Jag hörde att det var någon som ropade och frågade vad det var dom höll på med. Tjejerna slutade och sprang därifrån, och den äldre mannen kom fram till mig.

- Jag ringer en ambulans. sa han och plockade upp mobilen
- Nej, snälla gör inte det, det kommer hamna i tidningarna. Låt mig ringa ett samtal. harklade jag fram och höll för magen

Han tittade bara på mig med en förvånad blick, men gav mig ändå mobilen. Jag slog Justins nummer och hoppades att han skulle svara, för hans var det enda jag kunde.

- Ah, Justin. svarade han
- Hej, det är Rose. Kan du komma till den gamla lekparken bara några hundra meter från hotellet. Det har hänt en sak. var det enda jag fick fram sen blev allt svart och jag föll ihop


Justins perspektiv

När Rose stack försökte jag springa efter henne men hissdörrarna gick igen innan jag hann fram. Det kanske var lika bra att hon fick vara lite för sig själv. Men efter att vi idag och bara någon timme sedan gick ut med att vi var ett par, jag ville inte att hon skulle vara själv.

En halvtimme efter att hon försvann ringde min telefon och det var ett nummer jag inte hade men jag svarade ändå. Det var Rose som sa att jag skulle komma till en gammal lekpark, men samtalet bröts så jag fick panik. Jag ringde Kenny och berättade vad det var som hade hänt. Han sa att han skulle hämta bilen och att vi skulle mötas nere i lobbyn.

Jag drog på mig mina skor och en tröja och så sprang jag ner till lobbyn där redan Kenny stod redo att åka. När han hade kört en bit såg jag parken, men den såg helt tom ut från vägen så jag hoppade ur bilen och sprang bort. Men när jag kom närmare såg jag att det satt två stycken på en bänk, den ena var Rose och den andra har jag aldrig sett. Jag sprang fram till henne och då såg jag att hon blivit slagen i ansiktet.

- Baby, vad har hänt? frågade jag helt skakig i rösten
- Jag kom gåendes och det var massa tjejer som slog och sparkade henne, men hon ville inte att jag skulle ringa ambulansen och nu förstår jag varför. svarade mannen 
- Vi måste till sjukhuset Justin, min mage, det är något som inte står rätt till. 

Hon lät livrädd, men hon kunde iallafall komunisera. Jag sprang och hämtade Kenny så fick han komma och bära in henne i bilen. Jag tackade Rufus och tog hans nummer.

När vi kom till sjukhuset tog dom in Rose i ett rum och jag fick inte följa med. Så jag satte mig i väntrummet och ringde mamma och Scooter för att berätta vad som hänt. Dom sa att dom skulle komma så fort som möjligt. Jag blev rastlös av att bara sitta där och inte veta hur det var med henne, eller vad som egentligen hade hänt.

Jag såg att mamma och Scooter kom in genom dörren så jag sprang fram och kastade mig runt mammas hals, och gav henne en kram. Hon strök mig över ryggen och sa att allt skulle bli bra. Men helt ärligt så kunde jag inte tro det fören Rose var i mina armar igen.

Efter en timme av väntan och oroligheter kom det äntligen ut en läkare som sa att hon mådde bra och att jag fick gå in. Mamma och Scooter väntade utanför så att jag fick träffa henne själv först. Jag viste inte hur jag skulle reagera när jag såg henne.

Hon satt upp när jag kom in i rummet och hon sken upp i hela ansiktet. Jag gick sakta fram och kysste henne.

- Hur mår du? frågade jag och satte mig bredvid henne
- Jodå, ont i ansiktet och i magen. svarade hon och lutade sitt huvud mot mig

Jag strök henne över ryggen och över kinden, men jag tog det försiktigt för jag viste inte hur mycket beröring hon skulle tåla. Det kändes verkligen att se henne så här.

- Vet du nå när du får åka hem?
- Nu, om jag vill. svarade hon och kollade på mig

När hon bytte om från sjukhuskläderna till sina vanliga såg jag hur hennes mage såg ut. Den var full i blåmärken. Min prinsessa såg ut som ett slagfält. Vad var det egentligen som hade hänt? Jag reste mig upp och gick till henne, innan hon hann sätta på sig tröjan smekte jag henne över magen och sa

- Allt kommer bli bra gumman. Ingen ska någonsin få skada dig igen. sen kysste jag henne

När vi kom tillbaka till hotellet bäddade vi ner oss på en gång, men till skillnad från alla andra nätter så vågade jag inte hålla om henne, för jag viste inte hur ont hon hade. Jag tror hon förstod att något var fel för hon tog min hand och la den runt hennes midja.

