Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle har gjort bort sig...

Jag har gjort bort mig, jag fick en kommentar om att Alessa och Ryan redan vet om att dem ska få en pojke, och att han ska heta Luke Butler. Hur fixar jag detta nu då? Jag vet inte, men jag kan ju hoppas att ni kan glömma det (A) haha ^ Fan, det är sjuuukt svårt att komma ihåg allt man har skrivit, och jag går hela tiden tillbaka och läser så gott jag kan. Jag har läst min egen novell minst 10 gånger. Faan, förlåt mig!!!!


BTW.. Kapitel 99 under detta! =)



Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter ninety-nine.

 

Dagarna blev till veckor och veckor gick över till att bli två månader. Magen har växt och blivit lite större, inte något som stör mig speciellt mycket just nu, den kommer bli större, precis som allt annat. Brösten har börjat växa och ingen BH passar mig längre, så jag är tvungen ut på jakt efter nya, samt mamma tröjor, och byxor, som jag vet att jag en dag kommer behöva. Justin befinner sig just nu i Los Angeles med Ryan och har varit där i en vecka, dem kommer hem om 2 dagar. Det har vart tufft, men vi har hållit kontakten med massa sms och telefonsamtal. Jag är faktiskt glad att vi har lyckats, visst saknar jag honom, men det kan vara en bra sak ibland, för då vet man vad man har. Tankarna drog iväg i en väldans fart under tiden som jag stod i min WIC och valde kläder att ha på mig. Jag och Alessa skulle ut på staden och kolla lite nya kläder, plus att hon skulle kolla massa baby kläder.

 

”Hej bästa vän, redo för en shopping dag?” Jag mötte Alessa utanför den stora gallerian och hon såg inte speciellt glad ut. ”Jodå, det är jag allt, men det är jobbigt med denna mage.” Jag la en hand runt hennes axel och drog med mig henne in. ”Vi gör det i din takt, säg till om du vill vila.” Vi började inne på Forever 21, det fanns mycket fint som jag skulle kunna ha köpt, men det blev enbart Bh:ar. ”Vad säger Justin om dem där melonerna som du kommer få?” Alessa satt på en stol utanför provhytten, hon hittade inget i denna affär. ”Han gillar dem, men vadå? Han är grabb, varför skulle han inte?” Jag skrattade åt mig själv och drog på min mina kläder. Jag betalade och vi fortsatte shoppingen.

 

”En fika?” Jag hade så mycket kassar i mina händer så jag viste inte vart jag skulle ta vägen. Alessa hade en hel del hon också, men jag var snäll och tog hälften av dem. ”Det låter som en bra idé.” Vi gick mot Starbucks, och slog oss ned vid ett tomt bord, hon pustade ut när hon fick vila benen och ryggen, och det kan jag förstå, för hon är inte liten. ”Vad vill du ha, jag bjuder?” Hon funderade ett tag. ”Ta en latte och en bulle.” Jag gick fram till kassan och det stod en ganska ung tjej där. Precis innan jag skulle gå stoppade hon mig. ”Skulle man kunna få din autograf?” Självklart ställde jag upp på det, och ännu en gång efter att jag försökte gå så stoppade hon mig. ”Sen måste jag få säga grattis.” Hon pekade på min mage och log, sen hjälpte hon kunderna bakom mig.

 

”Varför tog den sådan tid?” Jag ställde ned allt jag hade med mig på bordet och satte mig ned. ”För att jag blev igenkänd, hon i kassan grattade mig.” Vi började diskutera kring deras barn, och vad dem har kommit fram till för namn. ”Om det blir en pojke blir namnet Drew, och blir det en flicka blir det Melissa.” Jag kollade på henne och nickade. ”Men vänta, va?” Hon skrattade och tog en klunk av sin latte. ”Ja, vi vill att bebisen ska få ditt eller Justins namn.” Jag blev riktigt rörd av det jag hörde henne säga. ”Är du seriös? Vet Justin om det?” ”Ingen aning, men jag antar att Ryan berättar det för honom.”

 

När jag kom hem på eftermiddagen plockade jag fram min mobil och insåg att den var på ljudlöst, och Justin hade gått löst. Jag hatar att göra honom orolig, och det var absolut inte meningen, så jag ringde upp honom. ”Baby, varför har du inte svarat, jag har vart sjukt orolig.” Jag log lite för mig själv. ”Förlåt, jag måste ha kommit åt knappen. Inte meningen. Vad hade du på hjärtat gullet?” Det var så underbart att få höra honom skratta. ”Gullet, ha? Det där lät inte sexigt och farligt, mer löjligt. Jag ville bara höra din röst, jag saknar dig.” Nu var det min tur att skratta. Jag la mig ned i min säng och slappnade av, först då insåg jag att jag hade sjukt ont i dem. ”Du är löjlig, min tönt. Nejdå, sjukt sexig, men inte farlig. Jag saknar dig också, sjukt mycket. Vi ses ju snart, och då ska jag pussa sönder dig.” Vi pratade ett litet tag till, tills jag hörde både Ryan och Alfredo bråka med Justin om att han var en toffel.

 


 

Det var underbart att få höra hennes röst igen, men påminn mig att jag ska prata med henne när jag är själv, inte när jag har två idioter runt mig som aldrig kan vara tysta. ”Jag är ingen toffel, okej.” Både Alfredo och Ryan stannade upp med sitt tv spelande. ”Inte? Därför du bryter ihop direkt hon inte svarar efter första signalen.”Alfredo gav Ryan en femma och dem skrattade. Jag bara skakade på huvudet och satte mig mellan dem. Dem lirade lite xbox, medan jag satt med datorn, och kikade omkring på twitter. En tjej hade länkat till en skvallersida, så jag tryckte upp den och fick se en bild på både Clar och Alessa och det var inte lite kassar dem hade med sig.”Ryan, kolla här. När katterna är borta dansar råttorna på bordet.” Ryan släppte kontrollen och tog datorn av mig.”Haha, vad i helvete. Finns det några saker kvar i Stratford som dem inte har handlat?”

 

Jag blev inte direkt förvånad över att Clar hade handlat så mycket, hon har gnällt på alla sina kläder ett bra tag nu, hon tog väl bara tag i saken antar jag. Kenny kom in och hämtade oss, för det var dags att åka. Alla radio stationer vill ha en intervju med mig nu när det är ute att jag och Clar väntar tvillingar. Jag kan väl förstå dem, även om jag gör allt för att inte prata om mitt privatliv. Det går inte alltid så bra, men det funkar. När vi kom ut från hotellet ställde vi oss mot väggen alla tre. Alfredo i mitten biffade upp sig lite, egentligen spelar det ingen roll om han gör det eller inte, jag ser rätt liten ut bredvid honom ändå.

 

När vi lämnade byggnaden och radiointervjun bakom oss var det fullt med papps utanför, så det var bara gilla läget och försökta ta sig till bilen. När vi tillslut hade kommit in i bilen och var på väg där ifrån så plingade min mobil till, och jag var hundra på att det var Clarissa, men när jag hade låst upp mobilen och fick se att det stod Selena på skärmen vart jag riktigt chockad, det var ett bra tag sedan vi hade pratat med varandra, och jag har ingen aning om vad hon vill mig. Även om jag älskar Clar så kommer det alltid att finnas känslor för Selena, och det vet Clar om, och jag gör allt för att hålla mig ifrån Sel så att det inte ska bli några problem.

 

”Hej, hörde att du befann dig i LA, lust att ses?”

 

Hon var rak på sak och det är en av dem sakerna som jag gillar med henne. Klart jag vill träffa henne, men jag vet inte om jag borde. Jag vill inte sumpa mitt liv med Clar, och jag är livrädd att jag gör det om jag träffar Sel. Utan att jag tänkte mig för svarade jag ja på hennes fråga, och frågade sedan om vart vi skulle ses. Hennes svar kom fortare än planerat och hon sa att jag kunde komma till henne hotell. ”Kenny, kan du stanna vid hotellet som ligger före vårat?” Han kollade på mig i backspegeln och såg fundersam ut. ”Vad ska du dit och göra?” ”Träffa Sel.” Både Ryan och Alfredo slog till mig på armen, precis samtidigt. ”Dude, varför?” Dem lät oroliga och det kan dem få vara.

 

”Gud vad det var längesedan jag såg dig. Jag har saknat dig.” Hon kramade om och släppte in mig. ”Jag har saknat dig också.” Vi satte oss ned i soffan och pratade på precis som två gamla vänner gör. Jag vet att det var fel av mig att göra detta bakom ryggen på Clar, men hon kommer aldrig få reda på det, så hon tar ingen skada av det. ”Så du ska bli pappa?” Jag nickade stolt. ”Japp, till två. Vi ska ha tvillingar.” Hon kollade chockat på mig, precis som att hon inte hade läst tidningarna. Fast jag kan förstå om hon inte gör det, det står så mycket skit i dem. ”Grattis, får man väl säga då.” Efter mycket skratt och mycket prat om gamla minnen, valde jag att dra mig tillbaka. Men något hände precis innan jag skulle gå, hon kysste mig, och jag hade inte ens mage att knuffa undan henne, utan jag besvarade den.


 
Drama, och det kommer komma mer. Håll i er, för nu kör vi! ^^

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter ninety-eight.


 

När Alessa hade slutat skolan då hon valde att stanna kvar så hörde hon av sig och vi bestämde att vi skulle mötas utanför det vanliga fiket som vi alltid brukar gå på. När jag och Justin kom dit stod dem utanför. ”Hur mår du?” Alessa kom fram och gav mig en kram. Jag kollade på henne, och hon kunde läsa min blick. ”Okej, vi pratar inte om det.” Justin och Ryan hade redan gått in, så vi gjorde detsamma. Dem hade redan beställt till dem och till oss. ”Tack älskling.” Jag satte mig ned bredvid Justin och lutade mig mot honom. Han la armarna om mig, och strök mig på magen. ”Jag hörde du åkte på stryk igår på xbox, Ryan.” Han mötte min blick, och han hade mord i tankarna, så jag började skratta. ”Justin, man berättar inte sådant.” Nu skrattade inte bara jag, utan både Justin och Alessa också. ”Ta det inte så allvarligt, det är ett spel.”

 

”Hur lång tid har du kvar med att gå med den där magen då?” Alessa såg ut att fundera, men Ryan hann före.”Ungefär 4.” Jag nickade och tog en klunk av min läsk. ”Jag hörde att ni skulle ha tvillingar, grattis. Lite elakt att du inte berättade det för mig.” Jag satte mig upp ordentligt och rättade till min tröja. ”Jo, jag vet. Men hade lite annat att tänka på imorse som du kanske märkte. Förlåt.” Justin la en betryggande hand på min korsrygg, under min tröja, och jag rös till. ”Det är lugnt, jag är glad för er skull.” Vi satt kvar på fiket i någon timme, och Jan kom in tillsammans med sina knähundar. Hon kollade på mig och sa något till tjejerna som svansar efter henne, sedan skrattade dem. Justin såg allt det där, och drog mig intill sig, samt kysste mig. Det kunde inte komma mer lägligt, för Jen blev tyst och lämnade caféet.

 

Jag och Justin valde att ta en promenad efter att vi hade fikat. Vi gick hand i hand precis som vilket annat par som helst. Det var ingen som kom fram till honom och bad om en autograf eller ett kort, och det var riktigt skönt.”Innan vi träffades, tänkte du någon gång på att dejta ett fan? Även om jag var ett fan precis, men du förstår vad jag menar.” Han klämde min hand hårdare och tittade på mig. ”Tanken fanns, men Usher har alltid sagt åt mig att inte göra det, för att jag aldrig skulle veta om det var mig eller min karriär dem var te efter.” Jag stannade upp utan att jag själv förstod det, och bara tittade framför mig. ”Men det är inte så med dig, jag vet att du aldrig skulle utnyttja mig.” ”Du har alldelens rätt. Jag älskar dig, och ska dela mitt liv med dig, tills döden skiljer oss åt.”

 

”Kolla dem har öppnat ett nytt ställe, och kolla vad det heter.” Justin började skratta och sprang fram till ett nytt litet café som låg en bra bit ifrån staden. Han hängde sig i skylten och bad mig ta ett kort. ”Jag ska skicka detta till Alfredo.” Vi skrattade och vände för att börja gå tillbaka. ”Shit, jag trodde inte vi hade gått så här långt.” Jag började bli helt trött i benen, men vi hade redan gått den längsta biten. Jag såg bilen så det var inte så långt kvar.”Jag kan bära dig.” Och innan jag hann protestera hade han lyft upp mig. ”Du kommer skada din rygg om du ska fortsätta bära omkring på mig.” Jag pussade honom på kinden och fick honom att le. ”Då vet jag en som är bra på massage.”

 

Eftersom att mamma inte är hemma så åkte vi hem till mig, och valde att sova där inatt. ”Kan vi inte göra en kycklingsallad?” Jag vart extremt sugen på kyckling, och det är alltid gott med en sallad. ”Klart vi kan.” Vi gick in i köket och jag plockade fram allt som vi skulle ha, och Justin började steka kycklingen. Jag satte mig ned vid köksbordet och började skiva upp alla grönsakerna som vi skulle ha i. Han såg riktigt sexig ut, där han stod vid spisen, det var bara ett blommigt förkläde som saknades.

 

”Justin, hur ska vi kunna fixa det här. Vi bor inte ens i samma land ju.” En tanke som bara slog mig, men jag var tvungen att ta upp den. ”Vi fixar det. Varje gång jag är ledig så finns det inget annat ställe jag kommer vara på än där du är. När jag har en dag eller bara några timmars ledigt under en turné kommer jag hem, och funkar inte det så flyger du till mig. Glöm inte att du aldrig kommer behöva vara ensam. Finns inte din mamma när du behöver hjälp och jag är borta, så finns mina morföräldrar eller pappa.” Han kysste mig lugnt, och strök bort dem tårar som han lyckats få fram, men absolut inte för att han gjorde mig ledsen, utan för att han är så söt. ”Gråt inte gumman, vi kommer fixa det. Jag känner ingen annan som är så stark som du är. Så helt ärligt skulle du fixa detta utan min hjälp. Men nu behöver du inte fundera över det, för jag finns här, och ska ingenstans.”

 

Tillsammans satt vi i soffan med fötterna på bordet, kollade på Jersey shore och åt vår kycklingsallad. Vi sneglade på varandra ibland och log, men ingen sa något. När vi var klara tog jag med mig våra tallrikar och gick ut i köket för att städa upp vår röra som vi hade lyckats med. Eftersom att det ändå inte fanns så mycket att göra valde jag att diska för hand. ”Varför gör du alltid sådär?” Justin stod i dörröppningen. ”För att jag har tråkigt, så det tar lite längre tid.” Händerna han hade haft i kors på bröstet hade förflyttat sig, precis som han hade, dem låg runt min midja och han pussade mig på halsen. ”Så du vill inte spendera tid med mig?” Jag släppte allt jag hade i mina händer och vände mig om för att kunna placera dem på hans axlar. ”Om jag vill, men jag vill inte sitta i en soffa och titta på TV. Jag vill göra något roligare.”

 

Han bar upp mig på mitt rum, och la mig ned försiktigt i sängen. ”Får du aldrig nog?” Han log sitt sexiga leende medan han stod och kollade på mig. ”Det har inget med att göra att jag vill ha sex, det är dig jag inte får nog av.”Han la sig bredvid och kysste mig, hans händer vandra från min midja upp till mina bröst och tog ett fast grepp. Jag rullade över honom och han började knäppa upp min bh, samt lirkade av mig min tröja. Han satte sig upp och lät mig dra av honom hans tröja, jag drog mina naglar lugnt över hans bröst, och jag såg reaktionen av det, han rös över hela kroppen och hans ögon bara lyste. Han la mig ned på rygg igen, och knäppte lugnt och försiktigt upp mina jeans, han tog god tid på sig, för han vet hur mycket jag hatar det, och han älskar att retas. Jag kunde utan problem se hur hans ögon log mot mig samtidigt som han plågade mig till max.

 

Egentligen behövde jag bara känna hans nakna kropp mot min för att nå klimax, men när han kysste min hals och smekte min kropp kunde jag inte dölja det faktum att jag faktiskt ville känna honom i mig. Samtidigt som han trängde in, kysste han mig, en ilning gick igenom min kropp och jag ville ha mer. ”Baby, förstår du vad du gör med mig?” Jag försökte framföra dem få orden på ett bra sätt, men det gick inte det enda som kom var stön, men jag tror att han uppfattade det riktigt bra. ”Jag ser hur din kropp reagerar, och bara det gör mig upphetsad.” Vi rullade runt bland täcken och kuddar ett bra tag. Han lät mig komma flera gånger, och höll själv ut tills han höll på att spricka. När vi kom tillsammans, sjönk jag ned över honom och kysste han på bröstet, hans händer vandrade över min rygg och stannade på min rumpa. Vi låg där tillsammans och försökte hämta andan.

 

När jag kom ut från toaletten satt Justin lutad mot sänggaveln med täcket till midjan och keps på huvudet, hans blick sa så mycket och jag kunde inte sluta titta på honom. Jag kröp upp och la mig bredvid honom och han hasade sig ned till min nivå. ”Du gav mig en ny mening med livet.” Det kom bara ur mig, men det var sanning, jag låg och drog mitt pekfinger på hans konturer av den lilla tatueringen han har. ”Det är du och jag mot världen, tillsammans med våra barn.”

 



Ännu ett kapitel. Vad tycker ni?


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter ninety-seven.


 

När klockan ringde på morgonen var jag näst intill medvetslös, jag orkade inte röra på mig, men jag slog av larmet på mobilen och vände mig om, samt borrade in mitt ansikte i bröstet på Justin. I början när jag gjorde det så vaknade han alltid, men inte längre, han är väl van antar jag. Jag insåg efter ett tag att jag var så illa tvungen att gå upp, så det gjorde jag. När jag kom ned i köket med väskan över armen så stod Pattie där med en tidning och en kaffekopp i varje hand. Hon tittade upp och la ned tidningen. ”God morgon, skola?” Jag nickade och suckade som svar. Hon log mot mig och tog med sig tidningen ut. Jag tog ett äpple innan jag skrev en lapp och sprang upp och la den på kudden bredvid Justin som fortfarande sov.

 

Alessa stod på sin vanliga plats och väntade på mig. Så jag skyndade mig dit. ”Hej, är jag sen?” Hon skakade på huvudet och krokade sin arm med min. När vi kom in i skolan stod Jen där tillsammans med sina vänner. Dem kollade på mig och alla spände blicken i mig. ”Vad har jag gjort nu då?” Alessa kollade på mig med en undrande blick. ”Har du inte läst tidningen?” Jag skakade på huvudet. ”Nej, borde jag?” ”Nej, helst inte. Men annars har jag den med mig, om du vill se?” Jag sträckte ut min hand i en gest om att hon skulle ge mig den. När jag hade den i handen såg jag rubriken på framsidan, och det kunde inte vara mer skrattretande, men jag fortsatte in i tidningen där det stod betydligt mer.

 

”Bieber sågs utanför MVC igår tillsammans med sin flickvän Clarissa Jones. Vi har länge undrat om dem väntar barn, och nu har vi fått det bekräftat. ”Att se dem tillsammans var obegripligt, sättet han tittade på henne och rörde vid henne får en att fundera vart alla andra prinsar befinner sig. Han är verkligen beskyddande när det kommer till Clarissa.” Säger vår källa Summer och hon fortsätter. ”Dem väntar tvillingar och är båda lika glada över det.”

 

När jag läste Summers namn kunde jag inte bli mer rasande än jag redan var. Hur kunde hon? Alessa kollade på mig när jag kastade iväg tidningen över korridoren. ”Vad är det?” Jag tog upp min hand för att visa att hon skulle vara tyst, samtidigt som jag slog in hennes nummer. ”Summer.” Bara av att höra hennes röst gjorde mig arg. ”Hur mycket fick du?” Hon kunde inte förstå att det var jag, och absolut inte vad jag menade. ”Va? Vem är det?” Hon lät chockad. ”Det är Clarissa. Hur mycket fick du för att informera tidningen?” Hon klickade mig innan hon gav mig ett svar. Så jag valde att ta kontakt med chefen på MVC, för att berätta att tystnadspliktsregeln tydligen inte gällde henne, hon hade säkert fått tillräckligt med pengar, så hon kunde gott och väl få sparken.

 


 

10.25 visade klockan när jag slog upp mina ögon, och var riktigt utvilad. Bredvid mig låg det en lapp på kudden och jag förstod på en gång att den var från Clar, men jag var för pissnödig för att hinna läsa den, så jag sprang iväg på toa. När jag kom tillbaka tog jag med mig den och drog på mig ett par mjukisar och gick ned. Jag satte mig i köket bredvid mamma och läste den.

 

”Sexii, en annan har ju skola. Du var så söt när du sov, så jag vågade inte ens ge dig en puss på kinden innan jag gick, jag ville inte väcka dig. Jag slutar vid 3 tror jag, så jag kommer hem då. Jag lånade din bil också, eftersom att jag inte hade min vid dig. Så jag hoppas inte du blir arg. ^ Jag älskar dig.”

 

Jag log fånigt för mig själv. ”Lapp från Clar eller?” Mamma satt och kollade på mig, och man kunde se ett leende på hennes läppar också. ”Japp.” Leendet försvann så fort vi slutade prata om det och hon la upp en tidning på bordet där rubriken på framsidan var ”Bieber och Jones, bekräftar barn på G.” Jag spärrade upp mina ögon. Det enda jag tänkte på var, hoppas inte Clar har sett detta. Strax efter att jag hade läst klart allt som stod i tidningen smällde dörren upp och Clar rusade förbi köket och upp på mitt rum. Både jag och mamma tittade efter henne, men hann egentligen inte se så mycket. ”Gå och prata med henne.” Jag reste mig upp och gick mot mitt rum.

 

När jag nådde min dörr var den stängd, så jag knackade innan, för jag visste inte om hon ville vara själv eller inte. ”Kom in.” När hon fick syn på mig rann hennes tårar längs kinderna, och jag såg på henne att hon gjorde allt för att hålla dem tillbaka, men det var utan resultat. ”Jag trodde att hon var lojal och ärlig.” Jag förstod ingenting till en början, men sedan insåg jag att hon hade läst tidningen. ”Jag vet inte vad jag ska säga.” Jag satte mig ned bredvid henne, hon satt på golvet och lutade sig mot sängen med knäna tryckta mot bröstet. Jag la min arm om henne och drog henne intill mig. ”Jag ringde och skällde ut henne, sen såg jag till så att hon fick sparken.” Orden flöt på ur hennes mun och jag blev chockad. Egentligen var det inte mer än rätt, men att min flickvän hade gjort det kändes lite konstigt. Jag trodde att det var jag som hade makten i denna familj, men tydligen inte. ”Jag tänker aldrig mer gå tillbaka till det stället, jag vill att vi skaffar en privat sköterska, och går inte du med på det så betalar jag han själv. Jag vill inte att folk ska tjäna pengar på vårt liv.” Hon gick rak på sak, och jag har aldrig sett henne så här upprörd, för det var precis det hon var.

 

”Du slutade inte skolan fören vid 3, vad gör du hemma?” Jag fick med mig Clar ned till mamma. Hon kollade på mig, och satte sig sedan vid köksbordet mitt emot mamma. ”För att jag inte var den enda som hade läst tidningen, jag fick höra en hel del. Och det blev för mycket för mig.” Jag satte mig ned bredvid henne och tog hennes hand. Hon ska inte behöva gå igenom detta själv. ”Jag finns här för dig, vi gör detta tillsammans. Och det är tack vare mig det blir så här.” Clar la ned sitt huvud på sina armar som hon hade lagt på köksbordet och suckade högt. Både jag och mamma tittade på henne. ”Jag orkar inte med detta. Jag vet vad jag gav mig in på när vi blev tillsammans, och jag ångrar det inte. Men detta är en sak mellan dig och mig, varför kan inte folk ta hänsyn till det? Jag är så arg så jag skulle kunna ha ihjäl någon just nu.” Jag tittade skrämt på henne, och lyfte upp hennes huvud så hon var tvungen att titta på mig. ”Nej, det ska du inte. Tillsammans ska du och jag klara det.”


 

Detta blir det sista kapitlet för dagen. Hoppas ni gillar det, även om det är bildlöst! :P

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter ninety-six.


 


 

På dagens schema fanns inte speciellt mycket mer än att jag och Clar ska iväg på ultraljud. Jag är nervös, riktigt nervös. Medan hon går omkring som att inget har hänt, fast hon har ju i och för sig redan gjort detta en gång tidigare, så hon vet ju hur allt går till. Det ska bli kul att få se bebisen, samt höra hjärtljudet. ”Är du klar?” Clar stod i dörren till badrummet och kollade på mig, hon hade redan gjort sig klar, så det var bara jag kvar, och jag drog sista vändan med tandborsten. ”Nu är jag.” Bilresan var obehagligt tyst, och jag försökte inte ens bryta den, för jag visste inte vad jag skulle säga. När vi kom fram var det självklart massa papz utanför, men för första gången i mitt liv brydde jag mig inte. Alla visste redan att jag och Clar var tillsammans, och om dem nu skulle få veta att vi skulle ha barn gjorde mig inget. Jag älskar henne och det ska hela världen få veta.

 

Clarissa låg på sängen och hade dragit upp sin tröja, och för första gången så insåg jag att hon hade en liten bula. Ingenting jag märkt tidigare då jag inte har fokuserat på det, men den passade där den satt. Jag gillade att se att hon förändrades. ”Du har ju gjort detta en gång tidigare, men för att pappan ska kunna veta vad det är jag gör, kommer jag att berätta.” Hon tittade på mig samtidigt som hon hade på någon slags gel på Clarissas mage. ”Om ni tittar på skärmen här så ska ni snart få se er lilla bebis.” Hon rörde ultraljudet på hennes mage, och man såg massa saker på skärmen. ”Jag måste fråga, har någon utav er tvillingar i släkten?” Både jag och Clar tittade på varandra, jag skakade på huvudet, medan Clar vände tillbaka sitt huvud mot Summer. ”Ja, min mormor hade tvillingsystrar. Vadådå?” Hon fortsatte föra den där maskinen på hennes mage och kollade från alla olika håll. ”Det kan gå i arv, för du har nämligen tvillingar i magen.”

 

”Jag som tyckte att ett barn var nog, nu kommer vi få två. Dina fans kommer döda mig.” Clar lät verkligen seriös, men jag såg ett leende på hennes läppar. ”Jag älskar dig oavsett hur många barn du föder. Alla är mina och jag kommer älska dem lika mycket.” Jag svängde upp på mormor och morfars uppfart och gick runt för att öppna dörren åt Clar. Hon hatar när jag gör det, så jag gör det allt oftare. ”Vi är hemma.” Både mamma och mormor kom ut i hallen, morfar var ute och handlade. ”Hur gick det?” Clar plockade upp bilderna som vi fick med oss hem, så mamma kommer trilla av stolen när hon ser den sista. På dem tre första ser man bara en, men på den sista så ser man två. Den låg lite bakom så att till och med Summer höll på att missa den. Både jag och Clar gick ut i vardagsrummet och satte oss, medan mamma och mormor gick till köket där det var bättre ljus. ”TVÅ?” Clar kollade på mig och log.

 


 

Blicken och leendet som Justin gav mig när han hörde sin mamma var helt underbar. Det lyste stolthet om honom. Vi satt tätt i soffan och höll om varandra när Pattie kom ut och satte sig i den andra soffan, hon tittade på oss, och det såg ut som att hon ville att vi skulle förklara, men vad kan man förklara. Det är sådant som händer, och ingen kan göra något åt det. ”Du ska få två barnbarn.” Jag försökte lätta upp stämningen lite, men hon ville inte haka på. ”Jo, det ser jag väl. Hur ska ni hinna med det?” Min kropp spände sig omedvetet och det lät precis som att hon inte ville att vi skulle ha kvar dem. Hon som hade varit så glad för vår skull, och så händer detta. ”På samma sätt som med en?” Nu var det Justin som hoppade in och hjälpte mig, för jag tror att han märkte min osäkerhet.”Förlåt, jag blev bara chockad. Det är inget ni kan göra något åt.” Hon kramade om mig länge och viskade i mitt öra. ”Min son kunde inte få en bättre tjej.” Det gjorde min dag, och jag är glad att det är hon som kommer bli farmor till våra två vild djur. För det är det jag tror dem kommer bli, dem kommer säkert få Justins energi, och det kan bli farligt.

 

Diane kom in med massa kakor och dricka till oss, samt gav oss en varsin kram. ”Grattis.” Bruce hade ännu inte kommit hem, så vi hade inte berättat nyheten för honom än. Min mobil ringde och avbröt vårt samtal, så jag ursäktade mig och gick ut i köket för att svara. ”Clarissa.” ”Hej gumman, hur gick det idag?” Det var mamma och hon lät verkligen nyfiken, så nu kunde jag bara hoppas på att hon skulle bli glad. ”Jodå, dem mår bra.” Jag sa det så fort jag kunde, så att hon inte skulle kunna uppfatta det där ordet som skiljde sig från vad hon var beredd på att höra. ”Men det är väl br… Vänta, va? Dem?” Hon skrattade till och innan jag hann svara så fortsatte hon. ”Ska ni få tvillingar? Grattis, precis som mina mostrar.” Hon lät verkligen glad, och det gjorde mig gladare. Jag är glad att jag har min mamma, utan henne hade jag aldrig överlevt detta liv. Hon är min bästa vän, och min ängel. Jag älskar henne. Vi pratade ett tag och jag sa att jag skulle sova här, så hon valde att ta med sig Liam till New York i en vecka, eftersom att jag ändå har massa skola att ta igen, så gör hon mig bara en tjänst.

 

Jag vet inte om en sådan sak som att få reda på att man väntar tvillingar kan göra en trött, men det var jag, väldigt trött. ”Jag går upp och lägger mig.” Justin tittade på klockan och sedan på mig. ”Klockan är halv åtta gumman.” Han såg chockad ut, och det var jag också när jag fick höra hur mycket den var. ”Jag är helt medvetslös, jag måste få lägga mig ned.” Han reste sig upp och tog mig i handen. ”Ska du sova, ska jag.” Men jag hejdade honom. ”Nej, nej. Gör något, åk till Ryan och så kommer du hem sedan. Snälla, du kan inte gå och sova nu om du inte är trött.” Han kysste min panna. ”Är det okej då?” ”Ja, annars hade jag inte sagt det.” Han pressade sina läppar mot mina och jag backade så att jag hade väggen som stöd. Kyssen, den var precis som att vi aldrig skulle ses igen, men jag klagade inte.

 


 

Jag såg ryggen på Clar innan hon försvann på övervåningen, och jag sa hejdå till resten och åkte till Ryan. ”Hej Buddy.” Han släppte in mig, och det var konstigt nog bara han där, ingen Alessa. Jag som trodde att dem hade växt fast i varandra, men det kändes skönt att få spendera lite tid med bara Ryan, det var så länge sedan. ”Bli inte hysterisk nu, men vi väntar tvillingar.” Ryan tappade sin mugg han hade i handen och det var Cola över hela golvet, tillsammans med porslinsbitar. ”Det där var väl inte det smartaste du har gjort.” Ryan stod fortfarande kvar på samma ställe, men vaknade till liv och tog disktrasan och torkade upp allt. ”Grattis gånger två då. Jag trodde faktiskt att du skulle vänta med barn i alla fall några år till, med tanke på ditt liv. Men jag är grymt glad för din skull. Våra barn kommer bli bästa vänner, precis som vi.”

 

Vi satt framför TV:n i vardagsrummet och spelade xbox. Ryan får egentligen inte göra det där, för att han aldrig tar reda på varken dosorna eller alla glas han använder när han sitter där. Nu var dock hans föräldrar inte hemma och kunde säga åt honom, så då tog vi tillfället i akt. Jag spöade verkligen skiten ur honom, och han blir lika förbannad varje gång. Jag vet helt seriöst inte hur många dosor han har kastat i väggen, varje gång jag åker någonstans brukar jag köpa honom en, så att han har i reserv. Innan jag åkte från honom bestämde vi att vi skulle fika tillsammans med våra flickvänner efter att dem slutat skolan dagen efter.

 

När jag kom hem var hela huset släckt och tyst, så alla sova nog garanterat. En liten lampa i mitt fönster var det enda som lyste, och ljuset från den gjorde så att Clar såg ut som en ängel där hon låg och sov. Jag funderade ett tag på hur jag skulle kunna ta mig ned i sängen utan att väcka henne, men jag behövde inte fundera speciellt länge då hon vaknade till. ”Är du redan hemma?” Hon kisade mot mig, men gav upp och blundade igen. ”Ja, klockan är vid 11. Så du har sovit ett tag.” Hon sträckte ut sin hand mot mig och drog ned mig på henne. ”Akta din mage, baby.” Jag använde mina händer som stöd, så att all min tyngd inte var på henne. Hon la sin ena hand i nacken på mig och förde mitt huvud närmare hennes, när våra fuktiga läppar mötte varandra lät jag mig sära på hennes. Kyssen övergick till hångel, men vi avslutade den. ”Jag har saknat dig. Kryp ned nu.” Jag drog av mig mina kläder, satt min mobil på laddning och kröp ned bakom henne. Min hand placerade jag som vanligt på hennes mage, och gjorde små mönster med mitt pekfinger. Hon somnade först, men jag var inte långt efter.

 


 

Ni som vill ha drama får vänta ett tag till, jag hade redan skrivit klart 4 kapitel när ni började fråga om det. Men någonstans vid kapitel 99-100 kommer det komma drama, så håll utkik.

I LOVE U!


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle svarar...

Svar; Klart man får det. ;P Man kanske ska ta det som en komplimang, jag vet inte. Det känns ju bra att veta att man kan påverka folk, på olika sätt ^ Jag lämnar er aldrig. Jag lovar att jag ska skriva klart på denna, och om jag ska vara ärlig håller jag på och tänker ut en ny novell också, men jag vet inte ritkigt än om det blir någon. Det känns bra att veta att man har folk bakom sig! :)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter ninety-five.





Att vakna upp bredvid den underbaraste tjejen på min födelsedag är något jag vill göra varje födelsedag framöver, och inte bara den, utan alla dagar. Hon satt bredvid mig i sängen med en tårta i handen och sjöng, 18 ljus som bara lyste upp tårtan. ”Grattis på födelsedagen älskling.” Jag fick tårtan i mitt knä, så jag satte mig upp ordentligt, och som alla andra får höra, ska man blåsa ut ljusen och önska sig något. Jag önskade mig att barnet som Clarissa bär på ska födas friskt och må bra, så jag hoppas verkligen att min önskar går i uppfyllelse. När jag hade blåst ut ljusen drog jag med fingret på tårtan och på näsan på Clarissa. ”Vad gör du? Ta bort det nu.” Hon log mot mig, och flyttade sig närmare, så jag pussade henne på näsan och ned till hennes läppar. ”Här, öppna. Det är inte så stort, så lugna ned dig.” Hon tittade på mig och förstod på en gång att jag skulle brusa upp, men jag var snäll och öppnade det. Under papperet fanns en fotoram lika stor som ett A4 papper, och i ramen satt det en jätte fin bild på henne och mig. ”Du har inget kort på dig och mig här, så jag tänkte du kunde ha det bredvid sängen.”

Kortet stod bredvid sängen och jag var den enda som låg där, Clarissa var inne på toan och borstade sina tänder. När dörren öppnades stod hon med bara underkläder, hon öppnade bh:n och kastade den på mig. ”Ska vi bada?” Att man ens kan tacka nej till ett sådant erbjudande är bara löjligt, men ändå var jag inte snabb nog, för hon låg redan i badet när jag kom in, och hon hade tänt massa ljus runt badkaret och släkt i taket. ”Varför måste du vara så oemotståndlig?” Jag tog av mig kläderna och klev ned i badkaret. ”Jag är född sådan, vad är din ursäkt?” Hon la sig över mig och kysste mig på halsen. Vi låg i badet säkert en timme, synd bara att vattnet vart kallt på en gång, men vi låg kvar.

”Idag lämnar vi inte huset, och jag vill ha din mobil.”
Hon stod i underkläder framför spegeln och kammade igenom sitt hår samtidigt som jag satt på sängen, och tittade på henne, hur hon rörde sig. ”Varför ska du ha min mobil?” Jag smög upp bakom och la armarna om henne. ”För att ingen ska kunna störa oss.” Det kändes som att jag inte hade något att säga till om, så jag gav henne den och hon stängde av den och la den i lådan högst upp vid mina strumpor. När hon var klar med allt så gick vi ned tillsammans och började fixa med maten, eftersom att vi bara hade ätit lite tårta på morgonen.

”Har du planerat något för idag? Eller blir vi bara hemma?”
Vi satt båda två och mumsade på våra hamburgare, levande ljus fanns på bordet, precis som dagen innan. ”Vi ska vara inne. Det är det enda jag tänker säga.” Jag suckade och kände en viss oro, jag hade ingen aning om vad hon var kapabel till att göra, så tankarna sprang iväg. När vi hade ätit klart och städat undan i köket, så valde vi att slappa framför TV:n, vi låg inte i soffan som vi brukar göra. Jag brukar alltid ligga bakom och hålla om henne, men nu låg vi åt varsitt håll, troligtvis för att våra magar var så fulla av mat att vi hade trillat ur soffan annars.



Justin somnade i soffan efter maten så jag passade på att gå upp i sovrummet för att göra klart det tills ikväll. Jag bytte sängkläderna i sängen till röda i siden, vilket jag var iväg och handlade dagen före då jag gjorde allt redo. Jag köpte även massa ljusstakar som jag laddade med värmeljus, och placerade ut lite överallt i rummet. ”Baby, vart är du?” Justin hade tydligen vaknat, så det var bara för mig att lämna sovrummet och springa ned till honom innan han fick för sig att komma upp, då hela överraskningen skulle bli förstörd. ”Här.” Svarade jag samtidigt som jag studsade ned för trappen. Han såg misstänksam ut, och det kan han allt få vara ett tag till, jag låste dörren tills hans rum bara just för att han inte ska kunna tjuvkika, och nyckeln hängde runt min hals. Smart som man är. ”Vad har du gjort?” Jag gav han en snabb puss och satte mig ned i soffan igen. ”Inget. Kom hit baby.”

Klockan tickade och den började närma sig 6. Jag tror att Justin märkte på mig att jag vände och vred på mig i soffan, för han kollade mer på mig än på filmen jag kollade på, eller så kan det bero på att den verkligen sög. ”Förlåt om din födelsedag inte har blivit som du trott att den skulle.” Han flyttade ned mig från sitt knä och tog mig i händerna. ”Det jag trodde från början var att du hade fixat en fet fest, vilket jag inte ville. Att jag har fått spendera denna dag med dig, är det bästa som kunde hända.” Ett leende började komma fram på mina läppar. ”Vilken tur att dagen inte är slut, och att du inte har fått se det bästa. Men innan du får det ska jag ringa Liam.”

Signalerna gick fram, och ingen svarade, så jag provade att ringa på mammas mobil, där hon lyckligtvis svarade bara efter 2 signaler. ”Hej, vart är du?” Hon lät stressad. ”Jag befinner mig i LA, Liam är hos Jeremy.” ”Okej, det var honom jag ville prata med. Vi kommer hem om två dagar, vi pratar då.” Vi la på och jag provade ringa Jeremy, jag visste att han skulle vilja prata med Justin, så jag fick väl ta den delen. Jazmyn svarade och vi pratade ett tag innan hon gav luren till Liam. ”Hej mamma, jag saknar dig.” Han lät riktigt glad att höra min röst. ”Jag saknar dig ännu mer, grattis på födelsedagen älskling.” Han skrattade till och så hörde jag Jeremy i bakgrunden, jag tror att han kittlade Jazmyn så mycket att hon började gråta. ”Jag har inte tid med dig, så du får prata med Jeremy. Hejdå mamma, jag älskar dig.” Min son har aldrig sagt så till mig innan. Jeremy kom till luren och vi pratade ett tag, tills han ville gratta sin son, vilket han inte har kunnat göra för att jag stängt av hans mobil. När Justin tog luren så passade jag på att gå upp tills hans sovrum och tända alla ljus.

”Du bara försvi…”
Mer sa han inte, då han fastnade i dörren. Han kollade runt i sitt rum med stora ögon, men fastnade tillslut på mig som låg i hans säng iklädd enbart underkläder. ”Det är din dag idag älskling, och jag ska ge dig en kväll du sent kommer glömma. Ta av dig kläderna.” Det var lika bra att vara rak på sak, men han stod fortfarande kvar på samma ställe, och hade exakt samma ansiktsuttryck. När han till slut började röra sig mot sängen pustade jag ut, för jag trodde han hade dött. Han släppte ett klädplagg för varje steg han tog och la sig sen i sängen. ”Jag hade tänkt ge dig massage, om du inte har något emot det?”

Han låg på mage i sängen och verkligen njöt av att jag masserade hans rygg. Jag tror till och med att han somnade till ibland, men vaknade då jag träffade en öm punkt. ”Detta är fan den B Ä S T A födelsedagen jag någonsin har haft.” Han bokstaverade verkligen ordet bästa, och han verkade verkligen gilla detta, så jag kunde inte annat än tycka att jag var för bra för att vara sann. ”Kan du vända dig om?” Han gjorde som jag sa och la sig på rygg, han tittade intensivt på mig och tog tag i mina armar så han kunde dra ned mig på honom. ”Glöm det grabben, jag är inte klar med dig än.” Hans grepp om mig blev hårdare och jag hade inte en chans att ta mig ur hans armar, så jag gav med mig och kysste honom, vilket gick över till hångel, och han placerade sina händer på min rygg. Jag fick chansen att ta mig ur, så jag gjorde det, och besvikelsen sköljde över honom.

”Jag har aldrig fått en sådan skön massage, någonsin. TACK!!”
Han kysste mig, och det var den bästa kyssen på länge. Hans tunga letade sig in i min mun och kyssen över gick till hångel, men inte sådant hysterisk, utan mer lugn och harmonisk. När han rör mig reser sig mitt hår i nacken, och det är så behagligt att jag aldrig vill att han ska släppa mig. ”Din dag, jag gjorde bara vad jag trodde du skulle gilla.” Hans ögon gav en underbar reflektion av alla ljusen som brann i rummet, dem där bruna djupa, som kan få vilken tjej som helst att drunkna. ”Gilla? Jag älskar det, och dig.” Hans sätt att se på mig fick mig att rodna, precis som att han aldrig har sett mig i underkläder innan, eller överhuvudtaget sett mig. Mina kinder hettade till, och istället för att kolla bort så kysste jag honom. ”Jag kommer må som en ny människa imorgon, allt tack vare dig. Det känns som att det jag gav dig inte var något mot detta.” Jag la ett finger över hans läppar. ”Du har redan gett mig det jag någonsin har önskat mig.” Jag la både min och hans hand på min mage och log.


Jag älskar er alla. :) Jag börjar komma tillbaka nu med skrivandet.


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle svarar...








Svar; Nej, det handlar inte om det. Det handlar om att jag vill veta vad jag gör som är bra/dåligt. Jag vill kunna bli bättre på det jag gör. Och jag får inte reda på det genom kommentarer som lyder "bra" eller "jag vill ha mer." Och anledningen till att jag fick nästan 60 kommentarer var för att jag skrev att jag skulle sluta blogga. Det har inget med min novell att göra, det var bara det folk vaknade till av.


Men vill du sluta läsa så fine, vad ska jag göra? Det är ju ditt val. Kan inte tycka eller tänka åt dig.





Svar; Det är inte viktigt med kommentarerna i sig, utan jag vill precis som jag skrev över detta, veta vad jag kan ändra på. Det är inte det att jag vill att alla ska kommentera, men det kan omöjligt vara så att alla gillar det, för är det så då är det unikt. Alla kan inte tycka lika. =/ Nej nej, dem kommer inte tillbaka om det är dåligt, det vet jag allt om.


Tack så hemskt mycket för att du gillar den. Och slutet kommer inte komma inom en vecka, jag har många planer kvar på novellen. Den är absolut inte slut än, men det kommer inte komma upp lika mycket kapitel som det gjort. För jag håller på och skriver klart den, så jag kan ge er en bomb med kapitel!

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter ninety-four.





Idag är dagen äntligen här, jag ska flyga upp till Justin, och han har ingen aning. Den enda som vet om det är Scooter och vi ska gå tillsammans på MVA, och det är två dagar kvar tills han fyller år. Liams födelsedag har vi redan firat eftersom att jag ska göra detta, men han vet att mamma alltid kommer att älska honom mest i hela världen, och jag tror att han blev riktigt flad över sina presenter, så han har nog ändå ingen tid att sakna mig. Han fick massa nya leksaker och en ny säng, formad som blixten McQueen. Han skrek rakt ut när han fick den, och det kan man väl kanske förstå med tanke på att han alltid har velat ha en sådan.

Flygresan gick hur bra som helst och Scooter hämtade upp mig på flygplatsen och körde mig till ett hotell i närheten av där galan skulle hållas. ”Hur mår Justin?” Jag ville verkligen veta så att han inte hade brutit ihop, för då gör jag också det. ”Han mår bra, det var värre i början, men jag tror att han insåg att ju mer han tänker ju saktare går det.” Han hade rätt, det var precis så jag hade gjort. När vi kom fram till hotellet visade han mig upp till ett rum där min stylist väntade. ”Detta är Sophie, och hon ska hjälpa dig med både klänning och smink. En limousine kommer och hämtar upp dig om 4 timmar, och sedan åker den och hämtar Justin, så du sitter i bilen när han sätter sig i den.” Han log när han sa det sista. Han ville nog vara med och se Justins min, men det fick han inte, för det var bara jag och Justin som skulle gå.

När Sophie hade sminkat mig och fixat mitt hår fick jag äntligen se mig i spegeln, och jag fick en chock, jag visste inte att det gick att göra mig så vacker, för det var precis det jag var, vacker. ”Gillar du det?” Hon stod bakom mig då jag kollade på mig i spegeln och skådade varje liten fläck i ansiktet. ”Du har gjort ett fantastiskt jobb.” Hon hade sotat mina ögon med både brunt och svart, men samtidigt blev det inte för mörkt, läpparna var av en ljusrosa nyans, och jag såg genast mycket äldre ut. Jag gillade verkligen det jag såg. Klänningarna hon hade med sig var en svart kort, och den sa jag nej till på en gång, för det är något jag använder i vanliga fall, så hon förstod mig, det var absolut inte för att den inte var fin, för det var den verkligen. Jag fastnade för en mörkrosa ganska enkel klänning, så den fick det bli.

Dem få minuterarna i limousinen utanför Justin var som flera timmar, jag ville bara se honom, krama honom och framförallt kyssa honom. När jag hörde att Harold slog igen sin dörr för att sedan öppna den dörren som ledde in till mig stannade mitt hjärta, det var precis som att jag skulle möta Justin för första gången. Jag hörde hur han kom gåendes och hur han pratade med Harold, han lät riktigt glad faktiskt och det glädje mig, att veta att han kan le och skratta utan att jag är i närheten. Jag satt längst in i bilen så att han inte skulle kunna se mig på en gång. Han satte sig på sätet närmast dörren och kollade ut genom fönstret, det fanns väl ingen anledning för honom att kolla runt i limousinen, så jag plockade fram min mobil och skrev ett enkelt sms till honom. ”Kolla framför dig.”

”Du kommer aldrig förstå hur mycket jag har saknat dig, det finns inte ett enda ord som kan beskriva det.”
Efter flera intensiva kyssar släppte vi varandra och han öppnade munnen. Att få höra hans röst vanligt, och inte genom en mobil var underbart. ”Vad fin du är. Inte för att du inte brukar vara det, men jag har aldrig sett dig såhär innan, men du är riktigt vacker.” Han kysste mig igen, och vi bytte plats till den bredvid dörren då det var han som hade kastat sig fram i bilen och på mig. ”Tack, du ser inte heller så dum ut.” Vi höll handen under resten av resan och kysstes ibland. Att få tillbringa denna kväll med Justin kommer bli oslagbar.

Harold började sakta ned farten så jag insåg att vi snart skulle vara framme då det säkert var en liten kö för att släppa av alla kända människor. Jag fick ont i magen, men insåg att det bara händer en gång i livet, så jag tog mig i kragen och tog ett djupt andetag. Justin märkte nog av min nervositet. ”Det kommer gå bra gumman, glöm inte bort att andas bara.” Jag smetade på lite mer läppglans som jag hade fått av Sophie, och tittade ut genom rutan. Ju närmare vi kom röda mattan ju mer skrik hörde jag. När Harold stannade bilen och vår dörr öppnades klev Justin ut först, men han stannade och sträckte sin hand efter min, och jag fattade den på en gång och klev ur. Blixtrarna som nådde mina ögon var inte en, två eller tre, dem var många fler och folket skrek ännu högre.”Justin och Clarissa, kolla hitåt.” ”Kolla åt andra hållet.” Och vad jag förstod så kunde man inte göra alla fotografer nöjda, så man fick leta efter en punk och låtsas kolla in i alla åt ena håller och göra samma åt det andra. Jag höll mig så nära Justin jag bara kunde, utan att se nervös eller rädd ut.

Galan var helt underbar och jag var hur glad som helst att jag hade tagit detta beslut. Det var faktiskt jag som hade kommit med idén till Pattie, som också verkade gilla den då hon ringde upp Scooter på en gång och bad honom fixa allt. Jag är glad att Justin har så underbara människor runt om sig. Att få träffa alla underbara människor inom musikindustrin var också en upplevelse för sig, man får en bild genom att läsa allt skit om dem i tidningarna, men den förändrades illa kvickt för mig då jag träffade dem öga mot öga. ”Baby, kan du hjälpa mig med dragkedjan?” Jag stod i Justins badrum och kollade mig en sista gång i spegeln, eller ja på mitt utseende jag hade för kvällen. Han slöt upp bakom ryggen på mig och log mot mig i spegeln. Jag släppte ut mitt hår och lät det falla, men han la det på ena sidan och kysste mig på halsen.

”Jag är så glad att du är här.”
Han höll mig i sin famn, vi satt i sängen med täcket om oss och det var ingen som ville sova bort tiden vi hade med varandra. ”Du vet inte hur glad jag är att jag tog detta beslut. Jag ville verkligen spendera denna dag med dig, och speciellt din födelsedag, man fyller bara 18 en gång i livet.” Han kysste mig på huvudet och drog mig om det ens gick närmare honom. Vi låg i sängen säkert till klockan var 5 på morgonen då vi beslutade oss för att sova. Det enda han hade dagen efter var en intervju, och den fick han sköta själv, för jag hade tänkt fixa det sista inför hans födelsedag. Jag hade meddelat Scooter att ingen fick störa oss under den dagen, och att jag skulle ta Justins mobil ifrån honom, vilket Scooter gick med på. Justin ville precis som jag, inte ha något speciellt så jag hade redan strykigt fest från listan.

På eftermiddagen när jag vaknade så låg det en lapp bredvid mig som sa att han skulle vara tillbaka vid 6, och att han älskade mig över allt. Sådana lappar gör min dag, jag älskar när han säger att han älskar mig, han får mig att känna mig levande och det är det bästa med honom. Han hade lämnat sina bilnycklar hemma och efter incidenten som skedde när vi åkte till Ryan hade jag lovat mig själv att vara försiktigt, det fanns för många i mitt liv som skulle sakna mig om något hände. Jag hade 3 timmar på mig att fixa allt jag skulle ha gjort, och det skulle jag hinna gått och väl på.

Maten stod på bordet när han kom hem och han var helt färdig, vilket jag kan förstå. Först att han inte fick sova så länge som han ville och sedan åka iväg på en intervju där folk ville veta alla smaskiga detaljer om kvällen innan. Det kan inte vara lätt att vara honom i sådana situationer, vilket jag tycker är synd, för det han gör, gör han så jävla bra. Han älskar sitt arbete och att få tillbringa sina små stunder med alla sina fans. Han har sagt till mig flera gånger att han skulle kunna göra vad som helst för att få träffa dem alla, men att det aldrig kommer gå, det kommer alltid finnas någon som står där och inte får uppleva sin dröm. ”Vad gott det luktar. Vad har du gjort?”Han smög in i köket och fick se hela min utsmyckning, med levande ljus och en fin dukning, jag hade till och med vikt servetterna till svanar. ”Känner du inte det, då är du elak.” Han skrattade till och drog in ett andetag genom näsan. ”Spagetti och köttfärssås.”



Jag har absolut inte kommit tillbaka, men någonstans inom mig tycker jag att ni förtjänar ett avslut, det svajar lite. Jag vet att många bara slutar skriva, men jag kommer inte bli en av dem. Jag lovar att ge er slutet, men jag vet inte när det kommer. Det kan ta lång tid, eller så kommer det redan om en vecka.

Jag ska inte sticka under stolen med att jag inte har tänkt på bloggen dem här två dagarna, för det har jag. Jag har till och med skrivit några kapitel. Men jag vet inte om jag är redo riktigt än.

 

Jag hoppas att jag inte behöver tjata om kommentarer!


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle undrar...

På vilken annan novellblogg har ni fått 13 kapitel på 4 dagar?

Förstår ni hur mycket jag sliter för eran skull? På vissa bloggar kommer inte ens 13 kapitel upp på en månad. Jag säger ingenting till er som faktiskt kommenterar alla mina kapitel, men det är säkert hälften av alla som läser, som inte ens har kommenterat en enda gång, och det är tråkigt inte bara för er, för det är då det blir såhär, men det är även tråkigt för mig, jag vill också ha massa saker att läsa, jag vill ha era synpunkter, jag vill veta vad som är så bra med just ett kapitel, och jag vill framför allt veta om det finns saker jag kan förbättra.

Att få en kommenterar som lyder "Bra." är inte heller det roligaste, jag vill veta vad det är som är bra. Och absolut inte för att "skryta", men jag har aldrig fått en dålig kommentar, och det måste vara rena skämtet, något fel måste jag faktiskt göra, och jag tar mer än gärna emot kritik, jag vill kunna bli bättre.

Fram till idag har jag skrivit för att det är något jag tycker om, men jag fick en helt annan känsla i kroppen idag. Jag har setat med samma kapitel i nu 4 timmar, och mina kapitel är inte ens långa, men jag har ingen inspiration, jag vet inte hur jag ska få ned mina tankar på "papper". Jag hade samma problem i skolan, och jag trodde att det hade gått över, men tydligen inte.

Jag vill absolut inte göra er besvikna, men jag vet inte om jag kommer avsluta denna novell eller inte. Den dagen jag kommer tillbaka kan vara imorgon, eller om ett år, jag vet inte. Jag älskar er alla, det är absolut inte det, och det är ledsamt att skriva detta, men ni måste få se det från min sida.

/Marielle


UPDATE...
Bara så att ni vet, jag går inte i skolan. Alla kaitel som jag skrivit till er har jag haft hela dagar på mig att skriva. Jag är 23 år, och arbetslös. Därför har jag ingen som säger åt mig att jag ska göra ditt eller datt, jag kan göra vad FAN jag vill. Och jag valde att starta denna blogg bara just för att få göra det jag vill.


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter ninety-three.



Justin ringde senare på kvällen den dagen han kom fram, vi pratade ett bra tag och jag trodde absolut inte att jag skulle sakna han så mycket som jag faktiskt gjorde när jag hörde hans röst. Liam fick också prata med honom en stund, och man märkte på en gång hur mycket gladare han blev. Det känns skönt att han och Justin har kommit så nära varandra, det betyder mycket. Det har gått 5 dagar och visst har det varit 5 hårda dagar, men jag har tagit mig igenom dem utan en enda droppe tårar. Jag är stolt över mig själv, för detta är något vi kommer få uppleva oftare, och då är det lika bra att vänja sig när han gör kortare resor.

”Clar, lektionen är slut?”
Alessa som satt bredvid mig, knuffade till mig lätt. Hon hade redan plockat ihop sina historieböcker och var på väg ut när hon insåg att jag inte följde med henne. Jag reste mig upp och plockade med mig både block, böcker och pennor ut. ”Hur mår du egentligen? Det är tredje lektionen som du inte hänger med alls.” Hon krokade i sin arm i min, och vi gick tillsammans mot våra skåp för att lämna allt och gå vidare till matsalen. ”Jag mår bra, känns lite konstigt bara att inte Justin finns hemma när jag kommer hem. Jag saknar honom, men jag klarar mig.” Hon rufsade till mitt hår och drog med mig mot kön som bildats i matsalen.

”Varför sitter du inte med Mad? Hon sitter där borta helt själv.”
Alessa pekade med hela armen mot Mad, och olyckligtvis kollade hon på oss när det hände. ”För att vi har gjort slut, eller jag gjorde det.” Chaz lat helt allvarlig och det var ingen ironi i det hela, så det var antingen bara att tro honom. ”Varför, vad har hänt?” Han vred sig i stolen, han ville nog inte svara på det, så jag brydde mig inte så mycket mer. Vi åt upp vår extremt äckliga mat som låg på våra tallrikar och gick ut. Vi satte oss på en bänk utanför skolan och kollade på alla våra skolkamrater som stod uppdelade i massa klungor. ”Vi ska få en son.” Det hade varit helt tyst mellan mig och Alessa under en lång tid och så säger hon så. ”Gud vad kul, jag är så glad för eran skull. Har ni något namn?” Hon tittade stolt på sin mage och la sina händer på den. ”Vi har valt att döpa honom till Luke Butler.” Vi fortsatte på ämnet barn tills klockan ringde in och vi skulle ha matte.

Väl hemma efter en ganska tankespridd dag kom Liam springandes mot mig. ”Mormor har gjort jätte goda pannkakor, du måste smaka dem.” Jag skrattade till och kände doften av dem. Jag gick ut i köket och såg en hög med nygräddade, och dem var fortfarande varma. Min mobil plingade till av ett sms som jag inte hade tittat på, jag väntade på att få komma hem och läsa det i lugn och ro. Jag satte mig ned vid bordet och började äta, Liam hade sedan en stund tillbaka dragit vidare upp på sitt rum. Jag tog fram min mobil ur mina slitna jeans och såg direkt att det var från Justin.

”Baby, i detta sms tänker jag inte skriva hur mycket jag saknat och älskar dig (även om det är sjukt mycket.) Men däremot så tänker jag skriva att det bara är 10 dagar kvar, och jag längtar efter att få hålla dig i mina armar igen. Dina kyssar, dem är saknade kan jag lova dig. Scooter hälsar. Han ber mig hela tiden ta mig i kragen och vakna hur mitt drömmande, men jag vill inte, jag trivs med dig i mina tankar. Behöver jag säga att jag älskar dig, med tanke på bilden jag skickade med? Äh, jag gör det ändå. Jag älskar dig.”

På ett konstigt sätt fick han mig att le med varje litet ord han skrev och det var skönt att ha ett leende på läpparna igen. Jag har faktiskt saknat det själv, men tack vare Justin var det framme igen. Bilden han skickade med var en på halva hans ansikte och sina händer som han formade till ett hjärta. Mina pannkakor hade kallnat för att jag läste om det där sms:et säkert 5 gånger innan jag verkligen kunde ta in det han skrev. Jag orkade inte värma dem igen, så jag kastade maten och gick upp på mitt rum.



”Kenny, ge hit mitt godis.”
Han satt bredvid mig med min godispåse i handen så långt ifrån mig det bara gick. ”Nej, du ska inte äta sådan, dina tänder kommer ramla ur munnen på dig.” Han tog själv en chokladbit och började tugga och smaska bara för att retas. Jag hoppade upp på honom och slet åt mig påsen. ”Justin, vi ska snart åka. Så borsta tänderna och klä på dig.” Scooter stod i dörren till mitt vardagsrum hemma med armarna i kors och gjorde det han gör bäst, styr och ställer. Jag gjorde som han sa och gick in på toan för att borsta tänderna, och när jag stod där inne kom jag och tänka på den där gången då Clar spottade tandkräm över hela spegeln. Det är sådana minnen som alltid kommer leva med mig, och jag tänker på dem ofta.

När mötet var slut, valde jag att åka till ett barnsjukhus i närheten. Jag gillar att göra sådana saker som inte är planerade och överraska folk. Jag har gjort det förut och jag gillar det, att få se dem barnen le, och verkligen uppskatta det man gör, det är en underbar känsla som flyter genom kroppen. Att få fotograferas tillsammans med dem barnen och sedan se hur det sitter affischer och bilder på mig över deras sängar får en verkligen att tänka en extra gång på att man ska ta vara på livet och inte ta allt för givet. Att få se en liten kille med obotlig cancer le gör så att en annan inte kan göra annat än le tillbaka. ”Jag är stolt över dig.” Scooter la en hand på min axel precis när vi passerade dörrarna för att komma ut i den friska luften, som många av barnen inte får uppleva. ”Jag är faktiskt ganska stolt över mig själv också.”

Resten av dagen hade jag ledigt, och jag hade ingen lust till att göra varken det ena eller det andra. Så vi alla åkte tillbaka hem till mig, mamma är fortfarande kvar i Kanada, jag saknar faktiskt henne då det alltid har varit jag och hon i detta hus, men nu är det bara jag då alla har åkt hem. Att ligga i soffan med tv på låg volym och höra saker och ting knarra eller liknande är inte speciellt trevligt, men jag överlever, för jag vet att om bara några dagar kommer jag vara hemma tillsammans med Clar igen, och det är bara det jag ser fram emot.

Dessa dagar som är kvar innan jag åker hem ska jag iväg på två intervjuer och en fotografering, samt på en gala. Jag vill inte gå på röda mattan om jag inte får gå med Clar, och det lär ju inte inträffa, så jag får väl göra det bästa av situationen. Min säng är väldigt stor mot den jag har hemma hos mormor och morfar, den jag är van vid. Fast egentligen har jag sovit mer hemma hos Clar än hemma hos dem, men hennes säng blir inte heller så stor eftersom att vi ät två, eller tre som sover i den. Men jag gillar det, jag gillar att ha henne nära mig. Varje gång jag ser henne blir jag glad, jag kan titta på henne länge utan att tröttna, jag hittar alltid något fantastiskt. Jag är verkligen kär i henne, och jag blir det mer och mer för varje dag som går, med eller utan henne.


Kommentarerna sjunker för varje dag som går. Så det tänker min uppdatering också göra. Från och med nu kommer ni få max 4 kapitel i veckan. Jag är trött på att göra er glada och nöjda. Jag vill också ha någonting att läsa. Thats IT!!


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter ninety-two.



Clarissa var faktiskt den enda som badade, hon insåg inte det fören hela hon var under vattnet. Hon höll på att frysa ihjäl när hon kom upp, så jag stod vid stranden med en handduk åt henne, sen kunde jag inte låta bli att skratta. ”Uppfriskande, måste jag säga.” Hackade hon fram mellan tänderna. Jag virrade in henne i handduken och höll om henne, allt för att hon skulle få upp värmen i kroppen igen. ”Det kan jag kanske hålla med om, men du kommer få hjärnhinningsinflammation.” Jag bar upp henne och gick mot tältet. ”Vilken prins jag har hittat.” Hon var helt blå om läpparna och fötterna för den delen, hon skakade som ett asplöv. ”Du har inte hittat något, jag hittade en prinsessa.” Hon la ned sitt ansikte mot min hals, och jag kände verkligen hur kall hon var.

