Jag satt kvar på samma plats och i samma ställning, men jag måste ha somnat till i några minuter för när jag öppnade ögonen satt Justin framför mig. Han tittade bara på mig och log. Tänk att jag har pojken hela världen skriker för.

- Varför sitter du här? Frågade han
- Jag saknar Lemony. Svarade jag

Han förstod mig, jag tror att han saknar henne minst lika mycket men visar det inte på samma sätt som jag. Jag kröp fram till honom och satte mig nästan i hans knä, la mina armar runt hans nacke och kysste honom. Hans händer vandrade över min bara rygg.

- Ni är väl roliga. Smyger iväg på det där sättet. Sa Candy bakom ryggen på mig
- Nej, det gjorde vi inte. Jag gick, för jag saknar Lemony.

Vi vart avbrutna av att min mobil lät, jag fick ett sms av Pattie, och jag öppnade det.


Melrose perspektiv - fortsättning

”Hej Gumman! Jag förstår precis hur du känner, men du behöver inte oroa dig. Hon sover så sött, hon gör ju inga väsen ifrån sig. Skulle det inte vara så att hon är fruktansvärt lik Justin till utseendet skulle jag inte tro att Lemony var hans, han var inte så här lugn. Så jag antar att det kommer från dig. =) Ha så kul du bara kan nu, så syns vi imorgon. Kram”

Jag visade Justin sms:et som jag hade skickat till Pattie och vad jag hade fått för svar, men han bara skakade på huvudet och log lite sött. Candy hade redan gått ut ur rummet för att lämna oss själva. Men egentligen ville jag vara helt själv, men jag ville inte köra ut Justin heller.

Efter en halv timme gick vi tillbaka ner till alla andra, och jag blandade mig en grogg. Jag skulle försöka slappna av så mycket som möjligt, och bara tänka positivt. Men det var inte det lättaste, även om jag försökte. Justin han dansade vidare med alla andra, och jag gick för att leta reda på Candy. Men såg henne ingen stans, så istället gick jag ut för att ta luft. Men möttes av något jag inte riktigt hade räknat med. Candy satt gränsle över Ryan på en av våra solstolar vid poolen.

- Haha, och du säger till mig att jag smyger iväg. Vad gör du då? Sa jag och skrattade medans Candy kastade på sig en tröja fort, och lirkade sig ur Ryans grepp han hade om henne
- Hmm, det är nog inte riktigt som det ser ut. Svarade hon och man såg att hon vart generad
- Nehe, som att inte jag känner igen en sexakt som är på väg att ske eller?

Nu kunde jag inte hålla mig för skratt längre, jag vek mig dubbelt och höll mig för magen. Candy tittade bara på mig, och försökte nog med telepati. Men jag förstod inte ett dugg av vad hennes blick ville säga. Ryan försvann in fort och ville nog inte visa sig igen under kvällen, i alla fall inte för mig.

Jag gick och satte mig bredvid Candy då hon hade satt sig ner på samma stol och bara tittade ut över havet. Vi bodde i ett hus som låg lite högre upp än alla andra i detta kvarter så vi hade i stort sett den finaste utsikten, och det var ingenting att klaga över.

- Hörru, ta det lugnt. Så farligt var det väl inte? Frågade jag henne
- Nej, kanske inte. Men fan, du skulle inte se det där. Svarade hon och log mot mig
- Var glad att det var jag, så att det inte var Justin. Han hade mobbat sönder er två.
- Jo, det kanske är sant. Men det beror ju på om du säger något till honom eller inte.

Vi fortsatte diskutera det som just hade hänt, och gled in på ämnet skydd. Nu var det ju min tur att fråga om dom skyddar sig eller inte. Hon behöver inte ens fråga mig det nå mer. Tror hon förstår svaret ganska bra ändå.

- Jo, det gör vi! Vi använder kondom, till skillnad från vissa andra. Svarade Candy och kastade ett öga på mig
- Jag vet att det är dumt att vi inte gör det, men vad spelar det för roll nu? Lemony är född, och det kan jag inte ändra på. Jag älskar henne och jag är glad att hon finns. Sen om det händer igen att jag blir gravid så är det så, det är en sak man får ta då. Sen orkar jag inte med de där med att kondomen ska på mitt under allt, då vill man ju bara njuta, inte hålla koll på saker.
- Jag ser på dig att du älskar Lemony, mer än allt annat. Du är mycket gladare nu än du någonsin vart, även om det ändrades då du och Justin blev tillsammans. Men det har stigit ännu mer nu. Du har två stycken i ditt liv som gör att du mår bra. Och du förstår inte hur glad jag är för din skull.

Vi satt kvar där ute i 20 minuter till, sen valde vi att gå in till alla andra. När jag kom in såg jag att Caitlin och Christian hade kommit. Det var verkligen inte igår jag såg dom, jag vet inte. Men allt har bara vart för mycket dom senaste veckorna. Hon har ju dock varit och hälsat på oss, men vi har aldrig gjort något, som att ta en fika eller shoppat. Det var bra länge sedan. Får ta en sån dag bara hon och jag, innan jag och Lemony åker med Justin jorden runt.

Jag gick fram och gav henne en kram samt Christian, men han försvann fort efter den, han skulle säkert leta reda på Ryan, Chaz och Justin som var där inne någonstans.

När alla hade gått.
Jag och Justin försökte plocka bort så mycket som möjligt innan vi gick och la oss, även om han var mer som en boll i ett flipperspel gick det ganska bra. Men det var mycket jag inte orkade ta reda på. Många hade spillt ut massa öl på golvet och grejer, och jag vet att man ska ta upp det på en gång, men jag orkade inte. Jag fick leda Justin upp för trappen och in i sovrummet, samt hjälpa honom av med kläderna och bädda ner honom.

När jag hade tagit av mig mina kläder och borstat tänderna gick jag också och la mig, jag trodde att han hade somnat, men det fick jag ganska på en gång reda på att han inte hade. Han la armen om mig och smekte mig på magen, sen började han kyssa mig i nacken. Jag förstod inte hur han var kapabel till det, eftersom att han nyss inte ens kunde gå själv.

- Nej, Justin! sa jag och tog bort hans hand som nu var på mina bröst
- Varför inte? Älskar du inte mig mer? Frågade han förvånat
- Det där var det dummaste jag hört. Sa jag och reste på mig och gick och la mig i gästrummet

Det tog inte lång tid innan jag somnade. Det finns inget jag hatar mer än att gå och lägga mig osams med honom, även om det inte var det vi var. Men hans kommentar var onödig, och det skulle han få veta när jag vaknade.

På morgonen när jag fick upp mina blå hörde jag dammsugaren nere, och funderade på en gång vem eller vad det var som hade dragit fram den. Det första som slog mig var att vi glömt och låsa och att Pattie kommit tidigare än vi hade sagt. Det skulle inte förvåna mig. Men när jag kom ner och insåg att det var Justin höll jag på att ramla baklänges, varför gjorde han det där? Klockan var i och för sig redan 1 på eftermiddagen. Hur kunde jag ha sovit så länge?

- Vad gör du? Frågade jag
- Vad ser det ut som? Svarade han spydigt tillbaka
- Är det någon som ska vara sur är det ju jag. Ge dig nu, stäng av den där!
- Varför ska du vara det? Har jag gjort dig något? Jag vaknade imorse och du låg inte bredvid mig.
- Ja, du ställde en sån korkad fråga till mig igår, så jag fick nog. Tror inte du att jag älskar dig mer?
- Va? Vad är det du säger, klart jag vet att du gör det. Sa han och kom närmare mig
- Varför frågade du det igår då? Bara för att jag inte ville ligga med dig.

Jag såg på honom att han skämdes, och det är inte en kul syn att se. Men han ska sluta tro massa saker. Han är allt för mig, tillsammans med våran dotter. Ibland går han bara över gränsen och man är tvungen att dra ner honom på jorden igen. Nu stod han framför mig, men kunde inte titta mig i ögonen, och det störde mig lite. Så jag tog min hand och la den under hans haka för att lyfta upp hans ansikte.

- Förlåt. Viskade han och kysste mig

Han vet att jag inte kan motstå hans läppar, så han vet exakt hur han ska göra för att jag ska släppa och gå vidare. Jag hatar det, men jag kan inte göra något åt det. Kyssen var laddad, precis som den där gången då han inte hade hört av sig på flera månader och tänkte gå ut ur mitt rum, då jag tog tag i honom och kysste han. Han la nu sina händer på mina höfter och smekte mig vidare upp över ryggen, tills han kom till halsen, då han tog bort mitt hår och släppte mina läppar för att kyssa min hals. Jag tror inte ens att han är medveten om att han gör mig knäsvag.
Någon harklade sig bakom oss, och vi tittade genast upp och fick syn på Pattie. Undra hur länge hon hade stått där då? Hon är i alla fall van vid detta, så det är ingenting nytt för henne. Men det är fortfarande pinsamt, jag tycker det i alla fall, vet inte hur det är med Justin.

- Sorry att jag störde, men eftersom att ni inte verkar höra dörrklockan, så gick jag bara in. Sa hon och log
- Det är lugnt mamma. Svarade Justin och gick fram och kramade henne, samt tog Lemony
- Hej pappas älskling. Sa han och pussade Lemony i pannan

Hon ler, kanske omedvetet kanske inte, varje gång Justin säger något till henne. Det är ett av dom finaste leenden som jag har skådat, hon blir extremt lik Justin när hon gör så, och det glädjer mig, att hon är så lik honom. För varje gång jag saknar han, kan jag titta på henne.

En månad senare
Jag satt på Justins turnébuss tillsammans med han, Lemony, Pattie, Jeremy och Jazzy. Vi var på väg till Spanien, vi hade lämnat Frankriket dagen innan. Vi valde buss denna gång för att han har några dagars ledigt, och ville spendera dom med mig och Lemony, och lättaste sättet är att göra det på en buss, då det inte finns någon som kan störa oss, så att vi blir irriterade. Jazzy är fruktansvärt söt när det kommer till att leka med Lemony.

Jag låg ner i våran säng och bara stirrade i taket, under tiden som dom andra satt och åt. Jag var inte hungrig, så jag struntade i det. Jag hade en konstig känsla i kroppen, precis som när jag väntade Lemony. Men jag viste att jag inte var med barn, eller? När man inte äter som man ska och slarvar med p-pillerna, så kanske det kan bli så. Jag vet inte, får ta och diskutera det med Justin. Om jag vågar, jag vet inte hur han kommer reagera. Jag vet att han älskar våran dotter över allt, men en till unge i hans sist kanske inte vore så smart.

Under tiden jag låg där märkte jag inte ens att Justin hade kommit och gjort mig sällskap fören han smekte mig på magen. Så jag vände mitt huvud mot honom och log. Han kysste mig och drog sina fingrar genom mitt hår.


Justins perspektiv

Vi låg där en bra stund och bara höll om varandra. Det var sådana här situationer som jag verkligen saknat då jag vart borta utan henne, att bara kunna ligga och hålla om den jag har närmast hjärtat. Jag älskar henne över allt på hela jorden, och skulle någon skada henne så skulle jag göra allt för att få tag i den. Ingen rör mina två flickor ostraffat.

Dom få dagarna vi sover i bussen så har mamma lovat att ta Lemony, vilket känns fruktansvärt skönt, så att jag kan få slappna av, samt tillbringa lite ensam tid med Rose. Vi ligger absolut inte med varandra när vi sover i bussen, det skulle aldrig gå. Hon låter allt för mycket. Nej men, bara känslan av att få ligga och titta på henne, kyssa henne, eller bara hålla om henne utan att Lemony kanske vaknar till och vill ha mat. Det gör mig inget, jag älskar henne. Men ibland behöver man avlastning. Och min mamma ställer mer än gärna upp, och jag är glad för det.

Jag låg där och höll om henne samtidigt som jag drog mina fingrar löst på hennes mage. Ingen sa någonting till varandra, det var en skön tystnad. Vi behöver egentligen inte säga något till varandra för att kommunicera, vi gör det via vårt kroppsspråk. Vi är som gjorda för varandra.

Framme i Spanien.
Vi var framme i Madrid tidigt på morgonen, och när vi skulle gå in på hotellet var det kaos utanför. Det stod säkert 200 personer utanför och alla skrek mitt namn. Vi bokar alltid upp flera hotell för att ingen ska veta vilket jag väljer, men det kommer konstigt nog ut i alla fall. Vi fick hjälp med att ta oss igenom folkmassan, med tanke på att Rose hade barnvagnen med sig så vart det ännu mer kaos. Det är ingen som har sett Lemony i verkligheten, utan bara på en bild på twitter.

När vi äntligen kom upp på hotellrummet som jag delade tillsammans med Rose och Lemony kastade jag bara in väskorna, och kastade mig själv i sängen. Drog en djup suck och slöt mina ögon. Låg kanske still i 5 minuter innan jag kände något som landade på min mage. Så jag tittade upp.

- Hej gumman. Sa jag och gosade till det med Lemony som Rose satt på min mage

Hon log, hon hade verkligen mitt leende. Jag känner på mig att hon kommer bli fruktansvärt charmig när hon blir äldre, precis som mig.

- Baby, vad ska jag ha på mig ikväll. Hörde jag Rose ropa från vardagsrummet
- Du är fin i allt, och det vet du. Spelar ingen roll vad du har på dig, det är bara dig jag har ögonen för ändå.
- Du var ju till stor hjälp. Suckade hon tillbaka

Jag lyfte upp Lemony och så gick vi ut till Rose. Hon stod och hade vänt upp och ner på sin resväska. Kan man bli mer rolig eller? Jag satte mig ner i soffan och skådade henne. Det stod verkligen ut som att hon hade panik och det glädje mig verkligen, hon är fruktansvärt sexig då.

Mamma kom in till oss och frågade om vi ville följa med och käka innan showen, men vi valde att ringa roomservic, och mysa tillsammans med Lemony. Inte varje gång vi planerar att göra det då hon är vaken. Hon lyckas alltid somna precis.

När vi hade fått upp maten på rummet satte vi oss i sängen och började äta, eftersom att Lemony inte kan äta vanlig mat så fick hon i alla fall en jordgubbe att försöka få i sig, plus att hon precis innan hade tryckt i sig en flaska med mjölkersättning.

- Vet du hur mycket jag älskar dig? frågade jag och kollade på Rose
- Nej, kan du inte säga det? Frågade hon och log

Istället för att svara henne böjde jag mig fram så att våra läppar möttes. Vi kysstes ett tag tills hon avbröt, och bad om att få hämta andan. Då fortsatte jag att kyssa henne på halsen, samtidigt som jag drog mina fingrar efter hennes rygg, och jag kände direkt att hon rös till. Det är alltid den responsen man vill ha när man gör något sånt, man vill veta att hon gillar det.

Konsert time.
Vi satt alla i min loge och inväntade startsignalen. Jag kände mig extra nervös inför denna, men jag har ingen aning om varför. Kanske hade det att göra med att jag planerade att ta upp Lemony på scen eller så hade det att göra med min överraskning till Rose.

- Hur mår du gubben? Frågade mamma och gav mig en kram
- Jag är mer nervös än vanligt, men annars mår jag hur bra som helst. Svarade jag och besvarade kramen

Vi gick alla ut och ställde oss i korridoren för att samlar i en ring och be våran bön, samt dra våran ramsa. Under tiden som jag var på väg till min startpunk så hördes introt till Love me, och allt hade börjat. Ingen inne på arenan viste att dom bara inom några minuter skulle få se Lemony. Rose gillade egentligen inte tanken, men jag övertalade henne. Hon tyckte att dom egentligen inte hade något med vårat privat liv att göra.

När första låten var avklarad försökte jag göra allt i min makt för att få alla tysta, men det var inte det lättaste måste jag säga. Tjejerna där inne viste verkligen hur man gjorde när man skrek. Efter någon minut var det knäpp tyst där inne, och jag tänkte ge dom alla det dom hade väntat på.

- Jag har en liten överraskning åt er alla. Sa jag och kollade bak för att se om Rose stod där redo

Alla skrek till, men jag fick snabbt ner ljudnivån. Jag viste att dom absolut inte kunde vara tysta när Lemony kom ut, så Rose hade satt på henne söta små rosa hörselskydd. Min lilla söta ängel.

- Älskling, kom ut! Sa jag och sträckte ut handen mot Rose

Hon kom gåendes med Lemony i famnen och hela arenan höll på att lyfta, trycket som skapades av att alla fick se min lilla tjej var helt obeskrivligt. Jag vet inte varför alla vart helt galna, men det glädje mig. Alla var där för min skull, och tack vare dom var jag där jag var. Så varför inte ge tillbaka något som dom verkligen inte skulle glömma.

- Detta är första och sista gången jag tar med henne ut på scen. Jag ville visa er alla hur fantastiska ni är, tack vare er har jag det livet jag har idag, och tack vare er har jag träffat denna fantastiska människa, och vi har tillsammans bildat en familj. Jag älskar er alla, och det vet ni. Sa jag och alla skrek mer och högre än innan

Efter 5 minuter tog Rose med sig snuttan av scen och gick och ställde sig bredvid mamma nedanför. Genom alla mina låtar såg jag att Rose stod och antingen mimade eller sjöng med, och på tal om det. Jag har aldrig hört henne sjunga, undra varför?

När låten som jag hade tänkt mig skulle bli Rose överraskning kom så stannade bandet och lät mig säga några saker innan.

- Alla här inne vet nog redan om det, men för några månader sen förlorade vi en nära familjemedlem, närmare bestämt Rose´s syster. Och hon var ett stort fan av mig tills den dagen jag och Rose blev tillsammans, då blev vi vänner och jag älskade henne. Så ikväll vill jag att hela stället sjunger med mig. Denna låt är för henne, och för att hon alltid kommer finnas i våra böner. I LOVE U MEL! Sa jag och hela arenan drog ett djupt andetag

Jag tittade ned på Rose för att få en reaktion, och det fick jag. Hon stod och gröt, med min mamma som kramade om henne. Pappa höll i Lemony, och Rose tittade upp på mig. Formade ett hjärta med sina händer och mimade, i love u. Hon gillade det, och det var huvudsaken. Att hon grät det förstår jag. Jag sjöng låten, och inte fören jag var klar märkte jag att jag också grät.

När allt var klart och jag kom ner bakom scen kom Rose springandes emot mig, och kastade sig runt min hals. Jag var absolut inte beredd på det, men fångade upp henne och kramade om henne. Hon grät något hysteriskt, så jag bar bort henne till min loge och stängde samt låste dörren. Hon släppte mig och tittade mig djupt i ögonen.

- Du kan inte hela tiden behandla mig som en prinsessa, och vara världens bästa pojkvän. Jag har absolut inget jag kan ge tillbaka till dig. sa hon och lät blicken falla i golvet
- Vet du en sak? Bara genom att du andas och finns hos mig, så ger du mig allt jag behöver. Du och Lemony är allt för mig, jag skulle kunna offra hela mitt liv för eran skull. Så säg inte att du inte kan ge något till mig, du gör det varje dag genom att andas. Sa jag och tog henne under hakan och kysste henne