Hon berättade hela historien om tjejerna som hade gått förbi henne i parken, och jag vart riktigt chockad. Trodde inte att mina fans var så, men dom har nu bevisat motsatsen.

Vi sa inget mer till varandra, men jag låg och smekte henne på magen försiktigt. Jag ville inte att det skulle göra ont på henne, men jag ville ändå visa att hon var trygg hos mig. Efter kanske en halv timme hörde jag att hennes andetag blev tyngre, så jag förstod att hon hade somnat. Jag kysste henne lätt på kinden och la mig tillrätta.


Melrose perspektiv - Dagboks anteckningar 

"Jag kommer aldrig glömma gårdagen, dels för att jag för första gången blev riktigt slagen, och för att jag eller ska jag säga vi, förlorade ett barn. Jag var tydligen gravid, och jag viste inte om det. Jag vet inte om jag ska berätta något för Justin. Egentligen har han all rätt att få veta, men jag vet inte hur jag ska kunna berätta det, eller hur han kommer att reagera.

Fan, allt känns så jävla svårt. Det känns som att jag kommer förlora honom om jag berättar det, som att jag inte kan ta ansvar. 

Lika bra jag gör slut på detta innan han gör det. 

Skolan har jag helt och hållet glömt bort, har haft för mycket annat att tänka på. Ett sabbats år är nog ganska bra, då jag inte vet vad jag ska göra resten av mitt liv." 

Under tiden Justin var i duschen passade jag på att skriva i min dagbok, när jag hörde att duschen slogs av så la jag ner boken längst ner i min väska.

Han kom ut med rufsigt hår och handduken runt höften. Han log sitt söta leende och började leta efter sina kläder. Jag gick in i duschen och varje gång jag rörde min mage gjorde det ont, och jag började tänka på det som levt i mig fram tills igår. Jag bestämde mig när jag stod i duschen att inte berätta något för Justin. Så jag var tvungen att hålla minen framför honom. 

Hemma i ATL!   
Jag hade pratat med Justin på flyget om att jag var tvungen att åka hem till mamma, och nu stod jag utanför dörren redo att ta emot allt hon hade att ge mig.

Jag tröck försiktigt ner handtaget på dörren och jag hörde både mamma och Mel från vardagsrummet. Väskorna ställde jag ner på golvet och gick in till dom. Mamma vart så glad att se mig så hon började gråta och hon gav mig en kram.

Hon frågade vad det var som hade hänt med mitt ansikte, och jag kunde inte ljuga, men jag berättade bara att jag hade blivit slagen av ett gäng tjejer. Jag berättade inte om missfallet eller att dom sparkade mig i magen. Hon frågade inte mer och det var skönt.

Hon bad om ursäkt för allt hon hade sagt och gjort. Men jag tog allt med en nypa saltm jag ville se att hon ändrade på sig, och framförallt att hon bad Justin om ursäkt.

Jag gick upp på mitt rum med väskan, men jag orkade inte göra något med den nu. Det fick jag ta när jag hade ork nog, jag hade även en väska kvar hemma hos Justin. Men vi skulle ses imon, så då kunde jag ta den då. Det kommer kännas konstigt att sova själv med tanke på att jag inte har gjort det på en månad.

När jag hade setat i sängen ett tag och bara låtit tankarna snurra så bröt jag ihop. Precis då kom syrran in, och för henne kan jag inte ljuga, så jag frågade om mamma var kvar hemma, men hon hade gått ut och handlat. Jag berättade precis allt för henne och hon lovade mig att hon inte skulle säga det till någon. Hon satt helt tyst men sa tillslut.

- Vet Justin om att du fått missfall?
- Nej, och så ska det förbli. svarade jag och spände ögonen i henne

Hon förstod direkt att jag menade allvar. När vi hade pratat i en timme gick hon in till sig och jag gjorde mig redo för natten. Men innan jag somnade skrev jag ett SMS till Justin.

