När vi öppnade dörren till vårt hotellrum släppte jag alla väskor jag höll i. Adriana var inte på humör för något, och jag tror att mycket handlade om att hon inte visste vad det var som skulle hända på hennes födelsedag. Liam rullade in sin väska lite längre än jag gjorde i alla fall. Justin lyfte upp mig och bar in mig i sovrummet. Hela min kropp värkte, och jag visste inte vad jag skulle göra för att klara av allt. Hela Justins crew befann sig på hotellet, då dem också skulle vara med på Adrianas födelsedag. Vilket jag var glad för, mamma skulle komma tidigt på morgonen, så att hon också hann.

”Hur mår du?” Han la sig över mig, men med sitt huvud i sina händer, så att all tyngd inte var på mig. ”Ont överallt. Jag skulle behöva en helkroppsmassage.” Med ett leende på läpparna kysste han mig, reste på sig, och försvann. Jag låg kvar där och försökte hålla andningen jämn. Nacken spände sig, och ryggen värkte. Dörren till rummet slogs igen, och jag hörde inte ett enda ljud från vardagsrummet. Jag vet inte hur länge jag låg där i all ensamhet, och tystnad. Dörren slogs upp, och det var alldelens för tyst för att det skulle vara några barn inblandat. ”Baby, vi har barnvakt, i några timmar. Vill du ha massage?”

Jag låg i bara underkläder på sängen samtidigt som Justin satt gränsle över mina lår, samtidigt som han masserade min rygg. Redan efter första taget han tog om min kropp kände jag mig annorlunda, hela kroppen slappnade av och alla spänningar släppte, speciellt dem i nacken. Han använde sina händer, han kysste mig över hela ryggen, och allt fick mig att må som en ny människa. ”Hur gör du?” Han skrattade till, och jag önskade att jag hade sett hans underbara skrattgropar, eller hans fina leende, men eftersom att jag låg på mage, var det omöjligt. ”Använder mina händer. Och du om någon borde veta att jag kan det.” Han kysste mig på halsen, och gav mitt öra några lätta andetag, vilket fick mig att rysa.

Efter en och en halv timme låg vi tillsammans inlindade i täcket, utan kläder. Jag låg på hans bröst, samtidigt som han pussade mig på hjässan flera gånger, och drog mig närmare sig, om det ens gick. ”Får jag fråga en personlig fråga?” Jag kollade upp på honom, och hans ansikte gav en orolig gest. Jag nickade som svar mot honom, rädd att förstöra den laddade stämningen mellan oss. ”Skyddar vi oss?” Blicken hade jag fortfarande fäst i hans. ”Ja, det gör vi. Du behöver inte oroa dig, du ska inte behöva få fler oönskade barn.” Jag kravlade mig upp ur sängen med ena täcket kring kroppen.

När jag hade duschat och dragit på mig rena kläder, kom Justin ut ur duschen, med en lätt tillrufsad frisyr och handuken runt höften. ”Baby, du vet att jag inte menade det så, jag vill ha fler barn, speciellt med dig. Men vi kanske ska lugna ned oss med det, vi har nyss hittat tillbaka till varandra.” Han stod framför mig, och strök sina fingrar längs mina armar. ”Jag vet, jag överreagerade bara. Förlåt.” Jag ställde mig lite lätt på tå för att kunna kyssa honom utan att han skulle behöva böja sig ned. ”Vart gjorde du av mina barn, föresten?” Han skrattade till gick bort till sin väska för att plocka fram rena kläder. ”Dem är hos mamma, eller ja. Kenny kidnappade Liam, och mamma har Adriana.” Han plockade fram en vit skjorta och ett par svarta jeans. ”Ta inte den, ta den ljusblåa istället.” Jag pekade på den andra skjortan istället, och han gjorde som jag sa. När han hade klätt på sig hoppade jag upp i sängen, och började hoppa. Justin kollade på mig som att jag vore galen, men han gjorde mig sällskap.

”Hej Clar, hur mår du?” Pattie kramade om mig, och log mot mig. ”Jag mår hur bra som helst, fick världens bästa massage nyss. Jag känner mig som en ny människa.” Hon skrattade till och nöp Justin i kinden, vilket han inte verkade gilla. ”Sluta mamma.” Adriana kom gåendes, och när hon fick syn på Justin hoppade hon upp i hans famn. ”Just det. Adriana, du ska lyssna när din mamma säger till dig, hör du det.” Hon tittade ned på sina händer, men tillslut mötte hon min blick, med ledsna ögon. ”Förlåt mamma.” En tyst röst, tog över allt oväsen som kom från vardagsrummet. Hon sträckte sina armar mot mig, som jag genast tog emot, och hon hoppade över till min famn. ”Det är lugnt. Mamma älskar dig oavsett vad.” Hon pussade mig på kinden.

