Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter seventy-two.





"Snälla Alfredo, skaffa dig en egen flickvän och hacka på. Eller nej, ingen skulle stå ut med dig. Men låt min vara är du snäll."
Justin tog över för han förstod nog hur jobbig jag tyckte att Alfredo var, och så slutade han skratta. "Jaja, jag ska vara snäll. Inte meningen att du skulle ta illa upp." Jag bara himlade med ögonen och la upp mina fötter i knä på Justin som satt mittemot mig. "Ikväll är det konsert, du följer med va?" Han tittade på mig och bad med sina ögon. ”Klart jag gör, jag behövde bara vara för mig själv igår.” Vi åt klart vår frukost sen gick vi tillbaka upp till vårt rum. Jag hoppade in i duschen och Justin började bädda vår säng, vilket jag inte förstod meningen med, men vill han sysselsätta sig med något är väl det bra.

När jag hade fått på mig kläderna och stod framför spegeln för att kamma ut mitt hår kom Justin och la sina armar om mig. Han lutade sitt huvud på min axel och bara tittade på mig. ”Vad?” Han skakade bara på huvudet och log. ”Inget, jag gillar att se dig bara.” Han fick mig att skratta, det är det bästa med honom. Han kan säga saker som egentligen inte ens är roliga utan bara söta, och han får mig att skratta. ”Snälla, kan inte vi sjunga? Precis som vi gjorde när vi var på hotellet hemma?” Han smekte mig över magen och gick till sängen. ”Jag kan inte sjunga, sluta plåga mig.” Gitarren hade han redan framme och jag hörde på en gång vilken låt det var han spelade. ”Snälla.” Jag kan inte säga nej till honom, varför börjar jag ens? Jag satte mig ned på golvet framför honom och hörde när han tog första tonen. ”Oceans apart, day after day and I slowly go insane. I hear your voice on the line but it doesn't stop the pain. If I see you next the never, how can we say forever.” Justin sjöng första versen, och tillsammans sjöng vi refrängen, sedan var det min tur.

Justin ställde ned gitarren på golvet och kollade mot dörren, hans ansiktsuttryck ändrade sig häftigt. ”Hur kom du in?” Scooter stod med öppen mun i dörren, så jag la mig ned på golvet och bad till Gud att han inte skulle ha hört mig. ”Genom dörren, vad tror du? Varför är det ingen av er två som sagt att du kan sjunga?” Nu kollade han på mig, det förstod jag, men jag ville inte möta hans blick, så jag fortsatte stirra i taket. ”Det kan jag inte heller.” Justin fnös till och reste på sig från sängen. ”Nehe, så jag hörde i syne?” ”Ingen idé du försöker prata med henne om hennes sång, tro mig. Jag har redan försökt.” Scooter skakade på huvudet då jag hade vänt mitt huvud för att se på honom, hur han lämnade rummet och gick efter Justin.

I bilen på väg mot arenan var det tyst, Justin höll mig hårt i handen och strök översidan med sin tumme. Scooter satt och tittade på mig, vilket jag tyckte var obehagligt. Det var precis som att jag hade ljugit för honom eller något i den stilen, vilket jag verkligen inte hade. ”Sluta psyka henne.” Justin fick nog och sa åt honom, men han bara skakade på huvudet och vände bort blicken. ”Jag förstår bara inte hur man kan hålla undan en sådan tallang. Du om någon borde förstå det.” Scooter tittade på Justin som blev helt tagen av hans ord. ”Hon vill inte, acceptera det. Glöm att du hörde henne.” Dem fortsatte tjafsa med varandra ett bra tag, men jag orkade inte höra på dem. Jag lutade mitt huvud mot Justins axel och slöt ögonen.

”Baby, vi är framme.”
Justin pussade mig på näsan så jag började le. Jag letade febrilt efter hans läppar och när jag tillslut nådde dem skrattade han bara åt mig. ”Babe, förstår inte stämningen.” ”Förlåt.” Svarade han och kysste mig. Utanför bilen stod Kenny och väntade på oss, tillsammans med hundratals galna tjejer. Alla skrek när Justin klev ur bilen, så jag ryggade tillbaka. ”Kom nu.” Han sträckte handen efter mig, så jag fattade taget om den och klev ur bilen, ljudnivån blev om ens troligt ännu högre när jag klev ur. Justin stannade och skrev massa autografer, men vägrade släppa min hand. ”Kan jag få ta en bild mer er båda?” En liten tjej på kanske 8 år kom fram till oss precis innan vi skulle kliva in. ”Klart du får.” Justin tittade på mig, om det var okej, men jag svarade honom före. Kenny tog hennes kamera och hon ställde sig emellan oss och vi gick ned till hennes nivå. ”Ni är så fruktansvärt fina tillsammans.” Det var hennes sista ord innan hon gick. Hon var helt lugn, det var inte som att hon precis stått bredvid Justin.

