Även om jag kände mig trött kunde jag inte somna, det kändes som att det var onödigt att sova bort dem två sista dagarna med Justin. Jag tror inte att han heller sov, men jag vågade inte kolla efter, i fall att han skulle vakna av det. Tillslut orkade jag inte ligga still, så jag kravlade mig ur hans grepp och drog på mig min morgonrock. När jag kom ned i köket satt Michael där och åt en smörgås. ”Vad gör du vaken?” Han lät anklagande, precis som att jag skulle ha varit en liten tjej på 7 år och att jag inte fick vara uppe. ”Jag var törstig, vadå då?” En skakning på huvudet kom från honom, och inget mer. Han återgick till sin smörgås och lämnade sedan köket. När jag trodde att jag var ensam kom Justin in i köket, i enbart mjukisbyxor. ”Smyg inte ifrån mig igen, det blev kallt utan dig. Och jag vill ha värme nu.” Han la sina armar om mig och drog mig in i sin famn.

Justin åkte för några dagar sedan, och idag är det julafton. En julafton jag faktiskt har längtat efter. Jag får träffa min mormor för första gången på ett halvår. Hon har legat inne på en avdelning på sjukhuset som man inte har fått besöka om man inte vart dotter, eller son till patienten. Så det är bara mamma som har fått träffa henne, men idag ändras det. Hon kommer hem till oss med taxi om mindre än 10 minuter, och jag är hur hyper som helst. ”Lugna ned dig. Hon kommer inte fortare för att du står och hoppar.” Jag slutade genast, då jag inte ville reta upp mamma i onödan. Det är ändå bara jul en gång om året. Jag hade för första gången på säkert några veckor klätt upp mig, då jag oftast med Justin bara sprungit omkring i mjukiskläder.

”MORMOOOR.” Hon var pigg, riktigt pigg, för att just ha blivit utskriven från sjukhuset. Jag sprang ut i hallen på en gång då jag hörde ringklockan. Hon stod där och tog av sig skorna, en kort gammal tant. Hon omfamnade mig precis i en sådan kram jag minns från förr. Samma gamla människa var hon. Lite gråare hår än sist, men samma mormor. ”Rebecka, vad lång du har blivit.” Hon kollade upp på mig, då det nästan skiljde ett helt huvud mellan oss. ”Ja, jag växer fortfarande. Tillskillnad från andra som krymper.” Hon slog till mig löst på axeln och skrattade.

Mobilen ringde precis innan vi skulle till och äta, så jag sprang iväg och svarade. ”Becki” Jag hörde Justins klingande skratt i andra änden, och jag förstod att vad som än fick honom att le, så kom det från hans familj. ”Hej älskling, godjul.” Jag kom på mig själv med att sitta och le, ett leende som räckte ända till öronen. ”Hej, godjul själv. Hur mår din familj?” Jag hörde både Jazmyn och Jaxon i bakgrunden, så jag förstod att han var lycklig nu. Detta var något han hade längtat efter ett bra tag. ”Dem mår hur bra som helst. Din mormor då?” Anledningen till att han bara frågade om mormor var för att jag hade tjatat hål i huvudet på honom om henne. ”Hon är en pigg kvinna i sina bästa dagar. Hon mår sjukt bra.” Han skrattade till igen, och jag kunde inte hindra mig själv då jag flöt in i hans skratt. ”Vilken tur. Men du, Jazmyn säger att hon saknar dig. Så jag hoppas du kommer i övermorgon, så kan vi spendera lite tid med henne.” Han lät stolt, vilket han var. En stolt storebror. ”Jag kommer. Jag måste kila, maten kallnar. Jag älskar dig, sjukt mycket. Och hälsa din familj.” ”Jag älskar dig också.”

”Tack mamma för maten, den var jätte god.” Även om det alltid är lika mat man äter varje år till jul, så är den lika god. Första gången i alla fall, kanske inte dem resterande 4 dagarna man är tvungen att äta det som finns kvar i kylskåpet. Jag skulle precis ta undan min tallrik, men mamma hindrade mig. ”Låt det stå, i år bryter vi traditionen om att diska innan julklapparna.” Vilken lättnat, var det enda jag tänkte. Ända sedan jag var liten har dem alltid retat mig med att diska innan klapparna, och då har dem gjort det så sakta att osten på bordet hann mögla innan dem var klara. Alla var klara kring bordet, förutom mormor. Hon hade lite problem med löständerna, vilket fick oss alla att skratta.

