”God morgon.” Justin hoppade till när jag kom tillbaka in i köket där han stod och gräddade pankakor. ”Jag fick välja frukost mamma.” Adriana var helt överlycklig. ”Snäll din pappa är.” Justin vände sig om och gav mig en blick jag inte kunde tyda. Det var först då jag insåg att han stod i bar överkropp. ”Klä på dig. Du dödar mig.” Liam satt i vardagsrummet och kollade på barnprogram, så jag slog mig ned bredvid honom. ”Hur mår du gubben?” Han såg hängig ut, precis som att han hade feber. ”Jag har ont i kroppen, och fryser.” Jag kände honom i pannan, och kunde utan att ens ta fram termometern känna att han hade feber. Jag bäddade ned honom i soffan och Adriana kom med en tallrik med pannkakor på. Egentligen får dem inte äta i vardagsrummet, men det finns väl egentligen inget som är som det ska här hemma längre.

”Liam har feber. Så vill du inte bli smittad så är det nog lika bra du hittar på något annat idag.” Justin vände sig om och kollade på mig. ”Vill du inte ha mig här?” Han lät ledsen, men han såg inte så ledsen ut. ”Du vet vad jag menade, vänd det inte mot mig.” ”Jag vänder det inte mot dig, vill bara inte att du använder han för att bli av med mig.” Jag suckade bara mot honom, hur ska någon, någonsin kunna förstå vad jag menar när inte ens han gör det. Sängen kändes lockande, men innan jag gick upp och la mig, gjorde jag i ordning en tallrik med pannkakor och sylt åt honom, och bar ut det till vardagsrummet.

Jag låg med ryggen mot dörren och gjorde allt för att somna om. Livet som ensamstående mamma till en liten grabb som vill så mycket i livet, och en liten tjej som vill ännu mer är jobbigt. Jag älskar mina barn, över allt annat på hela jorden, men ibland orkar inte ens jag. Det är för mycket i mitt huvud, allt drama mellan Selena och Justin, som jag egentligen inte har ett dugg med att göra, stör mitt sätt att leva. Hon är för mycket, men jag försöker hela tiden göra det bästa så att Justin ska kunna leva med henne. Ingenting blir bättre av att Justin tänkte lämna henne, och jag har ingen aning om varför. Jag vet inte varför Justin gör det svårt för mig att kontrollera mina känslor, att han då och då kysser mig får mig att bli alldelens yr i huvudet. Vad vill han med mig?

Jag måste ha lyckats somna om, klockan visade 12.45 när jag kollade på den igen, och jag hade gått och lagt mig vid 10. Justin satt på sängen när jag vaknade, fullt påklädd, med sin väska packad på golvet. ”Jag åker till Selena. Hör av mig när jag är tillbaka.” Jag reste mig upp i sängen, så att jag satt lutad mot sänggaveln. ”Till Texas?” Hans blick föll till golvet, och jag kände ett sting av både svartsjuka och förtvivlan, men jag tänkte inte låta honom se det. Han skulle få vara lycklig med henne, han och jag skulle inte funka en gång till, även om det är det enda jag vill. ”Okej, hejdå.” Jag lämnade sovrummet och honom bakom mig.

”Gumman, pappa ska åka nu.” Adriana satt fortfarande i soffan, men när hon hörde Justin sprang hon ut i hallen. ”Vart?” Jag ville egentligen inte säga hejdå till honom, men jag valde att gå ut i hallen i alla fall. Dem kramade varandra länge, och hon blev som vanligt ledsen när han sa att han skulle åka. Vilket jag verkligen förstår, det har blivit några hejdå från honom till henne. ”Jag ringer och säger god natt innan du går och lägger dig ikväll.” Bara en sådan sak gjorde så att hon blev lite gladare, hon slutade i alla fall att gråta, vilket var ett stort framsteg. När Adriana hade gått till vardagsrummet igen tittade Justin på mig, samtidigt som han kastade upp sin väska på ryggen. ”Jag önskar att saker och ting var annorlunda.” Det blev hans sista ord innan han släppte mig och stängde dörren efter sig.

