Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 24 - U Can Go To Hell.

- Säg för guds skull att det inte var din mamma som kom in. sa hon efter kyssen
- Tyvärr måste jag göra dig besviken.
- Hon kommer hata mig innan denna resa är över, sa hon och la sitt huvud mot mitt bröst
- Klart hon inte kommer, hon kommer bara få se lite för mycket av min vackra flickvän. Och vad menar du med över?
- Haha, sluta genera mig. Men ja, när jag blir gammal och dör, för jag tänker aldrig lämna dig. svarade hon och drog sina naglar på min mage. och jag fick gåshud över hela kroppen.

Vi låg halva natten och retades med varandra, men vi hade inte sex. Båda två vill vänta på det rätta tillfället.

Innan jag somnade tänktejag, den här tjejen ska bli min på alla sätt.



Melrose perspektiv - Dagboks antekningar

"Jag saknar honom nå så fruktansvärt mycket. Varför kunde han inte bara berätta för mig att hans turné började nästan en månad tidigare? På morgonen efter våran mysiga natt så berättade han att han skulle åka samma dag. Hur kunde han, betydde jag inte mer för honom? Jag har inte hört någonting från honom sen den dagen. Det gör ont som fan. Men jag ska ta mig igenom detta, behöver bara lite tid.

Tur att vi inte gick ut med vårat förhållande offentligt, mer än till våra nära. Inte våra vänner, men dom andra som finns för oss."


Jag vart avbruten i mitt skrivande av att mamma knackade på dörren. Hon kom in och satte sig bredvid mig i sängen. Hon satt helt tyst, och det var då det brast för mig. Jag började gråta, och hon sa fortfarande ingenting. Men hon höll om mig, precis som en mamma ska göra. Och tillslut bröt hon tystnaden.

- Du kan inte sitta här inne mer, du måste komma ut och få lite luft och energi. Han kommer tillbaka och då kan ni prata ut med varandra.

Jag hade bett alla under detta tak att inte nämna hans namn.

Jag började ana att syrran hade kontakt med honom och det gjorde mig mer ledsen. Jag hade sett att det stod Justin på hennes mobil, men jag kunde inte veta att det var han till 100% och jag ville inte fråga henne, ifall det var han.

Jag och mamma satt kvar i min säng men jag svarade inte henne, utan satt bara där med hennes armar runt mig. Men efter 20 minuter tog jag mig i kragen, och skickade iväg ett sms till Caitlin och frågade om hon ville följa med på en shoppingtur med mig. Bara några minuter senare fick jag svar.

"Skönt att du äntligen behagar höra av dig, och att du lever! Började bli riktigt orolig där. Och såklart jag vill följa med dig ut, det var ett tag sen, och vi har nog mycket att prata om. Ses utanför dig om en timme."

Jag skrev bara tillbaka ett okej, tänkte jag skulle ta allt annat med henne sen. Jag har inte ljugit utan jag har bara undanhållt allt om Justin för henne. Men jag hade tänkt att jag skulle släppa bomben nu. Antlingen accepterar hon det, eller så blir hon arg.

Jag hoppade in i duschen efter att jag hade svarat henne. När jag kom ut kändes det som att jag var en helt ny människa, och som att jag inte har duschat på länge. Idag fick det bli sköna kläder, ett par svarta leggings, ett turkost linne och mina lila converse.

När jag kom ut såg jag att Cait kom gåendes på vägen, så jag gick mot min bil och mötte upp henne. Gav henne en kram och vi båda hoppade in i bilen och drog mot centrum.

Efter att vi hade sprungit in och ut i vad det kändes som alla affärer så beslöt vi oss att sätta oss på ett mysigt café. Nu hade jag chansen att berätta allt om mig och Justin, och jag tog den.

När jag hade berättat klart allt så tittade hon på mig med en besviken blick, men hon log samtidigt.

- Tror du inte att jag har märkt något? frågade hon
- Nej, faktiskt inte. Trodde vi hade vart smartare än så. svarade jag chockat
- Kom ihåg att han är en av mina äldsta vänner, och även mitt ex. Så jag känner honom, och ser när något förändrar honom. Och det såg jag på en gång.
- Okej. Men du är inte arg va, för att jag inte har sagt något? frågade jag
- Nej, lite besviken kanske. Men det är lugnt.

Vi satt på cafét i flera timmar och mumsade på våra bakelser och drack vårat kaffe.

När vi åkte hem så släppte jag av Caitlin och lovade att jag aldrig mer skulle undanhålla något för henne.

Efter att jag parkerat bilen på uppfarten till vårat hus så tog jag mina 10 påsar och gick in. Men det jag mötter av inne var inget jag ville uppleva. Mamma stod och skrek på pappa, och han sa inget tillbaka som vanligt. Dom hörde nog inte mig, för mamma slutade inte.

Jag var på väg upp till mitt rum när jag hörde syrran säga mitt namn. Så jag stannade utanför, i hopp om att förstå vem det var hon pratade med.