”Hur kan man bada denna årstid?”
Ryan stod med ögon stora som golfbollar och hakan i marken. ”Det gick hur lätt som helst.” Clar hade fortfarande inte fått tillbaka sin normala hudfärg, så jag bar in henne i tältet och hjälpte henne av med sina underkläder, samt satte på henne torra, och bäddade ned henne under alla täcken och filtar. Precis när jag var på väg att gå ut stoppade hon mig. ”Gå inte, ligg här med mig.” Det lät som att hon höll på att börja gråta, men jag antog att det hade att göra med att hon frös. Jag la mig under täcket, bredvid och drog henne så nära mig jag bara kunde. Jag kände verkligen hennes kyliga kropp genom mina kläder.

När vi kom hem senare på eftermiddagen hade äntligen Clar blivit sitt rätta jag igen, och hon hade fått tillbaka sin hudfärg. Jag släppte av henne hemma hos henne och åkte sedan vidare hem till mormor och morfar. När jag kom in kom mamma och mötte mig i hallen. ”Hade ni trevligt?” Jag tänkte tillbaka på natten och insåg att jag stod och log för mig själv. ”Jo, det hade vi. Clar badade imorse.” Jag sa det som att det vore det mest naturliga man kunde göra denna tid på året. ”Hon gjorde vad?” Mammas röst fick mig att vakna till, hon såg rädd ut. ”Är hon inte klok, hon har ett barn i magen och det är iskallt i vattnet.” Jag förstod inte vart det var hon ville komma, så jag lät henne fortsätta utan att avbryta henne. ”Barnet kan ta skada över en sådan dum sak, det borde hon veta.” Min mobil avbröt mamma, och jag var tvungen att ta det, Scooter ringer aldrig om det inte är något viktigt.

Jag måste flyga hem till Atlanta, och jag vet inte hur Clar kommer ta det. Jag vill att hon ska kunna följa med mig vart jag än ska, men det går inte. Hon har skola och Liam, hon kan inte släppa allt bara för att följa med mig, det funkar inte så. Han ville att jag skulle komma hem för massa intervjuer och en fotografering. Jag gick upp till mitt rum för att packa allt jag skulle ta med mig, bara nödvändiga saker, allt annat lämnade jag kvar hos mormor, eftersom att jag ändå ska komma tillbaka. ”Vart ska du?” Mamma kom upp under tiden som jag packade. ”Jag ska flyga hem i morgon bitti, Scooter ringde och sa att jag har massa jobb som väntar på mig.” Hon satte sig ned på min säng och kollade på mig. ”Vad säger Clar om det?” Precis som att jag inte mådde dåligt nog över det. ”Hon vet inget än, jag ska prata med henne senare ikväll, jag kanske sover hos henne.” Hon klappade mig på axeln och gick ut, medan jag packade ned det sista.

Resväskan låg i bilen och jag svängde upp på uppfarten hemma hos Clar, jag hade fortfarande inte berättat för henne att jag skulle åka. Jag ville göra det öga mot öga. Hon öppnade dörren innan jag ens han ringa på, och kastade sig runt halsen på mig. ”Saknat mig?” Hon skrattade till och släppte in mig. ”Om jag har.” Vi satt tillsammans i hennes säng, vi sa inget, så jag tog tillfället i akt. ”Jag måste berätta en sak, men snälla bli inte arg.” Hon tittade på mig precis som att jag hade vart otrogen. ”Okej, berätta?” Hon skakade på rösten. ”Jag måste flyga hem, Scooter ringde mig för någon timme sedan och sa att jag har massa arbeten och göra.” Hennes ögon började vattnas, och jag såg att hon blev ledsen. ”Hur länge?” Hon var kortfattad och rak på sak. ”I två veckor, minst.” Jag vågade inte kolla på henne när jag sa det, så jag fingrade på mina byxor.



Det var längesedan som jag och Justin spenderade tid ifrån varandra, och jag var livrädd att det skulle bli som sist, att vi glider ifrån varandra och han hittar någon ny. Mina tårar började rinna längst mina kinder, och jag ville inte att han skulle se det, så jag gick in på badrummet och låste dörren. Jag hörde hur Justin suckade, och hur han började knacka på dörren. ”Snälla baby, öppna dörren.” Jag satt lutad mot väggen med knäna tryckta mot bröstet, och försökte hela tiden ta djupa och jämna andetag, men det gick inte. Jag ville inte att han skulle åka, men någonstans inom mig visste jag att den dagen skulle komma, då han var tvungen att åka, och jag var tvungen att stanna kvar.

Två timmar gick, och jag trodde att Justin hade åkt tillbaka till sin mormor, men jag hade helt fel, han satt på andra sidan väggen precis som jag hade setat. Den enda skillnaden var att han inte grät, men det var inte långt ifrån. När jag kom ut ställde han sig upp och drog in mig i hans famn. ”Två veckor går fort, jag finns hos dig hela tiden.” Han la sin hand över mitt hjärta och kysste mig. ”Hur ska vi klara detta? Förra gången gick inte så bra.” Han hyschade mig. ”Förra gången är förflutet, jag älskar dig, och inget kommer komma emellan oss igen. INGET.” Jag litade på det han sa och log.

”Clar, det är mat.”
Mamma ropade från köket, så det var bara att traska ut och sätta sig vid bordet. Liam satt redan i sin stol, redo att hugga in på lassagnen som mamma hade gjort från grunden. Det finns ingen godare mat än mammas hemlagade. Hon är kung i köket, och jag kommer sakna det när jag flyttar hemifrån. Justin satte sig bredvid mig, och jag la på mat på hans tallrik, och Liams. Ibland kan jag vara snäll och ibland kan jag vara riktigt elak. Idag kände jag för att vara riktigt snäll. ”Du kommer inte ens vara här på din födelsedag, eller?” Justin tänkte efter ett tag. ”Nej, jag kommer hem två dagar efter den. Men det är ingenting vi behöver fira. Men jag vill fira Liam.” Jag kollade häpet på honom. ”Ha, precis som vu INTE skulle fira min. Glöm det.”

Liam somnade redan framför TV:n med mamma så hon bar upp honom till sitt rum, och gick sedan och la sig själv. Det var bara jag och Justin kvar vakna. ”Jag fryser fortfarande efter det där badet, känn på mina händer.” Jag satte mina händer på hans mage under tröjan, och han ryggade tillbaka och rös till över hela kroppen. Han lyfte upp mig och gick in på badrummet, och ställde ned mig i duschen. Han plockade ur sin mobil och la den bredvid handfatet och satte på vattnet i duschen, både han och jag stod med alla våra kläder på oss och lät vattnet rinna ned. Han vred upp värmen så att det nästan gjorde ont, men det var bara skönt att äntligen få tillbaka värmen i kroppen. När vi hade duschat klart vred vi ur kläderna och hängde upp dem.

”Lova mig att du hör av dig när du kommer fram.”
Nu var tiden inne, att säga hejdå för första gånger på flera månader. Det kändes, absolut, men det är något man får vänja sig vid. ”Jag lovar, jag kommer höra av mig varje dag, oavsett om jag bara har 10 sekunder på mig så kommer jag ringa. Jag älskar dig, och vill inte detta, men jag måste.” Vi kramades ett bra tag innan han tryckte sina fuktiga läppar mot mina. Liam harklade sig bakom oss, jag hade helt glömt bort att han stod där. Det enda som fanns i mina tankar var Justin. ”Kommer vi ses igen?” Justin böjde sig ned till Liams nivå och gav honom en kram, när jag hörde Liam säga det där kom mina tårar som jag hade lovat mig själv inte skulle komma. Att se sin son rädd att förlora en underbar människa är inte kul. ”Klart vi kommer, om två veckor. Det går fort.” Liam fick ett leende på läpparna. Både jag och Liam stod och kollade när rullade ned från uppfarten. Han gjorde en slängkyss till mig, och jag fångade den.



Minst 35 kommentarer. :)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter ninety-one.



Alessa och Ryan satt mitt emot mig och Justin vid den brinnande elden och man såg deras kärlek klart och tydligt. Jag har nog aldrig sett henne så glad, som hon är nu när hon har Ryan. Det lyser om henne, och det kan inte göra mig gladare. Hennes leende når verkligen hennes ögon, det var länge sedan det gjorde det. ”Varför har du gjort det här?” Jag satte mig ned bredvid Justin som satt och grillade marshmallows, han la armen om mig. ”Jag och Ryan gjorde detta, bara för att få spendera alla hjärtans dag med våra underbara flickvänner.” Vi satt länge framför elden och bara njöt av varandra, det var ingen som sa något, inte ens Ryan eller Alessa. Vi åt våra marshmallows och höll om varandra. ”Du har gjort den här dagen till den bästa i mitt liv.” Jag pussade honom på kinden. ”Vet du vilken som är min bästa dag?” Han log mot mig. ”Nej.” Jag blev nyfiken. ”Jag har två dagar som är dem bästa i mitt liv, den ena dagen är den dagen jag träffade dig, jag visste att du skulle vända upp och ned på min tillvaro, och det kan man lugnt säga att du har gjort. Den andra dagen är den då du satt på bänken bredvid handfatet med ett graviditetstest i knä, jag blev chockad och betedde mig som ett as, men det var ändå en av dem bästa händelserna i mitt liv.”

Vi satt i vårt tält och spelade poker, men som vanligt så sög jag stort på det. ”Jag kan inte spela, jag är ju värdelös.” Jag låtsades sura och kastade iväg mina kort, som vanligt. ”Vi vet, det är därför det är bra att du är med, då är det ingen av oss som kommer sist.” Alla skrattade åt Ryans roliga lilla skämt, utom jag, jag kastade en kudde i huvudet på honom. ”Varför gjorde du så?” Jag tog upp mina händer i försvarsläge för jag förstod att Ryan skulle kasta tillbaka, och kanske några fler än jag kastade på honom. ”För att du är så elak.” Nu vart dem alla tysta och tittade på mig, så jag tog ned mina händer, men det skulle jag inte ha gjort, för då fick jag kuddar på mig av dem alla, till och med Justin gick över på deras sida.

”God natt på er. Försök att vara lite tysta inatt.”
Nu var det Alessa som hoppade på mig. ”Jag är alltid tyst när jag sover, så det så.” Hon tittade på mig och log. ”Du vet vad jag menar, men jag tänker inte säga det högt.” Så rolig hon är min vän. Jag drog igen dragkedjan på tältet och hörde att Alessa och Ryan gjorde detsamma. Justin hade redan tagit av sig sina kläder, eller ja på överdelen i alla fall, han satt i bara mjukisar lutad mot alla kuddar. ”Hey, varför har du snott alla kuddar?” Han tittade upp från sin mobil, och såg ut att fundera ett tag. ”För att du ändå använder mig som huvudkudde på nätterna.” Jag la mig ned, med ryggen mot honom. ”Jag kan sova en bit ifrån dig om det ska vara på det viset.” Jag hann knappt avsluta meningen fören han kysste mig på halsen och drog täcket över oss. ”Inte så jag menade, du får mer än gärna ligga på mig.” Han strök sin hand från mitt lår upp till magen, fram och tillbaka i en lugnande rörelse.

Jag la mig ned på rygg och lät min ena hand vandra i nacken på Justin, jag drog mina fingrar genom hans hår, han låg och tittade på mig ibland var ett leende på väg på hans läppar men på en gång försvann det igen, och han blev allvarlig. Han kysste mina läppar lugnt och försiktigt samtidigt som hans hand fortfarande smekte min mage. Han bet mig löst i läppen, vilket är sjukt upphetsande. Vi kysstes lugnt och försiktigt ett bra tag, tills vi båda var tvungna att hämta andan. ”Jag älskar dig, Clarissa Melissa Jones.” Han viskade det mot min hals, och hela min kropp rös till av hans ord, och andetag mot min bara hud. ”Och jag älskar dig Justin. Jag tänker inte ens säga ditt efternamn, för det är en helt annan människa. Jag älskar dig för den du är.” Han log mot mina läppar och kysste dem igen.

Justin skulle precis kyssa mig när jag stelnade till. ”Hör du?” Båda två spärrade upp våra öron och lyssnade igen, där kom det, ljud från våra underbara grannar. Både jag och Justin förstod på en gång vad det var dem sysslade med. ”Det låter som att dem har trevligt. Ska vi överrösta dem?” Justin kollade med en seriös blick på mig, men den blicken övergick till hans sexiga leende. Innan jag hann besvara hans fråga kysste han mig, med sjukt mycket passion och kärlek, jag visste inte om jag skulle klara av så mycket mer. Han ger mig allt, och jag har ingenting att ge tillbaka till honom, jag älskar honom över allt, utom Liam, men det förstå han. Men det finns så mycket mer som jag skulle vilja ge honom, men jag vet inte hur. Kyssen övergick till grovt hångel och hans händer var överallt på min kropp, mina händer var inte speciellt still dem heller. Hans byxor försvann i all hast och mina kläder lika så. Hans läppar lämnade mina och började vandra ned över min hals, bröst och mage. Han kysste mig i ljumsken och lät sina fingrar massera mig. Precis innan jag var på väg att komma slutade han och kollade på mig. ”Gör inte såhär mot mig, snälla.” Jag bad honom verkligen att fortsätta. Han satte sig på knä mellan mina ben och trängde in i mig.

Bara min röst överröstade garanterat både Ryan och Alessa tillsammans. Justin vet exakt vad det är han gör, och han gör det bra. Jag kommer aldrig få nog av hans kropp, aldrig. Vi låg och höll om varandra, hans hand som vilade på min mage tog jag i min hand och flätade samman våra fingrar. ”Jag sover bäst när jag sover bredvid dig. Det finns ett ställe på hela jorden som jag känner mig trygg, och det är mellan dina armar.” Allt jag sa var sant, det var där ingen kunde skada mig. ”Ingen kommer någonsin få skada dig. God natt min prinsessa.” Den natten sov jag nog som bäst, även om det var ute i skogen, precis vid vattnet. Det var en härlig känsla, att få dela den med Justin gjorde den bättre.

På morgonen när jag vaknade hörde jag hur Alessa satt utanför och pratade med Ryan, Justin sov som en stock så jag kravlade mig upp och drog på mig kläderna som låg närmast och lämnade tältet. ”God morgon på er två, har ni vart vakna länge?” Dem satt framför en ny tänd brasa och smaskade på en varsin smörgås och drack varm choklad. ”Nej, eller en timme kanske.” Alessa tog fram en smörgås till mig med, så jag tackade och tog emot den. ”Trevligt igår?” Ryan knuffade till mig lätt med armen, och med ett brett leende på läpparna. ”Jodå, kan inte klaga. Ni var ju inte så tysta ni heller.” Alessa kollade ned i marken, och jag kunde se en svag nyans av röd på hennes kinder, inte trodde jag att hon var den som skämdes.



Jag vaknade av att jag hörde hur Clar pratade med Alessa på sidan av tältet, jag kunde klart och tydligt höra vad dem pratade om, och jag blev lite nyfiken när jag hörde Alessa. ”Hur känner du för det här med att bli mamma igen?” Jag hade velat se hur Clar reagerade på den frågan, men jag satt kvar i tältet och lyssnade. ”Bra. Jag menar, när Justin först sa att han ville att vi skulle göra abort blev jag besviken, först på mig för att min spiral tydligen inte fungerade som den skulle, och sen på honom. Han sa på nyår att han ville att vi skulle bli en familj, och så sa han så när det verkligen skulle bli så. Men nu känner jag bara att det kan gå framåt. Jag hoppas att barnet kommer få Justins utseende, i alla fall hans drag i ansiktet.” När jag hörde vad Clar svarade fick jag ont i magen, hon fick allt att låta så verkligt, kanske just för att det är det. Så här i efterhand kan jag inte förstå att jag verkligen sa till henne att jag inte var redo, hade jag fått som jag ville då, hade jag ångrat mig som fan idag. Jag hoppas istället på att barnet får hennes drag i ansiktet.

Jag drog på mig mina kläder och drog mig ur tältet och jag möttes av fyra ögon som tittade på mig. Jag tog mig en smörgås innan jag satte mig ned bredvid Clar och hon la sitt huvud på min axel. ”Sovit gott?” Jag pussade henne på huvudet. ”Det har jag allt. Du med hoppas jag.” Hon gäspade till och tittade upp på mig. ”Jo, men jag är helt slut i kroppen.” Hon log sexigt mot mig och jag kunde låta bli att känna dem där fjärilarna i magen. ”Då är vi två, men av en god anledning.” Viskade jag mot hennes läppar. ”Okej ni två, jag lämnar er ifred.” Alessa skulle precis resa på sig. ”Nej, nej, sitt kvar. Vi ska sluta.” Ryan kom tillbaka och satte sig ned bredvid Alessa. ”Någon som är sugen på att bada?” Jag kollade på Ryan precis som att han vore korkad. ”Det är ju typ minus grader i vattnet.” Han kollade på mig och skrattade. ”Det kommer bli något att minnas.” Jag kollade på Clar som satt och kollade på mig, hon nickade och började ta av sig kläderna, men slutade då hon bara hade underkläder på sig. ”Sisten i.” Ropade hon och sprang ned över stranden.



Någon som inte skulle tacka nej till att vara Clarissa för en dag?!
Och fick du chansen, vad skulle du och Justin göra då, om du fick bestämma? =)


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter ninety.





Clarissas födelsedag och jag vaknade redan när klockan var halv 8, så jag smög ur sängen och ned till hennes mamma som stod i köket och hade precis gjort klart tårtan. Jag vet att hon inte vill ha något, och att hon tycker att det inte är något att fira, men det kan hon glömma. ”God morgon, behöver du hjälp?” Precis när jag frågade henne knackade det lite löst på dörren, så jag gick dit och öppnade. Det var min familj som kommit för att vara med och fira henne. Hon kommer döda mig efter detta, men det gör mig inget. ”Du ser pigg ut, nyss vaknat eller?” Mamma var först in och kramade om mig. Min hjärna hade nog inte vaknat riktigt, så jag nickade bara. ”Du har en tjej som är äldre än dig just nu, hur känns det?” Pappa ska väl försöka sig på det där med humor, men jag vet inte riktigt om det funka. ”Ha, kul pappa.” Mormor och morfar befann sig bakom dem, med både Jazzy och Jaxon på armarna.

När vi var klara i köket med allt så gick vi tillsammans upp till rummet, och jag hoppades verkligen att hon inte hade vaknat. Vi började sjunga innan jag hade öppnat dörren, så gott ja kunde då jag hade några paket i handen. Alla andra kom tätt efter mig och sjöng dem med. Jag såg hur hon började röra på sig i sängen, och slog tillslut upp ögonen. ”Grattis på födelsedagen.” Hon gav mig en blick som mycket väl betydde att hon tänkte döda mig sedan, men det kan jag leva med. ”Tack så mycket, men ni hade inte behövt.” Hon satte sig upp och drog täcket runt sig, då både hon och jag visste att det enda hon hade på sig var trosor. ”Blås ut ljusen och önska dig något.” Erica kom fram med tårtan till henne. ”Jag har redan allt jag behöver.” Sa hon och blåste ändå ut alla på en gång. Hon började öppna paketet från mamma och pappa, ett jätte fint silver armband. Hon kollade upp på dem båda, men hann inte säga något innan mamma gjorde det. ”Jaja, vi skulle inte ha köpt det, men försent.” Sedan log hon.

Liam hoppade upp i sängen och satte sig bredvid henne, och hon fortsatte öppna paketet från mormor och morfar, det var ganska stort och inte ens jag visste vad det var. När hon hade fått bort allt papper runt, var det en stor ram, i mitten stod det ”True Love.” sedan var det massa bilder på mig och Clar. Alla vi satt och kollade på alla bilder, och jag förstår inte hur dem har fått dessa. Det var till och med på oss när vi sov. ”Tack, så hemskt mycket, denna ska jag sätta över sängen.” Hon ställde ned den försiktigt på golvet. ”Baby kan du ge mig tröjan som ligger där?” Hon pekade på golvet, antagligen för att hon inte ville sitta naken framför alla mer. Jag kastade den på henne och hon drog på sig den. ”Gumman, det finns ett paket kvar, men det var så stort så jag kunde inte slå in det, kom med mig.”

Erica tog med sig Clar ut ur rummet och gick iväg. Alla blev genast nyfikna och ingen kunde förstå vad det kunde vara. Hon hade inte gett mig heller någon hint om det, så det skulle bli kul att få höra vad det var sedan. ”Är allt klart tills ikväll?” Mamma visste vad vi skulle göra, men hon var även den enda, om man bortser från Ryan och Alessa. ”Japp, det är det. Jag tror faktiskt att hon kommer gilla det.” Vi satt kvar i hennes rum. ”Skojar du med mig? När har du gjort allt detta?” Clarissa skrek rakt ut, av glädje.



Mamma tog med mig ut ur mitt rum. ”Du vet att detta rum har vart fullt med skit innan, och att det har vart låst, just för att ingen skulle se allt skit som fanns där inne.” Jag nickade bara åt henne, och hon gav mig en nyckel så jag kunde låsa upp det. När dörren sköts upp möttes jag av ett barnrum. ”Skojar du med mig? När har du gjort allt detta?” Jag kramade om henne, ”Igår, jag hade hjälp av massa folk. Men allt har nog inte torkat här inne, så var försiktig.” Allt var nytt, och fräscht, det var helt fantastiskt. Justin kom upp vid min sida, och tappade bokstavligen hakan. ”Nu förstår jag varför du inte kunde slå in det.” Jag gick runt där inne och kollade på allt. Över barnsängen var det en bild på mig och Justin och under den stod det, Mamma och Pappa älskar dig. Jag drog med fingrarna över bilden och kände hur tårarna började rinna. Justin slöt upp bakom och la armarna om mig. ”Jag älskar dig.” Jag kysste honom. ”Älskar dig med.”

Tårta till frukost är väl kanske inte det bästa, därför tog jag ingen stor bit och käkade en riktig frukost efter. För en gångs skull var vårt köksbord för litet för oss alla, och alla var där för min skull, det förstår jag inte. Jag sa åt Justin att jag inte ville ha något, och så gör han såhär ändå. Jag är glad att jag har honom, men jag vore gladare om han någon gång kunde lyssna på mig. ”Du har ett paket kvar att öppna.” Justin kom fram med ett, inte så stort, men inte litet heller. ”Just..” Han la ett finger över min mun och pussade mig på kinden. ”Bara öppna det.” Jag gjorde som han sa och öppnade det, och jag möttes av en karton med ett Apple märke på, och i den låg det en IPad. ”Tack älskling.”

När klockan började närma sig 4 på eftermiddagen hade vi hunnit med en riktigt trevlig middag, mycket skratt och underbara människor. Jag älskar dem alla, och jag trodde inte att jag skulle få tillbringa min födelsedag med dem, aldrig. Jazz, Jaxon och Liam satt i soffan och kollade på barnprogram, jag skulle precis ta ett kort på Justins småsyskon när Jazmyn pussade Jaxon, och det blev ett riktigt gulligt kort på dem. Jag älskar dem två, och jag är glad att dem gillar mig med, annars skulle mitt förhållande med deras bror aldrig funka. ”Haft en bra dag?” Justin drog in mig i sin famn och kramade om mig. ”Den bästa, och allt tack vare dig.” Han stod bakom mig med armarna om mig och helt plötsligt såg jag ingenting. Han satte något för mina ögon. ”Nej, nej. Ge dig.” Han bara skrattade och knöt fast det bakom huvudet på mig.

Allt jag hörde var hur han pratade med min mamma om att hon skulle ta Liam tills imorgon, och jag hade ingen aning om vart vi skulle, eller vad vi skulle göra, vilket var extremt störande. Vi satte oss i bilen och han började köra. ”Vart ska vi någonstans?” Jag kunde känna hur han tittade på mig och log. ”Överraskning, baby.” Jag suckade högt och tydligt för att han skulle höra hur irriterad jag var. När vi äntligen började sakta in så klev han ur bilen och sprang runt på min sida och hjälpte mig ur, eftersom att jag inte såg något. Han plockade ur massa saker ur bilen och fattade taget om min hand och började gå. Det kändes som att vi gick i minst en timme, men det visade sig bara vara 10 minuter genom skogen. Jag hörde hur det knakade under fötterna, och jag kände alla stubbar och stenar som jag höll på att snubbla på. Justin bara skrattade åt mig. ”Okej, vi är framme nu.”

När Justin plockade av mig ögonbindeln var jag tvungen att blinka några gånger för att få tillbaka min syn. Jag kollade mig omkring och helt seriöst höll jag på att svimma. Det var så vackert, han hade verkligen ansträngt sig, men han hade inte behövt göra det. Det hängde massa levande ljus i träden runt om, och det stod två tält uppställda. Vänta, varför två? ”Justin, varför är det två tält? Vill du inte sova med mig eller?” Han ställde ned väskorna han hade med sig och kom fram till mig. ”Klart jag vill, men vart ska våra vänner sova?” Ryan och Alessa kom fram ur skogen, ”Grattis på födelsedagen bästa vän.” Alessa kom fram och gav mig en kram. Ryan likadant, ”Grattis vännen.” Mellan tälten hade dem tänt en brasa så vi satte oss vid den.



Jag älskar er alla, men det börjar bli lite segt med kommenterarerna, och min statistik bara ökar. Sluta vara så lata. Jag känner att det inte finns någon jag skriver för, jag loggar sällan in och kollar hur många som har vart in under dagen, utan jag kollar bara om någon har kommenterat kapitlet.

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter eighty-nine.



”Jag blir helt knäpp på dig, varför ska du leka med döden varje gång du sätter dig bakom ratten i denna bil? Såg du inte att folk gick på övergångsstället?”
Ibland kan jag bli irriterad på henne, men jag visar det aldrig öppet. ”Nej, det gjorde jag inte.” Att hon kan vara så kall när hon svarar förstår jag inte heller. Hon höll på att göra över ett äldre par, men det verkade inte hon bry sig om. När vi kom fram till Ryan, helt oskadda tack och lov. Klev jag ur bilen med andan i halsen, det är lika bra man inte andas när hon kör, det kan bli det sista andetaget man tar. Ryan var ute före innan vi kom fram till dörren. ”Du är helt vit i ansiktet Justin, vad har hänt?” Ryan började skratta när han såg mig. ”Ja, Clar körde hit, behöver jag säga mer?” Alessa kom ut och skrattade hon med, medan Clar stod lutad mot bilen en bit ifrån oss. ”Kom nu älskling.” Hon kom emot mig och gav mig en puss.



”Vi har ett uppdrag åt er.”
Vi satt alla i soffan, Ryans föräldrar var iväg på någon middag tillsammans med deras vänner, så vi var själva hemma. Både Ryan och Alessa tittade på oss med funderande blickar. Jag kollade på Justin, och kysste honom. ”Eftersom att ni gav oss ett stort uppdrag, gudföräldrar till ert barn. Så vill vi ge samma förtroende till er. Vi ska också ha barn.” Alessa förstod nog redan från början vart det där samtalet skulle leda, med tanke på att hon redan innan visste att jag misstänkte att jag var gravid och för att hennes tårar började rinna innan jag ens hade kommit till slutpunkten. ”Grattis bästa vän.” Hon kastade sig runt halsen på mig och kramade om mig, så gott hon kunde med sin lilla kula på magen. Hennes tårar var av glädje, och det kunde jag se redan från början. ”Justin buddy, du börjar bli stor.” Ryan skulle alltid skämta till allt, och det kan man väl förstå. Dem är vänner, och då kan man göra det. ”Ja, jag börjar ju bli det.”

Hela kvällen spenderade vi hemma hos Ryan med massa gott och massa spel, egentligen tycker jag inte om sådant, då jag alltid förlorar. Alessa var den som utklassade grabbarna i nästan alla spel, utom ett där Justin plockade hem vinsten, men den hade med musik att göra. Så det vore nästan pinsamt om han inte klarade av det. ”Fan vad jag är bra alltså.” Den enda som verkligen tog åt sig av vinsten var ju självklart Justin, han skröt hejvilt om det, men det var ingen av oss som orkade lyssna på honom. Jag började plocka undan alla skålar som vi hade hanvänt, men Ryan hindrade mig. ”Jag fixar allt det där. Det är lugnt.” Jag bar ändå ut allt till köket som jag hade i mina händer, men jag ställde det bara på diskbänken. ”Tack för en trevlig kväll.” Jag kramade om både Ryan och Alessa. ”Det är vi som ska tacka. Gratta ska vi också göra.” Ryan kan det där med att göra en annan människa glad.

Vi åkte hem till Justin, för jag skulle hämta Liam och byta bil för att ta mig hem. ”Sova med mig, eller sova här?” Jag fattade taget om Justins hand när vi gick mot dörren, och innan vi kom fram snurrade han in mig i sin famn och kollade mig i ögonen. ”Gissa tre gånger.” Jag behövde inte, under tiden som jag jagade rätt på Liam så hämtade Justin lite saker. ”Tack så hemskt mycket för hjälpen med Liam.” Pattie stod med mig i hallen undertiden som jag väntade på Justin. ”Det är jag som ska tacka, jag har inte spenderat så mycket tid med honom som jag kanske borde göra. Men det har gått hur bra som helst, och han har vart lugn. Det är nog bara när han är med Justin som det är liv i honom.” Jag hann precis ge henne en kram innan han kom ned och drog på sig skorna. Liam hade redan gått ut i bilen och satt sig, han blir bara större och större för varje dag som går, och han klarar allt mer själv. ”Jag hör av mig imorgon.” Justin kramade om sin mamma och vi åkte därifrån.

”Hur kommer din mamma reagera nu då? När jag är med.”
Han fattade taget om min hand och jag kände hur han kollade på mig, men jag ville inte mäta hans blick då jag körde bilen, jag lärde mig något när vi åkte till Ryan. ”Du kommer bli förvånad, det är det enda jag säger.” Han skrattade till bredvid mig. ”Vad kan göra mig mer förvånad än att en mamma inte stöttar sin dotter?” Jag hörde på honom att han var skeptisk, men jag svarade inte bara för att jag verkligen ville att han skulle se att hon hade ändrat attityd. Liam somnade som vanligt i bilen, och det tar inte ens 10 minuter att åka bil mellan mitt hem och Justins. Pattie kanske gav han en whiskey, därför han var så trött. Nejdå, det tror jag inte att hon gjorde.

Justin skulle precis bära upp Liam på sitt rum när mamma stoppade honom. ”Du kan gå upp med Liam, sen vill jag att du kommer tillbaka ned.” Hon lät trevlig, men sättet hon sa det på var inte så trevligt. Justin gjorde som hon sa och kom ned strax efter. Vi satte oss alla i köket, och jag hade ingen aning om vad hon ville för något. ”Jag vill be om ursäkt. Speciellt till dig Justin, jag vet inte vad det var som flög i mig här om dagen, och jag mår inte så bra över det. Självklart stöttar jag er i era beslut, och jag ser verkligen fram emot att bli mormor igen.” Justin tittade på mamma precis som att hon vore ett spöke, det var lite kul faktiskt. ”Det är lugnt, jag kanske ska be om ursäkt över hur jag betedde mig mot dig.” Dem kramade faktiskt om varandra och jag blev riktigt stolt över dem båda. Ingenting kan gå fel nu.

Vi gick inte och la oss på en gång när vi kom hem, eller att mamma hade pratat med oss. Utan jag gjorde te, och så var Justin redan ute på baksidan. Han satt på en bänk med knäna mot bröstet och kollade upp mot himmelen. Jag ställde ned det jag hade i händerna och plockade upp min mobil för att ta en bild, och den blev riktigt bra, men det vart att se ut som att det var dag istället för kväll. ”Älskling.” Jag ropade tyst på honom, för att Liam hade rummet på övervåning precis där vi satt, och jag orkade inte med att han skulle vakna. Jag hade tagit med mig en filt ut, så vi satt under den tillsammans. ”Jag älskar dessa mysiga stunder med dig. Allt annat i ett förhållande kan man få av vem som helst. Alla bråk, sex, glada stunder. Men det är detta som aldrig händer om man inte är tillsammans.” Det Justin precis sagt var så sant, det är verkligen så. ”Sant. Jag älskar det också, och dig.” Jag kysste han på kinden så han började le. Vi drack upp vårt te och gick upp på mitt rum.

”Vad du än gör, sjung inte med tandborsten i munnen.”
Jag var verkligen allvarlig när jag sa det, så det var väl därför han gjorde tvärt emot det jag sa. Därför väntade jag med att borsta mina tänder tills han var klar. ”Snälla, du kan sjunga, men INTE med den där i munnen.” Nu kollade han upp på mig och såg sårad ut. ”Tack för den.” Han spelade sur, det såg jag på honom, för han bet sig i läppen flera gånger för att inte börja skratta. ”Kunde du inte sjunga skulle du inte ha plockat hem hur mycket priser för det.” Han nickade stolt, pussade mig i pannan och gick ut. Så nu kunde jag äntligen borsta mina egna tänder, och fläta mitt hår.

Han låg i sängen i bara kalsonger och höll på med mobilen, men la ned den på en gång då jag kom ut från badrummet. ”Varför är du så hemlig? Du vet vad jag har sagt.” Jag la mig ned bredvid honom och drog även på honom täcket, han började skratta. ”Tänk om inte jag vill ha täcket på mig.” Jag kollade bara på honom och la ned mitt huvud på kudden. ”Det vill du om du vill ha din flickvän kvar i livet.” ”Du vet hur jag ser ut, så jag förstår inte varför det kommer som en chock varje gång du ser mig.” Jag la mitt huvud på hans bröst och började rita massa mönster på hans mage, där man tydligt kunde känna hans extremt sexiga mage. ”För att jag blir helt svag när jag ser dig. Jag har samma känslor för dig som ett nykärt par har för varandra.” Vi låg ett tag och pratade med varandra, om allt mellan himmel och jord, något vi sällan gör.

”Har du funderat på något namn till bebis?”
Första gången som Justin har glidit in på det område. ”Nej, faktiskt inte. Har du?” Jag la mig ned på sidan så vi kunde kolla på varandra. ”Jag låg och fundera på det nu. Det finns ju hur mycket olika som helst. Jag har tre tjejnamn, Adriana, Dilara, Naomi, och två pojknamn, Amel och Theo.” Han hade verkligen tänkt på det där, det trodde jag absolut inte, och alla namn han hade var fina. ”Dem var fina. Någon speciell anledning?” ”Jag har alltid velat ha en dotter som heter Adriana, och en son som heter Theo.” Han var ärlig, och det är bra. Vi pratade om det där ett tag, sedan vände jag mig om och la mig i hans famn och somnade.



HA, där fick jag er allt. Ni trodde dem skulle hamna på sjukhus och den ena dör. Men glöm det. Jag gillar att överraska er ;)

Kom igen nu, är det värt att kommentera?

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter eighty-eight.



Ni vet den där känslan man får i magen varje gång man ser personen man är kär i, den känslan lever jag med varje dag. Även om jag inte ser Justin varje dag så vet jag att han älskar mig, och bara det ger mig den känslan. Fjärilarna lever ett eget liv i min mage, och det får dem mer än gärna göra, jag gillar känslan, och jag vill alltid ha den inom mig. Mitt hjärta slår dubbla slag varje gång han tittar på mig, och vi ska inte ens prata om hur många slag det slår när han rör mig. Justin satt lutad mot väggen i sängen och hade mig i sitt knä, han drog fingrarna genom mitt hår flera gånger, ingen sa något och det var skönt. Inga plikter och ingen som kunde döma mig för mitt omdöme. Jag berättade allt för honom om vad som hade hänt med min mamma tidigare idag, och jag började gråta igen. Han fanns där, lyssnade och förstod. Jag kan inte tacka honom nog. Jag förstår inte hur han orkar med mig ibland, men jag är glad att han gör det.

Vi tillbringade stora delen i sängen den dagen, Liam var med ibland och bara myste. Jag älskar att se honom glad, och det är han när han får vara med Justins familj. Liam låg mellan oss i sängen som absolut inte är stor nog för oss tre, men vi gjorde ett gott försök. ”Jag tycker om att ni är tillsammans.” Liam var den som bröt tystnaden, och han gjorde både mig och Justin mållös. Vi tittade bara på varandra, men ingen sa något. ”När kommer mitt syskon, tjej eller kille?” Jag böjde mig över Liams huvud och pussade Justin snabbt. ”Vi vet inte vad det blir, och jag vet inte riktigt när den kommer.” Helt utan förvarning skuttade han upp ur sängen och ut ur rummet. Både jag och Justin tittade efter honom. ”Vad flög det i honom?” Jag blev så förvånad att jag började skratta. Justin vände blicken mot mig, och jag såg på honom att han tänkte flyga på mig.

”Snälla, kliv av mig.”
Han skrattade bara åt mig där han satt över mig och stirrade på mig. ”Jag får inte göra såhär snart, så jag måste ta tillfällen i akt.” Han tryckte in sina fingertoppar i sidan på mig så att jag bröt ut i skratt, och har jag en gång gjort det är det svårt att sluta och det vet han, därför gör han det. ”Jag älskar ditt skratt.” ”Kliv av mig, och det är nu.” Jag försökte låta arg, men det gick inte, för han stirrade fortfarande på mig och det irriterade. Jag fick lös mina händer tillslut så jag kunde knuffa ned honom på rygg och sätta mig över honom. ”Du gillar inte att jag gång på gång får ned dig på rygg va?” Hans händer höll jag i ett fast grepp över hans huvud så gott jag kunde med tanke på att det är lite muskelskillnad på oss, och kysste honom på halsen samtidigt som jag viskade i hans öra. Jag märkte på honom direkt att hans andning gick över till panik, han hatar att vara i underläge.

När jag hade plågat han nog och gjort mig själv upphetsad på kuppen klev jag av honom och sprang ut ur rummet. Jag hörde på långa vägar hur han suckade och hade sig. Jag satte mig ned i soffan mellan Diane och Bruce bara för att han inte skulle få tag på mig, trodde jag. Han ställde sig bakom soffan och drog upp mig ur den. Han bokstavligen släpade mig tillbaka till hans rum och stängde dörren med ett sjukt leende på läpparna, jag har aldrig sett honom le så mycket. ”Vad gör du?” Min röst bar mig inte, för jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Hans blick var precis som att han såg rakt igenom mig, och han kom emot mig. ”Vad vill du att jag ska göra?” Han gav igen, genom att plåga mig. Kyssarna på halsen och sättet att prata till mig, gjorde mig galen. Jag ville slita av honom alla kläderna men jag hejdade mig. Hans kyssar ledde från halsen vidare till kinden och slutligen nådde dem mina läppar där dem sitter som bäst. Jag backade tills jag hade väggen bakom mig, och han tryckte hela sin kropp mot mig. Hans händer var mer innanför mina kläder än utanpå. Min hjärna sa att jag skulle få han att sluta medan min kropp skrek efter mer, och det var ett under att han inte hörde det.

”Jag kan sätta en miljon på att din MAMMA, mormor och morfar har hört oss.”
Jag sjönk ned i sängen så att jag hamnade med hela kroppen under täcket som dolde min nakna kropp. Justin bara skrattade och drog bort täcket. ”Det är du som låter så mycket.” Varje gång jag diskuterar detta så är det alltid mitt fel, men det kan han glömma. ”Hade inte du plågat mig mot väggen hade detta aldrig hänt, så det är tekniskt sett ditt fel.” Hans hand vandrade på min mage och upp mot mina bröst, där dem konstigt nog stannade. Han kysste mig passionerat, och la sig halv över mig. ”Jag älskar dig.” Han kan verkligen det där med att byta ämne, men jag känner fortfarande inte för att gå ned till dem andra. Dessutom har hans mamma kommit nu också, hon var upp och knackade på men Justin skickade iväg henne illa kvickt och fortsatte sitt plågande. Justin klev upp ur sängen och klädde på sig. ”Kommer du eller?” Han var precis på väg att öppna dörren. ”Nej, det gör jag inte. Jag tänker smyga ut genom fönstret inatt när alla sover.” Jag lät verkligen allvarlig, men saken var väl kanske inte så illa. ”Haha, sluta nu. Klä på dig och kom ned.”

Efter mycket tänkande klädde jag på mig, och kammade igenom håret som stod åt alla håll och kanter. När jag kom ned fick jag mig blickar av dem alla, Justin gillade det för han flinade bara mot mig. ”Jag ska döda dig.” Viskade jag i hans öra när jag gick förbi honom mot Liam. Han skrattade bara åt mig, och slog till mig på rumpan. Killar, det är det enda jag tänker säga. ”När ska ni på ultraljud?” Pattie kom och satte sig bredvid mig i soffan. Det kändes som att hon kastade en pik på mig att vi kanske skulle sluta upp med det vi höll på med, men sedan kom jag på att jag faktiskt har en liten mini i magen, så jag började skratta, dock inte hysteriskt. ”Om en månad.” Hon nickade och drack sitt kaffe hon hade i handen. ”Justin, du vet att det är min födelsedag om två dagar va?” Jag såg hur paniken växte i hans ögon, och jag kunde inget annat än njuta av det. ”Klart jag vet.” Hackade han fram under tiden han funderade och såg helt virrig ut. ”Och du vet även att jag inte vill ha något, och du ska absolut INTE fixa något åt mig, det är en order.” Han log lite sött mot mig, men gick ut ur vardagsrummet. ”Förstår du att jag är allvarlig. Jag vill inte.” Han nickade bara och mm:ade.



Var hon tvungen att säga sådär, det får mig att framstå som världens sämsta pojkvän. Kan man inte ens komma ihåg när ens flickvän fyller år, då är det illa. Jag sprang upp på mitt rum på en gång jag försvann inom synhåll för Clar och plockade fram min mobil. Jag måste ha hjälp av Ryan och Alessa. Vi pratade i telefonen ett bra tag, och Ryan kom på att han inte hade planerat något åt Alessa på alla hjärtans dag, så vi sa att vi skulle göra något tillsammans, och vi fick en strålande idé. När jag hade pratat klart med Ryan knackade det på dörren, och jag kunde lätt räkna ut vem det var. ”Nyfiken?” Clar stod utanför dörren och såg inte speciellt glad ut. ”Jag har sagt ifrån mig allt vad uppvaktning heter. Kom ihåg det.” ”Ja, jag lovar” En vit lögn skadar väl aldrig?

”Ska vi åka hem till Ryan en vända? Det var ju ett tag sedan vi träffade dem.”
Clar var ute ur rummet före mig. ”Mamma, kan du ta Liam? Eller orkar du inte?” Hon tittade på honom där han satt framför TV helt lugn. ”Ha, orkar? Han gör ju inget väsen.” Både jag och Clar kramade om mamma. ”Får jag köra?” Jag kastade nycklarna till Clar, ibland kan det vara skönt att sitta bredvid, så hon får mer än gärna köra, men enda anledningen att hon vill göra är för att min bil är mycket större och har mer kraft i sig, hon gasar verkligen ur den när hon kör, det kan jag lova. Jag har sagt åt henne många gånger att hon ska sakta ned, men det är inte alla gånger hon lyssnar på mig. Typ som denna. ”CLAAR, AKTA.”


 

Jag hittade mitt mobilabredband, och dammade av det bara för er. :) Jag vill inte göra er besvikna, men detta kapitel kom lite senare än planerat, jag fick inte igång på internet hemma. Men ja, nu har ni fått det iaf. :)

Kom igen nu, minst 35 kommentarer :)


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter eighty-seven.





Jag trodde verkligen att mamma skulle stötta mig i detta, men jag hade helt fel. Jag hade haft för stora förhoppningar på henne, hon har vart min bästa vän genom hela livet, och vi har kunnat prata om allt, och hon har alltid ställt upp för mig. Jag förstår inte vad det var som flög i henne nu. Mobilen ringde oavbrutet från det jag gick ut genom dörren tills jag kom fram till klippan, mitt favoritställe. Dit jag tog Justin den där dagen då jag drog upp honom ur sängen. Jag trivs här, och jag kan rensa mina tankar. När jag hade setat där i en halv timme hörde jag hur någon kom genom skogen, kvistar bröts under fötter, det kunde jag höra på långt håll. När jag kollade bakom mig fick jag syn på Justin. Jag reste mig upp och sprang fram till honom där han stod med armarna utsträckta. ”Gumman, försvinn aldrig från mig igen.” Han viskade mot mitt huvud och strök mig över ryggen. Mina tårar rann, och jag försökte inte ens hejda dem. ”Mamma vill inte att vi behåller barnet, och jag klarar mig inte utan henne.”

Vi satt där på klippan ett bra tag, Justin hade benen på varsin sida om mig, och armarna runt mig. Att sitta i hans famn, och känna hans värme, det finns inget bättre. Han kysste mig på halsen flera gånger, men det var inte på ett sexuellt sätt, utan mer för att visa att han fanns hos mig. Jag och Justin kan klara detta tillsammans, bara vi har viljan, och jag vet att den finns djupt inne i oss. Även om det inte känns som det just nu. ”Jag var nog lite hård mot din mamma innan jag gick ut för att leta efter dig.” Han lät lugn på rösten, men jag hörde på honom att han var besviken på sig själv, att han lät sig träffas av henne. Jag vände mitt ansikte mot honom så att jag kunde se hans perfekta drag i ansiktet. ”Vad kan du ha sagt som gjorde henne upprörd?” Han fick ett litet leende på läpparna, men det försvann innan han öppnade munnen. ”Jag sa åt henne att hon skulle inse att vi skulle bli en familj, annars kanske det slutade med att hon inte tillhörde den.” Han vek undan blicken från mig, men jag drog tillbaka hans huvud så han var tvungen att kolla på mig. ”Wow, jag trodde inte det fanns så mycket stake i dig.” Jag blev faktiskt glad över att han stod upp för mig mot min egen mamma. ”Haha, inte stake nog? Du om någon borde väl veta att det finns det.” Han log faktiskt, och smekte mig över magen, så jag förstod vad det var han syftade på.

Justin hade lovat att sova hemma hos sina morföräldrar, så natten skulle vi spendera på olika håll, vilket vi inte har gjort på länge, så det kommer kännas tomt. ”Jag kommer sakna din värme inatt.” Justin kysste mig innan jag hoppade ur bilen. ”Jag kommer sakna hela dig.” Dörren tills hans bil åkte igen, och han rullade ned för uppfarten. När jag kom in satt mamma framför TV:n tillsammans med Liam. Han var den enda som reagerade på att jag kom in, och kom fram till mig. ”Får jag sova hos dig inatt?” Jag lyfte upp honom och bar upp han på mitt rum. ”Klart du får.” Klockan på sängbordet visade lite över åtta. ”Ska vi slå på en film?” Liam var kvick nog, för innan jag hann blinka hade han sprungit in i sitt rum och hämtat sin favoritfilm, Bilar. Jag tog den bara och stoppade i den i dvd:n. Vi satte oss tillrätta i sängen och myste. ”Du vet väl att mamma älskar dig.” Han tittade upp, och pussade mig på näsan. ”Ja, och jag älskar dig mamma.”

När filmen var slut hade Liam redan somnat, så jag bäddade ned honom i sängen och gick in på badrummet. Jag kollade länge på mig själv i spegeln, och funderade flera gånger på vad det var Justin såg hos mig. Vad var det hos mig som fick honom att stanna kvar, trots att min mamma inte tycker om honom. Hon gjorde det i början, men efter att han krossade mitt hjärta sista gången så blev hon väldigt mycket mamma, och beskyddande. Jag klarar mig själv, och har alltid gjort, men jag behöver min mammas stöd till det. Jag borstade tänderna och flätade en fläta i håret, jag gör alltid det när jag ska sova. Jag stannade i dörren och kollade på Liam som låg och sov, han snarkade lite grann, men absolut inte som en gammal gubbe.

Jag låg och läste ett litet tag innan jag släckte lampan, och precis när jag hade gjort det lyste mobilen till. Displayen lyste upp och det stod Biebs, och jag fick ett leende på läpparna som ingen annan kan ge mig än han. ”Hej beautiful.” Tur jag låg ned, annars har jag ramlat ihop, med tanke på att hans röst gör mig knäsvag. ”Hej älskling.” Jag kunde nästan höra hur han log genom telefonen. ”Jag ville bara höra din röst innan jag skulle gå och sova. Jag saknar dig redan, och vi har vart från varandra i några timmar. Jag vill ha dig här.” Han lät ledsen, men han grät inte. ”Baby, jag finns ett stenkast bort. Klart saknar jag dig också, men vi måste klara detta, det vet du.” Han blev tyst ett tag, men jag hörde fortfarande hur han andades. ”Kan vi inte prata tills vi somnar då?” Jag började skratta lite, men jag höll med honom. Så vi pratade ett tag, tills jag bara hörde hans andetag, han somnade nog före mig.

På morgonen när jag vaknade sov Liam fortfarande och klockan var kvart över 8. Mamma satt i köket när jag kom ned, men hon tittade inte ens på mig, och ännu mindre pratade med mig. ”Snälla mamma, du är min bästa vän. Gör inte så här mot mig.” Hon tittade upp från tidningen hon satt och läste, och tog en klunk av sitt kaffe. ”Vad är det du vill att jag ska göra då?” Hon lät irriterad, men inte arg. ”Jag vill att min mamma ska stötta mig, jag älskar dig. Varför kan du inte se att Justin gör mig lycklig, alla förhållanden går upp och ned. Jag kan lova att du och pappa inte heller drog jämna linjer hela tiden.” Hon reste sig upp och kom emot mig med en hotfull blick. ”Nämn aldrig din pappa under sådana omständigheter. Förstår du det?” Jag blev rädd för min egen mamma, och det är inte ett gott tecken.

Jag rusade upp på mitt rum, låste dörren och började packa ned både mina och Liams kläder i en väska. ”Vad gör du mamma?” Liam hade vaknat, vilket var synd, men kanske lika bra. ”Jag packar, vi ska åka bort.” Han ställde inga fler frågor, utan började hjälpa mig att packa istället. Hans favorit gossedjur åkte ned i väskan och massa annat. När jag hade fått in Liam i bilen gick jag tillbaka för att hämta väskan. ”Jag drar nu, så du slipper se både mig och Liam igen. Ha så trevligt, MAMMA.” Mamma kom ut i hallen och såg mig då jag stod och höll väskan i handen redo att lämna mitt hem bakom mig. ”Gå inte, snälla.” Jag vände mig hastigt om och såg att hon grät. ”Du vill inte att jag behåller en del av mig, och du vill inte att jag ska vara tillsammans med Justin. Så jag ser ingen anledning med att stanna kvar på ett ställe där jag inte är älskad.” Utan att jag hann fundera eller ens ta in det jag själv hade sagt drog mamma in mig i hennes famn och mina tårar började rinna. ”Förlåt älskade vännen.” Hon grät precis lika mycket som jag, och min kraft i armen var slut så jag släppte väskan och la mina armar runt mamma. ”Jag älskar dig mamma, det gör jag. Men ibland måste jag få ta mina egna beslut. Jag ångrar absolut inte att jag behöll Liam, men tvingar du mig att göra abort så kommer jag aldrig att förlåta dig. Jag älskar Justin, och jag vill och är redo att spendera hela mitt liv med honom. Du måste förstå att han är allt jag någonsin önskat mig, och när jag väl får honom så gör du allt för att skrämma iväg honom.” Jag tittade henne i ögonen hela tiden, varje litet ord jag sa tog hon in. ”Förlåt, jag ska inte lägga mig i. Och jag lovar att stötta dig i alla dina beslut. Förlåt, förlåt, förlåt.” Det verkade faktiskt som att hon menade det hon sa.

Liam satt i bilen helt omedveten om tjafset jag hade haft med mamma innan. Jag lämnade väskan i hallen och åkte till Justin. Mamma var helt okej med det, och vi redde ut allt, jag älskar min mamma men ibland lägger hon näsan i blöt alldelens för mycket. När jag parkerade bilen på Bruce och Dianes uppfart kände jag en lättnad i magen, men jag hade fortfarande gråten i halsen. Han öppnade dörren i bara mjukisbyxor, så jag tappade hakan. Han såg nog på mig att jag hade gråtit, så han drog in mig i sin famn och kramade om mig. Liam kutade förbi oss i hallen och in till Bruce som troligtvis satt framför TV:n. ”Vad är det som har hänt?” ”Håll bara om mig, jag berättar sedan. Jag behöver din närhet nu.” Han bar upp mig i sin famn och gick upp till sitt rum, och la ned mig i sängen. Han la sig bredvid mig och höll om mig. ”Jag älskar dig Justin, och kommer alltid att göra det.”



Oj, nu är det inte trubbel i paradiset, men på hemmaplan. Hur kommer det gå?! =)

Minst 30 kommentarer.

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter eighty-six.



”CLARISSA MELISSA JONES.”
Att vakna på morgonen, eller ska jag säga dagen av att mamma skriker rakt ut, är ingenting jag rekommenderar. Jag skruvade på mig i sängen och märkte att jag låg där helt själv, och om jag inte är helt ute och cyklar så låg faktiskt Justin bredvid mig när jag somnade. Jag hatar när han gr så här, smyger ut, utan att ge mig en hint om vart eller varför. Jag kravlade mig ur sängen och drog på mig min morgonrock, för att gå ned och möta min mamma. När jag kom in i köket var det ingen mamma där, men en Justin, med ryggen mot mig. ”Hey, varför har du lämnat mig själv i sängen?” Jag kramade om honom bakifrån och pussade han på ryggen. ”Jag lät dig sova, för du var så fruktansvärt trött inatt när vi kom hem.” Mamma kom in i köket, så jag kastade mig runt halsen på henne. ”Fan vad jag har saknat dig mamma.” Hon kramade om mig riktigt hårt. ”Jag har saknat dig mer. Hur har ni haft det?” Vi satte oss ned vid köksbordet och både jag och Justin berättade om allt som hade hänt.

Jag gick upp och tog mig en dusch. När jag kom ut ur badrummet satt Justin på sängen och höll på med sin mobil. ”Ska vi berätta för mamma?” Han drog ned mig i sitt knä och pussade mig på axeln. ”Ska vi kanske ringa MVC först?” Han hade rätt, vi har redan blandat in allt för många i detta, så det är lika bra att göra det. ”Jag gör det när jag har klätt på mig, och så åker vi dit tillsammans?” Det sista lät som en fråga, för jag vet inte om han är redo att möta världen och deras fina rubriker i tidningarna. ”Klart vi gör. Du ska inte göra det själv, vi gör det tillsammans, kom ihåg det.” Jag nickade och kysste honom. Jag fick en konstig känsla i magen när jag klev in i min WIC, det var så längesedan jag var där inne, och fick se alla mina kläder som jag inte har sett på 2 månader. Det fick bli en enkel outfit, en t-shirt med ett tryck, och ett par ljusa jeansshorts.

När jag hade pratat med dem i telefonen så hade jag fått en tid, och massa råd. Senare på dagen vid 3 skulle vi vara där. Det var flera timmar kvar att ta död på innan det. ”Mamma, kan du ta Liam i några timmar, det är en sak jag måste göra. Du kommer få reda på det tids nog, men inte just nu.” Hon stod framför spisen och höll på med maten, Justin befann sig i duschen, och Liam satt i sitt rum, gud vet vad han gör där inne. ”Klart jag kan göra det, nu blev jag riktigt nyfiken, men jag ska inte fråga dig om vad det är.” Tillsammans satt vi vid köksbordet och högg in på mammas goda hemlagade mat. Stekt kött och pommes, det är något jag verkligen har saknat. ”Gud vad gott det var.” Både jag och Justin la ned besticken samtidigt och lutade oss tillbaka, men istället för att han la sina händer på sin mage, så la han dem på min och log, men mamma såg inget. Hon hade fullt upp med Liam som inte kunde skära köttet själv.

Jag och Justin satt tillsammans i väntrummet, hand i hand, och folk tittade verkligen illa på oss. Alla som satt där var över 30, och så kom vi in, då blev det mycket stirrande. Precis som att vi inte skulle kunna ta hand om ett barn bara för att vi själva inte har klivit ur tonåren. ”Clarissa Jones?” En ganska ung tjej kom och ropade upp mitt namn, och jag visste mycket väl att hon kände igen Justin, men som tur var la hon inte ned så mycket tid på det, hon hälsade på oss båda och presenterade sig som Summer. Hon visade oss ett rum och försvann ut sedan. ”Jag är sjukt nervös.” Justin lyfte upp mig och satte sig ned och drog ned mig i hans knä. ”Det kommer gå bra älskling. Jag finns med dig hela tiden.” Efter att jag hade tagit alla prover så fick vi svaret ganska på en gång efteråt, vilket var fruktansvärt skönt, jag hatar att gå omkring och vänta på massa svar. ”Det visar positivt, ni ska ha barn. Jag bokar in en tid för ultraljud åt er.” Hon sa det precis som att ingenting hade hänt, och jag blev inte chockad, det är hennes jobb.

I bilen på väg till Justins mormor och morfar satt vi och höll handen hela tiden, och leendet som Justin hade på sina läppar gick inte att ta bort. ”Jag ska bli pappa, fattar du? Jag trodde jag hade allt när jag skrev på ett papper för typ 4 år sedan, men sedan kom du, och nu detta. Mitt liv är bäst.” Han var hur glad som helst och det glädje mig, jag kunde inte önska mig någon bättre pojkvän än honom. Innan jag träffade honom var allt jag såg hans utseende, jag brydde mig inte så mycket om hur han var som person, men när jag väl träffade honom så visade han en helt annan sida än den jag innerst inne trodde om honom. Jag trodde han var som alla andra stora stjärnor, arrogant och ego, men shit, vad fel jag hade.



Mormor öppnade dörren och kastade sig genast över mig. ”Gud vad jag har saknat dig.” Hon var precis som en mormor ska vara när man kommer hem efter flera månader, hon nöp mig i kinden och kramade om mig. Hon gjorde samma sak med Clar bortsett från nypandet i kinden, och det ska hon vara glad över. Det är inte speciellt skönt. Morfar kom ut i hallen och gav mig en riktig kram, han lyfte till och med upp mig i luften. ”Du kommer bryta ryggen, om du inte släpper ned mig.” Han bara skrattade åt mig. Clar gick iväg för att ringa till sin mamma, hon skulle be henne komma hit, så att vi fick berätta det tillsammans. ”Så hur har ni haft det?” Samma visa en gång till. ”Det har vart helt annorlunda mot vad det brukar vara, och allt tack vare Clar. Hon har stöttat mig mer än någon annan.” Mormor tittade stolt på Clar, och hon vek undan blicken, för att hon blev generad.

Erica kom strax efter att vi hade satt oss vid bordet tillsammans med Liam, morfar tog honom och gick iväg. ”Kan du lämna oss ett tag mormor, det finns lite saker vi skulle vilja prata med Erica om.” Hon tittade skeptiskt på mig. ”Du får veta du med, men inte nu.” Erica såg otålig ut, och det kan jag förstå allt detta hyschande runt omkring henne. Erica satte sig ned på andra sidan bordet och väntade på att någon av oss skulle säga något. ”Okej, vi ska ha barn.” Jag vände blicken mot Clar, hon sa det rakt ut, ingen idé att säga något mot henne, hon vet nog hur hennes mamma vill ha saker och ting lite bättre än vad jag vet. ”Ni ska vad?” Hon lät inte glad, och det kunde man ju räkna ut. Alla andra har tagit detta så bra, så varför skulle det fortsätta åt det hållet? Jag tänkte inte lägga mig i detta, men jag satt ändå kvar och höll Clar i handen. ”Är du inte glad för vår skull?” Clar lät rent ut sagt livrädd för vad hennes mamma skulle svara.

Efter att Erica bad mig lämna dem ensamma i köket gick jag ut till mormor och morfar som satt i vardagsrummet och kollade på tecknat, bara för att Liam skulle vara upptagen nog att inte lyssna. ”Har du inte lärt dig någonting från förra gången?” Hennes mamma gick ut hårt mot henne, och så vitt jag vet kommer inte Clar ge sig lätt. ”Jag blev våldtagen mamma, fattar du hur det känns? Jag älskar Justin, och jag tänker aldrig, hör du det, ALDRIG göra abort.” Mormor tittade på mig, med en besviken blick. Säg bara inte att hon ska börja på samma bana som Erica, jag hoppas att hon står på min mammas sida. ”Grattis. Får man väl säga då.” Jag tittade på mormor som såg riktigt glad ut. ”Tack, du verkar vara den enda i detta hus som gillar det.” En besvikelse sköljde över mig.

Utan att jag hann tänka hörde jag hur dörren slogs igen och Erica kom ut ur köket. ”Vart är Clar?” Hon tittade upp och mötte min blick. ”Jag vet inte, hon bara stack.” Hon gick förbi mig och ut i vardagsrummet. ”Kan det ha något att göra med att du inte stöttar din dotter i hennes beslut?” Hon vände sig hastigt om. ”Lägg dig inte i detta. Du är väl kanske den sista som ska säga något sådant, du som har krossat min dotters hjärta, vad är det? 2 eller 3 gånger?” Ilskan steg i mig, men jag visste att det inte skulle bli bättre om jag visade det. ”Jag älskar din dotter, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Det är lika bra du inser att vi ska bli en familj, annars finns det nog risk att du inte kommer tillhöra den.”


Blev det som ni hade förväntat er?

Nu vill jag att ni ger mig minns 30 kommentarer. Jag vet att ni klarar av det, om ni vill ha fler kapitel det vill säga.

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter eighty-five.



Justin stod redo på scenen för att göra sina fans glada, och jag kunde inte vara mer glad över att det var sista gången på ett tag. Han såg fortfarande arg ut, men jag hoppades att det skulle försvinna under tiden. ”Idag hände det en sak, en tjej tog sig in i min privata buss, och skadade min flickvän. Jag gör det här för att jag älskar det, och för att jag har dem bästa fansen ever. Men när en av dem gör något sådant, så sjunker mitt mod till att ge resten det dem vill ha. Är det så ni vill ha det?” Jag stod med hakan i golvet och lyssnade på vad han hade att säga. Jag kunde inte tro mina egna öron, varför var han tvungen att ta upp det. ”Nej, det vill vi inte.” Hörde jag alla skrika tillbaka, och jag förstår dem. Visst hade jag fortfarande ont i ryggen, men det var inget jag inte kunde leva med. Pattie stod bredvid mig, precis likadan, hakan i golvet. Jag hade ingen aning om att Justin skulle ta upp detta på soundchecken, men det gjorde han, och överraskade oss alla. Liam stod bredvid mig, men senare under konserten skulle han få sitta på Kennys axlar.

