vi alla började röra oss upp på skolgården.

När rektorn hade dragit igenom hela sitt tal, och fått i stort sett alla eleverna att somna, gav han oss äntligen startskottet för sommarlovet. Skönt att äntligen få sova ut på morgonen utan att vakna och behöva stressa, eller massa skolarbeten som ska vara inne dagen efter, och det värsta, alla prov. Inget mer sådant på flera månader, utan bara sol och massa bad. Alessa, Celia och jag drog iväg till vårt favorit café för att ta oss en sommar fika. Vi gjorde likadant förra året. ”Vart åker ni först?” frågade jag Celia. Hon tog en bit av sin bulle. ”Först blir det Thailand i 2 veckor, sedan har jag ingen aning.” svarade hon och skrattade. Jag vart riktigt avundsjuk, jag vill också kunna åka till Thailand, men det är lite för lång flygtid för Liam. Så det får bli då han blir lite större. ”När åker du till Paris då?” Nu var det Alessa som frågade mig. ”Hmm, om nästan en månad, tror jag. Minns inte riktigt.” jag skrattade åt min egen dumhet.

När jag kom hem sen efter att vi hade fikat och gått lite i affärer, och som vanligt kommit ut med hundra påsar, så var mamma inte hemma, och hon hade redan hämtat Liam, så jag hade ingen aning om vart dem var. Jag tog mina kassar och gick upp på mitt rum, på sängen låg det en liten ask, och ett brev bredvid. Jag valde att hänga in alla mina nya kläder innan jag tog mig an det där, vem det nu var ifrån. Jag kan erkänna att jag var fruktansvärt nyfiken, men jag vill ha ordning och reda runt mig, så länge jag kan. Så det är lika bra att hänga in allt på en gång. Men det gick ganska fort. Tillslut slog jag mig ned i sängen och tittade på det, och det var handskrivet.

”Hej Clarissa! Du funderar säkert vem det är som har skickat dig detta. Och jag ska inte undanhålla det särskilt länge, men först vill jag att du öppnar den lilla asken, bara genom det kommer du förstå vem det är. Jag saknar dig, och vi ses snart.”

Jag blev rädd av det där, men jag var tvungen att ta reda på det, så jag öppnade asken. Men direkt när jag såg vad det låg där i ångrade jag mig. Det låg ett halsband, inte vilket som helst utan ett jag fått en gång i tiden av Alex, han hade ett liknande. Det halsbandet som låg i asken hade ett A ingraverat, och det som han hade, hade ett C ingraverat. Hur han har hittat mig, vet jag inte, och hur han har fått in detta i mitt hus har jag inte heller någon aning om. Min första tanke var att ringa min mamma, och det gjorde jag. När jag hade berättat vad jag hade hittat så lovade hon mig att komma hem på en gång, och det gjorde hon. Fem minuter senare var hon hemma, och det kändes skönt. ”Får jag se på halsbandet?” frågade hon när jag hade lugnat ned mig lite. Jag gick upp och hämtade det, och gav det till henne. Hon granskade det länge. ”Gav du tillbaka detta till honom?” Jag funderade ett tag. ”Nej, tror han tog det av mig den där natten, av någon anledning.” Alla minnen från den hemska natten kom tillbaka, och jag bröt ihop. ”Mamma, varför gråter du?” Liam kröp upp i min famn, och lutade sitt huvud mot mitt bröst. Jag pussade honom på huvudet och gav honom en stor kram. ”Det har hänt lite saker bara, du behöver inte oroa dig.” Han kramade mig tillbaka, och det var riktigt mysigt att bara sitta där med honom.

Mobilen började ringa efter ett litet tag, så mamma sprang och hämtade den åt mig. ”Svara mamma, det slutar snart ringa.” Ropade jag, då jag hörde vart ringsignalen spelade. Jag hörde hur hon började prata, och jag kunde inte höra vem det var. Men tillslut kom det, ”Åh, hej Justin, ja, hon är här. Vänta lite.” Mamma räckte mig mobilen och lyfte upp Liam och gick in i köket. ”Hej” svarade jag och ett litet leende trängde sig fram på mina läppar. ”Hej, är du ledsen?” Hur kunde han höra det av ett ord, tänkte jag för mig själv. ”Ja, har inte vart bästa dagen idag.” ”Vill du prata om det?” Han kanske kunde få mig på andra tankar, så jag berättade vad det var som hade hänt. Jag började gråta ännu mer när jag hade berättat det. ”Jag kommer aldrig erkänna att jag har sagt detta jag kommer säga, men jag är livrädd att han ska komma hit.” Han suckade högt. ”Du får vara rädd, det är inget du behöver skämmas över. Jag önska jag kunde vara där och hålla om dig.” Han fick mig att må bättre, utan att egentligen göra något speciellt. Han sa bara det jag verkligen behövde höra.

På kvällen skulle jag och Alessa hem till Ryan och kolla på film, vi skulle ha Pirate of the Caribbean kväll. Mamma gillade inte taken av det efter det jag hade fått av Alex, speciellt inte efter att han skrev ”vi ses snart”. Men jag kan inte sitta inne tills han kommer och knackar på dörren. Mamma fick inte som hon ville, utan jag drog iväg till Ryan, Alessa var redan där. Så det var bara mig dem väntade på. Vi slog oss ned i soffan, eller ja, dem två la sig där och höll om varandra medan jag satt i en av fåtöljerna. När vi hade sett första filmen, eller ska jag säga jag hade sett den. Startade vi den andra på en gång. ”Snälla ni två, kan ni titta på filmen nu istället.” jag blev lite irriterad av att dem hela tiden smaskade med varandra. ”Oh, någon som behöver lite ompyssling?” Ryan försökte vara rolig, men jag gav han bara fingret. När vi hade sett två av filmerna valde jag att lämna dem två. Jag blev fruktansvärt trött. När jag kom hem, parkerade jag bilen på uppfarten, och skulle precis låsa den då jag hörde någon bakom mig.

”Hej Clar. Länge sedan. Hur mår du?” rösten skar i mina öron, mitt hjärta började slå snabbare stag, och jag fick en puls på säkert 500. Jag blev livrädd, ”vad gör du här?” frågade jag försiktigt, samtidigt som jag vände mig om. Där stod han, livslevande framför mig, Alexander Jackson. ”Jag har saknat dig, och min son.” Han började närma sig mig. ”Du har ingen son, och du kommer aldrig att få en, i alla fall inte av mig, så du kan lika gärna gå. Jag vill inte se dig igen.” Jag vände mig och för att gå, men precis innan jag tog första steget fick jag en duk med något medel för både munnen och näsan.

”Justin, jag är kär i dig, förstå det.” Jag sa samma sak som jag sagt dem senaste 10 minuterarna men han fortsatte sucka och höja rösten åt mig. ”Jag har hört det, men vad tycker du att jag ska göra?” Nu var det min tur att sucka. ”Säga att du är kär i mig, och att vi löser det, vore ju kanske kul.” Nu lugnade han ned sig en aning. ”Jag är sjukt kär i dig, men jag kan inte lova att vi löser det. Kan vi inte se vart det leder?” ”Yeah, guess so. Hejdå. Kul att lära känna dig.” ”Vad håller du på med?” Jag torkade dem sista tårarna som hade runnit. ”Jag gör det lätt för dig att glömma mig.” ”Fan Clar. Ge dig nu. Jag hör av mig imorgon när jag vaknar. Lova att svara då.” Jag tog ett djupt andetag, ”Ja, jag svarar.”

Där avslutade vi vårt samtal, och jag gick upp och la mig bredvid Liam. När jag ser på honom, så fridfull och så liten. Inga bekymmer, mer än en spik i foten, det läker och han kommer inte märka av det om några månader. Men ett brustet hjärta, vad gör man med det? Jag somnade ganska på en gång då jag hade lagt mig ned. På morgonen vaknade jag av att Liam låg och stirrade på mig, han rörde sig inte, men jag kände mig iakttagen. ”God morgon mamma.” jag vände mig så jag såg honom och pussade honom på näsan. ”God morgon min ängel. Hur känns det i foten?” Han tittade ned och kände på foten. ”Det känns knappt.” Det gjorde mig glad. Då kanske det inte var så allvarligt. Mobilen lyste till i ögonvrån på mig. Men jag orkade inte bry mig i den. ”Är du hungrig?” Han nickade och kastade sig ur sängen och sprang ned. Om jag ville hinna med, var det lika bra jag gjorde likadant. Jag gick in i min garderob och skulle hämta en tröja, då jag såg att en av Justins tröjor låg på golvet. Jag tog på mig den, jag saknar honom verkligen.

”Mamma, vad ska vi göra idag?” Jag tänkte för mig själv ett tag. ”Ska vi fråga om Jazmyn kanske vill komma hit?” Han lös upp och blev glad. ”Ja, nu?” Jag kollade på klockan och insåg att den inte var mer än 8, ”nej, hon sover nog fortfarande.” Vi satt vid köksbordet och åt frukost i säkert 40 minuter. Liam gick och satte sig framför tv:n när vi var klara, och jag plockade undan. Mamma hade fortfarande inte vaknat, så jag sa åt Liam att han fick vara lite tyst tills hon vaknade, eller klockan blev lite mer. Jag gick upp och skulle ta min mobil, då jag såg att Justin skrivit att jag skulle logga in på skype. Men jag svarade att jag inte hade någon, men kunde göra en. Så jag tog med mig datorn och mobilen ned, och satte mig bredvid Liam i soffan.

När jag hade hållit på och krånglat med skype i säkert 30 minuter ville det äntligen funka, och jag skickade mitt användarnamn till Justin, så han kunde hitta mig, då jag inte fattade ett skit av det. Oteknisk som man är, ibland tror jag tom att jag har tummen mitt i handen. Liam satt och tittade på vad jag gjorde, men han sa inget. Helt plötsligt plingade det till i datorn, och jag antog att han ringde upp mig, så jag tryckte på svara. En stor bild kom upp på en ruskigt trött Justin. Själv såg jag väl kanske inte heller så pigg ut, men han har sett mig värre. ”Förlåt för igår, var inte meningen att bli arg på dig.” Innan han ens hälsade bad han om ursäkt. Undra varför? ”Jag förstår dig, jag har inte vart så snäll jag heller.” Liam flyttade sig närmare mig, ”Mamma, vem pratar du med?” Jag tittade skräckslaget på Justin som började le, ”Jag pratar med en vän, Justin heter han. Vill du se?” Jag kollade på Justin för och se om det var okej, och han nickade, så jag lyfte upp Liam i mitt knä. ”Hej, Justin.” Min son är vänlig, han hälsar alltid. ”Hej Liam.” svarade han tillbaka. ”Jag ska prata lite med Justin nu, kan du gå och väcka mormor?” Utan att ens svara sprang han iväg och jag vart ensam med Justin.

”Han liknar dig, lika söt.” sa han och jag kände hur mina kinder hettade till. ”Aaww, rodnar du?” Jag vek ned mitt huvud, ”nej, det gör jag inte.” svarade jag och skrattade. ”Titta på mig då.” Jag tittade upp på honom och han såg allvarlig ut. ”Vem är pappan?” Jag tittade mot mammas sovrum och valde att ta med mig daton upp på mitt rum. Detta var inget Liam behövde höra. När jag satt ned i sängen så tog jag ett djupt andetag. ”Det jag berättade för dig dagen fören innan du åkte..” sen han jag inte säga mer. ”Du behöver inte berätta, jag förstår ändå. Förlåt, var inte meningen.” Jag log snett. ”Det är lugnt, inga fler lögner. Jag lovar dig. Men Liam vet inget, och behöver inte veta heller, fören han blir äldre.” Han nickade och jag tror han förstod. ”Den egentliga anledningen till att jag inte sa något, var för att skydda dig. Eller till att du inte fick träffa honom, jag vill inte att du ska hamna i blåsväder. Du har en stor karriär att tänka på, du behöver inte något som sätter dig i klistret, och du behöver inte förklara dig för massa tidningar.” Han tittade frågande på mig, ”Så du menar att du hade tänk att hålla det hemligt hela tiden, hur tror du det hade gått?” Jag himlade med ögonen. ”Nej, men jag ville se hur långt det gick mellan oss. Jag planerade inte att falla pladask för dig, men jag gjorde det.” ”Det gör alla tjejer, oavsett om dem vill eller inte.” Hans svar fick mig att tappa andan, menade han verkligen det där? ”Varför hänger du kvar vid mig då, om du ändå kan välja och vraka bland massa andra?” Han suckade högt och la händerna för ansiktet. ”Menade du verkligen det där? Möjligtvis för att jag gillar dig. Ge dig nu, jag vill inte bråka med dig.” Jag log lite, men trodde inte att han skulle se det. ”Vad ler du åt?” frågade han. ”U liiiike meee” Nu var det han som log.