- Hon saknar dig verkligen. Hon gråter hela dagarna, och hon tror seriöst att du inte brydde dig i henne. Jag har läst hennes dagbok, därför vet jag det sist nämnda.

Efter att jag hörde henne säga det sista fick jag nog, jag släppte mina påsar och slog upp hennes dörr. Och av hennes ryck att dömma vart hon rädd. Jag gick fram och slet luren ur handen på henne. Innan jag kastade den i väggen kollade jag vem hon pratade med. Justin♥ stod det på displayen, och det räckte för mig, jag gav henne en örfil sen gick jag ut, tog mina påsar och gick in på mitt rum.

Nu hade båda två gått för långt. Om han så gärna vill veta hur jag mår så kan han ringa mig och fråga det själv.

Jag var så arg när jag kom in i mitt rum så jag slog igång datorn och loggade in på twitter.

"U left me for my sister, u can go to hell" skrev jag som en ny tweet.

Men innan jag loggade ut så var jag tvungen att kolla om Justin hade uppdaterat sin. Men där fanns det inget intressant, så jag stängde av datorn och gick in på badrummet för att borsta mina tänder och tvätta bort mitt smink. När jag var klar bäddade jag ner mig i sängen, och då kunde jag inte hålla tårarna inne längre, så jag lät dom rulla.

Jag vart lite smått rädd när min mobil ringde. Det var ett nummer jag inte hade, så jag tvekade lite innan jag svarade.

- Hallå, det är Melrose. svarade jag


Justins perspektiv

När jag inte var distraherad av saker så kommer tankarna tillbaka på Melrose, sista och enda natten vi hade tillsammans. Hur kunde jag vara så dum att lämna henne utan att ens säga att jag alltid kommer vara hennes. Jag stack efter att jag hade gett henne en kram, en KRAM! Vad fan tänkte jag med?

Det knackade på dörren och mamma klev in.

- Du måste gå upp och göra dig klar nu. Soundcheck om en timme.
- Jajaja, fan vad ni alla ska tjata. röt jag i åt henne

Hon tittade bara på mig och gick ut.

Jag gick in i duschen och lät vattnet rinna över min kropp. Efter en halv timme klev jag ut ur badrummet med en handduk virrad runt höften.

Att rota omkring i en väska efter kläder var något jag var van vid, efter alla månader jag varit ute på turné i mitt liv. Så det jag hittade först satt jag på mig. Svarta jeans, lila t-shirt, en munktröja och mina lila supras. Får inte glömma min blåa kepa.

Jag tog min mobil och kollade om jag hade fått nått nytt, men inget hade hänt. Allt jag önskade vat att Melrose skulle höra av sig. När jag ändå höll på med mobilen kunde jag lika gärna kasta in en ny twwet också.

"Tonight we go all in at the O2 in London"

När jag kom ner till lobbyn väntade alla andra på mig, som vanligt. Så direkt jag när jag kom ner hoppade vi in i bilarna som skulle ta oss till arenan. Det var snart dax för första konserten här i England. När vi kom fram så snackade jag lite med alla från mitt crew. Sen var det dax att inta scenen och även om det var långt ifrån fullsatt så hördes det att publiken var taggade.

Efter att jag dragit igenom några få låtar så lät jag publiken ställa massa frågor. Och det var allt från hur jag mådde till hur det var att ha gått från en vanlig grabb i Stratford till en superkändis på så kort tid. Men när frågan kom om jag hade någon flickvän, viste jag inte vad jag skulle svara. Jag vet ju inte ens svaret själv.

När jag kom av scenen tog jag upp min mobil och gick iväg till ett lugnare ställe. Jag ville ringa till Rose, men innerst inne viste jag att hon inte skulle svara. Så istället letade jag upp hennes syster Melanies nummer och ringde.

Vi pratade om allt möjligt, men egentligen var jag bara intresserad av hur Melrose mådde.

- Hon saknar dig verkligen. Hon gråter hela dagarna, och hon tror seriöst att du inte brydde dig i henne. Jag har läst hennes dagbok, därför vet jag det sist nämnda.

Sen hörde jag bara en smäll, tror det var en dörr. Men hann aldrig fråga henne innan samtalet bröts. Jag provade att ringa henne igen, men kom bara till röstbrevlådan. Undra vad det var som hände.

När jag kom tillbaka till dom andra så kollade mamma på mig, nickade och gick. Så det var bara att gå efter henne.

- Vad är det gubben? frågade hon och kramade mig

Och jag berättade vad det var som hade hänt.

Hon tittade på mig med ledsna ögon och sa.

- Jag ska ringa och prata med henne. Bara du ger mig hennes nummer.

Jag tog upp min mobil och bläddrade ner till Sötnooosen♥ och gav mamma min mobil, så hon kunde skriva av hennes nummer. Mamma log når hon såg vad Rose hette på min mobil, och jag kände att jag blev lite generad.