Mellan soundchecken och konserten valde jag att gå ut och ta lite luft, jag stod på baksidan av arenan helt själv och det gick förbi massa tjejer som kollade elakt på mig, visst jag har något dem vill ha. Men jag tänker inte lämna över det, aldrig. En tjej som fångade min uppmärksamhet, hon hade rosa skrikande hår och en gul tröja, så hon synder verkligen bland alla svarta och gråa trista människor. När hon vände sig om och tittade på mig såg jag även att det var min bästa vän från Los Angeles. ”Jen?” Jag sa det så pass högt att hon skulle höra mig, och hon reagerade och kollade mot mitt håll. ”Clarissa.” Jag sprang fram och kramade om henne. ”Gud vad jag har saknat dig. Förlåt att jag inte har hört av mig, jag skäms.” Våra blickar möttes och hon log. ”Det är ingen fara, jag har inte heller hört av mig. Men fan så kul att se dig. Hur länge stannar du?” Hennes blick gick förbi mig och på någonting som fanns bakom mig. ”Clar, varför gick du bara ut?” Justin kom upp vid min sida, och jag log generat. ”Detta är min pojkvän Justin, och det här är min bästa vän från LA, Jen.” Jag presenterade dem för varandra. ”Jag åker hem inatt, efter konserten. Men du får jätte gärna göra mig sällskap, vill du?” hon såg skeptisk ut, men ett leende kom fram till slut. ”Okej, det kan jag göra.”

När vi kom in i samlingsrummet där alla satt, vändes alla blickar mot oss. Jag presenterade alla för Jen och hon gillade nog inte situationen, fram tills att hon fick syn på Liam. ”Liam, vad stor du har blivit.” Jen var med när Liam föddes, men bara någon månad, så det finns inte en chans att Liam kommer ihåg henne. ”Vem är hon mamma?” Han pekade med hela armen på Jen. ”Det är min bästa vän från stället vi bodde på innan vi flyttade till Kanada.” Jen lyfte upp honom och gav han en kram, och han verkade trivas i hennes famn. ”Vilket coolt hår du har.” Vi alla började skratta och Liam tittade på mig. ”Vad? Tycker inte du det mamma?”

Vi stod på sidan av scenen på den vanliga platsen och tittade när Justin gjorde sin sista show på flera månader. Han ska nu efter detta spendera hela sommaren med mig, men det är oklart om vi kommer befinna oss i Stratford eller inte. Jen stod vid min sida och skådade min underbara pojkvän. ”Hur gick det till när du hittade honom?” Frågade hon och nickade mor Justins håll. ”På en fest hemma hos hans bästa kompis.” Sen berättade jag hela historien kort. ”Wow, låter som att ni har åkt en hel del berg och dalbana. Hur är det mellan er nu då?” ”Allt är perfekt.”



Efter mitt första klädbyte fick jag extra energi i kroppen, och det behöver jag verkligen. Att få gå ut på scenen och veta att det är sista gången på flera månader är hårt, men det känns samtidigt skönt, för då kan jag fokusera på min familj och mina vänner, samt skriva nya låtar. Egentligen vill jag kunna gå ned och gå bland alla mina fans, men dem skulle mosa mig på mindre än två sekunder. Det är lite synd, för jag vet att dem aldrig skulle göra det med flit, men olyckor händer så fort. Jag satte mig i hjärtat och spände fast mig, Dan gav mig min gitarr och jag kände hur det lyfte från golvet, och jag började föras ut och över publiken. Varje gång jag fick chansen kollade jag mot Clar, för att se om hon kollade mot mig, eller om hon gjorde annat. Och denna gång då jag förde min blick mot platsen hon alltid brukar stå på, så var den tom. Hon fanns inte bland mamma och pappa, eller någon annan. Inte Jen heller, hennes hår kan man ju inte missa.

”Jag vill tacka alla mina underbara fans som har följt mig sedan dag ett, ni vet inte hur mycket ni betyder för mig, och det finns inga ord som kan förklara det heller. Detta är sista låten på sista konserten, och jag kommer verkligen sakna detta. Men jag är tillbaka snarare än ni tror med nytt material, och nya konserter.”
Jublet i arenan steg, och det kändes som att hela golvet skakade, jag vet inte hur dem lyckas, men dem gör det. ”Who wants to be my baby?” Alla förstod på en gång vilken låt det var som skulle komma, och jublet ökade. Under den sista refrängen öppnades dörrarna och hela mitt crew kom ut på scenen med massa skyltar och ståhej. Clar kom ut först, och jag försökte hindra mig från att gå fram till henne, men min kropp skrek efter kontakt med hennes. Jag fortsatte sjunga fast jag gick fram och gav henne en kram. Hon pussade mig på kinden och vände tillbaka till resten av gänget som stod på scenen.

Alla väskor var redan packade och vi satt i bilarna på väg till flygplatsen, alla skulle åt olika håll nästa, min familj, Clar och Liam skulle hem till Stratford, medan alla andra skulle till Atlanta. Så det var bara för oss att säga hejdå till alla på flygplatsen. Det kom lite tårar på oss alla, men vi skulle snart ses igen. Jag måste till Atlanta på massa möten inom en snar framtid, så då skulle vi ses igen. Vi flög privat, för jag orkade inte med massa hysteriska människor, och med tanke på Liam och Jazmyn så är det lättast för dem att inte försvinna då. Clar slog sig ned i ett säte och pustade ut. ”Du kommer aldrig förstå hur skönt det ska bli att komma hem och kasta sig i sin säng.” Hon tittade på mig och lutade sitt huvud på min axel när jag satte mig ned. ”Jo, din säng är rätt skön, så jag förstår dig.” Hon somnade på en gång, och hon var inte ensam om det, Liam och Jazmyn sov redan, så vi fick bära in dem i flygplanet.

”HEM LJUVA HEM!!!!!!”
Skrek Clar när hon släppte ned sina väskor på golvet, hemma i hennes hall. Erica var inte hemma, utan befann sig i Toronto, så Clar kunde skrika hur högt hon ville. Klockan var bara 4 på morgonen och hon gick direkt upp och la sig. ”Jag åker till mormor och sover där.” Jag hann knappt säga klart meningen innan hon kastade sig upp och över mig. ”Det kan du glömma unge man.” Hon puttade ned mig i hennes säng och satte sig gränsle över mina ben. ”Du ska sova med mig inatt.” Att hon inte har fått nog av mig på två månader tillsammans är sjukt, men jag tackade inte nej till att stanna. ”Okej.” Svarade jag och la ned henne på rygg, så jag kunde klä av mig kläderna. Hennes sängkläder var kalla och helt underbara, jag la mig ned på rygg och hon la sitt huvud på mitt bröst. Vi låg där ett tag och bara lyssnade på varandras andetag och hjärtslag.



Nu börjar äventyren på hemmaplan. ;P Någon som är nyfiken om vad som kommer hända?

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter eighty-four.





Pappa tog allt hur bra som helst, nu är det bara en kvar, och den viktigaste, Liam. Clar sa att hon skulle ta det med honom själv, men jag övertalade henne att jag ville vara med. Även om inte jag har någon rätt att säga åt Liam att göra det ena eller det andra, så är vi ändå en familj snart. Vi tänkte att vi skulle berättade det innan Liam skulle hoppa i säng, det var lättast så, för då var han redan trött och orkade nog inte hoppa omkring eller bli arg. Det var i alla fall vad vi hoppades på. ”Liam, nu ska vi borsta tänderna.” Clar tog med sig honom in på toan och jag hörde hur han försökte dra sig ur allt. Mamma kom och satte sig ned bredvid mig där jag satt och spelade tv-spel. ”Hur tog Jeremy allt?” Jag pausade spelet och vände mig mot mamma. ”Han stöttar oss, och du kan inte förstå hur det känns att man har två föräldrar som stöttar en i allt man gör. Jag vet att vi är unga, men vi hjälps åt alla så kommer vi klara detta.” Hon kramade om mig och pussade mig i pannan, precis som när jag var liten. ”God natt.”

”Vad skulle du säga om du fick ett syskon?”
Clar gick ut hårt mot Liam, men det var lika bra att säga det på en gång. ”Va?” Han satte sig ned i sängen och var tyst, troligtvis för att han ville att Clar skulle fortsätta. ”Jag älskar dig och kommer alltid göra det, du är min ögonsten och mitt allt. Men när jag träffade Justin, så fanns det en till som kommer att betyda väldigt mycket för mig, men absolut inte i din nivå. Jag har ditt syskon i min mage, och jag hoppas att du är okej med det. För jag vet att du kommer bli den bästa storebrodern som finns.” Liam satt helt still, och jag ville bara ge honom en kram, men jag höll mig i bakgrunden, bara just för att Clar skulle få ta detta själv med honom. ”Kommer du älska mig lika mycket?” Liam började gråta och jag kunde inte se eller höra mer, allt vändes upp och ned för den lilla grabben på bara några minuter, jag kan inte sätta mig in i hans situation, så jag gick.



Jag märkte att Justin gick, och att min son satt och grät, av rädsla av att jag inte kommer älska honom lika mycket. ”Liam, titta på mamma.” Han kollade upp på mig med tårar i ögonen. ”Jag kommer alltid att älska dig, oavsett vad som händer, och jag kommer älska dig mer när ditt syskon kommer, för jag vet att du kommer ta väl hand om honom/henne.” Jag kände själv att mina ögon vattnades och att jag var på väg att börja gråta, och jag lät dem rinna, för jag ville visa Liam att jag också är rädd för vad som kommer. ”Mamma, varför gråter du?” Han lät glad, men samtidigt väldigt ledsen med tårarna rinnandes. ”För att jag är rädd, jag är rädd att du ska bli ledsen. För mamma och Justin vill verkligen ha kvar ditt syskon.” Han kastade sig i min famn och kramade om mig. ”Jag kommer bli bäst som storebror.” Att så några ord, kan få mig så glad trodde jag aldrig.

Liam låg vaken ett tag och vi pratade om allt som kommer hända, han hade många frågor och jag försökte svara på dem alla så gott jag kunde. "Hur har bebisen kommit in i din mage mamma?" Jag blev mållös, och visste inte vad jag skulle svara, så det fick bli en räddning. "Läggdags för dig, little man." Liam var på väg att protestera, men jag hejdade honom. "Ingen ide du försöker, godnatt." Jag släckte lampan och gick ut till resten av gänget som satt i sofforna. Alla kollade spänt på mig, tror alla ville veta hur det gick, Justin kom fram och gav mig en kram. Ibland är det, det enda jag behöver av honom för att känna att jag betyder något. "Hur gick det?" Jeremy avbröt kramkalaset och jag satte mig bredvid honom. "Allt gick bra, det är väl kanske mycket för en liten människa att ta in, men jag tror att han kommer klara av det." Jag fick en kram av både Jeremy och Pattie, Justin stod kvar där jag lämnade honom och såg stolt ut. "Nu är det bara min mamma kvar, men henne behöver jag inte oroa mig för." Vi satt i soffan och åt chips och pratade om allt Liam frågade. "Han frågade hur jag kunde ha ett barn i magen, och jag visste inte vad jag skulle svara så jag sa att han skulle sova." Alla började skratta tills Jeremy öppnade munnen. "Jag har alltid funderat över det, så du som fick en sist kan väl förklara det för mig?" Han log med hela ansiktet och tittade på mig. Justin började skratta, så jag gav igen. "Fråga din son, jag var inte vid medvetandet." Justin slog till mig på axeln, inte hårt men det kändes. "Var du väl visst, det är alltid du som har börjat." Jag vände mig hastigt mot honom och han log med hela ansiktet. "Oh no! Du får mig att framstå som en kåtbock, inte snällt." Nu skrattade vi alla. "Okej ungdomar, jag går och lägger mig. Var inte uppe för länge, en hård dag imorgon, sen får ni åka hem." När Pattie sa hem kändes det så långt borta.

"Mamma, mamma.. Har alla flickor bebisar i magen?"
Att vakna på morgonen av att Liam ställer massa frågor är inte det roligaste. "Gå och lägg dig." Justin vaknade också av hans hysteriska morgonpigghet. "Justin, kan du svara då?" Liam var verkligen mån om att få veta, men både jag och Justin drog täcket över huvudet och höll om varandra. "Godmorgon" Jag kysste hans läppar passionerat. Hans händer trevade över min kropp, och jag rös till. "Kan ni i alla fall gå upp." Hade helt glömt att Liam var kvar, så det var bara att gå upp. Jag och Justin duschade tillsammans, det var längesedan men det var lika mysigt som jag minns det. När vi var klara gick vi ut och åt frukost tillsammans med dem andra. "Sovit gott?" Pattie är alltid så morgonpigg och det är mysigt att vara runt en familj som äter tillsammans varje morgon. ”Det har jag verkligen gjort. Du då?” Hon tittade på mig och tog en tugga av sin smörgås. ”Jodå, det har jag allt.” Liam satt och kladdade med sina smörgåsar, men han kunde väl få göra det. Jag orkade inte säga åt honom, det var för tidigt på morgonen.

”Älskling, förstår du att det är sista soundchecken om mindre än 30 minuter?”
Justin stod bakom, och hade armarna om mig när jag stod och fixade håret. ”Nej, tiden har gått så fruktansvärt fort, men jag har haft the time of my life med dig.” Vi log mot varandra, och han släppte mig, så jag kunde fortsätta. Liam kom springandes och kastade sig över Justin som låg i sängen och kriget var i full gång. Liam satt på hans mage och hoppade upp och ned, jag hörde hur Justin började hosta. ”Lite hjälp kanske.” Kom det fram mellan hans andetag. ”Nej, nej. Har du gett dig in i leken, får du den tåla också.” Han suckade bara och jag gick ut därifrån. Precis när jag skulle öppna dörren och gå ut från bussen kom det in en tjej helt hysterisk, har aldrig sett henne tidigare. ”Vart är Justin? Jag måste få träffa honom.” Det tog ett tag för mig att koppla att det var ett fan som hade tagit sig förbi alla vakter på utsidan, så det var bara att försöka stoppa henne. ”Gå ut, du har ingen rätt att vara här inne.” Hon knuffade iväg mig så att jag flög in i toa dörren, och vidare ned på golvet, sen satte hon fart mot alla rum. Justin befann sig i sista delen på bussen och han måste ha hört oss, så som hon skrek och jag svarade. När jag kom upp på fötterna sprang jag ut. ”Kenny, vart fan är du?” Han kollade fram mellan dem andra bussarna. ”Det är ett fan där inne, helt galen. TA ut henne, min son befinner sig där.” Jag hann inte ens säga klart meningen innan han var på väg in i bussen, och strax där efter kom han ut igen med den där tjejen i ett hårt grepp. Hon tittade hotfullt på mig, men jag vände ned blicken i asfalten och väntade spänt på att Justin skulle komma ut med Liam, vilket skedde bara några sekunder efter att Kenny hade burit bort den där tjejen.

”Baby, är du okej?”
Justin släppte ned Liam som sprang iväg till Jeremy, och kom fram till mig. ”Ja, har lite ont i ryggen bara. Hon knuffade in mig i handtaget på toa dörren.” Han kramade om mig och strök mig försiktigt på ryggen. ”Förlåt.” Jag kollade upp på honom och sökte hans blick, men fann den inte. ”Justin titta på mig. Det är inte ditt fel.” Jag strök honom över kinden och fick honom att titta mig i ögonen. Jag såg att han blev ledsen. Jag tog mig ur hans kram. ”Vad fan är det för fel? Varför kan inte folk bara acceptera att vi är tillsammans?” Jag skrek rakt ut så att alla på parkeringen kollade på oss. Jag brydde mig inte om så hela jorden hörde mig. ”Jag älskar dig, och det dina fans gör är inte ditt ansvar. Förstår du det. Du ska inte be om ursäkt över det dem gör.” Jag gick tillbaka in i hans famn där han fortfarande stod. Jag såg på honom att han var irriterad, och jag vet att det inte var på mig. ”Vet du hur sexig du är när du är sur eller irriterad?” Jag kysste han på halsen och viskade i hans öra. Hans grepp om mig blev hårdare, och jag förstod att han inte ville att jag skulle gå.


Idag fick jag Justin Bieber´s Someday i brevlådan, kan en vecka börja bättre eller? Den doften var heelt sjuuukt gooood. :) haha ^ Vill ni mig något så finns jag på MSN: m.sjelin@hotmail.com Det är bara ni addar mig, skickar mejl. Eller skiter i det ^ haha


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter eighty-three.





En hel dag och inga måsten. Jag låg kvar i sängen efter att både Liam och Justin hade väkt mig med massa bus i sängen. Jag förstår inte hur dem orkar. Jag är glad att Justin finns i Liams liv, så att dem två kan busa med varandra, för det är ingen annan som orkar. ”Mamma, kliv upp. Vi har inte sets på flera veckor, och du väljer att sova bort tiden. Dålig stil.” Jag tittade på Justin som satt i sängen medan Liam hoppade omkring, och båda två började skratta. ”Vem har lärt dig prata på det där viset?” Liam tittade på mig. ”Jag hörde mormor prata i telefon, och sen lär man sig lite av Jeremy också.” Ni skrattade både jag och Justin ännu mer. Jag reste mig upp ur sängen och pussade Liam på huvudet och gick vidare in på badrummet, för att ta mig en dusch.

Jag och Justin tog med oss våra familjer plus Kenny på staden. Vi tyckte båda två att vi skulle spendera lite tid tillsammans med dem. Folk blev som galna när vi alla kom, men ingen av oss la ner speciellt mycket tid på det, förutom Justin som var fast i en klunga full med tjejer. ”Hur står du ut med det här?” Jeremy la en hand på min axel och kollade på mig. ”Jag gör det för Justins skull, skulle jag bli arg varje gång han pratade med en tjej så skulle jag inte få göra annat än vara arg på honom. Jag litar på honom, vi hör ihop.” Han tittade stolt på mig, och gav mig en kram. ”Saknat mig?” Justin kom tillbaka och la armen om mig. ”Ja, det har jag. Men det kan jag leva med.” Vi gick tillsammans in i en affär, och Jeremy tog en vagn som han kunde sätta Jazzy i, Liam skulle aldrig kunna sitta still, så Kenny tog honom på sina axlar, det gillade han mer.

När Justin tillslut bar på fler kassar än vad jag gjorde orkade jag inte gå något mer. ”Kan vi inte ta en fika?” Liam behövde bara höra orden fika, så vart det fart på honom. ”Jag vill ha glass mamma.” Jag nöp han i benet, inte hårt. ”Klart du ska få glass.” Vi gick och satte oss på ett café, så långt från alla människor det bara gick. Jag gick fram till kassan och beställde det vi skulle ha. När jag stod där i mina egna tankar kände jag en hand på min axel, och när jag vände mig om fick jag en chock. ”Selena. Hej.” Jag lät nog osäker, men försökte dölja det så gott jag kunde. ”Hej Clar, hur är det med dig?” Hon var trevlig, jag fick fel uppfattning om henne förra gången och det var tråkigt. ”Det är hur bra som helst, hur är det själv?” Vi stod där ett tag och pratade, och hon följde med till vårt bord. Justin blev nervös, men hade ingen anledning till att bli det, för jag visste att han var över henne, eller jag hoppades det.

Selena var med oss hela dagen, och jag gillade henne verkligen. Vi blev riktigt bra vänner, samtidigt som vi bytte nummer med varandra, Justin skådade oss på distans, det kunde man se på flera meters håll. ”Jag hoppas verkligen vi ses igen, och behöver du något, finns jag ett samtal bort.” Vi kramades och Selena hoppade in i en taxi som skulle ta henne till flygplatsen. Hon skulle flyga hem, och det kan jag inte längta mer till, att få komma hem och få sova i min säng. ”Så du och Selena?” Justin slöt upp vid min sida då vi var på väg bort från bilarna mot bussen, han lät verkligen chockad. ”Jag gillar henne, vi hamnade nog lite fel från början.” Han himlade med ögonen och log mot mig. ”Vad har du handlat föresten, du har ju hur många kassar som helst.” Han tittade ned på sina händer som var fulla med saker. Jag förstod inte hur han hann med allt det där, jag vet inte ens vad det är i hälften. ”Massa saker.”

Liam var hur trött som helst när vi kom tillbaka till bussarna och det kan jag förstå, han har inte varit still en enda sekund. Han gick och la sig frivilligt i sängen och somnade på stört. ”Titta vad söt han är.” Justin stod i dörröppningen till sovrummet och tittade på Liam, jag slöt upp bredvid och la armarna om honom. ”Snart ligger det två sådär, fast den ena lite mindre.” Jag såg i ögonvrån att Justin log, och han kunde inte sluta heller. Vi satt i soffan i sovrummet och tittade på Liam när han sov. "Är du verkligen redo för barn, och bli inte sur nu. Jag vill bara veta att vi gör rätt." Justin vände mitt ansikte mot hans och tittade mig djupt i ögonen. "Jag har aldrig varit säkrare, och barnet kommer få den bästa mamman." Jag kysste honom och lutade mig tillbaka in i hans famn igen. "Ska ni vara med och... Oj, sorry." Pattie kom in, men hon vände i dörren. "Hörru farmor, kom tillbaka." Jag kunde inte låta bli. Hon vände illa kvickt i dörren. "Kalla mig inte det, det låter gammalt. Men ska ni vara med och spela kort?" Jag reste mig upp och var på väg ut ur rummet utan att titta på Justin. "Hey, får man ingen puss?" Jag svarade honom inte utan pressade mina läppar mot hans.

Jag förlorade hela tiden, så tillslut kastade jag upp mina kort i luften. "Haha, vad gör du?" Justin tittade på mig och skrattade. "Jag hatar att förlora." "Jo, vi märker det." Jeremy kastade sina kort på mig, och där bröt kortkriget ut. Det slutade med att Justin brottade ned mig på golvet och låste fast mina händer i något hemskt ninja grepp. "Ger du dig?" Hans andetag mot min hals fick mig att rysa, och hur han viskade i mitt öra gjorde mig svimfärdig. "Plåga mig inte." Jag sa det tyst så ingen annan skulle höra. "Om jag ska?" Han flina hotfullt och kysste mig på halsen och vidare ned mot nyckelbenet, sen bröt helvetet löst, han kittlade mig i sidorna, jag skrek och han skrattade. "Jag ger mig." Skrek jag rakt ut när jag inte orkade mer. När han släppte mina händer slog jag runt honom så han hamnade på rygg, och satte mig gränsle över hans lår. Han log fortfarande mot mig, men leendet försvann fort när jag böjde mig fram och gav han samma sak han gett mig. Jag kysste han på halsen och nafsade han på örat, hans andetag blev ojämnare än innan och han placerade sina händer på min korsrygg och min rumpa. Jag fortsatte kyssa honom vidare upp över kinden tills jag nådde hans läppar. Han satte sig upp utan att avbryta, samt reste sig med mig i ett grepp så att han inte skulle tappa mig. Han gick in till vår säng och la ned mig lugnt och försiktigt, men vi avbröt inte kyssen, förrän han ställde sig upp och drog igen dörren, samt låste den. Liam hade vaknat och gått ut med dem andra när Justin kittlade mig, så det var bara vi kvar i bussen.

”Är jag den enda du självmant har legat med?”
Justin lät skärrad, och det kan jag väl förstå, han tog upp våldtäkten och det river upp massa sår hos mig, men han vill väl veta. ”Ja, det är det. Och vet du en sak? Jag skulle inte byta ut dig mot något i världen.” Han fick ett självsäkert leende på läpparna. ”Är jag så bra?” Nu var det jag som log, men samtidigt blev jag generad, så jag drog täcket över ansiktet. ”Haha, sluta fjanta dig. Vi ska kunna prata om sådant.” Han har rätt, men det var pinsamt ändå, vi är snart 18 år och ska ha barn, men jag kan inte prata om sex med honom utan att bli helt röd i ansiktet. ”Jag vet, men det är pinsamt.” Han la sig tätt bakom, och la armen om mig, samtidigt som han kysste mig i nacken. ”Du plågar mig, och du vet det.” Han skrattade bara och fortsatte. ”Jag gillar att du är i min makt.” Han lät riktigt stolt över det, så jag lät han hållas.

”Pappa, kan vi få prata med dig?”
Jeremy stod utanför bussen och pratade med Scooter, så jag och Justin gick dit för att äntligen få berätta att han ska bli farfar, men jag kände mig nervös, riktigt nervös. Jag vet inte varför, men känslan fanns där. ”Självklart, vad har ni på hjärtat då?” Vi gick tillbaka in i bussen och satte oss ned bland alla soffor. Justin tog mig i handen och kollade på Jeremy. ”Säg inte att ni ska gifta er, för det klarar nog inte mitt hjärta av.” Justin kollade chockat på honom och skakade nervöst på huvudet. ”Nej, det är något ännu bättre.” Jeremy flackade nu med blicken mellan både mig och Justin, och han såg ut att fundera en hel del. ”Vi ska ha barn pappa, och innan du börjar predika, ja vi har redan tänkt igenom allt.” Jeremy satt helt stilla i soffan mittemot oss, och stirrade ut i tomma intet, men sprack sedan upp i ett enda stort leende. ”Grattis, min lilla pojk växer upp och blir stor.” Han gav Justin en kram och sträckte sig sedan efter mig. ”Grattis Clar. Ni kommer klara detta. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, ni är menade för varandra.”


Hur många kommentarer är detta kapitel värt?

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Nytt kapitel!

Det kommer ett bytt kapitel 00.01 inatt! :)


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle svarar på Anonym...



Svar; Denna person är nog inte den enda som undrar om jag kommer hoppa lite undertiden hon är gravid, så jag ger er ett svar. Jag kommer skriva lite smått under graviditeten, för saker och ting kommer hända. Så det kommer gå lite fortare än alla andra kapitel som ni har fått, men som sagt det kommer ändå hända massa saker.


OBS. Kapitel 82 finns under detta.


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter eighty-two.



Både jag och Justin tittade på varandra, och ingen av oss förstod nog vad vi skulle få höra av honom. Han gav oss inte ens en hint om vad det handlade om innan Ryan och Alessa lämnade oss. ”Jag har hört att det ska bli tillökning i familjen. Stämmer det?” Han lät inte glad, han lät inte arg, utan helt neutral. Jag tittade skrämt på Justin som inte gjorde en enda min, annars brukar det finnas en liten gnutta av något i hans ansikte, men ingenting visade han. ”Ja.” Var det enda han svarade. Precis som att det vore det enklaste i världen. ”Varför har ni inte sagt något?” Nu hörde man på Scooter att han var irriterad, och jag förstår inte varför. Det är min familj, inte hans, så han har inget att vara irriterad över. ”För att vi ville vara helt säkra, och det är vi när vi kommer hem. Det är bara två veckor kvar.” Scooter ändrade inte sitt ansikte för fem öre, han såg likadan ut som när han kom in. ”Okej.” Han sa inget mer, utan gick ut. Jag kollade chockat på Justin, precis som att det där hade varit någon dålig komedi film.

Jag orkade aldrig gå ut och titta på Justin, mitt huvud värkte som vanligt. Jag förstår inte vad det är som är fel. Jag och Kenny satt i samlingsrummet och spelade kort tillsammans, för en gångs skull fanns det andra vakter som kunde hålla koll på alla hysteriska brudar i publiken, så att han kunde få lite ledigt. Jag gick iväg på toa, och när jag kom tillbaka så låg Kenny och sov i soffan, det var jag bara tvungen att ha ett minne av, så jag tog ett kort på honom. Efter ett tag kom Alessa in till oss också och då hade Kenny vaknat till liv, efter att jag hade hällt lite vatten på honom, som han inte uppskattade, konstigt nog. ”Vad gör du här?” Frågade jag då hon klev in. ”Jag orkade inte stå något mer, denna mage tar kol på mig.” Jag skrattade till lite, men skulle inte ha gjort det, för både Kenny och Alessa sa samma sak mot mig. ”Skratta lagom, du är snart där du med.” Båda två hånlog mot mig.

Jag somnade redan i bilen tillbaka till hotellet, så trött var jag, och då hade vi egentligen inte gjort speciellt mycket under dagen. Men alla tårar gör väl sitt, och bråka med den man älskar är jobbigt som fan. Justin bar upp mig till hotellrummet och la ned mig i sängen samt klädde av mig. Jag var halvt vaken. ”Du kommer snart inte orka bära mig mer.” Viskade jag fram samtidigt som jag log. ”Klart jag kommer, jag får träna mer bara.” Jag skrattade till, men strax efter det föll jag i en djup sömn. Jag vaknade morgonen efter av att Justin kysste mig på magen, det kittlades lite, men jag orkade inte röra mig. ”Baby, här är mitt ansikte.” Han skrattade till lite, och kysste mig hela vägen upp till min mun. ”Ska vi gå ned och äta frukost?” Min mage kurrade till, och jag tror det var svar nog, för han studsade upp ur sängen och drog på sig ett par mjukisar och en t-shirt, likadana kläder blev det för mig med, jag orkade inte med något annat. Jag kammade igenom mitt hår och la luggen rätt.

Det fanns jordgubbar på bordet, och det var i stort sett det enda jag hade på min tallrik, om man bortser från en torr macka med lite smör. ”Ska du leva på jordgubbar eller?” Justin lät förvirrad, precis som att man inte kunde det. ”Nej, men det var det enda som är gott på det där bordet.” Justin själv hade både det ena och det andra. Jag förstår inte hur han orkar äta så mycket på morgonen, själv orkar jag knappt öppna munnen, och då kan det bli lite svårt att stoppa saker i den. ”Jag måste hitta ett par nya solglasögon, jag trampade sönder mina igår när jag bar upp dig på rummet.” Jag nickade åt honom och tog en jordgubbe. ”Då får vi väl ge oss ut och hitta ett par som passar stjärnan nog.” Jag sa det med ett leende, men Justin hann inte se det innan han öppnade munnen. ”Vadå? Menar du att jag är kräsen?” Jag skrattade till och tog hans hand som låg på bordet. ”Jag skojade med dig, humor du vet. Haha.” Nu skrattade även han, och passande med öppen mun så jag kastade in en jordgubbe. ”Mitt i prick.” Justin blev riktigt chockad, så han började hosta. Jag kunde inte sluta skratta.

”Kan vi gå in här?”
Justin hade hittat en affär med både vanliga glasögon och solglasögon, i alla dyra märken som fanns. Ryan och Kenny var dem som var med, och jag såklart, men Alessa valde att stanna kvar på hotellet med Pattie och Carin. Jag förstår henne, jag har själv vart i den där situationen, och det är jobbigt som fan, men väl värt det. ”Harry Potter och Ozzy Osbourne is in dah house.” Ryan skrek över hela affären, så jag och Kenny var tvungna att kolla på dem. Vi började båda skratta, jag trodde mitt liv var slut. ”Vänta, jag måste få ta en bild.” ”Du får inte lägga upp den någonstans.” Justin lät allvarlig. ”Vart ska jag lägga upp den, jag har ingenting som har med internet att göra.”

Vi låg i soffan i rummet och väntade på att klockan skulle bli läggdags, man kan inte gå och lägga sig när klockan är 6, då lär man ju vakna 4, och det är inget jag rekommenderar. Justin lekte med mina fingrar och pussade mig på huvudet flera gånger. Han höll om mig på ett sådant sätt att han säkert trodde att jag skulle försvinna om han släppte mig. Jag kan fortfarande inte förstå att jag är tillsammans med Justin, och det jag minst kan förstå är att en del av honom växer inuti mig. Att vi ska bli föräldrar. Mamma vet fortfarande inget, men det ska bli kul att berätta det för henne, jag vet att hon kommer stötta mig. Men hur Liam kommer ta allt detta har jag ingen aning, jag hoppas att han kommer bli en stolt storebror. ”Hur tror du att Liam kommer reagera när jag berättar att han ska få ett syskon?” Justin tittade på mig, och såg verkligen ut att fundera. ”Jag vet faktiskt inte, men jag hoppas verkligen att han kommer bli glad. En sak är säker i alla fall, han kommer bli den bästa storebrodern.” Svarade han och la sina händer på min mage.



Sista stoppet på turnén och vi befinner oss i LA, pappa, Jazzy och Liam kommer idag, och ska vara med dem sista dagarna här. Jag saknar dem alla tre, och det ska bli underbart att berätta för pappa att han ska bli farfar. Jag vet inte hur han kommer ta det, men sanningen är den att ingen kan hindra oss. Det är vårt val, och ingen annan kan göra det åt oss. ”Hey boyfriend. Varför har du inte väckt mig?” Jag stod framför spegeln och kände två armar runt min midja, samt pussar i nacken. ”För att du sov så fridfullt, och jag tycker att du förtjänar all sömn du kan få.” Jag vände mig om och mötte hennes underbara läppar. ”Du vet om att Liam kommer idag va?” Hon spärrade upp ögonen och stirrade chockat på mig. ”Det har jag sagt till dig flera gånger, lyssnar du inte på mig eller?” Jag skrattade och pussade henne i pannan. ”Jo, det har jag, men jag trodde inte tiden gick så fort.” Hon klädde på sig och vi gick tillsammans ut och åt frukost. Att bo i denna buss kan vara jobbigt, men att göra det tillsammans med Clar är bara mysigt, jag älskar henne och hennes närhet. Hon kan aldrig komma för nära inpå mig.

”Bieber.”
Den där rösten kan man aldrig ta fel på. ”Jazzy, min älskade lillasyster.” Hon hoppade upp i min famn och gav mig en riktigt varm kram. ”Gud vad jag har saknat dig.” Hon tittade på mig och pekade bort mot Liam och Clar, hon grät. Troligtvis för att det var ett tag sedan hon såg sin ögonsten, och jag förstår henne. Kenny hade lite svårt att hålla koll på både mig och Clar, men pappa hjälpte till. Han höll sig runt mig, medan Kenny tog Clar. När vi kom till bussen kunde jag äntligen slappna av, jag hade alla mina kära tunt om mig, och Liam kom springandes mot mig. ”Justiiin. Jag har saknat dig.” Han hade växt, på nästan två månader hade han blivit mycket större. ”Jag har saknat dig också, men jag vet en som har saknat dig ännu mer.” Clar stod och tittade på oss, men kom samtidigt emot oss. ”Mina två älsklingar.” Hon pussade Liam i pannan och gav mig en kyss. Hennes ögon vattnades, och hon var på väg att börja gråta. ”Snälla, gråt inte älskling. Jag tycker inte om att se dig ledsen.” ”Det är inte sådana tårar, jag är lycklig, jag har dem två mest betydelsefulla med mig nu.”



Jag skriver och skriver. Men det känns som att jag inte kommer någonstans, så jag fortsätter skriva :P

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter eighty-one.





”Vad sa jag just?”
Både Ryan och Alessa kollade storögt på mig. Jag kom på mig själv efter att jag hade sagt det sista till Clar, vi ska ha barn och jag beter mig som ett as. Vad är det för fel på mig? ”Jadu, du bad nyss din tjej välja mellan sin pojkvän och en VÄN till både henne och dig.” Ryan betonade ordet vän, riktigt mycket. ”Jag måste prata med henne.” Jag lämnade båda två i mitt rum och gick mot Alfredos, men innan jag kom fram klev han ut ur rummet och hann inte stänga dörren. ”Vänta, låt mig prata med henne.” Han tvekade en stund men släppte sen in mig. ”Glömde du något eller?” Hon lät både arg och ledsen, och allt på grund av mig. ”Clar, det är jag. Snälla kom ut och prata med mig.” Jag hörde hur hon suckade från sovrummet och kom ut. ”Vad vill du?” På mindre än 10 minuter hann hennes ögon bli riktigt röda och hon såg helt förkrossad ut. ”Jag vill prata.” Jag satt i soffan och jag hörde hur hon kom mot den.

”Förlåt mig, jag var riktigt elak. Och jag vet det, det var fel av mig att säga så.”
Hon tittade på mig där jag satt och man såg på henne att hon ville slå halvt ihjäl mig. Jag kan förstå henne. ”Det var förbannat fel. Litar inte du på mig?” Hon lät bestämd. ”Klart jag gör. Men ibland ser det ut som att ni är mer än vänner.” ”Skojar du med mig? Vet du ens vad jag har i min mage? En del av dig, och du säger att jag och Alfredo skulle ha något. Vet du en sak, jag orkar inge mer. Jag gör en abort, och så slipper du mig sen. Jag vill inte ha en pojkvän som inte kan lita på mig, oavsett om jag umgås med tjejer eller killar. Du får som du vill. Gå NU.” Jag försökte fortfarande ta in allt hon nyss sagt, vadå abort? Glöm det, det valet är man två om. ”Nej, du kan inte göra så mot mig. Sluta nu, jag älskar dig.” Mina tårar rann, och jag gjorde inget för att hejda dem.

Två timmar senare var jag tillbaka i mitt rum med Ryan och Alessa. ”Vad sa ni?” Ryan gav mig en riktig kram. ”Ja, fel av mig att ni ska få veta det såhär, men vi skulle ha barn ända tills hon själv bestämde sig för att göra en abort. Jag har tydligen ingenting att säga till om.” Alessa spände upp sina ögon. ”Vilket rum befinner hon sig i?” ”Två rum till höger, 254.” Hon rusade ut från mitt rum och slog igen dörren i en väldans fart. Både jag och Ryan kollade efter henne. ”Jag kan ju inte säga grattis. Men ah, va fan.” Ryan hade egentligen inget att säga, men jag förstod vart han ville komma med allt. Han ville kunna gratta mig, men samtidigt gick det ju inte.



”Är du helt knäpp eller?”
Alessa hade kommit in här i 200 och skällt ut mig efter noter. ”Vad?” Kunde man bli mer irriterad eller? ”Du kan inte göra så mot Justin, gör du det sjunker du stort i mina ögon. Han var här och bad om förlåtelse, han sa själv att det var elakt det han gjorde. Och du sitter fortfarande kvar här inne och tycker synd om dig själv. Du ska vara i Justins armar, det är där du hör hemma.” Alessa hade rätt i det hon sa, jag hörde hemma med Justin. Men hur ska man kunna vara tillsammans med någon som inte litar på en? Efter många om och men följde jag med tillbaka till vårt rum. Jag hade ju fortfarande alla mina saker kvar, så det var mitt rum också. När vi kom in satt han och Ryan i soffan, men Ryan reste på sig och gick iväg med Alessa. ”Vi packar upp lite, hör av er sen.” Båda två nickade mot dem.

”Jag var hård mot dig, förlåt.”
Jag vet att det jag sa till honom var riktigt elakt, men ibland flyger det bara saker ur min mun. ”Du tänker döda mitt barn, och jag har inget att säga till om. Kallar du det hård? Jag kallar det psykisktstörd.” Det han sa tog hårt, men jag förtjänade det nog. Jag har inte vart så jävla snäll mot honom heller, så han har rätt att kalla mig det. ”Ja, okej. Du har rätt. Men jag tänker inte göra det, men du måste lova mig att lita på mig. Jag skulle aldrig göra något sådant mot dig, du är hela min värld.” Jag försökte hålla tillbaka mina tårar, men det gick inte. Jag kände hur dem rann efter mina kinder, och jag kunde inte hejda dem. ”Snälla gråt inte gumman. Jag litar på dig, jag vet inte vad som flög i mig.” Han drog in mig i sin famn, och det var precis som första gången, den var varm och gosig. ”Jag älskar dig.” Viskade han mot mina läppar.

Vi tillbringade kvällen tillsammans med Alessa och Ryan, vi berättade även för dem att vi skulle ha barn, och att jag hade vart en idiot som sagt till Justin att jag tänkte göra abort. Men så är inte fallet, barnet ska växa och gro i mig, tills den vill komma ut. Jag och Justin låg i sängen och stirrade i taket. Jag vet inte varför, men det var något vi brukade göra när vi inte hade något att säga eller göra. Jag rullade runt så att jag låg på mage precis bredvid honom, och började fingra på kanten till hans tröja. Justin tittade på mig och log sexigt. Jag böjde mig fram och mötte hans läppar, fuktiga och mumsiga. Kyssen övergick till hett hångel och våra händer blev inblandade, kläderna flög och helt plötslig låg vi båda två helt nakna. Jag gränslade honom och lät han glida in i mig. Båda två gav ifrån sig ett högt stön.

”Varför tar du andan ur mig jämt?”
Justin låg kvar på och i mig, men gled ur efter. ”För att jag är förbannat sexig?” Svarade jag och log med hela ansiktet. ”Ja, det bland annat, men det finns så mycket mer hos dig som du själv inte ser. Sättet du kollar på mig, får mig att smälta, sättet du pratar och rör dig. Hur du reagerar när jag pratar med en annan tjej.” Jag kände hur jag började rodna när han sa det sista. Jag vet att jag kan vara jobbig ibland, men det är sådant man får tåla om man ska vara med mig. Men jag vet innerst inne att Justin aldrig skulle göra mig illa varken på det ena eller andra sättet. ”Sluta, du generar mig.” Jag drog täcket över huvudet och log för mig själv, för jag visste att han inte skulle kunna se mig.

Dagen efter bestämde vi oss för att ta en vända ut bland allt folk. Justin tog med sig sin systemkamera, så då tyckte jag det var onödigt att ta med mig min. Alessa tyckte det var jobbigt att gå, men hon gjorde det i alla fall så att vi alla skulle kunna spendera lite tid med varandra. ”Jag är hungrig.” Justins vanliga replik ute bland folk. Så jag kunde inget annat än skratta åt honom. ”Vad ovanligt. Och tro inte att jag tänker äta någonstans där man äter med pinnar.” Svarade jag och tittade på Justin som började skratta. Ryan och Alessa kollade frågande på honom. ”Förra gången hon försökte sig på med pinnar slutade med att jag matade henne.” Nu fick dem också en anledning till att skratta, men det bjöd jag dem på. Jag tyckte faktiskt att det var ganska roligt själv.

Självklart kom det fram massa tjejer som både ville ta kort och ha Justins autograf. Jag som vanligt ville inte vara i vägen, så jag ställde mig lite på sidan, tillsammans med Alessa, som inte heller hade någon lust till det. Ryan och Justin såg ut att trivas i gänget, och jag tänker inte ta dem det ifrån dem. Jag är glad att jag får dela detta med Justin, det är hans liv, och det är något jag för längesedan har accepterat. ”Nå, blir det någon mat eller?” När dem kom tillbaka till oss la Justin sin arm runt min midja och drog mig intill sig och pussade mig i pannan. ”Kan vi inte bara ta något lätt, McDonalds?” Justin nickade och kollade på Ryan och Alessa. Kenny hade inte så mycket att säga till om, så honom frågade vi inte ens. Dem tyckte det lät som en bra idé, men vi valde att ta med oss det så vi tog drive in. När vi alla låg mätta på golvet i vårt rum så knackade Scooter på och sa att det var dags att åka. Men innan ville han prata med mig och Justin själva.



Jag känner mig så elak, jag vill kunna ge er fler kapitel, för det förtjänar ni verkligen. Men vad gör jag, jo slöar en hel dag istället för att skriver. Ett kapitel har jag i alla fall skrivit ihop åt er. Jag vet inte om dem håller måttet, men jag gör mitt bästa. Och jag älskar er! :)

BTW.. jag har slut på inspiration, kan ni ge mig lite :)


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter eighty.



Pattie blev väldigt glad över vårt beslut, vilket jag absolut inte hade väntat mig, men den kvinnan kan förvåna en. Jag är faktiskt glad att det är just hon som ska bli farmor, och ingen annan. Jag tänker inte ringa till min mamma och berätta om detta, utan det tar jag med henne när vi kommer hem. Liam kommer nog kanske bli glad, jag vet inte. Han är för liten än, men han har fortfarande en egen röst som vill bli hörd, och bara för att det kommer ett till barn ska jag inte glömma bort honom. Han är min lilla älskling och kommer alltid vara. Justin ville inte att vi skulle berätta det för någon annan, inte fören vi var helt säkra på att barnet mådde bra och att allt var riskfritt, och jag kunde inte mer än hålla med honom. Pattie och Carin var dem enda som visste, jag hade inte ens berättat det för Alessa, hon viste att risken fanns, men inte att jag faktiskt var gravid.

Jag stod framför spegeln i Justins loge och vände och vred på mig. ”Du kommer fortfarande vara sjukt snygg, även med en liten bula på magen.” Jag vände mig mot honom och såg hur han log. ”Ha, kul. Fattar du vilken mage jag hade förra gången eller? Jag kämpade för allt jag hade, för att få denna kropp.” Jag suckade och han kom fram till mig och lutade sitt huvud på min axel. ”Oavsett hur stor mage du kommer få, så kommer jag alltid att älska dig. Det kommer finnas mer att älska av dig också.” Varför är han så söt mot mig? Jag förstår inte. ”När jag ser dig, vet du vad jag känner då?” Han snurrade runt mig så att jag stod med ansiktet mot honom, och skakade på huvudet. ”Jag känner mig nykär, du vet när det pirrar i magen och man får handsvett.” Jag log när jag sa det sista, bara för att han skulle förstå att jag var allvarlig. ”Precis samma känsla som jag har.” Han kysste mig, och det var längesedan jag kände den kraften, han backade oss bakåt så att jag tillslut stod mot väggen. Hans händer smekte mig över sidorna, mina händer drog sig automatiskt mot hans hår, så att jag kunde dra fingrarna genom det, och sedan dra naglarna löst i nacken på honom. ”Vi kommer klara detta, tillsammans.” Hans ord kom från ingen stans, och jag förstår att han verkligen menade dem. Han la sina händer på min mage. ”Vi ska bli en familj.” Hans leende på läpparna växte, och tillslut nådde det även hans ögon, som tindrade, likt en diamant.

Glädjen som Justin visade på scenen var det bara två som förstod sig på, och det var jag och Pattie. Carin visste faktiskt inte att vi skulle behålla barnet, så hon såg mest chockad ut, att han strålade så. Aldrig någonsin har jag sett honom sådär lycklig, och för första gången kan jag känna mig stolt, att det är jag som har gjort honom så. Han log, ett leende jag aldrig sett honom le förut. När vi åkte från arenan, lyste hela Globen upp i två färger, både lila och rosa. Rosa var för mig, och lila var för Justin. Jag kände sådan glädje inom mig att jag inte visste om jag skulle kunna vara tyst längre.

”God natt, jag älskar er.”
Justin la sig bakom mig och höll om mig, det kändes skönt att han var tillbaka på sin rätta plats, jag vill aldrig mer uppleva det jag fick uppleva natten före. ”Vi älskar dig också.” Han kysste mig i nacken, och drog sin hand på min mage. Han somnade nog på en gång, medan jag låg vaken ett tag. Egentligen hade jag inget speciellt att tänka på, men tankarna flög iväg på allt möjligt. På morgonen vaknade jag av att Justin rörde sin hand fram och tillbaka. Jag gillar när har rör mig på ett icke sexuellt vis, det ger mig en annan känsla, kärleksfull. ”God morgon.” Jag vände mig mot honom och han kysste mig. ”God morgon, beautiful.” Vi låg kvar i sängen ett tag och bara tittade på varandra.

Idag skulle vi flyga vidare, Sidney stod som nästa stopp och att träffa både Ryan och Alessa. Vilket jag verkligen såg fram emot. Det är bara två veckor kvar på denna resa och sedan ska jag hem, hem till Liam och ringa mödravårdscentralen. Allt packande var redan klart och vi satt till och med på planet på väg att lyfta. Jag låg ned i Justins knä, då vi flög privat, som vanligt. När vi tog oss igenom alla människor på flygplatsen så var jag livrädd att någon skulle stöta till mig i magen, så jag skyddade den för allt jag var värd. ”Vad tänker du på?” Justin pussade mig på huvudet och la båda armarna om mig. ”Allt, hur vi ska kunna klara oss, vi bor inte ens i samma land.” Det lät så mycket mer verkligt när jag sa det högt, jag själv blev rädd, riktigt rädd. ”Vi kommer klara det. Jag finns allt vid din sida. Vi gör det här tillsammans, jag skulle aldrig lämna dig i sticket.” Vi låg och höll om varandra hela flygresan, vi sa nästan inget, men det behövdes inte. Bara värmen från honom gav mig allt jag behövde just då.

Alfredo och jag kommer mycket bättre överens med varandra nu, efter den lilla utskällningen han fick av Pattie. Jag trivs tillsammans med honom, han får mig att skratta. Justin gillar inte så mycket att vi umgås, men vad tycker han att jag ska göra då? Sitta på hotellrummet och ruttna medan han har flera tusen tjejer efter sig. Glöm det, kommer aldrig på frågan. ”Vad fan gör du?” Skrattade jag fram samtidigt som jag tog bort pankakan Alfredo precis hade tryckt upp i mitt ansikte med både grädde och sylt på. ”Du var inne i dina egna tankar, så jag väckte dig bara.” Han flinade hotfullt mot mig samtidigt som jag torkade bort grädden. ”Jag ger igen en vacker dag.” Han skojade till allt och bet på naglarna samt darrade av skräck. Justin satt på andra sidan bordet och psykade oss, jag förstår mig inte på honom. ”Han tycker inte om att vi umgås.” Sa jag tyst så att bara Alfredo hörde, och nickade diskret med huvudet mot Justin. Han kollade på mig och skrattade. ”Han får väl vänja sig.”

Ryan och Alessa skulle komma om mindre än en timme. Justin och Kenny skulle åka och hämta dem, medan jag skulle vara kvar på hotellet. Jag fick inte följa med, har ni hört något värre? Justin kan vara en sådan idiot ibland, och andra gånger så vill man äta upp honom för att han är så söt. Alfredo kom och gjorde mig sällskap, så vi satt och spelade kort på golvet när Justin, Ryan och Alessa kom in. ”Aaaaah, fan vad jag har saknat dig.” Jag kastade mig över min extremt runda vän. Magen har verkligen växt på henne, men fan så söt hon är. Hon skrattade till och höll på att tappa balansen. ”Jag har saknat dig också, knäppgök.” Ryan fick självklart en kram också, och så presenterade Justin Alfredo för Alessa. ”Kan jag få prata med dig?” Jag var tvungen att fråga Justin vad det var som var fel. Han skakade bara på huvudet, så jag blev riktigt irriterad, så jag drog med honom in i sovrummet. ”Vad är ditt problem?” Jag smällde igen dörren bakom mig, och jag såg att Justin blev rädd, han har nog aldrig sett mig så arg.

”Jag vill inte att du umgås med honom mer.”
Jag hostade till, precis som att jag inte hörde det han precis sa. ”Ursäkta, men vad sa du just?” Han tittade upp på mig från golvet och upprepade det han precis hade sagt. ”Vet du en sak, jag sover hos Alfredo hädanefter.” Jag gick ut ur sovrummet, med Justin efter mig. ”Är det okej om jag sover hos dig?” Alfredo höll på att svimma, han förstod nog inte riktigt vad det var som hände. ”Gör du det, är det slut.” Dem sista tre orden som kom ur Justins mun vart vi alla chockade av. Men min irritation var större än att jag kunde bry mig. ”Fine, ditt val.” Jag tog med mig Alfredo ut. Jag orkade inte med någon, så jag lät han släppa in mig i rummet. Han hade för en gångs skull ett eget med två enkelsängar i.



Självklart får ni ett kapitel. Men jag vet inte när nästa kommer upp, troligtvis imorgon. Jag ska börja skriva igen, så att jag alltid ligger före er, så att ni kan få flera kapitel om dagen. :)


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle tackar...

Jag vet helt ärligt inte vad jag ska säga, jag är mållös. Jag har nu läst igenom alla 18 kommentarer och jag kan inte säga mer än att jag verkligen älskar er alla. Jag trodde faktiskt inte att min blogg var speciellt mycket att hänga i granen, men efter alla dessa kommentarer kanske jag ska tänka om.

BTW... Jag vet inte om det kommer komma upp ett kapitel idag, kanske. Jag vill inte göra er ledsna, men jag har inte haft tid idag. Jag har nästan ett klart, men absolut inga bilder till det. Så jag vet inte, jag vill gärna ha bilder till mina. Men vi får se hur jag gör, och oavsett så Ä L S K A R jag er! :)


Detta är bara ett fåtal av er som jag älskar ! :)


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle har funderat...

Jag har funderat ett tag. Hur många av er som läser är det som har läst min andra novell? Då ni som har gjort det, vad tycker ni? Har jag blivit bättre, eller har jag blivit sämre?

Vore kul om så många som möjligt kunde svara. :)


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter seventy-nine.




När jag vaknade på morgonen gick jag direkt över till mamma, som jag tror antagligen sov, men jag behövde henne verkligen, och jag vet att hon alltid ställer upp oavsett vad klockan är på dygnet. "Gubben, vad för dig hit nu?" Hon såg verkligen nyvaken ut, men hon släppte ändå in mig. Vi satte oss i soffan och började prata, jag behövde inte ens säga vad det handlade om, hon fattade på en gång, kanske på grund av min osäkerhet. "Jag vet inte vad jag ska göra." Både jag och mamma hade en varsin kopp te i handen, men jag tog inte för mig att dricka. Ingen sa något, men jag tror att hon såg på mig att jag hade flera frågor, men jag visste inte hur jag skulle fråga dem. "Hur känner du för det här?" Jag pillade på koppens öra, och funderade ett tag. "Jag vet inte. Jag vill inte vara boven i det här och säga att jag inte är redo." "Hon kommer förstå dig. Hon gör det som är bäst för dig, glöm inte det." Jag nickade, och började förstå allvaret i det hela. Frågan är bara om Clar förstår varför jag reagerar som jag gör. Jag vill inte förlora henne. "Prata med henne, hon kommer förstå." Jag lämnade mamma och gick tillbaka till Clar, som troligtvis fortfarande sov, men jag hade fel. Hon satt i soffan inlindad i täcket när jag kom, med en kopp te i handen. Hon tittade inte ens på mig, men jag vet att hon hörde mig, för dörren smälldes igen. "Gumman, förlåt." Hon tittade upp och mötte min blick, och jag såg på en gång att hon var på bristningsgränsen till att börja gråta.

”Jag älskar dig, men jag tror inte att jag är redo.”
Jag visste att oavsett hur jag sa det, så kommer hon bli sårad, och jag hade rätt, hennes kinder blev våta av tårarna som rann. ”Jag förstår dig, jag bokar en tid för abort, så behöver vi inte tänka på det här mer.” Hon reste sig ur soffan och gick in i sovrummet, men hon kom inte tillbaka. Det kändes precis som att jag hade krossat hennes hjärta, precis som att jag hade gjort slut med henne. Jag hörde från sovrummet hur hon grät, så jag gick och ställde mig i dörröppningen och tittade på henne. Hon märkte att jag stod där, för ljuset från vardagsrummet försvann just i hennes ansikte. ”Snälla, gå.” Jag fick en klump i magen när hon sa det, men jag gjorde som hon sa. Jag gick bort till Kennys rum, även om han jobbar för mig, så är han den närmsta vännen jag har här, jag berättar allt för honom, och jag behöver verkligen honom nu.

”Gravid?”
Kenny lät verkligen överraskad, och han var inte den. Jag nickade bara lite smått. ”Men.. Jaha.. Hur ska ni göra då?” När han ställde frågan kändes det som att han skulle döma mig om jag berättade vad jag hade sagt till Clar, men han är min bästa vän här, så jag kan inte ljuga. ”Jag sa till henne att jag inte var redo, och hon kastade ut mig ur rummet.” Jag skrattade till ett glädjelöst skratt, och tänkte tillbaka på nyår. Vilken jävla nolla jag är egentligen. ”Vad är det som är kul?” Jag tittade upp och mötte hans genomträngliga blick. ”Jag tänkte tillbaka på nyår, jag drack och sa till henne att jag ville ha en familj med henne, och så gör jag så här.” Kenny slog till mig i bakhuvudet och tittade strängt på mig. ”Vad håller du på med? Den Justin jag känner ger aldrig upp, han kämpar även om det är svårt, och framför allt han beter sig inte som ett as. Ta dig i kragen nu. Det låter på dig som att du ångrar ditt beslut, och du tog det för vadå, 2 timmar sedan? Förstår du då hur resten av ditt liv kommer se ut?”

Jag gick tillbaka in till vårt rum, men hon var inte där. En lapp låg på bordet bredvid sin mobil. ”Jag är ute, leta inte efter mig, jag kommer när jag har rensat skallen.” Hur kan hon vara så dum, varför går hon ut själv? Jag rusade bort till mammas rum och knackade på. ”Vad är det som har hänt?” Jag gav henne lappen och kollade efter hennes reaktion. ”Men lugna ned dig, hon har väl mobilen med sig?” ”Den här?” Frågade jag och höll upp hennes mobil. Mamma suckade bara. ”Har ni bråkat?” Hon kunde läsa mina tankar, mamma är omänsklig. ”Nej, men jag sa som jag kände, och hon kastade ut mig ur rummet, sen när jag gick tillbaka var hon borta.” Hon fortsatte med sitt suckande. ”Hon kommer tillbaka, hon behöver väl bara tänka igenom allt.” Vilken mamma man har, antingen står hon så nära framför mig att jag inte ens ser vägen jag går på, eller så står hon framför min flickvän, mot mig. Helt sjukt, men det är väl något jag får leva med. Jag har egentligen inte tid med detta. Ikväll är det ännu en show i Globen. Igår var trycket underbart, så det kan inte bli bättre.

Vi satt i restaurangen på hotellet och åt lunch, Clar hade fortfarande inte kommit tillbaka, 3 timmar har hon vart borta. Jag börjar faktiskt bli orolig, samtidigt som jag vet att hon kan ta vara på sig själv, men samtidigt är hon ute i ett främmande land, och jag har ingen aning om vart hon har tagit vägen, så det finns ju inte en chans att jag hittar henne heller. ”Justin, är det något du vill dela med dig till resten av gänget?” Scooter satt mitt emot mig, och han såg nog på mig att jag egentligen inte mådde sådär jätte bra, eller var lika pigg på saker som jag alltid vart annars. ”Nej, helst inte.” Svarade jag och reste mig för att gå upp på rummet igen. Scooter höll på att stoppa mig, men mamma hejdade honom. ”Låt honom gå, tro mig, han mår inte bra.” Det var ingen som reagerade att Clar var borta, och det var ingen som verkade bry sig heller. Mamma visste såklart, men hon låtsades som inget, och det stör mig lite, min egen mamma.



Jag gick runt på gatorna i Stockholm, utan att veta vart jag befann mig någonstans. Klockan började närma sig 2, och vi skulle åka från hotellet vid 4, så det var väl lika bra att börja gå tillbaka. Men jag hade ingen aning om vart jag var, så jag var tvungen att fråga mig fram, och jag såg till att jag frågade äldre människor, så att personen inte skulle kunna känna igen mig. Jag vet att det var en stor risk för mig att gå ut, men jag var tvungen, det kändes som att jag skulle kvävas när jag var på rummet. Precis som att någon hade låst in mig, och kastat bort nyckeln. När jag äntligen såg hotellet kände jag en lättnad, och jag började gå lite fortare. När jag klev in innanför dörrarna såg jag att Justin satt i en av fåtöljerna i foajén. ”Baby, snälla gör inte såhär mot mig.” Han kom fram och la armarna om mig, och jag kände direkt att jag ville gråta. Vad är det jag inte ska göra mot honom? Jag krånglade mig ur hans grepp och gick mot hissen, utan att säga ett ord. Han följde såklart efter mig.

”Vi måste prata om det.”
Jag vände mig hastigt mot honom när vi stod innanför dörren. ”Prata om vad? Det finns inget att prata om, du har sagt att du vill ha barn, men nu vill du inte. Jag vet inte om det är mig du inte vill ha det med. Men som sagt så finns det inget att prata om, problemet är snart ur världen.” Min mobil låg inte på bordet där jag lämnade den, så jag antog att Justin hade den, och han stod fortfarande helt still efter mitt lilla utlåtande. ”Kan jag få min mobil?” Jag sträckte ut handen åt honom, så han skulle fatta. Och han grävde i fickan efter den. ”Jag vill visst ha barn med dig, sluta nu. Jag trodde du skulle förstå mig..” ”Oh, jag förstår dig allt. Sluta prata om det nu.” Han suckade bara, men gav sig inte. ”Men låt min prata då. Jag blev chockad, okej. Jag älskar dig, och skulle göra allt för dig, det vet du. Jag vill att vi behåller det. Jag vill ha familjen jag alltid ha drömt om, du, jag och en liten mini. Jag vill.” Han kom emot mig och la sina händer på min mage, och drog dem sakta upp och ned. ”Jag älskar dig, dig, dig.” Jag blev helt stum, jag visste inte vad jag skulle svara. Jag kollade upp på honom och kände tårarna hur dem rann på min kind, men dem var inte sorgliga, dem var av glädje. ”Jag älskar dig också.”

Pattie knackade på precis innan vi skulle åka, men hon tog sig tid att prata lite med oss före. Hon vet inte att hon ska bli farmor, hon tror fortfarande att jag ska göra abort. ”Jag vill bara att ni ska vara helt säkra på hur ni vill ha det. Jag är bara rädd om er.” Jag tittade på Justin som satt bakom mig i soffan, och jag tror att han förstod min blick. ”Mamma, kan du vara tyst i 2 minuter?” Pattie kollade skräckslaget på Justin, jag tror aldrig han har sagt så till sin mamma innan, och jag var tvungen att hålla mig för skratt. ”Du ska bli farmor.”



Jag älskar er alla så jävla mycket, så ni får ett till kapitel idag, vet inte hur många det är som hinner läsa det, men ni får ett iaf. :) 24 kommentarer på kapitlet under, ni lär er. Och jag älskar er alla, glöm aldrig bort det. Det är för er jag gör detta. (",)


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter seventy-eight.





Det var skönt att få prata med Liam, gud vad jag har saknat honom, och anledningen till att jag inte har ringt har vart för att han inte ska bli att sakna mig mer. Jag kan leva med min saknad efter honom, men jag skulle inte klara av att höra han ledsen för ofta, en gång går bra, men nästa gång han kanske ringer, kanske jag rent av sätter mig på ett plan hem, och det vill jag verkligen inte. På morgonen när jag vaknade spydde jag, och alla vet vi ju vad det beror på. Frågan är bara om vi verkligen är redo, och jag ska inte dra några förhastade slutsatser, för det kan lika gärna vara magsjuka. Justin vaknade som tur var inte när jag rusade iväg till toaletten, så jag kunde lugnt och stilla gå tillbaka och lägga mig ned igen, utan att han får reda på detta, men jag måste prata med Pattie, hon måste hjälpa mig. Andra gången jag vaknade var det av att Justin stirrade på mig. ”Sluta psyka mig så här tidigt på morgonen, knäppis.” Vi skrattade lite tyst åt situationen och han böjde sig ned och pussade mig på näsan. ”Hey, får man ingen riktig kyss eller?” Jag lät mer besviken än jag skulle låta, men han köpte det, för han pressade sina läppar hårt och passionerat mot mina, och jag njöt av varje sekund.