Vi bytte samtalsämne ett tag, eller för alltid hoppas jag. Vi bråkar ju bara om det där. ”Om en vecka ska jag till Toronto och ha en konsert. Vill du komma och dela den stunden med mig? Självklart betalar jag.” Jag funderade ett tag, jag skulle ju kunna fråga mamma om hon inte kunde ta Liam, om inte hon också skulle till Toronto just då. ”Vänta, ska höra med mamma om barnvakt.” Jag sprang ned innan han hann reagera, och kollade om mamma hade klivit upp. Men det hade hon inte, så jag vände riktning och gick in i hennes sovrum. ”Mamma, om en vecka ska du till Toronto då?” hon hade sin almanacka bredvid sig, så hon plockade upp den och kollade. ”Nej, inte som är planerat nu i alla fall. Vadådå?” ”Justin ville att jag skulle komma till Toronto då, det är enda gången under dem här två månaderna som han är borta, då vi kan träffas. Så det skulle vara guld värt om du ville ta Liam.” Hon tittade allvarligt på mig. ”På ett villkor, och det är att jag får träffa Justin när han kommer tillbaka hit sen. Jag vill se vad det är för människa som stulit min dotters hjärta.” Jag nickade och sprang tillbaka upp på mitt rum.

”Mamma kunde ta Liam på ett villkor.” sa jag när jag satt mig tillrätta. ”Vadå?” svarade han och gjorde en ledsen min. ”Att hon får träffa dig, jag citerar henne. Jag vill se vad det är för människa som stulit min dotters hjärta.” han skrattade till lite, och log sitt extremt sexiga leende. ”Justin, vem pratar du med?” hörde jag en tjej röst ropa. Bakom honom kom det in en medelålderskvinna. ”Mamma gå uuuut.” jag började skratta och gömde mig bakom en kudde så att hon inte skulle kunna se mig. ”Du kan komma fram nu, hon gick.” skrattade han fram. Så jag drog ned kudden lite, men inte helt. ”Sluta göm dig, jag vill ju se dig helt.” jag skrattade till. ”Det får du allt vänta med tills vi är gifta.” han tittade konstigt på mig. ”Nej, det behöver du inte. Eller ah, nej.. Det där vart fel. Glöm det jag sa.” Hans leende sträckte sig ända till öronen, och jag hörde hans skratt. ”Men du, jag måste gå nu. Ska iväg på massa skit innan jag har konsert ikväll. Jag skriver till dig ikväll. Okej?” Jag tog bort kudden så han kunde se mig innan vi stängde ned. ”Okej, lycka till. Och ge alla tjejer det dem vill ha nu.” Jag gjorde en slängpuss till honom som han fångade.

När vi hade ätit lunch ville Liam att jag skulle ringa Jeremy och fråga om inte han kunde ta med sig Jazmyn hit, så att dem fick leka lite. Jag letade på hans nummer i mobilen och det gick flera signaler innan han svarade. Han frågade hur det hade gått med Liam, och jag svarade att det var helt okej med honom, men han fick som medicin han skulle äta i 5 dagar, för att hindra inflammation. ”Men anledningen till att jag ringde var för att höra om inte du och Jazmyn har lust att komma hit, så dem får leka lite?” ”Det kan vi absolut göra, vi kommer om 30 minuter. Vart bor du?” Jag sa min adress och sen la vi på. Jag tror att han har lite dåligt samvete för att han berättade för Justin om Liam, men jag får skylla mig själv. Jag skulle ha gjort det på en gång. ”Liam, dem kommer om en halv timme.” Det känns så skönt att han äntligen kan leka med andra barn, hade jag inte träffat Justin, hade det inte vart så här.

En halv timme senare satt jag och Jeremy i köket och drack kaffe, och Liam och Jazmyn var på hans rum och lekte. ”Jag hörde du hade pratat med Justin igår.” sa jag med ett snett leende. ”Jo, och vad jag förstod så hade inte du berättat om Liam. Förlåt för det.” Jag skrattade till lite. ”Äh, jag får skylla mig själv. Jag skulle ha berättat om honom på en gång, men vi löste det efter ett rejält bråk inatt.” Han tog en klunk av kaffet. ”Jag hoppas verkligen att det löser sig helt mellan er, du är en bra tjej för honom. Han behöver någon som kan hålla kvar honom på jorden, och jag tror att du är bra på det. Plus att det kommer gå hur bra som helst med Liam, han älskar barn. Så det är väl bara Liam som ska älska Justin nu.”

Det har gått en vecka sedan Justin åkte, och sedan vi hade vår lilla fight över telefon. Ingen hade hört av sig till den andra sedan dess, det känns konstigt. Men samtidigt ganska skönt, då behöver jag inte oroa mig över hur jag ska göra med Liam. Det är bara Liam som räknas nu. Skolan slutar om en vecka, sedan är det sommarlov som räknas, och då har jag lovat Liam att vi ska åka till Paris och gå på Disney land. Han längtar så han håller på och kryper ur skinnet. Mamma ska självklart åka med, då hon ska på massa möten med jobbet i Paris. Så då passar jag på att följa med.

Alla prov i skolan är avklarade, så jag kunde vara hemma från skolan idag, och ta med Liam till lekparken igen, passa på när alla andra är i skolan, och ingen kan se mig. Ego, jag vet. Men fan, vad ska jag göra? ”Liam är du klar?” Ropade jag så han skulle höra mig då han satt framför tv:n med högsta volymen på. ”Ja, mamma. Jag kommer.” Han slår av tv:n själv, så det behöver jag aldrig göra, han börjar bli stor nu. När vi kom fram till lekparken såg jag redan innan vi parkerat bilen att Jazmyn satt i sandlådan, och Jeremy satt på en bänk längre bort och pratade med någon. Liam sprang ifrån bilen utan att stänga dörren, så det där med att han blivit stor tar jag tillbaka.

När jag hade setat på en bänk på andra sidan mot Jeremy, såg jag hur han reste på sig och var på väg mot mig. Men när han började närma sig mig, såg man att han hade tänkt sätta sig på bänken som jag satt på. ”Hej, visst var det Clarissa du hette?” Jag tittade upp på honom och log, han var fruktansvärt lik Justin. ”Ja, det var det.” Vi satt och slö pratade lite om smått och gott. Tills Liam gav ifrån sig ett rejält skrik. Både jag och Jeremy kastade oss av bänken och sprang fram till lekborgen som fanns där. Liam stod högst upp, så jag fick klättra upp. Tur man är liten och smidig. När jag kom upp till honom stod han blixt stilla. ”Vad har hänt älskling?” han fortsatte skrika så mycket han orkade, men jag kunde inte förstå vad det var som hade hänt. ”Liam, du måste tala om vad det är som har hänt, om du vill att jag ska hjälpa dig.” han skrek ännu mer, men till slut fick han fram två ord. ”Spik, foten” jag tittade ned på Jeremy som stod med Jazmyn i famnen. ”Han har en spik i foten, vad ska jag göra?” han tittade skräckslaget på mig, ”Du måste försöka få ut den.” jag tittade skräckslaget på honom, men gjorde en ansats till att lyfta bort Liam. ”Här, ta mina nycklar. Och så tar du emot, när jag skickar ned honom. Jag tar med Jazmyn bort till bilen.” han tog emot nycklarna och ställde sig beredd. ”Vill du att jag följer med? Erin är ändå där bort med Jaxon, hon kan ta Jazmyn.” Jag nickade till svar, och tog tag i Liam och drog upp honom fort, sen skickade jag ned honom till Jeremy, själv fick jag åka rutschkana ned för annars hade jag också fastnat någon stans. Medan Jeremy sprang till bilen tog jag Jazzy under armen och sprang med henne fram till Erin. ”Jag och din karl åker upp på akuten, Liam har trampat in en spik.” Det var det enda jag sa och sprang bort till bilen.

Väl uppe på akuten, viste jag absolut ingenting. Hade jag inte haft Jeremy med mig då hade jag virrat där än. En sköterska kom och tog emot oss, så jag fick bära in Liam i ett rum och lägga honom ned på en brits. Han grät så mycket att jag började få panik, ”snälla, kan inte du ta min telefon och ringa min mamma.” han tittade på mig och gav mig min väska, så jag kunde ta upp min telefon. ”Klart jag kan, slå hennes nummer så går jag ut och ringer.” jag gjorde som han sa och han försvann ut genom dörren. Liam fortsatte skrika, och det blev bara värre och värre. Sköterskan som tog emot oss hade tagit av honom skon, och kallat på doktorn. ”Ta det lugnt, mamma är här. Jag går ingenstans.” jag försökte hela tiden lugna ned honom, men det var inte det lättaste. Dörren öppnades och in kom en ung kille i vit rock. ”hej, Dr. West” sa han och sträckte fram sin hand, och jag hälsade artigt. ”Så du har trampat på en elak spik?” Han hade lugnat ned sig lite nu, så han nickade i alla fall till svar. Skönt att han kunde kommunicera.

Efter en timme på lasarettet fick vi äntligen åka hem, med lite medicin i fickan. Dom sa att det var tur att spiken inte var rostig, och jag är glad att inget mer allvarligt hände. Min puls gick nog i minst 500. Det finns vissa saker som mamma man inte vill att sitt barn ska uppleva, och det är att något allvarligt ska hända. Jag tycker att det är jätte jobbigt när Liam gråter, spelar ingen roll om det handlar om att han inte har fått en glass, eller om han har gjort sig riktigt illa. Ingen mamma eller pappa vill se sitt barn ledset.

Liam somnade i soffan på en gång när vi kom hem, och jag kunde äntligen pusta ut. Han tyckte att det var obehagligt att gå på foten, och det kan jag förstå. Så nu får jag bära omkring på honom, men det gör mig inget. Han blir snart bra, och det är huvudsaken. ”Mamma, jag vet inte vad jag hade gjort om inte Jeremy vart med. Hur ska jag kunna tacka honom?” Mamma tittade upp på mig, då hon satt och läste tidningen. ”Jag vet inte gumman, du kanske kan bjuda hit hans familj på middag någon dag?” Jo, eller hur. Hej, Justin jag bjuder din pappa på middag, men för dig kan jag inte berätta varför. Fan, detta var dömt från början att misslyckas, jag skulle aldrig ha påbörjat något med Justin. Allt kommer gå åt helvete.

På kvällen när jag hade burit upp Liam i min säng då han ville sova bredvid mig inatt så gick jag ned för att hämta min mobil. Jag hade ett sms från Justin, efter en vecka av tystnad. Men jag tänkte inte öppna det fören jag låg i sängen och kunde slappna av ordentligt. Jag borstade mina tänder och plockade upp lite kläder som låg över golvet. Sen kröp jag ned bredvid Liam, han sov så sött. Platt på rygg och med armar och ben åt olika håll. Jag tog fram mobilen och öppnade hans sms.

”Hej, tänkte bara tala om att jag vet att du har en son. Det var dumt av dig från början att inte berätta något för mig, för jag gillar dig verkligen. Men att börja något med att ljuga, det funkar inte. Min pappa berättade idag vad som hade hänt. Om du funderar över hur pappa kunde veta att det var du, så har jag berättat för honom om dig. Jag pratar om allt med min pappa. Jag beklagar det som hände Liam, och jag hade seriöst hoppats på att få träffa honom en dag. Men jag vet inte, tycker du att du gjorde rätt när du inte berättade det?!”

Jag visste absolut inte vad jag skulle svara. Efter att ha läst detta sms så förstår jag hur mycket jag har förstört, antingen skulle jag ha avslutat det jag och Justin hade från början, precis som jag själv hade tänkt, om inte Alessa hade lagt sig i. Eller så skulle jag ha berättat sanningen, och hoppats på att han kanske ville lära känna mig i alla fall, och det verkar han ju faktiskt, eller ja. Jag vet inte.

”Förlåt, jag vet inte vad jag ska säga, och jag kan inte få det ogjort. Jag velade hela tiden då vi var med varandra om jag skulle berätta det eller inte. Men jag visste inte hur du skulle reagera, jag var rädd att du inte skulle vilja ha mig då du skulle få reda på det. Även om jag inte känner dig, så betyder du fruktansvärt mycket för mig, bl.a. för att jag har haft sjukt kul med dig. Jag vet inte vad jag ska säga Justin, och det är första gången. Om du vill så får du jätte gärna ringa mig, men bara om du har tid, annars struntar du i det. Jag vill prata med dig istället för att skriva.”

