Att få vakna upp bredvid Justin, och ha hans armar runt mig i hans säng är en underbar känsla. Jag känner mig lite egoistisk då det finns flera miljoner tjejer som mer än gärna skulle vilja vakna precis som jag får, men jag tänker fortsätta vara egoistisk, så länge det är jag och Justin. Jag kände hur han började röra sig bakom mig, hans hand gick fram och tillbaka över min mage. "Godmorgon sötnos. Varför är du vaken nu, du som brukar sova länge?" Han harklade sig bakom mig och pussade mig på skuldran. "Jag vill inte sova bort tiden med dig." Han hesa sexiga röst på morgonen vill jag ha i en ask så jag kan lyssna på den när jag vill. "Just det, glömde bort att jag inte ska prata med dig på morgonen." Han fnös till. "Vadå då?" Jag skrattade till och funderade hur jag skulle kunna säga det utan att låta som något freak. "För att din röst är det bästa som finns, och den tar fram känslor hos mig jag inte trodde fanns." Nu skrattade vi båda två lite löst, jag älskar hans skratt. Vi låg kvar i sängen och myste, båda visste att antingen skulle Jazzy eller Liam komma upp och väcka oss. Jag låg över Justin och kysste honom på bröstet samtidigt som han drog sina fingrar på min rygg. Helt plötsligt öppnades dörren av Pattie. "Oh sorry!" Justin hann stoppa henne innan hon gick. "Vi har underkläder på oss, oroa dig inte." Hon stannade till och tittade skeptiskt på oss, men jag kände mig inte säker nog för att visa henne att han talade sanning. "Jag tänkte bara se om ni var vakna för Liam vågade inte gå upp av någon konstig anledning."

När jag och Justin kom ned till dem andra som var vakna, vilket visade sig vara alla, så kom Liam fram till mig. ”Mamma, ska vi vara här hela dagen?” Jag vände mig om och mötte Justin blick, han såg lika frågande ut som jag kände mig. ”Vadå då?” Liam kliade sig i huvudet och såg riktigt fundersam ut, men jag kunde inte förstå vad det var han tänkte på, så jag hoppades att han skulle säga det. ”För jag vill leka med Jazzy idag.” Både jag och Justin började skratta, samtidigt som Justin lyfte upp Liam och gick iväg till Jazzy. ”Ni får leka hur mycket ni vill.” Liam tittade på honom. ”Tänkte bara ifall att du och mamma börjar bråka igen.” Oh, great, först mamma som skrämmer iväg Justin, sen Liam som drar upp samma sak. Men skillnaden var att mamma gjorde det medvetet, medan Liam bara var rädd att Justin och Jazzy skulle försvinna ur hans liv igen. ”Gubben, oavsett hur mycket jag och Justin bråkar, kommer jag aldrig att hindra dig från att träffa varken Justin eller Jazzy, du behöver inte oroa dig.” Liam log lite sött och ville ned från Justin, så han släppte ned honom och Liam sprang till Jazzy som satt och lekte med sina julklappar.

Efter frukosten satt jag och Justin och tittade på Liam och Jazzy när dem lekte, Liam med Jazzys barbiedockor, och hon med hans bilar. Barn är så roliga i den åldern att dem absolut inte bryr sig om vad dem leker med, bara dem gör det tillsammans. ”Tänk när vi har en liten knodd tillsammans.” Justin viskade i mitt öra, troligtvis för att Pattie inte skulle höra, men ack så fel han hade. ”Nej, nej. Tänk inte ens tanken.” Hon stod bakom soffan och kollade på ungarna som lekte, utan att vi hade märkt det. Justin tittade upp på sin mamma, medan jag inte ville se hennes ansiktsuttryck. ”Jag tänker tanken hur mycket jag vill, men jag planerar inte att skaffa barn just nu. Någon gång i framtiden mamma, inte imorgon.” Hon suckade och pustade ut innan hon gick tillbaka ut i köket. ”Haha, du höll på att ge henne en hjärtinfarkt. Du ska vara snäll mot sin mamma, du har bara en.” Han skrattade åt mig och pussade mig i pannan, samtidigt som han drog mig närmare honom.