”Jag går till din mamma, måste prata med henne om en sak.”
Justin tittade konstigt på mig, precis som att jag dolde någonting för honom, och jag fick fruktansvärt ont i magen. Jag vill inte göra så här mot honom. ”Varför då?” Han lät bestämd, och orolig på samma gång. ”Jag bara måste, vi ses sen.” Jag pussade honom snabbt innan han hann reagera att jag var ute ur rummet. När jag hade knackat på hos Pattie och Carin, Scooters fru så öppnade Carin. ”Hej Clar. Vad har du på hjärtat då?” Det kändes som att hon kunde se rakt igenom mig, men jag vet att det är helt omöjligt. ”Är Pattie här, skulle vilja prata med henne.” Carin släppte in mig och Pattie mötte upp mig i vardagsrummet. ”Hej gumman, vad är det?” Jag tittade mot Carin, precis som att jag inte ville att hon skulle vara med. ”Hon säger inget.” Pattie förstod vad jag ville. ”Jag ska hjälpa dig, kom tillbaka hit om en timme.” Jag kramade om henne, och det kändes hur bra som helst att slippa fråga henne om hon kunde köpa ett graviditetstest, och speciellt framför Carin.

”Vad är det du inte kan säga till mig?”
Justin satt tyst i soffan när jag kom tillbaka, men tillslut sa han något. ”Jag kan säga allt till dig, men inte detta. Du får reda på det tids nog, lita på mig.” Han tittade skeptiskt på mig, och jag kunde inte läsa vad han ville säga bara genom blicken han gav mig. ”Lita på mig Justin, du måste.” Han nickade och fortsatte hålla på med sin mobil. Det kändes verkligen som att jag hade svikit honom, och det kändes förjävligt. Jag skrek inombords, slet mig i håret och grät, men fick inte fram ett enda ljud eller en enda rörelse där jag stod. Han var besviken, på mig, och jag blev att må sämre. Jag gick in och la mig i sängen, med mobilen framme. Jag ville ringa till Alessa, men jag kunde inte. Jag ville inte att Justin skulle höra mig. Så jag bestämde mig till sist att skicka ett sms till henne och fråga om hon var själv, och hon svarade med ett enkelt ja.

”Bra, detta sms raderar du efter att du har läst det. Det jag säger till dig nu vet inte Justin om, och ska inget veta fören jag är helt säker heller. Jag kan vara gravis, och fråga mig inte hur, för det vet jag inte med tanke på att jag har spiral. Men Pattie ska hjälpa mig. Jag vet inte hur Justin kommer reagera på detta om det blir ett faktum att han ska bli pappa, jag vet att han vill ha barn, men jag vet inte. Jag vet ingenting just nu. =/ Hur mår du föresten, och bäbisen? Jag saknar dig, men vi ses snart.”

Jag låg med mobilen i handen ifall att jag skulle somna så att Justin inte kunde ta den, även om jag raderade sms:et jag skickade till Alessa. Men för att vara på den säkra sidan. Det tog ett tag innan hon svarade, och när hon väl gjorde det så var jag snabb med att läsa vad jag fick för svar.

”Gumman, var inte rädd. Allt kommer att gå bra. Som du själv säger, Justin vill ha barn. Men berätta inget för honom fören det är säkert, åt båda hållen. Du kan alltid komma till mig, det vet du. Jag har redan raderat sms:et, jag vill inte att Ryan ska se det, och förstöra allt. Jag saknar dig också, grymt mycket. Vi alla mår bra, den växer och står i.”

Vi fortsatte sms:a ett tag, men inget märkvärdigt vart sagt så jag kollade på klockan och såg att det hade gått över en timme sedan jag var till Pattie, så det var lika bra att gå tillbaka. Justin låg och sov i soffan, så jag smög ut, och jag tror att jag lyckades utan att väcka honom, vilket kändes hemskt att göra, men nödvändigt. Pattie öppnade dörren och släppte in mig. ”Carin var iväg, jag kunde inte gå själv. Folk känner igen mig för väl.” Hon gav mig påsen med testet i, och känslan jag fick i magen var hemsk. Hur ska jag kunna berätta detta för Justin? ”Jag lämnar dig själv en stund, ta den tiden du behöver, och jag finns på mobilen om du vill mig något.” Han gav mig en varm kram, och jag kunde inte krama henne tillbaka, för jag var som förstenad. Jag nickade bara henne som svar, och gick sedan in på toan. Jag hörde hur dörren slogs igen, så jag förstod att hon hade gått.

På testet stod det att man skulle vänta 15 minuter innan resultatet var framme, så jag lät det ligga på toan och gick ut och satte mig i soffan. Jag läste igenom instruktionerna, bara för att ha något att göra, för jag kan dem redan då jag har gjort några sådana då jag väntade Liam. På tal om han, undra vad han kommer säga om ett syskon, det känns som att jag knappt har haft tid med honom sedan jag träffade Justin. När det hade gått en kvart gick jag tillbaka, och kollade på det. Allt slog mig i ansiktet när det visade positivt. Jag var tvungen att berätta för Justin, jag kan inte undanhålla något så stort för honom, det går inte.

När jag kom tillbaka till vårt rum hade han vaknat och stod nu i duschen, men dörren var upplåst, så jag gick in till honom med testet i handen helt synligt. Han varken såg eller hörde mig, så jag satte mig på bänken runt handfatet och väntade på att han skulle vara klar. När han tog sin handduk såg han mig. ”Shit vad rädd jag blev. Vart har du varit?” Han torkade sig och satte handduken runt höften och kom emot mig, samtidigt la jag testet i knä så han såg det. Hans ögon vidgades och jag kunde se att han var nervös. ”Jag var till din mamma.” Han kollade på testet och blev ståendes med huvudet nedåt, så att jag inte kunde se hans ansikte. ”Jag vill inte sätta dig i en konstig situation inför kvällens show, men jag vill att du ska veta att oavsett hur du vill ha det så älskar jag dig. Hör du det?” Han tittade upp på mig med tårar i ögonen, han nickade lite löst och gick sedan ut. Jag lät honom vara, för jag förstår själv hur det känns att få reda på att man ska bli förälder, det är väldigt mycket att ta in. Det kanske var dumt av mig att säga det innan en kväll som denna, men jag ville inte lämna honom utanför. När jag kom ut hade han klätt på sig, och kom fram till mig. ”Jag älskar dig också, glöm aldrig det.” Jag kunde inte bli mer glad, att höra honom säga dem orden gör mig lycklig.

Kvällens konsert hade gått hur bra som helst och Pattie hade frågat mig hur allt annat hade gått vilket jag förstod vad hon menade, och det enda jag hade svarat var ”positivt.” Hon reagerade inte ens, jag vet inte vad det berodde på, men jag trodde jag skulle få mig en uppläxning, men hon kanske har menat allt hon har sagt hittills. På kvällen när vi låg i sängen, så hände något som aldrig hänt tidigare, och då menar jag aldrig. Vi låg under varsitt täcke och med ryggarna mot varandra, fråga mig inte varför, men det var han som la sig sist, så han gjorde valet. Jag kände att mina tårar var på väg att börja rinna, men jag gjorde allt för att hålla undan dem, och jag tror att jag lyckades. För jag hade inget minne av några när jag vaknade på morgonen. Justin hade redan lämnat rummet, utan ett ord eller lapp, och jag fattade ingenting. Han har tjatat om barn, och så beter han sig såhär när jag har ett i magen. Jag är inte så säker på att jag vill behålla det, för tänker inte han vara närvarande så kommer jag aldrig klara mig med två.



NEJ, novellen är inte på väg att ta slut. Så ni behöver inte oroa er.

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter seventy-seven.




När vi skulle åka upp till högsta våningen på Grand Hotel som vi bodde på, så klev det ut en liten tjej med troligtvis hennes mamma ur hissen, och den lilla flickan blev så chockad att hon höll på att svimma. Inte kunde hon veta att Justin skulle stå mitt framför ögonen på henne. Hennes mamma reagerade inte på något fören hennes dotter inte ville kliva ur hissen. ”Justin?” Hon lät frågande då hon sa hans namn, och Justin mötte hennes blick. ”Yes.” Hon log blygt och hennes mamma tittade upp och flackade med blicken mellan både mig och Justin. ”Kan vi ta en bild?” Hon darrade på rösten, jag tyckte nästan lite synd om henne. ”Klart vi kan, sötnos.” Hennes mamma tog en bild då Justin stod bredvid henne i hennes höjd och log. Dem kramade och skiljdes åt. Samma visa varje gång, när vi kom upp till hotellrummet gick Justin direkt in och kastade sig i sängen. ”Varför gör du likadant varje gång?” Jag ställde mig i dörren och kollade på honom. ”För jag vill veta om man kan sova gott i den, och göra andra saker.” Min extremt snygga pojkvän låg i sängen och flirtade med mig, så jag gick därifrån. ”Baby, kom tillbaka.” Hörde jag han ropa, men jag tog min väska och började packa upp den.

På eftermiddagen valde vi att dra ut och kika lite. Kenny var med oss, och det kan man tacka Gud för. Folk var som galna, men efter ett tag började dem lugna ned sig lite, men inte speciellt mycket. Justin började fota massa olika graffiti målningar, och bad mig flera gånger att ta kort på honom. Vad har man en flickvän till om hon inte ställer upp på sådant? ”Jag är hungrig?” Säg någon gång Justin inte är det, så vad vore annorlunda nu? ”Det är du jämt.” Kenny tog orden ur munnen på mig, så jag började skratta. Justin spände ögonen i mig, så det gick inte att sluta skratta heller. ”Kan vi inte äta på McDonalds?” Både Kenny och jag tänkte på samma sak. ”Varför just där? Det finns hemma också.” Justin bara suckade, och blev sur. ”Baby, vi kan äta där. Sluta sura nu.” Jag pussade han på kinden och på halsen. ”Sluta, du vet att jag inte kan motstå dig.” Jag som gillar att retas kysste han på halsen igen, tillslut puttade han bort mig. ”Ge dig nu.” Han lät arg, samtidigt som han log. ”Okej, din förlust. Blir inget ikväll heller. Kenny kom nu, vi åker.” Justin stod kvar på samma ställe när vi började röra på oss mot bilen. ”Du kan inte göra så mot mig, hör du det.” Skrek han och sprang ifatt oss.

När vi kom tillbaka till hotellet var jag helt slut, Justin hade hållit på och drygat sig hela dagen med både Kenny och mig. Kenny somnade nog när han la sig ned på kudden, och det kan jag lova att jag också kommer göra. ”Hur orkar du? Vart får du alla energi ifrån?” Jag låg utslagen på soffan medan han höll på och springa fram och tillbaka på rummet, utan någon direkt anledning till det. ”Jag har mycket energi bara, har alltid haft det.” Han satte sig i fåtöljen bredvid soffan, la upp fötterna på bordet och plockade fram sin mobil. ”Nästa ställe vi ska till blir Sidney, och då flyger jag även dit Alessa och Ryan.” Jag reste mig hastigt upp i soffan så det till och med svartnade för ögonen, så jag var tvungen att lägga mig ned igen. ”Du gör vad?” Jag lät överglad när jag sa det, och det hörde även jag själv. ”Ja, du hörde mig.” Svarade han bara och log, så jag reste mig lugnt och satte mig i hans knä. ”Vill du inte vara med bara mig?” En tillgjord röst som ledsen funkar alltid. ”Klart jag vill, men vi kan behöva lite tid ifrån varandra, även om vi sover tillsammans på nätterna.”



Jag är van att vakna på morgonen av att Jazmyn hoppar på en, men denna morgon var annorlunda, Liam var också här. Det finns inget bättre än att se sin dotter umgås med en bra vän. Jag tror att Jazzy kommer få fler grabbar som vänner när hon blir äldre. Den enda som kommer sätta käppar i hennes hjul över det är Justin. Han är så fruktansvärt överbeskyddande, men det är väl något Jazzy får lära sig leva med. "Vad gör ni två busungar uppe nu, klockan är ju bara 8." Liam såg ledsen ut. "Jag saknar mamma, kan jag få ringa till henne?" "Självklart får du det." Jag sträckte mig efter min mobil från sängbordet. Justins nummer var det enda jag hade efter en incident med en vattenpöl. "Tjenare grabben, hur är det i Sverige?" Han svarade ganska på en gång, så jag antar att han satt med den framme. "Det är bra här, men kallt. Hur är det hemma, Jazzy mår hon bra?" Liam satt som en sten framför mig. "Allt är bra, har du Clar där?" Vi sa hejdå och han gav luren till henne, och jag min till Liam. "Mamma, kom hem. Jag saknar dig." Liam började gråta, det var då jag insåg hur mycket jag egentligen saknar Justin. Jag lät Liam prata i mobilen själv så jag tog med mig Jazzy ned till köket. När Liam kom ned mådde han mycket bättre än innan. "Mamma blev ledsen, men lovade att vi skulle ses snart." Han satte sig ned Vid bordet bredvid Jazzy. "Blir det någon frukost här eller?" Hans fråga kom med ett lika fint leende som Clar har.

Vi gick till parken på dagen då vi hade gjort oss klara, tänkte att dem skulle få leka av sig lite innan vi skulle hem till Erica på middag ikväll. Erin tog med sig Jaxon när hon åkte till sina föräldrar så jag fick spendera tiden med Jazmyn och Liam. Det gjorde mig inget, men jag känner att jag och Erin börjar glida ifrån varandra. Vi är inte som vi var när vi träffades, och det vi har blivit passar inte speciellt bra ihop enligt mig, men jag har inte sagt något till henne. ”Kommer du ihåg när jag trampade på spiken här?” Liam stod högst upp i borgen och pekade på stället där olyckan inträffades. ”Ja, det gör jag allt. Se till att det inte händer en gång till bara.” Liam nickade och kastade sig i rutschkanan, han kom ner i en väldig fart, Jazmyn gjorde lika dant, och så sprang dem upp igen. Så där höll dem på i säkert en timme innan dem tröttnade och ville gunga istället. ”Jag gungar högre än dig.” Hörde jag hur Jazmyn skrek åt Liam. ”Då slår du dig mer om du ramlar.” Det hade Liam verkligen rätt i, han kan inte ha fått sin klokhet från sin mamma i alla fall, eftersom hon är tillsammans med min knäppgök till son. Jag skrattade lite för mig själv när jag tänkte på det.

”Mormor, vi är här nu.”
Liam sprang raka vägen in till köket där han förstod att Erica stod. ”Hej, välkomna.” Det kändes konstigt att vara här utan både Clar och Justin, jag vet inte varför. Jag och Erica ska ändå kunna umgås med varandra, men det var något annat som spökade. Jag kan inte sätta fingret på det. ”Vad gott det luktar.” Jag fick ett glas vin när jag kom in i köket, Liam och Jazzy hade redan slagit ned sig framför tv:n. ”Har du pratat något med ungdomarna på andra sidan Atlanten eller?” Jag satte mig ned vid bordet under tiden Erica höll på med det sista, innan hon kunde servera maten. ”Jo, jag pratade med Justin idag, en snabbis. Liam ville ringa Clarissa. Dem har det bra, dem befinner sig i Sverige just nu, och blir där i några dagar innan dem ska vidare till Sidney.” Vi fortsatte prata om dem två, och om hur bra vi tycker att det är att dem har hittat någon dem trivs med.

”Har Justin inga problem alls med att Clar har Liam?”
Liam och Jazmyn hade redan lämnat bordet då vi redan hade ätit klart. Jag och Erica satt kvar och pratade lite. ”Han blev nog lite chockad när jag råkade släppa bomben, jag trodde absolut att Clar hade berättat det för honom. Men förstod ganska på en gång att hon inte hade det.” Hon fyllde på våra glas med mer vin. ”Jag förstår honom, och jag sa åt henne flera gånger att hon skulle berätta om Liam, bara just för att Justin har den positionen han har. Men allt har redan skett, och dem mår bra med varandra.” Det hade hon helt rätt i, jag har aldrig sett Justin så glad som han är tillsammans med Clar, även med Liam. Några timmar senare och ännu en vinflaska tom, så valde jag att ta med mig Jazmyn och åka hem, taxi självklart. ”Tack för en mycket trevlig kväll.” Det blev en hejdå kram innan vi gick, Jazmyn sov redan, så det var bara att bära ut henne i taxin.


Jag har inte drunknat, men jag börjar bli jävligt (ursäkta uttrycket.) trött på att folk inte kommenterar, jag har över 150 st som läser dagligen, och det är KNAPPT 15 som kommenterar. VILL NI HA MER ELLER VAD FAN ÄR DET FRÅGAN OM?! Det handlar om att GE och TA!


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle säger till...

Kom igen nu, ge mig kommentarer. Motivera mig till att skriva, annars kommer det en dag då jag kastar in handduken och tackar för mig.


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle delar med sig...



Jag smälter när jag ser denna. Samtidigt som jag blir sjukt arg på honom, men gör inte så som han gör mot den söta lilla brunetten. :P haha ^ Nej, ännu en låt att älska. Och det är precis det jag gör, ÄLSKAR!


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter seventy-six.



Efter en hel dag på Londons gator med livvakter och en hysterisk Pattie så var vi äntligen inne i Justins loge. Pattie var inte arg på någon av oss, men på dem hemska paparazzi som inte ville lämna oss ifred. Jag börjar vänja mig, men Justin säger hela tiden att det inte är något man ska behöva vänja sig vid. Dem hade varit lite för närgångna när vi var ute, så Pattie hade visat upp en sida jag absolut inte trodde fanns i en så liten kvinna, men alla kan vi ha fel. ”Okej, lugna ned er nu, jag vill att Justin fokuserar på konserten nu.” Scooter är verkligen pappa björn i detta. När han säger något då är det bara så, han bestämmer, och alla lyssnar. Strax innan vi alla skulle mötas utanför var jag och Justin ensamma och han var klar. Det var tyst mellan oss, ingen sa något, men vi satt och tittade på varandra. Tillslut rodnade jag då han började le mot mig. ”Ha, ge dig, sötnos.” Han smekte mina läppar lugnt och försiktigt med sina, och gav mig en varm kram. Det var länge sedan som vi kramades, höll armarna om varandra och smekte den andra på ryggen. Det kändes tryggt.

När Justin stod på scenen inför en fullsatt O2 arena i London, stod jag på sidan och skådade den vackra varelsen som rörde sig som en Gud. Tjejen han, eller ja någon i hans crew, plockade upp på scenen var blond, lång och vacker. Hon njöt av varje sekund som han rörde vid henne, och det kan jag förstå, för det gör jag också. När det var tre låtar kvar så valde jag att gå in i logen igen, mitt huvud valde att göra ont när det var som minst lägligt. Jag la mig på soffan och slöt mina ögon, men jag kunde inte somna. Alla tankar åkte runt i huvudet. Mina känslor för Justin blir bara starkare och starkare för varje dag. Han får mig att känna något som jag aldrig har känt förut, och jag kan inte förklara hur det känns. Det är magiskt. Jag reste på mig för att kolla om hade någon huvudverks tablett i väskan, vilket jag hittade. När jag ändå var uppe på benen passade jag på att ta en närmare titt på Justins scenkläder. Dem är mycket snyggare än dem han hade på förra turnén. Jag la mig ned igen och läste någon gammal tidning som låg på bordet, men som inte hade något intressant att erbjuda.

Pattie kom in först och satte sig ned i soffan där jag låg. "Hur mår du, gumma? Du verkar ha ont i huvudet rätt ofta." Hon lät lidande, bara ett bevis på att hon bryr sig, och det är det bästa med henne. Har jag inte min mamma här kan jag vända mig till henne. "Jo, jag har ju det. Men det går snart över." Hon tittade oroande på mig. "Du är väl inte med barn?" Hon vågade inte ens titta på mig när hon frågade mig, men jag blev rikligt chockad. "Nej, och är jag det så är du den andra som får veta det." Hon såg lugnande ut, vilket gjorde mig glad. "Jag vill bara ert bästa, men känner ni båda att ni är redo så tänker inte jag vara den som stoppar käppar i hjulet för er. Men jag vill ändå att ni tänker er för. Jag vet att Justin vill ha barn, och du har ett, men ett till barn kommer bli dubbelt så hårt." Jag satt och lyssnade på allt hon hade att säga, hon är klok, och jag förstår varför Justin verkligen älskar sin mamma. "Vi är försiktiga, och vi har pratat om barn flera gånger, men sagt att vi ska vänta för att det ska bli mer betydelsefullt." Jag tror att svaret jag gav henne var ett bra svar, för hon kramade om mig, en trygg kram.

Justin kom in med resten av sitt gäng, han kom fram till mig och gav mig en svettig kyss, men jag klagade inte av att få känna hans läppar mot mina. "Vad du var duktig idag." Jag försökte säga det så tydligt jag kunde samtidigt som han kysste mig. "Tack älskling." Vi gick tillsammans ut från arenan och mot bussarna, då allt var inhägnat kunde vi gå fritt. När vi kom in i bussen var jag på väg att gå mot sovrummet men Justin tog mig i armen och drog mig intill honom. "Duscha med mig?" Pattie kom precis in och troligen hörde hon vad Justin sa. "Du sover inte bredvid badrummet, så gnäll inte." Justin kunde sätta sin mamma på plats, men fruktansvärt onödigt. Jag skämdes ögonen ur mig så jag tryckte ansiktet mot Justins bröstkorg. "Kom nu." Han drog med mig till badrummet, och låste efter oss. Vi klädde av oss och hoppade tillsammans in i duschen, varmvattnet som flöt ned för min kropp gjorde sitt, men att Justin fanns med mig var allt jag behövde. Vi stod och kysste och smekte varandra en bra stund. Känslan när hans händer rör vid min kropp, får fjärilarna i magen att vakna till liv. Han kysste mig på halsen och vidare ned mot mina bröst. "Jag vill ha dig." Viskade han i mitt öra när han hade nått halsen igen.

Båda två iklädd handduk gick vi igenom bussen mot vårt sovrum, alla tittade på oss men det var inget jag orkade bry mig i. Det fanns viktigare saker att tänka på, än att någon kollade in min kropp. Vi klädde på oss, mjukiskläder och la oss i sängen hett omslingrade med varandra och kollade på tv, men egentligen var nog inte tv:n lika intressant för oss som den andre var. "Vart ska vi nu?" Justin funderade ett tag, tror inte han heller har sådan bra koll på vart vi skaulle "Jag tror vi ska till Sverige." "Okej." Jag la ned mitt huvud på hans bröst och ritade mönster på hans mage. "Finns det glass?" Helt plötsligt vart jag grymt sugen på något kallt och sött. Så Justin ropade på sin mamma som kom in med en Ben & Jerrys och två skedar. Vi smaskade och åt ända tills förpackningen var slut. "Åh, vad gott det där var." Justin la sig ned på rygg och suckade högt, medan jag började skratta åt honom. Han spände ut sin mage så mycket han kunde, vilket inte gjorde någon skillnad. "Du vet att det där inte gör någon skillnad va? Du är lika sexig ändå." Han bara log, och lyfte upp mig så jag hamnade på honom. "Och du är lika underbar som vanligt." Jag lutade min panna mot hans, så jag hamnade så pass nära honom att jag kunde känna choklad doften från glassen. Han bet sig i läppen och pressade sina läppar mot mina.

När vi vaknade dagen efter hade vi redan passerat den svenska gränsen och hade nu nästan 3 timmar kvar till Stockholm. Vi stannade till vid ett ställe för att käka frukost och det blev genast massa liv om att Justin Bieber var i staden. Vi satt på det lilla fiket och det kom fram fler och fler tjejer. Justin verkade inte ha något emot det, men jag tyckte det var obehagligt. "Snälla, jag orkar inte fler, det är tidigt på morgonen och jag ser ut som fan." Justin bara skrattade åt mig och tog min hand. "Oavsett vad du har på sig är du vacker." Kenny log mot mig. "Lyssna på lillen, han vet vad han snackar om." Vi fortsatte äta och flickor i alla åldrar kom fram. När jag var klar gav jag Justin en puss sen gick jag tillbaka till bussen.



Clar bara reste på sig och gick, jag fattade ingenting. "Hon har ett jävla morgontimme, ska du klara av att leva med det resten av ditt liv?" Kenny satt och pillade i det han hade kvar på tallriken. "Ja, det ska jag. Och det är inte så hemskt om man vänjer sig vid det. Vilket jag har." När jag var klar reste vi alla på oss och gick. Clar satt bredvid chauffören när vi kom tillbaka. "Varför sitter du där?" "För att jag tyckte synd om honom som sitter själv och inte kan prata med någon." Jag sträckte mig efter henne och hon tog min hand och reste på sig. Hon la sig i soffan medan jag hämtade Cola. "Baby, du är på tv:n." Clar höjde volymen när Baby spelades. Kan man bli mer trött på den låten än vad jag är? "Den där jävla låten." Hon bytte kanal på en gång jag sa det, sedan la jag mig ned bakom henne i soffan och drog fingrarna genom hennes hår. Jag kysste henne i nacken och höll om henne, men hon flyttade min hand, trodde nästan att hon skulle ta bort den, men hon la den över sitt hjärta, som jag trodde skulle dunka ur bröstet på henne. "Känner du?" Jag gav bara ifrån mig ett litet "mm". "Det slår hårdare och hårdare för varje gång du tar i mig, och för varje dag som går." Hon var ärlig och det är det bästa jag vet. "Då kanske vi ska spendera lite tid ifrån varandra, annars kommer hjärtat ligga utanför kroppen snart." Hon skrattade till och vände sig om. "Glöm det, jag älskar sig."

När vi kom fram till Stockholm var det väldigt mycket trafik inne i staden, och små gator, men väldigt mysigt. Vi alla var väldigt förväntansfulla över hur mycket folk det skulle finnas utanför hotellet. Min mamma bokar alltid i andra namn, men det spelar ingen roll, mina fans hittar mig ändå. När vi närmade oss såg vi att det var fullt med folk utanför ingången, och vår buss kan man ju inte direkt göra osynlig, så nog märkte dem allt att man kom. Kenny fick hjälpa mig och Clar in direkt, jag hade mer än gärna stannat kvar utanför, men det hade blivit total kaos då. I Sverige ska vi stanna i 4 dagar, bara just för att jag har två konserter och sedan för att få lite lugn och ro. Men så vitt jag har läst på nätet så finns det en hel del Belibers även här, så lugn och ro vet jag inte om jag kommer få, men jag kan inte klandra dem, och jag älskar dem alla lika mycket.



Klart ni ska få ett kapitel idag också. :) Nu ska jag iväg till badhuset. Hör ni inget från mig, har jag drunknat :P haha


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter seventy-five.



”Hej Sel. Vi kan inte sms:a med varandra mer, om det inte är jobbrelaterat. Jag älskar Clar, och det är henne jag vill vara med. Jag vill inte såra dig, men det blir bäst så här. Hoppas du inte hatar mig.”

Jag låg där bredvid Clar och kollade på henne när hon sov, så vacker. Jag strök henne på kinden, där hennes tårar hade torkat in, tårar som jag har orsakat. Jag hatar att se henne gråta, och jag hatar att tårarna beror på mig. Mamma och alla hade sedan länge lämnat bussen, men hon lovade att hon skulle fixa med något till både mig och Clar. Jag ville inte lämna henne när hon behövde mig som mest, så jag låg kvar där och stirrade i taket, när mobilen plingade till.

”Justin, du behöver inte förklara dig. Jag förstår inte varför du skrev till mig från första början. Jag vet att du älskar henne, och jag har aldrig sett dig lyckligare. Du ska ta vara på henne, hon är allt du någonsin önskat dig. Jag hoppas verkligen att ni kommer leva tillsammans resten av era liv. Jag är glad för din skull. Ta hand om dig grabben, och jag hoppas verkligen att jag får träffa henne en vacker dag.”

Jag trodde faktiskt att hon skulle bli ledsen, men hon verkade uppriktigt sagt glad för min skull, och det glädjer verkligen mig. ”Är du kvar?” Clar´s röst fick mig att vakna upp ur mina tankar. ”Ja, det är jag. Jag ville inte lämna dig.” Hon vände sig om och tryckte ned mig på rygg, så hon kunde lägga sitt huvud på mitt bröst, och precis då kurrade min mage till. ”Du är ju hungrig, varför gick du inte med dem?” Hon tittade på mig med en besviken blick. ”Du ska inte behöva se mig så här.” Hon la ned sitt huvud igen, men jag såg till så att våra blickar möttes. ”Hur?” ”Svartsjuk, och ledsen.” Jag reste mig upp, och utan att göra något satte hon sig gränsle över mitt ben och la sina händer runt min nacke. ”Jag är glad att jag får se dig så, för det visar att du bryr dig. Och jag var dum som sms:ade med Selena, men det är fixat nu. Kolla.” Sa jag och plockade upp min mobil för att visa henne dem två sms:en vi hade skickat. Clar läste dem båda och såg ut att bli lite gladare. ”Jag älskar dig, förlåt.”

Mamma, Kenny och Alfredo hade kommit tillbaka när vi kom ut ur sovrummet, och alla kollade på oss, precis som att vi hade gjort något man inte ska. ”Gumman, har du gråtit?” Mamma är expert på att se sådana saker, så det förvånade mig inte att hon gjorde det även denna gång. Clar svarade inte men gjorde en liten ansats till nickning, troligtvis för att inte Kenny eller Alfredo skulle se det. Alfredo fick btw en rejäl utskällning av mamma när Clar hade låst in sig i sovrummet, så jag tror inte att han kommer skoja till det något mer. Jag har aldrig sett min mamma så arg, inte ens på mig, eller för min skull. Så det kändes faktiskt ganska skönt att hon stod upp för min tjej, vilket jag egentligen skulle ha gjort. Men jag trodde faktiskt inte att det var så allvarligt, som det egentligen var, men nu vet jag.

Jag och Clar satte oss ned för att äta det mamma hade tagit med sig, chinamat bland det godaste jag vet, och det verkade lika för Clar. Vi åt under total tystnad, trodde jag. Hon satt och försökte äta med pinnarna som man fick med, men det gick inte så bra för henne så hon började skratta, och det var skönt att se henne glad igen, även om det hon skrattade åt gjorde henne frustrerad egentligen. ”Hur går det för dig?” Jag försökte att inte skratta, men det var svårt. ”Skrattar du, kommer jag peta ut dina ögon med dem här.” Hon började vifta med pinnarna hon inte kunde äta med, så jag började skratta. Jag tog min gaffel och tryckte ned den i hennes mat, och förde den till hennes mun. ”Gapa.” Hon log sitt söta leende och gjorde som jag sa. Efter massa mat och massa skratt orkade ingen av oss något mer. ”Åhh, inte en grej till får plats i min mage. Jag sprängs snart.” Hon kan verkligen det där med att överdriva, men jag älskar henne lika mycket i alla fall.



När vi väl var framme i London var det skönt att komma ut och få frisk luft. Att vara instängd på det där viset var inte så underbart som jag trodde, jag är verkligen imponerad på Justin som står ut med det. Jag hade aldrig klarat det, eftersom att vi bara skulle vara här en natt så skulle vi sova i bussarna. Det bästa med det här livet är att dela varje natt tillsammans med Justin, och alla fina stunder han delar med sig av när han står på scenen. Jag älskar hans mamma, hon är en riktig klippa trotts att Alfredo har kastat ur sig både det ena och det andra. När både jag och Justin klev ur bussen var det mörkt ute, men ändå så pass ljust så att vi såg alla tjejer som stod utanför staketet som skiljde oss från dem. "Ska vi gå och hälsa?" Justin tog min hand när jag hade fått tillräckligt med frisk luft i lungorna. "Det kan vi väl." Vi började gå mot alla tjejer och dem höll ljudnivån ganska högt. "Hej tjejer, hur mår ni?" Flera av tjejerna började gråta och andra blev helt tysta då dem troligtvis trodde dem drömde. En liten tjej längst fram sträckte fram en tröja och en penna. "Vill du ha Justins autograf?" Hon nickade, "och din." jag kommer aldrig vänja mig vid detta, varför folk vill ha min, det är ju Justin som är stjärnan av oss två. "Älskling, skriv här." Jag sträckte över tröjan till honom och pennan. Han skrev ned sitt namn och böjde sig ned till hennes nivå. "Vad kan en söt tjej som du heta då?" Den lilla tjejen rodnade och blev riktigt blyg. "Serena." svarade hon. Justin gav henne en kram. "Vi ses någon dag, vi ska röra oss tillbaka till bussarna nu."

Jag och Justin gick tillbaka till bussen hand i hand, och Kenny mötte upp oss på halva vägen. ”Vart har ni vart? Ni får inte gå utan mig.” Han såg riktigt orolig ut. ”Vi var till stängslet och hälsade på alla mina fans. Ge dig nu. Dem skulle aldrig skada mig.” Justin var kvick med att svara, så Kenny gav sig på en gång. ”Du kommer ju aldrig kunna sova inatt, du har ju gjort det hela dagen.” Han pussade min baksida på handen samtidigt som våra fingrar var flätade tillsammans. ”Jag kommer sova hur bra som helst med dig bredvid mig.” Han log mot mig, som han alltid gör. När vi kom in i bussen satt alla och spelade kort med varandra, Pattie utklassade Alfredo på poker, och det var det bästa som kunde hända. ”Nu skiter jag i det här.” Vrålade Alfredo och kastade iväg sina kort, och troligtvis gick och la sig.

Justin stod inne på badrummet som knappt rymde två personer, och borstade sina tänder när jag kom. Jag började borsta mina, och fick genast tillbaka minnen från den gången jag spottade ned hela min spegel i badrummet. Jag log för mig själv och tänkte på allt annat kul vi har gjort tillsammans. Jag är glad att jag har honom, han ger mig ett leende på läpparna det var länge sedan jag hade. Han stod och tittade på mig när han var klar, iklädd enbart ett par mjukisar. Han vet att jag blir helt till mig när han går klädd sådär, så jag förstår inte varför han gör det. ”Sluta dregla nu, och borsta klart dina tänder.” Han väckte mig ur mina tankar genom att knäppa med fingrarna. ”Inte mitt fel att min pojkvän vägrar klä på sig.” Vi bäddade ned oss i sängen när klockan visade halv 11, det kan vara skönt att bara ligga och vara bredvid varandra, utan att göra eller säga något. Han lät sin hand vandra på min mage fram och tillbaka samtidigt som han oskyldigt pussade mig i nacken. ”Jag älskar dig J.B.” Han hörde mig, trots att jag viskade. ”Och jag älskar dig, C.J”



Vad tycker ni om att Selena är snäll?

Jag vet inte om ni kommer få något imorgon, för jag ska ta guldbojen-märket inom simning. Jag kanske hinner skriva lite på kvällen. Vi får helt enkelt se, jag har ett halvt klart. Ni kanske få det. :)


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter seventy-four.



På morgonen vid frukost bordet satt vi alla tysta, Alfredo hade en ny hobby, den stavades 'psyka mig'. Men jag gjorde allt för att inte bry mig. Jag satt bredvid Justin i bara linne och hotpants, så precis när jag skulle ta en klunk av mitt kaffe la Justin sin hans på mitt lår. Jag hostade till och kollade upp på honom. "Förlåt." Alla tittade på oss som satt runt bordet, men ingen förstod vad han hade gjort, men han själv gjorde det. Pattie kollade konstigt på Justin, men han märkte nog inte det med tanke på att han kollade på mig. "Ni vet att jag sover i rummet bredvid va?" Han vände blicken mot sin mamma och log. "Jag sa åt henne att vara tyst, men..." "Jag vill inte höra, men låt det inte upprepas, okej?" Hon avbröt honom och jag kände hur mina kinder blev allt mer röda än dem vanligtvis brukar vara. Min blick drogs mot Alfredo som bara hånlog mot mig, ibland vill jag döda honom, men jag vet att jag inte kan. Jag förstår inte hur en och samma människa kan vara så jobbig som han är. Det är väl något jag får vänja mig vid, eller lära mig att acceptera läget. När jag hade ätit klar reste jag på mig och gick in i vårt rum, även om jag hade sovit den mesta dels av natten så var jag fortfarande trött och sängen såg inbjudande ut. Eftersom att vi inte skulle vara framme på några timmar la jag mig ned och godast in mig i täcket och alla kuddarna. Vi var på väg mot England och London, men som sagt, kanske ikväll skulle vi vara framme.

Jag vaknade några timmar senare av att jag hörde hur Justin satt och skrek, och som svar skrek Kenny. Jag förstod inte ett smack av vad dem höll på med, men något som irriterade mig var det i alla fall. Jag kravlade mig upp ur sängen och öppnade dörren, och tillmötes fick jag se Kenny stå två centimeter från tv:n och Justin satt lugnt och fint i soffan, dem spelade NBA2K mot varandra, och Alfredo satt bredvid. ”Oh, hej älskling.” Justin tittade knappt på mig. ”Hej på dig med.” Svarade jag och gick förbi dem utan att ge någon av dem en blick, när jag hade vart på toa tänkte jag borsta tänderna men blev avbruten av att det knackade på dörren. ”Vad?” Jag började borsta tänderna. ”Älskling, vad är det?” Jag låste upp dörren och Justin klev in. ”Vaknar man av att det känns som att någon skriker en i örat kan man inte bli mer hysterisk. Ni är helt galna, det är ett TV spel ni spelar, ni håller inte på och dör.” Jag lät allvarlig nog för att Justin skulle köpa det. ”Baby, det är blodigt allvar mellan oss. Men jag ber så hemskt mycket om ursäkt att vi väckte dig.” Han pussade mig på kinden och var på väg ut, men jag tog tag i hans arm och höll kvar honom medan jag borstade klart och sköljde ur munnen. Innan vi båda gick ut tryckte jag upp honom mot dörren och kysste honom.

”Får vi spela mer, eller stör vi?”
Alfredo stod utanför dörren när vi kom ut, och frågan var riktad till Justin. ”Kan du sluta, seriöst. Jag har aldrig sagt att ni inte får spela. Men däremot har jag bett dig sluta hacka på mig, och hålla på.” Jag började tappa tålamodet ordentligt när det kom till Alfredo. Snart kommer taket flyga på denna buss, om han ska fortsätta. ”Oh, kissemissen börjar bli aggressiv.” Droppen som fick bägaren att rinna över. Jag sket i att svara honom, jag drog igen dörren till sovrummet och låste, plockade fram min Ipod och la mig ned i sängen med högsta volymen på. För känner jag Justin rätt hänger han på dörren, och jag har absolut ingen lust att prata med varken han eller någon annan av dem där ute. Justins mobil låg på sängen och jag såg hur den lyste till. På displayen stod det Selena, så jag lyfte upp den och kollade vad hon hade skrivit. Det enda jag såg var ”Jag saknar dig också, vi ses sn..” Jag kunde nog räkna ut att det stod snart. Jag öppnade dörren och mycket riktigt stod Justin utanför, men jag gav han bara mobilen och låste den igen.

Jag låg och läste, jag hade plockat med mig alla Twilight böckerna, även om jag läst dem några gånger innan så är dem alltid lika bra. Ipoden hade jag sedan ett tag lagt ned och stängt av. Så jag hörde allt som hände utanför dörren, hur Pattie skällde ut Alfredo, det var ganska rogivande faktiskt. Men jag kunde ta hand om mig själv, jag behöver ingen som skyddar mig. Det knackade till på dörren, igen. ”Vem?” Var det enda jag frågade. ”Din älskling.” Hörde jag Justin säga nervöst, så jag reste mig upp och öppnade dörren, men gick och la mig lika fort igen. ”Du funderar säkert vad Selena ville?” Jag skakade bara på huvudet. ”Nej, jag bryr mig inte. Ni får väl sakna varandra hur mycket ni vill. Vad ska jag göra åt saken? Be henne komma hit också, så kan vi alla dela säng, eller jag kan sova bredvid Alfredo.” Jag fortsatte psyka boken, orkade inte se hur Justin reagerade. ”Vad sa du?” ”Du hörde mig.” Jag slog ihop boken och satte mig upp. ”Vad vill du?” Han tittade oförstående på mig, och tog mig i handen, men jag ryckte åt mig den illa kvickt. ”Vad är det jag har gjort?” Jag drog av mig mina kläder och bytte om. ”Alfredo är på mig hela dagarna, och du sms med Selena, kan det bli värre eller? Vi båda två vet att hur mycket du än förnekar det så gillar du henne. Fan, Justin. Jag såg hur du tittade på henne hemma hos Ryan. Förneka det inte, snälla. Jag vet att det är flera månader sedan, men du sms:ar med henne, och uppenbarligen skrev du till henne att du saknar henne, annars skulle hon inte svara ”också” i sitt svar till dig.”

Vi satt i hans säng i en timme och pratade med varandra, vi har aldrig pratat på detta sätt som vi gjorde då. Alla känslor kom fram, men jag var inte arg på honom, jag var bara glad att han berättar hur han känner. ”Jag har alltid gillat Selena, men jag älskar dig. Det är stor skillnad på dem två orden.” Han tittade på mig där han satt framför mig, och jag kunde inte vika ned blicken även om det var det jag ville, jag ville skrika rakt ut för det han just hade sagt. Jag ville inte sitta här med honom mer, jag vill att han bara ska titta på mig, bara vilja vara med mig, men uppenbarligen finns det en annan också. ”Okej.” Var det enda min hjärna skickade signaler till att säga. ”Okej, är det, det enda svaret man får?” Jag lutade mig mot väggen. ”Jag vet inte vad jag ska svara när min pojkvän säger att han gillar en annan.”



Jag var ärligt talat ledsen när vi satt där och pratade, jag grät inte, men det var inte långt ifrån. Jag älskar tjejen framför mig fruktansvärt mycket och jag vill inte att vi släpper taget om varandra. Att jag saknar Selena är inte längre någon hemlighet, men att Clar var tvungen att få reda på det genom ett sms, var elakt. ”Snälla lyssna på mig, jag gillar henne. Precis som jag kan gilla vilken annan tjej som helst, men jag älskar dig, och det är bara dig jag älskar.” Jag la mig ned och stirrade i taket. ”Justin, Clar. Vi ska snart stanna för att äta.” Mamma stod utanför dörren. ”Okej, vi kommer.” Jag tittade upp på Clar som skakade på huvudet. ”Jag är inte hungrig så gå med dem du.” Min mage sa att jag skulle det, men mitt hjärta sa att jag skulle stanna, och vad är det man säger. Mannens kärlek går genom magen? ”Nej, jag stannar här med dig. Jag vill vara med dig, jag vill inte att vi ska bråka eller tjafsa över något sådant.” Hon la sig ned och fingrade på kudden och jag såg att hon började gråta. ”Baby, gråt inte. Snälla, för min skull. Jag ber dig.” Jag la mig ned bakom henne och höll om henne. Hon tog min hand i sin och höll den hårt. Tillslut tror jag att hon somnade, och det finns inget värre än att se henne gråta sig själv till sömns.



Vad tycker ni?


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle är förbannad...

Är det bara min dator/mobil som inte vill som jag vill, eller funkar inte bloglovin/bloggkoll? Jag håller på och bryter ihop, för jag vill ju läsa alla mina favorut bloggar, och det kan jag inte göra nu, för jag kan inte adresserna i huvudet. =/

Jag medicinerar mig med MISTLETOE. Mamma börjar bli trött på den låten nu, men vet ni vad? Det SKITER jag blanka fan i. Den har gått på repeat sedan den kom ut, och jag tänker fortsätta lyssna på den, till jag ligger tre meter under jorden. =)

Jag vet inte när nästa kapitel kommer, och det ber jag om ursäkt för, men idag har jag inte haft tid med något än andas. =/


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter seventy-three.



Att få uppleva allt detta tillsammans med Justin är som en dröm. Jag menar, varför skulle jag av alla människor få vara med om något sådant? Det är sjukt, men jag njuter varje sekund, det är en häftig känsla. Jag stod med hela gänget på sidan av scenen till Kenny kom och kidnappade mig. ”Du ska med mig, kom nu.” Jag förstod ingenting, så det var bara att gå med honom. Jag hade med mig min systemkamera, den hängde runt halsen. ”Kan du inte gå ut på scenen och ta lite kort?” Jag kollade häpet på Kenny, hade jag hört honom rätt? ”Vill du att jag ska gå ut där?” Sa jag och pekade på den enorma scenen och Justin som satt på en pall bredvid Dan. Han nickade bara åt mig, och visade vilken väg jag skulle gå. Jag smög ut, precis som att ingen skulle se mig, vilket jag verkligen hoppades på. Jag ställde mig bredvid DJ Tay, och knäppte några bilder, dem blev faktiskt riktigt bra. Justin och Dan satt och spelade på introt till Favorite Girl, och alla tjejerna höjde volymen på deras rösten en aning.

När jag var på väg tillbaka till alla så stoppade Alfredo mig. ”Ge dig, jag vill se konserten. Har inte tid med dig.” Han bara skakade på huvudet och tog mig i armen. ”Du ska få se den, följ med mig bara. Jag har fått order av Justin, så streta inte emot.” Jag trodde honom inte, utan jag trodde det var ett av hans vanligt skämt, och något sådant hade jag inte tid med. Tillslut stod jag precis bakom scenen, och såg skynket som delade backstage med scenen. ”Vad gör jag här?” Alfredo bara skrattade åt mig. ”Stanna här, du går inte en meter, förstår du det?” Jag hade väl egentligen inget val. Så jag stod kvar och hörde introt till One Less Lonley Girl spelas, då klickade det upp för mig. Två av Justins dansare kom ut i mitten av låten och kollade på mig. ”Så det är du? Justin sa att han hade en överraskning.” Jag kliade mig i huvudet och ville inte mer än gå därifrån. ”Det ser så ut. Men jag förstår inte varför han gör så här mot mig, jag vill inte vara den där elaka subban som tar hans fans plats.” Dem skrattade bara åt mig, och tog mig i armen för att gå med mig ut.



Jag såg Clar i ögonvrån då hon stod vid Tay och tog massa bilder. Så det är säkert Kenny som har skickat ut henne, fast hon egentligen skulle ha kommit fram till mig, men jag förstår väl om hon inte vill bli sedd kanske. Jag hoppas hon gillar min överraskning, annars vet jag inte vart jag tar vägen. När jag var in och bytte kläder hörde jag hur hon och Alfredo stod och pratade med varandra, och jag kunde höra att hon var irriterad, det kanske inte var rätt person att be om hjälp, men nu är det gjort. Jag gick ut på scenen igen och introt till OLLG började. När andra versen kom och jag började gå upp för trappen på sidan så slog tanken mig att hon hade kunnat skita i det. Men när ljudet i arenan steg ytterligare några decibel förstod jag att det var hon som kom ut, och jag kunde inte bli gladare. Hon satt på pallen nedanför mig, och hon hade en keps på huvudet som dolde hennes vackra ansikte.

När jag tillslut stod framför henne, satte jag hennes keps åt andra hållet så att hennes ansikte inte gick att dölja. Jag fortsatte sjunga, och var mer närgången nu än dem gångerna när det sitter en hela annan tjej på pallen. Jag såg på Clar att hon egentligen hade velat stå på sidan, men det gick inte att ändra på det faktum att det faktiskt var hon som satt där. Hon fick sina blommor, stora röda rosor, och några tårar nådde hennes kinder som jag snabbt torkade bort. Jag såg på hennes läppar att hon mimade ”Jag älskar dig.” När låten var slut kramade jag om henne och kysste henne. Jag trodde faktiskt att hon skulle putta bort mig, men hon besvarade den, och vi gick tillsammans hand i hand tillbaka backstage.

”Varför gjorde du så där?”
Clar stannade upp utanför min loge och tittade på mig. ”För att jag älskar dig, ända sedan jag träffade dig har jag blivit en bättre människa. Jag vill visa hela världen hur mycket du betyder för mig.” Hennes ansiktsuttryck gick från förvånad till verkligen chockad. Egentligen hade jag inte tid med detta så jag drog med henne in i logen och bytte snabbt om. "Jag älskar dig också, men att krossa dina fans hjärtan mitt framför ögonen på dem, tänker jag inte vara med på." Hon lämnade mig med dem orden och la sina blommor på bordet innan dörren slogs igen. Jag hann inte ens reagera innan jag stod själv där inne. Men jag hade en plikt som kallade så det var bara att gå ut på scenen igen, och lyckligtvis var det dags för Down to earth, så även om jag skulle fälla några tårar skulle ingen förstå varför. Jag sjöng hela låten utan en tår vilket var skönt. "Vill ni ha höra en till?" Alla skrek, baby. "So, who wants to be my baby?" När den låten äntligen var över tackade jag alla för en helt fantastisk kväll och gick av scenen. Alla mötte upp mig och gav mig varma kramar. "Vart är Clar?" Mamma kom upp bredvid mig och la en arm om min midja. "Hon åkte tillbaka till hotellet, för att packa. Inatt blir det bussarna, det vet du."



Efter det lilla och onödiga tjafset med Justin valde jag att åka tillbaka till hotellet då jag inte hade packat. Vi skulle kliva på bussarna inatt, och det skulle faktiskt bli skönt. Då kan jag ligga i sängen hela tiden och hålla om Justin. När jag nästan var klar med allt så hittade jag ännu mer kläder som jag inte hade packat ned. Justins kläder låg överallt, så jag började packa hans väska också, lite som ett 'förlåt för mitt utbrott'. Precis när jag drog igen dragkedjan på hans väska så öppnades dörren. "Baby, varför lämnade .. Har du städat och packat allt?" Han stannade upp precis i en mening och såg chockad ut. "Ja, det har jag. Jag ville säga förlåt för innan." Han kom fram och drog in mig i en varm kram samt pussade mig i pannan. "Förlåt Justin! Men jag hoppas verkligen att du förstod vad jag menade." han tittade på mig och tog ett djupt andetag. "Ja, jag förstår, men deras kärlek till mig är inte äkta, dem känner mig inte. Så enda anledningen till att dem vill ha mig är för mitt utseende, eller min fame." Det lät så ego när han sa det, så jag började skratta, men han hade rätt. Dem kände honom inte. "Du har rätt, men det känns som att jag stoppar käppar i hjulen för dem." Han lyfte upp mig och bar mig till soffan och satte sig ned med mig i sitt knä.

Kenny mötte upp oss utanför hotellet och vi hoppade tillsammans in i bilen, bara jag och Justin, då dem andra redan hade åkt till bussarna. När vi kom dit bar vi in alla väskor och själv gick jag in och la mig i Justins säng. Jag förstår inte vart han hittar alla sköna sängar. Jag har för det första aldrig sovit bättre än jag gjorde i hans säng hemma i Atlanta, men denna kommer inte ligga långt under på listan. "Baby, är du trött?" Justin stod i dörren och kollade på mig, med armarna i kors. "Lite, kan inte du komma och lägga dig bredvid mig?" Jag bad med mina ögon precis som han brukar göra, men uppenbarligen hjälpte det inte för han gav mig en kyss och gick ut. "Jag ska lira lite NBA med Alfredo, kommer snart." Jag bara suckade och gjorde mig klar för natten. Olyckligtvis låg toaletten på andra sidan bussen, så jag var tvungen att passera både Justin och Alfredo, när jag ändå gjorde det såg jag till att dem kom ihåg det, iklädd enbart ett linne och trosor gick jag förbi tv:n. "Damn, din brud är het!" Hörde jag Alfredo muttra, men hann aldrig uppfatta vad Justin svarade, men med tanke på att Alfredo skrek rakt ut fick han nog en smäll. Jag borstade mina tänder och gick tillbaka in i sovrummet.

Jag vaknade till efter ett tag då Justin kom och la sig bredvid, men var för trött för att öppna ögonen eller säga något. "Sover du?" Justin pussade mig på halsen och lät sin hand smeka min mage. "Mm." Var det enda som kom ur min mun. "Förlåt att jag inte gick och la mig när du gjorde det, men det var ett tag sedan vi lirade." Jag vände mig om för att kunna se på honom. "Det gör inget, det är skönt att du kan avvisa mig ibland. Vår kärlek växer då." Jag kysste honom passionerat och drog mina naglar längst hans kalsonger. Jag kände hur hans andetag ändrade sig och hur hans hjärta slog hårdare. Jag förde in min hand innanför och smekte honom, små lätta stön kom ur hans mun då och då. Jag slutade tvärt och la mig med ryggen mot honom. "Kom igen, det där är inte snällt." Jag log för mig själv men rörde mig inte. Han la ned mig på rygg och gjorde samma sak, smekte mig. "Vi kan inte, din mamma sover på andra sidan väggen." Han bara log mot mig. "Se till att vara tyst då." Jag tog ett stadigt tag om hans nacke så jag kunde kyssa honom för att kväva mina stön, men det var inte lätt, han gjorde det sjukt svårt för mig.



Jag älskar er så mycket, så ge mig kärlek tillbaka nu genom att kommentera! :)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter seventy-two.





"Snälla Alfredo, skaffa dig en egen flickvän och hacka på. Eller nej, ingen skulle stå ut med dig. Men låt min vara är du snäll."
Justin tog över för han förstod nog hur jobbig jag tyckte att Alfredo var, och så slutade han skratta. "Jaja, jag ska vara snäll. Inte meningen att du skulle ta illa upp." Jag bara himlade med ögonen och la upp mina fötter i knä på Justin som satt mittemot mig. "Ikväll är det konsert, du följer med va?" Han tittade på mig och bad med sina ögon. ”Klart jag gör, jag behövde bara vara för mig själv igår.” Vi åt klart vår frukost sen gick vi tillbaka upp till vårt rum. Jag hoppade in i duschen och Justin började bädda vår säng, vilket jag inte förstod meningen med, men vill han sysselsätta sig med något är väl det bra.

När jag hade fått på mig kläderna och stod framför spegeln för att kamma ut mitt hår kom Justin och la sina armar om mig. Han lutade sitt huvud på min axel och bara tittade på mig. ”Vad?” Han skakade bara på huvudet och log. ”Inget, jag gillar att se dig bara.” Han fick mig att skratta, det är det bästa med honom. Han kan säga saker som egentligen inte ens är roliga utan bara söta, och han får mig att skratta. ”Snälla, kan inte vi sjunga? Precis som vi gjorde när vi var på hotellet hemma?” Han smekte mig över magen och gick till sängen. ”Jag kan inte sjunga, sluta plåga mig.” Gitarren hade han redan framme och jag hörde på en gång vilken låt det var han spelade. ”Snälla.” Jag kan inte säga nej till honom, varför börjar jag ens? Jag satte mig ned på golvet framför honom och hörde när han tog första tonen. ”Oceans apart, day after day and I slowly go insane. I hear your voice on the line but it doesn't stop the pain. If I see you next the never, how can we say forever.” Justin sjöng första versen, och tillsammans sjöng vi refrängen, sedan var det min tur.

Justin ställde ned gitarren på golvet och kollade mot dörren, hans ansiktsuttryck ändrade sig häftigt. ”Hur kom du in?” Scooter stod med öppen mun i dörren, så jag la mig ned på golvet och bad till Gud att han inte skulle ha hört mig. ”Genom dörren, vad tror du? Varför är det ingen av er två som sagt att du kan sjunga?” Nu kollade han på mig, det förstod jag, men jag ville inte möta hans blick, så jag fortsatte stirra i taket. ”Det kan jag inte heller.” Justin fnös till och reste på sig från sängen. ”Nehe, så jag hörde i syne?” ”Ingen idé du försöker prata med henne om hennes sång, tro mig. Jag har redan försökt.” Scooter skakade på huvudet då jag hade vänt mitt huvud för att se på honom, hur han lämnade rummet och gick efter Justin.

I bilen på väg mot arenan var det tyst, Justin höll mig hårt i handen och strök översidan med sin tumme. Scooter satt och tittade på mig, vilket jag tyckte var obehagligt. Det var precis som att jag hade ljugit för honom eller något i den stilen, vilket jag verkligen inte hade. ”Sluta psyka henne.” Justin fick nog och sa åt honom, men han bara skakade på huvudet och vände bort blicken. ”Jag förstår bara inte hur man kan hålla undan en sådan tallang. Du om någon borde förstå det.” Scooter tittade på Justin som blev helt tagen av hans ord. ”Hon vill inte, acceptera det. Glöm att du hörde henne.” Dem fortsatte tjafsa med varandra ett bra tag, men jag orkade inte höra på dem. Jag lutade mitt huvud mot Justins axel och slöt ögonen.

”Baby, vi är framme.”
Justin pussade mig på näsan så jag började le. Jag letade febrilt efter hans läppar och när jag tillslut nådde dem skrattade han bara åt mig. ”Babe, förstår inte stämningen.” ”Förlåt.” Svarade han och kysste mig. Utanför bilen stod Kenny och väntade på oss, tillsammans med hundratals galna tjejer. Alla skrek när Justin klev ur bilen, så jag ryggade tillbaka. ”Kom nu.” Han sträckte handen efter mig, så jag fattade taget om den och klev ur bilen, ljudnivån blev om ens troligt ännu högre när jag klev ur. Justin stannade och skrev massa autografer, men vägrade släppa min hand. ”Kan jag få ta en bild mer er båda?” En liten tjej på kanske 8 år kom fram till oss precis innan vi skulle kliva in. ”Klart du får.” Justin tittade på mig, om det var okej, men jag svarade honom före. Kenny tog hennes kamera och hon ställde sig emellan oss och vi gick ned till hennes nivå. ”Ni är så fruktansvärt fina tillsammans.” Det var hennes sista ord innan hon gick. Hon var helt lugn, det var inte som att hon precis stått bredvid Justin.

”Jag trodde verkligen att alla dina fans hatade mig, men tydligen hade jag fel.”
Jag satt tillsammans med Justin i sin loge då han höll på att organisera sina kläder. Det var bara vi två där inne, för dem tyckte att vi skulle få vara själva en stund. ”Det är ingen som hatar dig, ge dig nu.” ”Stopp nu. Fattar du hur många av dem tjejerna där ute som vill vara i mina skor eller? ALLA.” Och jag betonade verkligen ordet alla. Han log bara mot mig. ”Ja, det beror inte på mig. Det beror på att du är så fruktansvärt snygg.” Han satte sig ned bredvid mig i soffan och drog upp mig i sitt knä. För en gångs skull hade jag mitt hår utsläppt och det la han på andra sidan så han fick chansen att kyssa mig på halsen.



Jag stod på scenen redo för soundcheck. Alla mina underbara fans med biljetter för detta fanns även framför mig. Under denna tid hade dem chansen att ställa mig frågor och få vara med när jag drar igenom några låtar och kollar så att allt funkar. Alla i mitt crew satt på scenen, synligt, utom Clarissa. Jag såg inte henne, så jag funderade vart hon var någonstans. Ryan pekade på en tjej som höll upp sin hand. ”Kan inte Clar komma ut på scenen?” Jag kunde inte mer än hålla med henne, så jag försökte kolla efter henne, men fortfarande inga tecken på att hon var i närheten, så jag tog till mitt enda verktyg, mikrofonen. ”Baby, kan du komma ut till mig?” Jag såg att hon reste sig från en stol hon troligtvis hade setat på hela tiden. Hon kom fram mot mig, och ställde sig bredvid. Alla i publiken blev helt lyriska. ”Jag har en fråga till Clar. Vad är det bästa med Justin?” Jag gav henne min mikrofon och jag såg att hon funderade lite på vad hon skulle svara. ”Att han hela dagarna väljer att bry sig mer om alla andra än om sig själv. Och att han alltid är så måna om er, han älskar er minst lika mycket som ni älskar han.” Hon gav tillbaka mikrofonen, och jag gav henne en puss på kinden, fast jag mer än gärna hade tryckt mina läppar mot hennes.

När vi var tillbaka i min loge skulle jag byta om, så det var återigen bara jag och Clar. Vilket är fruktansvärt skönt då jag inte orkar med alla andra hundra människor runt om mig hela dagarna, som ska tjata att jag ska åt det ena eller det andra hållet. Clar låg i soffan och läste någon skvallertidning hon hade köpt på dagen, på framsidan var det en stor bild på oss och en text. ”Planerar Justin och Clarissa att skaffa barn?” Jag förstår inte hur hon orkar läsa om allt sådan, jag får ont i magen när jag är på framsidan av en tidning med ännu ett ryckte. När jag hade fått på mig mina byxor gick jag fram och tog bort tidningen från henne, då hon inte var beredd på att jag inte hade någon tröja på mig blev hennes ögon mycket större än innan. ”Försöker du döda mig?” Hon drog ned mig på henne och kysste mig. ”Inte mer än vanligt.” Svarade jag så gott jag kunde mot hennes läppar. Jag la mig försiktigt över henne och hon verkade inte klaga för hon tryckte min kropp närmare sin, så gott hon kunde. ”Jag älskar dig.” Mumlade hon mellan kyssarna, så jag började le. ”Varför ska du förstöra genom att börja le, kyss mig istället.” Så söt hon var, jag tryckte mina läppar återigen mot hennes och kyssen övergick till hångel.

Vi blev avbrutna av att det knackade på dörren. ”Biebs, du ska ut om 15 minuter, gör dig klar.” Kenny stod i dörren och talade om för mig vad jag skulle göra. Så det var bara att lyda annars skickar han in Scooter och det orkar jag inte med. Jag reste på mig, men Clar drog ned mig igen och kysste mig en sista gång, sedan fick jag resa på mig. Jag drog på mig min tröja och rättade till håret innan jag var på väg ut genom dörren. ”Hallå, har du tänk att lämna din flickvän här utan en puss, dålig stil Bieber.” Jag kunde inget annat än skratta, så jag gick fram till henne och lyfte upp henne i min famn och så gick jag ut genom dörren, och utanför stod hela mitt crew, antagligen för att vänta på mig. ”Där är du ju. Varför bär du på henne?” Mamma kom upp bredvid mig och skrattade lite. ”Hon orkade inte gå.” Clar slog till mig löst på axeln. ”Varför ljuger du för, du lyfte upp mig innan jag hann reagera, så släpp ned mig nu.” Jag gjorde som hon sa. Mamma drog mig åt sidan, så att alla andra försvann inom synhåll. ”Är allt klart för ikväll eller?” Hon lät verkligen glad, och jag nickade som svar.



Vad tror ni dem har planerat? :)  

Eftersom att ni gjorde ett bra jobb med kommentarerna, får ni ett nytt kapitel. Bara just för att jag känner mig så fruktansvärt glad idag. :) Minst 25 kommentarer!


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter seventy-one.





Dagen är här nu, då Liam ska åka tillbaka hem till Kanada. Det kommer bli tomt, och Alfredo kommer gå mig på nerverna totalt, han har hållit sig upptagen med Liam fram tills nu, så får väl se hur han beter sig när dem har åkt. Han har kastat pikar mot både mig och Justin i hela två veckor och jag håller på och bryter ihop. "Mamma, jag kommer sakna dig." Att höra Liam säga dem orden precis innan han ska sätta sig i en taxi som tar den till flygplatsen var hårt. "Jag kommer sakna dig också, jätte mycket. Vill du ringa till mig säger du bara till mormor så hjälper hon dig." Justin stod bakom oss när jag kramade om Liam och jag hörde på hans andetag att han var på väg att fälla några tårar, vilket var bristningsgränsen för mig. Jag började gråta vilket fick Liam att göra samma sak. Han vägrade släppa mig så Jeremy fick ta honom även fast han grät annars hade dem missat planet. Justin la armarna om mig och pussade mig i pannan. "Baby, kom vi går upp på rummet." Jag grät så pass mycket att jag knappt orkade stå upp på mina ben, och jag tror att han märkte det för han lyfte upp mig och bar mig upp på rummet. Han la ned mig i sängen.