Jag tryckte på skicka, men det tog emot. Jag viste inte hur han skulle ta det. Men det fick jag reda på bara några sekunder senare då det ringde i min mobil och det stod Biebs över displayen. ”Hej, vänta två sekunder, ska bara sätta på mig morgonrocken och gå ut ur rummet, Liam sover.” det sista sa jag ganska tyst, för jag skämdes. Men samtidigt var det skönt att kunna säga det till honom. När jag hade fått på mig den och gått ut ur rummet, för att fortsätta ned och ut på gården, så fortsatte jag. ”Nu är jag ute.” Han var tyst, men jag hörde hans andetag. Jag saknar honom verkligen. ”Varför berättade du inte?” så började han vårt samtal. Och jag fick tunghäfta, för första gången, då jag pratat med honom. ”Jag har vart egoistisk. Jag har gömt Liam för alla. Alessa och Celia fick reda på honom någon dag innan du och jag träffades första gången.” Jag hörde att han tog ett djupt andetag, och jag gjorde mig beredd på att få höra ett och annat. ”Förstår inte du att jag gillar dig för den du är, att du sen har en son gör det svårare för mig. Men hade du berättat det från början hade jag kanske kunnat göra något åt det.” Jag kände hur tårarna brände. ”Hur skulle du kunna göra något åt det? Liam finns, och försvinner inte.” Han suckade. ”Jag hade kunnat vänja mig vid tanken på ett annat sätt.”

Hur tror ni att det går för dom? Blir dom sams, eller blir dom mer osams?!

Kom igen nu, ge mig era svar :)

Jag satt länge och läste om det där sms:et, varför var han tvungen att göra allt mycket jobbigare, inte bara för mig, utan för sig själv också? Utan att svara på det där la jag ned telefonen. Men alla tre satt och stirrade på mig, precis som att jag hade gjort något olagligt. ”Vem var det där ifrån?” frågade Celia. Skulle jag ljuga, eller skulle jag säga att det var från Justin, och sen ta alla frågor om vad han skrev och vad som fick mig att reagera på det sättet. Sanningen Clar, det är den du ska hålla dig till. ”Det var från Justin, en fet kärleksförklaring.” svarade jag och suckade. Ryan himlade med ögonen. ”Han tycker om dig, han kommer inte ge sig fören du är hans. Tro mig, när han ser något han vill ha då ger han sig inte.” Jag hade mina aningar om det Ryan just sagt, och jag förstod att han verkligen hade rätt också. ”Jag måste tänka, jag måste verkligen veta vad jag själv vill. Innan jag hoppar in i något.”

När jag kom hem hörde jag hur mamma stod och själv lite smått i köket, och så hörde jag TV:n på. Det var skönt att äntligen ha mitt vilddjur hemma igen. ”Mamma, mamma, mamma” hörde jag rop ifrån vardagsrummet. Så jag sprang dit och såg hur Liam stod och hoppade i soffan. ”Hej skitunge. Du vet vad vi har sagt om att hoppa i soffan.” han slutade genast och sprang fram till mig, jag bar upp honom och kramade honom riktigt mycket. Han fick även lite pussar här och där, som jag vet att han inte tycker om. ”Mamma, du vet vad vi har sagt om dem där pussarna.” Jag började skratta och pussade honom igen.

Mamma stod i köket och gjorde mat, så jag tog med mig Liam dit. ”Hur var det i Toronto då?” hon tittade ned på mig då jag satt på en köksstol med Liam i knä. ”Jodå, det var helt okej. Affärerna går bra.” Jag log mot henne. ”Vad gör du för mat?” Hon viftade till med en påse som det stod TacoMix på, så jag förstod att det var tacos på g. ”Gud så gott. Det tycker väl du också?” frågade jag och kollade ned på Liam. Han nickade som svar och hoppade ned från mitt knä, och tog mig i handen för att vi skulle gå någonstans. Han stannade inte fören han var på sitt rum, och så vände han upp och ned på sitt lego. ”Kan inte du bygga med mig?” Han log sitt charmiga leende, så man kunde inte säga nej. ”Klart jag kan.” sa jag och satte mig ned på golvet med honom. Vi satt där länge och byggde allt från hus till bilar. Men varje gång jag var klar med något så kastade han det i golvet och sa att jag skulle bygga något annat. Han är för rolig den där lilla krabaten.

Mamma ropade efter 40 minuter att maten var klar, så då fick jag en ursäkt till att sluta bygga något som han sen förstörde tre sekunder efter att det var klart. ”Liam, kom nu. Det är mat.” Innan jag hann säga det sista hade han edan sprungit förbi mig och ned för trappen. ”Spring inte i trappen, du kan ramla.” Men det lyssnade han inte på, utan fortsatte springa in i köket och såg till så att mamma lyfte upp honom på sin stol. Mamma hade redan lagt upp tacos på Liams tallrik när jag kom ned, han äter inte med bröd. Utan kladdar lite med fingrarna, så då är det lättare om inte brödet är inblandat. Jag och mamma tog varsin och började äta, det var riktigt längesedan som jag åt tacos, och gott är det ju, så jag förstår inte varför man inte äter det oftare.

”Hur gick det igår då?” frågade mamma, och jag förstod att hon inte sa hans namn på grund av att Liam satt bredvid. ”Jodå, han sov här. Vi pratade massor, och det var jobbigt för oss båda när han åkte idag.” Mamma log mot mig, och tog sedan en tugga av sitt bröd. ”Du gillar honom verkligen?” utan att svara gav jag henne en nickning istället. Men munnen full av mat gick jag ut till min väska och tog upp min mobil, jag bläddrade fram meddelandet från Justin och visade mamma det. Hennes min i ansiktet ändrade sig inte fören hon la ned telefonen på bordet, då hennes ansikte sprack upp i ett stort leende. ”Oj, han var rak på sak måste jag säga. Men ah, han verkar ju gilla dig.” Vi fortsatte diskutera runt Justin, om vad jag ska göra.

När vi hade ätit klart och plockat undan allt, samt torkat golvet under Liams stol så bar jag upp honom i badrummet. ”Vill du bada med bubblor?” frågade jag honom då jag höll på och klä av honom, han hade köttfärs i hela ansiktet, eller i alla fall kladdet efter. ”Jajaja, bubblor.” svarade han bara och försökte hoppa i badkaret. Vi ar två toaletter i huset, en inne i mitt rum, och en på samma våning men utanför ett rum, och där har vi badkar. När jag hade fått av honom allt och stoppat i honom i badet gick jag för att hämta leksakerna som brukar stå under handfatet i en stor låda. När han badar då är det så lite kläder som gäller, annars ser man ut som en dränkt katt när han är klar, och det var inte annorlunda denna gången heller.

När vi hade kastat vatten på varandra i 40 minuter var det dags för honom att bli tvättad, och det gillar han inte. Men det är sådant som måste göras. ”Sluta, du måste bli ren, det bara är så.” Men han fortsatte streta emot, och kasta vatten omkring sig. Tillslut när jag hade fått skölja ur håret på honom så hämtade jag en handduk och sköljde av honom. Jag brukar alltid virra in honom så bara ansiktet syns, och det gjorde jag även denna gång. Sen brukar vi sätta oss och kolla på TV en stund. När klockan började närma sig åtta bar jag upp honom till sin säng och drog på honom blöja och pyjamas. ”Vill du att jag ska läsa för dig?” han nickade och hämtade en bok, Bilar. ”Hur många gånger har du inte hört historien om Blixten McQueen?” han skrattade bara. ”Igen, igen”

Jag läste boken för honom, och för första gången på länge somnade han innan jag hade läst klart den. Undra hur mycket mamma har kört fram och tillbaka med honom idag, eller så var det badandet som tog all hans energi. Jag plockade i alla fall ihop allt lego från golvet och drog igen dörren lite löst, så att inte det lyser in i hans rum så mycket. Från nedervåningen hörde jag hur min mobil ringde, men jag hann inte ned fören det slutade. Jag suckade och gick in i köket där jag viste att jag hade den sist. Det var Justin som hade ringt, så jag ringde upp honom istället.

”Baby, varför svarade du inte?” var det första han sa när han svarade. Jag skrattade för mig själv. ”Jag hann inte, jag var uppe på mitt rum, och mobilen låg i köket.” ljög jag, men det var en vitlögn, så vad gör det? ”Jaha, trodde du redan hade glömt mig.” svarade han och gjorde snyftningar. ”Fan vad du är söt, sluta med det.” Nu var det han som skrattade, men sedan hörde jag hur han blev allvarlig. ”Fick du inte mitt sms tidigare idag?” En kort tanke for igenom mitt huvud. ”Jo, men jag förlorade fattningen, så jag viste inte vad jag skulle svara. Du måste sluta med allt det där. Jag har ingenting att ge dig.” Han blev tyst ett tag, trodde nästan han hade lagt på. ”Sluta med vad? Att vara kär i dig. Det är tyvärr inget jag kan hindra, jag känner som jag känner. Och senast igår på stranden sa du att du ville vara med mig också. Var det bara något du sa eller?” hans röst lät hård, näst intill lite arg. Några få tårar letade sig ned längs mina kinder, och jag hörde honom hur han tog ett djupt andetag. ”Förlåt, var inte så jag menade. Snälla gumman, gråt inte.” Jag lugnade ned mig lite, men jag tänkte inte låta honom komma undan så lätt. ”Helt allvarligt, efter allt vad jag berättade för dig igår kväll, så menar du på att jag säger saker jag inte menar.” Innan jag hann fortsätta så avbröt han mig. ”Nej nej, det var inte så jag menade. Kan vi inte bara stryka ett streck över detta. Jag vill inte bråka med dig.” ”Det skulle du ha tänk på innan.” svarade jag och la på. Bara sekunderna senare ångrade jag mig, men tänkte inte ringa upp.

När jag kollade på honom såg jag inte vad hans blick ville säga, men jag viste vad min nervositet ville med detta. ”När jag var 14 år, hade jag en pojkvän, Alex. En kväll var vi på fest hos en gemensam kompis och han vart riktigt full. Han.. våldtog mig.” mina tårar började falla innan jag ens hade sagt första ordet, men jag lät dem inte hindra mig. Under tiden som jag pratade tittade jag ned på mina händer som var slingrade med Justins, men jag vände upp blicken när jag sa det sista. Utan att säga något mer så drog han in mig i hans famn, han smekte mig över ryggen och viskade lugnande ord i mitt öra. Jag avbröt tystnaden efter 10 minuter, och torkade mina tårar. ”Sedan dess har jag inte ens kysst en kille, så du förstår kanske att du är den första på två och ett halvt år.” Han tittade mig i ögonen och tog bort en hårslinga som låg i mitt ansikte. ”Hur kunde du låta mig kyssa dig så lätt på festen då?” utan att ens fundera svarade jag. ”För det första vart jag så chockad att jag inte hann reagera. Och för det andra, så har jag alltid sagt att får jag chansen att kyssa dig ska jag ta den, misstolka mig inte nu, men du är verkligen min största crush.” även fast det var jag som sa det där så vart jag generad, så jag böjde ned mitt huvud så han inte skulle kunna se mina rosiga kinder.

”Hur mår du idag då, med tanke på våldtäkten?” hans röst var lugn, och han dömde mig inte. ”Den kommer ju alltid att sitta i ryggmärgen, men jag försöker att inte tänka på det. Bara leva i nuet. Det konstiga är att han inte visade en tendens på våld någon gång innan.” Jag slängde ett öga på klockan och såg att den hade blivit nästan elva. ”Ska vi gå och sova?” Justin hann inte svara på det jag sa innan, så vi släppte det ämnet, nu vet han hur det ligger till i alla fall. När vi gick upp för trappen la hans sin hand på min rygg, jag log även fast han inte kunde se det. När jag hade gjort mig klar och bäddat ned mig undertäcket höll Justin på och borsta tänderna, jag hörde hur han stod inne i badrummet och försökte sjunga med munnen full av tandkräm. Skrattet gick inte att hålla tillbaka. ”Vad skrattar du åt?” frågade han när han kom ut. ”Ja, vad tror du? Inte varje dag man har en världskändis i badrummet, som dessutom sjunger med tandkräm i munnen.” han log mot mig, och böjde sig över, och gav mig en kyss. ”Inte varje dag man kysser en heller.” nu var det hans tur att skratta, för mitt ansiktsuttryck gick nog inte att beskriva.

När han hade lagt sig ned i sängen, la han en arm runt min midja och drog mig närmare sig. ”Jag kommer sakna dig, fruktansvärt mycket.” Jag kände hur det rann några tårar ned för min kind, men jag gjorde inget ifall att han skulle se det. ”Jag kommer sakna dig också. Din värme, dina perfekta läppar, din röst.” Han drog sina fingrar fram och tillbaka på min mage så jag tappade andan, ”Sluta säg så om mig, jag får inte säga att du är vacker, då får inte du säga så om mig.” skrattade han fram, samtidigt som han plågade mig med sina händer. Vi låg tysta ett tag och bara lyssnade på varandras andetag. Tillslut slutade han att dra sina fingrar på min mage, då han hade somnat. Jag kunde inte sova, jag var jätte trött, men min kropp kunde inte slappna av.

