Jag satt själv kvar i soffan där jag hade haft honom så nära mig en människa kan vara. Innan han gick pussade han mig på kinden och viskade att han älskade mig i örat på mig. Förstår han inte att han gör allt svårare för mig hela tiden, jag måste ta avstånd från honom. Jag kan inte träffa honom mer, det är enda sättet att komma över honom. Liam satt på golvet framför tv och kollade på tecknat. ”Det är snart läggdags.” Liam tittade upp på mig och gäspade. ”Sötnosen, vill du sova nu?” Han reste på sig och kröp upp i mitt knä. ”Ja, jag är jätte trött mamma. Justin har lekt med mig så mycket idag.” Åh nej, hur ska Liam ta detta nu då. Det kommer gå tillbaka till samma visa igen, han kommer inte prata med mig igen. Jag bar upp honom och styrde mina steg mot badrummet, vi borstade tänderna och så bäddade jag ned honom. Han somnade ganska på en gång.

Liam skulle vara med Jeremy under tiden som jag var i skolan. Så han skulle komma om bara några minuter och hämta honom. Liam satt vid köksbordet och åt fil och flingor. Själv sprang jag omkring och packade min väska med alla böcker jag hade spridit ut över hela huset. Inte nog med det så ringde det på dörren också. ”Hej Jeremy, kom in. Han är snart klar.” Sa jag stressat och han kom in och gick till köket på en gång, för jag pekade ditåt. ”Hur går allt med Justin?” Han lät lite irriterad, och jag hoppas inte att det berodde på mig. ”Jag vet inte, jag kan inte förlåta honom, det går inte.” Han nickade på huvudet och satte sig ned bredvid Liam. ”Jag som trodde jag hade uppfostrat min son ordentligt, men tydligen inte. Jag ska prata med honom.” Det var nog ingen idé att säga emot honom, det lät redan som att han hade bestämt sig.

När jag kom till skolan så stod Alessa och Ryan tillsammans vid hennes bil, och kysstes. Dem såg riktigt lyckliga ut, och jag ska inte förstöra för dem bara för att mitt liv går åt helvete. ”Hello turturduvor.” Dem log mot mig, och dem gick hand i hand mot skolan, med mig i släptåg. Vi satt tillsammans i ett litet rum och räknade matte, det var bara vi tre för Chaz var sjuk. ”Justin berättade om er igår. Han är uppriktigt sagt ledsen, och det säger jag inte bara för att han är min bästa vän. Han kommer snart slita håret av sig för din skull.” Jag kollade upp från matteboken och vart riktigt förvånad över hur han hade börjat prata. ”Vad berättade han?” Jag visste inte vad det var han hade sagt till Ryan, och jag har inget att dölja för varken han eller Alessa, så det gör mig absolut inget om Justin berättade att vi låg med varandra. ”Han berättade vad ni gjorde igår, och om hur du hade sagt att det inte skulle hända igen.” Jag räknade ut talet jag hade börjat med. ”Men jag kan inte vara med honom, två gånger gjorde han nästan samma sak mot mig, och jag orkar helt seriöst inte en tredje gång. Då kommer jag göra något värre än slita mitt hår, tyvärr. Jag älskar honom, och det kommer jag alltid göra. Han visade mig vad kärlek betydde, men det var även han som sårade mig mest.” Ryan nickade och det såg ut som att han förstod mig, men jag kräver inte att han ska stå på min sida i detta, han är bästa vän med Justin och har känt honom hela sitt liv.

Vi hade idrott efter matten och denna gång hade alla idrottskläder med sig, så det var bara att byta om till dem. Jag och Alessa stod på ena sidan av skåpen och Jen och hennes vänner på den andra sidan, och jag kunde hela tiden höra om hur hon pratade om Justin, men det var vid ett tillfälle jag la all min uppmärksamhet på henne. ”Efter skolan idag ska jag träffa Justin. Han skrev till mig igår, och frågade om jag ville ta en fika med honom.” Min haka åkte i golvet, och Alessa uppfattade också hennes ord, hon kollade på mig, troligen för att se hur jag reagerade, men jag blev bara så chockad att jag inte visste vad jag skulle säga. Hennes vänner blev helt till sig, jag förstår inte hur dem orkar, vill dem inte leva sitt egna liv, vill dem verkligen följa Jen och hennes fotsteg resten av livet. Det enda jag kunde tänka på under idrottslektionen var det Jen hade sagt. Egentligen ville jag skälla ut Justin, men nej, jag tänker inte lägga ned energi på honom mer, det kommer vara lättare för mig att glömma honom om han hittar någon ny.