Justin skulle ha konsert på kvällen, men jag valde att inte följa med. Jag ville ha en stund för mig själv, och det får man knappast med flera tusen skrikande tjejer runt om sig. ”Är det säkert att du klarar dig själv?” Pattie stod i dörröppningen och jag hade en chans kvar att ändra mitt beslut, men nej. ”Ja, jag klarar mig. Vi syns i morgon.” Hon log sitt milda leende mot mig innan hon stängde igen dörren, och jag hörde hur hennes fotsteg försvann utanför. Jag sjönk ned med ryggen mot väggen och drog upp mina knän så nära bröstet det gick och la ned mitt huvud mot dem. Alla tankar om Liam kom tillbaka efter att Justin sakta hade försökt gett mig annat att tänka på. Jeremy lovade att dem skulle ringa när dem hade landat, och det var lite mer än en timme kvar. Så jag hoppas att allt har gått bra. Ingenting får hända min lilla grabb.



När jag ser Clarissa tillsammans med Liam, ser jag en stark ung kvinna med hennes son. Jag är verkligen glad att Justin har hittat henne, eller om det vart tvärt om? Jag vet inte, men är iallafall glad att dem har varandra. "Mamma, vart är Clar?" Justin kom ut från sin loge iklädd sina nya scenkläder för denna turné. "Hon ville stanna på hotellet, jag frågade henne flera gånger, men hon ville inte följa med." Han såg verkligen ut att bli besviken, men det är någonting han måste förstå. "Du kommer förstå själv sedan hur det är bär ens barn åker från en. Ge henne lite tid gubben." han suckade bara och gick därifrån vidare mot alla som stod samlade precis bakom scenen. När Justin kom upp ut och alla tjejer höjde volymen i arenan. Jag är en stolt mor som står på sidan, det är en sak som är säker. Jag är glad för hans skull, och gör att jag gav honom den här chansen. Det finns inget som skulle göra så att jag tog tillbaka mina beslut i livet, även om jag inte hade det lätt när Justin var liten så har det ändrat på sig ganska häftigt.

Efter varje konsert är mina öron helt slut. Men det finns en känsla i kroppen som inte går att beskriva med ord. "Grym show ikväll." Ryan gick fram och gav Justin en stor kram. Det finns nog ingen som inte är stolt över honom efter en sådan kväll. "Det är tack vare mina fans." Jag har aldrig sett eller varit med om att en artist eller skådespelare har tagit vara på varje litet fan på samma sätt som Justin gör. Han älskar sina fans och vem skulle inte? Dem går ju över lik för honom. Justin valde att åka tillbaka till hotellet efter konserten medan vi andra drog iväg för att käka. När vi satt på restaurangen och hade fått in vår mat var det Alfredo som bröt tystnaden. "Du Pattie, vad tycker du om att Justin och Clarissa delar hotellrum? Jag menar, vem förstår inte om vad som händer där inne." Han om någon älskar att reta oss andra till max och han tar varje tillfälle i akt att dra upp Justin och någon tjej, men det är något Clar inte är, någon tjej. "Det stör mig inte, Justin vet vad jag tycker och jag vet att dem är försiktiga." Alfredo var nog inte nöjd med mitt svar för han blev tyst, vilket det inte många som har lyckats med.



"Baby, vakna! Time for school."
Jag var tvungen att väcka Clar, eftersom att hon aldrig hör klockan nu mera, vilket är konstigt eftersom att hon går i skolan när hon är hemma, och då kommer hon upp. ”Mmh.” Var det enda som hördes från henne, så jag kysste henne på halsen och vidare upp mot hennes läppar. Det brukar hon vakna av, och det var inget undantag denna gång heller. Hon slog upp sina klara vackra ögon och tittade intensivt på mig. ”Varför gör du så här mot mig?” Frågade hon med ett leende på läpparna. ”Jag var tvungen att få upp dig, och det är det enda sättet.” Hon suckade och drog täcket över huvudet, men jag gav henne inte en chans att somna om igen, så täcket försvann från henne, och hon huttrade till på en gång. ”Det är kallt.” Gnällde hon, jag la mina armar om henne och kysste hennes mjuka läppar intensivt. ”Klä på dig då.” Jag var redan halvvägs uppe ur sängen för att klä på mig.

Jag gick före Clar, hon tog sådan tid på sig och det kanske var mer acceptabelt att hon kom försent än att ja gjorde det. ”God morgon, är du redo för historia? Föresten, vart har du din tjej, hon skulle väl också vara med?” Hon kollade på mig och förväntade sig ett svar. ”Hon skulle bara på toa innan, hon kommer nog snart.” Jag slog upp min bok och började läsa, kapitel ett. Precis när jag hade läst en sida knackade det på dörren, och jag var på väg att resa mig. ”Du sitter still, och gör det du ska.” Jag antar att det var lika bra att göra som hon sa. Från dörren hörde jag hur dem började prata med varandra. ”Du måste vara Clarissa?” Jag kunde inte koncentrera mig. ”Anna, heter jag. Och ska väl undervisa er två.” När Clar kom in i rummet satte hon sig i soffan mittemot mig, och det kanske var bra, annars har vi nog inte fått speciellt mycket gjort. ”Du kan också börja läsa första kapitlet i denna bok.” Sa Anna och gav Clar en likadan bok som jag hade framför mig.

Två timmar senare och utslagen, i alla fall i huvudet. Clar låg i soffan med en bok över huvudet när Anna började plocka ihop alla sina böcker, så jag kunde inte annat än le åt henne. Var hon trött efter en dag, på två timmar? ”Samma tid i övermorgon också.” Jag hörde hur Clar suckade högt. Inte ett enda ord hade vi utbytt med varandra under dessa två timmar, och det har aldrig hänt förut. Jag reste på mig och gick för att slå mig ned bredvid henne i soffan hon låg i. Jag lyfte av boken från hennes ansikte och tittade på den vackraste jag någonsin har sett. ”Hej sötnos.” Hon log mot mig, precis som hon alltid gör när jag säger något. ”Hej snygging.” Hon tog ett stadigt tag om min nacke och drog ned mitt ansikte mot hennes så att våra läppar möttes.

”Ska vi gå ned och äta frukost
?” Vi stod i vårt rum nu så att Clar fick byta kläder då hon hade gått i mjukisar och en av mina t-shirtar. ”Ja, äntligen. Trodde aldrig att du skulle fråga.” Tillsammans gick vi hand i hand till hissen, varje gång jag rör henne kommer den där känslan tillbaka, den där man har i kroppen när man är nykär, och det är en underbar känsla. När vi kom ned satt mamma och Alfredo vid ett bord, så vi gick för att ta frukost sedan satte vi oss vid dem. ”Hur gick det?” Jag förstod direkt vad mamma menade. ”Jodå, historia som är så roligt.” Svarade jag sarkastiskt och Clar skrattade till. ”Du ska inte skratta som la en bok över ansiktet och inte orkade mer efter en och en halv timme.” Mamma kollade på henne, och såg inte speciellt glad ut. ”Okej, hård natt, sov knappt något. Jag saknar Liam.” Alfredo hostade till och jag väntade bara på att han skulle säga något. ”Eller så var det något annat som höll dig vaken.” Clar spände ögonen i honom och jag kunde inte låta bli att skratta.



Kom igen nu, minnst 30 kommentarer! :)


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter seventy.



”Alfredo, vad kan du ha på hjärtat, värt att knacka 200 gånger för?”
Jag orkade inte ens skratta åt honom, så jag ändrade bara på linnet. Han log uppkäftigt mot mig, och det fick mig att dra på läpparna lite i alla fall. ”Ser att du är upptagen, men tänkte höra om ni skulle med ned och bada i poolen.” Justin kom ut ur sovrummet i bara mjukisar, så jag försökte koncentrera mig. Men både Alfredo och Justin förstod att jag inte kunde det, så jag gick där ifrån och lät dem två prata med varandra. Jag gick tillbaka och la mig under täcket, kudden jag hade var Justins, det kändes på doften, så jag borrade ned mitt ansikte ordentligt i kudden. Justin kom in i rummet och började skratta. ”Vad skrattar du åt?” Jag kollade upp på honom och mötte hans blick. ”Dig, älskling. Din min när jag kom ut ur sovrummet är oslagbar.” Jag fnös åt honom och la återigen ned huvudet på kudden. ”Om du kanske kunde ta och klä dig ordentligt slapp vi sådant.” Han la sig ned bredvid mig och drog täcket över sig. ”Så du vill att jag ska ha kläder på mig jämt? Du tar ju ändå av mig dem.” Han log, det kunde jag både höra och känna. Okej, han hade rätt. Men jag svarade honom inte.

Jag drog på mig min bikini och la ned min handduk i väskan jag hade med mig och gick ut till Justin som redan var klar, han stod med handduken hängandes över axlarna och sträckte ut sin hand för att jag skulle fatta taget om den. ”Ska du inte ha något över det där? Jag gillar inte tanken av att alla ska se din kropp.” Han flinade så jag förstod att han inte var allvarlig. ”Haha, kul. Så du tror att det är okej för mig att alla ser dig sådär eller?” När vi kom ned till poolen var alla redan i full gång med att leka i vattnet, Liam hade sina söta luftkuddar på armarna så att han inte ska drunkna. Jag la mig ned i en solstol men fick inte ligga där speciellt länge då jag kände ett par armar om mig. ”Snälla, inte vattnet. Gör vad som helst.” Justin flinade mot mig. ”Vad som helst?” Jag nickade bara och log så sött jag kunde, men det verkade inte funka, för helt plötsligt släppte han taget om mig och jag hamnade i vattnet. ”Du gör ändå allt jag vill.” Han lät överlägsen, och det skulle han allt få ångra, det kan jag lova.

Jag låg på min stol och solade ryggen, så att jag slapp titta på alla runt om. Väldigt många som bodde på hotellet tog massa kort, och jag kände mig obekväm i situationen, men jag sa inget. Så därför låg jag på mage. Justin försökte flera gånger prata med mig, men jag låtsades sova, bara för att han skulle få känna på det där med ”att jag gör vad som helst” för honom. Vilket kanske stämmer, men man säger inte så. ”Baby, jag vet att du inte sover. Sluta nu, jag skojade.” Han lät nervös, han kanske förstod att han hade gjort fel, och ville rätta till det, men inte då, och inte där. Jag varken svarade eller rörde på mig.

När vi kom upp till rummet igen så var Liam med oss. ”Liam, får jag prata med dig?” Han såg riktigt skärrad ut, och jag är fullt medveten om att jag inte skulle ha gjort som jag gjorde. ”Förlåt för tidigare, det var inte meningen att göra dig ledsen eller rädd. Jag är bara så rädd att något ska hända dig, förstår du det?” Han nickade och la sina korta armar om mig i ett försök till en kram, vilket alltid uppskattas. Justin gick direkt in i duschen när vi kom in, så han kom ut igen efter bara 10 minuter, i bara handduk. Han kom fram till mig och la armarna om mig. ”Jag skojade i poolen, du vet det va?” Han pussade mig i pannan och strök mig på ryggen. ”Ja, jag vet. Men det var onödigt. För du vet att det var sant det du sa.” Han tittade chockat på mig. ”Skulle du göra vad som helst för mig?” Jag lutade min panna mot hans bröst. ”Ja, det skulle jag.” ”Jag trodde det bara var jag som skulle göra vad som helst för dig.”

Vi alla hade bestämt oss för att käka middag nere i restaurangen på hotellet, så att vi slapp gå ut efter incidenten med Liam. ”Baby, det känns så konstigt att det som hände med Liam idag ska påverka alla. Ni kanske inte ens vill äta på hotellet.” Justin stannade upp där han stod framför spegeln och fixade frisyren. Han kollade på mig genom spegeln. ”Ge dig. Liam är lika mycket med i gänget som jag är, och det vet du.” Jag bara skakade på huvudet och flätade klart mitt hår. Vi gick ned till alla andra och Liam blev lika glad som varje gång då han såg Jazzy. Det är så kul att han har någon han kan leka med nu när allt är som det är. Det är inte varje 3 åring som får byta hotell och land var och varannan dag. Det är inte så vanligt för mig heller, men jag kan hantera det lite bättre än honom, och behöver inte göra saker hela tiden.

Liam och Jazmyn satt bredvid varandra vid matbordet och Justin satt bredvid mig. Han läste menyn med den ena handen och höll mig i den andra. ”Du kan släppa mig, jag försvinner ingen stans, jag lovar.” Justin bara skrattade åt mig, och höll mig hårdare. Jag suckade och kollade runt bordet. Alfredo psykade oss, och log sitt vanligtvis hånfulla leende. Jag förstår inte vad hans problem är, och det börjar bli väldigt irriterande. Men det är väl så han är, så det är väl bara att acceptera läget. Justin beställde min mat, för jag kunde inte bestämma mig. Så när kyparen kom in med två spagetti bolognese i handen så förstod jag på en gång att det var till både mig och Justin. Det är ju nästan det enda han äter, så varför skulle det vara annorlunda denna gång?

Tillbaka på hotellrummet och Liam sov, jag och Justin låg i sängen och pratade lite, då Liam hade fått en egen säng han var super nöjd med. ”Hur tror du att ditt liv hade sett ut om du inte hade haft allt det här?” Frågade jag och blickade ut mot hotellrummet precis som att det vore hela världen, men han förstod vad jag menade. ”Jag har faktiskt ingen aning. Jag hade väl antagligen hängt med Chaz och Ryan hela dagarna, spanat tjejer. Allt en vanligt 17 åring skulle ha gjort.” Jag låg på hans bröst, och ritade mönster på hans bara mage. ”Om jag inte hade varit känd, hade vi vart tillsammans då?” Hans fråga fick mig att sluta andas. Vad menade han med det där? Att jag tog honom bara för att han råkade resa jorden runt några gånger om året och för att han hade lite mer nollor på kontot än jag. ”Det var utseendet på dig som jag föll pladask för, och att du sedan råkar vara en artist rör mig inte i ryggen. När du kysste mig på festen hemma hos Ryan, var det som en dröm som gick i uppfyllelse, att någon så snygg ens tittade på mig.” Han vred mitt huvud och spände ögonen i mig. ”Säg aldrig så där igen, vet du hur mycket jag skulle få kämpa för en brud som är hälften så snygg som du är.” Jag bara skrattade och skakade på huvudet. ”Sällan grabben, sällan.”

Justin somnade före mig, så jag låg vaken och tittade på honom. Han var så vacker, så jävla perfekt. Jag hoppas att jag en vacker dag få dela något så vackert med honom som ett barn, att vi verkligen kan bli en familj, att jag kan ge Liam syskon. För även om det är jobbigt att vara mamma samtidigt som jag går i skola så är det värt det, allt det jobbiga. Jag är så glad att jag behöll Liam efter allt som hände, jag planerade faktiskt på att göra en abort, men jag tror att jag hade ångrat mig efteråt, och då var det försent. Även om jag tänker på våldtäkten varje gång jag ser Liam så är det något jag tar mig igenom. Jag älskar honom, och det övervinner allt. Jag somnade säkert efter en timme av massa tankar och dialoger med mig själv.


Till er som gissade på Alfredo, GRATTIS!! :) haha ^ Tror inte det kommer någon till del idag, vi ska ha massa folk på middag, så jag har nog inte tid att lägga upp något mer, för nu ska jag börja skriva nya kapitel, tills dem kommer. Hoppas ni får en bra lördag. :)


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle svarar...



Svar till Quinee...
Anledningen till att jag har många bilder på han som "spelar" Liam är för att hans finns i min närhet. En polare till mig är nämnligen mamma till honom. Så jag kan alltid exprementera bilder på honom, har jag en idé till novellen ser jag till att fånga det på bild med honom, inte alltid det går. Men så ofta jag få chansen gör jag det, då jag alltid har kameran med mig :) Ser att ni är många som har frågat om honom, och varje gång jag sett en fråga har jag tänkt att svar men alltid glömt bort det, men nu kom jag ihåg det. :)


Svar till Cherry...
Jag har inget speciellt utseende till Clarissa mer än att hon är lite kortare än Justin, brunt långt hår med lugg, och att hon har kristallblåa ögon. Sedan får ni tänka er framför er. Eftersom att det finns så många som använder sig av bl.a Selena, Jasmine eller Miley, så tyckte jag det skulle bli tråkigt, och så hatar jag att leta hysteriskt efter bilder, så jag tar det jag känner för. :)


Hoppas ni har fått svaret på era frågor, och det är bara fortsätta ställa dem. Jag ska försöka bli bättre på att svara. Kapitel 69 finns under detta inlägg!


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter sixty-nine.



Jag och Justin spenderade kvällen tillsammans med Liam, vi satt nere i aktivitetsrummet på hotellet och lät Liam göra vad han ville. Han lekte hej vilt med allt, och det var riktigt kul att se honom glad, han har nog aldrig varit så här glad, om jag tänker efter, och allt detta är tack vare Justin. Hur ska jag någonsin kunna ge något tillbaka till honom? ”Hur är det, gumman?” Justin satt med armen om mig, och jag lutade huvudet på hans axel. ”Allt är bra nu, när vi är tillsammans.” Jag pussade honom på kinden och log. ”Hörde du intervjun?” Han lät verkligen inte som vanligt när han frågade det. Så någonting var på G, men hade ingen aning om vad, så jag skakade bara på huvudet som svar. ”Okej, jag kan ha sagt något som du inte gillar.” Jag kollade honom i ögonen, och gav honom klartecknet om att berätta. ”Jag sa att.. att Liam alltid kommer vara en stor del av mig, och att jag.. jag älskar honom som att han vore.. min.” Hans röst utstrålade osäkerhet, och det kan jag förstå. ”Baby, att du älskar honom, gör bara vårt förhållande lättare att leva i. Det var ingenting som jag inte gillade. Jag är glad att du säger sådana saker. Det är en av anledningarna till att jag älskar dig, du klarar av att leva tillsammans med mig, även om jag har en son.”

Dagen efter skulle vi flyga vidare till Brasilien så vi gick och la oss i tid, vilket var skönt efter en händelserik dag. Jeremy skulle även komma dit, tillsammans med Jazmyn, vilket kan vara kul för Liam, så att han får någon att leka med, även om han alltid ha barn runt sig. Det är ju inte direkt så att Justins crew håller sig på sin nivå, alla ligger nere på Liams. Alfredo och Kenny är värst, men jag klandrar dem inte, Liam skulle kunna få vem som helst att leka med honom, han har sin charm att spela på. Han charmar nog till och med lite bättre än Justin, men det kommer jag aldrig säga till honom, Justin skulle bli förkrossad om han visste att en snart 3 åring slår ut honom. ”Mamma, Justin mamma är här, vakna.” Min son kan det där med att väcka folk. Men han är verkligen försiktig nu när Justin sover bredvid mig. ”Hon kan komma in.” Liam sprang ut ur sovrummet och kom tillbaka med Pattie i släptåg. Hon såg inte speciellt bekväm ut i situationen, hon är kanske inte van att se sin son sova med en tjej.

”Tänkte bara höra om ni har packat klart allt, vi ska åka om 40 minuter. Så det vore bra om du kunde väcka Justin.”
Jag nickade åt henne, och vände mig om för att se om Justin var vaken eller inte, men inte en min gjorde han ifrån sig. ”Jag klär på Liam och tar med honom ned, så kan ni komma när ni är klara.” Jag vinkade halvt åt henne, innan hon stängde dörren. Sen la jag mig tillrätta igen. ”Jag är vaken, men orkade inte prata med mamma.” Hans morgonröst, den tar knäcken på mig. Jag rullade över på honom och kysste han. ”Din röst baby.” Han kysste mig en gång till. ”Din kropp, babe.” Han flirtade med ena ögat och pussade mig på näsan. ”Jag älskar dig.” Vi låg så ett tag, tills jag insåg att Pattie hade sagt att vi skulle åka om 40 minuter, och det var för ungefär 20 minuter sedan. ”Vi måste gå upp, om vi ska hinna med ditt gäng.” Justin klev upp ur sängen och drog på sig sina kläder, så det var bara för mig att göra likadant. En sak ska bli skönt när Liam åker hem, och det är att jag slipper sova i t-shirt. Han vill inte att Justin ska se mig. Kul grabb det där.

När vi kom ned till receptionen satt alla och väntade på oss. ”Vad kan ta så lång tid på morgonen?” Alfredo log hånfullt mot oss, och jag kunde inget annat än kolla bort från honom för att inte visa att jag blev röd i ansiktet. Även om vi inte hade gjort något så var det ändå pinsamt att han skulle hålla på så, speciellt framför Pattie. Hon gillar inte tanken av det, även om hon försöker få mig att tro något helt annat, för jag ser på henne direkt när det kommer på tal. ”Vi låg kvar i sängen ett tag, sedan packade vi det sista.” Justin kunde svara utan att känna sig obekväm. Alla våra resväskor stod redo vid utgången, och det var inte några, med tanke på att vi var en hel del som åkte.

På planet satt jag bredvid Liam, och Justin bredvid Kenny. Dem härjade med varandra dem första 20 minuterarna, sedan blev det tyst från deras håll, så jag funderade om den ena hade dödat den andra och sedan tagit livet av sig själv. Jag reste mig upp för att gå och kolla efter, då vi satt några rader ifrån varandra, men så var inte fallet, båda två hade somnat och Justin låg på Kennys axel, det var bara en sak jag var tvungen att ha bevis på, så jag tog ett kort med min kamera.

När vi landade i Brasilien var det lika mycket folk där om inte mer än i Japan. Liam blev lika förskräckt som förra gången, så nu höll han sig vid mig hela tiden. Skönt att han förstod att det var allvarligt, jag vill inte att något händer honom, bara för att jag har valt Justin som pojkvän. ”Mamma, mamma, där är Jazmyn.” Han blev lyrisk när han såg henne. Jeremy stod med deras väskor och väntade på oss. Justin sprang iväg, med Kenny efter sig och han kastade sig runt Jeremys hals. Liam tittade på mig. ”Spring du med.” Liam släppte sin väska och sprang fram till Justin och gänget medan jag gick med Ryan och Pattie.

Dörren till hotellrummet slogs igen och jag släppte allt jag höll i. Det hade varit kaos utanför hotellet och Liam hade försvunnit, och hysterin blev ännu värre. ”Går du ifrån mig en gång till Liam, då får du åka hem till mormor. Förstår du att jag är rädd om dig?” Jag höjde rösten på riktigt för första gången åt honom, han stannade upp med det han gjorde och tittade bara på mig. Jag såg på honom att han vart rädd, och att han började gråta. Justin stod bakom mig lika stel som Liam, men ingen sa något. ”Det var fel av mig att följa med Justin. Jag måste tänka på Liam i första hand, förlåt.” Det var det jag sa till Justin, sen gick jag in i sovrummet och stängde dörren. Jag var helt slut i kroppen, huvudet och öronen framför allt. Jag var inte van vid sådant, och så får man uppleva det varje dag. Efter säkert en kvart hörde jag hur dörren stängde sig, och att det blev tyst ute i vardagsrummet. Justin måste ha tagit med sig Liam och gått, vilket var skönt, för då kunde jag vara för mig själv.

Jag måste ha somnat till för jag vaknade av att dörren till sovrummet öppnades, men jag kunde inte se vem det var som kom in, men förstod på en gång att det var Justin, för han la sig bakom mig och höll om mig. Han sa inget, men det behövdes inte, han var lika ledsen som jag var. ”Det är inte du som ska säga förlåt, det är jag.” Jag la mig på rygg och tittade upp på honom med tårar i ögonen. ”Du har inget att be om ursäkt för.” Han strök mig över kinden och en tår föll från hans ögon. ”Inte du heller. Jag förstår att du är rädd om Liam, det är jag med. Men det är på grund av mig det är som det är…” Jag la ett finger över hans läppar och kysste honom, strök honom i nacken och drog mina fingrar genom hans hår. Vi låg bara och tittade på varandra ett tag, jag har aldrig riktigt sett honom på det här sättet förut, han hade dåligt samvete och jag fick en helt ny ansiktsbild av honom.

”Vart är Liam?”
Jag hade helt glömt bort honom i allt kaos, och det är det jag inte får göra. Då kan något riktigt hemskt hända. ”Han är med pappa, jag gick ned med honom på en gång då du gick in hit.” Jag blundande när han pratade, för jag ville bara fokusera på hans röst, den där underbara stämman som får mig att smälta. Precis som allt annat som har med honom att göra. ”Liam blev riktigt rädd när du skrek på honom, men jag förklarade för honom varför du gjorde det. Så han lugnade ned sig innan vi kom till pappa.” Han stödde sig på ena armen där han låg bredvid mig, så jag puttade ned honom så han hamnade på rygg och la mig över honom. Jag började fingra på hans knappar i skjortan, men ville inte göra något förhastat.

”Har din mamma nyckel till det här rummet också, som hon hade i Japan?”
Han skakade bara på huvudet och log. Jag knäppte upp den första knappen i hans skjorta, och vips låg jag på rygg. Han kysste mig på halsen och smekte mig under linnet. Han fortsatte kyssa mig upp över kinden och vidare mot mina läppar. ”Jag har saknat dig.” Sa han mellan kyssarna. ”Inte mer än jag saknat dig.” Svarade jag och puttade ned honom på rygg igen. Jag fick chansen att knäppa upp alla knappar och dra av honom den, jag kysste honom på halsen och ned över bröstet och magen, när jag närmade mig byxorna knäppte jag upp dem utan att möta hans blick. När hans byxor var av låg jag på rygg igen, och han drog av mig både mitt linne och mina leggings.

Vi låg kvar i sängen och höll om varandra, inlindade i täcket när det knackade på dörren. Både jag och Justin tittade på varandra och ingen av oss ville nog gå och öppna dörren, då det innebar att den var tvungen att klä på sig. Det knackade en gång till, så jag klev upp. ”Nej babe, kom tillbaka. Skit i det där.” Jag bara skakade på huvudet och började klä på mig. ”Det kanske har hänt någon något.” Jag drog på mig kläderna i all hast och gick mot dörren, då det ännu en gång knackade på dörren. Jag öppnade den, och personen som jag mötte bara log. ”Varför har du ditt linne åt fel håll?”



Vem var det som kom?

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter sixty-eight.



Efter många om och men på frukosten hade jag nu Kenny vid min sida. Det vore kul om jag förstår varför, men det gör jag inte. Efter flera timmar ute bland allt folk en tidig morgon satt vi nu vid lunch tid på en japansk restaurang. Kenny var helt okej att ha med sig, han betedde sig inte riktigt som en vakt, eller vad man ska kalla honom, man kunde prata med honom, och ännu bättre, Liam verkade gilla honom. Min mobil började ringa precis när vi hade fått in maten. ”Clar.” Jag vet inte varför, men jag har börjat svara utan att kolla vem det är. ”Babe, vart är du?” Justin, lika orolig som vanligt. Varför kan inte alla bara sluta oroa sig över mig? ”Jag är ute, med Liam..” ”Är du ute själv?” Tänk att ingen kan låta mig prata till punkt. ”Nej, om du lät mig prata så hade jag tänkt säga att Kenny är med, men jag förstår inte varför.”

Justin försökte förklara för mig varför Kenny var med, men allt han sa lät som att det kom från en dålig B-film eller något. Precis när vi skulle lämna restaurangen kom det fram ett gäng tjejer till mig, och jag såg direkt att Kenny tog fram försvarspositionen. ”Är det du som är Clarissa?” En av tjejerna kom närmare än dem andra, vilket inte störde mig. Så jag kollade på Kenny och mimade att det var okej, Liam höll sig i mitt ben. ”Ja, det är jag.” Jag försökte vara så trevlig jag bara kunde, även om jag inte var van vid detta. ”Kan vi få din autograf, och ta kort med dig?” Jag tittade på Kenny och han bara skrattade och skakade på huvudet. ”Ja, visst.” Jag var helt förvirrad, varför i hela friden ville dem ta kort med mig, och ännu mer ha min autograf? Jag skrev ned mitt namn på allt från papper till Justins tröjor, mobilskal och så vidare. Kenny fick ta en bild på oss alla, och Liam kollade storögt på mig.

Tillbaka på hotellet var alla andra redan iväg på Justins intervju, så det var bara jag, Kenny och Liam. När vi kom upp till vårt rum så låg det en lapp på bordet. Så jag tog med mig den och gick ut på balkongen, vilket jag inte skulle ha gjort. Eftersom att vi kom in bakvägen på hotellet så visste jag inte om att det stod minst hundra galna tjejer utanför. Hur hittar dem honom? Dem skrek när jag kom ut, så jag gick in lika fort igen. ”Förstår du nu varför Pattie ville att du skulle ha med dig mig?” Kenny stod bakom mig när jag backade, så jag gick in i honom. ”Ja, jag gör väl det.” Jag tog med mig lappen och gick in i sovrummet, och la mig ned i sängen.

”Hej babe! När du läser detta är jag antagligen på intervjun, men du finns fortfarande med mig. Hoppas det gick bra ute bland allt folk, och att alla var snälla mot dig. Jag ringer dig när jag är klar. Jag saknade dig i morse, du får inte lämna mig sådär på morgonen. Det är den enda tiden vi kommer få tillsammans, pleaaaaas. ;P Mamma ropar på mig nu, så jag måste sluta skriva. Men jag saknar dig, och jag älskar dig mer.”



Jag gillar radiointervjuer mer än sådana som visas live i tv, då är det ingen som ser hur man reagerar på dem olika frågorna som dem ställer, mer än personen som jag har framför mig, och möjligtvis alla dem andra som jobbar där. Om 10 minuter ska jag in, och det känns lite sådär, det var ett tag sedan jag gjorde det här, men det är något som man egentligen inte borde veta hur man gör, utan bara göra det. Jag hoppas verkligen att Clar inte kommer bli sur, för nu tänker jag verkligen svara ärligt på alla frågor. Mamma får säga vad hon vill, mina fans har rätt att få veta vem jag egentligen är, det är för många som säger vad jag får och inte får svara på alla frågor, och det är slut på det nu.

”Vår gäst idag, är ingen mindre än Justin Bieber. Hej Justin, hur mår du idag?”
Jag satte mig ned och rättade till mikrofonen så att den hamnade i min höjd. ”Hej, jag mår hur bra som helst. Ni då?” Framför mig satt en man i medelåldern, och han hade massa folk runt om sig som satt vid olika datorer. ”Vi mår bra. Så, hur känns det att vara tillbaka ut i världen?” Att få den frågan ställd varje gång börjar bli lite tjatigt, men det är samma svar varje gång, så varför klaga? ”Det känns fantastiskt. Jag har längtat efter detta nu. Igår hade jag en underbar känsla i kroppen, att få stå på scenen igen, efter alla dessa månader. Det är höjdpunkten med att vara jag, att få stå framför alla mina underbara fans.” ”Jag förstår. Dem gör verkligen allt för dig, och lite till. Hur går det med låtskrivandet? Är det något nytt på G?” ”Det finns alltid massa saker på G hos mig, inte bara musik. Men låtar skriver jag dagligen, kanske inte hela, men bitar av nytt material skapas hela tiden.” ”Så vi kan räkna med en ny skiva detta år?” Jag svarade inte utan nickade bara, glömde helt bort att det var i radio vi var. Så han fick svara åt mig.

När vi tog en liten paus och dem spelade låtar i radion kunde jag sträcka på mina ben lite. Även om man inte har suttit speciellt länge så blir jag alltid lika trött, jag gillar att röra på mig. Jag har för mycket energi i kroppen för att kunna sitta still, vilket kan vara en plåga när det kommer till saker som denna. Mamma satt utanför studion och pratade med Scooter, så jag gick ut till dem en vända, även om man kanske inte ska lämna rummet. ”Har Clar hört av sig?” Mamma tittade upp på mig och log, men skakade på huvudet. ”Inte Kenny heller, men dem mår bra, du behöver inte oroa dig.” Hon har rätt, Kenny är med, då finns det inget som jag behöver oroa mig över, men jag gör det i alla fall. Speciellt när hon har Liam med sig. Jag vet inte varför, men jag tänker honom som min egen, det är fel. Men han är del av Clar och ska vårt förhållande fungera så måste Liam veta att jag också finns för honom, vilket jag tror att han gör vid det här laget.

”Tillbaka efter den korta pausen, men fortfarande med Justin Bieber. Vi fortsätter våra frågor, med en som kommer från en lyssnare, Carrie. Hur är allt mellan dig och Clarissa?”
Jag är van att få sådana frågor, men oftast pratar jag bort dem eller väljer att inte svara över huvud taget. ”Hej Carrie. Allt är hur bra som helst. Det känns som att det har gått mycket upp och ned den senaste tiden, men nu har vi nog kommit på en lösning till allt, och det känns verkligen bra.” Han nickade och gillade nog att jag verkligen svarade på frågan, och faktiskt ännu en gång gav ett ordentligt svar. ”Hur ser framtiden ut för er då? Om vi ska fortsätta på den linjen.” ”Jag vet inte, jag gillar inte att tänka så långt fram, tar helst en dag i taget, allt kan hända. Jag vill njuta av varje timme jag får tillsammans med henne.” Jag kollade på mamma som iakttog oss, hon såg verkligen stolt ut. "Så jag har hört har Clarissa en son sedan tidigare, hur funkar det?" Nu satt jag nog i knipa, men jag tänker inte ljuga, det lovade jag mig när jag klev in här. "Det funkar hur bra som helst, och jag hoppas att jag och Clar en vacker dag kan få våra egna barn, men Liam är och kommer alltid att vara en stor del av mig. Jag älskar den grabben, precis som att han vore min egen."

När vi äntligen kom tillbaka till hotellet så var det självklart massa folk utanför, så det var bara att göra sitt bästa att ta sig igenom, men ett gäng tjejer stoppade mig precis innan jag skulle ta tag i dörren. ”Snälla, kan vi få en bild med dig?” Att svika mina fans är som att strunta i att äta när jag är vrålhungrig, inte en så bra idé. ”Självklart flickor.” En av mina vakter tog kameran från den ena tjejen och knäppte av några bilder. Efter 20 minuter med dem flesta tjejerna så kom jag äntligen in, och kunde pusta ut. Clar satt i foajén och hon sken upp när hon såg mig, och reste på sig för att komma fram. ”Hej baby, jag har saknat dig.” Hon lät verkligen glad att se mig. Jag pressade mina läppar mot hennes. Det känns skönt att kunna visa min kärlek öppen för folk, jag gillar inte att behöva tänka på hur jag beter mig när jag är med henne. ”Jag har saknat dig med, därför ska du inte smyga ut när jag sover.” Jag log lite smått mot henne, men höll henne fortfarande i mina armar.



Ni ville ju att det skulle vara från bådas POV i samma kapitel, så här får ni ett. Och det är det 4:e kapitlet för idag, jag skäms lite över utbrottet igår. Berätta vad ni tycker. :)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter sixty-seven.



Väl på hotellet var det lugnt, inget galet fan fick komma innanför dörrarna. Vi alla stod vid receptionen och väntade spänt på att få våra nycklar till rummen. Tillslut kom Pattie fram till oss med två nycklar, och jag blev chockad, jag trodde hon skulle låta oss sova med varandra. ”Mamma..” Mer hann Justin inte säga till henne, fören hon avbröt honom. ”Ta det lugnt, det är till samma rum, men jag tänkte att ni behövde två nycklar eftersom att du har lite att göra, och Clar kanske inte vill följa med på allt.” Jag log lite inombords, men visade inte det så att Pattie såg det. Justin tog båda nycklarna och vi tre började gå mot hissen som skulle ta oss upp till högsta våningen.

När vi kom upp på rummet hoppade Liam direkt runt bland alla möbler och sängar. ”Hoppa inte i sängen.” Jag var trött, och ville inge annat än lägga mig ned och sova i några timmar, och att Liam höll på och reta gallfeber på mig gjorde inte saken bättre. ”Vart ska jag sova? Det finns ju bara en säng.” Jag kollade på Justin och han ryckte på axlarna. ”Du får sova bredvid mig, sen fixar vi en egen säng åt dig. Okej?” Han nickade och tog sin väska och hällde ur alla leksakerna på golvet, själv gick jag in i sovrummet och la mig i sängen. ”Baby, är du trött?” Justin kom in men stannade i dörren. ”Om jag är, mina öron susar BTW.” Han bara skrattade, och kom och la sig över mig. ”Jag älskar dig, och det ska bli så skönt att ha med dig här, och Liam. Jag bara önskar att pappa kunde komma, så han kunde ta Liam lite, så vi får lite ensam tid.” Varför ler han de där äckligt sexiga leende? Jag blir helt svag, allt börjar flyga i magen och det är nästan så att benen i kroppen är av mjöl. Ingenting bär mig när han ler. Kyssen han gav mig övergick till hångel och jag kunde inte låta bli att dra mina fingrar genom hans hår.

Kvällen kom och det var dags för mig och Liam att bege oss till arenan, tillsammans med Pattie. Hon hade inte heller vart med på soundchecken, så vi kunde åka tillsammans. ”Ska du verkligen ha den där tröjan på dig?” Liam stod framför spegeln med en Justin Bieber tröja, han förstår inte ens vad det är vi ska på. ”Klart jag ska, Ryan gav den till mig.” Han såg nöjd ut med tröjan, så jag lät han ha den på sig. Kepsen satte han på sned, och lagom till det knackade det på dörren, så han sprang och öppnade. ”Nej men hej, vilka snygging som kommer här då.” Jag hörde att det var Pattie som hade kommit, så jag plockade med mig kortet och min mobil, sen gick vi ned och ropade in en taxi.

När vi kom innanför den sista dörren som ledde oss till en lång korridor med dörrar åt både höger och vänster. Justins loge låg ganska långt in och när vi kom fram till hans dörr gick Pattie iväg med Liam, inte för att jag vet varför men det var snällt av honom. Jag knackade på och han öppnade dörren endast i byxor, så jag knuffade in honom. ”Öppna aldrig mer dörren klädd på det där sättet, du kunde inte veta att det var jag.” Jag använde en arg ton, men jag var inte arg. ”Baby, förlåt. Ska aldrig mer hända.” Han skrattade, och tryckte upp mig mot dörren då jag hade stängt den. ”Klä på dig grabben, plikten kallar. Du ska se hur Liam ser ut föresten.” Jag knuffade bort honom från mig och satte mig i soffan han hade där inne. ”Hur ser han ut?” Jag skakade bara på huvudet. ”Det får du se.”

Justin drog på sig sin nya outfit för denna turné och såg riktigt sexig ut. ”Jag förstår varför alla skriker när dem ser dig. Jag menar, kolla bara hur snygg du är.” Han log och gav mig en kyss, sedan tog han mig i handen och vi gick tillsammans ut. ”Jag vet, men du är snyggare, så tillsammans är vi perfekta.” Liam kom springandes mot oss och hoppade upp i Justins famn. ”Gud vilken snygg tröja du har, kan jag få en sådan?” Liam tittade bara på Justin och sedan pekade han på Ryan. ”Jag fick den av honom.” Vi började skratta och Justin släppte ned Liam och sprang vidare till alla dem andra. Vi samlades i en ring och Ryan höll ett högt och tydligt tal om hur stolt han var över Justin, och jag kan inte mer än hålla med, även om jag inte har varit med och sett honom riktigt så är jag ändå stolt över honom. Pattie bad en bön innan det var showtime.

Jag stod tillsammans med alla andra från Justins crew på sidan av scenen och kollade på honom. Sättet han rörde på sig, och hur han sjöng direkt från hjärtat berörde mig verkligen. Liam var helt extas och kunde absolut inte stå still, han förstod nog lite om hur allt stod till, hoppas jag. När Justin sjöng Down to earth, fick jag tårar i ögonen. Pattie kom fram till mig och la ena armen om mig. ”Det var länge sedan jag såg honom så här lycklig.” Det var det enda jag fick fram, eller kom på att säga över huvud taget. ”Jag ser honom så lycklig med dig varje dag ni är tillsammans.” Dem få orden berörde, men jag vet att det inte var sant. Ingenting gör honom lyckligare än när han får stå på scenen, och jag tänker aldrig vara ett hinder för det. Att få se och känna trycket från alla tjejer och killar i publiken var magiskt, jag rös över hela kroppen när dem nästan såg till så att taket lyfte. Sista låten som alltid är Baby fick verkligen publiken att nå max, tror jag. Han behövde inte ens sjunga låten själv, han hade bara kunnat låta bandet spela låten och sedan låtit publiken sköta resten.

Liam somnade i min famn innan vi var tillbaka på hotellet, så jag antar att detta var en av dem få gångerna som vi kommer spendera på Justins konsert. Jag ska försöka spendera så mycket egen tid med Liam som möjligt under dem här två veckorna, så att Justin får sköta sin karriär. När vi äntligen var tillbaka på hotellet och i vårt rum, efter att ha sagt hejdå till alla andra som gick in till sig, så la jag Liam i sängen och bäddade ned honom. Jag gick ut och ställde mig på balkongen och kollade på utsikten som vi hade, det hade jag inte tid med när vi kom. Justin kom ut och höll om mig bakifrån, några få tårar rann ned för min kind och det gick inte att stoppa dem. ”Gumman, gråter du?” Justin lät skärrad, nästintill rädd. Jag bara nickade, jag orkade inte prata. ”Varför?” Han vände mig om och torkade bort dem med sina tummar, och tittade mig djupt i ögonen. ”Jag har aldrig sett dig så lycklig, som du var på scenen.” Han kramade om mig. ”Jag är lyckligare med dig, och det vet du.” ”Nackdelen i det är ju att jag aldrig har sett dig så.” Han drog med mig in, då det var lite kallt ute, och vi satte oss i soffan. ”Jag älskar dig, men lyckan jag kände ikväll är inte av samma slag som jag känner med dig. Det är fortfarande du som gör mig glad, och du som får mig att kliva upp på morgonen.”

På morgonen när jag vaknade satt Liam upp i sängen, han sa inget utan blängde bara på mig. Jag tog med mig honom ut ur sovrummet och stängde dörren så att Justin inte skulle vakna, han hade haft en tuff kväll så han förtjänade lite sömn. Han hade inget arbete att passa förrän på eftermiddagen, och då fick hans mamma ta hand om honom. "Ska vi gå ut och kolla lite idag?" Liam satt vid tv när jag kom ut ur duschen. "Ja, nu?" Jag nickade och gick för att plockade fram rena kläder, enkla fick det bli. När jag och Liam kom ned till frukosten satt nästan alla andra redan där. "Godmorgon, vart är lillen?" Ryan tryckte in en halv macka i munnen. "Jag är här." Svarade Liam så vi alla började skratta. ”Kanske dags att ge Justin ett nytt namn, när vi har en ännu mindre och sötare grabb med oss nu.” Liam blev stolt över det Ryan sa till honom. ”Jag tänkte ta med mig Liam ut en vända, säg det till Justin sen.” Precis när jag tänkte resa mig upp och ta med mig Liam, stoppade Pattie mig. ”Du går ingenstans utan en vakt med dig.” Jag kollade på henne precis som att hon hade gått och blivit galen, men ingen annan såg ut att tänka samma som jag.



Hoppas ni gillar delarna! :)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter sixty-six.



Han låg fortfarande och stirrade i taket, utan att säga något. ”Baby, du får säga att det bara var något som slank ur dig, jag blir inte sur. Men det här är något vi ska kunna prata om.” Han smekte mig över ryggen och pussade mig på hjässan. ”Ibland tänker jag på det, att jag vill ha någon, precis som du har Liam. Men det finns för mycket i mitt liv som är i vägen.” Han lät så allvarlig i det han sa, precis som att han aldrig skulle kunna bli pappa vilket irriterade mig lite. ”Varför ska vi stressa? Vi kan skaffa hur många barn som helst när vi bli äldre, eller jag ska ha ett barn från dig i alla fall. Ett barn med dina gener kan inte bli annat än det sötaste som finns.” Han skrattade till och satte sig upp, så jag hade inget val än att följa med honom. ”En vacker dag ska du och jag bli föräldrar. Där är det dina gener som kommer styra.” Det var skönt att han började prata om det, vi är ett steg närmare vuxen livet. Om mindre än 3 månader blir han 18, och jag om 2 månader och 13 dagar.

Liam och Pattie skulle komma med flyget vid 7, då jag hoppas att allt har gått bra. Jag saknar honom, så nu dem här två veckorna jag får med honom tänker jag ta vara på, för sedan flyger han hem med Jeremy och ska vara med mamma. "Vad tänker du på?" Vi två låg kvar i sängen fast klockan hade närmat sig 5. "Liam, och hur mycket jag saknar honom." Mina kinder blev lite blöta av att jag hade börjat gråta, och Justin märkte självklart det. Jag låg över hans bröst så tårarna rann ned på hans bara hud. "Han kommer snart, gumman gråt inte. Jag blir ju ledsen av att du gråter." Han strök mig över ryggen och försökte lugna ned mig, men det gick inte så bra då jag blev mer ledsen av att han var så snäll mot mig. Efter ett tag så slutade jag gråta och reste på mig helt plötsligt. "Vart ska du?" Jag gick mot hans balkongdörr och gick ut, i bara t-shirt och trosor. Det var iskallt ute men jag ställde mig där ändå, jag var tvungen att ha luft. "Baby, du kommer frysa ihjäl. Kom in nu." Justin stod med täcket runt sig och huttrade så jag kröp in i det med honom. "Du och Liam är det bästa som har hänt mig, jag hoppas jag alltid kommer ha kvar er två." Justin tittade frågande på mig. "Vad är det du säger, ingen av oss kommer lämna dig. Sluta nu." Han lyfte upp mig och bar mig till sängen, när han var på väg att gå drog jag ned honom över mig.

Vi låg och kysstes ett tag och mina händer vandrade över hans kropp och nådde tillslut kanten på hans kalsonger, jag lät min hand glida in och jag njöt av att se honom njuta, han förde in sin hand innanför mina trosor och smekte mig. Han rullade ned på ryggen och tog av sig sina kalsonger så jag tog av mig dem kläderna jag hade på mig och gränslade honom. "Du tar fram en känsla hos mig jag inte visste fanns." Jag viskade i hans öra samtidigt som jag kysste han på halsen. Hans händer smekte min kropp. När vi låg utmattade i sängen efter en vild timme, hörde vi hur dörren öppnades där nere. Jag reste mig upp fort och satte på mig mina mjukiskläder och gick ned, när jag kom i halva trappen såg jag en gestalt av Liam i spegeln som visade lite av hallen. "Mammas älskling." ropade jag, sprang ned och lyfte upp han i min famn och pussade honom i ansiktet. "Mamma, varför gör inte du så med mig?" Det var Justin som kom ned för trappen och pratade med Pattie, men hon bara skrattade åt honom. "Vad gör ni här nu? Ni skulle ju inte komma förrän efter 7." Liam hängde fortfarande runt halsen på mig. "Vi tog ett tidigare plan för vi ville överraska er."

Hela kvällen spenderade vi tillsammans, vi 4. Liam fick vara uppe så länge han orkade, och det var tydligen längre än jag hade trott, för när klockan blev 11 satt han fortfarande och byggde lego tillsammans med Justin. Jag och Pattie satt i soffan och kollade på dem två. Att två så betydelsefulla människor kunde komma så bra överens var helt otroligt, jag älskar dem båda och att se detta med mina egna ögon gör mig riktigt glad. ”Justin kommer bli en bra pappa.” Patties plötsliga ord fick mig att sätta vattnet i halsen som jag precis hade försökt svälja. Hon tittade på mig och log. ”Helt otroligt att du av alla säger något sådant.” Justin hörde inte vårt samtal vilket var ganska skönt, han var för inne i legot. ”Varför det?” Jag gjorde ett nytt försök att dricka mitt vatten, och det gick bra. ”För du tycker inte ens om att vi sover i samma säng, och det lär ju inte bli några barn gjorda med flera rum mellan oss.” Jag skrattade till då jag sa det, och hon kollade bara på mig, men hon log tillslut. ”Jag tycker ni är för unga, men när jag ser dig med din son så ser jag att du kan ta ansvar, och när jag ser Justin leka med honom så ser jag en bra pappa. Det kanske låter konstigt att jag säger det, men jag är bara rädd om honom.”

När vi tillslut kom i säng alla fyra eftersom att vi skulle med planet som gick tidigt dagen efter så var det verkligen skönt att gå och lägga sig. Även om vi inte hade gjort speciellt mycket under dagen så var det ändå skönt att komma säng. Liam sov mellan mig och Justin, det var mysigt och annorlunda. Det kändes som att vi var en riktig familj, jag vet inte varför, men känslan kom när vi låg där. Pattie gillade tanken av att Liam sov med oss, för då viste hon att vi inte gjorde någonting annat. På morgonen vaknade vi av att Pattie väckte oss. ”God morgon, det är dags att åka nu. Jag har gjort frukost åt Liam, men ni blir utan.” Både jag och Justin slog upp våra ögon. ”Mamma, gå ut.” Pattie bara skrattade samtidigt som hon gick ut. ”Baby, vi måste upp. Planet går snart.” Jag kollade på klockan och såg att den inte var mer än halv 6 på morgonen. Jag kröp över Liam försiktigt eftersom att fortfarande sov, och över på Justin. En riktig morgon kyss är allt jag behöver för att vakna till liv. ”Oh, god morgon på dig med.”

När vi alla på planet på väg mot Japan, Liam var hur lyriks som helst. Scooter gillade honom, det syntes, Liam satt i hans knä och dem busade med varandra. Jag och Justin satt tillsammans längst fram i planet, bara vi två. ”Hörde du vad din mamma sa till mig igår?” Eftersom att Pattie inte var i närheten så tänkte jag berätta för Justin vad hon sa till mig undertiden som dem lekte med lego. ”Nej, är det något jag vill höra?” Han log sitt sexiga leende som kunde få vilken tjej som helst att smälta. ”Hon sa att du skulle bli en bra pappa.” Justin som satt och kollade ut genom fönstret på planet vände huvudet mot mig blixt snabbt. ”Hon sa vad?” Jag bara nickade och log mot honom. Han höll nog på att svimma, precis som jag när hon sa det till mig. Han bara kliade sig i huvudet, och vände sig bak för att troligtvis se vart Pattie höll till i planet. Han vände sig tillbaka och kysste mig, riktigt passionerat. ”Vi kan ju börja nu då.” Han flirtade till det lite väl för mycket på planet bland alla vuxna.

Liam var den första att hoppa av planet i Japan, själv försökte jag hänga på i hans tempo, men det gick inte så bra då jag hade lite mer att bära än han. ”Liam, spring inte. Kom hit.” Min ton mot honom var kanske inte den snällaste, men han stannade och kom tillbaka. Pattie kom upp bredvid mig och erbjöd sig att ta mina saker jag hade i händerna, så jag kunde bära Liam. ”Mamma, varför måste du bära mig.” Jag tänkte att Liam skulle få se själv varför jag inte ville att han skulle springa omkring mellan oss alla. ”Du får se.” När vi började närma oss utgången efter att vi hade hämtat upp alla våra väskor, hade jag Liam på min arm och en väska i den andra. ”Snälla Liam, gör mig en tjänst. Håll för dina egna öron om du vill höra något för resten av livet.” Liam tittade skeptiskt på mig men gjorde som jag sa. Justin gick inte bredvid mig, och det är jag ganska glad över, jag hade Ryan Good på ena sidan och Pattie på den andra, Justin gick först av oss alla tillsammans med Kenny.

När vi kom ut stod det säkert flera hundra tjejer och alla skrek i samma tonart, vilket kommer ge mina öron men för livet. Liam försökte prata med mig, men det gick inte speciellt bra. Justin stannade kvar utanför bilen och skrev lite autografer och pratade med tjejerna, han såg så lycklig ut när han befann sig med dem, och jag kunde inte vara stoltare. ”Varför skrek alla tjejer så mycket?” Liam satt bredvid mig, men han såg fortfarande helt chockad ut. ”Du kommer förstå när du blir lite äldre. Jag kan inte förklara för dig, så att du förstår.” Han suckade och plockade upp sin målarbok ur väskan, tillsammans med lite pennor.



Eftersom att jag var så elak igår, så är jag snällare idag. Efter detta kapitel kommer det ett till lite senare :)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter sixty-five.



”Här gick det hett till.”
Den där rösten kände jag igen, men kunde inte sätta ett ansikte på den, så jag vände mig om, och kände direkt igen personen. Chris Brown. Mina kinder blossade upp, och jag vände tillbaka huvudet mot Justin som log med hela ansiktet. ”Maan, varför störde du då?” Chris slog sig ned bredvid oss i soffan, och jag rörde inte en fena, jag tyckte allt bara blev väldigt pinsamt. ”Du har en blyg brud.” Ha, jag blyg. Knappast, men jag gillar inte att nästan bli påkommen. ”Hon är inte blyg egentligen, men jag vet inte vilken sida hon har dragit fram ikväll.” Jag skrattade till och mötte Justins blick, han log med ögonen. ”Hej, Clarissa.” Jag var artig och hälsa i alla fall. ”Så hur blir det att dra ut på turné igen då?” Dem började snacka om turnén så jag plockade upp min mobil och kollade om något hade hänt. Ett sms från Alessa.

”Hej bästa vän. Vi glider sakta ifrån varandra, och jag vill inte det. Våra pojkvänner är bästa vänner, precis som vi. Men vi ses aldrig. Vad är det som är på väg och hända. När du kommer hem efter din jorden runt resa måste vi umgås, vi måste handla baby saker, komma på namn och bara skratta som vi gjorde förut. Jag älskar dig, dumma unge.. Gott nytt år föresten. <3”

Jag fick riktigt dåligt samvete över det där, hon hade så rätt. Jag reste mig upp från Justins knä och gick till ett lite lugnare ställe för att kunna ringa upp henne. Hon svarade på andra signalen. ”Bästa vän, förlåt mig. Jag har vart så dum, man ska aldrig välja sin pojkvän över sina vänner. Jag skäms.” Hon skrattade till i luren. ”Gumman, ta det lugnt. Jag har inte heller vart så snäll.” Vi fortsatte prata lite, speciellt gamla minnen vi hade tillsammans, så jag började gråta, vilket inte fick hända. Min mascara hade runnit. När vi hade lagt på gick jag för att hitta Justin, men jag hittade han i armarna på en tjej på dansgolvet, och våra blickar möttes. Han kom mot mig, och jag torkade bort mina tårar. ”Baby, inte som du tror.” Jag började skratta, så han kollade underligt på mig. ”Jag bryr mig inte om du dansar med någon.” ”Men du har ju gråtit.” Just ja, det hade jag helt glömt bort. ”Ja, men jag pratade med Alessa och vi vart lite sentimentala, så nu vill jag ha en toa. Så jag kan rätta till det här.” Sa jag och pekade på mitt ansikte. Han skrattade bara och tog mig i handen, och drog mig genom massa folk.

Under tiden som jag tvättade bort det som hade runnit satt Justin på bänken bredvid handfatet och kollade på mig. Han psykade mig verkligen, som ett litet barn när den inte får tillräkligt med uppmärksamhet, och det gjorde mig lite rädd. ”Varför tittar du på mig sådär?” Han log sitt creepy smile och hoppade ned från bänken, han ställde sig bakom mig och la sina armar om mig så dem hamnade på min mage. ”Jag vill att vi blir en familj.” Han smekte mig över magen, och en klump i min hals växte så pass fort att jag inte visste om jag skulle kunna andas om några sekunder. Hade Justin Bieber just sagt det där till mig? Jag tittade på honom i spegeln, men var tvungen att vända mig om för att se han i ögonen. ”En vacker dag baby.” Jag var på väg att lämna toan, men han höll ett fast grepp om mig. ”Varje dag är vacker då du är med mig.” Hur tar man sig ur denna sist, han kommer troligtvis inte ens komma ihåg detta imorgon. ”Vi pratar om det här när du är nykter.” Jag såg hur besviken han blev, men vad ska jag göra?

Alla började röra sig ut på baksidan av huset när klockan började närma sig 12. Usher hade lovat oss fyrverkerier för några tusen, och jag kan väl bara tänka mig hur det skulle se ut. Justin stod bakom mig och höll om mig, han lutade sitt huvud mot min axel, han hade verkligen druckit en hel del, och jag hade gjort mitt bästa för att han skulle bete sig, och jag tror att jag lyckades ganska bra. Han började kyssa mig på halsen när klockan slog 12, så jag vände mig mot honom och la mina armar runt hans nacke och kysste honom. ”Gott nytt år älskling, nu lägger vi allt skit bakom oss och siktar framåt.” Hans ord värmde den kalla natten då jag fortfarande stod i bara klänningen. Jag hade min tröja i väskan, så jag plockade upp den tillslut och drog den över axlarna. ”Detsamma. Jag älskar dig, och kommer aldrig sluta med det.” Vi log mot varandra och masserade varandras läppar.

När vi kom hem på natten gick vi direkt och la oss, och somnade på en gång. Så när jag vaknade vid 12 dagen efter var jag faktiskt mer utvilad än jag trodde jag skulle vara. Justin låg och sov, så jag tänkte låta honom sova så länge han ville, eftersom han drack lite mer än mig dagen före. Jag duschade och gick ned till vardagsrummet och la mig i den stora sackosäcken som Justin hade placerat framför tv:n. Jag bläddrade igenom lite olika kanaler och hamnade på en nyhetskanal för kändisar, och det dem höll på att prata om var festen hemma hos Usher, och jag var med på några bilder som dem visade upp. Jag såg inte klok ut när jag lämnade festen, men sak samma. Efter det började dem prata om bara Justin. Olika rykten har spridits om att Liam skulle vara Justins son. Jag orkade inte ens bry mig, fan att folk inte kan fatta att ens liv blir förstört av sådant. När Justin eller någon i hans crew får höra detta kommer dem inte bli glada, men jag tänker inte vara den som berättar det för dem, aldrig. Min son ska inte bli inblandad i något som har med Justin Bieber att göra.

”Är du nere?”
Justin hade tydligen vaknat till liv, för nu stod han uppe i trappen, men orkade nog troligtvis inte gå ned. ”Ja, det är jag. Vadå då?” Jag reste mig upp och gick mot trappen. ”Kan du ge mig en huvudverkstablett och vatten?” Han hörde nog inte ens när jag svarade honom, för han var på väg in på rummet igen. Men jag gick in i köket och öppnade medicinskåpet och tog med mig en flaska vatten, och gick upp till honom. ”Hur mår du, baby?” Han suckade högt, precis som att jag hånade honom, vilket jag absolut inte gjorde. ”Som jag förtjänar, antar jag.” Jag skrattade till lite, och ställde sakerna på sängbordet på hans sida. Sedan gick jag och la mig bredvid honom, men han rörde sig inte, så jag la mig med ryggen mot honom.

Jag måste ha somnat, för när jag vaknade igen var klockan vid 3, jag kanske inte var så utvilad som jag trodde. Justin låg fortfarande bredvid mig, fast nu höll han om mig. ”Är du vaken?” Jag viskade, ifall att han skulle sova, så var det onödigt att väcka honom. ”Ja, det är jag. Har vart det hela tiden, huvudverken vill inte gå över.” Jag vände mig mot honom och drog mina fingrar genom hans hår, och pussade honom på näsan. ”Jag måste få fråga dig en ganska allvarlig fråga.” Han tittade på mig och spärrade upp sina ögon och nickade. ”Vill du ha barn, nu?” Han reste sig upp, lite för hastigt tror jag, för han la sig ned och tog sig för huvudet. Han stirrade bara upp i taket. Han var säkert rädd att jag sedan skulle säga att jag var med barn, men så var inte fallet. ”Varför undrar du?” Han vände huvudet försiktigt mot mitt, och jag la mitt huvud på hans bröstkorg och smekte han på magen lite försiktigt, inget allvarligt. ”För att du sa igår att du ville att vi skulle bli en familj, och när jag svarade att det kunde bli så en vacker dag, sa du att alla dagar var vackra tillsammans med mig. Så jag undrar om du har funderat på det, eller om det bara var något du sa igår. För oavsett hur mycket du vill ha barn så är det något du måste prata med mig om, jag har spiral, och ingenting kan hända med den, jag lär plocka ur den.”



Ursäkta mitt utbrott igår, men jag hoppas ni förstod hur jag menade!

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle berättar...

Jag har läst dem kommentarerna jag har fått, (OCH JAG ÄLSKAR DET JAG HAR LÄST!!) men jag hade hoppats på att jag skulle få fler. Just nu är det 120 st som har vart in här idag, och jag har fått 20 kommentarer. Det är alltså 100 som har struntat i det, det känns verkligen. =/ Jag vet inte om det har med att göra att människor är lata, eller om dem bara skiter i det.

Tänkte iallafall tala om att jag har 7 kapitel som bara ligger och väntar på att jag ska publicera. Dem kommer nog få ligga där ett tag till, iallafall tills jag känner att folk verkligen vill ha kvar den här bloggen. Jag planerar att skriva klart novellen, men om ni får läsa slutet, det har jag ingen aning om. Det är helt upp till er!!

Tråkigt att det skulle bli så här, ibland kan även jag vara en riktig bitterfitta. Men det är sånt man får tåla.

/ Marielle


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter sixty-four.



Efter att jag hade svimmat i nästan varje rum så var det ett rum kvar, vilket jag antar var hans egna. Kenny hade bara burit in våra väskor då vi lovade att vi skulle hålla oss inne, sedan hade han åkt. Så vi var ensamma, vilket det var ett tag sedan vi var. Bara han och jag, och ingen som kan störa. Justin öppnade dörren och drog med mig in, det såg inte ut som att en tonårsgrabb bodde där inne, men det var riktigt snyggt. Lila siden hade han i hela sängen i alla fall, och två posters på sig själv på väggen. ”Justin, varför har du dig själv på väggen?” Han skrattade till himlade med ögonen. ”För att jag är förbannat snygg.” Hans självklara svar var verkligen sanningen, han är det och det är ingenting han mår speciellt dåligt över. ”Det har du helt rätt i.” Svarade jag och gav honom en kyss. Han började backa mot sängen och jag förstod på en gång vad det var han ville, men när vi var nära nog puttade jag ned honom och gick ut ur hans rum. ”Snälla, varför retar du mig hela dagarna?” Jag svarade inte utan gick ned till mina väskor.

På kvällen när vi hade ätit mat och bara tagit det lugnt låg vi i en sackosäck och höll om varandra samtidigt som vi kollade på någon värdelös film som gick på tv:n. Helt plötsligt kom jag på det där med att Liam fyller den 1 mars. ”Vill du veta en kul grej, som jag kan garantera att du inte har en enda aning om?” Jag smekte honom över magen och pussade honom. Han nickade bara som svar. ”Min son fyller samma dag som du.” Innan tittade han på tv:n, men när jag sa det vände han sitt huvud mot mig. ”Vad fick dig att komma på det nu?” Han skrattade till och drog upp mig över honom, då han kunde placera sina händer på min rumpa. ”Jag tänkte på det idag innan vi åkte till din pappa.” Han kysste mig och smekte mig upp över ryggen men under mitt linne. ”Då får vi väl ha kalas tillsammans då.”