”Jag börjar falla för dig Bieber, och det är inte bra. Du åker imorgon, och vi kommer troligtvis inte se varandra igen. Den första känslan jag fick i kroppen när dina läppar mötte mina första gången går inte att beskriva, jag ville skrika rakt ut, samtidigt som jag ville att du skulle kyssa mig igen. Fjärilarna vaknar till liv varje gång någon nämner ditt namn, och jag kan inte få nog av dig. Vad ska jag göra när du åker imorgon? Vi kommer aldrig att fungera, du vet för lite om mig för att tycka om mig.” Med dem orden somnade jag i hans famn, han sov, så han skulle ändå aldrig få veta det där, men jag viskade det.

När jag vaknade var det tomt och kallt i sängen, min första tanke var att jag hade sovit över tiden till att säga hejdå till honom, men sen hörde jag duschen på i mitt badrum, då kunde jag lägga mig ned igen och andas ut. Strax efter min hemska tanke kom han ut i en handduk virrad runt höften. Han försökte döda mig. ”Justin, klä på dig, om du inte vill att jag ska dö.” sa jag och drog täcket över huvudet. Han skrattade och jag kände hur han kom närmare mig, för sängen sjönk ned. Tre sekunder senare drog han bort täcket, och log mot mig, samtidigt som hans läppar närmade sig mina.

När jag hade duschat och vi var klara med frukost och vad allt heter satt vi tillsammans i min nybäddade säng och bara tittade på varandra, utan att säga något. Han tog min hand och lekte med mina fingrar, det var en lättsam beröring och jag gillade den. ”Kan inte vi ta en bild tillsammans, så jag har något att titta på när jag är borta?” han log ett snett leende mot mig, men jag förstod att han var allvarlig. ”Klart vi kan, kom här.” sa jag och visade med min hand att han skulle sätta sig bredvid mig. Han la en arm runt mig och jag gav han en puss på kinden, och precis då tog han ett kort. Jag log när jag såg hur det vart att se ut. ”Ett till.” sa han och kysste mig, som vanligt försvann andan ur mig och jag kysste honom tillbaka, lite intensivare än vanligt. Jag hörde hur han hela tiden tog fler kort, från olika håll. ”Ett till, så jag får ha den som bakgrund på min mobil.” Jag skrattade bara åt honom, om hur han verkligen inte ville glömma mig, och år hur många bilder han egentligen redan hade. Men han plockade fram mobilen. ”Vill du ha en kyss på detta kort också?” Han skakade på huvudet och satte det bredvid mitt, jag förstod att han ville ha en söt bild. Då vi båda syntes, så jag la mitt huvud mot hans och kollade in i kameran.

Klockan började närma sig tre och han skulle snart åka till sin mormor och morfar för att säga hejdå till dem, han hade lite dåligt samvete för att han inte hade spenderat så mycket tid med dem denna gång, och då kan ni ju bara gissa vad jag hade, som var anledningen till att han inte vart där. Han stod i mitt rum och började plocka ned det sista i sin väska. Det var ett sorgligt ögonblick som var på väg att ta fart, men fanns inget jag kunde göra åt det. ”Har du allt med dig?” Han tittade upp på mig, men han log inte. ”Jag vill inte lämna dig.” Jag himlade med ögonen. ”Sluta nu. Jag vill inte heller att du åker, men du har en hel värld av tjejer som väntar på dig.” han skrattade ett glädjelöst skratt. ”Det finns bara en som jag vill ska vänta.” Nu fick det räcka, jag ville inte vara anledningen till att miljoner tjejer blev helt hysteriska. ”Ge dig nu, ge mig inte mer dåligt samvete.” Innan han hann svara så pressade jag mina läppar mot hans och genast så besvarade han den, och han la sina händer på min rumpa. Det var behagligt, faktiskt. Men samtidigt skulle det bli ännu svårare att släppa honom sen.

Det vart ett hemskt hejdå i dörren. Jag grät, och han grät. Han ville inte lämna mig, och självklart ville inte jag att han skulle lämna mig heller. Men det var någonting som var tvunget att hända. När jag hade stängt dörren, efter att jag stått på trappen och sett hans svarta Range Rover med tonade rutor köra iväg, sjönk jag ned mot dörren och la mitt ansikte i mina händer. Jag är patetisk, jag vet. Har känt honom i nästan två veckor. Vad är det och gråta över?

När jag kom upp i mitt rum efter att jag hade setat vid dörren i nästan en halv timme så hade jag fått ett sms av mamma, dem var på väg hem nu. Men skulle säkert inte vara hemma fören om några timmar då mamma kör ganska lugnt, och det är jag glad över, då hon har Liam med sig. När jag ändå hade mobilen uppe skickade jag iväg ett sms till Alessa.

Clar: Hej darling. Vad gör du? Ska vi ta en fika?
Alessa: Hej snyggo, jag är hemma hos Ryan med Celia. Klart vi kan, Ryan vill med också.
Clar: Ska jag hämta upp er eller?
Alessa: Ja, det kan du göra. Kom om 30 minuter.

Jag hoppade in i min garderob och letade på lite kläder. Orkade egentligen inte göra mig så mycket i ordning, men jag tvättade mitt ansikte, då jag såg ut som en panda av allt gråtande, sen sminkade jag mig igen. När jag hade hämtat upp dem och vi hade åkt in till staden och hamnat på ett sött litet café, satt vi och pratade om vad som skulle komma dem närmsta dagarna. ”Det kommer gå bra, Justin kommer tillbaka.” Alessa kunde verkligen läsa mina tankar, jag satt och funderade på om jag någonsin skulle få se honom igen. Jag tittade upp på henne med ett litet leende på läpparna. ”Jag vet, men jag saknar honom verkligen. Det låter sjukt, jag vet. Men fan, han fångade mig under en kväll.” Ryan tittade på mig och log, men jag kunde inte tyda hur leendet ville tala. ”Vad ler du åt?” frågade jag och slog han löst på axeln. ”Dig, jag ser verkligen hur fast du sitter. Men precis som Alessa sa, så kommer han tillbaka.” Precis när han sa det där så kände jag hur min mobil vibrerade till.

”Hej baby. Jag har aldrig letat efter en tjej att dela mitt liv med, just pga. av att jag är den jag är. Jag kan aldrig lita på någon fullt ut, men det är annorlunda med dig. Även om jag inte känner dig sådär jätte bra, så vet jag att jag kan lita på dig. Jag känner mig konstig, och min mamma säger att det är kärlek som ger mig den känslan, och hon har oftast rätt. Jag hoppas att du står ut i två månader, för jag vet i alla fall att jag kommer kämpa för dig. Jag ville bara att du verkligen skulle få veta vad jag känner för dig, jag tror jag är kääär! Jag ringer dig ikväll. Vill somna med din röst i mina öron. Puss puss <3”

”Kan inte vi gå en vända, så vi får prata lite?” Justin kollade på mig precis som att han hade något väldigt viktigt att säga mig, så jag vart lite nervös. ”Okej, det kan vi väl.” svarade jag och reste mig upp. ”Vart ska ni?” frågade Alessa. ”Vi ska prata lite.” svarade Justin fort och tog mig i handen och började gå bort från dem andra. Han var tyst, även fast det var han som ville att vi skulle prata. ”Vad var det du ville prata om?” Jag stannade precis i kanten på vattnet och såg ut över det. Vacker var det, då solen höll på att gå ned. ”Oss.” svarade han och ställde sig bakom mig, jag kände direkt hans kroppsvärme, och jag rös till. Mitt hjärta slog hårdare och fortare än vanligt. Hur kan en grabb få mig ur balans som han? ”Vadå oss?” svarade jag tyst, i hopp om att han kanske inte skulle höra. ”Så du menar att det vi har inte finns? Har jag drömt dessa dagar?” Jag var tvungen att vända mig om, för jag hörde att hans röst inte bar honom längre, och jag hade rätt. Jag såg en tår rinna ned för hans kind. ”Förlåt, detta är bara löjligt. Klart vi inte har någonting, du är för fin för..” Mer han hann inte säga innan jag avbröt honom. ”Jag hoppas för guds skull att du inte tänkte säga att jag är för fin för dig, för då lär jag köpa dig ett par glasögon. Vi har någonting, absolut. Men vad kan jag inte sätta fingret på. Jag gillar dig, det vet du. Annars skulle jag inte vara så här med dig..” han avbröt mitt eviga babbel genom att trycka sina perfekta läppar mot mina.

”Det där såg jag inte komma.” sa jag när hans läppar lämnade mina, men jag sa det med ett leende. Jag mådde för bra med honom, samtidigt som jag var rädd, rädd över hur allt med Liam skulle ta på honom. Men blir det ett hinder för honom, då är det så. Jag kan inte göra något åt att Liam finns, han är allt för mig. Och jag hoppas att jag någon gång i livet ska hitta en grabb att dela alla Liam´s dagar med. Justin tittade mig i ögonen, ”Jag gillar dig, sättet du tittat på mig, sättet du pratar och rör dig på. Men jag vet att det är någonting som du inte berättar för mig,” där svalde jag hårt, tänkte han fråga någonting om det? ”MEN jag låter det vara, just för att jag vill vara med dig. När du känner dig redo, så finns jag här.” Vad är det med denna grabb? Det finns ingen annan som honom, han är verkligen unik. ”Jag vill vara med dig också, men precis som du säger så finns det så mycket saker om mig som du inte vet om, och jag är rädd för hur du ska ta dem.” Han tittade på mig och la sina händer på mina kinder, smekte mig ned till halsen. ”Det är din ensak, jag gillar dig ändå. Okej?” För honom kanske det var okej, men hur skulle det kunna vara det för mig, jag som är rädd, och som en vacker dag är illa tvungen att berätta det för honom om vi fortfarande pratar med varandra. Även om vi kanske inte kommer bli tillsammans, så ljuger man inte för sina vänner. Då kan dem också vända en ryggen.

Vi stod och kramades ett tag, och det var verkligen underbart, att få känna hans händer som smeker en lugnt och försiktigt över ryggen samtidigt som han pussade mig på huvudet flera gånger. När vi kom tillbaka till dem andra satt dom där och huttrade, jag förstod att dem frös, för när Justin släppte mig insåg jag hur kallt det faktiskt var ute. ”Ska vi åka hem?” det var Ryan som var smart nog. Så alla nickade och började gå mot Justins bil. Jag satte mig frivilligt längst bak i bilen, jag ville inte att folk skulle se mig tillsammans med honom och få fel uppfattning, jag har vart med i tidningen en gång med honom, och det räcker. Men när jag satt där bak själv plockade jag fram min mobil och skrev ett sms till Justin.

Clar: ”Säg att du har packat och inte åker tidigt imorgon?”
Justin: ”Allt är klart, och jag åker klockan 3. Vadådå?”
Clar: ”Jag vill att du spenderar natten med mig, Ta det inte fel nu, :P”
Justin: ”Haha, snusk! Klart jag kan göra det, men jag måste hämta alla mina saker hemma hos Ryan. Vill du hem först eller?”
Clar: ”Jag bor ju ändå på vägen, så du kan släppa av mig och komma sen. Saknar dig redan. <3”
Justin: ”Det går fort, har inte så mycket där. Saknar dig mer, och dina läppar ;)”

”Vem sms:ar du med då?” Alessa väckte mig ur min och Justins konversation, utan att svara så log jag nog som ett fån. Jag kände till och med att jag rodnade. När jag vände bort blicken från henne mötte jag såklart Justins i backspegeln, och det blev ännu mer pinsamt. Väl hemma hos mig så hoppade jag ur bilen och sa hejdå till alla. Inget märkvärdigt hejdå till Justin, så dem andra började nog fundera om allt stod rätt till. Men jag brydde mig inte så mycket, Justins berättade det säkert för Ryan och Chaz, som sen inte kunde vara tysta till sina flickvänner. När jag väl kom in såg det ut som fan, och det låg leksaker ÖVERALLT. Jag hoppades verkligen på att Justin skojade då han sa att han inte hade mycket saker hemma hos Ryan. Men för säkerhetsskull låste jag dörren så att han inte bara kunde gå in, och så rusade jag fram och tillbaka med allt från lego till bilar. Allt åkte in på Liams rum, och där låste jag också. Mitt rum var också helt upp och ned, men det hade han redan sett i detta skick, så det gjorde mig inget.

