Det är nu 3 år sedan jag flyttade till Atlanta, vilket idag kan kännas som idiotiskt. Liam är 7 år och mer livlig än någonsin, han älskar sin syster Adriana som precis har fyllt tre vilket är underbart. Hon växer mer och mer för varje dag, och jag kan inte sluta titta på henne. Allt hon har, har hon fått från Justin, utom sin ögonfärg som hon fått från mig. Hon pratar och det är riktigt bra, precis som Liam när han var yngre. Dem två är mina ögonstenar, och jag skulle göra allt för dem. Att vi tre bor i ett hus stort nog för ett helt fotbollslag kan kännas lite tomt, ibland är det till och med så illa att vi tappar bort varandra.

Ni undrar säkert varför vi bara är tre som bor här, och tro mig, det gör jag också. Justin bor inte med oss mer, han lever ett helt annat liv, tillsammans med ingen mindre än Selena. I början var det jobbigt, men jag har börjat komma över det riktigt bra faktiskt. Han träffar Adriana så ofta han hinner, och hon har fått följa med honom på många olika resor, vilket jag kan tycka vara bra, jag vill att hon ska få chansen att lära känna sin pappa. Det enda som stör mig är att Selena är med och försöker leka någon extra mamma, vilket hon absolut inte är, och det har jag tagit upp med Justin, men han vill inte lyssna på mig. Vi har kanske inte den bästa kontakten man ska ha när man har ett barn tillsammans, men jag gör så gott jag kan.

Julen som kom efter att vi hade flyttat in i detta hus var underbar. Justins skiva släpptes och jag fick mig en överraskning. Jag hade ingen aning om att han hade spelat in en låt till mig, och jag blev förälskad på nytt. Han var allt jag någonsin önskade mig, och det visste han mycket väl om. Jag gjorde allt han sa, allt han ville, han hade mig som i en liten ask, men någonting hände. Allt sprack, och min värld rasade samman ännu en gång. Jag ångrar absolut inte att jag släppte in Justin i mitt liv igen, man bestämmer inte vem man bli kär i. Tyvärr.

Liam går i vanlig skola, jag tyckte inte att det var mitt val att låsa in honom. Han fick välja själv, eftersom att han är stor nog att förstå vem Justin faktiskt är. Han valde en vanlig skola, så att han kunde träffa vänner, och det förstår jag. Klart man som liten vill ha vänner. Adriana väljer jag dock att ha hemma, hon är fortfarande liten, men jag vill ändå att hon ska vara säker. Jag vet inte vad det finns för folk ute som vill henne eller mig något illa. Justin tycker att jag gör fel, men det är hans sätt att se på det hela. Jag tycker att han gjorde fel som lämnade oss, men det är ju mitt sätt att se på det hela.

Jag tänker inte gå in på hur det kunde bli såhär mellan mig och Justin, det tillhör det förflutna, och jag vill att det ska vara så. Jag har mått sjukt dåligt över dem andra gångerna då allt har skitit sig mellan oss, men denna gång tog priset. Jag varken sov eller åt något på en hel vecka. Mamma fick komma hit och ta hand om Liam och Adriana. Pattie var här några gånger och försökte prata med mig, men jag ville inte se varken henne eller någon annan från hans familj. Jeremy försökte kontakta mig, vilket jag inte heller brydde mig i. Den enda jag egentligen saknar av den familjen är Jazmyn, och jag vet att Liam saknar henne fruktansvärt mycket. Mamma fanns där för mig, och hon är den enda som finns kvar. Visst pratar jag med Alessa och Ryan ibland, men det är inte så ofta som jag vill att det ska vara, dem umgås med Justin och Selena. Alessa ska vara min bästa vän, men hon vände mig ryggen.

Mamma har faktiskt köpt sig en lägenhet här i Atlanta, så hon bor här nu. Precis innan hon bestämde sig för att flytta hit byggde dem tre nya höghus med över 300 lägenheter i varje, och mamma köpte den högst upp. Ni kan inte föreställa er den utsikten hon har. Det känns faktiskt bra att ha henne här, jag är 21 år och har två barn. Jag behöver all hjälp jag kan få, från människor jag vill ha i mitt liv. Det är dock inte många, men dem finns.

”Mamma, jag är hemma.” Liam kom precis hem från skolan, och han är alltid lika artig när han ropar. ”Här inne.” Liam kom upp i dörren och suckade. ”Varför sitter du här inne? Du borde kasta ut alla dessa saker och bränna upp det.” Justin hade fortfarande kvar sin hemmastudio, och det är där inne jag spenderar min tid då jag inte har något att göra. Adriana hade jag satt i soffan och hon kollade på film. Jag såg henne från där jag satt. ”Jag kan inte. Men nog om det, hur var det i skolan?” Han kollade på mig, och jag såg i blicken att det var något han dolde för mig. Jag reste mig upp och gick ut i köket, med Liam efter mig. ”Vad är det du inte berättar för mig?” Han kastade upp sin väska på köksbordet och började plocka ur lite böcker han hade med sig hem. ”Inget.” Precis när han sa det ringde det på dörren. ”Står det någon där, som du visste om då har du utegångsförbud i en vecka, uppfattat.” Han skulle precis protestera när jag öppnade.

