Att vakna upp hemma i sin egen säng, tillsammans med människan som jag älskar över allt på hela jorden är det bästa som finns. Hon såg ut att sova så skönt så jag pussade henne på kinden och klev upp. Liam satt redan i köket, troligen för att få frukosten serverad. ”God morgon, hur mår du?” Han kollade upp från sin bok han hade framför näsan. ”Jag mår bra, hungrig bara. Hur mår du själv?” Jag plockade fram lite åt honom, och satte mig ned framför honom. ”Jodå, jag mår bra. Hur är det i skolan då?” Han bredde sig en smörgås och la på ost. ”Det går bra, önska bara att jag hade lite mer vänner, eller att jag hade Jazmyn här.” Ett leende spred sig på mina läppar. ”Du gillar henne, eller hur?” Hans kinder fick en aning rödare nyans, vilket fick mig att skratta lite. Istället för att svara mig nickade han lite löst. ”Hörru, det är väl inget att skämmas över.”

Jag plockade undan frukosten och hjälpte Liam med sina böcker så att han fick med sig allt till skolan. ”Ska vi hitta på något när du slutar idag? Bara du och jag.” Liam hängde på sig sin väska och var precis på väg ut genom dörren. ”Som vadå?” ”Vi kan dra en vända på staden. Du har väl velat ha en ny skateboard?” Han nickade och log. ”Ja, det har jag.” ”Bra, då hämtar jag dig när du slutar.” Jag kollade på honom genom fönstret när han gick mot bussen. Det är helt sjukt att tiden har gått så fort, han var yngre än vad Adriana är nu, när jag träffade honom första gången.

Jag gjorde i ordning frukost till Clarissa och gick upp med det till henne. ”Babe, vakna.” Hon rörde på sig i sängen och log med stängda ögon. För att hon skulle vakna till lite mer pressade jag mina läppar mot hennes och hon besvarade kyssen med mycket passion. ”Godmorgon snygging.” Hon satte sig upp i sängen och tog emot brickan jag hade frukosten på. Vi satt mott emot varandra och åt på våra smörgåsar. ”Har Liam gått?” Jag svalde min smörgås. ”Ja, jag hjälpte honom att komma iväg. Jag ska hämta honom efter skolan. Vi ska ha lite grabb tid. Varken du eller Adriana får vara med.” Hon skrattade lite. ”Okej, vart är hon föresten?” Precis när hon frågade öppnade Adriana dörren, helt nyvaken. ”Kom gumman, ska du få dig en smörgås.”

En riktigt mysig frukost tillsammans med mina två favoriter, dem är tjejerna i mitt liv. Adriana dundrade en kudde i huvudet på mig när hon hade ätit klart sin frukost. ”Vad gör du, busfrö?” Hon började skratta när jag brottade ned henne löst i sängen och började kittla henne. ”Sluta, pappa.” Hon skrattade vidare samtidigt som hon rullade runt i sängen. Clar satt mest och kollade på oss. När Adriana studsade ut ur rummet tog det inte lång tid fören vi hörde Nicki Minaj’s nya skiva, på högsta volymen från hennes rum. Både jag och Clar kollade på varandra, och skrattade. ”Kom och kryp ned med mig.” Hon vek undan täcket och slog på platsen bredvid sig.

”Jag vill åka på en semester med dig. Bara du och jag. Vill du?” För första gången var det hon som tog tag i saken. Hon ville spendera egen tid med mig, vilket jag absolut inte har någonting emot. ”Klart jag vill.” Hon pressade sina läppar mot mina och rullade över mig. jag placerade mina händer på hennes bara lår och kysste henne tillbaka. ”Mamma, vet du vart… Vad gör ni?” Adriana kom in i rummet igen, hon såg väldigt förvånad ut. ”Mamma och pappa kramas lite bara. Vad var det du inte hittade?” Hon kollade omkring i sovrummet. ”Min nalle som jag fick av Nicki.” En nalle hon verkligen inte släppte i första taget. ”Kolla i Liams rum, tror jag såg den där inne.” Hon sprang in i hans rum och rutade omkring, det lät i alla fall så. Clar kollade på mig och drog sina fingrar genom mitt hår.

När vi hade gått upp för dagen och ätit lunch tillsammans var jag på väg mot Liams skola. Han hade en dag i veckan då han slutade efter lunch, och det var den enda dagen han gillade skolan. Jag kan förstå honom, men samtidigt borde han ta vara på den tiden han har där. Liam kom springandes över skolgården med Tom bredvid sig, men Toms pappa stod bakom min bil, så dem sa hejdå till varandra innan han öppnade dörren och hoppade in i bilen. ”Har det gått bra i skolan?” Liam drog på sig bältet och satte sig till rätta. ”Ja, det har det väl. Det gamla vanliga. Tjejer som vill vara min vän, på grund av dig.” Jag visste att det skulle komma en dag som denna, då han faktiskt inte gillade mig speciellt mycket. ”Förlåt.” Han kollade häpet på mig. ”Det är inte ditt fel. Vart ska vi?” Han ville inte prata om det så då gjorde inte jag det heller.

När vi kom fram till gallerian vimlade det av både tjejer och fotografer, vilket varken jag eller Liam brydde oss i. Det var en dag vi skulle ha tillsammans, jag ville spendera så mycket tid med honom som möjligt. ”Ska vi gå in där eller?” Jag pekade på en affär som hade både skateboard och skor i skyltfönstret. ”Kan vi göra.” Han fick ett leende på läpparna, vilket gjorde mig glad. Han hittade brädan han ville ha, och vi var på väg till kassan tills han fick syn på mitt favoritställe, alla skor från Supras. ”Gå och kolla, säg till om du hittar några.” Han gav mig brädan och sprang iväg. Hans ögon var lika stora som golfbollar.

”Justin, kolla på dessa.” Han hade på sig ett par röda, och dem var skit snygga. ”Vill du ha dem?” Han kollade på mig som att jag vore knäpp. ”Nej, du ska inte behöva köpa saker åt mig.” ”Sluta, vill du ha dem, ja eller nej?” Han skrattade till och nickade. ”Ja.” Jag tog dem av honom och gick mot kassan under tiden han drog på sig sina gamla skor. Clarissa kommer strypa mig, men det kan jag stå ut med. Liam fick äran att bära påsen. ”Kan vi inte fika?” Liam fick syn på Starbucks, och såg väldigt sugen ut på varm choklad med grädde. Jag såg det på honom. ”Klart vi kan.”

”En varmchoklad till grabben.” Jag ställde ned den på bordet framför honom. ”Tackar.” Han satt och kollade på sin skokartong hela tiden. ”Dra på dig dem där istället för att titta på dem.” Jag hjälpte honom att snöra den ena skon, under tiden han gav sig på den andra. ”Du vet att mamma kommer döda dig va?” Leendet växte på hans läppar samtidigt som han drog på sig skorna. ”Jo, jag vet, men jag kan hantera det.” Det blev tyst mellan oss en vända, faktiskt första gången under dagen.

”Vet du vem min pappa är?” Jag höll på att sätta kaffet i halsen. Hans plötsliga fråga fick mig ställd, riktigt ställd. Jag vet inte hur långt Clar har diskuterat detta med honom, och jag vill absolut inte säga för mycket. ”Nej, det har jag inte. Varför undrar du?” Han kollade ut genom fönstret, det såg verkligen ut som att han funderade ett tag. ”Nej, jag vill bara veta vem han är, hur han är om inte annat.” Skeden han hade i sin mugg rörde han omkring i den lilla skvätten som fanns kvar i botten. ”Jag kan tyvärr inte hjälpa dig. Jag vet inte vem han är.” Egentligen skulle jag också vilja träffa honom, ge honom en och en annan smäll, för allt han har gjort mot Clarissa. ”Ska vi åka hem och ta emot morsans gnäll om vem som köpt mina nya skor?” Han skrattade när han sa det sista, vilket fick mig att börja skratta.

Sista kapitlet för iår. Hur tycker ni att jag har skött mig hittills? =) 

Kom igen nu, kommentarerna har börjat försvinna. Är det dåligt skrivet av mig, eller vad är fel?

”Mamma, vart ska vi?” Adriana var helt hyper i limousinen, hon kunde verkligen inte sitta still. Så Justin fick sätta henne i sitt knä, och hålla fast henne. ”Du får snart se, vi är snart framme.” Hon lutade sig tillbaka mot hans bröst och kollade ut genom fönstren. Liam satt tyst som en mus och studerade dem höga byggnaderna som vi åkte förbi. Alla andra hade redan åkt till stället, så det var bara vi fyra i bilen. När bilen började sakta in fick Adriana tillbaka sin hyper i kroppen, och slet sig loss från Justins grepp, vilket fick oss alla andra att börja skratta åt henne. Vi hade bett alla släcka ned allt så att hon inte skulle kunna se ut genom rutan.

”Gå ut du först, så kommer vi sen.” Justin satt bredvid dörren, så han öppnade den åt henne, och det var fortfarande både tyst och mörkt utanför. Hon tittade skräckslaget på oss, men gick med sakta steg mot dörren. Justin hjälpte henne ut och ljudnivån höjdes samtidigt som både lampor och blixtrar lyste upp den fina rosa mattan vi hade rullat ut åt henne. Hon tittade sig omkring åt alla olika håll, hon såg nästintill livrädd ut, vilket jag faktiskt kan förstå med tanke på att hon faktiskt bara fyllde 4 år. Justin klev ur bilen efter henne, jag och Liam följde sakta efter dem båda. Hon höll sig kring Justin hela tiden, tills han lyfte upp henne, så att alla fick en liten glimt av henne. Både fans till Justin, och fotografer skrek rakt ut.

När vi kom in i lokalen som hennes födelsedag skulle hålla sig i stod det så mycket välkända ansikten därinne. Adriana fick syn på Nicki Minaj, och drog mig lite löst i klänningen. ”Mamma, mamma, kolla.” Hon pekade med hela armen, vilket fick mig att skratta till. ”Vill du hälsa?” Hon log med hela ansiktet. ”Ja-aa.” Stammade hon fram samtidigt som hon tog mig i handen. Vi gick fram till Nicki, som blev överlycklig av att se henne. ”Adriana. Grattis på födelsedagen.” Hon lyfte upp henne och snurrade runt, vilket fick Adriana att börja skratta. ”Tack för att jag fick komma.” Nicki pillade på Adrianas näsa vilket fick henne att skratta ännu mer. ”Ville du komma på mitt kalas?” Nicki började skratta med henne, samtidigt som hon ställde ned henne på golvet och böjde sig ned till hennes nivå. ”Självklart, vem vill missa detta.”

Adriana verkade verkligen trivas tillsammans med alla underbara människor. Alla tog verkligen hand om henne. Jag kunde verkligen slappna av, jag behövde inte hålla ett öga på henne hela tiden, för alla andra gjorde det åt mig. Liam satt ned vid ett bord, helt ensam, och såg inte speciellt glad ut. ”Gubben hur är det?” Han kollade upp på mig, och la ned sin mobil i sin ficka. ”Bra. Tråkigt bara.” Alla kan inte ha roligt, och denna gång var det kanske han som åkte på den delen. ”Jag har en överraskning åt dig.” Hans ansikte gav mig en skymt av ett leende. ”Vadå?” Han reste sig upp bredvid mig, och kollade sig runt i rummet. Han stannade upp vid en människa han absolut inte trodde skulle finnas på plats. ”JAZZY.” Han skrek rakt ut, och sprang mot henne. Hon och Jeremy befann sig redan inne i lokalen när vi kom in, och det tog väl ett tag för någon av oss att stöta på den andra.

”Justin.” Han vände sig om och kramade om mig. ”Det ser ut som att festen blev lyckad. Kolla.” Han pekade bort mot Katy Perry som dansade vilt med Adriana. Hon skrattade så mycket att hon nästan vek sig dubbelt. Jag blev hur glad som helst under tiden som jag kollade på henne. Skådade mitt barn. ”Det finns en till sak jag vill att du ska se.” Jag tog han i handen och gick bort mot scenen, som för tillfället var släkt. Där satt både Liam och Jazmyn i mörkret tillsammans. Dem såg ut att ha väldigt trevligt tillsammans. Justin ställde sig bakom mig och höll om mig. ”Tur att det är din son, och ingen annan. Jag känner mig lugn.” Han skrattade till och kramade om mig ordentligt. Precis när jag skulle vända mig om såg jag hur Liam pussade Jazzy på kinden. Även om det var mörkt där dem satt såg jag hur hon blev röd om kinderna.

Med ett leende på läpparna träffade jag på Pattie. ”Ska vi ta fram tårtan?” Jag nickade åt henne, för jag orkade inte överrösta musiken. Både Pattie och jag gick ut i köket som fanns där, vi hade varit tvungna att plocka ur hela kylskåpet med hyllor och allt för att få in hennes tårta. Tro det eller ej, men bara för att man är tillsammans med en stor stjärna så gör jag hellre allt själv, än låter någon jag inte känner göra det. Jag är född med händer, tänker därför använda dem också. Undertiden som vi hämtade tårtan rullade det massa bilder på väggen från när Adriana var liten, och det fanns en bild som jag verkligen älskade. Hon hade mössa på sig, och ögonen var lika stora som jodglobar, alldelens klarblåa. Justin hade ställt sig på scenen, och hade fått all uppmärksamhet på honom, vilket inte var så svårt.

”Vi är alla här idag för att fira min underbara dotter, som fyller 4 år idag. Och jag kan inte tacka er nog, att ni faktiskt kunde komma. Om inte annat för Adrians skull. Denna dag kommer nog hon minnas, och jag hoppas verkligen hon kommer kunna berätta om den för sina barnbarn, fast dem kommer inte än på ett tag.” Alla började skratta åt honom, vilket jag hoppas var meningen. Både jag och Pattie stod kvar bakom alla, med tårtan i handen. ”Så om alla vänder sig om, och så sjunger vi för henne.” Justin fortsatte prata, och alla vände sig om mot mig och Pattie. ”Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva ut i hundrade år. Ja, visst ska hon leva….” När Adriana fick syn på tårtan höll hon på att svimma. Vilket var lite av en mening.