Efter 40 minuter ringde det på dörren och jag sprang ned och öppnade. Lika glad som vanligt stod han där, och nu nådde hans glädje även ögonen. Jag gav honom en varm kram och drog med honom in. Alla hans väskor släppte han på golvet i hallen och la sina händer på mina höfter. ”Haha, vem är det som är snuskig. Jag läser dina tankar, grabben.” sa jag till honom då jag såg när han bet sig i läppen. ”Jag har bara saknat dig, och din underbara värme.” svarade han generat. Vi gick och satte oss i soffan då klockan inte var mer än halv 8 på kvällen. Ända sedan vårt samtal på stranden har jag funderat över att släppa en av bomberna. Han hade chansen att dra sig ur detta på en gång i så fall. ”Det som vi pratade om på stranden, om att det finns saker som du inte vet om mig. Vill du veta?” han tittade på mig med en blandning av nyfikenhet och bekymra i blicken. ”Ja, eller bara om du vill berätta det. Jag tvingar dig inte.” Han log snett mot mig. Jag satte mig upp så jag satt framför honom, i skräddarställning. Samtidigt som jag tog hans händer. Jag viste själv att detta skulle leda till att jag började grina, men han ska få veta. Så är det bara.

Verkligen ett kort, jag vet. Men jag är för trött för att skriva nå mer.. Och så ville jag att detta skulle sluta just som det gjorde. ;)

Vad tror ni det är hon berättar?!

Dagarna gick och det hade redan gått en och en halv vecka sedan jag för första gången i mitt liv fick se Justin, fick ta på honom, och fick känna hans läppar mot mina. Det är onsdag, och han åker imorgon, på turné i 2 månader. Det känns förjävligt, men det är sådant han måste göra. Jag kommer sakna honom, absolut. Men samtidigt måste mitt liv gå vidare. Under dessa dagar har jag vart i skolan och sen har jag vart hemma med Liam, vi har hittat på massa bus. Sedan har jag gått ut på kvällen för att träffa Justin en liten vända. Min ursäkt till att jag bara kunde gå ut på kvällarna var för att jag hade så mycket att ta igen i skolan, då jag hade vart hemma i tre dagar, och han gick på det, vilket jag är glad över.

Nu har jag precis kommit hem från skolan, och denna dag var lika jobbig som alla andra. Pam, skolans ”populäraste” som hon tror att hon är i allas ögon, har börjat kasta massa onda blickar på mig igen, tisslar och tasslar bakom min rygg, men som vanligt bryr jag mig inte. Jag har så mycket kärlek runt om mig så hennes avundsjuka behöver jag inte. För det är precis det hon är, avundsjuk. Det senaste hon sa innan jag gick ut från skolan var, ”Och du tror att du ska kunna få Bieber.” Jag sopade av min axel framför henne, för att visa att allt hon sa till mig det sket jag fullständigt i. Jag är glad att jag kan stå på mig själv, annars hade jag vart nedtrampad för länge sedan.

På köksbordet låg det en lapp när jag kom in, jag såg ändå från dörren att det var mammas handstil, men jag kunde inte förstå varför hon hade skrivit en lapp, enda gången hon gör det är när det har med Liam att göra, ifall att någon av mina vänner tar mobilen av mig. Jag vek upp lappen försiktig, visste inte alls vad jag hade att vänta mig. Men vart genast lugn då jag började läsa den.

"Hej gumman. Jag var tvungen att åka tillbaka till Toronto, så jag tog med mig Liam. Jag vet att det är Justins sista dag här så jag gör dig en tjänst. Spendera dagen med honom och var hemma i morgon från skolan, tills han åker iallafall. Puss mamma"

Vad är det som har flugit i min mamma? Hon har väl aldrig gjort något sådant för mig förut, och jag vet inte vad hon tror att jag och Justin är. I mina ögon är vi vänner, vänner som kysser varandra. Det är något jag kommer sakna när han är borta, att få pressa mina läppar mot hans. Han ger mig energi, han gör mig glad, men jag kommer aldrig tillåta mig själv att falla för honom. Jag trodde att det jag och han hade på festen hemma hos Ryan, bara var just den kvällen. Men saker förändrades dagen efter. Jag gillar honom, absolut. Men innan jag träffade honom var han just bara en kändiscrush, någon jag drömde om att få se. Nu har jag haft honom framför mig, så att jag fått känna på hans perfekta ansikte, dragit fingrarna genom hans lena hår och mycket mer.

Jag blev avbruten i mina tankar av att mobilen ringde, så jag sprang ut i hallen till min väska. När jag fick upp mobilen lyste hela displayen ”Alessa Girl ^” Undra vad hon ville då? ”Clar” svarade jag något stressad. ”Oh, hej. Vad gör du?” hon lät lugn, nästintill harmonisk. Det är inte likt henne. ”Nej, ingenting, kom nyss hem. Tänkte hoppa in i duschen. Du då?” ”Okej, nej jag tänkte höra om du ville följa med hem till Ryan, och kolla på film.” jag funderade ett tag för att inte låta allt för glad. ”Ja, det kan jag väl. Men som sagt så måste jag duscha innan jag går en meter utanför detta hus.” skrattade jag fram, och Alessa svarade med ett skratt hon också. Vi avslutade samtalet och jag sprang raka vägen in i duschen, Alessa skulle komma och hämta mig redan en halv timme efter. Så det var bara in och ut i duschen som gällde. Garderoben såg ut som ett slagfält, jag förstår inte hur det kan bli så här, men jag har bara mig själv att skylla.

När jag var klar med allt så tutade hon precis i tid. Så jag tog min väska och gick ut. Vi hälsade på varandra och hon backade ut från vår uppfart. ”Hur känns det för dig att Justin åker imorgon?” hon avbröt tystnaden med en rak på sak fråga. ”Jag vet inte, har nog inte riktigt förstått det än.” Hon gav mig en snabb blick innan hon kollade tillbaka på vägen. ”Men jag klarar mig. Har jag gjort det hela mitt liv utan honom, så gör jag nog det efter han åkt också. Dessa nästan två veckor har vart helt underbara, men som sagt, vi skulle inte funka.” Hon hann inte svara mig, fören vi var hemma hos Ryan. Båda grabbarna satt på trappen och dem log när vi kom, Ryan reste sig upp och omfamnade Alessa, och gav henne en kyss. Jag tittade häpet på dem, ”Så, ni är tillsammans?” Alessa log mot mig, medan Ryan nickade stolt. Jag kunde inte bli mer glad än jag redan var. Jag var så glad för hennes skull.

Justin satt fortfarande på trappen, han gav mig mystiska blickar som jag inte kunde tyda, och det störde mig lite. ”Varför tittar du på mig sådär?” frågade jag när jag gick emot honom. Han log mot mig ännu mer, ”Du är så vacker.” Varje gång han öppnade munnen för att säga något tog han andan ur mig, men denna gång. Vad höll han på med? ”Sluta säg så där till mig.” svarade jag och blev generad. ”Vad ska jag säga då, att du är ful? Då ljuger jag ju. Du är vacker, ta åt dig istället.” Jag slog till honom på axeln och satte mig bredvid honom. Han tog mig i handen och lät sina fingrar fläta sig runt mina. Alessa tittade på mig och log. ”Vet ni hur söta ni är eller?” Varför skulle hon ta upp det, när hon vet hur min situation ser ut? Justin bara skrattade åt henne.

När vi hade varit inne hos Ryan ett tag började vi alla bli lite smått hungriga. ”Ska vi ringa Chaz och höra om han ska med och käka pizza?” frågade Ryan och kollade på oss alla. Jag tyckte det lät som en bra plan, så jag nickade. Han gick iväg och ringde, själv satt jag och gosade ned mig i Justins bröstkorg. Han strök mig över ryggen. På hela jorden var det ett av ställena jag kände mig trygg. Ryan kom tillbaka, ”Vi skulle möta upp Chaz vid Starlin´s.” Yes, godaste pizzan i staden. Vi tog Justins bil, jag satte mig bak tillsammans med Alessa. På radion spelades Katy Perry – Teenage Dream, och alla sjöng med. Jag kunde hela texten, av den underliga anledningen till att jag spelade bara den låten en hel dag. Kalla mig galen, men sånt gör jag när jag hittar en bra låt.

Chaz stod redan utanför när vi kom och vid sin sida hade han Mad. Hon såg mycket gladare ut nu än sist jag såg henne, hon kanske har vant sig vid oss, eller så var det något som hade hänt henne sist, jag vet inte. ”Hej Chaziiie” sa jag och gav honom en kram. ”Du är för glad idag, din pojkvän åker ju imorgon” Jag spärrade upp ögonen och log ett fejkat leende. ”Haha, kul Chaz. Vi är inte tillsammans. Och det vet du, sluta tjata om det där.” Han la armen om mig, och skrattade. ”Det är väl önsketänkande från hans sida.” Utan att jag hann reagera kom Justin fram. ”Jag hör vad du säger, och du behöver inte skrämma iväg henne.” ”Ni två kan lägga av omgående, vi är inte tillsammans, och vi kommer inte bli det heller.” Alla tre grabbarna kollade på varandra, ”Oh, du kommer få kämpa, mannen.” Ryan slog Justin löst på axeln och skrattade. ”Annledningen till att jag kommer få kämpa är ju för att ni skrämmer iväg henne.” Justins finns kommentar. ”Lägg av nu, annars går jag hem.” Justin kollade på mig med rädsla i ögonen. ”Clar, var inte så hård mot honom.” Alessa kom fram till mig och log, jag log tillbaka och vi gick arm i arm in på pizzerian.

När vi alla hade ätit klart och var riktigt mätta bestämde vi oss för att vi skulle spendera kvällen på stranden, bara sitta och prata lite. Det är dem stunderna jag är livrädd för, tänk om någon skulle få för sig att fråga massa om mitt förflutna, eller att Alessa skulle kläcka ur sig någon olämpligt. Jag stod i mina egna tankar när jag hörde Justin ropa på mig. ”Vad är det?” Han tittade på mig med en frågande blick. ”Ska du stå där eller komma och sätta dig?” Jag skrattade åt mig själv, att jag hade stannat utan att jag märkt det och låtit mina tankar ta över. Jag gick bort till dem, då dem hade satt sig vid en liten brasa, som konstigt nog Chaz hade tänt, trodde inte han kunde sådant. Mad satt framför Chaz, med hans armar om henne, och Alessa satt precis lika på Ryan. Min magkänsla sa att jag skulle sätta mig med Justin, men min hjärna spökade med mig igen. Han åker imorgon, och vi kommer inte ses mer. Men jag lydde min magkänsla, och satte mig framför Justin, så han fick lägga sina armar om mig.

Vi satt länge tysta framför brasan, och bara kollade ut över den stjärnklara himmelen, och lyssnade till varandras andetag, tills Mad avbröt tystnaden, ”Hur känns det för dig Clar, när Justin ska åka imorgon?” Jag svalde hårt, och försökta argumentera med dem två som levde på mina axlar, den ena som sa att jag skulle leva i nuet och njuta, medan den andra sa att han skulle lämna mig i morgon, så den tyckte jag skulle lämna han nu. ”Självklart är det jobbigt, men det är någonting som han måste göra. Så det är bara någonting som jag får leva med” svarade jag och tittade intensivt i dem bruna djupa ögonen. Han log mot mig med ett varmt leende, men hans lycka nådde inte ända upp till ögonen som den brukade göra. Någonting var fel, med det jag svarade, men hade ingen aning om vad. ”Vad är det?” viskade jag till honom. Han lutade sig mot mig, ”Jag kommer sakna ihjäl mig efter dig. Du vet det va?” Istället för att svara på hans fråga så gav jag en tillbaka. ”Du vet om att du tar andan ur mig varje gång du öppnar munnen va?” Jag gav han en flirt.

Nu fick ni ett lite längre kapitel, hoppas ni gillar det! :) 

Och tak för alla fina kommentarer. Nu ska jag börja skriva på kapitel 15 :)

"Okej, jag sover här. Eller mena du specifikt med dig?" frågade jag med ett leende. Han tittade ned på sina fötter, "Med mig." svarade han tyst. "Okej, jag kommer snart. Ska bara säga hejdå till Alessa." Justin fattade vinken och gick in. Jag vände mig mot henne och hon hade ett leende på läpparna som sträckte sig ända upp till öronen. "Använd kondom" var det enda hon sa. Men för dem två orden fick hon en smäll på axeln, ”Vad tror du om mig? Vi känner inte ens varandra.” Hon bara log mot mig, och det störde mig lite. Men jag skulle allt se till så att jag kunde svara nej på hennes fråga imorgon, vi ska inte ha legat med varandra, så är det bara. ”Jag kommer inte till skolan imorgon, bara så du vet.” sa jag då hon ändå inte tänkte säga något. ”Nej, jag förstod det. Men vi hörs imorgon. Din mamma kommer hem då va?” Jag gav henne en kram, ”Jo, det gör hon. Hör av dig när du slutar.” Och med dem orden lämnade hon mig på trappen, och jag gick in.