Vi gick och la oss när klockan började närma sig tolv, egentligen hade jag velat göra det tidigare, men jag orkade inte röra mig fören Justin frågade om vi skulle gå och sova. Om jag tyckte att hans säng hemma hos Diane och Bruce var skön, var den ingenting mot den han hade här. Mycket kuddar och fluffiga täcken låg det i sängen och det var helt i min smak. Justin la sin arm runt min midja och började fingra lite lätt runt troskanten, jag log för mig själv samtidigt som jag la min hand över hans. Ingen sa något, men båda förstod nog vad som skulle hända. Jag vände mig så jag låg mot honom och lät mina läppar utforska hans, samtidigt som jag löst bet honom i läppen. ”Oh, kinky.” Jag flinade till samtidigt som jag kysste han hungrigt.

När vi båda hade kommit låg vi och höll om varandra. ”Jag vill aldrig mer vara ifrån dig.” Jag var tvungen att få det sagt, även om det kanske river upp massa sår hos honom, så var han tvungen att få veta. ”Baby, jag ska inte lämna dig, jag lovar dig.” Att bara få höra honom säga något sådant gör mig lycklig, ett rus av lycka rinner genom min kropp. ”Jag älskar dig, god natt.” Jag kysste honom snabbt och vände mig sedan om, och gosade in mig i hans famn ordentligt. ”God natt min ängel.”

På morgonen efter vaknade jag av att det ringde i Justins mobil, men han måste ha sovit så tungt för han rörde inte en fena, och jag tyckte det var skapligt irriterande, så jag plockade upp mobilen och såg att det var Usher som ringde, så jag svarade. ”Clar i sömntutans mobil.” Usher skrattade i andra änden, men kunde tillslut prata. ”Jasså, är det så illa? Hur är det med dig då?” Jag reste mig upp ur sängen och insåg ganska på en gång att jag inte hade några kläder på mig, hade absolut inte det i mina tankar, så jag drog på mig mina trosor och en av Justins t-shirtar som låg på golvet, och så gick jag ned till köket. ”Jodå, jag mår hur bra som helst. Du då?” Vi pratade på ett tag om både det ena och det andra. Bland annat om hur Justin hade betett sig den där sista månaden innan han gjorde slut. Enligt Usher var han ett vrak, men det är förflutet. ”Anledningen till att jag ringer är för att jag tänkte tala om att jag skickar en limousin klockan 7.” Jag förstår mig inte på dessa kändisar, varför åka limousin när man ska till en privat fest. Jag får antagligen vänja mig med allt detta. ”Okej, jag ska säga det till han som sover som att han aldrig gjort det innan.” Vi skrattade båda två och sa hejdå.

Justin sov fortfarande när jag kom upp till rummet igen, men han hade vänt sig om och låg över hela sängen. Jag gick fram till sängen och la mig över hans rygg och kysste han i nacken, allt för att han ska vakna, men jag slutade direkt han rörde på sig. ”Baby, sluta inte.” Jag reste på mig och tog med mig rena kläder in på badrummet för jag tänkte ta mig en dusch. Strax efter att jag hade haft i shampoo öppnades dörren, det är en av anledningarna till att jag inte låser, då är jag ändå tvungen att gå för att öppna. ”Får man göra dig sällskap?” Jag nickade bara, annars hade jag fått shampoo i hela munnen. Tillsammans stod vi där i säkert en timme, vi låg inte med varandra, men allt annat.

Efter en hel dag med att välja kläder hade klockan äntligen blivit halv 6, så man kunde börja göra sig i ordning. En snabb dusch fick det bli, men jag tvättade inte håret då det är mycket enklare att fixa en snygg frisyr utan massa balsam och strunt i. Justin höll till inne på det andra badrummet som fanns på nedervåningen bara för att vi inte skulle springa in i varandra och för att vi inte skulle se hur den andra såg ut innan. Min klänning, en lila kort låg på sängen och väntade på att jag skulle trä den över benen och upp över brösten. Håret lät jag bara hänga helt rakt och luggen lika dant, det blev riktigt snyggt. Sminkningen var bara en vanlig, lite mascara, rouge och läppglans. Jag har så fin hy så jag behöver inget sådant klet. ”Älskling är du klar?” Jag ropade för att se om jag hann före eller inte. ”Ha, det har jag vart i en halv timme.” Ungjävel, han brukar aldrig vara klar före mig. Det ska bli ändring på det tills nästa gång. När jag kom ned till honom stod han med mina skor i handen och tittade storögt på mig. ”Vad vacker du är. Eller nej, sexig. Eller hmm, båda.” ”Tack, du ser inte heller så dålig ut. Du är ganska sexig själv, och du är bara min.”

Limousinen stod precis som Usher sagt, utanför huset och väntade på oss. ”Mr. Bieber.” Sa chauffören, och öppnade dörren. Jag skrattade till lite, samtidigt som Justin lät mig gå in före honom. Det ska vara en första gång till allt, och det var det för mig att åka limo. ”Är du nervös?” Justin tittade på mig då jag satt i trans, jag viste inte vart jag skulle ta vägen. Känslan att få träffa alla dessa människor, som jag bara kunde drömma om för några månader sedan, fick mig att bli illamående. ”Ne-nejdå.” Stammade jag fram med ett inte så ärligt leende på läpparna. ”Jag lämnar inte din sida, du behöver inte oroa dig. Jag finns med dig hela tiden.”

”Era namn tack.”
En vakt stod vid dörren för att se till så att ingen oinbjuden kom in, och det kan jag förstå. Fast egentligen hade jag inte tid med honom, jag hade fullt upp med att kolla utsidan på huset. ”Bieber.” Hörde jag Justin svara på långt avstånd, tillslut vaknade jag upp då jag kände hur Justin gick, men han höll fortfarande sin hand i min. När vi kom in i huset, stod det en tjej med minimala kläder på sig, med en bricka i handen där det stod champagneglas. Justin tog två och gav mig ett. ”Ska jag verkligen dricka?” Jag lät skeptiskt, jag vet, men jag ville veta att det var okej. ”Varför skulle du inte?” Han stod framför mig och höll sin lediga hand runt min midja. ”Förra gången jag drack slutade inte så bra om du minns?” Han tog en klunk ur sitt glas, och förde återigen blicken rakt i mina ögon. ”Det blir inte som den gången, jag är här med dig nu.”

Usher kom fram till oss och snackade lite men han var tvungen att mingla vidare för att hälsa på alla andra gästerna. Han ska med på turnén så nog hinner vi prata allt. Lil Wayne dök upp bakom ryggen på mig och hälsade på Justin. Jag var som paralyserad, jag viste inte hur jag skulle bete mig, eller ännu mindre hur jag skulle prata. Har jag någon gång varit så här tyst? Tunghäftan var inte välkommen enligt mig, men den kom ändå. ”Så detta är den bedårande Clarissa?” Han flirtade lite med mig, men jag tänkte inte besvara det. ”Yeah, det är ju det.” Äntligen kunde jag prata igen. ”Ey, Justin, du är lyckligt lottad. Inte många brudar som har den kroppen.” Kunde man göra annat än skratta eller. Inte direkt så att jag tänker tacka, när det enda han gjorde var att kolla in den. ”Haha, hon kan tänka också.” Jag blev helt förbluffad av hur Justin pratade fast jag stod bredvid honom.

När klockan började närma sig elva satt vi tillsammans ned i en soffa, jag var så illa tvungen att vila mina fötter då jag valde stilettklackar i en lite högre höjd än jag egentligen klarar av. Jag började känna mig lite dragen, medan Justin hade dragit i sig lite för mycket för att festen nästan nyss hade börjat. Jag vågade inte tänka på hur han skulle vara när vi skulle dra, eller hur han skulle må imorgon när vi vaknar. Men det är ju som sagt hans bekymmer, jag vet att jag kommer må bra i alla fall. Justin ställde ned sitt tomma glas på bordet och lyfte upp mig så att jag hamnade i hans knä, gränsle över hans ben. ”Baby, vi är inte ensamma.” Han förde sina händer ned på min rumpa samtidigt som han kysste mig. Han ignorerade min mening allt han kunde. Kyssen övergick till hångel, och det spelade ingen roll hur mycket jag ville avsluta den, jag kunde inte.



För guds skull, när man ber er skriva lite mer i kommentarerna så får man 6 st. =/ Vad är det för stil, seriöst. Jag börjar faktiskt bli trött på det här, att man ger er hur mycket som helst, men får knapt något tillbaka. Funderar seriöst på att sluta skriva.

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter sixty-three.



Att få vakna upp bredvid Justin, och ha hans armar runt mig i hans säng är en underbar känsla. Jag känner mig lite egoistisk då det finns flera miljoner tjejer som mer än gärna skulle vilja vakna precis som jag får, men jag tänker fortsätta vara egoistisk, så länge det är jag och Justin. Jag kände hur han började röra sig bakom mig, hans hand gick fram och tillbaka över min mage. "Godmorgon sötnos. Varför är du vaken nu, du som brukar sova länge?" Han harklade sig bakom mig och pussade mig på skuldran. "Jag vill inte sova bort tiden med dig." Han hesa sexiga röst på morgonen vill jag ha i en ask så jag kan lyssna på den när jag vill. "Just det, glömde bort att jag inte ska prata med dig på morgonen." Han fnös till. "Vadå då?" Jag skrattade till och funderade hur jag skulle kunna säga det utan att låta som något freak. "För att din röst är det bästa som finns, och den tar fram känslor hos mig jag inte trodde fanns." Nu skrattade vi båda två lite löst, jag älskar hans skratt. Vi låg kvar i sängen och myste, båda visste att antingen skulle Jazzy eller Liam komma upp och väcka oss. Jag låg över Justin och kysste honom på bröstet samtidigt som han drog sina fingrar på min rygg. Helt plötsligt öppnades dörren av Pattie. "Oh sorry!" Justin hann stoppa henne innan hon gick. "Vi har underkläder på oss, oroa dig inte." Hon stannade till och tittade skeptiskt på oss, men jag kände mig inte säker nog för att visa henne att han talade sanning. "Jag tänkte bara se om ni var vakna för Liam vågade inte gå upp av någon konstig anledning."

När jag och Justin kom ned till dem andra som var vakna, vilket visade sig vara alla, så kom Liam fram till mig. ”Mamma, ska vi vara här hela dagen?” Jag vände mig om och mötte Justin blick, han såg lika frågande ut som jag kände mig. ”Vadå då?” Liam kliade sig i huvudet och såg riktigt fundersam ut, men jag kunde inte förstå vad det var han tänkte på, så jag hoppades att han skulle säga det. ”För jag vill leka med Jazzy idag.” Både jag och Justin började skratta, samtidigt som Justin lyfte upp Liam och gick iväg till Jazzy. ”Ni får leka hur mycket ni vill.” Liam tittade på honom. ”Tänkte bara ifall att du och mamma börjar bråka igen.” Oh, great, först mamma som skrämmer iväg Justin, sen Liam som drar upp samma sak. Men skillnaden var att mamma gjorde det medvetet, medan Liam bara var rädd att Justin och Jazzy skulle försvinna ur hans liv igen. ”Gubben, oavsett hur mycket jag och Justin bråkar, kommer jag aldrig att hindra dig från att träffa varken Justin eller Jazzy, du behöver inte oroa dig.” Liam log lite sött och ville ned från Justin, så han släppte ned honom och Liam sprang till Jazzy som satt och lekte med sina julklappar.

Efter frukosten satt jag och Justin och tittade på Liam och Jazzy när dem lekte, Liam med Jazzys barbiedockor, och hon med hans bilar. Barn är så roliga i den åldern att dem absolut inte bryr sig om vad dem leker med, bara dem gör det tillsammans. ”Tänk när vi har en liten knodd tillsammans.” Justin viskade i mitt öra, troligtvis för att Pattie inte skulle höra, men ack så fel han hade. ”Nej, nej. Tänk inte ens tanken.” Hon stod bakom soffan och kollade på ungarna som lekte, utan att vi hade märkt det. Justin tittade upp på sin mamma, medan jag inte ville se hennes ansiktsuttryck. ”Jag tänker tanken hur mycket jag vill, men jag planerar inte att skaffa barn just nu. Någon gång i framtiden mamma, inte imorgon.” Hon suckade och pustade ut innan hon gick tillbaka ut i köket. ”Haha, du höll på att ge henne en hjärtinfarkt. Du ska vara snäll mot sin mamma, du har bara en.” Han skrattade åt mig och pussade mig i pannan, samtidigt som han drog mig närmare honom.

”Vad ska du göra på nyår?”
Hans fråga kom från ingenstans, vi hade setat tysta ett tag och bara lekt med varandras fingrar. ”Hade tänkt spendera den med min pojkvän.” Sa jag med ett leende på läpparna. ”Otur, jag som hade tänk ta med dig på en fest, men då får ni ha det så trevligt.” Nu skrattade vi båda åt hur otroligt löjligt det där lät, men samtidigt lite roligt att han spelade på det jag sa. ”Jag kanske kan avboka med honom.” Nu slog han till mig löst på axeln. ”Det där kändes kvinna. Inte säga så igen, du ska aldrig avboka något vi har planerat, hör du det.” Hans röst lät så tillgjord att jag inte kunde annat än skratta, och han försökte fortfarande spela arg, men han lyckades inte, för vi båda skrattade tillslut. ”Nej men allvarligt. Usher har fest hemma i Atlanta, och jag hade hoppats på att du kunde följa med. Så kan mamma ta med sig Liam sedan när hon flyger hem två dagar senare.” Hans plan lär rejält välplanerad, så han måste ha vetat om detta länge, eller i alla fall ett tag. ”Ja, det skulle väl kunna gå. Men jag vet inte om mamma kan ta Liam, så då kan det bli problem.” Han strök undan håret som låg i mitt ansikte och kysste mig. ”Det är redan fixat, pappa tar honom.” Min pojkvän tänker inte bara på mig, han tänker på min son också, och då är man värdefull i mina ögon.

Jag hade packat hela dagen, inte bara till mig, utan även till Liam som ska spendera två veckor med oss världen över. Han vet dock inte om det än, och det är nog lika bra annars kommer inte han kunna sova ordentligt, och det behöver han verkligen. Jag hade med mig alldelens för mycket kläder, vi skulle vara borta lite mer än 4 månader och hur sjutton packar man normalt till det? Den som kan ge mig ett svar är välkommen. Det var inte så svårt att packa till Liam då han bara ska vara med i 2 veckor, och sedan flyga hem tillsammans med Jeremy. Fast å andra sidan är han ett barn som kladdar ned sig direkt han tar i något man kan kladda med, så han har minst lika mycket kläder med sig. Det kan bli kul och se hur mycket jag får betala i övervikt, men det är ingenting vi snackar om. ”Liam, är du redo?” Han stod med ytterkläderna på sig, och kepsen på sned. ”Klart jag är, det är du som är så seg.” Helt otroligt att min son som fyller 3 år den 1 mars i år är klar före mig. Men vänta, 1 mars? Justin fyller samma dag som honom, tror inte att någon av dem är medvetna om det.

När vi kom hem till Jeremy satt Jazzy i soffan och kollade på Svamp Bob, Liams favorit program, så han försvann illa kvickt när vi kom in. ”Blir det några problem är det bara att du ringer mig, okej?” Jeremy tog emot alla väskor som jag hade med mig till Liam. Men jag hade en väska packad med saker han skulle ha idag, och imorgon då han och Pattie flyger till Atlanta. ”Det är lugnt, gumman. Ha så roligt nu. Och du, om Justin bråkar, slå han då.” ”Pappa, jag hörde det där.” Både jag och Jeremy började skratta, och Justin kom ned från övervåningen med sina 100 väskor. Jag är inte ensam om att ha packat för flera år. Fast å andra sidan så har han säkert mer han ska ha hemifrån också. ”Kom nu älskling, vi har ett plan att passa.”

Framme vid flygplatsen kollade vi båda två på varandra, och jag insåg att vi hade gjort ett stort misstag. Hur i hela friden kan alla hans fans veta att vi ska åka just idag, och denna tid? Jag kollade på Justin som fortsatte köra förbi flygplatsen, trodde jag, han svängde av så han kom på en väg bakom allt. En vakt släppte in honom och vi kunde i lugn och ro plocka ur våra väskor och gå mot incheckningen, vi skulle dock flyga privat, bara han och jag. Vilket jag tyckte var fruktansvärt skönt. När vi tillslut var uppe i luften kunde jag slappna av ordentligt. Justin plockade fram sin dator och hörlurar, han pluggade i dem och såg verkligen ut att njuta av musiken som strömmade genom dem. Jag var bara tvungen att ta en bild på honom som jag kunde ladda upp på instagram.

När Kenny parkerade bilen utanför Justin hus klev vi tillsammans ur, men jag stannade till då jag aldrig har sett hur han bott innan, och man kan ju säga att det var lite annorlunda mot hur han bodde hemma i Stratford. ”Skojar du med mig, bor du i ett slott?” Både han och Kenny började skratta, så jag gjorde ett försökt till att skratta till lite lätt, men det lät nog bara illa. Justin tog min hand och vi gick tillsammans in, i hallen var allt i vitt, så jag kan tänka mig att hela huset hade vitt i grunden. Han visade mig runt, och jag gapade mer och mer för varje rum vi kom in i. ”Snälla, sluta se så förvånad ut, det är här du ska bo dem närmsta dagarna.” Jag skrattade inombords men utåt måste jag ha sett ut som ett fån, jag höll på att svimma. Jag tyckte att vårt hus var av den lyxiga varianten, men ack så fel man hade där.



Ge mig era synpunkter. Jag tycker att det är jätte tråkigt att läsa kommentarer som bara lyder, "bra - meeer - skit bra" osv. Jag vill veta vad det är ny tycker är bra. Jag vill också ha något att läsa, precis som ni.


GABBI.... Jag kan inte kommentera din blogg, men jag har lagt in en länk till dig. :)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter sixty-two.



Jag förklarade för Justin att oavsett vad min mamma säger till mig kommer jag alltid att älska honom. Tillslut lyssnade han på mig, han kunde väl kanske inte förstå hur jag kunde gå emot min egen mamma, men i detta fall kunde jag det, och kommer göra det för att bevisa att hon har fel. Vi satt tillsammans i Liams rum och byggde lego med honom. ”Det är läggdags nu, annars kommer du aldrig orka öppna alla paket imorgon.” Liam skuttade ut och in på badrummet. ”Kom då, mamma.” Jag hann inte ens resa på mig fören Liam började ropa på mig, men innan jag hann lämna rummet stoppade Justin mig. ”Jag åker hem nu, så syns vi imorgon.” Egentligen ville jag att han skulle stanna, men det är lika bra vi spenderar så mycket tid ifrån varandra vi bara kan, för att förebygga saknade. ”Okej, vilken tid var det vi skulle komma?” ”Mamma, varför kommer du inte?” Justin Kysste mig och gick ned för trappen. ”Klockan 1, tror jag det var. Gå in till Liam nu innan han bryter ihop.” Justin skrattade då han gick mot hallen. Jag gick in till Liam, vi borstade tänderna och jag läste Musse Pigg för honom, men som vanligt hinner han somna innan jag hunnit in i berättelsen.

På morgonen när jag vaknade hade jag en sådan huvudverk, att jag inte ens orkade kliva ur sängen. ”Mamma, kan du komma med en huvudverkstablett.” Jag hörde henne utanför min dörr, så jag ropade på henne, men fick ondare av min egen röst. Hon öppnade dörren i klädd en skit snygg svart klänning, så jag började fundera vad klockan var. ”Har du ont i huvudet?” Jag nickade bara som svar. Hon gick och kom tillbaka med vatten som brusade, så jag antar att hon redan lagt i en brustablett. ”Vad fin du är.” Hon log och neg löjligt, så jag började skratta. Ingen av oss nämnde något om det som hände kvällen innan, och det var skönt, för jag ville inte förstöra julafton. När jag kom ut ur duschen så kändes det faktiskt bättre i mitt huvud, så jag hoppas att allt försvinner tills vi ska åka till Diane och Bruce. Min klänning hängde på min dörr till garderoben, mamma hade strykt den. ”Mamma, kan du komma och fläta mitt hår?” Mamma kom in med Liam och hjälpte mig med håret, det blev en inbakad fläta.

När vi parkerade bilen utanför Bruce och Dianes hus blev jag nervös, och jag har ingen aning om varför. Kan ha att göra med att min mamma inte kan bete sig. ”Snälla mamma, bete dig nu.” Hon klev ur bilen och gick till skuffen för att plocka ur alla påsar vi hade med oss med paket. Jag tog ur Liam, och lät han springa iväg till dörren. ”Ja, jag ska. Förlåt för igår.” Jeremy kom ut och hälsade på oss. ”Vill ni ha hjälp?” Mamma höll på att krångla med alla påsarna, denna jul är det inte jag som har handlat mest, det kan jag lova. ”Ja, det vore snällt.” Jag gav honom några påsar sen började vi gå mot huset. Vi fick med oss alla. När vi kom in stod alla i hallen och kollade på oss. ”Gud vad fin du är, välkommen.” Diane kom fram och gav mig en varm kram. ”Tackar.” Justin stod längst bak bland alla människorna, och jag såg på honom att han följde mig med blicken vart jag än gick, och vem jag än hälsade på. Jazmyn och Jaxon kom båda springandes mot mig. ”Men är det inte dem sötaste med efternamnet Bieber som kommer?” Jazmyn vände på sig i min famn och kollade på Justin. ”Ha, där hör du, jag är sötare än dig.” Alla började skratta, till och med Justin gjorde det.

”Kan jag låna din säng ett tag, jag har huvudverk?”
När vi hade ätit kom huvudverken tillbaka, och jag orkade inte med alla barn som skrek, Liam var värst, han ville öppna alla paketen, helst alla på en gång. Jag försökte få han att förstå att det inte blir några paket fören om några timmar, då vi har smällt maten och tagit det lugnt, men han ville inte lyssna. ”Självklart, jag kommer upp med en huvudverkstablett åt dig.” Justin kysste mig innan jag gick upp. Hans säng är inte stor, men ack så skön den är. Det är helt sjukt, jag trodde man var tvungen att ha en stor säng för att man skulle kunna sova gott i den, men jag sover bättre i denna än i min egen. Jag måste ha somnat på en gång jag la ned mitt huvud på kudden, för jag vaknade till när Justin satte sig bredvid mig, och smekte bort håret som hade hamnat i mitt ansikte. ”Du har sovit i 2 timmar nu. Det var inte meningen att väcka dig, men jag kunde inte låta bli att sätta mig bredvid den vackraste i hela världen.” Huvudverken var borta så vitt jag kunde känna, och det är jag glad över. ”Naw, vad söt du är.”

Liam satt vid granen och öppnade paket när jag kom ned, men jag hann inte säga något innan Justin stoppade mig. ”Jag sa att det var okej att han öppnade ett, Jazzy och Jaxon har också fått varsitt och öppna, dem var helt hysteriska.” Jag tittade bara på honom. ”Jag vet att jag inte ska lägga mig i, men pappa gav dem en varsin, så jag tyckte att det var orättvist.” Han fick ett leende från mig och en puss på näsan. Mamma kom ut med en stor bricka med kaffe och dricka på, efter henne kom alla andra vuxna. Jag satte mig ned på golvet, för jag vet hur Liam är. Han kommer annars be mig sätta mig vid honom, så han kan visa mig alla paket. Justin gav mig en filt som jag skulle sätta mig på, och satte sig bakom mig lutad mot väggen. ”Ska du sitta här, gör jag dig sällskap.” Hans famn är så gosig, och jag skulle aldrig vilja kliva upp här ifrån.

Av mamma fick jag hur mycket saker som helst, en ny Apple dator och en systemkamera, massa kläder och små saker, som kan komma behövas en vacker dag. Men jag hade en sak kvar att öppna från henne och Pattie, ett kuvert. I det låg det en handskriven lapp som sa att jag skulle med på Justins turné efter nyår. Jag skulle gå i skola med honom och Liam skulle med dem första två veckorna. "Mamma, varför? Du gillar inte ens vårt förhållande." Hon kom fram till mig och gav mig en kram. "Jag ser hur lycklig han gör dig, och hur ledsen du är när han är borta." Mamma kramade om mig och tittade sedan på Justin. "Förlåt för igår, är bara rädd om min dotter." Liam fick så mycket leksaker att jag är tvungen att bygga ut hans rum. "Är du nöjd med alla julklapparna?" Liam låg i mitt knä och var hur trött som helst. Han höll nog på att somna. "Ja, det är jag." Vi satt fortfarande på golvet, och Justin satt bakom mig. "Baby, du har en till sak att öppna." Justin kysste mig i nacken och masserade mina axlar. Vi hade sagt till varandra att inte köpa något, men tror vi båda bröt det, då jag hade en sak till honom. Liam somnade så jag la honom på en madrass på golvet bredvid Jazmyn och Jaxon, sedan gick jag och Justin upp på hans rum. På sängen låg det ett lagom stort paket riktigt fint inslaget. "Till dig min sköna." Sa han och sträckte fram det. Jag öppnade det försiktigt för man aldrig vet vad man hittar i. Jag blev riktigt överraskad när jag öppnade och såg att det låg en nalle i, mellan sina tassar höll den ett hjärta där det stod, I Love U, Clar. Jag tittade på Justin som satt bredvid mig, utan att ge honom en hint så kysste jag han. Han besvarade min kyss med mer passion än jag känt på länge.

Justin satt med paketet från mig i sina händer. ”Öppna det.” Han började fiffla lite med snöret och tog sig sedan an papperet. När han tillslut hade öppnat det kollade han storögt på mig, och plockade upp en silverkedja ur asken. ”Jag kan inte…” Jag la mitt pekfinger över hans läppar. ”Jo, du kan, och du ska.” Jag tog halsbandet ur handen och hängde det runt halsen på honom. Vi satt bara och kollade på varandra tills han började närma sig mig, hans läppar nuddade mina, inte hett och vilt utan så lugnt och försiktigt. Vi lekte med varandra och det var ingenting jag hade något emot. Jag skulle sova här inatt, så att jag slapp dra upp Liam som redan hade somnat, men Pattie gillade inte tanken av att vi skulle sova i samma säng, men Justin lyckas som med allt annat att övertala henne.

Mamma tog en taxi hem vid 11 på kvällen då hon lämnade bilen för mig, plus att hon hade druckit. Justins mormor och morfar hade sedan länge gett upp, så nu var det bara jag, Justin, Pattie och Jeremy vakna. Jag och Justin satt i soffan och myste under en filt, medan Jeremy och Pattie höll på att städa undan massor i köket. ”Jag älskar dig, glöm aldrig bort det.” Justin satt och viskade betydelsefulla ord i mitt öra, och varje gång han gjorde det så rös jag. ”Jag älskar dig mer, och det ska bli så fruktansvärt underbart att få se världen med dig. Även om jag inte ens vet vart vi ska.” Båda två började skratta, jag hade ingen aning om vart vi skulle, men det spelade mig ingen roll, bara jag har honom med mig. ”Vi kommer ha så kul.” Jag mötte hans blick, och var redo för att viska, för jag ville inte att Pattie skulle höra. ”Får vi dela hotellrum, eller är det blankt nej?” Jag log mot honom och pussade han på kinden. ”Jag vet inte, ska höra med henne.”

Pattie kom in tillsammans med Jeremy, och dem satte sig ned i varsin fåtölj. ”Mamma, när vi åker, får Clar och Liam sova inne i mitt rum då?” Hon vände huvudet mot Justin lika fort som ljuset försvinner när man släcker en lampa, och jag gjorde allt för att hålla mig för skratt. Jeremy mötte min blick, och han såg nog att jag höll på att börja skratta. ”Låt dem sova tillsammans, vi har också vart unga. Justin är stor nog att förstå allvaret i vad som kan hända om man inte skyddar sig, och Clar vet redan.” Pattie suckade, antagligen för att hon förstod att Jeremy hade rätt, så det enda hon gjorde var att nicka. Justin kramade om mig under filten. ”Du och jag på ett hotellrum baby.”


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter sixty-one.

En dag kvar till julafton och alla julklappar är klara. Vi ska fira jul hemma hos Diane och Bruce, och det ser jag verkligen fram emot. Jag och Justin gav vårt förhållande en ny chans, ingenting får gå för fort fram, för då har jag sagt att jag avslutar det. Jag vill hinna njuta av tiden med honom. Liam kommer hem ikväll, han har varit med mamma sedan den dagen då hon sa dem skulle vara borta en vecka, det blev lite längre då hon var tvungen att flyga till LA och New York för att kolla till sina affärer. Det har vart skönt att vara själv, men jag saknar Liam fruktansvärt mycket. ”Vad vill du göra idag?” Justin vände sig i sängen där vi låg, så vi hamnade med ansiktena mot varandra. Ni tror säkert att vi har sovit hos varandra varje natt sedan dagen på berget, men det här är första gången vi spenderar natten tillsammans, sedan dess. Och det är ännu längre tillbaka till då vi låg med varandra sist. Jag är stolt över mig själv, att jag har kunnat motstå hans underbara kropp, precis på samma sätt som han har hållit händerna från mig. ”Kan vi inte bara vara inne? Ligga i sängen och äta godis och kolla på film?”


Justin fick i uppdrag att välja filmer medan jag gick ned och plockade fram godisskålen som stod i skafferiet, och dricka till oss båda. Eftersom att han dricker Fanta och jag Sprite så är det alltid något som finns hemma hos mig. När jag kom tillbaka upp på rummet så hade han bäddat sängen och lagt upp alla mina kuddar i sängen vilket är en hel del. Han hade tänt ljus och ställt dem på mina två sängbord och själv låg han i sängen med dvd dosan i högsta hugg. Fodralet som låg vid dvd:n visade att han hade valt första säsongen av Prison Break. ”Bra val av film måste jag säga.” Sa jag samtidigt som jag ställde ned allt på ena bordet, och la mig ned bredvid honom. Han tryckte på play samtidigt som jag gav honom en kyss.

När vi hade kollat på en skiva, hade vi även smällt i oss godis som gjorde oss proppmätta. ”Jag orkar inte en enda grej till nu.” Justin låg raklång i sängen och tittade i taket, med båda sina händer på magen, och så vitt jag kunde se spände han ut den så att han såg större ut. Även om det inte var så mycket större. Han har nog gått upp sina kilon som han gick ned där den där veckan då han inte ville äta. ”Baby, du behöver inte äta mer.” Jag log mot honom samtidigt som jag la min hand på hans mage, och mitt huvud på hans bröst. ”Vad får jag av dig i julklapp?” Han är expert på att ställa idiotiska frågor, som han vet att hur mycket han än tjatar så svarar jag inte på dem. ”Sluta, det får du se imorgon. Du är som ett litet barn.” Nu var det han som skrattade, och pussade mig på huvudet.

Jag hade förvarnat Liam att Justin skulle vara hemma hos oss när han kommer hem, så jag kan tänka mig att han har tjatat hål i örat på mamma om att han vill åka hem, han har inte träffat Justin på nästan 3 veckor. ”När kommer Liam och din mamma?” Vi satt tillsammans vid min dator och kollade igenom en hel del skvaller sidor, det stod massor om oss två, en hel del olika rykten och vissa sanna och vissa falska. Men jag har lärt mig att inte ta åt mig av vad som skrivs, det kommer bara förstöra för oss två, och det orkar jag inte med en gång till. Varje gång det stod något elakt om mig tittade Justin på mig, troligast för att se hur jag reagerade. ”Jag vet inte, ikväll någon gång. Kanske vid 8-9. Vadådå?” Han kysste mig i nacken där han satt bakom mig i sängen, då jag hade datorn i knä. Mitt hår la han över på ena sidan och fortsatte kyssa mig ned på axeln. ”Justin, sluta.” Jag skrattade samtidigt som jag lutade mig bakåt så han inte kom åt nå mer. Han la sina händer på min mage och sitt huvud på min axel.

”Justins Bieber´s flickvän gravid?”
En rubrik som fick mina ögon att svälla upp till stora tennisbollar. Jag var tvungen att klicka upp den artikeln och läsa allt dem hade att skriva. Justin var iväg på toa så jag kunde läsa i lugn och ro, annars hade han tvingat mig att sluta läsa.

”Clarissa Jones bästa vän såg vara på ett apotek i Stratford och inhandla ett graviditetstest, och vi alla vet ju att Clar inte kan göra det själv för att det då skulle börja snackas ordentligt. Så nu undrar vi, är det till henne, eller är det bästa kompisen själv som väntar barn, med Justins bästa vän, Ryan Butler?”

Jag kunde inge annat än skratta, för allt dem skrev var så sant att jag fick ont i magen, jag skulle aldrig gå in på ett apotek, för jag vet hur fort det skulle komma ut, och jag vill inte förstöra Justins liv genom en sådan sak. Men att dem hoppar på Alessa det gjorde mig irriterad. Va fan, dem har ingenting med Justin och hans kändisskap att göra, så varför inte lämna två helt oskyldiga människor ifred? Justin kom ut från toan, och han såg nog direkt att jag var arg. ”Älskling, vad är det?” Han satte sig ned bredvid mig, och jag bara pekade på skärmen, en stor bild på Alessa inne på apoteket visades. Han skakade bara på huvudet och slog igen locket på datorn. ”Du ska inte läsa sådant.” ”Men fattar du inte, det var inte om mig, det var om Alessa. Hon ska inte behöva hamna över nätet bara för att hon är tillsammans med din bästa vän.” Han kramade om mig. ”Nej, jag tycker också att det är elakt. Men jag kan inget göra åt det.” Han pussade mig i pannan, och på näsan. Så vi båda började skratta.

”Mamma, vart är duuuuu?”
Jag hörde Liam från hallen så både jag och Justin sprang ned och Liam kom emot oss, för att sedan kasta sig i armarna på mig. ”Gud vad jag har saknat dig, och vad du har växt.” Han snurrade ett varv på sig och tog av sig skona. Justin lyfte upp honom och pussade honom på huvudet. ”Jag har också saknat dig.” Liam log mot honom och gav han en stor kram, så stor som en liten människa kan ge. Mamma kom in med alla väskor och kramade om mig. ”Jag har saknat dig kiddo.” Jag tittade fundersamt på mamma när hon sa det sista. ”Det var något jag hörde en säga till sin dotter.” Skrattade hon fram, så jag följde på henne och skrattade lite. Hon gav Justin en kram. ”Välkommen till familjen, igen.” Mamma kunde verkligen förstöra stämningen. ”Mamma, sluta. Vi har redan snackat om det här. Det är mitt val, och jag vill vara med honom.” Jag såg att Justin vart osäker, så jag lyfte upp Liam och tog Justin i handen för att gå upp på mitt rum.

”Mamma menade inget illa.”
Justin hade gått och satt sig i sängen, och jag såg att han tog illa upp av det mamma sa till honom. Jag satte mig gränsle över hans ben och la mina armar om honom, han besvarade min kram och jag hörde att han snyftade till. ”Stanna här med Liam, jag ska prata med mamma.” Justin spände sig i min famn, och jag förstod att han skulle protestera, så jag drog mig ur hans grepp innan han hann hålla fast mig. När jag kom ned till köket stod mamma och plockade in lite matvaror i kylskåpet. ”Var du tvungen att säga så där? Precis som att jag och Justin inte har haft nog med problem.” Hon stängde kylen och tittade på mig. ”Han har sårat dig. Jag förstår inte hur du kan ta tillbaka honom.” Jag tog ett djupt andetag, bara just för att inte flippa ur totalt. Jag visste att allt vi sa skulle Justin höra. ”Vill du veta varför? Jo, för att jag ÄLSKAR honom, jag har aldrig varit så lycklig som jag är med honom, varför kan du inte bara acceptera det?” Hon tittade storögt på mig, och satte sig ned vid köksbordet. ”Jag trodde att du stöttade mig, men jag hade helt fel. Han blev sjukt ledsen över det du sa, för han vet själv att han har sårat mig. Han mår dåligt över det varje dag, och tack vare dig kommer han nog aldrig glömma det heller. Fan mamma, låt mig få älska honom.” Med dem orden lämnade jag henne i köket, helt stum. Hon sa ingenting när jag vände mig om och gick, och det är jag glad över. Annars hade jag nog tappat fokus på en gång.


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter sixty.

Dem senaste dagarna har allt bara gått nedför. Allt jag någonsin velat ha, har jag haft, och bara kastat iväg. Sängen hemma hos mormor och morfar börjar bli väl använd just nu, jag gör inget annat än ligger i den, mobilen är avstängd och dörren är låst. Ibland kommer mormor upp och knackar på för att se om jag lever, men jag bara svarar med ett enkelt ”Mmm.” Jag orkar inte med folk just nu, jag måste få smälta allt jag har ställt till med. Varje gång jag blundar ser jag Clarissas ansikte framför mig, då vi stod tillsammans i hotellrummet då jag hade fyllt det med rosor för henne. Jag gör allt för att inte blunda, men jag är för trött för att hålla dem öppna.


När Ryan ringde och skällde på mig fick jag mig en tankeställare, det var då jag förstod vad det var jag hade gjort, ljuset gick upp. Jag förstår inte varför jag inte har lyssnat på Clar innan, det är ju hon som borde ha fått mig att förstå, men det vart Ryan, och då var det redan försent. När jag hörde hur hon skrek på honom genom luren, hörde jag hur arg och ledsen hon lät, hur liten hon egentligen kände sig. Allt hon ville var att ha ett fungerande förhållande tillsammans med någon som älskade henne, och det gör jag, jag älskar henne något så fruktansvärt. Men istället för att visa henne det ligger jag i min säng och tycker synd om mig själv. Jag är inte bra för henne.

Pappa kom förbi tidigare idag och då fick jag mig en rejäl utskällning, det kan jag lova. Det var nästan som att jag hade blivit tagen med handen i kakburken. ”Hur tänker du?” Hans ton i rösten visade bara hur besviken han var på mig, hur fel jag hade gjort. ”Jag tänkte inte.” Mumlade jag fram, i hopp om att han inte skulle höra mig. Men eftersom att det var tyst runt oss, så var det självklart att han gjorde det. ”Nej, jag märker det. Tar inte du dig i kragen snart och visar tjejen med det största men olyckligtvis mest krossade hjärta vad du egentligen känner för henne så har du nog sumpat den bästa tjejen du någonsin kommer kunna få.” Pappas ord var hårda, men så fruktansvärt sanna att jag fick ont i magen. Hur kan han ha så rätt, han lämnade min mamma när hon behövde honom som mest, det kanske är det han vill att jag inte ska göra. Samma misstag som honom. ”Vad ska jag göra? Allt är redan försent, hon vill inte se mig mer. Hon älskar mig inte mer, och det har jag full förståelse för. Jag har vart ett sådant svin mot henne. Den som får henne kommer bli fruktansvärt lycklig, det vet jag, för jag har haft henne.” Pappa tittade bara på mig, skakade på huvudet och suckade. Han reste sig upp men stanna i dörren. ”Vad är det du inte förstår? Hon älskar dig precis lika mycket som hon alltid har gjort.” Med dem orden lämnade pappa rummet och stängde dörren efter sig.

En vecka senare och fortfarande liggandes i sängen, men nu har jag satt på mobilen och låst upp dörren. Mamma är här och hon försöker få mig att kliva upp, men jag vill inte. Jag orkar inte, jag har inte ätit speciellt mycket dem senaste dagarna, så det kan bero på det. Ryan har varit förbi och berättat att han och Alessa ska ha barn. Jag är uppriktigt sagt glad för hans skull. Han frågade mig om jag ville bli gudfader och det är jag mer än gärna, det är väl det närmsta barn jag kommer så som jag beter mig. ”Du har magrat Justin. Du måste äta.” Ryan lät skärrad när han sa det, men jag bara skakade på huvudet och vände mig om. ”Jag måste ingenting.” Dörren till rummet slogs igen, och jag förstod att Ryan hade gått. Alla som kommer i min närhet sårar jag, så det är lika bra alla låter mig vara.

”Justin?”
Nu börjar mitt huvud spela mig ett spratt också, inte nog med att jag ser Clar, nu hör jag henne också. Jag låg med ansiktet mot väggen och blundade, i hopp om att jag skulle höra henne igen, men allt var tyst. ”Snälla, titta på mig.” Där kom det igen, den där rösten. Men skulle jag vända mig om och kolla efter skulle allt bara bekräftas om att jag var galen. ”Sluta ignorera mig innan jag blir hysterisk. Jag ger dig en chans till att prata med mig, och du ligger och trycker i sängen.” Hon var inte en inbillning, hon stod faktiskt i rummet, och såg inte speciellt glad ut. ”Vad gör du här?” Hon satte sig ned med ryggen mot den stängda dörren, och tittade på mig. ”Ryan skickade hit mig, och vet du, han behövde inte ens övertala mig.” Hennes röst, den underbara stämman som flöt in i mina öron. Hennes vackra ansikte som kollade mot mig, hennes markerande kindben, och hennes fylliga läppar. Alla perfekta drag ett ansikte behöver. ”Du kan gå igen, jag kommer garanterat såra dig ännu mer, och det vill jag inte.” Hon kastade en bok på mig och ställde sig upp. ”GE DIG NU, kan du gå in i duschen i alla fall?”

Boken hon kastade på mig tillsammans med hennes ord var precis som en order, så det var lika bra jag gjorde det. När jag kom ut ur duschen kände jag mig faktiskt mycket bättre. Handduken hade jag runt höften och gick in i mitt rum igen, hon satt på min säng och stirrade på mig. ”Äter du ingenting?” Hon kollade alltså inte på det sättet på mig. Jag kollade på mig själv i spegeln och insåg nog att jag hade magrat lite. ”Nej, har inte blivit så mycket av det.” Hon rotade runt i min väska, och kastade massa kläder på mig. Allting hon säger åt mig, gör jag. Jag har aldrig varit så förut, att jag gjort som en tjej sagt åt mig. Jag klädde på mig, och satte mig bredvid henne. Vi satt lutade mot väggen och bara stirrade rakt fram, det var skönt att ha henne bredvid mig. Men jag vill inte vara självgod, jag vill veta att hon inte tycker det är jobbigt att vara med mig.

”Tycker du det är jobbigt att vara här, så tvivla inte att gå.”
Hon tittade på mig och tog min hand i sin, att äntligen få känna fjärilarna i magen igen efter alla dessa dagar gjorde mig glad, riktigt glad, men ett leende bekom inte på mina läppar. "Jag tycker inte att det är jobbigt, jag älskar dig och kommer troligtvis aldrig att komma över dig. Vi kan inte ändra på det förflutna, men på framtiden. Tillsammans kan vi bygga något från början som ingen har haft tidigare, vi är unga och har hela livet framför oss." Hon gjorde mig förvirrad, jag förstod ingenting av det hon sa. "Vad menar du?" Jag tittade på henne för att se om hon mötte min blick. Hennes perfekta ögon mötte mina, dem var så sårbara. "Det jag menar är att jag aldrig har gett upp oss, är bara fruktansvärt trött på att du hela tiden krossar mitt hjärta. Det finns snart inga bitar kvar. Men jag vill vara med dig, jag vill föda dina barn, bo med dig, leva ditt liv, älska dig som du aldrig blivit älskad." Mitt huvud spelade nog ett spratt med mig, hon kunde inte sitta och säga sådana saker, jag kände det på mig. Jag har sårat henne för mycket, för att hon ens ska sitta här och prata med mig, än mindre älska mig, men skulle jag fråga henne en gång till vad hon sa, så skulle hon troligtvis bara bli irriterad. Hon satte sig framför mig i sängen, och flätade samman våra fingrar. ”Jag älskar dig, hör du det?” Jag nickade och tittade på henne. ”Ja, det gör jag, och jag älskar dig också.”

”Snälla kan du äta något.”
Hon reste sig upp från sängen och sträckte sin hand mot mig. ”Om jag får en puss.” Jag gjorde ett försök till att le, men jag vet inte om jag lyckades. Hon drog upp mig från sängen och släpade mig ned för trappen. Så jag antar att jag misslyckades med leendet, annars hade hon gett mig en. Mormor stod i köket och höll på med maten när vi kom ned. ”Nämen, har du hittat ut ur råttboet?” Hon skrattade åt mig, och jag kan förstå det. ”Ja, jag har ju det. Clar vill att jag äter, så det är lika bra jag gör som hon säger, annars kastar hon väl en hel bokhylla på mig.” Både mormor och Clar skrattade, och att få höra hennes skratt igen, betyder allt.

När tallriken var tom framför mig, var jag proppmätt. Jag skulle inte ens få ner en klunk vätska. ”Är du nöjd nu?” Clar satt mitt emot mig, och hade mat kvar på tallriken, men hon sa att hon inte orkade mer. ”Ja, det är jag. Du gör framsteg.” Jag tackade för maten och var på väg upp på mitt rum när Clar stoppade mig. ”Vart tror du att du ska? Går du upp och lägger dig igen, då går jag och du ser mig inte igen.” Jag tvär vände i trappen och gick ned igen. Hur fan kan hon styra mig som hon gör. ”Vad ska vi göra då?” Hon satte på sig sina skor och gick mot dörren. ”Jag ska ta dig till mitt favorit ställe, dit jag inte tagit någon innan.”

Vi kom fram till en skog, och det enda man såg var en stig som gick rakt in i den, varför har jag inte sett detta förut? Clar klev ur bilen och började gå på den stigen, så det var lika bra att jag följde efter henne. Hon snubblade till när vi hade kommit in en bit, hon skrapade upp knä, men vägrade vända. Jag lyfte upp henne i min famn och började gå mot det hållet hon pekade. ”Är det långt kvar?” Vi hade gått en bra bit, så jag började bli rädd att vi gått vilse. ”Är jag tung? Du kan släppa ned mig i så fall.” Jag skakade på huvudet och fortsatte gå. När vi kom fram till hennes speciella ställe så släppte jag ned henne och hon gick ut på en bergsklippa. ”Visst är det vackert här?” Hon stod där och såg ut över vattnet. ”Du är vackrare.” Hon vände sig om mot mig och la sina armar om min nacke och kysste mig, fjärilarna i magen levde sitt eget liv, och det kändes som att hon kysste mig för första gången. Jag lyfte upp henne så att hennes ben var fria, till att göra vad dem ville.



Ett inlägg under detta hittar ni svaren till frågestunden, och två kapitel under hittar ni en fråga jag vill att ni svarar på, det har med novellens framtid att göra.


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle svarar på era frågor...

Varför har dom sex så mycket? LOL

Svar;
Dem är tonåringar? Nej, men det är ganska kul att skriva just det, plus att det är ju faktiskt sant, dem är tonåringar. Men jag kan dra ned på allt sådant. Det är inga problem.


Hur gammal är du? :) <3 älskar din novell det är så bra!

Svar;
Gammal och gammal? ;P Jag är 23 år, född 1988. Och tack för att du älskar in novell, det betyder mycket när folk skriver det åt mig.


Vart bor du någon stans? Asså inte typ blabla gatan utan typ sthlm, umeå eller aah du fatta (a) kram

Svar;
Haha, jag förstår precis vad du menade. :P Jag bor i Ludvika, kanske inte är så många av er som vet vart det ligger, men i Dalarna.


Skyddar dom sig när dom har sex?
Hur gammal är du?
Gillar du JB eller skriver du bara för att det är roligt?

Svar;
Ja, det gör dem. Hon har en spiral i, och för er som inte riktigt har någon koll på vad det är, så finns det ett litet inlägg om det längre ned.
Svar; Hur gammal jag är hittar du högre upp :P
Svar; Jag gillar hans musik, absolut. En stor inspiration. Plus att han har ett ”ganska” vackert utseende. ;P Men det är faktiskt rogivande för mig att sätta mig ned och skriva massa kapitel, jag blir lugn av det.


Hur kan du skriva så himla bra? Alltså först o främst finns det typ aldrig några stavfel vilket är himla bra och var får du inspirationen ifrån? Kram.

Svar;
Magin bakom att det inte finns några stavfel stavas, Microsoft Word ;P Utan det skulle ni inte förstå mig (A) haha.. Och vart min inspiration kommer från kan jag tyvärr inte svara på, jag har själv ingen aning. När jag sätter mig ned vid datorn så bara flyter fingrarna på. Det kanske inte är så bra, men det åker ned det jag tänker.


När du har slutat med denna berättelse, kommer du fortsätta på en ny??? :D

Svar;
Jag vet faktiskt inte, om det finns tid till det kommer det nog kanske en till. Det beror helt och hållet på hur mycket tid jag har, och hur mycket ni vill det. Jag skriver inte för blinda ögat. :P


Hur kom du på storyn till "he is the reason i'm still alive" ??

Svar;
Det var en svår fråga. Jag satt och kollade igenom lite olika noveller och försökte komma på något som jag inte hade läst innan. Och jag kunde inte komma på att jag läst där tjejen Justin träffar har ett barn innan. Så då fick det bli så.


* Varför driver du en novellblogg?
* Hur kom du på storyn till "He is the reason I'm still alive"
* Varifrån får du alla idéer?
* vad är besöksekordet?

Svar;
Oh, varför jag gör det? Jag hade en tråkig sommar, och stötte på alla andra underbara noveller ute på nätet, så jag bollade lite idéer med en vän, och jag började skriva. På så vis skapades den första novellen, sen var det många av er som ville ha en till, så då försökte jag mig på en ny.
Svar; Svaret finns över denna fråga.
Svar; Mina idéer finns inlåsta i mitt huvud, dem finns där från start utan att jag själv vet om det. Dem kommer fram då jag sätter mig vid datorn och öppnar filen med novellen i. Innan det är det precis som att jag skulle vara tom i skallen.
Svar; 137 unika besökare, och det är precis vad ni är för mig, UNIKA! Sedan har jag på något konstigt sätt haft 540 sidvisningar.


Läser du några andra noveller? :)
Hur gammal är du? :)

Svar;
Jag läser en hel del faktiskt. Säkert mellan 20-25 st. =P haha ^
Svar; 23 .. (A)


- hur många kapitel kommer pågående novell att inneha? :)
- kommer det bli någon ny efter denna? :)
- om du hade chansen att träffa justin hade du tagit den?

Svar;
Jag vet faktiskt inte, för mig känns det som att Justin och Clar precis har träffats, eller i alla fall börjat få ordning på sitt förhållande. Jag vet inte hur det känns för er? Ska jag avsluta den?
Svar; Som sagt så vet jag inte om det kommer finnas tid till det, jag vill kunna ge er så många kapitel om dagen som ni förtjänar, men det måste finnas tid.
Svar; Jag hade tagit den chansen utan att ens blinka. Helt klart.


Är det långt kvar på denna novell? Eller börjar den närma sig sitt slut?
* har hon opererat in en spiral elr? XD fattade inte
* har du några syskon eller husdjur?

Svar;
Du hittar svaret högre upp.
Svar; Nej, det är något en gynekolog gör, det finns många olika sätt att skydda sig mot graviditet och spiral är ett av dem.
Svar; Nej, jag har inga husdjur. Jag har haft en ödla, som jag saknar. Sen har jag inga syskon heller. Vilket ibland kan vara lite tråkigt :P





Jag hoppas ni kan hjälpa mig på frågan som jag ställt i inlägget under detta. Jag behöver hjälp med idéer till en fortsättning på novellen...

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle frågar...

Jag har en liten fråga till er, eller ja. Den kanske inte är så liten men, vad ska hända?! Ge mig massor med förslag, för jag har inte en enda aning kvar, har några få kapitel klara åt er, men inte mer än det..


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter fifty-nine.



Alessa sprang emot mig när jag kom till skolan. ”Berätta allt. Precis allt.” Jag hann inte ens reagera innan hon hade kastat sig runt min hals och sagt att jag skulle berätta allt. Men jag gjorde som hon sa och hon brann, hon var hysterisk. Och jag visste inte riktigt hur mycket hon kunde kontrollera sig själv. Ryan kom emot oss, och skulle precis ge henne en kyss när hon knuffade bort honom och gick raka vägen mot Jen. Ryan stod som förstenad kvar och kollade efter sin hysteriska flickvän. Jag slöt upp bredvid Ryan och gav honom en kram. ”Vad var det med henne?” Han lät riktigt chockad, men det kan jag förstå, för jag har aldrig sett henne så någon gång, så jag tvivlar starkt på att han har gjort det. ”Justin var och fikade med Jen igår, jag berättade det för henne.” Han kollade storögt på mig, plockade fram sin mobil, och gick en bit ifrån mig. Alla bara lämna mig så här tidigt på morgonen.

När jag fick syn på Alessa igen kom hon gåendes emot mig med ett brett leende på läpparna, men hon höll sin hand i sin andra, precis som att hon hade ont. ”Tänk inte på det, Jen har ondare.” Jag suckade högljutt, och knuffade till henne i sidan. ”Du behöver inte skydda mig, jag kan ta hand om mig själv. Du kommer få massor med skit för det här.” Hon skakade på huvudet, och jag kunde inte undgå att höra Ryan vara minst lika hysterisk som sin flickvän var för mindre än 5 minuter sedan. ”Hur fan tänker du? – Nej, jag märker det. – Lärde du dig ingenting förra gången, när Selena var med i bilden?” Nej, nej. Han skäller på Justin. ”Ryan, ge dig. Det räcker nu, ingen av er behöver försöka rädda mig, förstår ni det. Du har vart bästa vän med Justin så länge jag kan minnas, så sumpa det inte över att ta min sida. Det räcker nu. Fan, ni två går mig på nerverna. Ta hand om era egna bekymmer och skit i mig, okej?” Nu var det jag som var arg. Riktigt arg var jag också. Alessa´s ansikte ändrade sig häftigt, men jag kunde inte bry mig mindre.

När jag gick in i skolan passade jag på att springa på toa, och där inne stod Jen hukad över ett handfat. ”Förlåt för det där, det är mitt fel.” Hon tittade upp på mig, och jag såg att hon hade en sprucken läpp. Hon svarade mig inte, men hon gav mig ett svagt leende. Jag struntade i att gå på toa, jag tog min väska och lämnade skolan istället. Jag mötte både Ryan och Alessa i dörren, men jag gav dem inte ens en blick. Jag är så trött på människor som tror att dem kan göra vad dem vill. Ska man inte kunna berätta någonting för dem mer, utan att dem ska skälla ut eller slå dem det handlar om? Mamma har åkt till Toronto och har tagit med sig Liam, hon tycker inte att alla andra ska ta hand om honom under tiden som jag går i skolan, så hon tar mer än gärna med sig honom. Jag är glad att jag har henne.

Väl hemma och i mitt rum så rotade jag i min väska efter min mobil, men hittade den inte, utan jag hittade lappen som satt på min bil dagen före. Jag tog med mig lappen och gick ut i min bil, där på instrumentpanelen låg min mobil, och lyste. Jag hade precis fått ett meddelande. Jag gick tillbaka in och upp på mitt rum, la mig i sängen och vecklade upp lappen. ”Förlåt mig.” Var det enda som stod på den, och jag visste direkt vem den kom ifrån. Jag kastade den mot papperskorgen men missade, men orkade inte gå upp och kasta den, så den fick ligga kvar där. Jag låste upp mobilen och såg att jag hade tre meddelanden, Justin, Alessa och Ryan. Dem tre människorna jag absolut inte hade någon lust att varken se eller prata med nu. Men jag öppnade Ryans först.

”Förlåt mig Clar. Men jag är så trött på att Justin sitter och gråter mot min axel över dig, och gör tvärt emot sig själv när jag inte är i närheten. Han sårar dig, och det sårar mig. Du är min flickväns bästa kompis och jag vill att du ska vara lycklig. Jag vill att du ska känna samma kärlek, som jag känner när jag ser Alessa. Jag vill att du ska vara glad. Snälla, förlåt mig
.”

Jag började faktiskt gråta över hans fina ord, och jag kan inte vara arg på honom, även om jag vill. För jag tycker inte att varken han eller Alessa har rätt att lägga sig i mitt liv. Jag ska kunna berätta saker för dem utan att dem ska försöka rätta till det. Jag öppnade det från Alessa, för att se om det var bättre eller om det var i samma stuk.

”Bästa vän, jag vill dig inget illa. Jag vill att du ska må bra, jag har sett dig krossad nu allt för länge. Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill hjälpa dig, jag vill kunna ge dig allt du saknar i livet. Jag hoppades verkligen att Justin skulle göra dig lycklig, för ni var så jävla vackra tillsammans. Fan, du förstår inte hur mycket jag vill döda honom bara för att han har sårat den mest underbara människan på hela jorden. Från en dålig sak till en bra sak. Jag och Ryan har valt att behålla barnet och jag hoppas verkligen att du vill bli gudmoder? Det skulle betyda allt för mig, för jag vet att du är den perfekta.”

Tårarna fortsatte rinna, och jag visste absolut inte hur jag skulle göra för att få dem att sluta. Hon visste hur man gjorde för att få mig att le, och det var precis det jag gjorde på slutet, när hon gav mig ett sådant ansvar. Jag kommer älska den ungen precis som att det vore min egen. Den enda nackdelen jag kan tänka mig är att Ryan troligtvis kommer fråga Justin om han vill vara gudfader. Men jag får ta det, jag ska inte förstöra mellan dem. Jag älskar dem alla. Nu var det bara Justins sms kvar, och jag tvekade en sekund innan jag öppnade det. Jag ville nog inte förstöra momentet då jag faktiskt kände mig lite glad, men jag tog tjuren i hornen och öppnade det.

”Clarissa Melissa Jones, född den 14 februari i Los Angeles. Jag är den största idioten som går i ett par skor, och jag erkänner det. Mitt hjärta svider, men det är garanterat inget mot vad ditt gör. Det enda jag gör är sårar dig, och jag vet inte vad jag ska göra. Jag har aldrig älskat en annan människa så mycket som jag älskar dig, och ja, jag vet att jag visar det förbannat konstigt. Kommer det en dag då du väljer att ta mig till dig så lovar jag dig, att jag ska visa dig hur mycket jag vill ha dig, och hur mycket jag är villig att kämpa för vårt förhållande. Du är näst intill mitt allt. Jag har mycket i mitt liv, mycket som står på spel, men vet du vad? Jag är villig att satsa allt, bara för att få tillbringa resten av mitt liv med dig.”



127
st som läste igår, men bara 5 som hade frågor. :P Okej! Här är i alla fall kapitel 59 :)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter fifty-eight.



Jag satt själv kvar i soffan där jag hade haft honom så nära mig en människa kan vara. Innan han gick pussade han mig på kinden och viskade att han älskade mig i örat på mig. Förstår han inte att han gör allt svårare för mig hela tiden, jag måste ta avstånd från honom. Jag kan inte träffa honom mer, det är enda sättet att komma över honom. Liam satt på golvet framför tv och kollade på tecknat. ”Det är snart läggdags.” Liam tittade upp på mig och gäspade. ”Sötnosen, vill du sova nu?” Han reste på sig och kröp upp i mitt knä. ”Ja, jag är jätte trött mamma. Justin har lekt med mig så mycket idag.” Åh nej, hur ska Liam ta detta nu då. Det kommer gå tillbaka till samma visa igen, han kommer inte prata med mig igen. Jag bar upp honom och styrde mina steg mot badrummet, vi borstade tänderna och så bäddade jag ned honom. Han somnade ganska på en gång.

Liam skulle vara med Jeremy under tiden som jag var i skolan. Så han skulle komma om bara några minuter och hämta honom. Liam satt vid köksbordet och åt fil och flingor. Själv sprang jag omkring och packade min väska med alla böcker jag hade spridit ut över hela huset. Inte nog med det så ringde det på dörren också. ”Hej Jeremy, kom in. Han är snart klar.” Sa jag stressat och han kom in och gick till köket på en gång, för jag pekade ditåt. ”Hur går allt med Justin?” Han lät lite irriterad, och jag hoppas inte att det berodde på mig. ”Jag vet inte, jag kan inte förlåta honom, det går inte.” Han nickade på huvudet och satte sig ned bredvid Liam. ”Jag som trodde jag hade uppfostrat min son ordentligt, men tydligen inte. Jag ska prata med honom.” Det var nog ingen idé att säga emot honom, det lät redan som att han hade bestämt sig.

När jag kom till skolan så stod Alessa och Ryan tillsammans vid hennes bil, och kysstes. Dem såg riktigt lyckliga ut, och jag ska inte förstöra för dem bara för att mitt liv går åt helvete. ”Hello turturduvor.” Dem log mot mig, och dem gick hand i hand mot skolan, med mig i släptåg. Vi satt tillsammans i ett litet rum och räknade matte, det var bara vi tre för Chaz var sjuk. ”Justin berättade om er igår. Han är uppriktigt sagt ledsen, och det säger jag inte bara för att han är min bästa vän. Han kommer snart slita håret av sig för din skull.” Jag kollade upp från matteboken och vart riktigt förvånad över hur han hade börjat prata. ”Vad berättade han?” Jag visste inte vad det var han hade sagt till Ryan, och jag har inget att dölja för varken han eller Alessa, så det gör mig absolut inget om Justin berättade att vi låg med varandra. ”Han berättade vad ni gjorde igår, och om hur du hade sagt att det inte skulle hända igen.” Jag räknade ut talet jag hade börjat med. ”Men jag kan inte vara med honom, två gånger gjorde han nästan samma sak mot mig, och jag orkar helt seriöst inte en tredje gång. Då kommer jag göra något värre än slita mitt hår, tyvärr. Jag älskar honom, och det kommer jag alltid göra. Han visade mig vad kärlek betydde, men det var även han som sårade mig mest.” Ryan nickade och det såg ut som att han förstod mig, men jag kräver inte att han ska stå på min sida i detta, han är bästa vän med Justin och har känt honom hela sitt liv.

Vi hade idrott efter matten och denna gång hade alla idrottskläder med sig, så det var bara att byta om till dem. Jag och Alessa stod på ena sidan av skåpen och Jen och hennes vänner på den andra sidan, och jag kunde hela tiden höra om hur hon pratade om Justin, men det var vid ett tillfälle jag la all min uppmärksamhet på henne. ”Efter skolan idag ska jag träffa Justin. Han skrev till mig igår, och frågade om jag ville ta en fika med honom.” Min haka åkte i golvet, och Alessa uppfattade också hennes ord, hon kollade på mig, troligen för att se hur jag reagerade, men jag blev bara så chockad att jag inte visste vad jag skulle säga. Hennes vänner blev helt till sig, jag förstår inte hur dem orkar, vill dem inte leva sitt egna liv, vill dem verkligen följa Jen och hennes fotsteg resten av livet. Det enda jag kunde tänka på under idrottslektionen var det Jen hade sagt. Egentligen ville jag skälla ut Justin, men nej, jag tänker inte lägga ned energi på honom mer, det kommer vara lättare för mig att glömma honom om han hittar någon ny.

