Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter eighty-three.





En hel dag och inga måsten. Jag låg kvar i sängen efter att både Liam och Justin hade väkt mig med massa bus i sängen. Jag förstår inte hur dem orkar. Jag är glad att Justin finns i Liams liv, så att dem två kan busa med varandra, för det är ingen annan som orkar. ”Mamma, kliv upp. Vi har inte sets på flera veckor, och du väljer att sova bort tiden. Dålig stil.” Jag tittade på Justin som satt i sängen medan Liam hoppade omkring, och båda två började skratta. ”Vem har lärt dig prata på det där viset?” Liam tittade på mig. ”Jag hörde mormor prata i telefon, och sen lär man sig lite av Jeremy också.” Ni skrattade både jag och Justin ännu mer. Jag reste mig upp ur sängen och pussade Liam på huvudet och gick vidare in på badrummet, för att ta mig en dusch.

Jag och Justin tog med oss våra familjer plus Kenny på staden. Vi tyckte båda två att vi skulle spendera lite tid tillsammans med dem. Folk blev som galna när vi alla kom, men ingen av oss la ner speciellt mycket tid på det, förutom Justin som var fast i en klunga full med tjejer. ”Hur står du ut med det här?” Jeremy la en hand på min axel och kollade på mig. ”Jag gör det för Justins skull, skulle jag bli arg varje gång han pratade med en tjej så skulle jag inte få göra annat än vara arg på honom. Jag litar på honom, vi hör ihop.” Han tittade stolt på mig, och gav mig en kram. ”Saknat mig?” Justin kom tillbaka och la armen om mig. ”Ja, det har jag. Men det kan jag leva med.” Vi gick tillsammans in i en affär, och Jeremy tog en vagn som han kunde sätta Jazzy i, Liam skulle aldrig kunna sitta still, så Kenny tog honom på sina axlar, det gillade han mer.

När Justin tillslut bar på fler kassar än vad jag gjorde orkade jag inte gå något mer. ”Kan vi inte ta en fika?” Liam behövde bara höra orden fika, så vart det fart på honom. ”Jag vill ha glass mamma.” Jag nöp han i benet, inte hårt. ”Klart du ska få glass.” Vi gick och satte oss på ett café, så långt från alla människor det bara gick. Jag gick fram till kassan och beställde det vi skulle ha. När jag stod där i mina egna tankar kände jag en hand på min axel, och när jag vände mig om fick jag en chock. ”Selena. Hej.” Jag lät nog osäker, men försökte dölja det så gott jag kunde. ”Hej Clar, hur är det med dig?” Hon var trevlig, jag fick fel uppfattning om henne förra gången och det var tråkigt. ”Det är hur bra som helst, hur är det själv?” Vi stod där ett tag och pratade, och hon följde med till vårt bord. Justin blev nervös, men hade ingen anledning till att bli det, för jag visste att han var över henne, eller jag hoppades det.

Selena var med oss hela dagen, och jag gillade henne verkligen. Vi blev riktigt bra vänner, samtidigt som vi bytte nummer med varandra, Justin skådade oss på distans, det kunde man se på flera meters håll. ”Jag hoppas verkligen vi ses igen, och behöver du något, finns jag ett samtal bort.” Vi kramades och Selena hoppade in i en taxi som skulle ta henne till flygplatsen. Hon skulle flyga hem, och det kan jag inte längta mer till, att få komma hem och få sova i min säng. ”Så du och Selena?” Justin slöt upp vid min sida då vi var på väg bort från bilarna mot bussen, han lät verkligen chockad. ”Jag gillar henne, vi hamnade nog lite fel från början.” Han himlade med ögonen och log mot mig. ”Vad har du handlat föresten, du har ju hur många kassar som helst.” Han tittade ned på sina händer som var fulla med saker. Jag förstod inte hur han hann med allt det där, jag vet inte ens vad det är i hälften. ”Massa saker.”

Liam var hur trött som helst när vi kom tillbaka till bussarna och det kan jag förstå, han har inte varit still en enda sekund. Han gick och la sig frivilligt i sängen och somnade på stört. ”Titta vad söt han är.” Justin stod i dörröppningen till sovrummet och tittade på Liam, jag slöt upp bredvid och la armarna om honom. ”Snart ligger det två sådär, fast den ena lite mindre.” Jag såg i ögonvrån att Justin log, och han kunde inte sluta heller. Vi satt i soffan i sovrummet och tittade på Liam när han sov. "Är du verkligen redo för barn, och bli inte sur nu. Jag vill bara veta att vi gör rätt." Justin vände mitt ansikte mot hans och tittade mig djupt i ögonen. "Jag har aldrig varit säkrare, och barnet kommer få den bästa mamman." Jag kysste honom och lutade mig tillbaka in i hans famn igen. "Ska ni vara med och... Oj, sorry." Pattie kom in, men hon vände i dörren. "Hörru farmor, kom tillbaka." Jag kunde inte låta bli. Hon vände illa kvickt i dörren. "Kalla mig inte det, det låter gammalt. Men ska ni vara med och spela kort?" Jag reste mig upp och var på väg ut ur rummet utan att titta på Justin. "Hey, får man ingen puss?" Jag svarade honom inte utan pressade mina läppar mot hans.