”Vad ska du göra på nyår?” Hans fråga kom från ingenstans, vi hade setat tysta ett tag och bara lekt med varandras fingrar. ”Hade tänkt spendera den med min pojkvän.” Sa jag med ett leende på läpparna. ”Otur, jag som hade tänk ta med dig på en fest, men då får ni ha det så trevligt.” Nu skrattade vi båda åt hur otroligt löjligt det där lät, men samtidigt lite roligt att han spelade på det jag sa. ”Jag kanske kan avboka med honom.” Nu slog han till mig löst på axeln. ”Det där kändes kvinna. Inte säga så igen, du ska aldrig avboka något vi har planerat, hör du det.” Hans röst lät så tillgjord att jag inte kunde annat än skratta, och han försökte fortfarande spela arg, men han lyckades inte, för vi båda skrattade tillslut. ”Nej men allvarligt. Usher har fest hemma i Atlanta, och jag hade hoppats på att du kunde följa med. Så kan mamma ta med sig Liam sedan när hon flyger hem två dagar senare.” Hans plan lär rejält välplanerad, så han måste ha vetat om detta länge, eller i alla fall ett tag. ”Ja, det skulle väl kunna gå. Men jag vet inte om mamma kan ta Liam, så då kan det bli problem.” Han strök undan håret som låg i mitt ansikte och kysste mig. ”Det är redan fixat, pappa tar honom.” Min pojkvän tänker inte bara på mig, han tänker på min son också, och då är man värdefull i mina ögon.

Jag hade packat hela dagen, inte bara till mig, utan även till Liam som ska spendera två veckor med oss världen över. Han vet dock inte om det än, och det är nog lika bra annars kommer inte han kunna sova ordentligt, och det behöver han verkligen. Jag hade med mig alldelens för mycket kläder, vi skulle vara borta lite mer än 4 månader och hur sjutton packar man normalt till det? Den som kan ge mig ett svar är välkommen. Det var inte så svårt att packa till Liam då han bara ska vara med i 2 veckor, och sedan flyga hem tillsammans med Jeremy. Fast å andra sidan är han ett barn som kladdar ned sig direkt han tar i något man kan kladda med, så han har minst lika mycket kläder med sig. Det kan bli kul och se hur mycket jag får betala i övervikt, men det är ingenting vi snackar om. ”Liam, är du redo?” Han stod med ytterkläderna på sig, och kepsen på sned. ”Klart jag är, det är du som är så seg.” Helt otroligt att min son som fyller 3 år den 1 mars i år är klar före mig. Men vänta, 1 mars? Justin fyller samma dag som honom, tror inte att någon av dem är medvetna om det.

När vi kom hem till Jeremy satt Jazzy i soffan och kollade på Svamp Bob, Liams favorit program, så han försvann illa kvickt när vi kom in. ”Blir det några problem är det bara att du ringer mig, okej?” Jeremy tog emot alla väskor som jag hade med mig till Liam. Men jag hade en väska packad med saker han skulle ha idag, och imorgon då han och Pattie flyger till Atlanta. ”Det är lugnt, gumman. Ha så roligt nu. Och du, om Justin bråkar, slå han då.” ”Pappa, jag hörde det där.” Både jag och Jeremy började skratta, och Justin kom ned från övervåningen med sina 100 väskor. Jag är inte ensam om att ha packat för flera år. Fast å andra sidan så har han säkert mer han ska ha hemifrån också. ”Kom nu älskling, vi har ett plan att passa.”

Framme vid flygplatsen kollade vi båda två på varandra, och jag insåg att vi hade gjort ett stort misstag. Hur i hela friden kan alla hans fans veta att vi ska åka just idag, och denna tid? Jag kollade på Justin som fortsatte köra förbi flygplatsen, trodde jag, han svängde av så han kom på en väg bakom allt. En vakt släppte in honom och vi kunde i lugn och ro plocka ur våra väskor och gå mot incheckningen, vi skulle dock flyga privat, bara han och jag. Vilket jag tyckte var fruktansvärt skönt. När vi tillslut var uppe i luften kunde jag slappna av ordentligt. Justin plockade fram sin dator och hörlurar, han pluggade i dem och såg verkligen ut att njuta av musiken som strömmade genom dem. Jag var bara tvungen att ta en bild på honom som jag kunde ladda upp på instagram.

När Kenny parkerade bilen utanför Justin hus klev vi tillsammans ur, men jag stannade till då jag aldrig har sett hur han bott innan, och man kan ju säga att det var lite annorlunda mot hur han bodde hemma i Stratford. ”Skojar du med mig, bor du i ett slott?” Både han och Kenny började skratta, så jag gjorde ett försökt till att skratta till lite lätt, men det lät nog bara illa. Justin tog min hand och vi gick tillsammans in, i hallen var allt i vitt, så jag kan tänka mig att hela huset hade vitt i grunden. Han visade mig runt, och jag gapade mer och mer för varje rum vi kom in i. ”Snälla, sluta se så förvånad ut, det är här du ska bo dem närmsta dagarna.” Jag skrattade inombords men utåt måste jag ha sett ut som ett fån, jag höll på att svimma. Jag tyckte att vårt hus var av den lyxiga varianten, men ack så fel man hade där.