Hon fick skära den första biten, vilket gjorde henne hur glad som helst. ”Tack mamma, bästa födelsedagen någonsin.” Hon kastade sig runt halsen på mig, och kramade om mig riktigt hårt. ”Vad glad jag blir att du tyckte om det. Men jag tycker du ska tacka din pappa, utan honom hade det inte vart möjligt.” Hon skuttade ned från mitt knä och rakt över golvet dit Justin stod tillsammans med Jeremy. Liam kom fram och satte sig bredvid mig, med Jazzy i släptåg. Båda två med en varsin tårtbit i handen. ”Smakade den bra?” Båda två nickade med ett leende på läpparna. ”Jag är glad att du är glad igen.” Jag rufsade till Liam i håret, vilket fick honom att slå bort min hand. ”Mamma. Sluta.” han blev alldelens röd om kinderna, vilket gjorde mig gott.

”Får jag sova inne hos Jazzy inatt?” Födelsedagsbarnet höll på att somna, med tanke på att hon var den yngsta, och Liam ville sova hos Jazzy. ”Fråga Justin om han gillar idén.” Liam såg vett skrämd ut, vilket fick mig att börja skratta. ”Vad är det som är kul?” Justin kom upp bakom mig och la armarna om mig. ”När man pratar om trollen. Liam nu kan du fråga.” Han spände ögonen i mig, och vände ned blicken i golvet. Jag vände mig mot Justin som såg ut som ett frågetecken. ”Han undrade om han fick sova hos Jazzy inatt.” Han började le och pussade mig på kinden. ”Liam, det är okej.” Ett leende växte sig på Liams läppar och han tog Jazmyn i handen och försvann.

”Hej mamma, jag har inte sett dig på hela kvällen.” Mamma kom fram till mig, och gav mig en varm moderlig kram. ”Det har varit väldigt mycket folk att hälsa på. Adriana måste vara trött, och glad.” Vi satt ned på sidan av allt folk, då jag absolut inte orkade med alla människor mer. ”Det är hon nog säkert, vart är hon föresten?” Jag kollade mig omkring och såg inte skymten av någon i min familj. Liam hade redan åkt tillbaka till hotellet med Jazmyn och Jeremy. Justin kom ut ur den stora klungan med människor, med Adriana i famnen. Hon sov, så sött. ”Ska vi börja bege oss till hotellet? Vi ber Kenny ta med alla paket som hon inte orkade öppna, så kan hon fortsätta med det imorgon.” jag vände mig om mot mamma, som tittade stolt på både mig och Justin. ”Vi syns imorgon.” Hon pussade mig på kinden.

Vi tackade alla människor att dem kunde komma, och speciellt Nicki. Adriana gillade verkligen henne, och jag tror faktiskt att Nicki gillade Adriana. I taxin hem slappnade jag verkligen av, och jag insåg att jag var minst lika trött som Adriana. Justin satt med henne i knä, så jag lutade mig ned mot hans axel, och tog hans lediga hand. ”Jag älskar dig.” Han pressade sina läppar mot mina, vilket var svar nog till mig. ”Och jag dig.” Klockan var runt 12 på natten, så jag förstod verkligen att Adriana var trött. Men att jag var lika trött som henne förstod jag inte. Väl framme vid hotellet fanns det några få paparazzi, som fick väldigt bra kort på oss, Adriana sov, jag gäspade, och Justin försökte hålla mig på benen. Jag började skratta när vi stod i hissen, och Justin följde efter i ett härligt skratt.

Gott nytt år på er alla underbara läsare. ♥

Jag vet inte hur det ser ut med kapitel idag, jag är egentligen för bakis för att hålla på med detta. Jag sätter ett på tidsinställt, så får vi se när det tyker upp imorgon, för jag har nog inte skrivit klart det. =/ haha, nu är jag värdelös på detta. ^^

På morgonen vaknade jag av att det knackade på dörren. Inte en vanlig knackning, utan en mer hysterisk. Så när jag öppnade dörren och fick se Ryan med världens leende på läpparna, suckade jag högt åt honom. ”Vad vill du?” Han slog ihop sina händer och gnuggade dem mot varandra, precis som folk gör när dem har en plan. ”Jag är här för att hämta födelsedagsbarnet.” Jag sneglade på klockan och insåg att den var mer än vad jag trodde, med tanke på att alla andra sov. ”Aha, på så vis. Kom in, så ska jag väcka henne.” Precis när han stängde dörren efter sig kom Justin ut i bara mjukisbyxor från sovrummet. ”Tjena, du är uppe tidigt.” Dem slog ihop sina händer i någon slags hälsning, en sådan bara grabbar fattar sig på.

”Gumman, vakna.” Jag pussade på Adriana och ruskade lite lätt på henne, men hon är precis som jag, svår väkt och morgontrött. ”Det är din födelsedag idag, upp och hoppa nu då.” Hon log mot mig samtidigt som hon kramade om mig. ”Det finns ett stort paket ute i vardagsrummet, om du vill ha det?” Hon spärrade upp ögonen mot mig. ”Är du galen? Klart jag vill ha det.” Hon skuttade bort från sängen och ut ur rummet, och Liam vaknade till av att sängen skakade till. Han kollade trött på mig. ”God morgon mamma. Är alla redan uppe?” Jag nickade mot honom och strök honom över huvudet. ”Du får sova ett tag till om du vill, eller så kommer du upp och grattar Adriana.” Han studsade upp ur sängen och drog på sig mjukiskläder.

Adriana hade redan hittat sitt paket och slitit bort papperet. Hon fick syn på en jätte stor docka i en kartong och skrek rakt ut. ”Tack, mamma, pappa och Liam.” Hon kramade om mina ben, innan hon sprang vidare till Justin och gjorde samma sak, samt sprang vidare till Liam som kom ut helt nyvaken från sovrummet. Hon blev glad över den presenten, så jag hoppades verkligen att hon skulle bli glad över nästa. Ryan var med oss och käkade en lätt frukost, Adriana fick en bakelse med fyra ljus i. ”Vad ska vi göra idag?” Hon kollade på oss alla med en nyfiken blick, men alla andra kollade på mig, precis som att jag skulle ge henne beskedet. ”Du ska följa med Ryan en liten vända, vi kommer senare.” Hon fortsatte kolla på mig med nyfikenhet i blicken, men jag fortsatte äta min smörgås.

Ryan tog med sig Adriana till ett annat hotellrum som var inrett med stora klädställningar, olika kläder i allas storlekar, och jag hade egentligen velat se Adrianas min när hon kom in där. Men jag hade inte tid, jag var tvungen att duscha och fortsätta planera dagen en aning. ”Mamma, kan jag också gå bort till Ryan?” Han ska också fixa kläder till kvällens festligheter, så det är en bra idé. ”Klart du får, men kom ihåg att inte säga något till Adriana, om varför vi gör detta.” Han nickade och pussade mig på kinden. ”Hej då Justin, ses sen.” Han ropade då Justin var inne i sovrummet. ”Hejdå.”

”Ensamma. Vad ska vi hitta på?” Han kramade om mig bakifrån och placerade sitt huvud på min axel. ”Inte det du hoppades på i alla fall.” Jag vände mig om och la mina armar runt hans nacke samtidigt som jag pressade mina läppar mot hans. ”Vi kanske ska gå bort till Ryan vi också, så att dem inte funderar vart vi har tagit vägen?” Justin suckade och tryckte min kropp mot sin ännu mer. ”Jag vill inte släppa dig.” Han gjorde en ledsen min som försvann så fort jag pressade mina läppar mot hans en gång till. ”Okej, vi går.” Jag drog på mig en av Justins stora munktröjor, och fattade taget om hans hand.

”Mamma och pappa kolla.” Adriana snurrade ett varv framför både mig och Justin i sin rosa klänning. Hon såg ut som en riktig liten prinsessa. Ryan stod bland alla andra små klänningar och bläddrade mellan dem. Liam syntes inte till, så jag antog att han befann sig inne i ett av rummen för att prova ut sina kläder. Både jag och Justin gick fram till våra klädställningar. Jag hade egentligen redan hittat min klänning, och jag lovade mig själv att inte överglänsa min egen dotter. Jag ville att hon skulle komma ihåg denna dag, som en bra sak. ”Adriana har valt denna.” Ryan kom fram och höll klänningen i handen som både jag och Justin hade trott hon skulle välja.

Både jag och Justin hade redan valt ut kläderna vi skulle ha, och satt nu och kollade på både Liam och Adriana som fortfarande höll på. Liam kunde inte bestämma sig, så han höll på att prova två olika hela tiden. Adriana sprang mest omkring och dansade i sina olika klänningar. ”Mamma, kan jag ha det här?” Liam kom fram och ställde sig framför soffan och snurrade runt en gång. Han var verkligen vacker min lilla grabb. Jag kollade på Justin som kollade på Liam. ”Grabben, du kommer överglänsa mig.” Justin fina uttalande med ett leende på läpparna. Liam började skratta och kollade ned på sina kläder. ”Du är jätte fin gubben. Skit i vad Justin säger.” Justin slog till mig på axeln, löst, men det kändes.

”Liam, Adriana. Vi ska äta nu.” Justin ropade på dem båda eftersom att ingen av dem konstigt nog lyssnade på mig. Alla vi gick ned till restaurangen, och konstigt nog tog vi nästan upp hela. Eftersom att vi var en hel del. Justin beställde in mat till oss, och vi började äta. Adriana kladdade mest. ”Om inte du äter din mat nu, så ställer vi in hela din födelsedag. Hör du det.” Hon tittade på mig och lipade, vilket gjorde Justin arg. ”Adriana, så gör man inte. Lyssna på din mamma.” Hon kollade på honom, precis som att det var första gången han sa något till henne. ”Förlåt mamma.” Hon kollade ned i sin tallrik och började äta på sin spagetti och köttfärssås.

”Clarissa, följer du med mig upp till rumme? Så ska jag fixa i ordning dig.” Ryan kom till vårt bord och lutade sig över stolen som Adriana satt på. Justin kysste mig, och jag reste på mig för att följa med honom upp. ”Hur tror du att hon kommer att reagera?” Han satt på stolen bredvid mig samtidigt som Anna sminkade mig. ”Jag hoppas att hon kommer att bli glad, mer vet jag inte. Hon kan vara på bra humör hela dagen, och det kan även övergå.” Han skrattade åt mig, och reste på sig för att troligtvis ta fram min klänning som jag hade valt ut. En rosa, perfekt för mig, och jag gillar den verkligen. Till den skulle jag bära ett par rosa stilettklackar, i rena diamanter.

När jag var klar och kom in i vårt hotellrum satt Justin redan färdig i soffan. Hans leende när han fick syn på mig gick inte att beskriva. ”Vad fin du är. Eller fin, det är en underdrift, sjukt snygg.” Ett leende växte sig stort på mina läppar, och jag kunde inte undgå att se hans intensiva blick. ”Du är snygg du också.” Han kom fram till mig och pressade sina läppar mot mina. ”Hörru, nu har du läppglans över hela ansiktet.” Han skrattade till, och kollade sig i spegeln. ”Och vems fel är det då?” Med fortfarande ett leende på läpparna tog han bort det glänsande kring hans läppar.

”Vem har Adriana och Liam?” Jag stod framför spegeln och bättrade på mitt smink lite, speciellt läppglans, eftersom att Justin hade mitt i ansiktet. ”Mamma är med dem två, vi ska mötas alla nere i receptionen.” Jag krokade min arm med hans och vi lämnade hotellrummet. Hissen tog sin tid på sig att komma, och varje gång han fick tillfälle kysste han mig på halsen eller på kinden, vilket fick mig att rodna varje gång. ”Baby, sluta bli röd om kinderna.” Jag kunde inte sluta le åt honom, han lät så bedjande. ”Inte mitt fel, okej.” I hissen stod han och höll om mig, han smekte sina händer över min mage. ”Är du redo att fira vår dotter?” Jag nickade mot honom i spegeln och vände mig om för att kunna pressa mina läppar mot hans i en passionerad kyss.

Vad tror ni att dem har planerat för Adriana? :) Jag vet dock inte hur det kommer att se ut med kapitel under helgen. =/ Det visar sig.

När vi öppnade dörren till vårt hotellrum släppte jag alla väskor jag höll i. Adriana var inte på humör för något, och jag tror att mycket handlade om att hon inte visste vad det var som skulle hända på hennes födelsedag. Liam rullade in sin väska lite längre än jag gjorde i alla fall. Justin lyfte upp mig och bar in mig i sovrummet. Hela min kropp värkte, och jag visste inte vad jag skulle göra för att klara av allt. Hela Justins crew befann sig på hotellet, då dem också skulle vara med på Adrianas födelsedag. Vilket jag var glad för, mamma skulle komma tidigt på morgonen, så att hon också hann.

”Hur mår du?” Han la sig över mig, men med sitt huvud i sina händer, så att all tyngd inte var på mig. ”Ont överallt. Jag skulle behöva en helkroppsmassage.” Med ett leende på läpparna kysste han mig, reste på sig, och försvann. Jag låg kvar där och försökte hålla andningen jämn. Nacken spände sig, och ryggen värkte. Dörren till rummet slogs igen, och jag hörde inte ett enda ljud från vardagsrummet. Jag vet inte hur länge jag låg där i all ensamhet, och tystnad. Dörren slogs upp, och det var alldelens för tyst för att det skulle vara några barn inblandat. ”Baby, vi har barnvakt, i några timmar. Vill du ha massage?”

Jag låg i bara underkläder på sängen samtidigt som Justin satt gränsle över mina lår, samtidigt som han masserade min rygg. Redan efter första taget han tog om min kropp kände jag mig annorlunda, hela kroppen slappnade av och alla spänningar släppte, speciellt dem i nacken. Han använde sina händer, han kysste mig över hela ryggen, och allt fick mig att må som en ny människa. ”Hur gör du?” Han skrattade till, och jag önskade att jag hade sett hans underbara skrattgropar, eller hans fina leende, men eftersom att jag låg på mage, var det omöjligt. ”Använder mina händer. Och du om någon borde veta att jag kan det.” Han kysste mig på halsen, och gav mitt öra några lätta andetag, vilket fick mig att rysa.

Efter en och en halv timme låg vi tillsammans inlindade i täcket, utan kläder. Jag låg på hans bröst, samtidigt som han pussade mig på hjässan flera gånger, och drog mig närmare sig, om det ens gick. ”Får jag fråga en personlig fråga?” Jag kollade upp på honom, och hans ansikte gav en orolig gest. Jag nickade som svar mot honom, rädd att förstöra den laddade stämningen mellan oss. ”Skyddar vi oss?” Blicken hade jag fortfarande fäst i hans. ”Ja, det gör vi. Du behöver inte oroa dig, du ska inte behöva få fler oönskade barn.” Jag kravlade mig upp ur sängen med ena täcket kring kroppen.

När jag hade duschat och dragit på mig rena kläder, kom Justin ut ur duschen, med en lätt tillrufsad frisyr och handuken runt höften. ”Baby, du vet att jag inte menade det så, jag vill ha fler barn, speciellt med dig. Men vi kanske ska lugna ned oss med det, vi har nyss hittat tillbaka till varandra.” Han stod framför mig, och strök sina fingrar längs mina armar. ”Jag vet, jag överreagerade bara. Förlåt.” Jag ställde mig lite lätt på tå för att kunna kyssa honom utan att han skulle behöva böja sig ned. ”Vart gjorde du av mina barn, föresten?” Han skrattade till gick bort till sin väska för att plocka fram rena kläder. ”Dem är hos mamma, eller ja. Kenny kidnappade Liam, och mamma har Adriana.” Han plockade fram en vit skjorta och ett par svarta jeans. ”Ta inte den, ta den ljusblåa istället.” Jag pekade på den andra skjortan istället, och han gjorde som jag sa. När han hade klätt på sig hoppade jag upp i sängen, och började hoppa. Justin kollade på mig som att jag vore galen, men han gjorde mig sällskap.

”Hej Clar, hur mår du?” Pattie kramade om mig, och log mot mig. ”Jag mår hur bra som helst, fick världens bästa massage nyss. Jag känner mig som en ny människa.” Hon skrattade till och nöp Justin i kinden, vilket han inte verkade gilla. ”Sluta mamma.” Adriana kom gåendes, och när hon fick syn på Justin hoppade hon upp i hans famn. ”Just det. Adriana, du ska lyssna när din mamma säger till dig, hör du det.” Hon tittade ned på sina händer, men tillslut mötte hon min blick, med ledsna ögon. ”Förlåt mamma.” En tyst röst, tog över allt oväsen som kom från vardagsrummet. Hon sträckte sina armar mot mig, som jag genast tog emot, och hon hoppade över till min famn. ”Det är lugnt. Mamma älskar dig oavsett vad.” Hon pussade mig på kinden.

När vi hade pratat ett tag med Pattie tog vi med oss Adriana och gick ned till spelrummet, som Kenny hade tagit med sig Liam till. Vilket jag tror att Liam uppskattade. Dem spelade biljard tillsammans när vi kom ned och Liam skrattade, det var länge sedan jag såg honom så glad. Justin gick in tillsammans med Adriana, medan jag väntade utanför, eller jag stannade och kollade in genom fönstret. Flera tankar for igenom mitt huvud, och jag insåg att jag hade varit elak mot honom. Justin kollade ut på mig, och log, samtidigt som han vinkade in mig, men jag skakade bara på huvudet, så han släppte ned Adriana på golvet och lät henne springa omkring runt bland alla olika spel grejer, och kom ut till mig.

”Vad är det älskling?” Han ställde sig framför mig, och drog in mig i sin famn. Jag började gråta, helt utan anledning. Vilket sällan händer. Han strök mig över ryggen, samtidigt som mascaran jag hade dragit på mig för mindre än 20 minuter sedan, rann längs mina kinder. ”Kolla på Liam.” Justin kollade på mig, och vände sedan blicken in mot Liam. ”Vad är det med honom? Han är glad, är inte det bra?” Jag nickade mot Justins bröst, men vågade inte kolla upp på honom och möta hans dömande blick. ”Han är inte såhär glad i vanliga fall. Han känner sig säkert utanför. Adriana har en pappa, han har ingen. Hon har en hel familj, och han har en halv, som lägger mer energi på henne, än på honom.” Han kysste min panna, och strök undan mina tårar. ”Liam älskar dig, han skulle aldrig vilja byta ut varken dig eller Adriana. Tro inte det.”

Liam och Adriana spelade spel med varandra och Kenny satt på sidan i soffan som fanns där inne, så jag gick och satte mig bredvid honom, samtidigt som Justin gick till Liam och Adriana. ”Är du ledsen?” Kenny tittade storögt på mig, och strök mig över armen. ”Nej, det är lugnt. Jag klarar mig.” Han skrattade åt mig, och gav mig en lätt knuff i sidan. ”Det gör du alldelens säkert, starkare kvinna får man leta efter.” Han fick mig att le. Kenny är alltid så omtänksam, och han finns alltid vid min sida. Jag är glad att Justin har honom i sitt liv, och att jag får vara en del av det.

När klockan började närma sig halv 6 på kvällen blev både Liam och Adriana hungriga, men dem ville inte lämna spelhallen, så Justin fick gå till restaurangen och ta med mat åt dem, envisa som dem är. Scooter och Alfredo kom också ned, och Liam blev överlycklig. Dem spelade basket mot varandra, och Liam var riktigt duktig. Adriana satt och lekte med massa olika spel, mitt på golvet hade hon dessutom spridit ut sig. När Justin kom tillbaka hade han med sig två olika pastarätter, och ställde dem vid bordet. Både Liam och Adriana sprang till bordet, och satte sig ned tillsammans med Justin.

Både jag och Justin hade planerat allt till Adrianas födelsedag, och hon hade ingen aning om vad som väntade henne. Allt jag ville var att se min dotters min när hon upptäckte vad det var hon skulle få göra på sin födelsedag. När både Liam och Adriana gick som zombies inne i det där spelrummet valde vi att ge upp dagen. Justin bar upp Liam och jag hade Adriana i famnen, båda två sov redan. Vilket var ganska underhållande att se. Både jag och Justin log mot varandra och han sträckte sig för att kunna pressa samman våra läppar. När vi kom in i rummet la vi ned båda två i samma säng, då dem under inga omständigheter ville sova någon annan stans. ”Hoppas att Adriana blir glad imorgon.” Både jag och Justin stod i dörren och kollade på dem två sovande underbarnen.

Jag vet inte när nästa kommer, för jag har inte ens skrivit klart det. :P Jag har aldrig legat så här dåligt till, skärpning på mig. ^^ Kommentera mycket, så jag blir på bra skruvhumör. :) 

En månad gick fort, och Adrianas födelsedag närmade sig med snabba steg, den är närmare bestämd om två dagar. Både jag och Justin hade bollat fram och tillbaka med massa idéer, men inte kommit fram till något vettigt. Adriana gick omkring och drog fötterna efter sig precis som att vi hade glömt bort hennes födelsedag, vilket vi absolut inte hade gjort. Hon trodde bara det, för varje gång hon visade sig i samma rum som vi så slutade vi diskutera det och pratade på om något annat. Det skar lite i hjärtat att se henne så ledsen, men hon skulle allt få sig en överraskning som hette duga.

Vi skulle inte vara i Atlanta utan vi skulle flyga till LA dagen före, så jag höll på att packa, medan Justin höll koll på henne. Liam hade jag tagit ledigt åt, så att han fick vara hemma med oss och hjälpa till att packa, han visste vart vi skulle någonstans, och det var bra, men han höll på att försäga sig några gången men stoppade sig innan det var försent. ”Baby, hur går det?” Justin stod i dörröppningen till vår garderob och kollade på mig när jag gick igenom våra kläder som vi skulle ha med oss. Jag fick äran att packa hans väska också. ”Det går väl sådär, jag har problem med min väska.” Han skrattade och kom fram till mig för att dra igen den. ”Vi ska vara där i 4 dagar, vi ska inte flytta dit.” Han skratta åt mig samtidigt som han drog igen dragkedjan.

Allas väskor var klara och jag hade placerat dem i garaget för att Adriana inte skulle få syn på dem och börja fråga massor. När jag kom tillbaka in i huset satt Adriana i soffan och kollade på tv samtidigt som dörren till Justins studio var öppen. Jag hörde hans klingande melodier och underbara röst från rummet, så jag vågade inte störa honom. Saker och ting kan krascha om jag gör det, och då blir han inte att leka med efteråt. Jag satte mig ned med Adriana istället. ”Vad kollar du på?” Hon kollade på mig och log. ”Piff och Puff, mamma.” Ett klingande skratt lämnade hennes läppar och hon kröp upp i mitt knä.

Liam var hemma hos Tom och lekte lite, men skulle strax komma hem för att äta. Så det var väl egentligen bara att börja med maten. ”Vad vill du äta idag?” Hon kollade på mig som fortfarande satt i soffan, tätt intill mig. ”Pyttipanna, med ägg.” Hon var bestämd, så det var bara att börja med maten. När allt nästan var klart kom Liam innanför dörren, och som den mamman jag är kollade jag på klockan, för att se om han var i tid. ”Hej gubben, har ni haft roligt?” Han kom in i köket, men innan han hann sätta sig pekade jag mot hallen. ”Jackan ska inte ligga på golvet.” Han gick och hängde upp den och kom tillbaka till köket. ”Ja, det har vi. Vad blir det för mat?” ”Pyttipanna. Du kan få duka.” Svarade jag och pekade på allt som stod på bordet.

”Baby, maten är klar.” Justin snurrade runt på sin stol med gitarren i handen och headset i örat, han mimade att han skulle komma om några minuter, troligtvis för att han hade Scooter eller Usher i luren. Adriana hade redan sprungit till köket. Hon satt på sin plats och hade redan mat på tallriken. Liam måste ha hjälpt henne, för hon slevade för brinnande livet, precis som att hon inte sett mat tidigare. Både jag och Liam skrattade åt henne. ”Var det gott?” Hon nickade, helt utan att svara egentligen. Både jag och Liam började äta innan Justin kom, men när han väl gjorde det åt vi alla tillsammans under tystnad. Vilket är i stort sett enda gången det är tyst i detta hus.

”Pappa, kan inte du spela gitarr för mig?” Adriana drog med sig Justin från köket och in i hans studio, Liam följde smått efter och jag hörde Justin prata med honom. ”Kom Liam, du får vara med du också.” Jag älskar hur Justin tar med sig Liam, när Liam själv inte vågar fråga, eller visa att han är nyfiken. Själv diskade jag upp allt och städade köket. Många kanske tror att bara för att Justin har mycket pengar så har vi någon som tar hand om huset, och svaret är ett enkelt nej, jag vill inte ha någon jag inte känner som springer omkring hemma hos mig. Tro det eller ej, men Justin är faktiskt den som dammsuger, i alla fall dem gångerna han är hemma, annars är det såklart jag.

Vi satt alla tillsammans inne i Justins studio och lyssnade på honom. Jag hade Adriana på ena knä och Liam på det andra, båda två vaggade fram och tillbaka till tonerna från Justins underbara röst. Egentligen hörde jag inte ett dugg av vad han sjöng, jag hörde bara hans fina röst och den underbara melodin. Jag var helt i min egen värld, och ingen skulle kunna ta mig ur den. Justin tittade upp och mötte min blick, och för första gången på länge var det precis som att han såg rakt igenom mig, kunde läsa alla mina innersta tankar. Och jag rodnade, jag kunde inte kolla på honom, som han kollade på mig. ”Mamma, varför är du röd om kinderna?” Adriana kollade på mig, med en undrande blick, och Justin skrattade lite löst. ”Pappa generar mig.” Hon vände blicken mot Justin, som log mot henne.

”Hopp i säng nu, vi ska åka imorgon.” Adriana höll fortfarande på och drygade sig, hon ville absolut inte sova. ”Eftersom att min födelsedag är om två dagar borde faktiskt jag få bestämma när jag ska sova.” Hon hoppade i sängen, och allt bara spårade ur. ”Justin, ta din dotter.” Jag klev ut från hennes rum, och gick in i Liams rum i stället. Där låg han redan ned bäddad och läste i en bok. ”God natt gubben, sov gott. Läs inte för länge, okej?” Han vek ned boken så han kunde kolla på mig. ”God natt mamma, jag älskar dig. Nej, jag ska inte.” Justin var inne hos Adriana när jag gick förbi hennes rum, hon låg ned i sängen, from som ett lamm. Hon börjar bli envis mot mig, hon lyssnar sällan när jag har något att säga åt henne.

Jag låg raklång ned i soffan och kollade i taket när Justin kom ned. Jag orkade inte kolla på honom, jag blir trött på att direkt när han är hemma slutar Adriana lyssna på mig, och lyssnar bara på Justin. ”Gumman. Hur är det?” Han satte sig ned vid mina fötter, och började massera dem, men jag kunde inte med det så jag drog åt mig dem. ”Vad är det?” Jag la mig ned på sidan och la armarna under huvudet. ”Jag går upp och lägger mig.” Jag reste på mig, och gick upp. Jag kunde nästan se Justins förvånade ansikte när jag gick, men jag orkade inte bry mig. Ibland är allt så mycket enklare när han inte är hemma.

”Kan du tala om för mig vad det är som har hänt. Vad har jag gjort? Varför pratar du inte med mig?” Han la sig ned bakom, och höll om mig. ”Jag blir trött på att Adriana inte lyssnar på mig, när du är hemma.” Han drog mig närmare intill sig. ”Jag ska prata med henne imorgon. Hon ska lyssna på dig med.” Han kysste mig på kinden och vidare till mina läppar. ”Jag älskar dig, Du vet det va?” Jag nickade mot honom, och kysste honom. Jag somnade med ett brett leende på läpparna. Jag tror till och med att jag hade en underbar dröm. Ett bröllop, ni vet ett sådant då en tjej är vitklädd och en man är svartklädd. Jag gillade den i alla fall.

Sommaren är över och Liam är tillbaka i skolan. Jag har aldrig mått så bra som jag har gjort under dessa två månader. Att jag och Justin hittade tillbaka till varandra så pass fort är hur skönt som helst. Dem sista veckorna på Liams sommarlov fick jag spendera med mina underbara barn då Justin hade en liten turné att ta hand om, men han är återigen hemma om några dagar. Visst saknar jag honom, och är rädd att han ska lämna mig igen, men går jag omkring och tänker på det hela dagarna kommer jag aldrig komma på fötter igen, vilket jag verkligen vill. Pattie följde aldrig med Justin denna gång, så hon och jag har flyttat över alla Justins saker till mitt hus, som en överraskning för honom, när han kommer hem.

Vi håller kontakten varje dag, och han ringer varje gång han har en liten rast, och vi pratar tills vi somnar på kvällarna. Flera gånger om dagen ringer han för att prata med både Adriana och Liam, vilket är skönt. Den kontakten han har med dem nu, har han aldrig haft tidigare. ”När kommer pappa hem?” Jag satt som vanligt inne i Justins studio. Jag skriver en hel del när jag sitter där, vilket är lugnande för mig. ”Om två dagar.” Jag såg på henne att hon blev ledsen. ”Det går fort, du får snart gå och lägga dig, och när du vaknar är det bara en dag kvar.” Hon blev lite gladare, men leendet nådde ändå inte ögonen på henne.

”Älskling, baby, babe, snygging, sötnos… och så vidare. Jag saknar dig så det gör ont, riktigt ont. Jag vill inte vara ifrån dig såhär mycket, eller länge. Jag vill att du ska kunna följa med mig vart jag än ska, men jag förstå att du inte kan det. Men man kan alltid hoppas. Du är min One Less Lonley Girl, hoppas du vet det. Jag kommer snart hem, då ska jag pussa sönder dig. Mamma gav mig en nyckel till ditt hus innan jag åkte, är det okej om jag använder den, för jag kommer nog hem mitt i natten? Hälsa Adriana att jag älskar henne. Puss, älskar dig.”

Att läsa Justins små söta sms dagligen kan få mig på hur glatt humör som helst. Både Adriana och Liam vet att jag och Justin är tillsammans igen, och båda två tog det väldigt bra. Först trodde jag att Liam skulle bli arg, men han var den som överraskade mig. Adriana hon skrek av lycka och var hur glad som helst i flera veckor efteråt. Hon fick se sin mamma och pappa hålla handen, och pussa varandra dagligen, vilket barn skulle inte bli glad av det?

”Jag saknar dig minst lika mycket, som du saknar mig. Och det gör lika ont för mig när du åker. Jag önskar också att jag kunde vara med dig jämt. Tro inget annat, det är du och jag, och kommer alltid att vara, spelar ingen roll hur många mil som skiljer oss åt. Vi finns i varandras hjärtan. Klart du får använda nyckeln, vad var det där för dum fråga? Mitt hem är ditt hem. Hon hälsar tillbaka att hon älskar dig mer. Puss, snygging. Love U!”

Våra sms fortsatte en stund till, så han måste ha haft sig en ledig stund på dagen. Vilket jag uppskattar, han visar ändå att han lever och att han fortfarande tänker på oss. Adriana höll på att somna i soffan, så jag hjälpte henne upp så hon fick borsta tänderna och krypa till sängs. ”God natt prinsessan.” Hon log mot mig, och sträckte upp sina armar, i en gest om att hon ville kramas. ”God natt mamma, jag älskar dig.” Hon pussade mig på näsan och la sig till rätta. ”Jag älskar dig också.” När jag kom ned till tv:n igen satt Liam där. ”Fyller inte Adriana år snart?” Hans minne kan ibland vara skrämmande, inte ens jag kommer ihåg olika saker som han kläcker ur sig. ”Jo, om en månad ungefär. Vadådå?” Han skakade bara på huvudet. ”Undrade bara.”

När Liam hade gått och lagt sig packade jag hans skolväska med idrottskläder och la ned alla hans böcker som han hade haft med sig hem. Väskan har sin speciella plats i hallen när den är klar att ta med sig, vilket är skönt. Jag drog fram dammsugaren och damsög av vardagsrumsgolvet då det var fullt i både det ena och det andra, efter alla chips och popcorns krig mina barn har haft dem senaste dagarna. Klockan var bara halv nio när jag ställde undan den, så jag kunde inte gå och sova, då hade jag vaknat 5 dagen efter. Justin gillar inte att jag spenderar pengar på skvallertidningarna, speciellt inte dem tidningar som vi är med i, men det fanns en jag var tvungen att köpa. Den tidningen som kom ut efter att vi gick ut med varandra hand i hand, i Stratford.

”Äntligen, eller? Justin Bieber befinner sig i Stratford tillsammans med Clarissa Jones, och deras gemensamma dotter Adriana, och vi får absolut inte glömma Liam. Dem sågs tillsammans igår, utan barn i närheten, men med sammanlänkade händer, är dem tillsammans igen? Ska vi ropa hej, eller är det för tidigt? Dem såg väldigt kärleksfulla ut, han kollade på henne precis som att hon vore en diamant av ett högre slag. Ingen mindre än vi är glada för deras skull, om dem nu har hittat tillbaka till varandra. Dem var ju om inte annat faktiskt världens sötaste par tillsammans.”

Det är kul att läsa sådant, i alla fall sådant som är bra, och roligt. När dem börjar leta fel hos en då är det inte speciellt kul längre. Jag kastade tidningen innan jag gick upp och borstade mina tänder för att sedan bädda ned mig. Pattie frågade mig om jag ville ha Justins säng, den där sköna underbara sängen som jag älskade högt på jorden, men jag sa nej. Jag vill inte ha något som Selena har legat i, och ännu mindre, något dem två legat i tillsammans. Så den sängen fick stanna kvar hos Pattie, och jag behöll min egen säng. Även om det var frestande att ta emot den sängen.

Mitt i natten vaknade jag av att sängen sjönk ned, och jag trodde att det var Adriana som kom över, vilket hon brukar göra. Men personen var för tung för att vara henne, och Liam kommer aldrig över nuförtiden. Jag vände mig om och öppnade sakta mina ögon, vilket gav mig en chock. ”Vad gör du hemma?” Med ett leende på läpparna tryckte han ned mig på rygg och pressade sina läppar mot mina. ”Gud vad jag har saknat dig.” Han reste sig upp ur sängen och tog av sig kläderna för att sedan krypa ned bredvid mig. Klockan på sängbordet visades straxt efter 3 på natten, vilket bara gjorde mig mer trött. ”Vad skönt att ha dig hemma igen.” Han log bakom mig, jag kunde känna det, samtidigt som han drog in mig i sin famn och vi somnade tillsammans.

”PAPPAAAAAAAAA…..” När Adriana fick syn på Justin sprang hon ned för trappen. ”SPRING INTE I TRAPPEN. Hur många gånger ska jag behöva säga det?” Jag fick syn på henne i sista sekund, men hon fortsatte springa tills hon kastade sig i armarna på Justin. ”Pappa älskade lilla flicka.” Jag kunde höra glädjen i hans röst. När dem hade lugnat ned sig lite, kollade hon på mig med arga ögon. ”Du sa att han skulle komma om två dagar.” Jag satte mig ned i soffan bredvid där dem satt tillsammans. ”Det var vad han sa till mig, så det är han som ljuger.” Justin började skratta. ”Jag ville överraska min familj.” Adriana kramade om honom och satt kvar länge i hans famn. ”Tro mig, jag blev överraskad.” Han log mot mig samtidigt som han sträckte sig efter mig, våra läppar möttes och vi kysstes.

”Baby, vad gör alla mina saker här?” Justin kom in i badrummet där jag befann mig, och slog sig ned på stolen bakom mig, så att vi såg varandra i spegeln. ”Tänkte du ville bo med oss, vill du det?” Jag kollade osäkert på honom, livrädd att han skulle säga nej. Han spände ögonen i mig precis som att han blev arg, men mjuknade upp i ett brett leende. ”Var det därför min mamma gav mig nyckeln hit?” Jag nickade lite mesigt mot honom samtidigt som jag kände hans händer om min mage. ”Klart jag vill. Allt finns här som jag behöver. Du, Adriana och Liam.” Jag vände mig om mot honom och pressade mina läppar mot hans. ”Välkommen hem älskling.”

Liam hade gått till bussen för att åka till skolan samtidigt som vi andra satt kvar hemma, han tyckte att det var orättvist, men sådant är livet. Man kan inte få allt i livet, och absolut inte som man vill. ”Vad vill min älskling göra idag?” Justin kom och slog armarna om mig i köket där bara jag stod. ”Jag vet inte, har du något planerat?” Han kysste mig på halsen samtidigt som han drog sina händer på min bara mage, under tröjan. ”Kanske en sväng på staden med Adriana?” Jag vände mig hastigt om. ”Bara om du har Kenny med dig.” Han kollade missnöjt på mig, men jag gav mig inte. Jag vill inte utsätta henne för allt som kan komma om hans fans går ihop en klunga mot oss. ”Okej.”

Liam tog hårt på det jag berättade för honom, han var för liten för att komma ihåg det. Jag trodde att jag tog ett bra beslut, genom att berätta för honom vad som hände, men han kanske var för liten fortfarande. Men samtidigt vill jag inte att han går omkring och tror att det är Justin som gör mig illa. Liam borde ta vara på Justin istället för att gå omkring och inte tycka om honom. Även om jag vet att Liam älskar Justin innerst inne, så ser jag ibland att det lyser ilska om Liam, när han ser honom. Vilket jag absolut inte vill. Justin körde hem Liam till Jeremy, så han fick vara med Jazmyn. Han ville inte se mig just nu, vilket jag kan förstå.

I köket satt Diana och läste i en gammal kokbok, men varför förstår jag inte. Hon lagar gudomlig mat, och behöver absolut ingen hjälp med innehållet. ”Vad gör du?” Hon slog ihop boken och tog av sig sina glasögon. ”Jag försöker hitta på något gott att äta ikväll.” Jag satte mig ned mitt emot henne och drog boken till mig. ”Du behöver ingen kokbok för det, du kan allt från huvudet.” Hon log mot mig och strök mig över kinden. Hon gjorde faktiskt som jag sa, hon ställde undan boken och plockade fram det hon hade i frysen och i kylen. Adriana kom in i köket och klättrade upp i mitt knä. Vi satt tillsammans och kollade på när Diane gjorde maten, eller ja, Adriana målade i en bok med bara prinsessor, och från vad jag såg skulle det bli hur gott som helst.

När Justin kom tillbaka hade han med sig en godispåse åt Adriana som hon genast kastade sig över. ”Inte före maten, det vet du.” Hon suckade och kollade bedjande på Justin. ”Din mamma har rätt, du får den efter maten.” Att en liten flicka som hon kan stampa så mycket i golvet trodde jag var omöjligt, men hon bevisade återigen att små barn kan mycket mer än vad vi vuxna tror. Justin kramade om mig, och pussade mig i pannan, men jag ville ha mer, så jag kysste honom, och han var absolut inte sen med att besvara den. ”Ni två turturduvor kan väl hjälpa mig att duka.” Diane skrattade bakom ryggen på mig. Det är så skönt att vara hemma hos dem, dem frågar inte ens massa frågor angående min och Justins relation. Både jag och Justin högg in på att hjälpa henne med dukningen.

”Adriana och Bruce, det är mat.” Båda två satt och nördade framför barnprogram i vardagsrummet. ”Programmet var ju jätte bra, kan ju inte störa oss mitt i det.” Bruce klagade på att maten var klar för tidigt, och det händer aldrig. Vi andra skrattade bara åt honom. ”Ni får fortsätta kolla sedan.” Sa Justin och slog honom löst på axeln samtidigt som hans leende växte. Maten som Diane ställde fram på bordet både såg ut och luktade väldigt gott. En rotfruksgratäng med fläskfilé. Adriana kollade på maten och gjorde en avskräckt min i ansiktet. ”Du smakar i alla fall lite.” Hon suckade och la upp armbågarna på bordet, men Justin la ändå på mat på hennes tallrik.

”Gud vad gott det var.” Adriana var nästan den som åt mest, även fast hon gnällde innan hon ens hade smakat. ”Mamma, varför lagar inte du såhär god mat?” Alla tittade på mig samt bröt ut i ett härligt skratt, inklusive jag. ”Vet du varför? Jag fick aldrig lära mig laga mat, för din pappa gjorde det åt mig.” Justin blev nästan generad av det jag sa, för han kollade ned i bordet, och ville inte möta min blick. ”Jaha, då får jag väl leva med din mat då.” Precis som att den var så hemsk, den lilla flickan. ”Eftersom att du är så mätt, äter pappa upp ditt godis.” Justin viftade med henne påse vilket gjorde att det blev fart på henne. ”Glöm det, får jag den.” Hon lämnade bordet för att kunna överfalla honom som satt på andra sidan bordet.

”Hej Clar. Liam undrar om han får sova kvar här. För mig är det inga problem, det är om det går bra för dig. Dem sitter tillsammans inne på Jazmyns rum och kollar på gamla kort på dem två.”

Ett sms från Jeremy trillade in i min mobil, och tog ifrån mig uppmärksamheten som jag hade på Justins ögon. Han hypnotiserade mig som vanligt. Jag kunde inte sluta le när jag läste hans sms. ”Vem var det ifrån?” Justin är nyfiken, och han döljer det inte ens. ”Din pappa, han undrade om Liam kunde sova kvar.” Hans leende växte på läpparna, vilket också smittade av sig. ”Tänker du på samma sak som jag?” Jag lyfte på ögonbrynet och insåg att han var snuskig. ”Ge dig, det är min son, och din syster. Hör du inte hur det låter?” Han började skratta vilket fick Diane att vända sig om där hon stod vid diskhon. ”Ungdomar.” Suckade hon för sig själv och skakade på huvudet.

”Hej Jeremy. Självklart får han stanna där, om det är det han vill. =) Inga problem för mig. Men ring mig på en gång det händer något, eller blir problem.” Jag skrev snabbt tillbaka ett svar och skickade det. ”Vad vill Mr. Bieber göra ikväll då? Vi har bara ett vilddjur att ta hand om.” Han satt och ritade i konturerna på en kvinna i en tidning, vilket fick mig att börja skratta. ”Jag vet inte, vad vill du göra?” Jag bet mig själv i läppen och insåg att jag inte kunde säga det högt, då Diane fortfarande befann sig i samma rum. Jag tror att Justin uppfattade min tystnad precis som jag ville att han skulle ta den.

Adriana satt tillsammans med Bruce framför tv:n och kollade på Disney Channel, dem skrattade och hade allmänt mysigt tillsammans. Jag stod ett tag i dörröppningen och kollade på dem två. Ibland låter jag tankarna skena iväg, precis som nu. Jag kan inte undgå att fundera över hur hon kommer bli när hon blir äldre, tonåring. Kommer allt bli precis som det var för mig, en fest då och då, eller kommer hon bli tvärt emot. Justin kom och ställde sig bredvid mig, hans hand letade efter min, så jag fångade upp hans och flätade våra fingrar. Ingen av oss har egentligen pratat om att bli tillsammans igen, men vi beter oss precis som att vi vore det. Ingen av oss säger emot när den ena kysser den andra, eller bara rör vid varandra.

”Kom nu, vi ska åka tillbaka till hotellet.” Adriana vägrade, men jag gav mig inte. ”Nej, jag vill inte.” Justin skulle precis rycka in, men jag hann före. ”Vilken tur att det är jag som bestämmer då.” Hon suckade högt och tydligt samtidigt som hon skrek åt mig. ”Sluta nu, varför ska du hålla på och krångla.” Diane kollade på mig med bedjande ögon, och jag kunde läsa av dem. ”Låt hon sova här då.” Hon viskade så att Adriana inte skulle kunna skrika ännu högre. Jag kollade på Justin för att han skulle få bestämma. Han nickade bara. ”Okej då. Du får sova här.” ”YES.” Hon hoppade tillbaka in i vardagsrummet och slog sig ned bredvid Bruce som bara skrattade. ”Vi ringer imorgon när vi har vaknat.” Diane nickade åt mig, och följde med oss ut i hallen.

Utanför hotellet var det återigen fullt med paparazzi och Justin hade ett fast grepp om min hand, vilket kommer resultera i att folk kommer spekulera om vi är tillsammans eller inte. Vi log mot varandra när vi klev in på hotellet, och mot hon som stod i receptionen. När vi kom upp på rummet hoppade jag in i duschen, det svala vattnet rann längs min kropp och jag njöt verkligen av det, men jag kände en saknad. ”Justin, kom och gör mig sällskap.” Jag visste att han befann sig utanför badrummet, med andra ord låg han i sängen, och troligtvis höll på med sin mobil, vilket han alltid gör då han får en tid över. Han håller garanterat kontakten med sina fans, vilket jag är glad över.

”Saknat mig?” Han smög in bakom mig och la sina armar om mig. Båda två stod under det rinnande vattnet och bara njöt av varandras sällskap. ”Det gör jag alltid, speciellt då jag vet att du är så nära mig, men ändå så långt bort.” Jag vände mig mot honom och placerade mina händer runt hans nacke. Hans leende smittar lätt av sig, och kinderna gör nästan ont för att jag inte kan sluta le. ”Jag älskar dig, det vet du va?” Han nickade löst och pressade sina läppar mot mina, samtidigt som han drog med sina fingrar längs min ryggrad. Efter en het kyss tryckte han mig mot duschväggen med båda mina händer i ett fast grepp över mitt huvud, och pressade återigen sina perfekta läppar mot mina.

Jag stod med handduken lindad runt min kropp när Justin kom upp bakom mig och knuffade ned mig i sängen, jag hann nätt och jämt vända på mig innan han kravlade upp över mig. Han hade ett sådant creepy smile på läpparna att jag förstod vad hans avsikt var. Han kysste mig på halsen och flätade in sina fingrar i mitt blöta hår. ”Vill du?” Han hade redan hetsat upp mig så skulle jag säga nej, gjorde jag bara bort mig själv. Jag la ned min handduk på sidan av min kropp så att jag låg naken under honom, vilket var ett svar nog för honom. Han tog för sig av det jag erbjöd honom, men stannade upp nå han fick se mitt lilla ärr efter kejsarsnittet. Han tittade på mig med bekymrade ögon, men jag brydde mig inte, jag ville bara ha honom.

Allt kändes så bekant på något vis, och jag kom på vart det kom ifrån. Den där gången, på min födelsedag, när vi tältade. Justin triggade mig till max, tills jag bokstavligttalat bad honom att han skulle tränga in i mig, precis så betedde han sig nu. Han kysste och smekte varje liten del av min kropp, hans fingrar masserade till och med insidan på mig, samtidigt som han kysste min hals, och troligtvis lämnade massa små sugmärken. Han brukade lämna dem på mina bröst annars, men nu gjorde han väl det på halsen just för att visa att jag tillhörde någon annan. Tillslut orkade inte min kropp stå emot honom mer, Justin lät mig komma och min kropp gick upp i brygga.

”Skönt?” Han log creepy mot mig, vilket fick mig generad. Visst har han sett mig som mest utlämnad innan, men just nu kändes det bara pinsamt, och jag vet inte varför. ”Baby, skäms du?” Jag placerade mina händer över mitt ansikte för att han inte skulle kunna se mina rosa kinder, även om det var mörkt i rummet så lyste dem säkert upp det. Han tog bort dem, och la dem över mitt huvud, för att slutligen pressa sina läppar mot mina. När han slappnade av krokade jag mina ben kring hans höfter för att få ned honom på rygg. Nu var det min tur att ge honom samma behandling, och tro mig, det tog inte lång stund innan han svarade på den. Jag lät dock inte han komma, då hade det roliga varit slut så fort.

”Varför gör vi detta mot varandra?” Jag mådde absolut inte dåligt över att jag låg med Justin, men vi sårar bara varandra i slutändan. ”För att jag vill inge annat än ha dig. Ha dig som flickvän. Och är detta det enda jag får, tar jag det.” Han gav mig inte chansen att säga något mer, för han kysste mig och trängde in i mig. I det ögonblicket fanns det ingen som betydde något. Absolut inget, det var bara jag och han, tillsammans med våra kroppar som inte kunde få nog av varandra. ”Mer. Hårdare.” Det var bara få ord som kom ut ur min mun samtidigt som han stötte hårt och djupt i mig. Han böjde sig ned och kysste mina bröst. Jag fick chansen efter någon minut att pressa ned honom på rygg. Jag gränslade, och började rida honom, med mina händer som stöd på hans bröstkorg.

Vi var åter tillbaka i missionären när orgasmen kom krypande. Den känslan som uppstår i min kropp när han med full kraft stöter en sista gång och tömmer sig djupt inne i mig är obeskrivlig. En sak är säker i alla fall, när det händer reser sig min kropp i brygga på grund av den kraftiga orgasmen jag får uppleva. Vi låg båda två helt utslagna i sängen och höll om varandra. Han smekte mig över ryggen samtidigt ja pussade honom med jämna mellanrum över bröstet. ”Bli min igen.” Han viskade, men jag hörde honom, dem där orden hade jag hört även om han hade viskat ute bland alla sina skrikande fans. ”Du förstår inte hur mycket jag har längtat efter att du ska säga det där. Jag är din, idag, imorgon och föralltid.” Han kysste mig, och tro mig, ingen kan kyssas som honom, men den kyssen var så laddad, att jag trodde jag skulle svimma. Det var som flera volt gick genom min kropp, och den tröttade verkligen ut mig.

Jag somnade med världens största leende på läpparna, han var min igen. Och jag kommer inte ge upp honom så lätt som jag har gjort dem andra gångerna, när han har gått har jag låtit honom göra det också, men gör han samma sak igen kommer jag kämpa, tills jag är halvdöd och blodig. När jag vaknade på morgonen låg Justin bredvid mig med ett leende på läpparna, men han sov. Så jag kravlade mig sakta ur sängen, eller jag var i alla fall på väg. ”Vart ska du?” Två armar fångade mig precis innan jag skulle resa mig upp. Jag började skratta för hans armar hamnade på mina kittligaste ställen. ”Tänkte ta mig en dusch, känner mig lite äcklig.” Jag flirtade åt honom, och han började skratta. ”Det är väl onödigt.” Han tryckte ned mig i sängen och kysste mig.

Efter ännu en het stund tillsammans fick jag kliva ur sängen utan protester, och gick raka vägen in i duschen. Jag rakade benen och såg till så att jag kände mig som en ny människa, vilket inte var några problem, tvätta håret och kroppen så är jag så gott som ny. Med ett brett leende på läpparna lämnade jag badrummet med en handduk tätt kring kroppen. Jag letade ett tag efter nya kläder, trosorna som Justin undrade om dem täckte nog drog jag på mig, och en av mina nya bh:ar. ”Sitter dem bra eller?” Justin vände sig mot mig som bara stod i underkläder. ”Spelar ingen roll, för det är bara jag som får se dig i dem ändå så.” Han log mot mig och drog ned mig i sängen igen.

Vi satt i bilen tillsammans och var på väg till Diane och Bruce för att hämta upp Adriana. Hon hade tydligen sovit som en stock, och precis som Justin, över hela sängen. Bruce hade till och med gått och lagt sig på soffan för att hon tog upp så mycket plats. Hon stod på trappen med sin väska i handen och väntade på oss. Vi skulle få mat hemma hos Jeremy, så vi skulle åka på en gång. ”Har allt gått bra?” Diane kom ut och sa hejdå till oss. ”Allt har gått bra, hon är som en prinsessa.” Det kan jag tro, hon är ju inte hemma. När vi kom fram till Jeremy kom både Liam och Jazzy fram och kramade oss. ”Hej gubben, saknat mig.” jag knuffade till Liam lätt i sidan, och han skrattade sarkastigt mot mig, vilket betydde att han inte hade gjort det.

Adriana drog upp en rosa klänning med riktiga diamanter, dem formade ansiktet av Hello Kitty. Hon har inget sådant, en riktig fest klänning, så jag tyckte det var på tiden att hon fick en. Justin kollade på mig som att jag vore galen, men jag skrattade bara åt honom. Liam han fick ett stort modellflygplan som han kunde bygga på när vi kom hem, för skulle han ha öppnat det där, hade det försvunnit massa delar och så hade han blivit hysterisk. Adriana provade sin klänning och den satt perfekt på henne. ”Vad fin du är.” Hon snurrade ett varv och kollade sedan på Justin, som inte hade sagt något. ”Pappa, vad tycker du?” Hon log mot honom, med huvudet på sned. ”Du är alltid fin, min prinsessa.”

”Vad har du handlat egentligen?” Han kollade ned på alla mina påsar som stod på golvet. ”Massa nya underkläder. Samt ett par sjukt snygga skor.” Han plockade upp skolådan och tog bort locket för att sedan nästan svimma. ”Kan man gå i sådana?” Jag skrattade till och han plockade upp nästa kasse med alla mina underkläder i. ”Den här påsen gillade jag mer.” Det kunde man ge sig på. Han kollade på varje del noga, för att säkra sig själv att han inte missade någon detalj. Dem sista trosorna han fick upp, gjorde honom förvånad. ”Döljer dessa något?” Jag började skratta och ryckte åt mig dem, för att sedan plocka ned allt i påsen igen. ”Jag vet inte, du kanske får ta reda på det någon gång.”

Både Liam och Adriana somnade i soffan när kvällen kom krypandes, troligtvis av för mycket godis och dricka då vi hade en myskväll med filmer för barn. Jag kan aldrig få nog av Disney filmer, fast dem äldre, dem nya är inte lika bra. ”Vill du sova med mig inatt?” Den här gången var det faktiskt jag som frågade Justin. ”Klart jag vill.” Vi bar in båda två i mitt sovrum och bäddade ned dem. ”Vad lik hon är dig, när du sover.” Han skrattade tyst när han såg att Adriana låg med armarna och benen åt alla olika håll. ”Och hon är lika söt som du.” Vi stod länge och tittade på dem när dem sov, vilket ibland kan vara väldigt fascinerande. Han höll om mig bakifrån och lutade sitt huvud på min axel.

När vi hade bäddat ned oss låg vi och pratade om olika saker. ”Vill du ha fler barn?” Min fråga fick honom att stanna upp i hans rörelser över min mage. ”Ja, det vill jag.” Han lät osäker, så det måste ha funnits något bakom hans osäkerhet. ”Men?” ”Men, jag vill inte ha olika mammor.” Han fick mig att le, varje dag säger han något som får mig mer övertygad om att han verkligen vill leva sitt liv med mig. Och jag vill inget hellre än att ha honom, jämt. Kunna visa öppet hur mycket jag faktiskt älskar honom. ”Vem vet, vi kanske sitter i en varsin gungstol en vacker dag, och kollar på våra barnbarn som springer omkring på en gräsmatta här hemma i Stratford.” Jag kunde nästan höra honom le bakom mig, precis som jag hade hoppats. ”Jag vill inget annat.”

”Tänker du någon gång på Theo?” Nu var det han som fick mig stum, och orörlig. Vi låg med ansiktena mot varandra och klockan hade blivit strax efter två på natten. ”Varje dag, jag har dock aldrig sett honom, du har i alla fall en bild av honom som du kan fundera över. Jag vet ingenting.” Han strök bort några enstaka tårar som rann efter min kind. ”Ska vi besöka honom imorgon? Jag ber mormor ta Adriana och Liam en stund så kan vi vara där.” Jag nickade åt honom, då jag inte kunde prata. Han fick massa minnen att komma tillbaka, vilket egentligen inte gjorde mig något, då Theo alltid kommer vara en del av mig, dock finns han inte bland oss. ”Gumman, förlåt. Var inte meningen att dra upp honom.” Han strök mig på kinden och pussade mig i pannan. ”Inte ditt fel. Vi saknar honom lika mycket.”

Den där nykära känslan fick jag uppleva när jag vaknade på morgonen, vilket mycket väl kan ha att göra med att Justin låg och pussade mig på axeln. Jag kände hur han log, när jag började röra på mig. Han gjorde precis så där man brukar göra på små barns magar, blåsa ut luft så det blir pruttljud. ”Vad du är barnslig.” Jag skrattade samtidigt, för att det kittlades. ”Är jag väl inte, jag har bara barnasinnet kvar.” Han fortsatte kittla mig över magen och i sidorna, vilket är det värsta jag vet. ”Om inte du slutar får du ingen puss.” Han släppte genast greppet han hade om mig, och jag kunde utan problem lägga mig ned på rygg, så att jag fick se honom, hans morgonrufs och hans underbara ögon. Han log mig, samtidigt som jag la min hand bakom hans huvud och pressade samman våra läppar.

”Mormor, är det okej om dem är här ett tag. Jag och Clar tänkte besöka kyrkogården.” Diane, jag och Justin stod i köket och barnen var med Bruce på baksidan. ”Självklart, ta den tid ni behöver.” Diane är den mest underbara människa jag känner, hon är alltid så snäll. Både jag och Justin gick ut i hallen och satte på oss skorna för att sedan gå runt på baksidan och säga hejdå till Liam och Adriana. Båda dem två låg i poolen som Bruce hade köpt, en sådan uppblåsbar. Adriana hade sina armpuffar på sig, och Liam skvätte vatten över allt. ”Mamma och pappa går nu, vi kommer snart tillbaka.” Adriana kom till kanten så jag fick en puss av henne. Liam gick det inte ens att prata med, eftersom att han var mer under vattnet än över. ”Hejdå Liam.” Jag fick skrika medan han var över ytan, han vinkade glatt tillbaka och dök ned igen.

Jag och Justin gick hand i hand på kyrkogården, inte den mest romantiska platsen kanske, men att ha honom bredvid mig gjorde saken mycket bättre. Visst är det hemskt när man ser alla gamla gravar, men det är ännu värre när det kommer något litet barn som har dött. När vi kom fram till Theos grav satte vi oss ned på gräset och plockade bort alla blommor som hade vissnat, och så ställde vi ned dem nya som vi hade köpt, plus att vi tände lite ljus. ”Hej gubben, mamma och pappa är här.” Justin drog in mig i sin famn där vi satt och han började gråta. ”Jag saknar dig, även om jag aldrig fick chansen att lära känna dig.” Jag la mina händer på Justins för att visa honom att allt kommer bli bra. ”Du ska se din mamma, hon är världens vackraste.” Han pussade mig i bakhuvudet och tårarna rann på honom, jag däremot försökte hålla dem inne, jag ville vara stark.

Efter två timmar på gräsmattan och många minnen berättade valde vi att åka tillbaka till Justins mormor och morfar. Hela bilresan var tyst, och då menar jag knäpptyst, varken jag eller Justin sa ett enda ord, allt jag kunde tänka på var Theo. Hur hade han varit om han hade levt, och hur hade mitt liv sett ut med tre barn, istället för två. ”Gumman, snälla gråt, skrik, gör något som visar att du lever.” Han var troligtvis trött på tystnaden, men jag kunde inte. Det var som att jag var fångad i min egen kropp. Han parkerade bilen och gick runt för att öppna min dörr. Jag orkade inte kliva ur, så jag satt kvar med bältet på. ”Vill du vara ensam?” Hans ögon, dem där snälla, kollade rakt igenom mig. ”Lämna mig aldrig, kan du lova mig det?” Tårarna rann, och jag skakade, han knäppte upp mitt bälte och kramade om mig, samtidigt som han lyfte upp mig och bar in mig i huset. Han fortsatte upp till det rummet som en gång i tiden var hans, och la ned mig i sängen. ”Gumman, jag lovar. Jag tänker aldrig lämna dig.”

Jag måste ha somnat, för jag vaknade av att Liam satt och kollade på mig. ”Mamma, varför är du ledsen? Har Justin gjort något?” Jag tycker synd om Justin, Liam tror alltid att när jag gråter så är det Justin som har gjort något. ”Nej, det kanske är på tiden att du får veta.” Han kollade på mig, nervöst, oroligt, allt speglade sig i hans ögon. ”När Adriana föddes, kommer du ihåg det?” Han nickade, och jag såg att hans hjärna gick på högvarv. ”Kommer du även ihåg att du skulle få två syskon?” Han kröp fram och kramade om mig. ”Ja, nu minns jag.” ”Han klarade sig inte, Theo, din lillebror är begravd här i Stratford. Det var där jag och Justin var idag.”

Jag vet inte hur många kapitel jag hinner skriva ihop, men ni kommer iallafan få minst tre stycken idag. Och ett av dem är vanligtvis mycket längre än dem andra. :) Jag kommer tidsinställa dem. :) Så GOD JUL på er alla. ♥

Vid ett tiden ringde Justin en taxi som skulle ta oss tillbaka till hotellet. Så vi började säga hejdå till alla som var där, Chaz och Sammie valde att stanna kvar en stund till. ”Hur länge stannar ni här?” Alessa såg riktigt ledsen ut när vi skulle åka, men jag gav henne ett leende igen. ”I alla fall några dagar till, så vi två kan väl ta en fika imorgon?” Hon nickade och kramade om mig. Vi kramade om alla andra också, och Ryan lovade att komma med vår bil dagen efter. Taxin tutade en gång då den stod utanför, och Justin öppnade dörren åt mig för att sedan gå runt på andra sidan och sätta sig. Vi satt på varsin sida, men våra händer låg i mitten, ihop flätade.

När vi kom fram till hotellet betalade Justin för taxin och vi klev ur. Paparazzi fanns det gott om utanför, vilket irriterade mig lite smått, med tanke på att klockan var mitt i natten och jag var hur trött som helst. ”Strunta i dem.” Justin placerade sin arm runt min axel och drog in mig i sin famn samtidigt som vi gick in, dit dem inte kunde komma. Väl uppe på hotellrummet borstade jag tänderna och hoppade i säng, det fanns inget annat i mina tankar, mer än att få sova. ”God natt sötnos.” Justin la sig bakom mig och drog in mig mot sitt bröst. ”Sovgott.” Jag försökte viska tillbaka, men det gick inte så bra då jag var för trött.

Att vakna på morgonen av att personen man älskar mest i hela världen kysser en på halsen och tillslut pressar sina perfekta läppar mot ens egna, är det bästa som finns. ”Sovit gott?” Han lämnade mina läppar och flyttade sig bak lite för att sedan kunna hypnotisera mig med sina underbara ekorrögon. ”Sover alltid bra med dig bredvid mig, precis som en prinsessa.” Han log mot mig och pussade mig på näsan innan han klev ur sängen. ”Kom tillbaka, du kan inte lämna mig här.” Han skratta åt mig, och knäppte sina byxor. ”Jag ska fixa frukost. Ligg still, jag kommer tillbaka.” Utan att tveka låg jag kvar i sängen med täcket tätt slingrat runt min kropp, och jag hörde hur han höll på ute i köket. Efter 20 minuter kom han tillbaka med en bricka i handen, som han placerade i mitten av sängen, och la sig själv på andra sidan brickan.

Min mobil började vibrera där den låg på sängbordet, och Alessas namn lyste på displayen. Jag svarade med glädje i rösten och hon började skratta. ”Är du redo för en dag på Stratfords gator?” Med ett brett leende på läpparna svarade jag henne. ”Om jag är, tror dem har saknat mig.” Hon skrattade återigen, skrattet jag har saknat i flera år. Äntligen var vi på väg tillbaka, allt var på väg att bli som förr. Hon berättade att Ryan hade lämnat vår bil, och lagt nycklarna i receptionen, men att hon skulle hämta upp mig om en och en halv timme, så att Justin kunde ta bilen, och hämta upp våra barn. ”Ska du och Ryan hitta på något idag, eller vad har du för planer?” Jag stod framför spegeln samtidigt som han stod i duschen, så vi kunde prata med varandra. ”Jag skulle hämta han hemma hos hans föräldrar, så tar vi med oss alla barn till parken.” Att höra honom prata på det sättet, kunde jag inte tro för 4 år sedan.

När han klev ur duschen kastade jag en handduk på honom och lämnade badrummet. Jag hade precis sminkat mig, och skulle börja välja kläder när han kom ut med handduken kring höften. Jag kollade på honom, men vände snabbt bort huvudet annars hade jag blivit fast med blicken på honom, han började skratta och gick till sin väska. När vi båda var klara gick vi ned till lobbyn och satte oss, han valde att stanna tills jag skulle åka. Vilket han absolut inte behövde göra. ”Men sluta, jag stannar.” Han är envis, men det är en av dem sakerna jag älskar med honom. ”Okej, ta det lugnt.” Jag skrattade åt honom, och hans humör, samtidigt som han drog ned mig i sitt knä. ”Justin, folk ser.” En orolig blick smög sig sakta fram i hans ansikte. ”Vill du inte bli sedd med mig?” ”Sluta, du vet vad jag menar.” Han suckade bara och släppte greppet han hade om mig.

Jag och Justin skiljdes åt när Alessas bill stannade utanför hotellet, en snabb puss var det vi sa hejdå med. Jag saknar att kunna kyssa honom ute bland folk, eller bara hålla honom i handen. Det finns så mycket jag saknar med honom, så jag vet egentligen inte ens vart jag ska börja. ”Hej, vart åker vi först?” Alessa kollade på mig och tryckte gasen i botten. ”Kommer du ihåg vart vi spenderade sista skoldagen, varje år?” Jag nickade mot henne, och förstod på en gång att hon svängde mot caféet. ”Klart jag kommer ihåg. Jag har inte glömt något som har med Stratford att göra.” Hon log mot mig, och gjorde den sista svängen innan hon parkerade bilen och vi klev ur för att tillsammans gå in.

Vi satt på det vanliga stället, bara det att dem hade gjort om allt, förnyat stället lite med nya möbler och nyrenoverat. Det såg mycket bättre ut nu, plus att dem hade en hel vägg med olika sorters kaffe och ovanliga saker som man fick köpa. ”Trivs du i Atlanta?” Framför oss hade vi varsin kopp kaffe och en bulle. Godaste bullarna i staden, serverar dem här. ”Jag trivs, saknar alla nära och kära bara. Jag trodde jag gjorde rätt val när jag köpte det där huset.” Även om jag visste innerst inne att det var ett bra val, kunde jag inte se det bra i det hela, bara allt negativt. ”Det kommer lösa sig. Jag känner det på mig.” Hon tog min hand i en vänlig gest över bordet och kramade åt den.

”Kan vi inte gå in här, det var så länge sedan?” Vi hade lämnat caféet och dragit oss vidare mot stadens galleria. Folk kastade förvånande blickar efter mig, precis som att jag inte var välkommen här. Vilket sårade mig inombords. Egentligen finns det ingen som vet hur jag mår, hur jag varje dag kämpar med mig själv, och mina två barn. Hur jag försöker hålla mig i skinnet varje gång Justin gör eller säger något mot mig, det finns heller ingen som vet hur mycket jag älskar honom, inte ens han. ”Klart vi kan.” Hon krokade min arm och vi styrde våra steg in i en liten affär, namnet är Pink, och den finns nog bara i Stratford, jag har i alla fall inte stött på den någon annan stans. Dem har allt från söta underkläder till sexigt höga klackar. Det första jag hittade var ett par rosa stilettklackar, och dem skulle jag bara ha.

Efter en hel dag av mycket skratt och gamla minnen återvände jag till hotellet, för att få mig en stund för mig själv. När jag kom in på rummet släppte jag för det första alla kassar på golvet, för att sedan slå mig ned i soffan och lägga fötterna på bordet. Dosan till tv:n låg framför mig, så jag sträckte mig efter den och tryckte på power. Kanalen som startade var såklart MTV och Nicki Minaj’s låt Super Bass spelade, så jag höjde volymen och började röra mig i takt med musiken. Det var längesedan jag dansade, vilket borde vara en sak man ska göra varje dag. Även om mina fötter värkte efter att ha gått runt i gallerian orkade jag inte bry mig, utan fortsatte röra mig.

”Och här var det fest.” Alla mina favoriter stod innanför dörren och kollade på mig med förvånande ögon. Justin stod lutan mot väggen, medan Liam stod med sina händer för ögonen, troligen för att han skämdes. Jag slog av tv:n direkt jag förstod att dem faktiskt hade sett mig dansa, om man ens kan kalla det, det. ”Mamma, vad gör du?” Adriana kollade på mig med avsmak, och jag insåg att jag absolut inte skulle kunna bli dansare. ”Hon har inget bra svar på det, för hon vet inte själv.” Justins svar fick mig att skratta, även om han verkade allvarlig. ”I den där påsen där.” Sa jag och pekade på en av kassarna. ”Finns det något åt er båda.” Justin tittade på mig, men utan leende, samtidigt som både Adriana och Liam slet i kassen. ”Får inte jag något.”