”Vad vill du?” Jeremy stod utanför med händerna i byxfickorna. ”Jag vill prata. Jag saknar dig, och jag saknar framförallt mina barnbarn. Om inte annat har jag rätt till att träffa Adriana.” Att Jeremy klassade Liam som sitt barnbarn gjorde mig bara glad, men jag kunde ändå inte sluta himla med ögonen. ”Du har inte rätt till något. Tyvärr. Och det har du din son att tacka.” Adriana kom gåendes bakom mig, och jag såg att Jeremy spärrade upp sina ögon, sist han såg henne var för ett och ett halvt år sedan, vilket ungefär var då Justin lämnade mig.  Jag lyfte upp henne i min famn, och skulle precis stänga dörren. ”Vem är han mamma?” Man kanske inte kommer ihåg så mycket när man är liten, och absolut inte då man inte träffas så ofta. ”Din farfar.” Svarade Jeremy innan jag hann fundera. Vilket bra drag av honom, eller inte. Adriana kollade på mig, och förstod inte så mycket av det som egentligen hände.

Efter mycket om och men i dörren så fick han komma in, det var bara han som hade flugit hit, och enbart för att träffa mig. Justin är på andra sidan jorden eller något, vilket jag inte bryr mig i, men han ringer ibland för att prata med Adriana. ”Hur mår du?” Han satt och psykade sin kaffekopp, han gav mig inte ens en liten blick, och det störde mig. ”Hur tror du att jag mår?” Många gånger kan man säga att man har kommit över personen som lämnat en, men det är oftast bara snack. Jag älskar Justin, och troligtvis kommer jag aldrig kunna älska någon annan. ”Förlåt.” Han tittade fortfarande inte på mig. ”Det är inte ditt fel att kärleken i mitt liv inte går som den borde.” Adriana satt i mitt knä hela tiden, hon var lite avvaktande och det kan jag förstå. Även om hon har vart med Justin mycket så har hon inte träffat Jeremy.

Han var inte kvar speciellt länge, men när han väl var på väg att gå så kom Liam ned och gav honom en kram. ”Hälsa Jazmyn att jag saknar henne.” Jag började gråta när jag hörde smärtan i Liams röst, vilket också Jeremy såg, så han drog in mig i en kram. ”Jag är så ledsen över sättet min son behandlar dig. Om jag kunde göra något, skulle jag göra det.” Adriana kollade på mig och jag såg på henne att hon ville veta vad det var som hände, men jag tänker inte dra in henne i detta. Hon är Justins också, och jag vill att hon ska ha chansen att ha en pappa i sitt liv. Jeremy lämnade oss och jag såg hur hans bil lämnade uppfarten. Det gjorde ont, för det var precis så här jag stod då Justin lämnade mig, en likadan bil åkte från uppfarten och kom aldrig mer tillbaka.

Vi hade myskväll framför tv:n med massa gott att både dricka, äta samt massa Disney filmer, som alla tre gillade att kolla på. När Celia och Alessa sa att vi skulle på fest en fredag när jag var 17, trodde jag aldrig att jag 4 år senare skulle sitta här med två barn i ett hus stort som fan och kolla på Disney filmer, utan en pappa till både Liam och Adriana. Alla lämnar mig, vad är det alla andra har som inte jag har? Både Liam och Adriana somnade på varsin sida om mig, och jag var återigen ensam. Jag valde att plocka undan allt innan jag bädda ned dem i sina sängar. Eftersom att jag aldrig har gillat diskmaskiner så diskar jag för hand, när jag hinner annars drar jag igång den där maskinen.

Jag hörde hur min mobil som låg på köksbordet började vibrera då jag sedan länge hade slagit av ljudet på den. Det lyste Justin på skärmen och både han och jag visste att det var för sent för att prata med Adriana, då hon i vanliga fall brukar sova för minst 2 timmar sedan. Klockan var 10 på kvällen, så vad ville han? ”Ja?” Jag orkar inte ens vara trevlig mot honom när Adriana inte hör mig. ”Clar. Snälla, lägg inte på.” Jag hörde att han grät, och jag har ingen lust att vara någon slags axel att gråta ut mot. ”Vad vill du då?” Han försökte sansa sig, men tror inte han lyckades så bra. För han grät ännu mer. ”Jag vill komma hem.”

Jag tjuvstartar. Hope u like it. :) Ge mig bra/dålig kritik. Jag behöver verkligen allt jag kan få, så att denna del inte förstör den första, vilket jag är rädd för. =/ Vi får se vad ni säger om denna del, det kan avgöra när nästa del kommer. :)