Precis när jag gick ut från skolan tillsammans med Alessa och Ryan kom Chris mot oss, och han log. Han hade verkligen vackert leende, men jag ska inte tänka så. ”Clar, får jag prata med dig?” Ryan och Alessa kollade på mig med skeptiska blickar, men jag brydde mig inte. Jag har inga plikter till någon annan. ”Jag hör av mig senare.” Dem fattade vinken och gick mot bilarna, och jag vart kvar med honom. ”På festen, du var verkligen vacker, och… Jag gillar dig.” Hur kommer det sig att alla grabbar är så rak på sak nu för tiden, förut skulle dem skicka fram sin polare, eller en lapp. Nu kommer dem fram själva och säger något sådant. Jag blev stum, precis som jag har blivit en hel del dem senaste dagarna. ”Oj, ja vad ska jag säga? Tack, antar jag. Sen känner jag inte så för dig, eller jag känner dig inte.” Han kramade om mig, och den var verkligen varm och inbjudande. ”Men det kanske vi kan ändra på, en fika?” Han lyste upp, och vi gick tillsammans till min bil. ”Vart vill du fika?” Han skakade på huvudet. ”Bestäm du.”

Jag valde mitt och Alessa´s café, det är mysigt, och sällan mycket folk. Skönt med lite enskild tid tillsammans, så vi kan lära känna varandra. Saken är ju den att han absolut inte ser dålig ut, snarare tvärt om, han är faktiskt riktigt snygg. Och att grabbar fortfarande kollar på mig, när alla vet att jag har en son, det brukar inte vara så vanligt, det brukar oftast bli massa snack, men inget sådant har jag fått stå ut med. Saken har vart värre med alla Belibers. Jag tog en kaffe och en kladdkaksbit, Chris insisterade på att betala, så jag sa inte emot. Vi satte oss längst in i hörnet, han med ryggen ut mot resten av caféet, jag gillar inte att sitta med ryggen mot civilisationen efter allt jag har vart med om, jag kollar alltid bakom ryggen när jag är ute själv, och väljer helst att se allt.

”Hur är det att ha en son och gå i skola samtidigt?”
Han lät faktiskt riktigt intresserad, och det tvivlar jag lite på att han egentligen är. Men det visar väl sig senare om han verkligen är det eller inte. ”Det är jobbigt, men jag försöker så gott jag kan. Det är ingenting jag skulle rekommendera för andra om man säger så.” Jag skrattade lite när jag sa det där, men fortsatte. ”Men han är det bästa som har hänt mig, så jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.” Vi fortsatte prata om massor mellan himmel och jord. Vi satt säkert där i 2 timmar, innan det värsta av allt kunde hända. På MITT café av alla ställen kliver ingen mindre än Jen in, och hon har seriöst med sig Justin. Mitt hjärta krossades i två tusen bitar, men jag försökte att inte visa mig stött, då skulle bara Chris börja fundera och det fick han inte. Jag vill verkligen kunna behålla en vän, även om han känner mer för mig än vad jag känner för honom. Flera gånger märkte jag hur Justin tittade på mig, men jag gjorde allt för att inte ge honom min blick. Jag ville inte krossas mer än jag redan hade.

Jag hämtade mer kaffe till både mig och Chris, och precis när jag skulle gå från disken kom Justin, men jag bara vände på klacken och gick där ifrån, det såg precis ut som att han skulle börja prata med mig. Men jag ville inte lyssna, han ska ut ur mitt liv. När vi hade fikat klart var vi dem enda som var kvar på caféet, Jen och Justin hade gått för säkert 1 timme sedan, och Chris hade inte märkt något som tur var. Jag kunde kanske hålla masken ändå. ”Vill du att jag kör hem dig?” ”Ja, det vore snällt.” Vi gick tillsammans mot min bil, och på vindrutetorkaren satt det en pappersbit, som jag plockade bort och stoppade ned i väskan illa kvickt, jag förstod direkt vad det var. Chris beskrev vägen hem till sig, och han skulle precis hoppa ur bilen då han vände sitt ansikte mot mitt. Han pussade mig på kinden. ”Vi ses imorgon i skolan. Tack för en trevlig dag.” Jag log fånigt med hela ansiktet. ”Tack själv.” Det var absolut inget fel på Chris, en vacker dag kanske jag kan gilla honom, så som han gillar mig.



Glöm inte bort frågestunden under detta kapitel. Har ni frågon angående novellen ser jag helre att ni frågar där, än i detta kapitel. För då får jag chansen att svara på alla era frågor samtidigt.

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle fixar...

Jag tänkte jag skulle fixa en frågestund, för ni är väldigt många som ställer olika frågor, och jag orkar inte svara på alla i olika inlägg. Så nu har ni chansen att ställa era frågor. Inga frågor är dumma. :) Och jag lovar att svara på alla i samma inlägg om någon dag. Jag vet inte hur många dagar ni behöver på er för att ställa alla era frågor.

Ni kan fråga frågor om min första novell, My First Step Two Forever, och ni kan ställa frågor om min pågående novell He Is The Reasen Im Still Alive. Men ni kan även ställa frågor om mig personligen, jag svarar på allt. Från början tänkte jag vara anonym, men nej, vi ändrar på det. Så ställ era frågor! :)


Update... Ta tillfället nu och fråga allt, i detta inlägg!!!


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter fifty-seven.



Måndag och på väg till skolan. Ingenting har blivit bättre av att jag och Justin pratade som normala människor med varandra, snarare värre. Min kropp suktar efter hans på alla sätt och vis, mer och mer för varje dag som går, mina läppar skriker efter hans, dock inte så han hör det, utan så min hjärna snurrar oavbrutet med honom i mina tankar. Celia har flyttat, hennes pappa fick ett nytt välbetalt jobb i New York, så hon och hennes syskon lämnade Stratford tillsammans med deras mamma och pappa. Jag saknar henne fruktansvärt mycket, men jag har fortfarande kvar Alessa. När jag kom fram till skolan stod hon lutad mot sin bil och pratade i telefon, hon mimade att jag skulle vara tyst, så det var lika bra att jag gjorde som hon sa. Vi började gå mot dörrarna på skolan, och precis när vi kom fram slutade hon prata. ”Jag gjorde ett graviditetstest igår, och det visade positivt. Ryan vet inget, men jag ska berätta det för honom idag efter skolan.” Min haka åkte nog rakt ned i marken, jag var inte alls med på att hon skulle släppa bomben sådär rakt i ansiktet på mig. ”Okej, jag finns här, jag har gått igenom det en gång.” Vi kramade om varandra och gick in i skolan.

Fysik stod som nästa ämne på schemat, inget jag är intresserad av, så jag brukar sova bort dem lektionerna. Vår lärare Mr. Andrew gillar inte att jag gör det, men han har slutat att bry sig, nu hör jag bara massa suck och stön när han ser att jag lägger ned mitt huvud på bänken. Alessa har försökt peppa mig till att ta tag i skolan, men jag har ingen ork kvar i kroppen. ”Hörru, lektionen är slut, du kan vakna nu.” Alessa slog en bok i huvudet på mig, riktigt hårt. Kan tänka mig att hon är trött på att jag sover bort min skolgång. ”Ja, men slå mig inte i huvudet med en bok som är lika tjock som 100 serie tidningar är du snäll.” Hon skrattade bara åt mig, samtidigt som jag drog handen över bulan som säkert skulle börja växa. Vi hade lunch nu, och dem serverade spagetti och köttfärssås, helt okej enligt mig. ”Varför är inte Ryan i skolan?” Chaz kom gåendes och Alessa hade inte hört från Ryan på hela dagen. ”Han hade återbesök hos läkaren angående knäna.” Både jag och Alessa nickade, och fortsatte ta maten.

”Mamma, jag är hemma.”
När jag kom innanför dörren var det ingen som svarade, men dörren var olåst, så någon måste vara hemma. ”Hej, jag trodde din mamma sagt att hon skulle till Toronto, och hon frågade mig om jag kunde ta Liam tills du kom hem.” Justin kom upp bakom ryggen, och skrämde livet ur mig. Jag slog till honom på axeln. ”Du skrämde livet ur mig.” Han log mot mig, sitt förbannade sexiga leende. Jag vände mig, för att slippa se honom. Jag klarar inte av tanken av att ha honom runt mig när jag inte får röra honom. Han var på väg mot mig, och skulle precis ge mig en kram när jag backade undan och gick in i köket. Jag förstod att han vart förvirrad av situationen, men jag kan inte låta honom ta i mig. ”Får jag fråga dig en sak?” Han kom in i köket och ställde sig med armarna i kors lutad mot dörrkarmen. Jag plockade fram mat från kylen som jag hade gjort dagen före och stoppade in det i mikron. ”Klart du får.” Jag lutade mig mot diskbänken, men en flaska vatten i handen. ”Varför får inte jag röra dig?”

Min tomma tallrik stod framför mig på bordet och Justin satt mitt emot mig, men jag hade fortfarande inte svarat på hans fråga. Han kliade sig i huvudet då jag bytte ämne, men han lät det vara. Eftersom att jag bara hade använt en tallrik, en gaffel och ett glas så diskade jag det för hand. När jag stod där kände jag två armar runt min midja, hela min kropp stelnade till. Jag kunde inte röra mig, och absolut inte diska klart. ”Justin, snälla.” Han suckade bara och släppte mig. ”Vad är det?” Han satte sig ned vid bordet igen. ”Anledningen till att jag inte vill att du tar i mig är för att jag vill ha dig något så fruktansvärt.” Han tittade bara på mig, gjorde inte en enda min i ansiktet, utan satt som förstelnad. ”Dina äckligt sexiga läppar, dina sjukt djupa hypnotiserande ögon, din perfekta kropp, din jävla röst, allt med dig är så jävla underbart. Min kropp suktar efter din.” Nu stirrade han på mig, med öppen mun. Det såg faktiskt lite roligt ut, så jag kunde inte låta bli att le lite. ”Va?” Det var det enda han fick fram, sen fortsatte han stirra på mig. ”Du hörde mig.” Han trodde säkert att han hörde i syne, men så var inte fallet.

”Det är anledningen till att jag vill krama dig, för att få känna din kropp mot min, för jag vet att jag aldrig kommer få känna den på något annat sätt.”
Han hade äntligen fått tillbaka talförmågan och kunde prata med mig. ”Mamma, hur länge har du vart hemma?” Liam kom in skuttandes i köket och slog sig ned på en stol. ”I en halv timme kanske.” Han tittade ledset på mig. ”Och inte sagt hej till mig?” Jag fick lite dåligt samvete, så jag lyfte upp honom och satte han i mitt knä. ”Förlåt gubben. Ska aldrig mer hända.” Jag gav honom en kram, och sedan var allt tydligen glömt, för han hoppade ned från mitt knä och sprang upp på sitt rum. Justin tittade efter Liam där han sprang upp för trappen, och jag följde Justins rörelser. ”Åh, jag tror jag blir tokig snart.” Jag pustade och stönade, reste mig upp och gick ut i vardagsrummet, la mig raklång på mage i soffan. ”Vad är det?” Justin skrattade bakom mig, för jag tror han förstod lite, men kanske inte allt.

”Dem här dagarna tillsammans med dig, har fått mig att se dig på ett sätt jag inte hade tid med förut. Jag skådar allt med dig, hur du rör dig, hur du pratar, hur du kollar på mig. Och jag börjar seriöst bli galen.”
Jag låg fortfarande med huvudet nedtryckt i kudden, men jag kunde ändå se hur han log bakom mig. ”Sluta skratta åt mig, det är inte kul.” Han började skratta högt åt mig, han satte sig ned bredvid mig och la sin hand på min korsrygg. Jag stelnade till, och han skratta ännu mer. ”Sluta bete dig som att du vore nykär.” Jag fnös till åt honom och vände mig om, så att jag låg på rygg och hade honom på sidan av mig. ”Jag kan inte, det är något fel på mig.” Jag log så gott jag kunde utan att skratta. ”Det är det inte alls. Du har samma effekt på mig, men jag visar det inte. När du tittar på mig så smälter jag, och när du väl rör mig så går det en rysning genom min kropp.” Jag satte mig upp och gjorde det som min hjärna ville att jag skulle göra. Jag satte mig gränsle över hans ben och la mina händer runt hans nacke, samt tittade honom djupt i ögonen. Han stelnade till, och viste nog inte alls hur han skulle bete sig.

Jag började fiffla med hans skärp på byxorna, och han spände ögonen i mig, men han stoppade mig inte, så jag fortsatte. Jag kysste honom på halsen, och det var precis som att det var första gången, lika spännande. Han placerade sina händer på mina lår och började smeka dem. Jag hörde hur han försökte kontrollera sin andning, men det gick nog inte som han hade tänkt sig förstod jag, då jag hörde hur han drog efter andan när jag drog mina fingrar löst på hans mage under tröjan. Mina läppar hade äntligen hittat hans. Kyssen var så laddad, så passionerad och så magisk att jag trodde jag drömde. ”Är du säker?” Hans ord avbröt min dröm, och jag kom tillbaka till verkligheten, som visade sig vara densamma. Jag nickade bara som svar, och han la ned mig på rygg samt knäppte upp mina byxor och drog av mig min tröja. Hans beröring, så lugn och vacker på något sätt. Han har aldrig betett sig så här tidigare, och jag vet inte vad som fick honom att göra det nu. När alla våra kläder låg bredvid oss på golvet så trängde han in i mig. Min kropp gick automatiskt upp i brygga, och jag kunde inte förstå att detta faktiskt hände.

När vi hade fått på oss kläderna och verkligheten kom ikapp mig så förstod jag precis vad det var som hade hänt. ”Nej, nej, nej.” Mumlade jag för mig själv, trodde jag. ”Vad?” Justin hade hört mitt mummel, men kanske inte uppfattat det. ”Nej, inget.” Svarade jag så snabbt jag kunde, och gick därifrån. ”Säg inte att du ångrar dig.” Jag stannade till, det var precis det jag gjorde, men det kunde jag väl inte säga till honom. Han skulle tro att jag bara utnyttjade honom, och det gjorde jag verkligen inte. Jag följde bara min hjärna och vad den ville att jag skulle göra, men mitt hjärta skrek, det gjorde ont, alla gamla sår rev jag upp genom att göra det jag nyss gjort. ”Det vi gjorde var ett misstag, och kommer inte hända igen.”


Nu vill jag veta vad ni tycker om allt som har hänt. Är det bra eller är det dåligt?

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter fifty-six.



På morgonen när jag vaknade dunkade mitt huvud nå så fruktansvärt, och jag hade inte ett minne av kvällen efter att Chris hade bjudit mig på en grogg. Rummet jag låg i tillhörde inte mitt, men jag kände igen det och visste att jag befann mig hemma hos Ryan. Steg närmade sig dörren. "Är du vaken?" Alessa lät riktigt pigg, och hon satte sig ned i sängen. "Ja, men hämta en hink åt mig, och det är fort." Direkt jag sa hink så rusade hon ut och kom in lika fort efter. Jag kastade mitt huvud över säng kanten och spydde ur mig allt, som bara bestod av alkohol. "Ta en dusch, du blir att må bättre, gumman." Det var ingen fråga utan en order. När det kändes som att jag hade spytt klart gick jag ut och in i badrummet, och på vägen hörde jag både Justin och Ryan nere. "Snälla va med mig där inne." Alessa kom efter mig. När jag stod i duschen var det precis som att allt rann av mig. "Vad hände igår?" Jag tittade ut på henne genom duschväggen, hon satt på toastolen. "Vet inte om du vill veta." Hon tittade skeptiskt på mig. "Du och Justin hade en stor fight. Och han är där nere, ledsen över allt." Jag fick svårt att andas över det hon sa, jag är inte redo att ta mig an hans ursäkter eller vad han har tänkt sig. När jag kom ur duschen kastade hon massa kläder på mig, så det var bara att klä på sig och möta verkligheten.

Väl nere i köket blev det tyst när vi klev in, Ryan var den enda som tittade på oss. Han såg osäker ut när jag gick förbi dem och skulle ta vatten. Alessa satte sig bredvid Ryan och tittade på honom. "Ska vi gå?" Jag tittade på henne. "Nej, ska ni inte göra. Då går jag också." Justin tittade upp och mötte min blick, han såg riktigt ledsen ut. "Varför ser du så ledsen ut? Är du inte glad nu när du slipper mig?" Alessa spände ögonen i mig och suckade, precis som att jag gick över gränsen. Det var långt kvar till den var passerad. "Vad?" Hon svarade mig inte, så jag fortsatte psyka Justin. "Hallå, jag prata med dig." Jag kände irritationen komma krypandes. Han reste sig upp och ställde sig framför mig, hans tårar började rinna längs hans kinder. "Förstår inte du att jag älskar dig, det gör så jävla ont att veta att du inte är min längre." Jag log inombords, men rörde inte en min under tiden han pratade. "Synd om dig, det var du som dumpade mig. Eller har jag fel? Var det inte du som satt i mitt kök och uttalar dem få orden som lyder så här, jag vill göra slut?" Han flyttade sig närmare mig, så han stod för nära mig, enligt mig. Jag knuffade bort honom så att jag fick mitt space. "Jo, det var jag som sa det. Men jag ångrar mig." Jag började skratta, och kunde inte hejda mig. Alessa spände ögonen i mig igen och det gjorde så jag började skratta ännu mer. "Bara för att kändisen står framför mig och gråter samt säger att han ångrar sig gör mig inget. Du hade mig, men du lät mig gå, IGEN. Du har sårat mig, och det värsta är att du har sårat min Liam. Han saknar dig som fan, och han gråter, och vet du hur det känns när ens son gråter?" Alessa och Ryan hade smitit ut ur köket, och jag förstår dem. Vi var inte snälla mot varandra. Tårarna rann på mig också, det gick inte att hejda dem. Jag ville inte se honom mer, han har sårat mig så det räcker. Han sa inget utan lät bara tårarna rinna och tittade på mig. "PRATA MED MIG NU NÄR DU HAR CHANSEN, FÖR SEN FÖRSVINNER JAG." Jag skrek åt honom, för han vägrade prata med mig.

Två timmar senare satt vi fortfarande kvar i köket, fast denna gång hade jag en huvudverkstablett i mitt glas. Allt skrikande och gråtande hade gjort huvudverken ännu värre. Jag har aldrig vart så här bakis efter en fest någonsin, så jag mår nog antagligen som jag förtjänar. ”Jag klarar mig inte utan dig.” Han tittade upp på mig efter en evighet av tystnad, kändes det som. ”Men vad är det som säger att jag skulle ta tillbaka dig? Du slet bokstavligen ur mitt hjärta och trampade på det när du gjorde slut. Du måste förstå att bara för att du är Justin Bieber kan du inte behandla folk hur som helst, och sedan tro att allt är okej.” ”Det gör jag inte heller.” Jag hann knappt säga klart min mening innan han började prata. ”Är Liam arg på mig?” Han lät uppriktigt ledsen när han nämnde Liam, och visst kan jag förstå honom att han inte ville såra Liam i allt detta. ”Nej, han är mer arg på mig än på dig. Så du lyckades att vända det enda jag älskar emot mig.” Han reste på sig, precis som att han skulle gå, men han gick till diskbänken istället och tog ett glas vatten. Han mumlade för sig själv, där han stod med ryggen mot mig. ”Vad är det du säger? Jag hör dig inte.” Han vände sig om, och jag såg att han tog ett djupt andetag. ”Jag älskar dig, och jag är villig att göra vad som helst för att få dig tillbaka.” ”Du kan lika gärna dumpa mig igen då.” Jag reste mig upp och gick ut från köket, och jag hörde att han blev arg, han kastade glaset i golvet och slog i något. Jag blev lite rädd, men jag visste att han aldrig skulle röra mig.

En vecka har gått och jag har varken sett eller hört något från Justin. Skolan skiter sig, precis som allt annat. Liam vägrar lyssna eller prata med mig. Jag vet inte längre vad jag ska göra, inget av det här är mitt fel. Men ändå är det jag som mår dåligt. Justin gick som tur var inte ut med vårt förhållande, Jen har slutat trackaserar mig och det är skönt. Jag orkar inte med mer problem. Dem växer som ogräs i mitt liv så det räcker. ”Liam, ska vi åka hem till Bruce och Diane?” Jag försökte med allt, allt för att Liam skulle förstå att jag inte har gjort något. Vi satt tillsammans framför tv:n och han nickade lite försiktigt. Troligtvis för att inte visa att jag gjorde något bra. När vi kom hem till dem var dem så välkomnande, att jag funderade om jag kommit rätt. Justin var ute med Ryan, så jag passade på att hälsa på dem då. ”Gumman, hur är det med dig egentligen?” Diane är så otroligt snäll mot mig, och jag har en axel att gråta mot om jag behöver, men jag försöker alltid visa mig så stark jag kan framför Liam. ”Jag överlever, men mer är det nog inte.” Hon tittade oroande på mig, men frågade inget mer utan gav mig en varm kram som tröst istället. Liam och Bruce busade med varandra. ”Jag går upp till Justins rum en vända, om det är okej.” Diane tittade på mig, och log lite smått. ”Självklart gumman.” När jag kom in i rummet så luktade det verkligen honom. Han hade sin resväska öppen mitt på golvet, och jag såg alla nya kläder han hade köpt. Riktigt snygga, han har en snygg stil, hela han är snygg. Han hade massa nya kort på väggen, bland annat på oss två. Jag gick fram och kollade på dem, vi var verkligen lyckliga på dem bilderna. Vi var väl allt annat än vad vi är idag. När jag lärde känna honom var han en människa jag önskade jag hade träffat för flera år sedan, han var underbar, men vad hände sedan? Allt gick fel på vägen, det är väl mitt fel allt. Jag drog mina fingrar över hans ansikte på ett kort. ”Jag älskar dig, och kommer alltid göra det.” Mina tårar började rinna, som vanligt när han befinner sig i mina tankar. ”Jag älskar dig också.” Det kom som en viskning, men inte från min mun.

Det var Justin som hade kommit, han stod i dörröppningen. Jag kunde inte hejda mig själv så jag gick mot honom och direkt in i hans famn. När hans armar hamnade på min rygg kom den där underbara känslan tillbaka, precis som att inget hade hänt. ”Fan, varför får du mig att må så här. Du sårade mig nå så fruktansvärt.” Han strök mig över ryggen och pussade mig på huvudet flera gånger. ”Om jag kunde, skulle jag ta bort din smärta.” Vi stod så där ett tag, och jag hörde att Diane ropade på Liam, hon var nära oss, det kunde jag höra. Men jag visste inte hur nära. ”Liam, kolla.” Jag förstod att hon stod i trappen, men jag ville inte släppa Justin, jag ville inte att han skulle försvinna igen. Han får inte försvinna. ”Mamma, Justin?” Liam lät skärrad. Jag släppte taget om Justin, och kollade förbi honom, för att möta min sons chockade ansikte. Han hade nog troligtvis inte hört när Justin kom hem, så han blev nog lite förvirrad när han såg oss. ”Ja, gubben. Vad är det?” Jag satt på huk så att jag skulle kunna krama om honom. ”Är ni vänner igen?” Jag ville inte släppa Liam, då kanske han inte vill prata med mig igen. Hans fråga behövde jag inte ens svara på. ”Vänner?” Justin tittade ned på oss och sträckte fram sin hand, utan att tveka tog jag den i min. ”Vänner.”

Jag och Justin satt i soffan tillsammans, Liam lekte vidare med Bruce, eller jag sa att han skulle det, så att jag och Justin kunde prata. ”Är det något mellan dig och den där grabben från Ryans fest?” Han lät osäker när han frågade, och samtidigt satt han och fingrade på tv-dosan, han sökte aldrig min blick. ”Nej, det är det inte.” Mitt svar var enkelt, den enda jag vill ha är Justin, men jag kommer inte låta det gå för fort, om det någonsin kommer bli något mellan oss. ”Varför gjorde du slut med mig? Du säger att du älskar mig, så jag måste fråga. Vad gjorde jag som inte var okej. Det måste ju vara något med mig som du inte gillar.” Han tittade hastigt upp och mötte min blick, skakade på huvudet och flyttade närmare mig då vi satt på varsin sida av soffan. ”Det finns inget jag inte tycker om hos dig. Tro inte det, felet är hos mig. Att jag trodde allt skulle bli lättare, att vi skulle slippa sakna varandra, att vi skulle kunna gå vidare och vara lyckliga utan varandra. Jag kan inte ge dig allt du behöver, jag kan inte, bara just därför att mitt namn är Justin Bieber. Du behöver mig då jag är borta, precis som jag behöver dig. Jag har gjort samma misstag för många gånger för att du ska kunna lita på mig igen, och jag förstår dig. Du har allt jag någonsin har önskat mig, och jag bara kastar iväg det.” Så där mycket har inte han sagt till mig på jag vet inte hur länge. Jag blev alldelens tagen av allt han sa, trodde han verkligen att vi skulle kunna vara ifrån varandra? Att vi skulle må bättre. Allting bara snurrade i mitt huvud, jag behövde luft för att ta in allt han hade sagt.



Jag vet att mina kapitel inte är långa, men som ni kanske har märkt så får ni allt fler ju kortare dem är, och det är väl det ni vill? Ha fler kapitel? :) Jaja, skit samma, dem är så korta. Ge mig kommentarer.

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle förklarar...




Jag vet att dem första tyvärr inte finns om man trycker på den novellen, och jag har ingen aning om varför. Jag vet inte hur man gör för att få den lilla klickbara delen längst ned på sidan där det står "Äldre inlägg".. Så då har jag istället letat reda på i vilken månad den första delen ligger i, så om du klickar på här på Chapter One, så ska du komma till första kapitlet, någon stans på sidan :P

Jag blir jätte glad när ni ställer mig frågor, men fruktansvärt frustrerad på att jag inte kan hjälpa er på lättaste sätt :P Men nu iaf så fick du lite hjälp, så mycket jag kan.

Håller på och skriver på 58, så ni har lite att se fram emot! :)


BTW; Chapter fifty-five ligger under detta. :)


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter fifty-five.



Jag tittade inte ens på Justin som satt vid köksbordet, utan gick direkt till kylskåpet och plockade fram apelsinjuicen som stod färdigblandad där inne. Jag satte mig mitt emot honom när jag hade glaset i handen och smuttade på det samtidigt som jag skådade det vackraste jag någonsin sett i mitt liv. Tillslut möttes våra blickar, men ingen sa något, det var fruktansvärt spänt mellan oss. Justin ställde sig upp och lutade sig över diskbänken med ryggen mot mig, och gav ifrån sig en djup suck. ”Jag vill göra slut.” Hans ord kom ur hans mun som en viskning, men jag hörde klart och tydligt vad han sa. Tårarna jag trodde att jag hade slut på kom rinnandes, men jag sa inget eller rörde mig inte. Allt var precis som det var dagen före hemma hos Ryan, då jag satt i fåtöljen helt förstenad. Jag reste mig upp efter 10 minuter, gick raka vägen upp på mitt rum och hörde inte ett ljud mer ifrån honom.

Jag plockade upp min mobil och skrev till Alessa att han dumpade mig. Hennes svar kom 1 minut senare där hon frågade om han var dum i huvudet. Jag kunde inte låta bli att le lite åt hennes sms, men samtidigt var det glädjelöst. Ingenting kan få mig att må bra nu, inget. Justin var mitt ljus, men han släckte det och gick. Jag låg i min säng hela den dagen, Liam kom upp till mig och la sig bredvid mig när klockan var runt 8 på kvällen. ”Mamma, får jag inte träffa Justin mer?” Jag hörde på honom att han var nära till tårar, och det var det här jag inte ville från början. Jag ville inte att min son skulle hamna i kläm om jag gick in i ett förhållande. Men vad skulle jag göra? Allt var redan försent. ”Det beror helt på honom gubben. För mig får du det.” Han låg framför mig i sängen och gosade in sig i mitt bröst. Mamma hade redan gjort honom klar för natten så han fick sova bredvid mig.

Dagen efter gick jag inte till skolan. Mamma förstod mig, och hon viste redan innan jag kom ned på morgonen att han hade tänkt lämna mig, det var därför hon tog med sig Liam och gick, och det uppskattar jag från henne. Liam hade inte behövt vara med och se eller höra det. Alessa kom hem till mig efter skolan, och jag låg fortfarande i sängen. Samma kläder hade jag på mig från gårdagen också. ”Gumman, du kan inte ligga här hela livet.” Hon strök mig över ryggen och mina tårar kom tillbaka. ”Jag vet inte vad jag ska göra.” Mina ord var som viskningar, så jag hoppades att hon hörde mig. ”Du ska visa honom att du är värd något bättre.” Jag visste att det hon sa var sant, han var inte värd mig, men just nu kändes det som att inget kunde bli bättre.

Efter flera timmar i sängen och Alessa bredvid mig som försökt att muntra upp mig så satt vi tillsammans i soffan och drack kaffe. Jag mådde lite bättre, men ändå inte. ”Ryan ska ha fest imorgon, kom för min skull?” Hon lät verkligen bedjande. ”Okej.” Hon tittade förvånat på mig, troligtvis för att hon trodde hon skulle vara tvungen att tjata med mig, men inte behövde. Även om Justin skulle vara där så skulle jag gå dit, han skulle inte hindra mig från att umgås med mina vänner.

Resten av dagen spenderade jag med henne och Celia på staden, vi shoppade och skrattade även om mina skratt oftast var en fasad för att slippa alla frågor. Jag hittade en riktigt snygg klänning som jag skulle ha på mig på festen, jag viste att den skulle ge mig massa blickar, och det var det som var meningen. När jag kom hem på kvällen satt mamma vid köksbordet och höll på med massa papper. ”Hej mamma.” Jag lät glad, men det var långt ifrån sanningen. ”Hej gumman, hur mår du?” Hon tittade skeptiskt på mig, precis som att jag skulle ljuga för henne, men det skulle jag aldrig göra. ”Åt helvete, men han ska få se vad han går miste om. Du tar med dig Liam imorgon va?” Mamma ska åka till Toronto, så hon har lovat att ta med sig Liam. ”Ja, jag lovade dig det. Ta det lugnt hos Ryan bara, jag vet att du inte mår bra och vill inte att något händer dig.” Jag förstår hennes oro, jag har haft mina stunder då jag supit till lite för mycket då jag vart ledsen.

På kvällen när jag var klar väntade jag på att Alessa skulle hämta upp mig. Eftersom att hon inte kan dricka så skulle hon köra, så hon lovade att köra hem mig på kvällen, och ta hand om mig. Vilket jag är tacksam över, för kvällen kan spåra ur, jag vet inte riktigt själv hur jag vill att den ska sluta, sådant som återstår. Det tutade till utanför så jag antog att Alessa redan var här, jag satte på mig mina klackar, tog min väska och gick ut. ”Oh, vilken hottie.” Jag snurrade ett varv så hon skulle få se hur hela klänningen såg ut på. Hon gjorde tummen upp och jag hoppade in i bilen. Innan vi kom fram till Ryan som bor max en kvart ifrån mig så hade jag redan dragit i mig 3 cider. Mamma var snäll och köpte 5 st. åt mig, sen är det ju alltid folk som bjuder på sprit.

När vi kom fram till Ryan så var festen redan i full gång, folk hängde i buskarna utanför och musiken dunkade ut. En härlig känsla spred sig i min kropp och jag kände direkt för att verkligen släppa låss. Inget skulle få hindra mig och absolut inte Justin, som jag visste befann sig någonstans under detta tak. Ryan mötte upp mig i hallen med en busvissling. ”Du ser riktigt bra ut.” Han kramade om mig. ”Du vet om att Justin kommer göra allt för att få tillbaka dig, nu när du går klädd så här?” Han viskade i mitt öra, troligast för att ingen annan skulle höra, men jag fnyste bara åt honom och gick in i köket. Jag öppnade en ny cider och strosade omkring ett tag. Som vanligt befann sig Jen på festen, men hon var för full för att uppfatta mig, vilket var skönt, hade nog med problem. Troy kom fram till mig och gav mig en kram. ”Du är riktigt vacker ikväll. Fast det är du jämt.” Jag har länge haft på känn att han känner något för mig som inte jag känner för honom. Fast tänkte jag efter så var han inte så ful han heller, och en helt underbar vän. ”Du ser inte heller så dålig ut.” Jag flirtade lite med honom men gick vidare in i vardagsrummet.

När mina cider var slut gick jag ut i köket och skulle precis blanda mig en grogg men Chris kom upp bredvid mig, och placerade sin hand på min korsrygg. ”Jag kan blanda en god åt dig.” Han flirtade lite med mig, och jag gillar honom, han är skön. ”Ja, varför inte?” Han tog vodka flaskan från bordet och hällde i lite mindre än halva glaset och sedan hade han i lite citronjuice och sedan sprite. Jag smakade lite lugnt på den, och den var sjukt god. ”Tackar, den smakade riktigt bra.” Han log mot mig. ”Ska vi dansa?” Jag nickade lite på huvudet och tog min grogg. Vi gick tillsammans ut i vardagsrummet och ställde ifrån oss våra glas på bordet, sedan gick vi tillsammans dit där det fanns plats. Han placerade sina båda händer på min korsrygg, det hade komiskt nog blivit en lugn låt, så vi dansade tätt ihop. Samtidigt som han lät sina händer vandra längs min rygg, såg jag att Justin stod i hörnet av rummet och inte såg speciellt glad ut. Så jag blinkade till med ena ögat och kysste Chris på halsen. Han gillade det, för hans händer vandrade ned till min rumpa, och stannade där.

Vi gick tillsammans ut på baksidan då han skulle röka, men det var fruktansvärt kallt ute. ”Vill du låna min tröja?” Innan jag hann svara så hände den över mina axlar och jag tackade honom. Han frågade mig om jag ville ha en cigg, men jag tackade nej. Jag behöver inte gå över gränsen helt ikväll. Det räcker med att jag dricker. Min grogg var sedan länge slut och jag hade redan dragit i mig två till. Allt snurrade i mitt huvud men jag kände mig lugn. En skön känsla. Vi hamnade tillsammans på dansgolvet igen och hans händer vandrade över min kropp. Helt plötsligt hade jag en hand runt min handled som drog mig bort från vardagsrummet och in i ett sovrum. När jag vände mig om såg jag att Justin stod lutad mot dörren.

När han inte hade sagt något på 10 minuter fick jag nog. ”Vad tror du att du håller på med?” Han kollade bara på mig. ”Vad jag gör? Vad gör du själv?” Jag la mig ned i sängen och suckade. ”Vill du att jag ska påminna dig om att det var du som dumpade mig? Så jag är fri att göra vad jag vill. Låt mig vara.” Han kom emot mig och drog upp mig sittandes och satte sig bredvid mig, men höll fortfarande min hand i sin. Jag fick nog av hans förbannade tystnad så jag reste på mig och gick ut, men han följde efter mig. Väl i köket fick jag nog av det också. ”SNÄLLA, LÅT MIG VARA, VAD ÄR DET DU INTE FÖRSTÅR?” Han kollade skräckslaget på mig, samtidigt som han troligtvis letade efter ett bra svar i sin hjärna. ”Jag älskar dig, Clar. Vad är det du inte förstår?” Alla i köket kollade på oss, men jag fortsatte precis som att han inte hade sagt det där sista.



Nästa kapitel kommer nog kanske någon gång imorgon. Hoppas ni gillar det. :)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter fifty-four.



”Jag älskar dig Clar och jag längtar så fruktansvärt mycket efter dig. Jag vill aldrig mer uppleva dessa månader ifrån dig igen.”
Justin ringde mig dagen innan han skulle komma hem, och förklarade allt för mig. Hur han kände och hur mycket han saknade mig. Jag började gråta, som vanligt. Lipsill som man är. ”Jag älskar dig också, men jag vet inte om jag klarar av det här nå mer.” Han blev helt tyst i telefonen, jag trodde nästan att han hade lagt på, men sedan hörde jag andetag i andra änden. ”Vad menar du?” Jag hörde på långa vägar att han grät, precis som jag. Det var det här jag menade, vi kunde inte ens prata i telefon utan att vi skulle börja gråta. ”Vi kan inte ens vara ifrån varandra i 2 månader, så hur kommer det bli när dina sommar turnéer kommer och du blir borta i mer än ett halv år? Vi bryts sakta ned, märker du inte det? Vi mår dåligt av det här, och du kan inte lämna allt du har byggt upp för att vara med mig, och jag skulle aldrig låta dig göra det heller. Så det kanske är lika bra vi lämnar detta och går vidare.” Jag hörde hur han hela tiden försökte få fram en mening, men att det inte gick. Han avbröt sig själv hela tiden, och det var jobbigt att höra.

Liam var tillsammans med mamma hemma hos Diane och Bruce, dem har vart där ganska mycket dem senaste dagarna och det gör mig glad. När Justin kommer hem kommer jag inte hindra Liam från att träffa honom, om Justin vill det såklart, men jag tänker göra allt för att jag ska slippa vara med. Jag vet fortfarande inte vart vi står, men det lär märkas imorgon då han kommer hem. Ryan och Alessa kom precis hem från deras resa som gick till Miami, så jag ska snart över till Ryan för att kolla till dem.

”Hej Clar. Du ser inte så pigg ut, har det hänt något?”
Ryan är alltid lika snäll och glad när man kommer, spelar ingen roll om hur man mår, han får en alltid på lite bättre humör. ”Justin.” Det var det enda jag behövde säga, han förstod mig, och lät det vara, istället drog han in mig i en jätte kram och strök mig över ryggen. Jag kände hur mina tårar började rinna, och jag hörde mig själv hur jag snyftade. Ryan kollade på mig och strök undan mina tårar. ”Vännen, gråt inte, snälla.” Jag log lite halvhjärtat. ”Jag ska försöka att låta bli.” Alessa hade kommit fram i dörren och stod nu och kollade på oss. Ryan mimade Justin till henne, så att hon inte skulle fråga något. Men hon omfamnade mig i en lika varm och go kram som Ryan nyss gett mig.

”Hur har ni haft det?”
Vi satt tillsammans i soffan och drack kaffe. Dem såg verkligen nykära ut, och sådant gör mig glad. Jag är så sjukt glad för Alessa´s skull. Hon skulle nog inte kunna hitta en bättre kille. ”Vi har haft det sjukt bra, men veckan gick för fort.” Alessa kollade på Ryan när hon svarade och fick genast respons av honom genom att han nickade, och höll med henne. Det ringde på dörren så Ryan gick för att öppna. ”Kan du bevara en hemlighet?” Alessa kollade allvarligt på mig, och jag nickade. ”Självklart, vi är bästa vänner.” Hon kollade mot hallen för att se om Ryan var på väg. ”Jag tror att jag är gravid.” Jag tappade hakan och kände hur mitt döda leende kom tillbaka, och var äkta. ”Oj, jag vet inte vad jag ska säga. Grattis?” Med en frågande röst, hon kollade ned på sina händer som hon hade i knä. ”Jag vet inte om jag vågar säga något till Ryan.” Jag skakade hysteriskt på huvudet. ”Du måste, gör du det inte och han kommer på det så blir det nog inte så kul.” Hon nickade och hyschade mig. Chaz kom in och kastade sig över mig. ”Chaaaziii is in dah house.” Skrek han och satte sig mellan mig och Alessa. Vi skrattade åt honom och slog till honom på varsin axel.

En halv timme efter att Chaz hade intagit huset så beställde vi pizza och valde att se på film, men ingen av oss kunde välja en film, så tillslut drog Ryan med handen över DVD hyllan och Chaz sa åt honom att stanna. Bankok Hilton blev det, med Nicole Kidman. Den filmen är riktigt bra faktiskt, men den är skrattretande, man blir lite irriterad. Mitt under filmen fick Ryan ett sms som gjorde honom osäker. Han började vända och vrida på sig där han satt i soffan tillsammans med Alessa, jag och Chaz hade varsin fåtölj. Ryan satt och kollade på mig med jämna mellan rum och det störde mig tillslut. ”Vad är det Ryan? Varför beter du dig konstigt?” Var jag den enda som hade märkt något, för både Chaz och Alessa tittade frågandes på mig och vidare mot Ryan som nästan slet sig i håret. ”Bli inte arg på mig nu. Men din vän är här vilken sekund som helst.” Jag förstod på en gång vem han pratade om, jag blev som fastfrusen, jag kunde inte röra mig på något vis. Jag ville inte träffa honom. ”Han vet inte om att du är här, det enda jag fick i ett sms var. Jag är hos dig om 5.” Ryan läste sms:et och jag satt fortfarande helt stilla. Alessa kollade på mig och försökte få kontakt med mig. Hon knäppte till med fingrarna framför ögonen på mig. ”Jag ska nog gå hem nu.” Var det enda jag sa, och reste på mig.

När jag kom ut i hallen och skulle sätta på mig skona ringde det på dörren och handtaget åkte nedåt, men som tur var, var det Alessa som tog emot pizzan och hon har en tendens att låsa dörrar, så jag tog mina skor i handen och sprang ut på baksidan. Allt för att inte träffa honom. Jag sprang hela vägen hem, där ingen annan är jag själv var hemma. Jag gick raka vägen upp på mitt rum, kastade mina kläder i en hög på golvet och gick in i badrummet för att borsta mina tänder. Klockan var inte mer än 7 på kvällen, men jag orkade inte vara vaken nå mer, jag ville inte befinna mig i verkligheten. Jag bäddade ned mig direkt jag var klar, och konstigt nog somnade jag nästan på en gång, det måste ha berott på alla tårar jag fällt under en dag. Den sista tanken jag tänkte innan jag somnade var, varför var han hemma idag, han skulle komma imorgon.

På morgonen när jag vaknade hörde jag röster från nedervåningen, en jag aldrig skulle glömma. Mamma viste inget om vårt förhållande, så jag kan förstå att hon släppte in honom denna gång. Liam skrattade och hade verkligen kul. Jag sneglade en vända på klockan och såg att den redan var 12. Jag kan inte ha sovit i 17 timmar, eller så har jag gjort det och allt beror på att jag vart stressad den senaste tiden och att jag har känt mig sjuk i kroppen. Äntligen kunde jag nog slappna av, och det var riktigt skönt att få sova ut. Jag orkade inte ligga kvar mer så jag drog på mig en mjukisdress och gick ned för trappen, i köket satt dem alla, mamma, Justin och Liam. Alla tittade upp på mig när jag kom in, men mamma tog Liam och gick ut, utan att ens säga god morgon, som hon alltid brukar göra. Jag hörde hur ytterdörren slogs igen, och jag fattade ingenting.



Kom igen nu, ge mig era kommentarer :)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter fifty-three.

En månad. En månad har gått och jag har inte fått känna Justins perfekta och fylliga läppar. Jag mår illa av bara tanken, tanken av att han spenderar mer och mer tid med Selena för varje dag. Jag har förbjudit mig själv att gå in på internet, för jag vet själv att jag bara blir sårad, men jag kan inte hjälpa det. Liam frågar varje dag efter honom, och nu vet jag inte längre vad jag ska svara, för jag vet inte om vi fortfarande är tillsammans. Ett sms dyker upp då och då från honom, men det är inget jag svarar på, för jag tycker inte att han visar det han skriver. ”Clar, vad tänker du på?” Alessa slog till mig på axeln, det var inte första gången den senaste månaden jag hade stängt av inne i klassrummet för att sjunka in i mina tankar. Jag tittade bara på henne, utan att svara, så jag tror hon förstod för hon frågade inget mer.

I matsalen satt vi tillsammans, Celia, Alessa och sen en ny kille i klassen, Troy. Han är nyinflyttad från Toronto, och hamnade i vår klass. Det är jag mycket glad över, han är jätte snäll och jag kan prata med honom. Vi spenderar mycket tid utanför skolan, vi fikar tillsammans och han brukar vara med mig och Liam i lekparken dem få gångerna vi är där. ”Du måste sluta tänka på honom nu, du kommer bli helt galen snart.” Nu var det Troy´s tur att väcka mig ur mitt dagdrömmande. ”Jag vet inte vad jag har gjort för fel. Varför vill han inte ha mig mer?” Dem tittade alla på mig som att jag vore dum i huvudet. ”Det är han som missar något, kom ihåg det. Det är han som borde tråna efter dig.” Dem hade ju rätt egentligen, men det är så svårt för mig att förstå det. Jag älskar honom, samtidigt som jag bara vill att han ska försvinna ur alla tidningar och allt annat han är med i.

När jag kom hem efter skolan så var Liam och mamma hemma, dem stod i köket tillsammans och gjorde mat. På köksbordet stod det en stor, och då menar jag stor, bukett med stora röda rosor. ”Mamma, vad är det där?” Jag pekade på blommorna och kollade frågandes på henne. ”Läs.” Då var dem ju inte till henne i alla fall, så jag gick fram mot bordet, och det var inte ett vanligt litet kort som brukar sitta på en blomma, utan ett brev, där mitt namn stod på kuvertet. Jag tog det och gick upp på mitt rum, efter att jag räknat rosorna. Åtta stycket, och så vitt jag vet betyder det, ”Jag är din tills döden skiljer oss åt.” När jag kom upp på mitt rum la jag mig ned i sängen och öppnade sakta kuvertet, och i där låg det ett A4:a papper, handskrivet och jag såg direkt att det var från Justin. Man kan inte ta fel på den handstilen.

Hej Clar. Jag ska försöka förklara för dig hur jag känner och varför jag skickar dig detta. Jag saknar dig, det gör ondare och ondare för varje dag som går utan dig. Egentligen har jag ingen aning om vad du tänker, men jag kan föreställa mig, du funderar säkert om jag har något på gång med Selena, och det svaret är blankt nej. Vi är bara vänner. Det är dig jag vill leva med, men jag vet inte hur det ska gå till. Vi lever två helt olika liv, och det är sorgligt för jag vill inte släppa dig. Men jag kanske inte har något annat val? Alla sms jag har skickat till dig har vart så jag känner, men inte ett enda har du svarat på. Så jag vet inte hur du vill ha det. Allt är jobbigt, riktigt jobbigt, för jag kan inte dölja mina känslor längre, allt fler människor frågar mig hur jag mår och vad jag tänker på, jag dagdrömmer allt oftare och det irriterar folk. Jag drömmer om dig, att ha dig i mina armar, att få möta dina perfekta läppar. Det är dig jag älskar, åtta rosor Jag är din tills döden skiljer oss åt. Du får mig att känna något jag aldrig känt förut, din harmoni som du utstrålar får mig lugn, du är ärlig, även om du vet att det sårar mig. Jag skulle kunna fortsätta skriva hela dagen om hur du får mig att må, men jag vet inte ens om du har läst hit. Snälla Clar, en gång för allt. Vill du inte ha mig mer, säg det, spelar ingen roll hur du gör det, bara du gör det, för jag orkar inte gå omkring och fundera mer. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket, och jag vill att du ska älska mig minst lika mycket tillbaka. // Din föralltid. <3

Mina tårar dem rann, och jag kunde inte hejda dem. Varför skulle han få mig att må så här? Han av alla människor, han som befann sig i ett helt annat land, han som hade flera miljoner tjejer efter sig, varför valde han mig? Tankarna drog iväg till en helt annan dimension och jag kunde inte hejda dem. ”Mamma, varför gråter du?” Liam har sett mig gråta allt fler gånger nu än under hela hans livstid, det är inte bra för honom. Jag vill inte att han ska minna sin barndom genom mina tårar, jag vill att han ska må bra och självklart vill jag också må bra, men det kommer inte gå om jag ska fortsätta förhållandet med Justin. Min svartsjuka över att han har andra tjejer runt sig driver mig till vansinne. ”Jag vet inte, älskling. Men vi glömmer det nu, vi går ned till mormor.” Jag lyfte upp Liam och gick ned till mamma som fortfarande stod i köket. Hon mötte min lidande blick när vi kom in och hon såg riktigt orolig ut. Liam satte sig på golvet bland alla hans leksaker och jag tog vasen med rosorna i och vek ihop dem för att sedan kasta dem i soporna. Mamma kollade förskräckt på mig. ”Fråga inte.” Hon slutade titta på mig, och koncentrerade sig återigen på maten.

Dagen efter i skolan så var Celia sjuk och Alessa hade tid hos tandläkare på morgonen så hon skulle komma lagom till lunch. Troy mötte upp mig i kapphallen med sina engelska böcker i handen. ”God morgon, hur är det med dig?” Hans lugna röst på morgonen var alltid behaglig, tillskillnad från massa andra som skrek och hade sig i kapphallen. ”Har mått bättre.” Jag orkade inte föra en konversation och han förstod mig, så han var tyst. Man behöver aldrig säga någonting till honom, han förstår ändå, och det är fruktansvärt skönt. Vi gick tillsammans till klassrummet och jag kände att han tittade på mig, men det var inget jag orkade lägga någon energi på. Vi satt bredvid varandra och hjälpte den andra om den behövde hjälp, och det verkade som att Troy inte förstod någonting, för han frågade mig hela tiden. Efter engelskan skulle vi ha haft matte, men det visade sig att vår lärare var tvungen att göra något annat, så vi fick håltimme.

Vi satt tillsammans i en gammal soffgrupp, det var jag, Troy, Chaz och lyckligtvis Ryan. Han har äntligen kommit tillbaka till skolan, och har absolut inte missat speciellt mycket. Han kan gå helt utan problem och kan nog till och med spela hockey när den säsongen börjar, vilket är hur bra som helst, för han är den samma Ryan igen, lika glad och sprallig. ”Så, hur går det med Justin?” Chaz kan vara en riktig idiot ibland, men jag förstår honom, han vet ju inget, så antagligen därför han fråga. ”Jag vet inte vad jag känner längre.” Ryan höll på att sätta sin Cola i halsen, för han började hosta. Dem tittade på varandra precis som att jag hade sagt att jorden skulle gå under imorgon. ”Vad nu då?” Äntligen hade Ryan slutat hosta, men hängde på Chaz spår istället. ”Vi bor i två olika länder, och jag vill inte gå omkring och oroa mig över att han kanske har en annan tjej bakom ryggen på mig.” Dem tittade åter igen på varandra. ”Sluta nu, han skulle aldrig.” Båda två tänkte lika och sa det samtidigt. ”Han har gjort det förut. Selena, minns ni?” Troy hängde inte med i samtalet, men han lyssnade. Det såg jag på honom, och varje gång jag sa något, så log han.



Hittade inga passande bilder, så ni får bli utan. Fast jag egentligen tror att ni hellre läser än kollar på bilder, eller?


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter fifty-two.

När jag såg tårarna på Clarissas kinder fick jag en smärta i magen jag inte kan förklara. I två månader ska jag vara utan henne, och det är bara ett prov på vår kärlek. När jag satt i bilen och såg hur hennes hus försvann i backspegeln så kunde jag bara tänka mig om hur hon mådde, hur hon grät. Liam skulle vakna dagen efter och fråga efter mig, bara det kändes jobbigt. Orden jag viskade till honom när jag la ned honom i sängen var "Ta hand om din mamma nu när jag är borta." Han förstår nog inte allt detta, och det är lite jobbigt för jag vill ta med mig dem två, jag vill visa dem mitt liv. Nu har jag fått vara med henne och se hur hon lever med en son och fortfarande går i skolan. Jag vill kunna visa henne alla mina underbara fans som förhoppningsvis stöttar mig i detta, man vet aldrig med dem när det kommer till mina tjejer. Men dem får acceptera detta så är det bara. Allt jag kunde tänka på under bilresan till Toronto var Clarissa, jag saknar henne redan, men det är lika bra man vänjer sig, om jag någonsin kommer göra det. Precis innan jag var framme fick jag ett samtal från Scooter som försäkrade sig om att jag verkligen var på väg. Han blev lättad när jag sa att jag var framme snart och skulle kliva på planet om mindre än en timme.


Mamma hade redan flugit hem så hon, Scooter och Kenny stod och väntade på mig i ankomsthallen. Det var fruktansvärt längesedan jag träffade både Kenny och Scooter så det var kul att se dem igen. "Hej lillgrabben. Gick flygresan bra?" Scooter var först fram och vi kramades. "Jodå, helt okej. Men vakterna fick hjälpa mig i Toronto, det var packat med tjejer." Kenny skrattade. "Jag sa ju att jag skulle följa med. Men du vägrar ju lyssna." Mamma började skratta och höll med honom, dem två går alltid ihop mot mig. "Jo, men jag ville ha semester, känna mig normal för en gångs skull." Vi alla gick mot bilen dem hade och utanför stod det mer tjejer än i Toronto. Jag förstår inte hur dem hittar mig, och hur dem kan veta vart jag är. Behöver jag någon gång en detektiv ska jag helt klart anställa mina Belibers. "Vart är Clarissa någonstans? Jag gillar henne." Det var en liten tjej på kanske 7 år som stod vid ett stängsel och ville ha min autograf. Hon var riktigt söt, och bara tanken av att hon gillade min tjej gjorde mig ännu gladare. "Hon är hemma i Stratford. Vi kommer spendera lite tid på olika håll nu." Flera av tjejerna skrek opassande saker om Clar, men jag stängde mina öron, sådant vill man inte höra om tjejen man älskar.

Väl hemma i mitt hus kastade jag alla väskor på golvet och gick upp till mitt rum för att kasta mig själv i sängen. Allt kändes så tomt utan Clar bredvid mig. Men jag somnade nog fortare ändå, flygning tar knäcken på mig. När jag vaknade på morgonen var det av att mamma väckte mig. "Gubben, dags att gå upp, du har en fotografering idag. Nu är det slut på friden och tillbaka till arbetet." Hon kan vara riktigt jobbig ibland men utan henne hade jag inte legat här nu, utan troligtvis suttit i en skolbänk med mina två bästa vänner som aldrig kan vara kvar på en hel lektion utan att bli utkastade. "Ja, jag ska gå upp." Jag kravlade mig bokstavligen upp ur sängen och gick som en zombie in i badrummet för att ta mig en dusch.  När jag kom ut och hade klätt på mig tog jag min mobil och gick ned till köket. Frukosten stod framme så det var bara att hugga in. Klockan var nästan 11 på förmiddagen, och min mobil plingade till.

"Hej baby! Värsta natten i mitt liv har jag utstått, Liam vaknade och vägrade somna om. Plus att när han väl gjorde det så kunde inte jag somna, jag saknade dig allt för mycket, dina armar som håller ett stadigt grepp om mig på nätterna. Men vet du en sak? Det är bara en månad och 29 dagar kvar tills vi ses, och jag kan inte längta mer. Jag älskar dig, hela mitt hjärta dunkar så hårt att det nästan gör ont när jag ser något som har med dig att göra."

Även om det gjorde ont att läsa om att hon inte sovit något inatt så vart jag ändå glad på slutet. Jag älskar den tjejen nå så fruktansvärt. Jag svarade på hennes sms, när jag var klar kom mamma in. "Nu åker vi, Scooter möter upp oss och Kenny är utanför." Fortfarande trött hasade jag mig fram till mina skor och ut i bilen. "Godmorgon, redo för arbete?" Kenny lät riktigt pigg och det störde mig lite. "Jag är väl så illa tvungen." Svarade jag med ett halvt leende. När vi kom fram till studion så var det fler bekanta ansikten än dem mamma sagt, Usher kom fram och gav mig en riktig kram. "Det var inte igår grabben. Hur är det med dig, och med Clarissa?" Jag satte mig ned i sminkstolen och kollade på Usher i spegeln. "Helt okej med mig, och hon mår bra. Saknaden är svår bara.” Han kollade medlidande på mig genom spegeln. ”Ni klarar av det. Du är Justin Bieber, du ger inte upp om du vill nå något. Glöm inte det.” Han la sin hand på min axel och gick ut ur rummet. När jag var klar i sminket kom Ryan in med min klädsel för fotograferingen.

2 veckor senare och slut i hela kroppen efter dagligt arbete, massa intervjuer och andra sysslor. Clarissa och jag har inte pratat på en vecka, jag vet inte varför, men det känns som att vi glider mer och mer ifrån varandra. Jag vill inte att det ska vara sant, men allt går inte som man vill. Dem första dagarna pratade vi i telefon minst en gång om dagen, och gjorde vi inte det så skickade vi massvis med sms till varandra. Jag älskar henne nå så fruktansvärt mycket, och jag vet inte hur jag ska göra för att få det här att fungera, vi bor inte ens i samma land. Jag vet inte om allt detta beror på att jag har spenderat mycket tid med Selena, eller om det beror på att Clarissa inte klarar av att jag har ett annat liv än henne. Hon vet nog kanske inte om att jag och Selena umgås med varandra igen, eller så beror allt detta på massa bilder på nätet. Jag vet inte, och jag vill nog egentligen inte veta heller.

Idag är det dags för VMA, och röda mattan går jag på själv, men ska sitta bredvid Selena. Jag vet inte om Clar kommer kolla på det eller inte, och jag vet inte vad jag hoppas på. Mina ögon hade jag precis slagit upp så det var bara att vandra in i duschen och vidare ned till mamma som satt vid frukost bordet. ”Hur mår du gubben? Du ser alldelens blek ut.” Jag hade ingen aning om att jag hade ändrat hudfärg, men tydligen. Jag känner mig inte på något speciellt sätt, men det kanske är hjärtat som spelar mig ett spratt. ”Jag mår bra.” Mitt korta svar skulle få henne att ställa en följdfråga, jag bara vet det. ”Hur är det mellan dig och Clar?” Där kom den, den enda frågan jag inte ville svara på. ”Jag vet inte, har inte pratat med henne på en vecka, det skrämmer mig mamma.” Hon tittade upp och mötte min blick, samt kom fram och gav mig en kram. ”Älskade lilla vännen, vad är det som händer?” Mamma ord värmer mig alltid, spelar ingen roll vad det handlar om, bara hon finns där är jag glad. ”Jag älskar henne, och vet inte hur jag ska kunna behålla henne.”

Scooter kom och hämtade mig på kvällen och vi åkte tillsammans till VMA. Ingen sa något i bilen dit, och det var skönt. Jag hade ingen lust att prata, eller ens öppna munnen. Att gå på röda mattan är något jag är van vid nu, men att ha en orm slingrandes runt min handled är inget jag brukar vara med om. Det finns en första gång för allt, och det uppmärksammandes. Selena stod och intervjuade folk efter vägen och jag hamnade hos henne. ”Så vad har du på dig?” Hon kollade på mig från topp till tå, så jag skojade till det lite. ”Kläder.” Vi skrattade tillsammans och pratade vidare lite, tills jag gick. Hela showen var underbar, så trevligt att träffa alla ansikten man oftast bara träffar på sådana tillställningar. Allt var så perfekt framtaget, och jag hoppas att tv tittarna också fick uppleva det. När jag kom hem på kvällen och med ett pris mer i bakfickan så kände jag att mitt hjärta sprack ännu mer. Jag plockade fram min mobil och skrev. ”Jag älskar dig.” Jag skickade det till Clarissa, i hopp om att hon fortfarande älskar mig.



Inte det bästa kapitlet, men det är ett i alla fall. :) Jag vet inte hur jag ska orka med allt just nu. Jag har så fruktansvärt ont i mina ögon av allt sittande vid datorn. Men jag ska försöka ge er kapitel. :)

Ge mig era kommentarer om det. Vill ni ha fler i Justins POV?

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle undrar...

Kan inte ni alla ge mig massor med tips på novell-bloggar om Justin, så jag har något att fördriva mina sömnlösa nätter med. Jag är för trött för att skriva men för pigg för att sova!

Så snälla, massa tips! :)


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle lovade er...

En förklaring på varför Clarissa klippte trådarna på sin spiral, och därmed varför Justin fick ont. Jag ska försöka förklara så gott jag kan. Men är inte säker på att alla kommer förstå, men ah. Gör ett försök. :P



Den inringade lilla delen på spiralen är av lite hårdare material, och ibland kan den delen gå för långt ned i slidan hos kvinnor, så att penisen stöter i när dem ligger med varandra. Så då kan man välja att klippa dem till en kortare variant.

Hoppas ni förstod :P haha ^


Kapitel 51 under detta och ett till längre ned :)


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle är tillbaka...

Nu är jag hemma igen, och jag har haft en underbar vecka i Turkiet. Men jag är så trött på alla människor som inte kan låta mig få gå och titta utan att dem ska hänga mig i röven :P Haha...

Jag hoppas att ni har haft det bra här hemma, och att ni fortfarande följer min novell. Uppdateringen har vart så bra den kunnat under denna vecka, och jag hoppas ni gillar den. :) Jag ska försöka skriva så mycket jag kan, men just nu har jag lite vänner att träffa, hoppas ni har överseende för det.

Tack för det underbara besöksrekordet igår. :) 135 unika besökare, och det stämmer. Ni alla är unika för mig, och jag älskar er :)

Under detta inlägg hittar ni i alla fall ett nytt kapitel. Chapter fifty-one :)


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chaptern fifty-one.



Jag lyssnade inte på ett ord av vad Jen och hennes efterföljare påstod sig vara kapabla till. Skulle dem över huvud taget våga sig i närheten av min son kan jag lova att dem inte bara skulle komma därifrån med kortare fingrar, jag skulle personligen se till att dem aldrig mer skulle kunna ta i något eller någon igen. Allt detta hat bara för att jag har något dem aldrig kommer kunna få. En underbar pojkvän, den mest omtänksamma grabben på jorden. Sorgligt nog vet alla vem han är också. Ibland kan det vara ett hinder, men jag tänker inte låta något komma i vägen om jag själv kan hindra det. "Jag varnar dig bara." Det var hennes sista ord innan jag vände dem ryggen till och vandrade ut från skolan, och lämnade första skoldagen bakom mig. Det hade gått hur bra som helst, fram till för ungefär 10 minuter sedan. Justins bil med kolsvarta rutor stod efter vägen och jag gick direkt till passagerardörren.  Han log med hela ansiktet när jag satte mig i bilen. "Gud vad jag har saknat dig! Hur har dagen varit?" han kysste min kind och började åka mot vad jag tror var hans pappa. "Den har vart helt okej, men har saknat dig också. Och min prins i baksätet." Svarade jag och kollade bak på Liam som satt med nya DC kläder. "Justin, vad har du gjort?" Han skrattade till och kollade bak på Liam i backspegeln. "Förlåt, men vi hade inget att göra. Bli inte sur." Jag log när han sa det, bara för att visa att jag inte var sur. "Jag talade om för honom att du skulle bli hysterisk, men han ville inte lyssna. Men jag gillar mina nya kläder." Liam såg stolt ut, en ny keps hade han också på huvudet.

När vi kom fram till Jeremy klev vi alla ur bilen, och jag lyfte ur Liam för att kunna pussa honom så mycket som jag har missat under dagen. "Mamma, sluta! Vi har pratat om detta förut." Liam lät bestämd så jag började skratta samtidigt som jag släppte ned honom. Justin kom fram till mig och placerade sina händer på mina höfter han kysste mina läppar ömt och försiktigt. "Hej." Jag log, troligtvis fånigt. "Hej." Vi gick tillsammans hand i hand mot dörren men Justin hann inte öppna den förrän Jazmyn kastade sig ut och rakt i armarna på honom. Ren syskonkärlek, underbart att få se. "Hur mår min favorit tjej då?" Han lyfte upp och placerade henne på ena armen samtidigt som vi gick in. "Jag mår bra nu, du är ju här. Och Liam." Jag log, dem två gillar verkligen att leka med varandra och det är skönt. Jeremy kom och mötte oss i hallen, han gav mig en varm kram precis som Justin brukar göra, så nu vet jag vem som lärt honom.

Vi satt tillsammans i köket och fika, Liam och Jazzy hade precis fikat klart och sprungit upp på hennes rum. "Vilken tid åker du imorgon?" Jeremys fråga fick Justin att stelna till, men jag gav han ett mjukt leende. "Jag åker på kvällen någon gång, så att jag är framme i Atlanta på natten." Han tittade på sin pappa med en ledsen blick, jag förstod direkt varför. "Ni kommer klara det. Jag ser det på er." När Jeremy sa det fick jag faktiskt mer hopp om oss. Jag flyttade över och satte mig i Justins knä. Han la armarna om min midja och pussade mig på axeln flera gånger. Helt plötsligt skrek Liam till, han grät hysteriskt, så jag sprang upp på Jazmyns rum, där satt Liam med ett stort sår på handen, som han troligtvis fått från att ha skurit sig på ett papper. "Lilla vännen, det är inte så farligt, men jag vet att det gör ont." Justin kom in med ett plåster och satte det över såret. Han är så otroligt söt mot Liam, det gör nästan ont. Jag satt där med honom i mitt knä ett tag och vaggade fram och tillbaka. "Mamma, kan vi åka hem nu?" Jag såg på honom att han var trött, så det var lika bra, och för Justin gjorde det inget.

När vi svängde upp på vår uppfart så sov Liam redan. Han älskar att åka bil, det är lugnande för honom, och han somnar alltid. "Ska jag bära in honom?" Justin kom upp vid min sida där jag stod och bara skådade min son, han la armarna om mig och kysste mig på halsen. "Om du vill, annars kan jag ta honom." Han svarade inte utan lyfte undan mig och knäppte av Liam bältet och tog med honom in. När Justin la ned honom i sin säng så pussade han honom i pannan och viskade något jag inte kunde uppfatta. Innan Justin hann se mig i dörren gick jag till badrummet och började borsta tänderna. "Får jag sova här inatt?" Justin stod i dörren och jag vart skrämd, hörde inte att han kom. "Shit vad du skräms, såg dig inte. Klart du får, behöver inte ens fråga." Jag hade borstat klart mina tänder så jag skulle gå förbi honom, men han drog in mig i sin famn. "Jag älskar dig." Jag tryckte mina läppar mot hans. "Jag älskar dig också." Vi stod där ett tag, och bara höll om varandra. Jag bäddade ned mig i sängen medan Justin borstade tänderna. Han kom tillbaka in i mitt rum, men stannade och bara tittade på mig. "Vad ser du?" Frågade jag nyfiket. "Det vackraste jag sett i hela mitt liv." Mina kinder blossade upp automatiskt, men jag dolde det inte för jag tycker han förtjänar att se att det han säger till mig berör. "Baby, rodna inte. Jag älskar dig, och du kommer alltid få höra sådana saker av mig." Han la sig ned bredvid och drog mig till sig.

På morgonen när jag vaknade var det av något helt annorlunda, Justin kysste mig över hela kroppen. "Godmorgon min sköna." Han röst på morgonen är det underbaraste jag vet, den är så hes och sexig att jag skulle kunna offra min högra hand för att få höra den varje morgon. "Godmorgon sexy." Jag drog upp honom på mig och kysste honom hårt och länge. Han smekte min bara hud med sina händer och visste exakt vad det var han ville. Jag sneglade på klockan som stod på sängbordet, halv 7 på morgonen. "Varför väcker du mig nu?" Jag förstod varför men jag ville höra honom säga det. "Jag vill ha dig en sista gång innan jag åker, så jag har något att längta efter." Han log med hela ansiktet och kysste mig. Hans händer fortsatte vandra på min kropp, och han visste exakt vart han skulle trycka för att nå mina svaga punkter. Våra underkläder låg på golvet och han trängde in i mig, en härlig känsla jag kommer sakna nu. Vi tog det lugnt för att det skulle vara så länge som möjligt, men jag hade en känsla i kroppen av att han var ivrig, och inte kunde slappna av. Han la sig ned på rygg och jag följde efter honom och gränslade han. Jag placerade mina händer på hans bröst och började sakta röra mig i en rytmisk takt. Hans ansikte utstrålade njutning, och vi kom tillsammans. Klockan på bordet visade 8 och jag fick genast panik. "En och en halv timme, av ren njutning. Nu kan dagen inte bli bättre." Jag lämnade Justin i sängen med ett leende på läpparna, då duschen stod på tur. När jag kom ut låg han fortfarande kvar i sängen. "Ska inte du gå upp?" Min röst lät nog otrevligare än vad den var, och jag ångrade mig på en gång.  "Nej, ligg kvar du." Jag gick in i min garderob och valde kläder. "Jag tar Liam idag, om det är okej?" När jag var klar med allt var klockan halv 9 och jag var stolt över mig själv. "Får du väl, bara du inte lägger nå pengar på honom." Han skrattade och klev upp ur sängen med täcket runt midjan. "Gå till skolan nu, så du lär dig något." Sa han och gav mig en kyss.

Alessa och Celia stod och väntade på mig utanför ingången till huvudbyggnaden. "Godmorgon flickor." Mitt ansikte utstrålade nog lycka, lycka dem aldrig sett hos mig förr. "Vad kan få dig så här glad en tisdagsmorgon och din pojkvän åker ikväll?" Alessa ställde frågan med en liten aning i tonen. "Morgonen började bra." Vi gick tillsammans in och lämnade våra väskor i skåpen och började röra oss mot klassrummet vi skulle ha matte i. Alla vi gick i samma klass, och sorgligt nog även Jen. "Så har du funderat över vad jag sa igår?" Jen stoppade mig i dörren, Alessa och Celia vände sig om men jag sa åt dem att fortsätta gå. "Vad är det du tror att du ska kunna göra?" Hon log hånfullt mot mig. "Äh, har inte tid med dig. Flytta på dig." Sa jag och puttade in henne i dörren och fortsatte in i klassrummet. "Vad var det där om?" Frågade Alessa. Jag bara skakade på huvudet, ville inte att hon skulle säga något till Justin. Jag vet att han skulle reagera över det, och det känns onödigt. Vi fick nya böcker och allt annat man behöver för att klara av matten. Resten av dagen hade vi idrott, jobbigt då ingen i klassen hade idrottskläder. Jen åmade sig för vår lärare som råkade vara ny och i 30 årsåldern. "Snälla Jen, skäm inte ut dig." Chris i klassen gillar inte henne, och tog varje tillfälle i akt att tala om det för henne också. Jag tyckte alltid att han hade något roligt att komma med, men skrattade aldrig högt det skötte alltid resten av klassen så bra.

När jag kom hem från skolan var även mamma tillbaka i Stratford, men inte hemma i huset. "Hemma." Ropade jag när jag stängde dörren, och ut från köket kon Liam springandes med mjöl i hela ansiktet. "Vad gör du?" Jag stirrade på honom, då han såg ut som ett spöke. "Vi bakar." "Jag hoppas att Justin inte ser likadan ut som du." Han bara skrattade och sprang tillbaka in i köket. Jag smög in för att vara säker på att inte hela köket var fullt i mjöl, men det var det inte, inte Justin heller. "Hej snygging. Vad håller ni på med?" Justin stod lutad mot diskbänken med ett sött leende på läpparna. "Bakar en kaka till dig." Han sa det precis som att det var något han brukar göra. Jag gick fram och la armarna om hans nacke och gav han en kyss. "Hallå, jag befinner mig fortfarande i rummet." Liam lät stött, så jag tog mig ur Justins grepp. "Du ska duscha sedan." Sa jag och kollade på Liam. Han skakade bara på huvudet och sprang iväg. "Det kan du he dig på att du ska." Skrek jag efter honom. "Hur har skolan vart idag då?" Jag vände mig tillbaka mot Justin. "Jodå, fick mig ett gott skratt på idrotten då Jen åmade sig för läraren." Justin skrattade samtidigt som klockan ringde för att visa att kakan skulle ur ugnen. Han plockade ut den och det var ingen kaka, det var en paj, med jordgubbar. "Baby, varför har du gjort detta?" Han tittade mig djupt i ögonen. "För att jag vill minnas denna dag med dig och Liam." Och tryckte sina läppar mot mina.

Efter att ha ätit den gudomliga pajen satt vi nu på badrumsgolvet och tittade på Liam som badade. Justin satt lutad mot väggen och jag mot honom. "Vad är det första du ska göra när du kommer hem?" Jag ville veta så mycket som möjligt om hans liv, då jag inte vet ett smack i stort sett. "Ringa dig?" Han lät frågande, men jag kunde inte låta bli att skratta. "Nej, allvarligt." Jag vred mitt huvud mot honom. "Okej, kasta mig i min säng, och sen ringa dig." Jag vände mig helt mot honom och såg han i ögonen, då förstod jag att han var allvarlig. Helt från ingen stans kom det en kanna vatten flygandes över mig och Justin. "Du vet att du inte får kasta ut vatten, då tvättar vi dig sen får du kliva upp." Liam satt mest och skratta i badkaret, medan jag försökte låta allvarlig. Justin började också skratta efter att ha torkat av sig allt vatten på mig. Allt slutade med ett stort vattenkrig i badrummet, Justin och Liam mot mig av någon konstig anledning. När vi alla hade fått på oss torra kläder tittade jag på klockan och såg att Justin skulle åka om 2 timmar. Han hade redan sagt hejdå till alla så han kunde spendera sista tiden med mig, vilket jag är glad över. Jag gick och la Liam för att han skulle orka gå upp morgonen efter då han ska vara hos Emma, vår granne.

"Baby, är det okej för dig att jag säger att vi är tillsammans i en intervju, om dem frågar?" Vi satt i soffan och hade myst ned oss. Han höll sina armar tryggt om mig, det jag kommer sakna mest. "Helt okej för mig." Jag kände hur han log bakom mig, och hon han smekte mig på magen. "Jag kommer sakna sönder mig efter dig." Hans ord värmer, samtidigt som det gör ont. Jag vill inte att han ska åka, att han ska lämna mig. "Jag kommer sakna dig också, och jag vill inte förstöra detta men du måste åka, klockan är 10." Jag vände mig om så jag såg honom i ögonen, jag kände hur mina ögon vattnades. "Snälla, gråt inte. Jag kommer börja gråta." Han torkade mina tårar med sina tummar och kysste mig. Vi stod tillsammans i hallen, han tog på sig skona och hängde sin väska över axeln. "Nu är stunden kommen! Vi kommer klara detta, jag älskar dig och ingen annan. Jag är snart tillbaka." Han höll om mig och mina tårar rann, "Jag vet, jag vet! Jag älskar dig också." Vi kysstes länge innan han lämnade mig och stängde dörren.


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter fifty.



Liam kom gåendes tillsammans med både Diane och Justin. ”Han ville inte gå utan honom.” Diane hade nog verkligen försökt få honom att komma utan Justin, men inte lyckas. Det är väl inte hennes fel, så det gör inget. Det var Justin som inte ville träffa mig, så mig gör det inget. Jag ska bara hämta min son och försvinna ur hans ögon sedan. ”Det gör inget, det är han som inte vill se mig.” Diane kollade på Justin, och skulle precis säga något då jag hann före. ”Liam, klä på dig nu. Vi ska hem.” Han spände ögonen i mig, och jag såg på länga vägar att han ville skrika rakt ut. ”Nej, jag vill inte.” Jag tog fram hans skor och jacka. ”Det struntar jag i, det är jag som bestämmer." Jag lyfte upp honom och satte honom i mitt knä för att kunna få på honom skona, men han stretade emot så mycket han orkade. ”Liam.” Justin behövde bara säga hans namn så gav han upp. ”Kan du sluta lägga dig i hela tiden när jag försöker få honom och lyssna på mig?” Justin mötte min blick med en nervös sådan, jag var inte speciellt glad.

När jag hade fått på honom skona stod Justin fortfarande kvar och kollade på oss. ”Måste du gå?” Jag tittade chockat upp på honom, ”Det var du som inte ville se mig mer. Så jag gör dig bara en tjänst, jag hämtar det som tillhör mig, så slipper du se mig överhuvudtaget.” Han satte båda sina händer för sitt ansikte och suckade. ”Sluta.” Var det enda som kom ur hans mun. ”Vadå? Vad ska jag sluta med? Det var ju du som skrev att du INTE VILLE SE MIG MER IDAG.” Det sista skrek jag, och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Mamma kom utspringandes i hallen men stannade då hon såg mig, Liam stod och höll mig runt mitt ben, men sa inget. Justin bara tittade på mig. ”Vad håller ni på med?” Mamma lät inte glad direkt, men hon pratade lugnt. ”Jag ska hem, med min son, han ska inte behöva vara här.” Hon kom emot mig, och försökta ta tag i min arm. ”Du åker ingenstans fören du har lugnat ner dig.” Jag ryckte åt mig armen och stormade ut med Liam i famnen, hans jacka hade jag inte hunnit få på honom. ”Jag åker om jag vill, och du ska skita i vad jag gör. Hör du det?” Justin stod som förstelnad och bara kollade på oss. Allt var hans fel, precis allt!

Väl hemma bröt jag ihop innanför dörren, jag skönt ned med ryggen mot den och lät alla tårar komma. Liam kom sakta fram till mig. ”Mamma, vad är det?” Han satte sig i mitt knä och gav mig en stor kram. Allt jag behöver finns egentligen framför mig, jag behöver inte någon som ställer till mitt liv ännu mer. Jag älskar Justin absolut, men det finns gränser man inte går över hos mig, så är det bara. ”Är du hungrig?” Han tittade upp på mig och slickade sig runt munnen, ”Ja, kan vi äta hamburgare?” Jag nickade och reste mig upp, vi gick tillsammans in i köket och jag kollade i frysen efter dem. Tillsammans lagade vi maten och åt under tystnad. Liam har på bara någon vecka blivit mycket bättre med maten, han kladdar inte alls lika mycket som han brukar göra.

När kvällen började närma sig fick jag ett sms av mamma om att hon akut var tvungen att åka till Toronto, så jag fick fixa barnvakt själv tills imorgon då det är skola. När jag hade lagt Liam och han hade somnat gick jag fort över till vår granne, Emma. Henne har jag inte sett på länge, men hon kanske inte har glömt bort mig. Hon var hemma och bjöd in mig. Jag frågade henne om hon hade lust att ta honom imorgon, och hon var mer än till hjälp. Så det var bara att gå med Liam till henne imorgon innan jag börjar skolan.

Jag satt framför tv:n när klockan började bli 9 och kollade på tv. Fanns egentligen inget intressant att kolla på men jag satt ändå där. Jag använder alltid tv:n som täckmantel för att kunna organisera mina problem i huvudet. Jag blev avbruten av att det ringde på dörren, och jag hade ingen aning om varför någon skulle besöka mig den här tiden. När jag öppnade dörren kunde jag inte bli mer arg än jag redan var. ”Vad gör du här? Det var du som sa åt mig att hålla mig borta, varför står du då utanför min dörr?” Justin tittade inte på mig, men när han väl vek upp huvudet såg jag att hans ögon såg förjävliga ut. Dem var helt röda och svullna. ”Jag saknar dig, jag älskar dig. Det är min enda anledning.” Min irritation sjönk ganska på en gång när jag såg honom, jag öppnade mina armar och han kom fram till mig för att ge mig en kram. ”Jag älskar dig också, men jag har mina gränser.” Han började gråta igen, eller så hade han aldrig slutat men tagit ett uppehåll.

”Jag vill inte åka, speciellt inte nu.” Vi satt på trappen ute och det var svalt, inte kallt och inte varmt. Jag satt på ett trappsteg längre ned än honom, så jag kunde sitta mellan hans ben. ”Jag vill inte heller att du ska åka. Men det är sådant vi får vänja oss vid. Du kommer vara tvungen att lämna mig flera gånger.” Han suckade, högt och tydligt. ”Jag vet, men det känns som att vi är osams…” Mer hann han inte säga, innan jag avbröt honom. ”Nej, det är vi inte. Vi lägger det här bakom oss, annars kommer vi inte klara det. Jag älskar dig, och kommer alltid att göra.”

”Du måste sova nu, klockan är halv ett och du har skola imorgon.” Vi satt i köket och drack te tillsammans. ”Jag vill inte, jag vill inte att du ska gå.” Han reste sig upp och kom fram till mig, och pussade mig i pannan. ”Jag kan stanna om du vill?” Det var mer ett påstående än en fråga. Jag tog han i handen utan att säga något och började gå mot mitt rum. Vi gick och la oss på en gång och somnade utan problem, i alla fall jag.

Min väckarklocka ringde hysteriskt på morgonen, men det var väl för att jag inte var van vid den. Klockan var 8 på morgonen och jag hoppade in i duschen, jag fick av klockan innan Justin hann vakna. En kvart senare var jag ute och höll på att klä på mig. ”Ska du ha det där på dig, är jag tvungen att följa med dig till skolan.” Först blev jag skrämd av att jag inte var med på att han hade vaknat, sedan vände jag mig om och såg att han stod i dörren till min garderob. ”Varför det?” Han kom fram mot mig och gav mig en kyss. ”För att du är vacker.” Helt utan att jag kunde göra något åt det så rodnade jag, men jag log. Han var så fruktansvärt söt. ”Shit, jag måste väcka Liam.” Jag var på väg ut ur mitt rum när Justin stoppade mig. ”Jag kan ta honom idag, så kan vi hämta dig efter skolan och vi åker tillsammans hem till pappa?” Han var allvarlig, och jag visste inte om jag skulle tillåta det, då det kommer skapa massa problem med tidningar och sådant. ”Är du säker?” Han nickade och kysste mig i pannan. ”Tack, måste berätta det för min granne bara innan jag åker.”

När jag kom till skolan var det fullt med folk utanför, för en gångs skull var jag i tid. Det var skönt, jag kanske skulle slippa att komma försent detta år, och få massa skäll. Celia och Alessa stod i klungan och pratade med varandra, och dem lyste upp som en sol när jag kom emot dem. ”Du är i tid.” Vi skrattade alla tillsammans. Folk kastade obehagliga blickar på mig, och jag visste inte hur jag skulle tolka dem. ”Skit i alla avundsjuka brudar. Du har något dem bara kan drömma om.” Alessa hade rätt, men ska jag bli straffad för att Justin föll för mig, och inte dem andra. När vi kom in i kapphallen och lämnade våra väskor i skåpen som vi fick behålla från förra året så var det bara att traska vidare till skolans aula.

”Clarissa, håll dig borta från Bieber.” Jen och hennes lilla gäng kom emot mig där jag stod vid mitt skåp för att plocka ut min väska. ”Varför skulle jag det?” Jag har aldrig varit tjejen som tagit skit för något, och tänker absolut inte göra det för att jag har en pojkvän, som sorgligt nog alla världens tjejer vill ha. ”Jag tänker bara om du ville ha din son i livet fortfarande.”


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter forty-nine.

På morgonen vaknade jag av att det ringde på dörren, helt hysteriskt, och ingen kunde vara hemma, för då hade Liam redan öppnat dörren. Så jag drog på mig morgonrocken och gick ned för att öppna. ”Clariiiiiissaaaaaa.” Celia kastade sig i mina armar och kramade mig stenhårt. ”Vem är det?” Justin kom ned i bara mjukisbyxor ganska så trött. ”Oh, hej Celia.” Han gick vidare in i köket. ”Kom in för fan, stå inte här ute. Jag ska bara springa upp och klä på mig.” Jag drog bara på mig min mjukisdress, det var länge sedan jag använde den. När jag kom ned igen satt dem i köket och smuttade på en varsin vatten. Jag satte mig bredvid Justin och gav honom en puss. ”God morgon.” Celia tittade på oss. ”Väckte jag er?” Vi båda nickade. ”Vi var vakna till 3 inatt, vi hade grillfest här.” ”Oh, förlåt. Inte meningen, men jag tänkte, eftersom klockan snart är 2 så borde ni vara vakna. Men jag hade vist fel.” Vi skrattade till och stirrade på klockan. Det var sant, den var nästan två.

Vi käkade lunch tillsammans alla tre och pratade massor om vad hon hade varit med om i Thailand, och alla andra ställen hon hade vart på. Hon var riktigt solbränd, lite vackrare än innan, man blir alltid mycket snyggare när man har fått en bränna. ”Jag ser att du har satt upp kortet jag skickade åt dig.” Vi kollade båda mot kylskåpet. ”Ja, var ju tvungen att se vart min vän höll hus någonstans.” Justin lämnade oss ensamma och gick upp på mitt rum, han såg ut att inte må så bra, men så mycket drack han inte igår. ”Så hur går det mellan er två då?” Celia verkade lite nyfiken. Men det kan jag förstå, hon har missat hur mycket som helst. ”Jodå, det går bra, vi har haft våra upp och ned. Men nu är allt hur perfekt som helst.” Jag tog med mig henne upp till mitt rum, och hon höll på att svimma då hon klev in. Alla mina rosor befann sig där. ”Vad är allt detta?” Hon fortsatte kolla runt, och blicken stannade på mig sedan. ”Justin har gett mig dem.” Jag hörde hur duschen var igång, så jag antog att Justin stod där inne. Vi gick ned igen tillbaka till köket. ”Han gav mig detta halsband igår.” Sa jag och gav henne asken så hon fick öppna det och kolla själv. Hennes ögon ändrade storlek ganska på en gång. ”Skojar du med mig?” Jag skakade på huvudet.

”Baby, vart är mina kläder?” Justin ropade från mitt rum. Så jag gick upp till honom. ”I min garderob har du en egen del.” Jag visade den för honom, men han var mer intresserad i mig än sina kläder. Han kysste mig länge och passionerat. ”Jag älskar dig.” Dem där tre orden, från hans mun till mina öron, det är som guld för fattiga. ”Jag älskar dig också.” När han tillslut lät mig gå, gick jag ned till Celia igen. Vi planerade att ringa Alessa. Celia gick iväg och ringde henne, då dem inte har pratat på ett tag. Justin kom ned och satte sig mitt emot mig. Han såg bekymrad ut. ”Vad är det?” Han tittade på mig med en blick jag aldrig tidigare sett. ”Jag vet inte hur jag ska säga det.” ”Men kläck ur dig det bara.” Han flyttade sig över till min sida. ”Jag åker på tisdag.” Han sa det lugnt, och ganska tyst. Mitt hjärta stannade.

”Alessa är på väg hit. Oj, störde jag er?” Celia stannade i dörren då hon såg hur mina tårar rann ned efter min kind. Jag torkade fort bort den. ”Nej, nej. Kom in du. Justin skulle precis gå.” Han tittade förvånat upp på mig. Men lämnade oss och gick upp på mitt rum, troligtvis för att hämta sina saker. ”Vad hände? Jag var borta i max 5 minuter.” Hon satte sig ned där hon hade setat förut. ”Han hände.” Justin åkte utan att säga hejdå till mig, och det har jag väl lite förståelse för, jag slängde ju nästan ut honom. Ganska precis efter att han hade gått kom Alessa in, vi ringer inte på hos mig längre, alla kommer och går hur dem vill. ”Vad var det med Justin? Han hälsade inte ens, han bara satte sig i bilen och åkte.” Ingen svarade henne så vi la det åt sidan. ”Kan vi inte spela kort?” Jag gick och hämtade en kortlek utan att någon svarade. Mamma hade fortfarande inte kommit hem, så jag vet inte vart hon är med Liam. Ganska skönt just nu, men jag vill ha honom hemma.

Efter en timme av poker och skratt så gav vi upp det där, Alessa utklassade oss med hästlängder, då är det inte kul att spela. Men vi skrattade i alla fall åt det. ”Vill ni ha kaffe?” ”Ja, tack.” Svarade båda i kör, så jag gick ut i köket och laddade kaffebryggaren. Min mobil låg på bordet, men den var på ljudlöst, så jag har inte hört att jag har fått två sms, ett från mamma och ett från Justin. Egentligen ville jag inte veta hur arg Justin var på mig, så jag öppnade mammas först.

”Hej gumman! Vad har hänt mellan dig och Justin, han kom hem nyss och var hur ledsen som helst. Han pratar inte med någon, mer än Liam. Men det är ju inte direkt så att han berättar för honom vad som hänt. Snälla, prata med mig.”

Jag skulle nog ha öppnat Justins först i alla fall. Men det går inte att göra ogjort. Jag öppnade det och var beredd på det värsta.

”Jag fick samtalet från Scooter max 2 minuter innan jag berättade det för dig, jag har inte vetat det längre än dig. Jag vill inte att vi två ska ta slut, men om du nu inser att vi inte kan vara tillsammans så säg det istället. Jag vill inte gå runt och vara ovetande, och jag är inte så säker på att jag vill se dig mer idag. Det du gjorde sårade mig djupt, jag vill bara vara ärlig mot dig. Det kommer bli svårt som fan att vara borta från dig, men jag kommer göra allt för att vi ska ha samma kärlek mellan oss, för jag älskar dig. Är absolut inte redo att låta dig gå.”

När jag hade läst klart sms:et så märkte jag att några enstaka tårar hade runnit längs min kind. Alessa och Celia stod i dörren och kollade på mig med häpnad i blicken. ”Vad är det gumman?” Utan att svara dem, visade jag mobilen och dem fick läsa det själva. ”Vad har du gjort?” Alessa såg chockad ut. ”Jag kastade ut honom innan du kom.” ”Du gjorde vad?” Nu var det Celia som såg ut att svimma. Jag vet det låter otroligt att jag kastade ut honom jag älskar, men fan. Jag trodde att han hade vetat om det länge och inte sagt något, men så var tydligen inte fallet.

Jag svarade inte på varken mammas eller Justins sms, utan vi drack vårt kaffe och pratade gamla minnen tillsammans. Alessa skulle hem till Ryan och Celia skulle hem och försöka sova ikapp det hon hade missat under flygresan hem, eftersom att vi hade skola imorgon. Helt plötsligt efter att ha vart tre stycken satt jag själv i köket. Jag funderade länge på vad jag skulle göra, men kom inte fram till något vettigt. Jag gick upp till mitt rum och drog på mig ett par leggings och en oversize tröja, satte upp håret i en hästsvans, och kammade rätt luggen. Det var fortfarande ovant att se mig själv i lugg, men man vänjer sig väl.

När jag stannade bilen på Diane och Bruce uppfart såg jag att mammas bil stod parkerad där, tillsammans med Justins. Jag tog mig för att ringa på, men tillslut gjorde jag det. ”Hej gumman. Kom in.” Jag gick in och stannade där. ”Jag är inte här för att stanna, jag ska hämta min son.” Hon tittade frågande på mig, eftersom att jag alltid har kastat mig i armarna på Justin då jag klivit in här utan honom med mig. Men inte denna gång, så hon förstod nog att det var kaos i paradiset. ”Vadå inte stanna, har det hänt något?” Jag skakade motvilligt på huvudet, tycker inte att hon borde veta något. ”Okej, jag ska hämta Liam, han leker med Justin.” Nu kommer jag vara den största glädjedödaren, Liam kommer bli vansinnig på mig, men det får jag ta.



Sorry för bildlöst, men jag hittade absolut inget som passade in till detta. =/ Hoppas ni överlever.

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter forty-eight.



Han såg nervös ut, och jag har ingen aning om varför. Jag hoppas för allt i världen att han inte har gjort något dumt, då bryter jag ihop. Jag vill inte att det ska vara något sådant, han får inte göra slut med mig. När vi kom upp på mitt rum satte jag mig ned i sängen och väntade på att han skulle säga något. ”Har du vart otrogen?” Han kollade skräckslaget på mig. ”Nej, nej, nej… Inget sådant, du får inte tro det.” Han satte sig ned bredvid mig. ”Jag har en sak till dig.” Han tog upp en ask och la den i min hand. Jag tittade på asken och upp på honom. ”Vad är det här?” Han nickade mot asken, troligen för att jag skulle öppna den. Jag bytte hand på asken och öppnade den. I den låg det ett stort hjärta i diamanter i en kedja. Ett halsband. ”Justin.” Det var det enda jag hann säga innan han tystade mig med en puss. ”Säg inget, ta bara emot det.” Jag tog upp det ur asken och gav det till honom, han såg besviken ut. ”Hjälp mig med det.” Hans ansikte ändrade sig, och han hängde det runt min hals samtidigt som jag flyttade mitt hår till ena sidan. "Vad fin du är föresten." Han kysste min hals innan vi gick ned.

”Här kommer dem ju.” Mamma stod med en tallrik med kött på och skulle precis ställa ned den på bordet då vi kom ut. ”Vi trodde ni hade försvunnit.” Vi gick hand i hand till bordet och satte oss bredvid varandra, det var dock bara dem stolarna lediga. Vi alla åt, pratade och skrattade tillsammans. Jag åt så mycket att jag höll på att svimma. ”Det kommer snart komma hela köttbitar ur mina öron.” Justin tittade på mig som att jag vore knäpp. ”Vad söt du är.” Han pussade mig på kinden. ”Hur mår du nu Ryan?” Ryan och Alessa satt bredvid varandra och gullade extremt mycket. Hans föräldrar älskar henne, hur bra är inte det? Han tittade upp på mig från sin tallrik. ”Jodå, det börjar bli bättre. Jag kan gå nu i alla fall.” Under tiden som jag satt och pratade med Ryan kände jag hur Justin la sin hand på mitt lår. Jag vände blicken mot honom men han kollade inte på mig, han satt och pratade med mamma på andra sidan bordet. Han lät den vandra upp och ned, och jag kunde helt och hållet inte föra en normal konversation.

När han inte hade gett sig efter 20 minuter fick han skylla sig själv. Jag la min hand på hand lår, eller ja inte riktigt kanske. Jag placerade den precis över hans sak, och han höll på att sätta sin Coca Cola i halsen. Alla tittade på honom, men jag fortsatte prata med Alessa som satt precis bredvid mig, fast på hörnet. ”På höstlovet ska vi åka på en resa tillsammans, bara Ryan och jag.” Hon såg verkligen glad ut när hon sa det, och det kan jag förstå att hon är. Hon kommer aldrig att hitta en finare grabb än honom. Justin led fortfarande bredvid mig, men det struntade jag i. ”Vart ska ni åka då?” hon funderade ett tag. ”Antingen till Miami eller till Spanien. Vi har inte bestämt oss än, men ska göra det i veckan.” Vi pratade ett tag om resan samtidigt som jag fortfarande satt och retade Justin, hon får skylla sig själv. Han började. Jag reste mig upp från bordet och gick iväg. Jag skulle bara på toa så orkade inte förklara mig.

Precis när jag spolade hörde jag en lätt knackning, men jag tvättade händerna innan jag öppnade dörren. ”Vad gör du här?” Justin stor utanför dörren och ville mer än gärna in. Han svarade inte på min fråga utan knuffade in mig på toan igen och tryckte upp min mot väggen, samtidigt som han låste dörren. ”Varför gjorde du sådär mot mig under middagen?” Han låt allvarlig, men jag kunde samtidigt se en liten lekfull blick i honom. ”För att du gjorde så mot mig, hade vi vart ensamma hade jag lätt slitit av dig kläderna där ute, så jag tyckte det var mer än rätt att ge igen.” Han fnös åt mitt argument, men han tryckte sin kropp ännu mer mot min, även om det egentligen inte gick så mycket mer. Han lyfte upp mig mot väggen och jag la mina ben runt hans höfter och han fortsatte smeka på båda mina lår. ”Ge dig nu, annars kan jag inte kontrollera mig mer.” Han vet vad han ger sig in på, men han fortsätter ändå. ”Skyll dig själv.” Jag hoppade ned från honom och puttade in han i väggen. Hans skjorta knäppte jag upp ganska fort och lät den falla till golvet tillsammans med hans byxor. Jag kysste honom över bröstkorgen och ned mot kalsongkanten, mer hann jag inte innan han drog upp mig på benen igen och lyfte upp mig på handfatet. Det enda han drog ned var mina trosor, och sina kalsonger, innan han trängde in i mig. Vi behövde absolut inte hålla på särskilt länge innan båda kom tillsammans.

När vi kom tillsammans ut igen tittade alla på oss, och jag kan mycket väl förstå varför, Justin kunde inte knäppa sin skjorta ordentligt. Pattie såg inte speciellt glad ut, men vad fan, vi är tonåringar, vi skyddar oss. Låt oss då vara, lite så känner jag. ”Jag tänker inte ens fråga vad ni har gjort.” Mammas fina kommentarer kan hon hålla för sig själv när Justins mamma är i närheten, dem ser inte likadant på detta. ”Justin, lär dig knäppa skjortan innan du gör bort dig mer.” Chaz kunde inte heller vara tyst, jag sa inget om det utan tänkte ta det med honom när vi hade satt oss ned, men Chaz hann före. ”Säg det till Clar, det är hon som har gjort det.” Jag spände blicken i honom. ”Glöm det, möjligtvis var det jag som knäppte upp den. Men knäppte den, gjorde du själv.” Patte lämnade sitt torra ansiktsuttryck och log istället. Det kändes skönt att hon kunde inse att det inte spelade någon roll hur många gånger hon sa åt oss, vi skulle ändå inte sluta.

Liam hade lämnat bordet för länge sedan, så han var absolut inte närvarande när vi pratade om det där. Men just nu skulle han i säng, så det var bara att förstöra friden, jag vet att han kommer streta emot. ”Liam, vart är du?” Jag kollade in i vardagsrummet. ”Mitt rum.” Svarade han och jag var på väg mot trappen när Justin dök upp bakom mig. ”Får jag vara med?” Jag vände mig om och kollade på honom. ”Är du säker?” Han nickade och vi fortsatte gå upp för trappen. ”Liam, dags att borsta tänderna.” Han kollade upp på mig och spände blicken i mig. ”Nej, det tänker jag inte.” När han fick syn på Justin sprang han fram till honom och kramade om hans ben. ”Gör som din mamma säger nu.” Liam tittade upp på honom och lunkade ut mot badrummet. ”Varför lyssnar han på dig, och inte på mig. Jag blir så trött.” Justin kramade om mig. ”Jag är lite bättre än dig.” För den kommentaren fick han ett löst slag i magen.

När Justin hade läst för Liam så gick vi ut, bara det att vi mötte mamma i dörren. ”Hur länge har du stått här?” Hon log mot oss båda. ”Tillräkligt länge för att se att Justin gör allt för dig, och att han älskar Liam. Ta hand om min dotter, och mitt barnbarn.” Den första halvan var riktad mot mig, och den andra mot Justin. ”Det ska jag verkligen göra.” Justin svar gjorde mig glad. Han la en betryggande arm över mina axlar och pussade mig på kinden. Mamma log mot oss och fick vidare ned till dem andra, hon hade varit upp på toa då det var upptaget nere.

Dem hade dukat fram efterrätten när vi kom ned igen, och jag var egentligen inte sugen på att stoppa mer i min mun då jag fortfarande var proppmätt från maten. Men Justin tog lite, glass, maräng och chokladsås går alltid ned hos honom. ”Snälla babe, smaka lite.” Han höll skeden framför min mun och jag kunde inte säga nej till hans ögon, så jag öppnade min mun. Det var riktigt gott, men jag tänker inte ta en egen tallrik. Chaz och Mad hade dragit hem, dem börjar bli riktigt tråkiga, ursäkta mig, men det är sanningen. Jag och Justin satt på ett trappsteg från altan ned på gräset, och Alessa och Ryan satt på det andra. Vi satt lika, jag lutade mitt huvud mot Justins axel, och Alessa mot Ryan. ”Får jag sova med dig inatt?” Justins fråga finns bara ett svar på, oavsett vad. ”Klart du får.” Ryan kollade upp på oss och log. ”Kom ihåg att du frågade om du fick sova, och inget annat.” Justin slog till Ryan i bakhuvudet. ”Jag behöver inget annat, har redan fått det andra. Så jag kan lätt sova bredvid henne utan att göra något.” Jag blev helt tagen av deras konversation. Så här brukar dem aldrig hålla på, men det kanske är för att det inte har existerat något att prata om. ”Du då Ryan, får du något inatt?” Jag fällde en fin kommentar, som fick Alessa att vakna till liv. ”Klart han får, bara han vill ha.” Dem tittade på varandra, precis som att dem var nykära. ”Då sover jag hos dig inatt.” Så imorgon behöver vi inte fråga vad dem har gjort då Ryan ska sova hos henne.

När alla hade gått hem och klockan hade närmat sig 3 på natten gick jag och Justin raka vägen upp på mitt rum och klädde av oss, för att sedan borsta våra tänder. ”Kan du hjälpa mig med halsbandet?” Jag flyttade mitt hår till ena sidan och jag kände hans kalla hud mot min, så jag rös till över hela kroppen. ”Varför gav du mig det där?” Jag la mina händer runt hans nacke och kollade på honom. ”För att jag älskar dig, och för att jag vill att du ska ha mitt hjärta runt din hals.” Han lyfte upp mig och bar mig till sängen. Vi bäddade ned oss och somnade tätt intill varandra.


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter forty-seven.



På morgonen när jag vaknade hade jag ont i hela kroppen, precis som att man hade sprungit flera mil och krupit den sista biten. Alla kan nog egentligen förstå vad det var som hände efter att Justin sa god natt. Den bästa natten i hela mitt liv, han tar fram det bästa ur mig, bara genom att se mig. Jag vaknade först och gick upp på en gång, men det skulle jag inte ha gjort, mina ben värkte, men jag hoppade in i duschen i alla fall. ”Baby, får jag göra dig sällskap?” Jag höll precis på att skölja ur håret. ”Klart du får.” Justin klev in i duschen och kysste mig på axeln. När jag vände mig om och fick syn på hans bröstkorg trodde jag inte mina ögon, han hade fullt med rivmärken och verkade inte veta om det själv. ”Snälla, kolla dig i spegeln.” Han gjorde som jag sa, och klev ur duschen för att gå fram till spegelen. ”Wooow, WTF, du är som en katt i sängen.” Jag skämdes ögonen ur mig. ”Förlåt. Kunde nog inte behärska mig.” ”Det är lugnt, jag får vänja mig.”

När klockan började närma sig tolv checkade vi ut och åkte tillsammans hem tills hans mormor och morfar, för att jag skulle hämta Liam. ”Mormor, morfar, hemma.” Diane kom gåendes mot dörren med ett leende på läpparna. ”Hur har ni haft det, ungdomar?” Jag tittade på Justin och log, han log tillbaka. ”Vi har haft det bra.” Jag svarade för oss båda, för jag vet att Justin också har haft det bra. ”Liam är ute och hoppar på studsmattan med Bruce.” Både jag och Justin tittade på varandra. ”Hoppar morfar?” Han såg helt skräckslagen ut. Diane skakade på huvudet, och vi gick hand i hand ut till dem på baksidan. ”Liam, mamma är här.” Sa Bruce när han fick syn på oss. Han skuttade mot mig på studsmattan och i min famn. ”Åh, vad jag har saknat dig.”

Pattie hade kommit hem efter en liten runda på affären. ”Vi skulle grilla hemma hos oss imorgon va?” Jag viste inte vad hon och min mamma hade bestämt sig för, så det var lika bra att fråga. ”Ja, det ska vi.” Jag tog Liam i handen och började gå mot dörren, hans väska var redan packad. ”Har du haft kul?” Han nickade hysteriskt. ”Vi har ätit glass, lekt kurragömma, ätit pizza, ritat, lekt med bilar. Och sen har jag hoppat i Justins säng, men säg inget till honom.” Jag började skratta. ”Ey buddy. Vad sa vi om att hoppa i sängar?” Justin stod bakom mig och la sina händer runt min mage, och lutade sitt huvud på min axel. Liam bara skrattade åt honom, och drog på sig sina skor. ”Kommer du till mig ikväll? Eller sover du hemma?” Jag pussade honom på kinden och la mina händer över hans. ”Jag sover hemma, och så syns vi imorgon.” Jag blev helt paff över hans svar, men det är hans val. Vi kysstes länge innan jag lämnade huset.

När jag och Liam kom hem satt mamma i vardagsrummet och skrev på en handlingslista. ”Hej gumman. Har ni haft trevligt?” Jag satte mig bredvid henne med Liam i knä. ”Jodå, helt okej. Han hade fyllt hela rummet med rosor när jag kom dit, och så skulle jag få dem hitkörda idag.” Mamma tittade på mig med stora ögon. ”Det låter som att du har hittat en riktig prins.” Jag log åt mammas goa kommentar. ”Jag går upp och lägger mig en vända, har ont i hela kroppen.” Liam blev kvar nere med mamma. När jag kom upp på mitt rum så la jag mig ned i sängen på en gång. Länge låg jag och stirrade i taket, men det var skönt, jag slappnade av så jag kände inte kroppens smärta på samma sätt.

Liam kom upp efter en timme och sa att mamma hade åkt till affären, och att jag kunde börja röja lite i huset. Så jag gick ned i köket på en gång och plockade in all disk i diskmaskinen och startade den. Sen vidare till städskåpet och drog fram dammsugaren. När jag var klar med den såg det ut som ett helt annat hus än innan, skönt att det syns att man gör något. ”Liam, kom nu, du ska duscha.” Hans sprang och gömde sig på sitt rum, som vanligt. ”Liam, sluta. Vi har inte tid med det här. Snart kommer alla människor.” Han tittade upp bredvid sin säng och såg inte glad ut. ”Jag vill inte mamma.” ”Det spelar ingen roll vad du vill, och inte. Du ska duscha.” Jag lyfte upp honom och gick mot badrummet. Samma visa varje gång, han skriker och gråter innan han kommer in i duschen sen lugnar han ned sig då han inser att det inte är så farligt. När han var klar i duschen hoppade jag in, och passade på att raka benen och lägga hårinpackning.

Strax efter att jag var klar så kom Alessa, hon orkade inte vara hemma och ha tråkigt. Jag stod och valde mellan alla mina olika klänningar, men kunde ändå inte hitta någon. ”Ta den där rosa.” Hon pekade på den som hängde längst in, och det gjorde den av en anledning också. ”Skojar du med mig?” Hon skakade på huvudet. ”Justin kommer tappa andan, jag lovar dig.” Jag gjorde som hon sa, så jag plockade fram den och hängde den på dörren. Jag själv satte mig framför spegeln och funderade på vad jag skulle göra med mitt hår, men jag blåste det torrt och sedan plattade jag det. ”Kan inte du klippa lugg på mig?” Alessa tittade upp från en tidning hon hade roffat åt sig. ”Jo, det kan jag väl. Har du din sax här eller?” Jag gav henne den och hon började med att blöta ned luggen.

När hon sa åt mig att titta mig i spegeln så trodde jag inte mina ögon, gud vad annorlunda jag såg ut. Undra om Justin ens kommer känna igen mig. ”Tänk om inte Justin kommer gilla det.” Hon la ett finger över min mun och bad mig vara tyst. När jag hade sminkat mig och fixat mitt hår så var det dags för klänningen. Alessa drog upp dragkedjan i ryggen och jag plockade fram mina klackar, ett par rosa med en ros på. Det ringde på dörren precis när jag var klar och vi sprang ned. När jag öppnade fick jag en chock, jag hade halt glömt bort att rosorna skulle komma. ”Hej, vi ska lämna dessa.” Sa en man och visade mig bilen som var full. Jag visade dem mitt rum, och dem fick springa fram och tillbaka hur länge som helst. Jag tittade på Alessa som höll på att svimma. ”Jag förklarar sedan.” När dem hade burit in alla så var det verkligen fullt i mitt rum.

Mamma hade dragit igång grillen så vi gick ut till henne på baksidan, där hon hade dukat och gjort riktigt fint. ”Mamma, vi ska inte på Oscarsgalan.” Både jag och Alessa började skratta, medan mamma bara skakade på huvudet. En andra gång det ringde på dörren kände jag för att inte springa, så jag gick. När jag öppnade stod Ryan utan kryckor eller rullstol men riktigt stilig, tillsammans med hans mamma och pappa. ”Hej, välkomna.” Jag gav dem alla en kram och visade dem vägen in. Innan jag hann stänga dörren såg jag hur Justins bil körde upp på uppfarten. Så jag stod kvar och väntade in dem. Diane, Bruce och Pattie klev ur bilen, men inte Justin. ”Hej, vad fin du är gumman. Och du har klippt dig.” Pattie är alltid så glad och trevlig. Alla kramade om mig och jag visade även vägen för dem ut till mamma. Jag orkade inte fråga vart Justin var någonstans så jag gick med dem ut. Mamma bjöd alla på en välkomsdrink, till och med vi ungdomar fick varsin.

Chaz och Mad kom alldelens efter Pattie och dem. Så nu satt vi alla ute på altanen utom Justin, jag började bli orolig om vart han hade tagit vägen. Men jag ville inte verka för på så jag varken ringde eller sms:ade. Pattie tittade oroligt på mig. ”Han kommer, han skulle bara fixa något innan.” Precis när hon sa det så ringde det på dörren. När jag öppnade dörren fick jag en chock, det enda jag såg var en stor bukett rosa rosor med långa skälkar. När dem flyttade på sig fick jag se en stilig Justin. ”Hej babe. Förlåt om jag är sen.” Han gav mig blommorna och la sina händer på min hals och kysste mig. ”Ursäkten godtagen.” Jag log med hela kroppen, alla smärta jag känt i benen och sådant idag var som bortblåst. ”Vad fin du är, och du har klippt dig.” Hans röst var len och helt underbar i mina öron. ”Kan vi gå upp på ditt rum innan vi går ut till dem andra?”


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter forty-six.



I vardagsrummet fanns det en stor platt tv och en dvd så Justin hade plockat ned några filmer som han tyckte vi kunde kolla på, bland annat Twilight filmerna, och jag älskar dem, men det kan inte Justin veta, för det har jag inte sagt ett ord om. Vi tog ett täcke från sängen och kuddarna och så gick vi ut och la oss framför tv:n. Vi gosade ned oss i soffan tillsammans, Justin låg bakom mig och höll om mig, ett stadigt grepp, precis som att jag skulle försvinna. ”Du vet att jag inte ska någonstans.” Jag tittade upp på honom och han mötte min blick, med en frågande. ”Vadå?” ”Du håller på och klämmer ihjäl mig.” Han släppte greppet om mig och jag kunde andas ut. ”Jag vill bara ha dig så nära det går.”

Jag somnade till under den första filmen, eller inte helt men sådär som man sover fast man har ett öra öppet. ”Hon sover just nu. Haha, nu var ju du rolig grabben. Vad spelar det för roll vad vi har gjort?” Han fortsatte samtala med någon under tiden som jag började vakna till liv ordentligt. Han låg inte längre bakom mig, så jag kände att det började bli kallt. Kanske berodde på att jag inte hade mer än underkläder på mig. ”Justin, vart är du?” Jag ropade för att jag ville se vart han var, men han svarade inte, så jag låg kvar ett tag till, och kollade på menyn på filmen, hur den gick om och om igen.

”Clar, är du vaken?” Hans röst lät så långt borta, men ändå så nära. Jag hade nog somnat om en vända till. Han kysste mig på kinden och satte sig ned bredvid mig. Han var fullt på klädd när jag öppnade mina ögon. ”Ja, det är jag. Men du förstörde min syn.” Han tittade chockat på mig. ”Ja, jag ville ju se dig utan kläder, precis som du får se mig.” Sa jag och lyfte på mitt täcke, hans blick gick från mina ögon till min kropp och upp igen, han hade ett brett leende på läpparna. Han drog täcket från mig och la det över sig, så han kunde lägga sig över mig. Mina ben krokade jag fast runt hans höfter så han inte skulle kunna komma någon stans. Han kysste mig länge och intensivt.

När klockan började närma sig halv 5 på kvällen så valde vi att gå ned till restaurangen och äta. Jag drog på mig en svart kort klänning, och han tog på sig en svart t-shirt, svart jacka, svart keps och nördbrillor. Lika snygg som alltid. När vi kom ned till restaurangen blev vi hänvisade till ett bord lite på sidan av. Det var inte speciellt mycket folk där så det spelade egentligen ingen roll om vart vi satt. Maten kom in ganska fort, och vi njöt i tystnad av den. ”Vill du ha efterrätt?” Vi satt och kollade i menyn igen. ”Kan vi inte dela på en banansplit? Jag orkar inte en hel.” Han nickade och vinkade till sig kyparen och beställde. ”När jag lämnade Liam imorse, så var det hur mycket paparazzi utanför. Jag vet inte om dem hann fånga honom på bild eller något. Men fan, jag förstör ditt liv Justin.” Han tittade upp från tallriken han satt och pillade på, han såg inte glad ut. ”Jag skiter i om folk ser honom, jag bryr mig om er båda. Liam betyder mycket för dig, därför betyder han mycket för mig. Jag älskar dig, säg inte att du förstör livet för mig, för du gör inte det. Gumman, tänk inte på det.” Han tog min hand över bordet och kramade åt den.

När vi kom upp till rummet igen så plockade Justin fram sin gitarr och satte sig i vardagsrummet. Han klingade ett tag och nynnade på olika låtar. ”Älskling, kan inte du komma och sjunga med mig?” Jag satt i sängen och kollade min mobil då han ropade på mig. ”Ha, har du hört mig sjunga? Tycker vi överlåter det till dig.” Jag gick ut och satte mig bredvid honom, och han fortsatte klinga. ”Snälla. Jag vill höra dig sjunga en gång. Jag lovar att inte fråga dig igen.” Jag funderade ett tag, det var ju inte så att det var fler än han här, så okej. Jag nickade på huvudet, och jag hörde hur han började spela Overboard, det var väl egentligen den enda låten jag kunde med honom, flytande.

När vi tog den sista tonen tillsammans tittade Justin på mig, precis som att han aldrig sett något liknande innan, en liten obehaglig känsla sköljde över mig, för jag viste inte vad jag hade och vänta mig. ”Vad? Varför tittar du på mig sådär?” Han la undan gitarren och lyfte upp mig i sitt knä. ”För att jag aldrig har hört en vackrare röst innan.” Han sa det helt lugnt och inget tjat om att jag borde göra något med den tallangen. Jag kunde inte förstå att han just hade sagt det till mig, så det kom som en liten chock. ”Jag måste fråga dig en sak. Är du döv eller något?" Han skrattade åt mig och smekte mig över ryggen. ”Ge dig, du var riktigt bra. Jag hoppas vi kan sjunga tillsammans igen.” Med dem orden sagda lämnade vi den diskussionen.

Tillsammans satt vi ute på balkongen och kollade på solnedgången, det lilla man såg där ifrån eftersom att den gick ned bakom ett berg innan den försvann ned i horisonten. Vi hade varsin filt lindade runt oss och ett glas vin i handen. ”Vad vill du göra med ditt liv efter skolan?” Justin kom alltid med sådana intressanta frågor, och rak på sak. ”Öhm, jag vet inte. Har aldrig funderat på det. Möjligtvis försöka ge min son det liv han förtjänar.” Justin nickade och tog en klunk vin. Egentligen brukar han inte dricka, men han gör det med mig, dem få gångerna vi är själva tillsammans. ”Jag vet att du kommer ge honom det, och jag vet en sak till.” Han rötrollade mig med sina djupa vackra ögon. ”Vadå?” ”Att du är världens bästa mamma. Allt jag önskar är att en dag få bli en lika bra pappa, som du är mamma.” Jag gick över och satte mig i hans knä. ”Det vet jag att du kommer bli.” Han fick en passionerad kyss, som varade ett tag.

När vi gick in så satte vi på tv:n och kollade om det fanns något att titta på. CSI hade maraton med alla sina XL program, och vi kom in i början av det andra då Justin är med och spelar Jason Mccann. ”Jag vill inte se det här.” Justin tittade chockat på mig. ”Vadådå?” Kunde han inte förstå varför eller? ”För att min pojkvän blir skjuten?” Sa jag med en frågande röst, och himlade med ögonen. ”Det är inte på riktigt baby.” Han log mot mig, och drog in mig i sin famn. Jag låg halvt i hans knä och vi tittade på det avsnittet ändå. Han drog sina fingrar genom mitt hår flera gånger. När scenen kom då Stokes skjuter Jason tillsammans med alla andra poliser så blundande jag, plus att jag la händerna för ansiktet. Justin skrattade bara åt mig, och det kan jag inte förstå hur han kan göra, det är ju otäckt, och det kan hända på riktigt. Kanske inte just att poliserna gör det, utan någon annan dåre som är lite avundsjuk.

Jag var helt slut i kroppen precis innan vi gick och la oss, det var nästan så att jag inte ens orkade borsta mina tänder. Jag släpade fötterna efter mig dem 10 metrarna det var mellan badrummet och sängen, men när huvudet väl hamnade på kudden slog ögonen upp och jag vart hur pigg som helst. Det där är konstigt tycker jag, det händer ofta mig. Men nu var det nog för att jag hade sovit en sväng på dagen, och då brukar man bli övertrött så att man inte kan sova. Justin stod fortfarande i badrummet och höll på med tänderna, noga det där. Sen tvättar han alltid ansiktet innan han går och lägger sig. När han kom och kröp ned bredvid mig la han sin arm om min mage och började kyssa mig på halsen. ”Är inte du trött?” min fråga till honom var bara för att se vad det var han ville. ”Nej, det är jag inte.” Han la sig över mig och kysste mig, ”God natt älskling.”


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter forty-five.



”När ska vi åka, mamma? Vakna…”
Liam hoppade i sängen så mycket han bara orkade, och jag hade varken lust eller ork till att be han ge sig. Jag sneglade lite på min klocka som jag hade bredvid sängen. ”Halv 6, ge dig nu. Gå och lägg dig, vi ska inte åka än på ett tag.” Liam stannade upp i sitt hoppande och jag trodde han hade lagt av, men sådan tur hade man inte. ”Ge dig själv, gå upp nu.” Jag drog täcket över huvudet och bad honom göra samma. Tillslut lyssnade han, och la sig ned bredvid mig. Även om jag inte kunde somna om på en gång så var det skönt att ligga kvar och bara dra sig.

Andra gången jag vaknade var klockan strax efter 8, och det var en rimlig tid att gå upp, eftersom att jag skulle vara på hotellet vid 9. Liam sov fortfarande så jag hoppade in i duschen och gjorde mig klar, och packat min väska, sen var det bara att försöka få liv i Liam. ”Gubben, vakna. Vi ska åka snart, och du måste hinna äta frukost.” Han började röra lite lätt på sig, men var inte alls inne på att kliva upp. ”Liam, gå upp nu. Vi ska åka.” Lite högre ton än innan och han var upp på två sekunder.

”Hur länge ska jag vara där?” Liam satt i sin barnstol i baksätet och pratade på för fulla muggar, det var bara vissa frågor jag hann uppfatta. ”Jag kommer och hämtar dig imorgon på dagen skulle jag tro.” När vi kom fram till Bruce och Diana så stod dem redan ute på trappen, Liam hoppade ur bilen då jag hade öppnat dörren och knäppt upp bältet. Det jag inte upptäckte var att det var fullt med paparazzi på andra sidan vägen. ”Liam gå in på en gång, ni två kan ju också följa med om ni inte vill vara med på bild.” Jag pekade över vägen och dem gjorde som jag sa. Jag plockade ur stolen ur bilen och tog med mig den och Liams väska in i huset.

”Tänk att dem där människorna aldrig kan lämna oss ifred.” Diana stod och kollade ut genom fönstret när jag kom in. ”Nej, dem har ett fult arbete. Folk förtjänar fritid.” Bruce hade slagit sig ned med Liam i soffan och dem kollade på barnprogram. ”Alla Liams saker ligger i väskan, och stolen står i hallen om ni ska ut och åka något.” Diana lämnade fönstret och kom fram för att ge mig en kram. ”Han är i trygga händer.” ”Jo, jag vet.” Jag sa hejdå till Liam men han var allt för inne i tv för att egentligen förstå vad jag sa. Så jag lämnade huset och åkte mot hotellet. Paparazzi åkte efter mig, och det störde mig ännu mer. Men jag kunde parkera bilen under hotellet och där kommer dem inte in, skönt. Men dem ser ju att jag är här, och kan skriva vad dem vill sen.

När jag hade fått min nyckel till rummet så fick jag fjärilar i magen, jag vet inte varför. Det var ju inte direkt första gången jag skulle träffa honom, men det var precis som det. Jag skulle tydligen ta den andra hissen upp och till högsta våningen. Så klart hade han valt Stratfords finaste hotell, vilket absolut inte förvånade mig. När jag närmade mig dörren till rum 329 så plockade jag fram kortet och låste upp. Väl innanför dörren släppte jag väskan i chock. Hela rummet framför mig var fyllt med röda rosor, och en lugn låt spelades. När jag hade kommit in en bit i rummet så var det ännu mer rosor, som inte syntes från dörren, och jag hade på känn att Justin stod bakom mig. En stor rosbukett kom fram framför mina ögon.

”Justin, varför alla dessa rosor? Du skämmer bort mig för mycket.” Jag vände mig om och möttes av en riktigt stilig grabb, vackra ögon och vackert leende. Han hade på sig en lila skinnjacka, vit t-shirt och ett par riktiga nördbrillor. Så jävla snygg han var. Jag kunde inte släppa honom med blicken, han fångade mig på en gång. ”För att du förtjänar varje liten del av denna blomma.” Sa han och höll upp en ros, den var lite större än dem andra. Automatiskt förde jag mina händer till hans hals och drog honom till mig. Våra läppar möttes och det varade länge, den här gången var det faktiskt han som fick hämta andan först.

Justin hade dukat i köket med massa gott och blandat, det var ost och kex, frukt och godis. Vi satte oss bredvid varandra istället för mitt emot, fingrarna hade vi flätat samman och. Han hade gjort egna jordgubbar doppade i choklad. ”Vill du ha den sista?” Han höll upp den framför min mun. ”Nej, ta den du.” ”Det kanske är den godaste och det kommer du aldrig få veta om jag tar den, vi delar då.” Han satte den ena delen i sin mun och lät mig bita av den andra, och så kysstes vi.

Vi låg i sängen och pratade om massa olika saker. ”Ska du på turné när du åker härifrån eller ska du bara hem?” Han smekte mig över ryggen och ned över rumpan. ”Jag ska bara hem, har massa intervjuer, och fotograferingar.” Han fick en puss på näsan. ”Okej, men då kan vi ju fortfarande prata med varandra lite oftare, än om du hade vart ute med flera miljoner tjejer.” Han skrattade till lite, precis som att det var något roligt jag hade sagt. ”Det är bara dig jag tittar på, det vet du.” Jag slöt mina ögon och lyssnade på hans melodi till röst, och hans andetag som skapade en rytmisk melodi. ”Varför föll du för mig?” Jag mötte hans blick, för jag ville se hur han reagerade av min fråga. ”Dina ögon, jag drunknade i dem efter jag mötte dig utanför toaletten. Så jag var tvungen att hitta dig igen. Vad såg du hos mig då?” Hans leende gick över till busigt och jag viste inte vad jag skulle säga, och vad jag skulle hålla för mig själv. Men jag valde att berätta det roliga. ”När vi möttes första gången så stod jag inne på toan och muttrade för mig själv, jag ville så gärna slita med dig in och trycka upp dig mot väggen. Men hade jag gjort det hade du nog funderat vad jag var för människa. Plus att jag alltid har älskat dina ögon, dem är så fruktansvärt vackra.” Jag låg över honom och drog fingrarna genom hans hår. Det är inte många som får röra det, men jag får, och gör det mer än gärna.

Justin skrattade när jag berättade om min första tanke med honom, men det kan jag förstå, jag skulle nog göra likadant. Jag menar, vilken människa skulle göra något sådant? ”Du skulle ha gjort det.” Justin la sig över mig nu och kysste mig, hans underbara läppar smakade jordgubbe, och jag älskade det. Han smekte av mig kläderna lugnt och försiktigt, det var nästan så att jag inte ens kände det. Helt plötsligt låg jag utan kläder och han hade alla sina på sig. ”Vet du att jag älskar din kropp. Den är hur perfekt som helst. Speciellt det här.” Sa han och drog sina fingrar löst efter min sida som visade att jag hade former, höftbenen stack ut en bit. ”Hade det här skett för ett år sedan hade jag skämts ihjäl, men nu bryr jag mig inte att du ser mig.” Jag kunde inte säga det där på ett annat sätt, för det var så jag kände. Jag drog av honom hans tröja och lät den falla till golvet, på samma ställe som alla mina kläder låg på. Samtidigt som han kysste mig knäppte jag upp hans byxor och lirkade av dem så gott jag kunde. Han fick dock hjälpa mig lite på slutet.

När vi började hålla på med varandra så hade jag inte speciellt långa naglar men jag märkte att han gillade att jag drog dem löst efter hans hud, så jag har gjort allt för att spara ut dem lite längre. Så just nu drog jag dem löst efter kalsongkanten, och jag märkte direkt hur hela hans kropp rös till. Han kysste mig ner på halsen och vidare ned till nyckelbenen, för att fortsätta ned mot brösten och magen. Hans händer hade han sedan länge placerat på mina höfter och låtit dem gå fram och tillbaka i mjuka smekningar. För er som vet hur det är att vinna 1 miljon, den känslan gånger 100 får jag uppleva just i den sekunden då han tränger in i mig. Det är precis som att min dröm har gått i uppfyllelse, ni vet då man får det man har längtat efter. Jag har suktat efter hans kropp sedan jag såg han första gången, och det var absolut inte på festen, alla tidningar som visat upp honom, jag har aldrig velat ha någon så mycket som han.

Tillsammans kom vi och låg kvar på samma sätt, med honom i mig, så fruktansvärt skönt. Han smekte mig över ryggen då jag låg över honom, egentligen ville jag inte förstöra stämningen, men jag var tvungen att veta. ”Fick du ont?” Han tittade på mig och log, samtidigt som han skakade på huvudet. ”Nej, och det här var den bästa gången hittills.” Han fick mig att rodna, så jag kollade bort. Även om jag viste att han skulle se till så att jag var tvungen att kolla på honom. ”Lite rosig om kinderna?” Hans fråga hade olika meningar, så jag tolkade den själv. ”Ja, det var jobbigt.” Han skrattade till precis som att han inte förstod att jag fattade vad han menade.

Jag gick in i duschen först och tvättade av mig, håret orkade jag inte tvätta då jag ändå inte skulle någonstans, så jobbigt när det är långt oh blött. När jag var klar gick Justin in, och han kom ut strax efter, så jag funderade på om han ens hade duschat. Men jag såg på en gång att han var fuktig om överkroppen då han kom ut i bara en handduk över höften. Själv hade jag hunnit få på mig underkläderna som han köpte åt mig på VS. Hans stirrade på min kropp så jag trodde att ögonen skulle trilla ur skallen på honom. ”Snälla Justin, du tittar på mig precis som att jag vore något man äter, och det är inte snällt.”