Väl på hotellet var det lugnt, inget galet fan fick komma innanför dörrarna. Vi alla stod vid receptionen och väntade spänt på att få våra nycklar till rummen. Tillslut kom Pattie fram till oss med två nycklar, och jag blev chockad, jag trodde hon skulle låta oss sova med varandra. ”Mamma..” Mer hann Justin inte säga till henne, fören hon avbröt honom. ”Ta det lugnt, det är till samma rum, men jag tänkte att ni behövde två nycklar eftersom att du har lite att göra, och Clar kanske inte vill följa med på allt.” Jag log lite inombords, men visade inte det så att Pattie såg det. Justin tog båda nycklarna och vi tre började gå mot hissen som skulle ta oss upp till högsta våningen.

När vi kom upp på rummet hoppade Liam direkt runt bland alla möbler och sängar. ”Hoppa inte i sängen.” Jag var trött, och ville inge annat än lägga mig ned och sova i några timmar, och att Liam höll på och reta gallfeber på mig gjorde inte saken bättre. ”Vart ska jag sova? Det finns ju bara en säng.” Jag kollade på Justin och han ryckte på axlarna. ”Du får sova bredvid mig, sen fixar vi en egen säng åt dig. Okej?” Han nickade och tog sin väska och hällde ur alla leksakerna på golvet, själv gick jag in i sovrummet och la mig i sängen. ”Baby, är du trött?” Justin kom in men stannade i dörren. ”Om jag är, mina öron susar BTW.” Han bara skrattade, och kom och la sig över mig. ”Jag älskar dig, och det ska bli så skönt att ha med dig här, och Liam. Jag bara önskar att pappa kunde komma, så han kunde ta Liam lite, så vi får lite ensam tid.” Varför ler han de där äckligt sexiga leende? Jag blir helt svag, allt börjar flyga i magen och det är nästan så att benen i kroppen är av mjöl. Ingenting bär mig när han ler. Kyssen han gav mig övergick till hångel och jag kunde inte låta bli att dra mina fingrar genom hans hår.

Kvällen kom och det var dags för mig och Liam att bege oss till arenan, tillsammans med Pattie. Hon hade inte heller vart med på soundchecken, så vi kunde åka tillsammans. ”Ska du verkligen ha den där tröjan på dig?” Liam stod framför spegeln med en Justin Bieber tröja, han förstår inte ens vad det är vi ska på. ”Klart jag ska, Ryan gav den till mig.” Han såg nöjd ut med tröjan, så jag lät han ha den på sig. Kepsen satte han på sned, och lagom till det knackade det på dörren, så han sprang och öppnade. ”Nej men hej, vilka snygging som kommer här då.” Jag hörde att det var Pattie som hade kommit, så jag plockade med mig kortet och min mobil, sen gick vi ned och ropade in en taxi.

När vi kom innanför den sista dörren som ledde oss till en lång korridor med dörrar åt både höger och vänster. Justins loge låg ganska långt in och när vi kom fram till hans dörr gick Pattie iväg med Liam, inte för att jag vet varför men det var snällt av honom. Jag knackade på och han öppnade dörren endast i byxor, så jag knuffade in honom. ”Öppna aldrig mer dörren klädd på det där sättet, du kunde inte veta att det var jag.” Jag använde en arg ton, men jag var inte arg. ”Baby, förlåt. Ska aldrig mer hända.” Han skrattade, och tryckte upp mig mot dörren då jag hade stängt den. ”Klä på dig grabben, plikten kallar. Du ska se hur Liam ser ut föresten.” Jag knuffade bort honom från mig och satte mig i soffan han hade där inne. ”Hur ser han ut?” Jag skakade bara på huvudet. ”Det får du se.”

Justin drog på sig sin nya outfit för denna turné och såg riktigt sexig ut. ”Jag förstår varför alla skriker när dem ser dig. Jag menar, kolla bara hur snygg du är.” Han log och gav mig en kyss, sedan tog han mig i handen och vi gick tillsammans ut. ”Jag vet, men du är snyggare, så tillsammans är vi perfekta.” Liam kom springandes mot oss och hoppade upp i Justins famn. ”Gud vilken snygg tröja du har, kan jag få en sådan?” Liam tittade bara på Justin och sedan pekade han på Ryan. ”Jag fick den av honom.” Vi började skratta och Justin släppte ned Liam och sprang vidare till alla dem andra. Vi samlades i en ring och Ryan höll ett högt och tydligt tal om hur stolt han var över Justin, och jag kan inte mer än hålla med, även om jag inte har varit med och sett honom riktigt så är jag ändå stolt över honom. Pattie bad en bön innan det var showtime.

Jag stod tillsammans med alla andra från Justins crew på sidan av scenen och kollade på honom. Sättet han rörde på sig, och hur han sjöng direkt från hjärtat berörde mig verkligen. Liam var helt extas och kunde absolut inte stå still, han förstod nog lite om hur allt stod till, hoppas jag. När Justin sjöng Down to earth, fick jag tårar i ögonen. Pattie kom fram till mig och la ena armen om mig. ”Det var länge sedan jag såg honom så här lycklig.” Det var det enda jag fick fram, eller kom på att säga över huvud taget. ”Jag ser honom så lycklig med dig varje dag ni är tillsammans.” Dem få orden berörde, men jag vet att det inte var sant. Ingenting gör honom lyckligare än när han får stå på scenen, och jag tänker aldrig vara ett hinder för det. Att få se och känna trycket från alla tjejer och killar i publiken var magiskt, jag rös över hela kroppen när dem nästan såg till så att taket lyfte. Sista låten som alltid är Baby fick verkligen publiken att nå max, tror jag. Han behövde inte ens sjunga låten själv, han hade bara kunnat låta bandet spela låten och sedan låtit publiken sköta resten.

Liam somnade i min famn innan vi var tillbaka på hotellet, så jag antar att detta var en av dem få gångerna som vi kommer spendera på Justins konsert. Jag ska försöka spendera så mycket egen tid med Liam som möjligt under dem här två veckorna, så att Justin får sköta sin karriär. När vi äntligen var tillbaka på hotellet och i vårt rum, efter att ha sagt hejdå till alla andra som gick in till sig, så la jag Liam i sängen och bäddade ned honom. Jag gick ut och ställde mig på balkongen och kollade på utsikten som vi hade, det hade jag inte tid med när vi kom. Justin kom ut och höll om mig bakifrån, några få tårar rann ned för min kind och det gick inte att stoppa dem. ”Gumman, gråter du?” Justin lät skärrad, nästintill rädd. Jag bara nickade, jag orkade inte prata. ”Varför?” Han vände mig om och torkade bort dem med sina tummar, och tittade mig djupt i ögonen. ”Jag har aldrig sett dig så lycklig, som du var på scenen.” Han kramade om mig. ”Jag är lyckligare med dig, och det vet du.” ”Nackdelen i det är ju att jag aldrig har sett dig så.” Han drog med mig in, då det var lite kallt ute, och vi satte oss i soffan. ”Jag älskar dig, men lyckan jag kände ikväll är inte av samma slag som jag känner med dig. Det är fortfarande du som gör mig glad, och du som får mig att kliva upp på morgonen.”

På morgonen när jag vaknade satt Liam upp i sängen, han sa inget utan blängde bara på mig. Jag tog med mig honom ut ur sovrummet och stängde dörren så att Justin inte skulle vakna, han hade haft en tuff kväll så han förtjänade lite sömn. Han hade inget arbete att passa förrän på eftermiddagen, och då fick hans mamma ta hand om honom. "Ska vi gå ut och kolla lite idag?" Liam satt vid tv när jag kom ut ur duschen. "Ja, nu?" Jag nickade och gick för att plockade fram rena kläder, enkla fick det bli. När jag och Liam kom ned till frukosten satt nästan alla andra redan där. "Godmorgon, vart är lillen?" Ryan tryckte in en halv macka i munnen. "Jag är här." Svarade Liam så vi alla började skratta. ”Kanske dags att ge Justin ett nytt namn, när vi har en ännu mindre och sötare grabb med oss nu.” Liam blev stolt över det Ryan sa till honom. ”Jag tänkte ta med mig Liam ut en vända, säg det till Justin sen.” Precis när jag tänkte resa mig upp och ta med mig Liam, stoppade Pattie mig. ”Du går ingenstans utan en vakt med dig.” Jag kollade på henne precis som att hon hade gått och blivit galen, men ingen annan såg ut att tänka samma som jag.