Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter seventy.



”Alfredo, vad kan du ha på hjärtat, värt att knacka 200 gånger för?”
Jag orkade inte ens skratta åt honom, så jag ändrade bara på linnet. Han log uppkäftigt mot mig, och det fick mig att dra på läpparna lite i alla fall. ”Ser att du är upptagen, men tänkte höra om ni skulle med ned och bada i poolen.” Justin kom ut ur sovrummet i bara mjukisar, så jag försökte koncentrera mig. Men både Alfredo och Justin förstod att jag inte kunde det, så jag gick där ifrån och lät dem två prata med varandra. Jag gick tillbaka och la mig under täcket, kudden jag hade var Justins, det kändes på doften, så jag borrade ned mitt ansikte ordentligt i kudden. Justin kom in i rummet och började skratta. ”Vad skrattar du åt?” Jag kollade upp på honom och mötte hans blick. ”Dig, älskling. Din min när jag kom ut ur sovrummet är oslagbar.” Jag fnös åt honom och la återigen ned huvudet på kudden. ”Om du kanske kunde ta och klä dig ordentligt slapp vi sådant.” Han la sig ned bredvid mig och drog täcket över sig. ”Så du vill att jag ska ha kläder på mig jämt? Du tar ju ändå av mig dem.” Han log, det kunde jag både höra och känna. Okej, han hade rätt. Men jag svarade honom inte.

Jag drog på mig min bikini och la ned min handduk i väskan jag hade med mig och gick ut till Justin som redan var klar, han stod med handduken hängandes över axlarna och sträckte ut sin hand för att jag skulle fatta taget om den. ”Ska du inte ha något över det där? Jag gillar inte tanken av att alla ska se din kropp.” Han flinade så jag förstod att han inte var allvarlig. ”Haha, kul. Så du tror att det är okej för mig att alla ser dig sådär eller?” När vi kom ned till poolen var alla redan i full gång med att leka i vattnet, Liam hade sina söta luftkuddar på armarna så att han inte ska drunkna. Jag la mig ned i en solstol men fick inte ligga där speciellt länge då jag kände ett par armar om mig. ”Snälla, inte vattnet. Gör vad som helst.” Justin flinade mot mig. ”Vad som helst?” Jag nickade bara och log så sött jag kunde, men det verkade inte funka, för helt plötsligt släppte han taget om mig och jag hamnade i vattnet. ”Du gör ändå allt jag vill.” Han lät överlägsen, och det skulle han allt få ångra, det kan jag lova.

Jag låg på min stol och solade ryggen, så att jag slapp titta på alla runt om. Väldigt många som bodde på hotellet tog massa kort, och jag kände mig obekväm i situationen, men jag sa inget. Så därför låg jag på mage. Justin försökte flera gånger prata med mig, men jag låtsades sova, bara för att han skulle få känna på det där med ”att jag gör vad som helst” för honom. Vilket kanske stämmer, men man säger inte så. ”Baby, jag vet att du inte sover. Sluta nu, jag skojade.” Han lät nervös, han kanske förstod att han hade gjort fel, och ville rätta till det, men inte då, och inte där. Jag varken svarade eller rörde på mig.

När vi kom upp till rummet igen så var Liam med oss. ”Liam, får jag prata med dig?” Han såg riktigt skärrad ut, och jag är fullt medveten om att jag inte skulle ha gjort som jag gjorde. ”Förlåt för tidigare, det var inte meningen att göra dig ledsen eller rädd. Jag är bara så rädd att något ska hända dig, förstår du det?” Han nickade och la sina korta armar om mig i ett försök till en kram, vilket alltid uppskattas. Justin gick direkt in i duschen när vi kom in, så han kom ut igen efter bara 10 minuter, i bara handduk. Han kom fram till mig och la armarna om mig. ”Jag skojade i poolen, du vet det va?” Han pussade mig i pannan och strök mig på ryggen. ”Ja, jag vet. Men det var onödigt. För du vet att det var sant det du sa.” Han tittade chockat på mig. ”Skulle du göra vad som helst för mig?” Jag lutade min panna mot hans bröst. ”Ja, det skulle jag.” ”Jag trodde det bara var jag som skulle göra vad som helst för dig.”

