Efter många om och men på frukosten hade jag nu Kenny vid min sida. Det vore kul om jag förstår varför, men det gör jag inte. Efter flera timmar ute bland allt folk en tidig morgon satt vi nu vid lunch tid på en japansk restaurang. Kenny var helt okej att ha med sig, han betedde sig inte riktigt som en vakt, eller vad man ska kalla honom, man kunde prata med honom, och ännu bättre, Liam verkade gilla honom. Min mobil började ringa precis när vi hade fått in maten. ”Clar.” Jag vet inte varför, men jag har börjat svara utan att kolla vem det är. ”Babe, vart är du?” Justin, lika orolig som vanligt. Varför kan inte alla bara sluta oroa sig över mig? ”Jag är ute, med Liam..” ”Är du ute själv?” Tänk att ingen kan låta mig prata till punkt. ”Nej, om du lät mig prata så hade jag tänkt säga att Kenny är med, men jag förstår inte varför.”

Justin försökte förklara för mig varför Kenny var med, men allt han sa lät som att det kom från en dålig B-film eller något. Precis när vi skulle lämna restaurangen kom det fram ett gäng tjejer till mig, och jag såg direkt att Kenny tog fram försvarspositionen. ”Är det du som är Clarissa?” En av tjejerna kom närmare än dem andra, vilket inte störde mig. Så jag kollade på Kenny och mimade att det var okej, Liam höll sig i mitt ben. ”Ja, det är jag.” Jag försökte vara så trevlig jag bara kunde, även om jag inte var van vid detta. ”Kan vi få din autograf, och ta kort med dig?” Jag tittade på Kenny och han bara skrattade och skakade på huvudet. ”Ja, visst.” Jag var helt förvirrad, varför i hela friden ville dem ta kort med mig, och ännu mer ha min autograf? Jag skrev ned mitt namn på allt från papper till Justins tröjor, mobilskal och så vidare. Kenny fick ta en bild på oss alla, och Liam kollade storögt på mig.

Tillbaka på hotellet var alla andra redan iväg på Justins intervju, så det var bara jag, Kenny och Liam. När vi kom upp till vårt rum så låg det en lapp på bordet. Så jag tog med mig den och gick ut på balkongen, vilket jag inte skulle ha gjort. Eftersom att vi kom in bakvägen på hotellet så visste jag inte om att det stod minst hundra galna tjejer utanför. Hur hittar dem honom? Dem skrek när jag kom ut, så jag gick in lika fort igen. ”Förstår du nu varför Pattie ville att du skulle ha med dig mig?” Kenny stod bakom mig när jag backade, så jag gick in i honom. ”Ja, jag gör väl det.” Jag tog med mig lappen och gick in i sovrummet, och la mig ned i sängen.

”Hej babe! När du läser detta är jag antagligen på intervjun, men du finns fortfarande med mig. Hoppas det gick bra ute bland allt folk, och att alla var snälla mot dig. Jag ringer dig när jag är klar. Jag saknade dig i morse, du får inte lämna mig sådär på morgonen. Det är den enda tiden vi kommer få tillsammans, pleaaaaas. ;P Mamma ropar på mig nu, så jag måste sluta skriva. Men jag saknar dig, och jag älskar dig mer.”



Jag gillar radiointervjuer mer än sådana som visas live i tv, då är det ingen som ser hur man reagerar på dem olika frågorna som dem ställer, mer än personen som jag har framför mig, och möjligtvis alla dem andra som jobbar där. Om 10 minuter ska jag in, och det känns lite sådär, det var ett tag sedan jag gjorde det här, men det är något som man egentligen inte borde veta hur man gör, utan bara göra det. Jag hoppas verkligen att Clar inte kommer bli sur, för nu tänker jag verkligen svara ärligt på alla frågor. Mamma får säga vad hon vill, mina fans har rätt att få veta vem jag egentligen är, det är för många som säger vad jag får och inte får svara på alla frågor, och det är slut på det nu.

”Vår gäst idag, är ingen mindre än Justin Bieber. Hej Justin, hur mår du idag?” Jag satte mig ned och rättade till mikrofonen så att den hamnade i min höjd. ”Hej, jag mår hur bra som helst. Ni då?” Framför mig satt en man i medelåldern, och han hade massa folk runt om sig som satt vid olika datorer. ”Vi mår bra. Så, hur känns det att vara tillbaka ut i världen?” Att få den frågan ställd varje gång börjar bli lite tjatigt, men det är samma svar varje gång, så varför klaga? ”Det känns fantastiskt. Jag har längtat efter detta nu. Igår hade jag en underbar känsla i kroppen, att få stå på scenen igen, efter alla dessa månader. Det är höjdpunkten med att vara jag, att få stå framför alla mina underbara fans.” ”Jag förstår. Dem gör verkligen allt för dig, och lite till. Hur går det med låtskrivandet? Är det något nytt på G?” ”Det finns alltid massa saker på G hos mig, inte bara musik. Men låtar skriver jag dagligen, kanske inte hela, men bitar av nytt material skapas hela tiden.” ”Så vi kan räkna med en ny skiva detta år?” Jag svarade inte utan nickade bara, glömde helt bort att det var i radio vi var. Så han fick svara åt mig.

När vi tog en liten paus och dem spelade låtar i radion kunde jag sträcka på mina ben lite. Även om man inte har suttit speciellt länge så blir jag alltid lika trött, jag gillar att röra på mig. Jag har för mycket energi i kroppen för att kunna sitta still, vilket kan vara en plåga när det kommer till saker som denna. Mamma satt utanför studion och pratade med Scooter, så jag gick ut till dem en vända, även om man kanske inte ska lämna rummet. ”Har Clar hört av sig?” Mamma tittade upp på mig och log, men skakade på huvudet. ”Inte Kenny heller, men dem mår bra, du behöver inte oroa dig.” Hon har rätt, Kenny är med, då finns det inget som jag behöver oroa mig över, men jag gör det i alla fall. Speciellt när hon har Liam med sig. Jag vet inte varför, men jag tänker honom som min egen, det är fel. Men han är del av Clar och ska vårt förhållande fungera så måste Liam veta att jag också finns för honom, vilket jag tror att han gör vid det här laget.

”Tillbaka efter den korta pausen, men fortfarande med Justin Bieber. Vi fortsätter våra frågor, med en som kommer från en lyssnare, Carrie. Hur är allt mellan dig och Clarissa?” Jag är van att få sådana frågor, men oftast pratar jag bort dem eller väljer att inte svara över huvud taget. ”Hej Carrie. Allt är hur bra som helst. Det känns som att det har gått mycket upp och ned den senaste tiden, men nu har vi nog kommit på en lösning till allt, och det känns verkligen bra.” Han nickade och gillade nog att jag verkligen svarade på frågan, och faktiskt ännu en gång gav ett ordentligt svar. ”Hur ser framtiden ut för er då? Om vi ska fortsätta på den linjen.” ”Jag vet inte, jag gillar inte att tänka så långt fram, tar helst en dag i taget, allt kan hända. Jag vill njuta av varje timme jag får tillsammans med henne.” Jag kollade på mamma som iakttog oss, hon såg verkligen stolt ut. "Så jag har hört har Clarissa en son sedan tidigare, hur funkar det?" Nu satt jag nog i knipa, men jag tänker inte ljuga, det lovade jag mig när jag klev in här. "Det funkar hur bra som helst, och jag hoppas att jag och Clar en vacker dag kan få våra egna barn, men Liam är och kommer alltid att vara en stor del av mig. Jag älskar den grabben, precis som att han vore min egen."

När vi äntligen kom tillbaka till hotellet så var det självklart massa folk utanför, så det var bara att göra sitt bästa att ta sig igenom, men ett gäng tjejer stoppade mig precis innan jag skulle ta tag i dörren. ”Snälla, kan vi få en bild med dig?” Att svika mina fans är som att strunta i att äta när jag är vrålhungrig, inte en så bra idé. ”Självklart flickor.” En av mina vakter tog kameran från den ena tjejen och knäppte av några bilder. Efter 20 minuter med dem flesta tjejerna så kom jag äntligen in, och kunde pusta ut. Clar satt i foajén och hon sken upp när hon såg mig, och reste på sig för att komma fram. ”Hej baby, jag har saknat dig.” Hon lät verkligen glad att se mig. Jag pressade mina läppar mot hennes. Det känns skönt att kunna visa min kärlek öppen för folk, jag gillar inte att behöva tänka på hur jag beter mig när jag är med henne. ”Jag har saknat dig med, därför ska du inte smyga ut när jag sover.” Jag log lite smått mot henne, men höll henne fortfarande i mina armar.