Ryan var den enda som var nere när jag kom in igen, han höll på och plocka undan efter oss. ”Vill du ha hjälp?” han hoppade till, antagligen för att han inte hörde att jag kom in igen. ”Nej, jag klarar mig, det är snart klar. Du kan gå upp till Justin. Men ett tips, va tysta inatt.” han blinkade till med ena ögat mot mig, och jag suckade högt för att sedan gå upp. Jag knackade innan jag gick in, och hörde honom säga kom in. Han stod i bar överkropp när jag kom in, och mina ögon drog sig direkt ned till magen. Han var verkligen sexig, ”Hallå, här är mitt ansikte.” sa han med tjejröst och pekade på sitt ansikte. ”Haha, klä på dig då. Jag kan inte rå för att du är snygg.” Jag är väldigt ärlig, och jag skäms inte när jag säger något sådant, men det är säkert sådant som han får höra hela dagarna, så han bryr väl sig inte om jag säger det. ”Vill du låna en tröja och sova i eller?” Jag skakade på huvudet, men kom på att han inte såg mig då han stod lutad ned i sin resväska. ”Nej, det behöver jag inte, sover i underkläder.”

Jag tog av mig min mjukisdress och linnet jag hade på mig när jag kom, och jag såg hur Justin kollade på min kropp. Tanken slog mig att jag kunde ge igen för när han knäppte upp min BH och stack. Jag gick fram till honom och la mina armar runt hans nacke och kysste honom, först blev han chockad, men sen kände jag även hans händer på min kropp, speciellt när han borrade in sina fingrar i mina höfter. ”Du gillar vad du ser va?” frågade jag mot hans läppar. Jag kände hur han log, men han sa inget, så jag gick och la mig. ”Klart jag gilla det, kom tillbaka.” sa han och såg ledsen ut. ”Nu sover vi, händerna på täcket, Bieber.” Jag hörde hur han suckade, och kände även att han la sig ned i sängen. Vi låg sked och han höll om mig, det var trygg känsla som sköljde över mig, men samtidigt så fick jag dåligt samvete. ”Berätta något om dig.” Åh, shit. Vad ska jag berätta? Att jag blivit våldtagen och att jag har en två årig son? Nej, aldrig. ”När jag var 13 år dog min pappa i kriget. Så jag har bara min mamma, då jag inte har några syskon.” Jag kände hur han tog ett djup andetag. ”Beklagar, inte meningen att snoka.” ”Du snokar inte, du frågade och jag berättade. Det var en jobbig tid just då, men nu är det som det är. Min mamma är fantastisk på alla sätt, och jag har mina vänner.” Han smekte mig med lugna rörelser över magen. ”Vart bodde du innan du flyttade hit då?” Den frågan var lätt att svara på, ”Jag bodde i LA, på ett basområde, för militärer. Jag trivdes och hade vänner där med, som jag saknar idag, eller i alla fall en.” jag log när jag svarade, men han kunde inte se det.

”Berätta något om dig själv. Det enda jag vet om dig är väl i stort sätt att alla vet vem du är, och att du är förbannat snygg.” Han skrattade till när jag sa det sista. Även om han kanske har ett stort ego, så kan jag fylla på det mer. Jag gillar att säga sådana saker till folk som verkligen är det jag säger. Bieber är ju en av dem snyggaste som finns, så varför inte? Det är helt sjukt att jag, en helt vanlig tjej ligger i samma säng, och dessutom delar täcke tillsammans med honom. ”Ja, vad ska jag säga? Min mamma och pappa är skilda, har två fantastiska halvsyskon, Jazmyn och Jaxon, som verkligen ser till så att mina fötter är kvar på jorden. Kändisskapet gör folk galna, men jag har än så länge lyckats hålla mig från det.” NEJ. Hur kan detta vara möjligt, jag tänker inte ens fråga honom om hans pappa heter Jeremy, då är det kört. Men någon gång lär jag ju få reda på det. Vist det kanske finns fler söta flickor som heter Jazmyn, men nu när jag tänker efter så är dem väldigt lika. ”Hur gamla är dina syskon?” ”Jazmyn är 3, och Jaxon är 1.” Innan jag hann fundera något så kände jag när han kysste mig på halsen. Denna grabb gör mig galen, tänkte jag. ”Justin, vi skulle sova.” Jag hörde hur han skrattade till. ”Jag myser ju bara.”

När jag vaknade på morgonen så låg jag själv kvar i sängen, och jag kunde höra röster nerifrån som jag inte kände igen. Min första tanke var att det var Ryan´s mamma och pappa, det kändes lite jobbigt. Vad skulle dem tro om mig liksom? Jag reste mig upp ur sängen och precis när jag hade fått på mig byxorna kom Justin in. ”God morgon sötnos.” Jag tittade på honom och log, sen vände jag på mig igen. ”God morgon Bieber.” När jag höll på med mitt linne kom han och la armarna om mig bakifrån. ”Får man ingen puss?” Jag skrattade till. ”Klart du kan få, men hade tänk klä på mig, så du inte får chansen att klä av mig igen.” Han skrattade till åt mig, och jag kunde inte hålla mig själv. Tyckte jag var lite rolig. När jag hade klätt på mig gick jag fram till honom, där han satt på sängkanten. Jag satte mig gränsle över hans ben och gav han en kyss han sent kommer glömma.

När jag kom hem på dagen så var mamma redan hemma, ”Liiiam. Mammas lilla älskling, vad jag har saknat dig.” Han kom springandes mot mig med öppna armar, så jag tog emot honom och lyfte upp han, samt pussade honom i hela ansiktet. ”Uwe, mamma sluta. Jag lir ju kladdig.” Han är väl för go. ”Jag älskar dig, mest i hela världen.” Han pussade mig på näsan, ”jag älskar dig också.” När jag släppte ned honom sprang han fram till sin väska och rev ut massa kläder som jag inte sett tidigare. Jag kollade frågande på mamma. ”Jag har börjat med barnkläder, så varför inte se till att mitt barnbarn klär sig i dem?” Jag log mot henne samtidigt som jag kollade igenom kläderna. Det var massa olika t-shirtar med skate tryck på, och snygga jeans med olika mönster i alla färger. ”Skit snygga, nu kommer Liam bli riktigt snygg ju.” Han kom springandes från vardagsrummet med massa kepsar i handen, ”Vad är detta då?” Mamma skrattade åt mig bara. ”Jag fick dem av mormor.” Jag tittade ned på Liam. ”Hon är snäll, din mormor.”

På kvällen när Liam hade somnat så satt jag och mamma i köket och pratade om vad dem hade gjort och om dem hade haft kul. Samtalet bytte vändning då hon plockade fram en tidning och slog upp ett uppslag. Det första jag fick se var Justin, så jag förstod att jag skulle vara med någonstans. Jag hade rätt, dem hade fått en ganska bra bild på mig och honom då han håller mig i handen och vi går mot Ryan´s hus. ”Vill du förklara?” Jag tittade upp på mamma och förstod på hennes ansiktsuttryck att hon inte tänkte ge sig fören jag hade berättat. Så det var lika bra att göra det. Drog hela historien från början, och hon såg rent utav chockad ut. ”Så hur tänker du göra då? En relation slutar inte bra om den börjar med lögner, du vet det va?” Jag viste att mamma hade rätt, men jag var rädd. ”Jag är rädd mamma, jag vet inte hur han kommer reagera. Det skrämmer mig. Sen nu är jag livrädd att Alex ska hitta mig. Vad kommer han göra då?” Hon tittade på mig med stora ögon, hon hade nog inte tänkt på det hon heller. ”Jag vet inte gumman.” Jag gick över till mammas sida, och satte mig i hennes knä, och gav henne en kram. ”Jag älskar dig mamma, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.”

Innan jag gick från Ryan så fick Justin mitt nummer, fast jag hade lovat mig själv att inte ge det till honom. Men han gav sig inte, han ville verkligen ha det, och jag orkade inte höra honom tjata nå mer. Så han fick som han ville. Jag hade sagt god natt till mamma och gick upp för att tvätta mitt ansikte och borsta mina tänder då jag hörde hur min mobil ringde, jag slog en titt på klockan, 23.04. Vem ringer mig nu? När jag fick upp min mobil ur väskan så såg jag att det lyste Justin på displayen. ”Clar” svarade jag ganska snabbt. Det skrattade till på andra sidan luren, det underbaraste skrattet på denna jord. ”Hej, inte väckte jag dig?” ”Nejnej, det gjorde du inte. Jag var i badrummet bara.” Jag log för mig själv av att höra hans röst. ”Aha, tänkte bara säga god natt till dig. Jag ville höra din röst innan jag skulle gå och sova.” Tur han inte stod framför mig, för nu blev jag generad. ”Naaw, vad söt du är. Jag är glad du ringde, så jag fick höra din också. Det kommer bli tomt inatt, jag trivdes bredvid dig.” Vårt samtal fortsatte sådär i nästan 20 minuter till. När jag gick och la mig, somnade jag nog med ett leende på läpparna, ett leende Bieber satt där.

Jag spenderade eftermiddagen hemma hos Ryan, så när kvällen kom viste ingen av oss vad vi skulle göra. Chaz hade kommit hit och han hade med sig en tjej, som han presenterade som sin flickvän. Madelene hette hon, riktigt söt. "Wow, kompis! Det trodde jag inte om dig." vrålade Ryan rakt ut. Jag tittade på Mad, som hon gärna ville bli kallad. "Det är bara du vänjer dig. Dom är inte normala." hon log mot mig och satte sig ned i Chaz knä. Jag hann inte ens reagera innan jag satt ned i Justins knä. Han la sina båda armar om mig och gosade in sig i min rygg. Vi satt ett tag i soffan och pratade, fast vi egentligen inte hade något speciellt att säga. Ryan och Alessa såg verkligen nykära ut, det var verkligen fint att se. ”Vad söta ni två är tillsammans.” Jag var bara tvungen att få det sagt, Alessa tittade på mig och log, sen gav hon Ryan en puss på kinden.

”Sanning eller konsekvens?” frågade Ryan och kollade på oss alla. Jag ville helst bara sjunka genom soffan och aldrig mer bli sedd, skulle jag ta mig ur detta med livet i behåll var det lika bra att bara ta konsekvens. Åkte jag på en sanning och Justin frågade mig något om mina fina utbrott och sådant, då var det kört. Justin tittade på mig, precis som han ville ha mitt godkännande, så jag nickade som svar. Chaz sprang ut i köket och hämtade en flaska, medan vi flyttade undan bordet i vardagsrummet så vi kunde sitta på golvet. Jag tror inte att Mad kände sig riktigt hemma här, hon var så tyst och så tillbaka dragen.

Första snurren som Ryan skickade iväg på flaskan såg till så att den pekade på Alessa. ”Konsekvens.” svarade hon innan Ryan hann fråga. Han satt och funderade ett tag, ”Sitt i bara BH tills den tredje har snurrat flaskan.” Utan att tveka tog hon av sig sitt linne hon hade på sig, och la det bredvid sig, precis som att inget hade hänt. Alla grabbarna tittade på henne med stora ögon, så jag armbågade Justin i magen, och skrattade lite. ”Ey, varför gjorde du så?” Jag tittade inte ens på honom. ”Vad tror du?” Dem andra började skratta och Alessa snurrade flaskan. Den stannade på Mad, och jag såg att hon ryggade lite. ”Konsekvens.” Jag tittade på Alessa med en bedjande blick, på att hon skulle vara snäll. ”Ge Chaz en riktig kyss.” Det kan jag säga att hon gjorde också. Det såg precis ut som att Chaz inte fick någon luft, så hon lyckades verkligen. Nu var det Mad´s tur att snurra, och den hamnade på Justin, han är inte heller så feg av sig, så det var en självklar konsekvens. ”Ge antingen Alessa eller Clarissa ett sugmärke på halsen.” Jag blev som en sten, vågade inte kolla på honom och satt helt still. Men tillslut såg jag hans leende på läpparna, och jag sprang därifrån upp på Ryan´s rum. Men jag var så klart inte ensam om att springa, efter mig hade jag honom.

Jag satte mig på sängen och väntade på domen. När han kom in i rummet såg jag att han verkligen såg fram emot detta. Han vet nämligen inte om att halsen är den svagaste punkten hos mig, jag smälter direkt och det går inte att stoppa mig, så jag är livrädd för detta. När han kom nära nog la jag mig ned utan att han var beredd på det. Så han kröp upp över mig och stödde sig på sina armbågar för att inte lägga all tyngd på mig. ”Okej, få det gjort nu, innan jag svimmar.” svarade jag med ett leende. ”Jag vet att du gillar detta.” svarade han med en viskning i mitt öra. Jag rös, hela min kropp knottrade sig, mitt hjärta slog dubbla slag och jag tror att han märkte det. ”Oj, viken effekt jag har på dig.” Jag log inombords, men tänkte inte visa mig svag. Han kysste mig löst på halsen flera gånger, och jag blev mer och mer upphetsad av hans varma andetag mot min kalla hud, men tillslut kände jag hur han sög sig fast. Tur att jag har långt hår, annars har jag lite problem med att förklara detta för min mamma.