Vi alla hade bestämt oss för att käka middag nere i restaurangen på hotellet, så att vi slapp gå ut efter incidenten med Liam. ”Baby, det känns så konstigt att det som hände med Liam idag ska påverka alla. Ni kanske inte ens vill äta på hotellet.” Justin stannade upp där han stod framför spegeln och fixade frisyren. Han kollade på mig genom spegeln. ”Ge dig. Liam är lika mycket med i gänget som jag är, och det vet du.” Jag bara skakade på huvudet och flätade klart mitt hår. Vi gick ned till alla andra och Liam blev lika glad som varje gång då han såg Jazzy. Det är så kul att han har någon han kan leka med nu när allt är som det är. Det är inte varje 3 åring som får byta hotell och land var och varannan dag. Det är inte så vanligt för mig heller, men jag kan hantera det lite bättre än honom, och behöver inte göra saker hela tiden.

Liam och Jazmyn satt bredvid varandra vid matbordet och Justin satt bredvid mig. Han läste menyn med den ena handen och höll mig i den andra. ”Du kan släppa mig, jag försvinner ingen stans, jag lovar.” Justin bara skrattade åt mig, och höll mig hårdare. Jag suckade och kollade runt bordet. Alfredo psykade oss, och log sitt vanligtvis hånfulla leende. Jag förstår inte vad hans problem är, och det börjar bli väldigt irriterande. Men det är väl så han är, så det är väl bara att acceptera läget. Justin beställde min mat, för jag kunde inte bestämma mig. Så när kyparen kom in med två spagetti bolognese i handen så förstod jag på en gång att det var till både mig och Justin. Det är ju nästan det enda han äter, så varför skulle det vara annorlunda denna gång?

Tillbaka på hotellrummet och Liam sov, jag och Justin låg i sängen och pratade lite, då Liam hade fått en egen säng han var super nöjd med. ”Hur tror du att ditt liv hade sett ut om du inte hade haft allt det här?” Frågade jag och blickade ut mot hotellrummet precis som att det vore hela världen, men han förstod vad jag menade. ”Jag har faktiskt ingen aning. Jag hade väl antagligen hängt med Chaz och Ryan hela dagarna, spanat tjejer. Allt en vanligt 17 åring skulle ha gjort.” Jag låg på hans bröst, och ritade mönster på hans bara mage. ”Om jag inte hade varit känd, hade vi vart tillsammans då?” Hans fråga fick mig att sluta andas. Vad menade han med det där? Att jag tog honom bara för att han råkade resa jorden runt några gånger om året och för att han hade lite mer nollor på kontot än jag. ”Det var utseendet på dig som jag föll pladask för, och att du sedan råkar vara en artist rör mig inte i ryggen. När du kysste mig på festen hemma hos Ryan, var det som en dröm som gick i uppfyllelse, att någon så snygg ens tittade på mig.” Han vred mitt huvud och spände ögonen i mig. ”Säg aldrig så där igen, vet du hur mycket jag skulle få kämpa för en brud som är hälften så snygg som du är.” Jag bara skrattade och skakade på huvudet. ”Sällan grabben, sällan.”

Justin somnade före mig, så jag låg vaken och tittade på honom. Han var så vacker, så jävla perfekt. Jag hoppas att jag en vacker dag få dela något så vackert med honom som ett barn, att vi verkligen kan bli en familj, att jag kan ge Liam syskon. För även om det är jobbigt att vara mamma samtidigt som jag går i skola så är det värt det, allt det jobbiga. Jag är så glad att jag behöll Liam efter allt som hände, jag planerade faktiskt på att göra en abort, men jag tror att jag hade ångrat mig efteråt, och då var det försent. Även om jag tänker på våldtäkten varje gång jag ser Liam så är det något jag tar mig igenom. Jag älskar honom, och det övervinner allt. Jag somnade säkert efter en timme av massa tankar och dialoger med mig själv.


Till er som gissade på Alfredo, GRATTIS!! :) haha ^ Tror inte det kommer någon till del idag, vi ska ha massa folk på middag, så jag har nog inte tid att lägga upp något mer, för nu ska jag börja skriva nya kapitel, tills dem kommer. Hoppas ni får en bra lördag. :)

Trackback