"Jag vill bara att du ska veta att jag älskar dog, oavsett vad som händer. Puss, din Rose"

Bara minuterna senare fick jag ett svar där han undrade om det hade hänt något. Och det hade det ju, men det var något han aldrig skulle få veta. Så jag svarade tillbaka att allt var lugnt och att jag saknade honom. Innan jag fick något svar somnade jag.

På morgonen, eller förmiddagen när jag vaknade kändes det inte lika i min säng som när jag la mig ner. Det kanske berodde på att min pojkvän låg bredvid mig och kollade på mig.

- När kom du? frågade jag när jag fått upp ögonen
- För två timmar sen typ. svarade han och log
- Varför har du inte väkt mig då?
- För att du är fruktansvärt söt när du sover. Jag fick ju inte se dig när jag vaknade, så jag åkte hit.

Vi låg kvar i sängen ett tag tills han frågade om han kunde få se hur min mage såg ut, så jag drog av mig täcket och han granskade och smekte den lugnt. Han pussade mig även försiktigt över alla blåmärken, som konstigt nog hade börjat försvinna.

Jag hoppade in i duschen och när jag var klar så gick vi ner till mamma. Hon bad om ursäkt till Justin och det gjorde mig stolt. Vi åt frukost tillsammans med både mamma och Mel. Vi pratade om det som hade hänt och Justin förstod att jag inte hade berättat allt för mamma så han spelade med i hennes historia.

Dagen och månaderna gick. Vi gjorde inte så mycket mer än det vi gjort i somras, mer än att Justin har vart iväg på en del intervjuer och massa sånt. Om en vecka är det julafton och jag hade inte en aning om vad jag skulle köpa till alla. Justin hade frågat mig om jag ville följa med till Kanada dagen efter julafton, och träffa alla i hans familj. Det tackar man inte nej till.

Idag ska iallafall jag och min syster ut och handla julklapparna så att dom blir klara någongång. Vi har även bestämt oss för att inte köpa något till varken pappa eller någon i hans nya familj.

När vi kom in i gallerian var det några tjejer som kom fram och frågade om dom kunde få ta en bild, och det är något jag aldrig kommer vänja mig med, men ställer självklart upp på det.

Vi hittade alla klappar som vi skulle köpa, det var bara en kvar. Det var till Justin, vad ska man köpa till en grabb som har allt, och som kan köpa det som saknas?

Vi gick in och ut ur alla affärer, tillslut kom vi in i ett paradis för Justin. Bara kepsar och skor, och framförallt Supras. Det fanns så många att välja på, så jag plockade på mig 15 olika par och matchande kepor till alla. Det kommer han garanterat inte förvänta sig. Men en sak är säker, det kommer vara fullt under deras gran.

En av dom som jobbade i affären hjälpte oss ut till bilen med alla kassar. Folk tittade efter oss, och den gången tror jag inte det var för att jag är Justins flickvän, utan för att vi hade typ 30 påsar var jag och min syster.

När vi kom hem blev mamma chockad, men jag svarade bara att det var julklappar. Så hon förstod att det var mycket, det är alltid jag som handlar mest. Nu ska jag bara se till att så att Justin inte hittar dom, innan dom är inslagna.

Precis när jag hade ställt in kassarna i min walk-in claset och stängt den dörren, så öppnades min.

- Hej älskling. sa Justin och gav mig en kyss
- Hej snygging. svarade jag

Det var flera dagar sen vi sågs för att han har haft fullt upp med den nya skivan som släpptes för en vecka sedan. Lagom till julhandeln.

- Vad jag har saknat dig. sa han och bar mig till sängen
- Jag har saknat dig mer och speciellt det här. svarade jag och kysste honom

Han log bara mot mig och rufsade till mig i håret. Jag såg till så att han hamnade på rygg så jag kunde sätta mig gränsle över honom, jag smekte honom under tröjan och jag kände hur han rös till. 

Den eftermiddagen låg vi med varandra igen, för första gången sedan den hemska olyckan inträffade. Han har velat flera gånger men jag har alltid hittat på massa olika lögner, och han har som tur gått på dom. 

Jag har fortfarande dåligt samvete för att jag inte berättat för honom. Men det är bäst så här.