Innan jag gick upp på scenen såg jag att mamma gick iväg med telefonen mot örat. Jag förstod direkt att hon ringde till Rose, och det kändes lite jobbigt. Men jag släppte alla tankar när jag klev upp på scenen och hörde alla mina fantastiska fans. Dom var verkligen taggade och det fick mig att må 100 gånger bättre. Ingen hade bättre fans än jag, dom fanns alltid där för mig, så jag försökte ge så mycket som möjligt tillbaka till dom. Men det kommer aldrig bli tillräckligt.

Hela konserten gick hur bra som helst. När jag kom av scenen så gick jag direkt in i mitt rum, satte mig ner och tog en flaska vatten. Efter bara några minuter kom hela gänget in och klappade händer, det kändes skönt att veta att man har gjort något bra.

När alla hade lugnat ner sig lite och gått iväg var det bara jag och mamma kvar i rummet. Hon kollade på mig med ledsna ögon. Hon bröt tystnaden mellan oss och sa.

- Jag pratade med Melrose när du var på scenen.
- Jo, jag såg att du gick iväg.
- Varför berättade inte du för mig att du bara gav henne en kram innan du åkte och att hon känt sig hotad av sin syster pga dig tidigare? En kram, jag trodde hon var din tjej. Jag tror inte hon kände sig som det när du stack. Hon kollade på mig med en konstig blick när hon sa det.
- Jag trodde vi hade strykt ett streck över det där med hennes syster. Och det andra kan jag tyvärr inte försvara mig om.
- Men hur kan du vara så dum och ringa Melanie och inte Melrose? Vad tänker du med?
- Mamma, du ska stå på min sida. Men okej, det var förbannat dumt. Kan du berätta för mig vad hon sa när du pratade med henne?

Hon tittade på mig, och jag såg att hon funderade.

- Jag är inte så säker på att du vill veta, sa hon tillslut.
- Klart jag vill veta, sluta nu!

Hon berättade vad Rose hade gjort mot Mel, men jag kunde inte bli arg. Jag förstod henne, och varför hon hade reagerat som hon gjorde.

- Det jag kommer säga till dig nu är inget du tar upp med henne. Okej?
- Ja, det är lugnt.

Mamma såg helt förstörd ut. Men hon fortsatte ändå.

- När jag pratade med henne grät hon. Och det spelade ingen roll vad jag sa, hon lugnade inte ner sig. Hon saknar dig verkligen, och klarar inte av tanken av att du kanske inte tycker om henne lika mycket som hon tycker om dig. Men samtidigt begär hon inte att du ska släppa ditt liv för hennes skull, men hon tyckte att du kunde ha visat att hon betydde mer än en kram innan du åkte. Och jag kan förstå henne. Gör du det?

Jag kunde inte annat än lyssna på vad hon sa, och ta in det. Jag kunde inte säga att jag förstod henne, för det gjorde jag inte. Men jag försökte verkligen sätta mig in i hennes situation.

- Mamma, sa jag och kastade mig i hennes famn.
- Du måste lova mig att du pratar med henne när vi kommer hem.
- Jag älskar henne, men jag har inte sagt det till henne, för jag vet hur mycket dom tre orden betyder för henne.
- Säg dom inte heller om du inte menar det. Ni kommer lösa det, hon sa att hon skulle ge dig en ärlig chans till att förklara dig.



Inlägget vart nog lite långt, men det kan så vara. Och jag hoppas verkligen att ni kommenterar mycket, så jag blir glad nog att skriva ett till. :)

Kommentarer
emma andersson säger:

Yeeyy nytt kapitel!! det älskas<3

Skrivet: |

Anonym säger:

bra!

Skrivet: |

Anonym säger:

mermermer :D<3

Skrivet: |

Stina säger:

BRA KAPITEL!!

Skrivet: |

Mickan - / My Life In My Words säger:

Wow vilket långt kapitel! :D - Meeeen whaat?! Det var ju så bra, vad hände nu liksom. Och vad tänkte han med? Skönt att hon har berättat för Cait iaf, och att hon har någon att prata med om det. Jag hade reagerat på exakt samma sätt som hon gjorde, fyfan, att han ringer till hennes syster men inte till henne själv, snacka om att bli huggen i ryggen. Så jag förstår mycket väl att hon är arg och ledsen. Okej att han saknar henne, men då hade han ju fasen kunnat visa det på ett bättre sätt och kanske inte bara gett henne en liten fjuttig kram innan han åkte. Och även fast han trodde att Rose inte skulle svara så hade han ju iaf kunnat testa, om inte annat skickat ett sms! Lite upprörd är jag nu. Jag tycker att det var bra att Pattie ringde till henne och pratade med henne, men samtidigt ställde Justin mot väggen efter samtalet, bra gjort! Och om han nu tycker om henne lika mycket som han säger så kan han faktiskt kläcka ur sig det, och inte prata med hennes syster istället för med henne. ♥♥♥

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback