”Baby, du måste stretcha efter träningen, annars kommer du få träningsverk imorgon. Eller så klarar du inte av allt ikväll.” Ni funderar säkert vad det är Justin snackar om, och tro mig, det funderar jag också. För ett år sedan skulle Justin iväg på en dansträning tillsammans med Alfredo, Mario och alla andra hans dansare, jag följde med för att vara en snäll flickvän. När vi kom dit dansade dem i nästan en och en halv timme innan jag tröttnade riktigt ordentligt, så jag plockade av mig min jacka och skådade grabbarna från en avskild plats, där ingen kunde se mig, trodde jag. Jag rörde mig i takt med musiken, och gjorde exakt det grabbarna gjorde, men lite smidigare, om man får säga det själv. Scooter upptäckte mig, och här är jag, har precis avklarat en av många dansträningar tillsammans med Justin och hans gäng. Jag är som sagt bakgrundsdansare. ”Vi kan stretcha tillsammans ikväll.” Jag kysste han på halsen och gick ut från hallen.

Jag tävlade på elitnivå i streetdance när jag var 15-16 år. Jag var den bästa dansaren i hela San Francisco under dem åren, och ingen kunde putta mig från tronen och ta mina guldmedaljer. På så vis hamnade jag i denna sits, jag älskar det jag gör. Mamma och pappa var inte så svåra att övertala, med tanke på att dem ändå jobbar dygnet runt. ”Är du redo för en kväll du aldrig kommer glömma?” Vi var tillbaka i bussen vi bott i dem senaste månaderna. Denna kväll var lite speciell, ett full satt MSG, slutsålt på mindre än en kvart denna gång. ”Har du planerat något speciellt?” Att flåsa honom i örat brukar få honom på rätt humör, men inte denna gång. ”Hur du glömt? Herregud…” ”Lugn grabben, jag skojade. Klart jag vet vad det är för kväll. Min baby ska ha konsert på MSG.”

Jag har fortfarande inte vant mig vid att stå på scenen och dansa röven av mig inför tusentals skrikande tjejer, men det är något jag gör dagligen nu. Från början tyckte jag att det var sjukt läskigt, min puls ökade med säkerligen 400 innan jag klev på scenen första gången. Mario försökte hela tiden lugna ned mig, men ingenting hjälpte. Det var bara att göra det man var där för att göra, och sedan kliva av scenen och dricka vatten, samt göra det igen och igen. Det var mäktigt att se Justins konsert för första gången, då jag fick stå på sidan och vara en stolt flickvän.

Justin kom ut ur duschen med handduken runt midjan, och la sig raklång på sängen. Jag satte mig gränsle över hans ben då han låg på mage och började massera hans rygg lite försiktigt. Små lätta stön lämnade hans mun och han slappnade av, strax efter somnade han. Vilket var meningen, han skulle vara utvilad till kvällen. Pattie satt i köket och såg riktigt glad ut. ”Vad småler du åt då?” Jag slog mig ned framför henne, och bredde mig en smörgås. ”Jag gillar detta. Jag vet att min son är lycklig, jag får vara med honom. Hela detta liv, gör mig glad.” Brödsmulorna flög över hela rummet när jag tuggade på min hårda smörgås. ”Jag är glad att jag får vara med om detta. Och jag är framför allt glad att jag har Justin. Jag älskar verkligen din son.” Jag blev nästan generad av mitt eget plötsliga beteende, men hon log bara mot mig. ”Han älskar dig med.”

Jag byter om tillsammans med dem andra dansarna, vilket Justin inte gillar. Jag övertalade honom att låta mig göra det, för att det var för tråkigt att sitta i ett eget omklädningsrum. Ingen av grabbarna lägger längre märke till att jag pratar med dem klädd i endast underkläder. I början då var dem stumma, ingen kunde svara på mina frågor eller prata med mig utan att spana in min kropp. Jag höll mig i schack och jag är stolt. ”Är du redo?” Alfredo slog mig lätt på axeln och jag kollade mig i spegeln. ”Ja, kan inte bli mer redo.” Jag hoppade på stället för att få igång adrenalinet. Jag kunde, även fast jag stod inne i rummet, höra hur tjejerna var på G ute i arenan.

Justin stod ute i korridoren och trampade på stället, när jag kom ut. ”Varför tog det så lång tid för dig att byta om?” Han lät som en svartsjuk man, precis som att vi var gifta och han var en hustrumisshandlare. Jag svalde hårt och stängde dörren, han drog in mig närmsta, ja vad ska man kalla det, skrubb? ”Släpp mig, vad är det som har flugit i dig?” Hans ansikte var lika stelt som en fryst fiskpinne. ”Jag sa från början att du inte skulle byta om inne vid dem, vem av dem är det?” Jag började skratta, ingen kunde hindra det heller. Jag låg i stort sett dubbelvikt på golvet. När jag tillslut slutade skratta kollade jag på honom, som såg likadan ut. ”Ge dig, och det är NU! Jag var kvar där inne för att få andas i lugn och ro, det är ingen av dem som stressar upp mig. Sluta bara, du gör bort dig själv. Jag älskar dig, dig, dig.” Jag pressade honom mot väggen med hela min kropp och kysste honom. Han slappnade äntligen av, vilket gjorde mig lika lugn som innan.

Det var fortfarande 20 minuter kvar tills hela teamet skulle mötas precis bakom scenen, så jag tog med mig Justin och Kenny ut en liten stund. Jag var tvungen att ha frisk luft. ”Hur mår du?” Kenny tog mig på axeln och jag hoppade till av rädsla, jag hade stått i mina egna tankar ett tag, utan att ha sagt något. ”Jodå, försöker fokusera mina tankar på allt bra.” Jag stod lutan mot väggen och hade ena foten mot den, armarna var helt avslappnade och jag stirrade ut på alla människor som stod runt om och skrek så mycket dem orkade. Egentligen ville inte Kenny gå ut, men jag tvingade honom, sa att jag skulle svimma annars. Justin ställde sig framför mig och kollade mig i ögonen. ”Du vet att jag är med dig hela tiden, och att jag älskar dig.” Han lät lidande, troligtvis för hans tidigare humör. Mina händer placerade jag på hans bröst, och han placerade sina på mina höfter. Tjejerna runt om skrek ännu högre vilket kunde få mig att känna mig bättre. Jag hade något dem skulle kunna gå över lik för. ”Jag älskar dig också.”

”Justin, du måste ställa dig i position nu.” Justin kysste mig en sista gång innan han rättade till sin mikrofon och gick iväg. Jag tog flera djupa andetag, bara för att hålla lugnet på sin rätta plats. Både Mario och Alfredo tog plats bakom mig, jag skulle ut på scenen först av oss dansare, vilket var Justins konstiga idé. Den första låten startade och jag kunde höra Justins röst genom all skrik som befann sig på en livsfarlig hög decibelnivå. Det var bara att börja räkna i huvudet, jag skulle in en viss tidpunk, vilket vi fick hålla koll på själva. Första gången jag räknade tappade jag bort mig totalt och höll på att göra bort mig, men jag lyckades, med hjälp av Alfredo. Nu var det min tur, när jag kom ut på scenen stod Justin framför mig, han vände sig om precis i tid, snurrade mig några gånger och vi dansade mot varandra, precis som i en tävling. Han överklassade mig, vilket var meningen, och jag ställde mig på sidan och spelade sur, Alfredo kom ut och Justin fortsatte utklassa dem andra dansarna, samtidigt som han sjöng, rent och snyggt. Innan jag gick av scenen drog Justin in mig i sin famn och kysste mig öppet.

Nu var slutet här. Jag hoppas verkligen att ni tycker att jag gjorde ett bra jobb. :)

Jag vill tacka för denna tid tillsammans med er, jag tar en paus nu, för att skriva del 2 på HITRISA, och vila upp min rygg. Vilket verkligen behövs. Utan alla mina underbara läsare hade jag slutat för länge sedan. Så det är för er skull jag gör det. :) I LOVE U... ♥♥♥