”Jag trodde verkligen att alla dina fans hatade mig, men tydligen hade jag fel.”
Jag satt tillsammans med Justin i sin loge då han höll på att organisera sina kläder. Det var bara vi två där inne, för dem tyckte att vi skulle få vara själva en stund. ”Det är ingen som hatar dig, ge dig nu.” ”Stopp nu. Fattar du hur många av dem tjejerna där ute som vill vara i mina skor eller? ALLA.” Och jag betonade verkligen ordet alla. Han log bara mot mig. ”Ja, det beror inte på mig. Det beror på att du är så fruktansvärt snygg.” Han satte sig ned bredvid mig i soffan och drog upp mig i sitt knä. För en gångs skull hade jag mitt hår utsläppt och det la han på andra sidan så han fick chansen att kyssa mig på halsen.



Jag stod på scenen redo för soundcheck. Alla mina underbara fans med biljetter för detta fanns även framför mig. Under denna tid hade dem chansen att ställa mig frågor och få vara med när jag drar igenom några låtar och kollar så att allt funkar. Alla i mitt crew satt på scenen, synligt, utom Clarissa. Jag såg inte henne, så jag funderade vart hon var någonstans. Ryan pekade på en tjej som höll upp sin hand. ”Kan inte Clar komma ut på scenen?” Jag kunde inte mer än hålla med henne, så jag försökte kolla efter henne, men fortfarande inga tecken på att hon var i närheten, så jag tog till mitt enda verktyg, mikrofonen. ”Baby, kan du komma ut till mig?” Jag såg att hon reste sig från en stol hon troligtvis hade setat på hela tiden. Hon kom fram mot mig, och ställde sig bredvid. Alla i publiken blev helt lyriska. ”Jag har en fråga till Clar. Vad är det bästa med Justin?” Jag gav henne min mikrofon och jag såg att hon funderade lite på vad hon skulle svara. ”Att han hela dagarna väljer att bry sig mer om alla andra än om sig själv. Och att han alltid är så måna om er, han älskar er minst lika mycket som ni älskar han.” Hon gav tillbaka mikrofonen, och jag gav henne en puss på kinden, fast jag mer än gärna hade tryckt mina läppar mot hennes.

När vi var tillbaka i min loge skulle jag byta om, så det var återigen bara jag och Clar. Vilket är fruktansvärt skönt då jag inte orkar med alla andra hundra människor runt om mig hela dagarna, som ska tjata att jag ska åt det ena eller det andra hållet. Clar låg i soffan och läste någon skvallertidning hon hade köpt på dagen, på framsidan var det en stor bild på oss och en text. ”Planerar Justin och Clarissa att skaffa barn?” Jag förstår inte hur hon orkar läsa om allt sådan, jag får ont i magen när jag är på framsidan av en tidning med ännu ett ryckte. När jag hade fått på mig mina byxor gick jag fram och tog bort tidningen från henne, då hon inte var beredd på att jag inte hade någon tröja på mig blev hennes ögon mycket större än innan. ”Försöker du döda mig?” Hon drog ned mig på henne och kysste mig. ”Inte mer än vanligt.” Svarade jag så gott jag kunde mot hennes läppar. Jag la mig försiktigt över henne och hon verkade inte klaga för hon tryckte min kropp närmare sin, så gott hon kunde. ”Jag älskar dig.” Mumlade hon mellan kyssarna, så jag började le. ”Varför ska du förstöra genom att börja le, kyss mig istället.” Så söt hon var, jag tryckte mina läppar återigen mot hennes och kyssen övergick till hångel.

Vi blev avbrutna av att det knackade på dörren. ”Biebs, du ska ut om 15 minuter, gör dig klar.” Kenny stod i dörren och talade om för mig vad jag skulle göra. Så det var bara att lyda annars skickar han in Scooter och det orkar jag inte med. Jag reste på mig, men Clar drog ned mig igen och kysste mig en sista gång, sedan fick jag resa på mig. Jag drog på mig min tröja och rättade till håret innan jag var på väg ut genom dörren. ”Hallå, har du tänk att lämna din flickvän här utan en puss, dålig stil Bieber.” Jag kunde inget annat än skratta, så jag gick fram till henne och lyfte upp henne i min famn och så gick jag ut genom dörren, och utanför stod hela mitt crew, antagligen för att vänta på mig. ”Där är du ju. Varför bär du på henne?” Mamma kom upp bredvid mig och skrattade lite. ”Hon orkade inte gå.” Clar slog till mig löst på axeln. ”Varför ljuger du för, du lyfte upp mig innan jag hann reagera, så släpp ned mig nu.” Jag gjorde som hon sa. Mamma drog mig åt sidan, så att alla andra försvann inom synhåll. ”Är allt klart för ikväll eller?” Hon lät verkligen glad, och jag nickade som svar.



Vad tror ni dem har planerat? :)  

Eftersom att ni gjorde ett bra jobb med kommentarerna, får ni ett nytt kapitel. Bara just för att jag känner mig så fruktansvärt glad idag. :) Minst 25 kommentarer!

Trackback