Precis när Justin skulle gå ut genom dörren satt jag handen för och tryckte upp honom mot väggen, automatiskt la han sina händer på min korsrygg och smekte upp min tröja, så han kom åt min bara hud. ”Oj, vad hände med dig?” Utan att svara honom tryckte jag mina läppar mot hans. Han var inte sen med att besvara kyssen, samtidigt som han log mot mina läppar. Det var en mysig stämning samtidigt som den var laddad till tusen. Han snurrade runt oss så att det var jag som stod mot väggen, och minnet kom tillbaka från festen, då han första gången kysste mig. Jag ville hela tiden radera mellanrummet vi hade mellan varandra, men han ville tydligen göra detta på sitt vis. Han förde upp båda sina händer till min BH, och jag kände hur han knäppte upp det. Han gav mig en lätt puss på kinden och så gick han ut ur rummet och ned till dem andra.

Vilken jävla människa och reta gallfeber på mig. Jag tänkte inte låta han komma undan så jag gick ned och sen drog jag upp min tröja framför ögonen på honom. ”Kan du vara så snäll och knäppa det du just öppnade?” Både Chaz och Ryan stirrade på oss, samtidigt som jag kände Justins händer mot min rygg, och han gjorde som jag sa utan att säga emot. ”Du ska få igen, det kan jag lova.” svarade jag och satte mig mellan Alessa och Ryan. Jag såg direkt att han vart besviken, men det kunde han gått och väl bli, han gjorde nyss något jävligt mot mig.

Det var Justins tur att snurra, och den hamnade på Ryan. Samtidigt som Justin funderade ut vad han skulle ge Ryan, så tog Alessa på sig sin tröja. ”Nej, varför gör du så?” frågade Ryan ledsamt. Vi andra bara skrattade åt hans dumma fråga. ”Ey, mannen. Klä av dig och ta ett dopp i poolen.” Justins fina idé, glad jag slipper hans elakheter. Men Ryan var inte sen med att lyda sin vän. Vi alla gick ut tillsammans och han klädde av sig och hoppade i. När han hade torkat sig och fått på sig kläder så snurrade han vidare. Den hamnade på mig, så jag fick i uppdrag att kyssa Alessa intensivt. Sånt tycker jag är lite jobbigt, men det är bara en lek. Av någon konstig anledning gillar grabbar när två tjejer kysser varandra, och dessa grabbar var inte annorlunda, jag hörde hur dem tog ett djupt andetag precis när våra läppar möttes.

När vi hade lekt klart och alla hade fått gjort alla möjliga saker, men jag var den enda som hade ett minne kvar av kvällen, så hade Alessa sagt att hon skulle sova hemma, och jag hade berättat att jag inte tänkte gå till skolan dagen efter heller. Jag skulle gå på torsdag. Precis när vi skulle gå kom Justin ut i hallen, ”Snälla, sov här.” Hans icke fråga, gav mig tunghäfta. Alessa kollade på mig och gav mig en mördarblick, och jag förstod vad hon menade, om jag inte stannade skulle hon ha ihjäl mig. Men jag viste inte vad jag ville. Allt var så snurrigt i mitt huvud.

Min ångest växte för varje timme som gick. Det var nu tisdag och eftersom att mamma sjukanmälde mig i fredags tänker jag inte gå till skolan förrän hon kommer hem. Så jag låg kvar under täcket, och där tänkte jag ligga. Men den planen gick inte som jag ville för det ringde på dörren. Jag drog på mig min morgonrock och gick ned för att öppna, men när jag kunde se fönstret som ledde ut mot uppfarten såg jag att det var Justin, så jag vände och gick upp igen. Jag ville inget annat än förklara hela min situation för honom, men kunde inte. Jag vet inte hur jag ska kunna göra det utan att sätta honom i en konstig sits. Jag vet att han börjar gilla mig, det märks, och jag klandrar honom inte, jag börjar gilla honom också. Så att jag har ett barn, och att han är känd världen över gör det kompliserat för oss båda.

Flera timmar gick och jag låg fortfarande kvar i sängen. Min mobil hade jag stängt av för att inte bli att må dåligt mer. Men innan jag gick ned till köket plockade jag fram den, och startade den. Det pep till i den flera gånger, så jag antog att det var alla sms som jag inte fått tidigare. Det första jag la märke till var ett sms från Alessa.

"Snälla Clarissa. Du måste prata med honom, han går under snart!"

Jag ville inte börja bråka med henne över detta, men valde hon honom framför mig tänker jag stå på mig också. Fan att allt ska vara så komplicerat. Jag behöver verkligen mina vänner nu, mer än någonsin. Celia hade också skickat massa sms, men hon frågade bara om jag mådde bra och om jag ville ha sällskap, och det kunde ju inte döda mig direkt. Så hon var på väg hit nu. Så jag passade på att svara Alessa.

"Du vet att jag inte kan. Fan, kunde jag, hade jag gjort det för länge sen! Det borde du förstå, jag trodde du var min vän. Men jag hade tydligen fel. :("

Medan jag stod i köket och höll på med maten eftersom att jag inte ätit sedan igår så behövde jag det, så ringde det på dörren. Celia stod utanför iklädd mjukisar. "Hej vännen, hur mår du egentligen? Du ser inte så pigg ut." sa hon när vi hade kramats och hon hade stängt dörren bakom sig. "Har mått betydligt bättre än detta. Mitt samvete äter upp mig inifrån." Hon tittade på mig med lidande ögon under tiden som jag stekte köttbullar och kokade makaroner.

När vi hade ätit upp satte vi oss i vardagsrummet och slog på TV:n, men ingen av oss tittade på den. Vi satt mest tysta och utbytte blickar med varandra. Jag kände hela tiden hur det brände bakom ögonlocken, och jag ville bara låta tårarna bryta ut. Fanns bara ett problem, jag viste inte hur hon skulle reagera, men tillslut gick det inte. Mina tårar kom. "Men lilla gumman, du måste prata med honom. Det kan inte fortsätta så här mer. Snälla, nu drar vi hem till Ryan, så ska detta lösa sig." Precis när jag skulle protestera la hon ett finger över min mun. "Det går inte att diskutera."

Jag satt kvar i bilen när vi kom fram, jag ville egentligen inte göra detta, men det var så nödvändigt, för oss båda. Men en sak var säker, Alessa ville jag inte se för tillfället. Celia hade redan gått in, och jag vet absolut inte om hon säger något till Justin om att jag sitter utanför. Utan att jag själv hade hunnit funderat över det hade jag redan gått hela vägen fram till dörren. Det värsta jag vet är att bara gå in hos folk så jag ringde på och väntade. Ryan öppnade dörren och drog in mig i hans famn, "Du ser inte mycket bättre ut än grabben i min soffa." sa han och strök mig över ryggen, hans kram var varm och trygg.

Justin märkte inte ens att jag hade kommit, han låg som Ryan hade sagt, i soffan och rörde inte en fena. Han såg verkligen helt förstörd ut, men det sa ju alla att jag också gjorde. Han låg på mage med huvudet från mig, så jag gick fram till honom så han skulle se mig när jag började prata med honom. "Finns det plats för en till?" han ryckte till när han hörde min röst, och tittade upp på mig. Jag kunde skymta ett leende, och han flyttade åt sig, så det vart plats för mig med. Jag la mig ned bredvid honom och han la en arm om mig.

"Förlåt Justin, jag vet att jag sa att jag inte ville se dig igen. Det lät bra i mitt huvud, för det finns så mycket saker om mig som du inte vet om. Och jag vet inte om jag någonsin kommer kunna förklara dom för dig heller." Han strök sin hand fram och tillbaka på min mage, "Snälla, låt mig bara få njuta av tiden jag har med dig. Jag har vetat vem du vart i vadå, 4 dagar, och jag ångrar absolut inget jag gjort med dig." Det vart tyst mellan oss efter att han hade sagt det. Men jag kunde höra hur Ryan, Alessa och Celia stod och diskuterade oss.

Jag hörde hur Justin föll in i en djup sömn, han andades tyngre och vart mer avslappnad, så jag reste på mig och gick ut till köket där dem andra stod. Alla tittade på mig precis som att jag vore ett spöke. "Vad är det?" frågade jag och himlade med ögonen. "Nej, inget. Tänkte bara höra hur det var med dig, men du ser genast mycket bättre ut än när du kom." svarade Ryan med ett leende på läpparna, och jag kände hur jag blev generad. Alessa tittade på mig med ledsna ögon, "Kan vi prata?" Jag förstod på en gång vad det var hon ville ta upp, och det var väl lika bra att rensa luften på en gång.

Vi satt på Ryan´s säng, men ingen av oss sa något. Fören Alessa bröt tystnaden. "Förlåt, jag menade inte att ta hans sida, men du vet att du inte kan hålla det hemligt mer." hon viskade, och det var jag glad över, för jag viste inte om Ryan eller Justin skulle stå utanför. "Men hur tror du han kommer reagera? Han har en hel värld med tjejer att välja mellan, varför skulle han stanna hos mig?" Hon hostade till en gång och kollade med skräck på mig. "Möjligtvis för att han har legat i den där soffan sedan han hörde att du inte ville se honom något mer. Han är ju helt förstörd. Han gillar dig. Varje gång jag eller Ryan har nämnt ditt namn har han sagt att vi ska vara tysta. Det måste ju vara ett tecken, eller?" Hennes ord åkte in i ena örat och ut i det andra, jag vill, men kan inte.

Vi löste det som vi hade mellan oss och det var huvudsaken. När vi kom ner till dem andra så hade Justin vaknat och rest på sig. Han kollade på Alessa som bara stirrade på honom. "Vad är det nu då?" frågade han, och jag fattade inget. "Ja, du har inte rest på dig på ett dygn, och du funderar varför jag är förvånad." Jag log lite åt det hon sa, och förstod att det var på grund av mig han hade rest sig upp. Han blev näst intill generad, och det glädje mig. Han svarade inte på det hon hade sagt utan gick fram till mig och gav mig en kram. "Jag vill ha dig." viskade han i mitt öra, och jag kunde inge annat än hålla andan, jag blev helt stum. Vad svarar man på något sådant? Och hur ville han ha mig, mig som sin, eller mig i sängen? Jag fattade noll, och han bara skrattade och gick ut i köket.

Minst 15 kommentarer, jag vet att ni klarar det. För ni är världens bästa läsare. :) och jag älskar er!

När vi hade ätit klart maten och tagit undan allt så att köket såg ut som nytt, fick Justin ett telefonsamtal från Ryan. Under tiden som han svarade på det så ringde jag mamma en snabbis för att prata med Liam. Han ville inte prata med mig så mamma tog över igen. Det hade gått bra för dem på badhuset och Liam hade lekt så han var helt slut i kroppen. På bara några dagar har han fått göra mer än vad han gjort på ett år. Sorgligt men sant.

Justin kom tillbaka med bus i blicken. "Vill du följa med hem till Ryan?" Han stod lutad mot dörrkarmen in till köket, och hans ögon lyste glädje. "Ja, det kan jag väl. Alessa är väl kvar där, eller?" Egentligen viste jag nog redan svaret, men jag ville se om det var så också. Justin flinade och nickade på huvudet. Det kanske kunde bli något mellan dem två. Det vore riktigt kul faktiskt. "Ska bara byta om då." Sa jag och skulle gå ut ur köket, men vart stoppad i dörren. "Det behöver du inte, du är fin som du är."

Ryan och Alessa stod utanför när vi kom fram, men Alessa såg inte så glad ut. Så jag tittade på henne, och försökte förmedla med min blick. "Ryan har tvingat med mig till basketplanen. Hjälp mig." Jag började skratta, men när jag såg ansiktet på Justin som hade slutit upp bredvid mig så förstod jag att det var kört. "Nejnej, tänk inte ens tanken grabben." Han la sin hand på min rygg och hånlog åt mig, sen satt både jag och Alessa fast i ett grepp. Ryan hade lyft upp henne och Justin mig, sen bar dom oss bort till basketplan som ligger 100 meter från Ryans hus.

Både jag och Alessa gav upp när vi kom fram. Jag och Ryan spelade mot Justin och Alessa. Men det vart mer ett kramkalas när jag mötte Justin med bollen, och Alessa mötte Ryan. Sen var det värsta matchen mellan grabbarna och mellan mig och Alessa. När vi hade spelat i en halv timme la jag mig ned på sidan av planen och kände mig medvetslös. Efter att jag legat där ett tag hörde jag en hysteri runt mig, och jag vaknade upp ur drömmen. Tjejer i min ålder och massa paparazzi hade kommit, dem skrek. Jag viste inte hur fort jag skulle ta mig därifrån, men min första tanke var att dölja mitt ansikte.