Kenny kom och hämtade mig hemma, efter att jag hade packat en resväska. Egentligen visste jag att jag inte skulle vara hos Selena speciellt länge, men jag packade i fall att. Hela resan till flygplatsen var tyst, ingen hade något speciellt att säga, och jag var fast i mina egna tankar. Tankarna på Clar, jag vet inte vad jag har hållit på med dessa dagar med henne, smärtan hon hade i sina ögon när jag gick går inte att beskriva med ord. Jag sårar henne, hela tiden. Vilket jag inte vill, jag gör det helt omedvetet. Jag älskar henne, det är henne jag vill vara med, men jag kommer aldrig vara så egoistisk att jag säger det till henne, för jag vet att hon skulle släppa allt då, och låta mig ha henne. Hon mår inte bra av att ha mig i närheten, för varje gång jag går sårar jag henne.

”Vad ska du egentligen hem till Selena att göra?” Kenny bröt tystnade precis innan vi var framme. Han ställde mig verkligen mot väggen, men tänkte inte låta honom se det. ”Vad? Hon är min flickvän.” Han tittade skeptiskt på mig, samtidigt som han svängde in och parkerade bilen. ”Du tänker på Clarissa, jag ser det på dig. Varför kan du inte bara bestämma dig? Det finns en tjej som behöver sin pappa mer än allt annat, och hennes mamma behöver sin dotters pappa. Varför ser inte du det?” Jag blev helt ställd av hans plötsliga påhopp, han har aldrig vart så innan, ni vet, säga som det är. ”Håll dig utanför detta. Jag måste lösa det på egen hand.” Paparazzi befann sig överallt utanför flygplatsen, så det tog oss ett tag att komma igenom klungan.

”Justin, vad gör du här?” Selena öppnade dörren och såg riktigt förvånad ut, vilket jag absolut kan förstå att hon var också, vårt samtal slutade inte så vackert dagen före. ”Vill be om ursäkt. Får jag komma in?” Hon flyttade sig från dörren så att jag kunde kliva in. Kenny hade åkt till vårt hotell, för jag tänkte inte stanna hemma hos Selena under natten, jag planerade inte ens att stanna speciellt länge, jag ville bara få detta överstökat.

Selena gav mig en Redbull och vi gick upp på hennes rum, hennes mamma var hemma, och jag hade ingen lust att stöta på henne. Hon om någon tycker inte speciellt mycket om mig, och jag förstå inte varför. Jag har verkligen älskat hennes dotter, och försökt fått vårt förhållande att fungera. ”Det är något mer du bär på, vad är det?” Hon, precis som Clar, kan se på mig om det är något som tynger mig. Vilket ibland kan vara en dålig sak. ”Jag klarar inte av detta längre. Du och jag, vi fungerar inte ihop.” ”VA?” Hon reste sig från soffan hon satt i och ställde sig vid fönstret. ”Din svartsjuka, den tar kol på mig. Jag är verkligen ledsen.” Hon vände sig om mot mig med svarta ögon.

”Jag borde verkligen ha kidnappat Adriana lite längre, du verkar inte förstå.” Jag fick svårt att andas, näst intill en hjärtinfarkt. Hade hon verkligen gjort något sådant, var hon ens kapabel till det? ”Du gjorde vad?” Hon stod fortfarande vid fönstret, så jag gick fram mot henne. Det såg ut som att hon ryggade tillbaka, och blev rädd för mig, vilket jag verkligen hoppades på att hon blev. ”Rör du min dotter en enda gång till, så var det, det sista du rörde i livet. Förstår du det?” Hon svarade mig inte, såg precis ut som att hon fick tunghäfta, vilket jag kan förstå. ”Jag vill aldrig mer se dig. Och du ska vara så jävla glad att inte Clarissa vet om det.”

Jag tog en taxi tillbaka till hotellet, och på radion spelade dem en av mina låtar som var med på julalbumet, All I Want Is You, den jag skrev till Clarissa. Var detta en pik mot mig, eller betydde det inget. Taxichauffören kollade på mig genom backspegeln och log, men ingen av oss sa något. Jag lyssnade bara på orden jag själv hade skrivit en gång i tiden, den tiden i mitt liv jag var som mest lycklig. ”Jag bjuder på resan, Mr. Bieber.” Jag skakade bara på huvudet och kastade åt honom några sedlar. När jag kom upp till mitt rum låg Kenny på soffan och kollade på tv. ”Vad gör du här?” Han reste sig upp sopade bort smulorna från tröjan. ”Det är slut, nu vill jag åka hem till min familj.”

Hur tror ni detta går? Kommer Justin berätta något för Clar, och hur kommer hon isåfall att reagera? Vad jag har förstått är det många av er som har fått jullov nu, hoppas ni får ett bra sådant. :)