Sista kapitlet för idag, och imorgon firar vi julafton. :) Som klapp av mig kommer ni få några kapitel, ett lite längre än vissa andra. Bara just för att jag inte vill göra er besvikna.

Jag tror till och med att jag kommer ta med mig datorn hem till mormor, det kommer bli massa dötid annars, och då kan jag lika gärna spendera den tiden genom att skriva. Jag har lite fantasibrist just nu, men hoppas jag ska komma på något riktigt bra åt er. Tills vi hörs igen, GOD JUL på er. ♥

”Vad vill du göra nu?” När vi kom tillbaka till hotellet var jag helt slut i fötterna och kvällen hade börjat smyga sig fram. Justin stängde dörren bakom sig, lugnt och försiktigt. ”Jag vet inte, gå och sova?” Med ett leende på läpparna vände jag mig om mot honom, han såg inte ut att misstycka. Klockan var egentligen inte mer än 6, så sova det skulle jag inte kunna göra, men vi skulle kunna ligga och mysa. Han tog min hand och drog in mig i sin famn, varm och helt underbar. Vi gick in i sovrummet och, likadant som vi hade gjort kvällen innan, han stod på ena sidan och jag på andra. Sedan möttes vi i mitten. Han placerade sina händer på min midja och log, det finaste leendet i världen.

Jag låg på rygg i sängen och han stödde sitt huvud i handen så att han låg på sidan mot mig, samtidigt som med sin fria hand drog med ett finger från min hals, ned mellan mina bröst och vidare ned över magen, han gjorde det om och om igen, vilket var en underbar beröring. Jag rös hela tiden, och det gjorde mig inget. Ingen sa något, vi kollade bara intensivt på varandra. Sättet han ser på mig, har ingen annan gjort. Möjligtvis Alex i början då vi träffades, han kunde också det där med att förtrolla mig genom sina ögon. Efter det som hände med honom trodde jag att jag aldrig mer skulle kunna lita på en annan grabb igen, eller att det fanns killar som kunde se mig för den jag var, och inte för det jag varit med om. ”Vad tänker du på?” Justin avbröt mina tankar och tog tillbaka mig till verkligheten. ”Dig.” Ett leende spred sig på hans läppar.

När klockan började närma sig 8 låg vi fortfarande kvar på samma ställe, och vi hade inte sagt mycket. Det behövdes inte heller, jag gillar att vara i hans sällskap utan att en massa ord ska förstöra stämningen som bildas mellan oss. Det är precis som att vi befinner oss i en bubbla, som ingen annan människa kan ta sig igenom. Bara han och jag, i sagornas värld, och jag trivs. ”Du tänker väldigt mycket idag. Varför?” Justin hade sedan en tid tillbaka lagt sig på rygg, så jag fick chansen att luta mitt huvud mot hans bröst. ”Jag vet inte, var länge sedan allt var så lugnt runt mig. Adriana tar sjukt mycket på mina krafter, hon må vara liten, men hon vill så mycket.” Han strök mig över ryggen och pussade mig på hjässan, samt drog mig närmare honom. ”Vi är två nu, glöm inte det.”

Jag vet att Justin vill att vi ska vara en familj, igen, och tro mig, jag vill inget hellre. Men jag vet inte om jag någonsin kommer kunna släppa in honom helt i mitt liv igen, om jag ens kommer kunna lita på honom fullt ut. Alla människor behöver kärlek och närhet, jag vet att jag får det av honom, men sen då? Om allt en dag blir jobbigt, vet jag inte om han kommer dra igen. Adriana behöver stabilitet i sitt liv, och absolut inte en pappa som tror att han kan komma och gå hur han vill. ”Är vi verkligen det?” Han lyfte upp mitt huvud så att jag var tvungen att möta hans gyllenbruna ögon jag en gång i tiden bara drömde om. ”Ja, jag kommer aldrig mer lämna dig.” Det är svårt för mig att tro på hans ord, men jag försöker, varje gång han säger något sådant vill jag att det ska vara 120 procent sant, men som sagt, med honom vet man aldrig. ”Jag hoppas verkligen det.” Jag viskade, i hopp om att han inte skulle höra, men glömde helt bort att det enda ljudet som fanns i rummet var våra andetag. ”Om du ber mig lämna min karriär, gör jag det.”

Ännu några timmar försvann bakom oss, och jag började faktiskt tycka att det var tråkigt att bara ligga still. Visst gillade jag närheten av Justin, hans värme, hans sätt att ta på mig, men ibland vill jag bara skrika rakt ut, när saker är för tråkiga. ”Nej, kan vi göra något?” Justin tyckte nog som jag, för han pussade mig snabbt på näsan och reste sig upp. ”Vi åker hem till Ryan och Alessa, och så ringer vi Chaz.” Hans plan lät bra, jag måste försöka umgås med Alessa så mycket som möjligt dem få dagarna jag är här, jag saknar henne för mycket för att låta tiden gå till spillo. ”Låter som en bra plan, ringer du dem?” Han nickade och tog med sig sin mobil ut ur sovrummet. Själv gick jag in på badrummet och tvättade ansiktet samt drog på mig lite mascara, inte överdrivet, för jag vet hur mycket Justin hatar när jag sminkar mig.

Precis när jag hade kammat ut håret från alla tovor kom Justin och ställde sig bakom mig. Eftersom att jag inte hade någon bh på mig tyckte han tydligen att det var okej för honom att greppa tag om mina bröst. Jag placerade mina händer över hans, samtidigt som vi log mot varandra i spegeln. När jag hade fått på mig kläder, gick jag tillbaka in i badrummet där Justin stod och inspekterade sig själv i spegeln. Ett par svarta jeans, tillsammans med en grå t-shirt med en svart väst över, och en svart keps på huvudet, allt var perfekt på honom. Han skulle kunna gå klädd i en sopsäck, och det skulle trenda dagen efter, plus att han skulle se bra ut i det. ”Vad fin du är.” Han vände sig hastigt om och tog sig för bröstet. ”Du skrämde livet ur mig.” Jag började fnissa lite åt det faktum av att han har gjort sådär för mig några gånger. När han hade återfått andningen och pulsen hade gått ned på honom, kom han fram till mig och pussade mig på kinden. ”Är det någon som är fin här, är det du.”

När vi kom hem till Ryan och Alessa var det bara dem hemma. Dem hade tidigare på dagen frågat Ryans mamma och pappa om dem kunde ta Drew över natten, då dem tydligen ville ha lite barnledigt, och så kom vi och störde mitt i det. Chaz hade redan kommit, och han hade med sig en tjej, som Justin visste han hade spanat in ett tag, men dem var bara vänner. ”Clarissa.” Jag hälsade artigt på henne, och hon tillbaka. ”Sammie.” Vi satte oss i vardagsrummet och började prata med varandra. Alessa och jag förde en ganska så normal konversation medan grabbarna snackade tjejer i allmänhet. Sådant jag inte orkar lyssna på. ”Hur är allt mellan dig och Justin?” Jag tänkte tillbaka på vad som hade hänt under dagen. ”Jag vet inte, jag vågar inte hoppas för mycket.” Hon kollade lidande mot mig, men jag skakade bara på huvudet, ville att hon skulle släppa det.

Sammie frågade oss om vi ville följa med ut på altanen, hon skulle tydligen röka. Jag har absolut inget emot personer som röker, det är ett val var och en gör i livet. Precis som allt annat, man ska inte döma folk för något sådant. Jag behövde lite frisk luft, så jag gick med och efter kom Alessa. ”Så du och Chaz…” ”Bara vänner.” Svara hon innan Alessa hann ställa frågan helt. ”Okej. Kan det bli mer?” Hon log mot oss båda samtidigt som hon vek undan blicken. ”Kanske, jag gillar honom.” Både jag och Alessa började skratta, men inte åt henne, utan mer åt situationen. ”Säg det till honom då. Tro mig, ingen av dem där grabbarna där inne är svåra att få, eller hur Clar?” Alessa tog orden ur munnen på mig, jag hade precis tänkt säga samma sak själv. Sammie kollade på oss, och släckte sedan sin cigarett. När vi kom tillbaka in i vardagsrummet satt grabbarna och lirade Fifa. Inte speciellt ovanligt, men kan dem inte göra det när det inte finns tjejer i närheten? Jag satte mig ned bredvid Justin och la upp mina fötter i hans knä, han flyttade bara sina händer så att han skulle kunna hålla i kontrollen ordentligt, han tittade inte ens på mig.

Justin var den första att lägga ifrån sig kontrollen, och när han väl gjorde det kollade han på mig, och log. Jag satte mig i hans knä samtidigt som han hade ett stadigt grepp om mig, han fick en snabb puss på munnen, och ett brett leende smög sig fram på hans läppar. Alessa hade plockat fram en spritflaska som hon tyckte att vi skulle dricka upp. Både jag och Justin valde att ta oss en grogg, och att sedan ta en taxi hem. Ryan skulle ändå hämta Drew dagen efter, så då kunde han ta med vår bil. ”Slappna av gumman.” Jag stod ute på altanen och funderade över livets gång när Justin plötsligt dök upp bakom mig. ”Jag kan inte. Jag tänker hela tiden på hur Selena kunde göra något sådant, som att kidnappa min prinsessa. Vad har jag någonsin gjort mot henne? Mer än tagit emot hennes skit, och stått ut med er kärlek?” Jag kände på en gång att tårarna var på väg att börja rinna, men jag gjorde allt för att hejda dem. ”Hon kommer inte komma i närheten av Adriana igen. ALDRIG, hör du det. Ingen kommer kunna röra henne, dig eller Liam.”

Väldigt mycket tankar från Clarissa i detta. Gillar ni det? Vi får se hur många det kommer idag, har bara två på lager just nu. Ni ligger före mig :P haha ^^ Får skriva ikapp idag, för imorgon ska ni få en hel del.

”Förlåt.” Jag vet inte vad jag mer kan säga, men hon är nog ganska trött på det ordet, i alla fall från min mun. ”Be inte om ursäkt, se bara till att aldrig mer lämna mig.” Hon sträckte sig efter min hand på bordet och smekte den lugnt och försiktigt. ”Det finns en sak jag aldrig kommer uppleva med någon annan än dig. Och varje morgon när jag vaknar önskar jag att jag fick uppleva det igen.” Hennes ärlighet kan ta kol på mig ibland, men samtidigt är det kanske nyttigt för mig att höra allt hon har att säga. ”Vad är det?” Hon släppte min hand och tog en klunk av sitt kalla te, som hon strax därefter spottade tillbaka i koppen. ”Jag vill vara nykär, och det var jag med dig, varje morgon då jag vaknade. Jag visste aldrig vad dagen hade att erbjuda tillsammans med dig.”

När vi var klara efter frukosten åkte vi till pappa, han hade ingen aning om att vi skulle komma, vilket var bra. Det är alltid så kul och se honom överraskad, plus att det var säkert flera månader jag såg honom sist. Clarissa satt och kollade ut genom fönstret samt nynnade på låten som spelades på radion. När jag svängde upp på uppfarten till pappas hus såg jag att både Jazmyn och Jaxon var på baksidan och lekte, Jazzy hade nog en tjejkompis med sig, för det var fler barn där. Clar plockade ut Adriana ur bilen och vi gick tillsammans till baksidan. Pappa satt på altanen och läste tidningen, så han såg oss inte. När Jazmyn fick syn på Liam blev ljudnivån lite högre, så pappa kollade fram. ”Jazzy, jag har saknat dig.” Dem kramade om varandra riktigt länge. Pappa kom fram och drog in mig i en varm betryggande kram.

”Vad får er att hälsa på?” Både jag och Clar slog oss ned på altanen och lät Adriana vara ute och leka med dem äldre barnen. Pappa hade byggt en pool på gården, så vi var tvungna att hålla ett öga på Adriana, så att hon inte trillade i. ”Vi behövde lite andrum, och Stratford är det enda stället man kan andas på. Plus att jag och Justin behöver tid tillsammans.” Pappa tittade hela tiden på Clar när hon pratade. ”Det är skönt att ha er hemma i alla fall.” Liam och Jazmyn låg på gräsmattan, på en filt och pratade med varandra. Det är så konstigt att båda dem två har växt upp så fort. Jazzys kompis gick hem när vi kom, vet inte varför, men hon gjorde det. ”Clar, titta på dem där två.” Jag pekade ut mot Liam och Jazzy. Clar vände sig om och log. ”Det verkar bekant.” ”Vi har legat sådär några gånger.”

Adriana och Jaxon spelade boll med varandra, vilket verkade vara väldigt roligt. Dem skrattade, sprang omkring och var hur glada som helst. Pappa var in en vända och hämtade lite fika, samt ett gammalt fotoalbum. Det fanns säkert en massa gamla bilder på mig och Clar i det, men pappa slog upp en helt annan sida. Det var bara massa bilder på Liam och Jazmyn tillsammans. När dem båda var yngre. ”Ey, Liam, kom hit får du se.” Jag hittade en bild som skulle genera honom, väldigt mycket. När han var tillräckligt nära vände jag albumet så att han såg, och han spärrade upp sina ögon. Bilden föreställde Liam och Jazmyn som inte var långt ifrån att pussa varandra, och dem var väldigt små. ”Ge dig, det är inte kul.” Han slog till mig på axeln och var precis på väg att vända sig om och gå, när Clar stoppade honom. ”Vad har vi sagt om att slåss. Sluta upp med det.” Han vände sig om och tog Jazmyn i handen och gick iväg, utom synhåll för oss.