Min och Justins blick möttes, och han såg på mig att jag led. Så han kom fram till mig, tog mig i handen och vi sprang hem till Ryan, med han och Alessa hack i häl. När vi kom in gick jag raka vägen ut på baksidan för att försöka svälja det som just hade hänt. Jag satt med händerna för ansiktet och svor för mig själv. "Vad är det?" Jag hörde direkt att det var Justin som hade kommit efter mig, han hade med sig en cola. "Inget." svarade jag, lite för snabbt kanske. "Jag ser på dig att det är något, berätta för mig." Jag kunde inte berätta allt, men lite. "Det finns folk som inte får hitta mig, och det spelar ingen roll om du frågar vem, jag kan inte berätta. vi borde aldrig ha påbörjat detta, förlåt" sa jag och sprang därifrån, hela vägen hem.

Min mobil hade pipit och ringt oavbrutet hela vägen, och den slutade inte bara för att jag kom hem. Men jag ignorerade det bara. Jag önskade faktiskt att jag aldrig hade mött honom, vi hade det hur mysigt som helst på festen, och hemma hos mig nu på dagen. Men allt blir bara för mycket, han kan inte ha ett privatliv, och det är precis det jag behöver. Jag har en son att tänka på och ett ex som säkert skulle gilla att leta reda på mig, han har försökt kontakta mig flera gånger. Men jag har hela tiden ignorerat det. Han vet inte vart jag bor och det är så det ska vara. Jag vill aldrig mer se honom.

När mina nerver hade lagt sig där dom skulle gick jag och satte mig framför TV:n, American idol visades och jag lät det vara på. Även om jag inte har följt det från början, så är det rätt bra. Mobilen hade jag för länge sedan satt på ljudlöst. Jag skäms för att ha lämnat Justin helt omedveten om vad som egentligen pågår i mitt liv, men han mår bättre av att inte veta. Vist gillar jag honom, absolut. Men som jag sa till honom på festen, "det skulle aldrig funka."

Jag vaknade dagen efter med kläderna på mig, av att tv:n spelade lite för högt för mina sovande öron. Bredvid mig i en av fåtöljerna satt Alessa vaken med fötterna på bordet. Hade jag inte låst dörren? "Vad gör du här?" frågade jag henne när jag hade fått upp ögonen ordentligt. Hon tittade på mig, och hennes ögon spärrades upp när hon såg mitt ansikte. "Gå och titta dig i spegeln." Jag förstod inte vart hon ville komma med det, men jag gjorde som hon sa, och det jag fick se var inte vackert. Mitt smink hade runnit, precis som att jag gråtit, men jag hade inge minne av det. "Så, svara på min fråga, vad gör du här?" frågade jag igen då jag kom tillbaka och hade tvättat ansiktet. "Jag ville se hur det var med dig, och höra vad det var som hände igår." Hon lät lidande, så hon skulle väl få sig ett svar. "Han kan inte ha ett privatliv, och det är det enda jag vill ha, och du vet varför. Jag vill inte se honom igen." Alessa harklade sig när jag sa det, så jag förstod att något var fel. Jag vände mig om och fick en chock, "Justin, snälla.." var allt jag hann säga innan han försvann ut ur huset.

Jag vet inte vad ni tycker om längderna på dessa delar. Men jag gillar dom, det händer ju lite mer samt att dom är lätta att läsa. Eller har jag fel? Ni får isåfall rätta mig. Ni är välkomna att komma med idéer också. Samt komma med bra och dålig kritik.

Minst 15 kommentarer, så kommer nästa. :)

”Clarissa, vakna. Du har telefon.” Alessa hade en tendens till att vara morgonpigg men att det var så här illa att det fanns andra också som var det, viste jag inte. Jag orkade inte svara henne, och ännu mindre röra mig. Så jag låtsades som att jag fortfarande sov. ”Vänta lite, ska bara väcka henne.” hörde jag hon säga till personen i telefonen. ”VAKNA! Du har telefon.” jag suckade högt och drog av mig täcket, och sträckte ut handen så att jag skulle kunna få telefonen. Jag la den mot örat och la mig ner i sängen igen, så jag slapp hålla i den. ”Mhm,” var det enda jag svarade. ”Hej det är Justin, förlåt att jag väckte dig. Men jag sa till Alessa att hon inte skulle väcka dig.” Rösten, hans röst fick mig genast att vakna till. Jag reste mig upp ur sängen och gick till fönstret, för att se vad det var för väder. ”Det är lugnt, antar jag sovit så det räcker.” Jag drog en hand genom mitt hår, eller så gått det gick. ”Vill du hitta på någonting idag? Snälla, jag måste få träffa dig igen.” Åååh, vad fan. Vad ska jag säga, han lät som ett litet barn som bad om godis. Jag funderade en stund på vad jag skulle svara, och Alessa kollade på mig med en arg blick och gav mig en lapp.

”Ni kan vara här, jag ska snart dra till Ryan. Ge han en chans. Jag vet att du vill. ;P”

”Okej, ja. Det kan vi väl. Vi kan väl vara hemma hos mig, jag mår inte så bra.” jag skrattade när jag sa det sista. Jag hörde samtidigt hur han andades ut, han trodde säkert att jag skulle säga nej, efter hur jag behandlade honom igår. Eller inte så, men att han inte fick mitt nummer. ”Okej, när ska jag komma. Du behöver väl kanske ta dig en dusch eller något?” ”Du kan komma om 40 minuter.” Efter att han hade fått min adress och vi hade lagt på så hoppade jag in i duschen, Alessa var fortfarande kvar. Men hon hade redan duschat och var i stort sätt klar. När jag var klar 10 minuter senare så slog det mig. ”Helvete, Alessa…. HJÄLP mig ta bort alla jääävla barngrejer. In med det i Liams rum, jag låser där sen.” Hon tittade på mig som att jag var galen, men jag vill inte att han ska döma mig. Jag tar en dag i taget. Jag sprang som en galning fram och tillbaka hejvilt med massa saker. Alessa hjälpte till när hon insåg att jag menade allvar.

Tio minuter senare och jag full i svett ringde det på dörren. Fan, var min enda tanke. Alessa hade redan dragit, så jag var tvungen att öppna. Jag gick med tunga steg mot dörren, egentligen ville jag inte utsätta mig för vad som fanns på andra sidan, men nu var det försent. Jag tryckte ned handtaget och öppnade dörren, där stod han, precis lika vacker som vanligt. Det tog andan ur mig, eller rättare sagt, han tog den ur mig. ”Hej, kom in.” sa jag och flyttade på mig så han kunde gå förbi mig. ”Jag duschade bara håret, så jag måste in i duschen igen. Men du kan gå upp på mitt rum så långe.” ljög jag. Varje gång våra blickar möttes så log han. ”Okej, det är lugnt. Ska vi slå på en film sen eller?” Han gick bakom mig upp för trappen, och jag kunde känna hans glödheta blickar i ryggen. ”Ja, det kan vi göra. Du kan välja en. Jag är klar om 5-10 minuter.” Han tittade på mig precis som att jag hade dragit världens lögn. ”Ha, kan en tjej duscha mindre än i en halv timme?” Sa han och skrattade. Jag slog till honom löst på armen och log.

När jag var klar i duschen slog det mig, jag tog inte med mig nå rena kläder in på badrummet. Så jag var tvungen att gå ut i rummet där Justin befann sig. Det är bara bita i det sura äpplet, tänkte jag för mig själv och virrade in mig i handduken. När jag kom ut i mitt rum satt han i sängen och läste en tidning, men direkt han hörde mig kollade han upp, och hans ögon gick från vanliga till stora tennisbollar. ”Justin, sluta titta på mig sådär.” sa jag och gick förbi, men han följde mig med blicken. Så jag plockade upp en kudde och kastade den på honom, så han skulle förstå. ”Hur? Inte mitt fel att det går förbi en het tjej i handduk.” Jag fnös åt hur han la fram den meningen och gick in i min garderob. När jag hade dragit på mig underkläder var jag bara tvungen att fråga honom en sak. ”Är det okej om jag har mjukiskläder på mig?” Samtidigt som jag hörde honom komma mot mig så drog jag på mig ett linne så att inte för mycket hud visades. ”Klart det är. Du är nog fin i allt.” Jag drog på mig min gula Victoria Secret dress, och gick fram till honom och gav han en kram. ”Du fick ju ingen när du kom.” Sa jag och log. När jag hade släppt honom gick jag ut i mitt rum och såg att han hade lagt fram en film på sängen, rädda Willy. "Vill du se denna?" sa jag och höll upp filmen. Han log och nickade. Jag kunde inte förstå att han stod framför mig, livs levande - IGEN! "Jag går ner och hämtar lite dricka, och chips." jag började gå ned för trappen, och han kom efter. "Jag vill se hur du bor." sa han och la en hand på min rygg. Jag visade honom runt, inte så märkvärdigt men jag trivs. Så det gör mig inget om jag så skulle bo i en hydda. "Vad fint ni har det." sa han när vi tillslut kom in i köket. Jag började fixa med dricka och chips medan han stod bredvid mig och skådade varje rörelse jag gjorde. Vi gick tillsammans upp till mitt rum igen med händerna fulla.

När vi hade sett klart filmen eller ja, pratat igenom den så var jag hur pigg som helst. Det var skönt att börja dagen med lugn och ro. "Vill du gå ut och äta med mig någon dag?" frågade han helt plötsligt. Vad ska jag svara? Jag måste verkligen ta hjälp av min mamma. Ah, på tal om henne. Måste höra när hon kommer hem. "Ja, eller. Jag har rätt mycket i skolan. Men vi kan väl se längre fram." han blev besviken, jag såg det. Men vad ska jag göra. Jag plockade fram min mobil och såg att jag hade ett sms från Celia.

"Hej gumman! Hur var kvällen igår då? Hörde nog allt från Alessa. ;) Hoppas du mår bra idag iallafall."

Hon fick mig att le, och bli påmind av att Justin satt bredvid mig. Jag kollade upp på honom och han mötte min blick. "Vad har Alessa sagt till vem?" frågade han med ett leende på läpparna. "Hon har väl berättat om mitt äventyr igår, mötte en skitsnygg grabb och spenderade nästan hela kvällen med honom. Ville inte lämna festen, men var för trött för att stanna." jag skrattade när jag sa det. "Oh, han måste ha vart lycklig som fick en sån snygg tjej att umgås med honom." svarade han och la en arm på min rygg och drog mig närmare sig. Jag gosade ned mig i hans famn och bara njöt. Han var verkligen söt mot mig, fast han inte viste mycket om mig.

När klockan började närma sig två kurrade min mage till. "Är du hungrig?" frågade jag honom. Han nickade bara som svar. Så vi gick ned i köket och plockade fram, hamburgare och pommes fick det bli. Han tog stekspaden av mig så jag kunde gå på toa. Nät jag ändå var där inne skrev jag och frågade mamma när dem skulle komma hem.

"Det har blivit ändrade planer. Caroline, Jen's mamma är i Toronto så hade tänk spendera lite tid med henne. Kommer hem på onsdag. Liam saknar dig. Men du behöver lite time off. Kram"

Min mamma är en räddare i nöden, men jag saknar Liam nå så fruktansvärt. Det kommer jag alltid att göra när han inte är med mig. Får ringa honom imorgon, i dag ska jag njuta fullt ut. Jag har världens kändaste tonåring i mitt kök just nu, det är sjukt. Under tiden som jag var på badrummet passade jag på att svara Celia också.

"Hej darling! Jodå, lever drömmen fortfarande. Han står i mitt kök och lagar mat åt MIG. Sjukt, jag vet. Men jag hör av mig sen.. Puss"

Undra hur hon kommer reagera nu då. Inte värre än mig, jag tror fortfarande att det är en dröm. När jag kom tillbaka till köket ställde jag mig i dörren och bara kollade på honom. Utan att ens vända sig om så frågade han, "vad tittar du på?" jag log åt hans fråga, samtidigt som jag inte förstod hur han kunde veta att jag stod där. "Dig! Du är så vacker, och jag tror det är en dröm. Jag menar, varför skulle du stå här?" jag log milt mot honom när jag sa det, även om han inte såg det. Men han vände sig om då jag sa det sista. "Det är ingen dröm, jag står här. Varför skulle jag inte egentligen, när du intresserar mig." Han stod lutad mot diskbänken och tittade intensivt på mig. Jag gick med trygga steg mot honom och ställde mig framför honom. Utan att jag hann reagera så drog han in mig i sin famn och smekte mig över ryggen. Vi tittade på varandra utan att säga något, intensiva blickar utbytes. Helt out of the blue tryckte han sina läppar mot mina, och gav mig en het kyss som strax därefter över gick till hångel. Hans läppar mot mina var som en massage, han viste var han gjorde. Jag var tvungen att avbryta, "du bränner maten." sa jag mot hans läppar. Han började skratta och vände sig om för att plocka ut maten ur ugnen, medan jag dukade och plockade fram grönsaker.

Vill bara tacka er än en gång. :) 10 Kommentarer så kommer nästa.