När vi hade pratat ett tag med Pattie tog vi med oss Adriana och gick ned till spelrummet, som Kenny hade tagit med sig Liam till. Vilket jag tror att Liam uppskattade. Dem spelade biljard tillsammans när vi kom ned och Liam skrattade, det var länge sedan jag såg honom så glad. Justin gick in tillsammans med Adriana, medan jag väntade utanför, eller jag stannade och kollade in genom fönstret. Flera tankar for igenom mitt huvud, och jag insåg att jag hade varit elak mot honom. Justin kollade ut på mig, och log, samtidigt som han vinkade in mig, men jag skakade bara på huvudet, så han släppte ned Adriana på golvet och lät henne springa omkring runt bland alla olika spel grejer, och kom ut till mig.

”Vad är det älskling?” Han ställde sig framför mig, och drog in mig i sin famn. Jag började gråta, helt utan anledning. Vilket sällan händer. Han strök mig över ryggen, samtidigt som mascaran jag hade dragit på mig för mindre än 20 minuter sedan, rann längs mina kinder. ”Kolla på Liam.” Justin kollade på mig, och vände sedan blicken in mot Liam. ”Vad är det med honom? Han är glad, är inte det bra?” Jag nickade mot Justins bröst, men vågade inte kolla upp på honom och möta hans dömande blick. ”Han är inte såhär glad i vanliga fall. Han känner sig säkert utanför. Adriana har en pappa, han har ingen. Hon har en hel familj, och han har en halv, som lägger mer energi på henne, än på honom.” Han kysste min panna, och strök undan mina tårar. ”Liam älskar dig, han skulle aldrig vilja byta ut varken dig eller Adriana. Tro inte det.”

Liam och Adriana spelade spel med varandra och Kenny satt på sidan i soffan som fanns där inne, så jag gick och satte mig bredvid honom, samtidigt som Justin gick till Liam och Adriana. ”Är du ledsen?” Kenny tittade storögt på mig, och strök mig över armen. ”Nej, det är lugnt. Jag klarar mig.” Han skrattade åt mig, och gav mig en lätt knuff i sidan. ”Det gör du alldelens säkert, starkare kvinna får man leta efter.” Han fick mig att le. Kenny är alltid så omtänksam, och han finns alltid vid min sida. Jag är glad att Justin har honom i sitt liv, och att jag får vara en del av det.

När klockan började närma sig halv 6 på kvällen blev både Liam och Adriana hungriga, men dem ville inte lämna spelhallen, så Justin fick gå till restaurangen och ta med mat åt dem, envisa som dem är. Scooter och Alfredo kom också ned, och Liam blev överlycklig. Dem spelade basket mot varandra, och Liam var riktigt duktig. Adriana satt och lekte med massa olika spel, mitt på golvet hade hon dessutom spridit ut sig. När Justin kom tillbaka hade han med sig två olika pastarätter, och ställde dem vid bordet. Både Liam och Adriana sprang till bordet, och satte sig ned tillsammans med Justin.

Både jag och Justin hade planerat allt till Adrianas födelsedag, och hon hade ingen aning om vad som väntade henne. Allt jag ville var att se min dotters min när hon upptäckte vad det var hon skulle få göra på sin födelsedag. När både Liam och Adriana gick som zombies inne i det där spelrummet valde vi att ge upp dagen. Justin bar upp Liam och jag hade Adriana i famnen, båda två sov redan. Vilket var ganska underhållande att se. Både jag och Justin log mot varandra och han sträckte sig för att kunna pressa samman våra läppar. När vi kom in i rummet la vi ned båda två i samma säng, då dem under inga omständigheter ville sova någon annan stans. ”Hoppas att Adriana blir glad imorgon.” Både jag och Justin stod i dörren och kollade på dem två sovande underbarnen.

Jag vet inte när nästa kommer, för jag har inte ens skrivit klart det. :P Jag har aldrig legat så här dåligt till, skärpning på mig. ^^ Kommentera mycket, så jag blir på bra skruvhumör. :)