Jag förlorade hela tiden, så tillslut kastade jag upp mina kort i luften. "Haha, vad gör du?" Justin tittade på mig och skrattade. "Jag hatar att förlora." "Jo, vi märker det." Jeremy kastade sina kort på mig, och där bröt kortkriget ut. Det slutade med att Justin brottade ned mig på golvet och låste fast mina händer i något hemskt ninja grepp. "Ger du dig?" Hans andetag mot min hals fick mig att rysa, och hur han viskade i mitt öra gjorde mig svimfärdig. "Plåga mig inte." Jag sa det tyst så ingen annan skulle höra. "Om jag ska?" Han flina hotfullt och kysste mig på halsen och vidare ned mot nyckelbenet, sen bröt helvetet löst, han kittlade mig i sidorna, jag skrek och han skrattade. "Jag ger mig." Skrek jag rakt ut när jag inte orkade mer. När han släppte mina händer slog jag runt honom så han hamnade på rygg, och satte mig gränsle över hans lår. Han log fortfarande mot mig, men leendet försvann fort när jag böjde mig fram och gav han samma sak han gett mig. Jag kysste han på halsen och nafsade han på örat, hans andetag blev ojämnare än innan och han placerade sina händer på min korsrygg och min rumpa. Jag fortsatte kyssa honom vidare upp över kinden tills jag nådde hans läppar. Han satte sig upp utan att avbryta, samt reste sig med mig i ett grepp så att han inte skulle tappa mig. Han gick in till vår säng och la ned mig lugnt och försiktigt, men vi avbröt inte kyssen, förrän han ställde sig upp och drog igen dörren, samt låste den. Liam hade vaknat och gått ut med dem andra när Justin kittlade mig, så det var bara vi kvar i bussen.

”Är jag den enda du självmant har legat med?”
Justin lät skärrad, och det kan jag väl förstå, han tog upp våldtäkten och det river upp massa sår hos mig, men han vill väl veta. ”Ja, det är det. Och vet du en sak? Jag skulle inte byta ut dig mot något i världen.” Han fick ett självsäkert leende på läpparna. ”Är jag så bra?” Nu var det jag som log, men samtidigt blev jag generad, så jag drog täcket över ansiktet. ”Haha, sluta fjanta dig. Vi ska kunna prata om sådant.” Han har rätt, men det var pinsamt ändå, vi är snart 18 år och ska ha barn, men jag kan inte prata om sex med honom utan att bli helt röd i ansiktet. ”Jag vet, men det är pinsamt.” Han la sig tätt bakom, och la armen om mig, samtidigt som han kysste mig i nacken. ”Du plågar mig, och du vet det.” Han skrattade bara och fortsatte. ”Jag gillar att du är i min makt.” Han lät riktigt stolt över det, så jag lät han hållas.

”Pappa, kan vi få prata med dig?”
Jeremy stod utanför bussen och pratade med Scooter, så jag och Justin gick dit för att äntligen få berätta att han ska bli farfar, men jag kände mig nervös, riktigt nervös. Jag vet inte varför, men känslan fanns där. ”Självklart, vad har ni på hjärtat då?” Vi gick tillbaka in i bussen och satte oss ned bland alla soffor. Justin tog mig i handen och kollade på Jeremy. ”Säg inte att ni ska gifta er, för det klarar nog inte mitt hjärta av.” Justin kollade chockat på honom och skakade nervöst på huvudet. ”Nej, det är något ännu bättre.” Jeremy flackade nu med blicken mellan både mig och Justin, och han såg ut att fundera en hel del. ”Vi ska ha barn pappa, och innan du börjar predika, ja vi har redan tänkt igenom allt.” Jeremy satt helt stilla i soffan mittemot oss, och stirrade ut i tomma intet, men sprack sedan upp i ett enda stort leende. ”Grattis, min lilla pojk växer upp och blir stor.” Han gav Justin en kram och sträckte sig sedan efter mig. ”Grattis Clar. Ni kommer klara detta. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, ni är menade för varandra.”


Hur många kommentarer är detta kapitel värt?
Trackback