Innan Michael öppnade sitt paket från mig ruskade han det så mycket han orkade, vilket kan ha resulterat i att det som låg i gick sönder, men då fick han allt skylla sig själv. När han hade skakat klart tog han det lugnt när han öppnade det, vilket förvånade mig en aning. ”Schysst syrran, men hade du inte kunnat säga något innan jag skakade det?” Jag blängde bara på honom. ”Nej, varför skulle jag. Det är ett paket, och då tar man det automatiskt lugnt.” Han suckade bara åt mig, och fortsatte riva och slita i alla andra paket, vilket chockade mig. Lärde han sig inget? Jag öppnade ett litet paket från mamma och pappa, och i det låg det ett jätte fint silverarmband. ”Tack, så jätte mycket.” Båda två fick en kram av mig.

”Du har ett till kvar att öppna, men det är inte från oss, utan från Justin.” Mamma räckte mig ett inte så stort paket, men det var ett, och det störde mig, för jag hade inte köpt honom något. Jag tog med mig det ut på verandan, där vi hade infravärmen på, så att det ändå var varmt där, om det var kallt ute. Jag öppnade paketet, och mina ögon höll på att ploppa ur skallen på mig. Ett halsband, med en stor diamant formad som ett hjärta. När sjutton skulle jag använda detta? Det fanns en lapp i asken också, och jag såg direkt att den var handskriven, och att stilen var Justins. ”Till min älskade lilla ängel, ses om två dagar. Och jag hoppas du gillade halsbandet, och att jag får se det på.”

Jag satt kvar ute på verandan ett tag, och bara tittade på halsbandet. När jag sedan gick in hade jag satt det runt halsen, och mormor fick syn på det, hon var den första att kommentera det. ”Vilket vackert halsband, fick du det av pojken?” Jag nickade och rodnade, mormor kunde alltid läsa mina tankar. ”Du älskar honom verkligen.” Åter igen nickade jag bara som svar. Mamma kom tillbaka in i vardagsrummet, och fick syn på halsbandet jag hade runt halsen. ”Jag tycker du ska åka ned till Justin imorgon, och överraska honom. Han älskar uppenbarligen dig, och jag ser på dig att du saknar honom.” Jag såg på mamma att hon verkligen menade det hon sa, så jag gav henne en snabb kram och sprang upp på mitt rum, för att packa ned det sista i väskan, och beställa en resa.

”Jag hoppas att jag får träffa honom någon dag. Han verkar vara en rar liten grabb.” Så länge jag har haft min mormor runt mig har hon alltid funnits för mig, det har varit henne jag har pratat med, om mamma har jobbat och sådant. Hon kommer nog alltid vara min nummer ett. ”Du ska få träffa honom, han kommer nog med mig tillbaka efter nyår. Så då ska jag presentera er för varandra.” Hon log, och drog in mig i en kram, en värdefull sådan. Både jag och mormor satt i en fåtölj mitt emot brasan och drack glögg. Michael hade sedan länge gått upp på sitt rum för att koppla in sitt nya PS. Mamma och pappa höll på och plocka undan allt papper och alla kartonger. Mamma fick ett guldhalsband av mig, hon hade ett liknande, men låset gick sönder så hon tappade det, och pappa fick en ny klocka.

När jag den kvällen gick och la mig, placerade jag halsbandet i asken och la det på sängbordet. Även om halsbandet var för fint för att bära till vardags, så skulle jag ändå göra det. Bara för att jag fick det var Justin, det betyder mycket för mig. Jag somnade med honom i mina tankar. På morgonen när jag vaknade var det bara mormor vaken. Jag konkade ned med min väska, men jag gjorde det inte tyst, den var för tung för det. ”Men kära barn, vad har du med dig?” Mormor kom ut i hallen och mötte mig, när hon hörde alla smällar ifrån trappen. ”Jag vet inte, kläder.” Blicken hon gav mig var kärlek. ”Du ska väl inte flytta dit?” Med ett leende på läpparna började vi båda två skratta tillsammans.

När jag kom till flygplatsen och hade checkat in min väska gick jag till taxfree och strosade omkring. Det var nästan 40 minuter kvar tills jag skulle kliva på planet, som tog mig till min älskade pojkvän. Halsbandet satt runt min hals, och jag kände mig så mycket finare med det. Jag hittade en jätte söt nalle, som höll i ett hjärta där det stod ”I LOVE YOU”. Jag var bara tvungen att ha den, eftersom att jag inte köpt en julklapp till honom, fick det bli min present. Varje gång han såg den skulle han tänka på mig. När tiden äntligen var inne för att kliva på planet hamnade jag bredvid en liten tjej och troligtvis hennes mamma. Jag hade fönsterplatsen, så jag pluggade i min iPod och slöt mina ögon. Jag har lärt mig att sover man bort resan går den fortare.

Nästa kapitel kommer imorgon. Om min rygg pallar det vill säga. =/ Har iallafall skrivt halva 55, så vi får se hur jag mår imorgon. ^^

Jag vill ha över 20 kommentarer, på detta. :) Men det ska nog inte vara så svårt för er. LOVE U