Precis när jag gick ut från skolan tillsammans med Alessa och Ryan kom Chris mot oss, och han log. Han hade verkligen vackert leende, men jag ska inte tänka så. ”Clar, får jag prata med dig?” Ryan och Alessa kollade på mig med skeptiska blickar, men jag brydde mig inte. Jag har inga plikter till någon annan. ”Jag hör av mig senare.” Dem fattade vinken och gick mot bilarna, och jag vart kvar med honom. ”På festen, du var verkligen vacker, och… Jag gillar dig.” Hur kommer det sig att alla grabbar är så rak på sak nu för tiden, förut skulle dem skicka fram sin polare, eller en lapp. Nu kommer dem fram själva och säger något sådant. Jag blev stum, precis som jag har blivit en hel del dem senaste dagarna. ”Oj, ja vad ska jag säga? Tack, antar jag. Sen känner jag inte så för dig, eller jag känner dig inte.” Han kramade om mig, och den var verkligen varm och inbjudande. ”Men det kanske vi kan ändra på, en fika?” Han lyste upp, och vi gick tillsammans till min bil. ”Vart vill du fika?” Han skakade på huvudet. ”Bestäm du.”

Jag valde mitt och Alessa´s café, det är mysigt, och sällan mycket folk. Skönt med lite enskild tid tillsammans, så vi kan lära känna varandra. Saken är ju den att han absolut inte ser dålig ut, snarare tvärt om, han är faktiskt riktigt snygg. Och att grabbar fortfarande kollar på mig, när alla vet att jag har en son, det brukar inte vara så vanligt, det brukar oftast bli massa snack, men inget sådant har jag fått stå ut med. Saken har vart värre med alla Belibers. Jag tog en kaffe och en kladdkaksbit, Chris insisterade på att betala, så jag sa inte emot. Vi satte oss längst in i hörnet, han med ryggen ut mot resten av caféet, jag gillar inte att sitta med ryggen mot civilisationen efter allt jag har vart med om, jag kollar alltid bakom ryggen när jag är ute själv, och väljer helst att se allt.

”Hur är det att ha en son och gå i skola samtidigt?” Han lät faktiskt riktigt intresserad, och det tvivlar jag lite på att han egentligen är. Men det visar väl sig senare om han verkligen är det eller inte. ”Det är jobbigt, men jag försöker så gott jag kan. Det är ingenting jag skulle rekommendera för andra om man säger så.” Jag skrattade lite när jag sa det där, men fortsatte. ”Men han är det bästa som har hänt mig, så jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.” Vi fortsatte prata om massor mellan himmel och jord. Vi satt säkert där i 2 timmar, innan det värsta av allt kunde hända. På MITT café av alla ställen kliver ingen mindre än Jen in, och hon har seriöst med sig Justin. Mitt hjärta krossades i två tusen bitar, men jag försökte att inte visa mig stött, då skulle bara Chris börja fundera och det fick han inte. Jag vill verkligen kunna behålla en vän, även om han känner mer för mig än vad jag känner för honom. Flera gånger märkte jag hur Justin tittade på mig, men jag gjorde allt för att inte ge honom min blick. Jag ville inte krossas mer än jag redan hade.

Jag hämtade mer kaffe till både mig och Chris, och precis när jag skulle gå från disken kom Justin, men jag bara vände på klacken och gick där ifrån, det såg precis ut som att han skulle börja prata med mig. Men jag ville inte lyssna, han ska ut ur mitt liv. När vi hade fikat klart var vi dem enda som var kvar på caféet, Jen och Justin hade gått för säkert 1 timme sedan, och Chris hade inte märkt något som tur var. Jag kunde kanske hålla masken ändå. ”Vill du att jag kör hem dig?” ”Ja, det vore snällt.” Vi gick tillsammans mot min bil, och på vindrutetorkaren satt det en pappersbit, som jag plockade bort och stoppade ned i väskan illa kvickt, jag förstod direkt vad det var. Chris beskrev vägen hem till sig, och han skulle precis hoppa ur bilen då han vände sitt ansikte mot mitt. Han pussade mig på kinden. ”Vi ses imorgon i skolan. Tack för en trevlig dag.” Jag log fånigt med hela ansiktet. ”Tack själv.” Det var absolut inget fel på Chris, en vacker dag kanske jag kan gilla honom, så som han gillar mig.