Vi satt i pappas hörnsoffa som han har på altanen och Clar satt lutad mot mig, mellan mina ben. Hon drog sina naglar på mina smalben flera gånger, väldigt behagligt. Hon vred sitt huvud så att våra blickar möttes, hennes läppar såg så inbjudande ut, att jag inte kunde hålla mig. Jag kysste henne, och hon besvarade den, men direkt vi hörde pappa släppte vi varandra. ”Ska vi beställa pizza?” Klockan hade hunnit bli en hel del, och våra magar kurrade till. ”Kan vi göra.” Pappa försvann igen och Clar vände återigen huvudet mot mig. ”Jag älskar dig.” Det känns konstigt att höra henne säga dem orden, men samtidigt skönt. Hon tog min han och placerade den över hennes hjärta, hennes slag var hårda och ojämna. ”Det är du som får mitt hjärta i obalans.” Jag log och gav henne en puss på näsan, vilket fick henne att le.

”Liam och Jazmyn, mat.” Dem satt på sidan av huset och pratade med varandra, hur kan två små barn ha så mycket att prata om. Liam gick förbi mig och in, medan Jazzy stannade, hon kramade om mig eftersom att hon hade fullt upp med Liam när vi kom. ”Jag har saknat dig bror.” Det är underbart att se henne växa upp, även om jag sällan är med när hon gör sina framsteg. ”Jag har saknat dig med.” Vi gick sida vid sida in i huset. ”Så du och Liam?” Jag vet att jag inte behöver vara den där överbeskyddande brodern mot henne när det kommer till Liam, han vet hur man ska behandla en tjej. Om han inte har lärt sig av mig. ”Jag gillar honom.” Ett leende spred sig på mina läppar, och jag knuffade till henne löst i sidan. ”Ge dig, säg inget till honom.” Hon bad verkligen, och självklart håller jag ett löfte.

När vi hade ätit klart ringde min mobil, och det var mormor. ”Hej, mormor.” Hon skrattade till i luren vilket fick mig att le. ”Jag tänkte höra om det var okej om vi lånade barnen en natt?” Jag kollade mot Clar som torkade munnen på Adriana. ”Ska fråga Clar om det går bra.” Jag gick tillbaka in till köket. ”Mormor undrar om hon får låna dem där två.” Jag pekade på Liam och Adriana för att hon skulle förstå vilka det var jag pratade om. ”Vill ni sova hos gammelmormor?” Liam skakade på huvudet. ”Nej, men jag kan sova här.” Han kollade på mig och skrattade. ”Adriana, du då?” ”Jag vill sova där.” Jag fortsatte prata med mormor och sa att det bara var Adriana som ville. Hon tar nog det hon kan få, så hon blev nöjd.

Vi åkte tillbaka till hotellet och packade ned varsin väska till både Liam och Adriana. Den vi släppte av först var Adriana. ”Ta hand om gammelmormor nu.” Både Adriana och mormor skrattade åt mig, när jag lämnade av Adriana. Clar hade redan sagt god natt, och att hon älskar henne. Så hon satt kvar i bilen och vinkade. När jag hoppade in i bilen åkte vi vidare hem till pappa, där Liam skulle sova. Min syster börjar redan ha pojkar på rummet. Det är lite roligt faktiskt, jag är glad att dem två är så bra vänner. Jazzy behöver vänner hon kan lita på, och Liam kan inte utnyttja henne för att komma åt mig, han har mig i sitt liv redan. Det är det enda jag inte vill ska hända Jazzy, hon är värd så mycket mer.

När jag svängde upp återigen på pappas uppfart stod redan Jazmyn ute på trappen, troligtvis för att vänta på Liam. ”Hejdå mamma och Justin. Ni behöver inte följa med in.” Vi gjorde som han ville, vi satt kvar i bilen. ”Vad gör vi nu? Vi är barnlediga.” Clar kollade undrandes på mig. Det hon inte visste var att jag redan hade planerat vart vi skulle. ”Jag vet.” Jag svängde ut från pappa och styrde bilen till ett speciellt ställe, både för henne och för mig. Det enda jag inte visste var hur hon skulle reagera. Det var ett tag sedan vi båda var där. När vi började närma oss stället såg jag att Clar började kolla sig omkring, precis som att hon kände igen sig.

”Det är fortfarande lika vackert här, precis som jag minns det.” Jag hade tagit henne till den där klippan. Där både hon och jag gått igenom en hel del. Hon stod med ryggen mot mig och kollade ut över sjön, så jag gick fram och la mina armar om henne. ”Detta ställe är lika vackert som du är.” Hon stelnade till i några sekunder, men slappnade återigen av. ”Älskar du mig?” Hennes fråga fick mig stum, jag stelnade till och med till. Hon vände sig om när jag inte svarade henne. Hennes blick var fastbränd i min, och jag kunde skymta några tårar som var på väg att börja rinna. ”Gråt inte, snälla.” Min röst bar mig inte speciellt länge. ”Älskar du mig?” Hon struntade i det jag sa, och frågade mig igen. ”Ja, det gör jag. Så otroligt mycket att det gör ont.” Hon vek ned sin blick, men bara några sekunder innan hon kollade mig i ögonen igen, och pressade sina läppar mot mina.

Hur skulle jag inte kunna älska mina underbara läsare. Igår hade jag besöksrekord, 308 st, och jag älskar er alla. :) Jag vet dock inte hur många kapitel som kommer idag, vi får helt enkelt se. Tomten kanske kommer tidigare iår. ^^

Att höra honom uttala dem få orden gjorde mig rasande. Jag stod som fast frusen i golvet, jag kunde inte röra mig, jag kunde inte förstå hur han kunde hålla något sådant hemligt för mig. Det var alltså därför han hade varit underlig mot mig, eller i min närhet. När jag återfick mitt medvetande klev jag ut på altanen, Justin ansikte ändrades direkt då han såg mig. ”Varför?” Han skulle precis resa sig upp. ”Nej, kom inte nära mig. VARFÖR, Justin?” Ryan reste sig från bordet och gick in, med huvudet nedåt. Han ville eller vågade inte se mig i ögonen. Justin satt helt spänd kvar på stolen som han försökte resa sig från tidigare. ”Kan du svara på min fråga eller?” Han vek blicken men lät den tillslut vila på mig. Han såg helt förstörd ut.

”Jag ville inte oroa dig ännu mer, eller göra dig arg.” ”Dåligt val Justin, jag trodde du kände mig bättre än såhär. Det handlar om Adriana, vår dotter. Förstår du det, vårt eget kött och blod, och du väljer att undanhålla saker som är så sjukt viktiga för att hålla henne säker, ifrån mig. Jag vill inte säga det här egentligen, men jag vill inte se dig nu. Gå, snälla.” ”Gör inte såhär, snälla. Vi måste prata med varandra.” Jag suckade åt honom och slog ut med armarna. ”Men varför har du inte pratat med mig då? Varför väntar du alltid med att prata, till då jag inte vill se dig mer?” Han reste sig upp, och jag stoppade honom inte, och kom fram till mig. ”Jag hade gjort allt fel, oavsett hur jag hade gjort det. Jag älskar dig, och jag vill inget annat än att Adriana ska må bra, jag vill lika mycket som du att hon ska vara säker.”

Jag började gråta så pass mycket när chocken hade släppt, att jag inte längre kunde stå på mina ben. Jag satte mig ned på trösken ut på altanen från vardagsrummet. Alessa kom och ställde sig bakom mig, men hon sa inget, hon strök mig bara över ryggen, vilket fick mig att bli lite lugnare. Ryan hade gått upp till Adriana, Drew och Liam, för att försäkra att dem inte hörde mig, eller oss. Justin stod fortfarande kvar framför mig, tyst som en mus och strök mig över huvudet. Även om inte Alessa visste eller förstod vad det var som hade hänt så fanns hon med mig.

När jag helt och hållet hade lugnat ned mig valde vi att åka tillbaka till hotellet. Adriana protesterade lite, hon ville absolut inte lämna Drew, men vi skulle vara kvar i Stratford fler dagar, så dem kunde träffas igen. Liam gick direkt in och la sig då han var helt slut tydligen, han har egentligen inte gjort något speciellt som kan göra honom så trött. ”Mamma, kan du hjälpa mig med tänderna?” Hon kom springandes med tandborsten i ena handen och tandkrämen i andra. Så vi gick tillsammans in på badrummet igen, och jag hjälpte henne. Den enda nallen hon hade med sig var en vit, och den hade hon placerat på handfatet. Sötnosen då. ”Får jag sova bredvid Liam inatt?” Jag kollade in i rummet där Liam redan hade somnat, det kanske inte skulle skada om han vaknade bredvid henne, istället för mig. ”Klart du får.” Jag bäddade ned henne.  ”Mamma älskar dig.” Hon pussade mig på näsan och la sig till rätta. ”Jag älskar dig med.”

Justin satt ute i soffan vänd mot tv:n och kollade på en fotbollsmatch. Han la inte märke till att jag kom, vilket jag hade hoppats att han skulle göra, och slå av tv:n. Jag gick ut i köket och hämtade en Coca Cola och en Redbull som jag placerade på bordet framför honom, först då såg han mig och slog av tv:n. ”Kan vi prata?” Jag visste att jag var den som var tvungen att ta första steget, annars skulle det inte hända något. Han satte sig i skräddarställning mot mig, tog sin Redbull och gav mig en svag nickning. ”Förlåt Clarissa. Jag vet inte vad jag tänkte med, eller hur jag tänkte. Jag trodde att det skulle vara bättre om du inte visste sanningen, att du enklare skulle kunna lägga allt detta bakom dig.” Allt han sa hade en mening, jag förstod hur han tänkte. ”Tänker du göra någonting åt det faktum att du vet vem det var?” Han blev stum, och kollade inte ens på mig.

”Det kommer inte bara sätta dit henne, min karriär kommer rasa som ett korthus, med tanke på att jag faktiskt har varit tillsammans med henne.” Även om hans liv inte ser ut som det gjorde när han klev ut i rampljuset för första gången, för en fullsatt arena, så förstår jag att han är livrädd att förlora allt. Eftersom att jag själv inte har upplevt det han upplever varje dag, kan jag inte för mitt liv sätta mig in i hans situation, och det är frustrerande. ”Om du lovar mig, att du aldrig, och då menar jag verkligen aldrig mer träffar henne, är det okej, oavsett hur du gör. Jag tänker inte göra något som kan sätta dig i klistret.” Jag höll mig lugn, även fast jag visste att Selena hade sett till så att min dotter försvann, och det var det värsta jag varit med om. Jag vill aldrig mer uppleva det, och jag hoppas verkligen att Justin står helt på min sida när det gäller detta. ”Jag lovar. Jag vet att mina ord inte spelar så stor roll hos dig, jag har svikit dig för många gånger. Men jag vill att du ska förstå att detta har ingenting mellan dig och mig att göra, det gället Adriana, och jag älskar henne. Gud är den enda som vet hur mycket. Hon är mitt allt.”

”Adriana sover i min säng, så jag tar soffan inatt.” Justin skulle precis resa sig upp för att gå och lägga sig, när han tvärstannade i sina rörelser och slängde ett bekymrat öga på mig. ”Var inte löjlig. Kom.” Han sträckte ut sin hand efter min, och jag fattade den tveksamt, men hann inte tänka så mycket mer fören jag stod på benen och var på väg in i hans rum. Jag lät mina kläder falla till golvet på ena sidan sängen, medan Justin gjorde lika på andra sidan. Täcket var stort och fluffigt, tillsammans med många mjuka kuddar. Jag älskar när det finns många kuddar, men jag använder oftast bara en. Vi la oss båda två i mitten av sängen och han höll om mig bakifrån. Det är tryggt att veta att han finns, men det gör ont att veta att han när som helst kan lämna mig, igen. ”God natt sweet.” Han pussade mig på kinden, vilket fick mig att le. ”God natt Biebs.”

På morgonen när jag vaknade kändes hela livet mycket bättre. Precis som att allt gjorde en vändning dagen före, jag kunde med gott samvete sträcka på mig i sängen, som förövrigt var tom. Det var bara jag som låg i den. Mina tankar avbröts av att Adriana kom in springandes och hoppade upp i sängen. ”Har du sovit bredvid pappa?” Ett litet sött leende kröp fram på hennes läppar och jag kunde skymta en mycket glad liten flicka. ”Ja, det har jag. Vart är han föresten?” Hon la sig ned bredvid mig, och drog åt sig täcket. ”Han gick ut för att köpa frukost åt oss.” Jag log för mig själv, och funderade på varför han egentligen gjorde allt detta. Efter 5 minuter av mys med Adriana kom Liam och gjorde oss sällskap, han la sig på min andra sida och gosade ned sig under täcket.

”Får jag träffa Jazmyn idag?” Jag vände mig mot Liam som låg och kollade i taket, men som sedan vände sitt huvud mot mitt. ”Ja, det får du. Saknar du henne mycket?” Han nickade på huvudet och började le, troligtvis ville han inte att jag skulle se något. Men en mamma kan inte undgå sådant som gör ens barn glad. ”Du och Jazzy, hah?” Han flög upp ur sängen och stormade ut i 200 samtidigt som han skrek. ”Mamma, sluta. Du är pinsam.” Jag reste mig motvilligt upp ur sängen och drog på mig en morgonrock som finns på hotellet, för att sedan gå ut efter honom. ”Det är inte så hemskt att falla för en Bieber. Ge det lite tid, dem kan vara rätt knepiga till en början.” Han fortsatte skrika åt mig, samtidigt som jag skrattade. Dem två var så söta tillsammans. ”En Bieber? Liam, har du ihop det med min syster?” Justin stod i dörren bakom mig, frågan var bara, hur länge? ”Var på min sida Justin. Säg åt mamma att hon är pinsam istället.” Vi alla började skratta.

Att äta frukost tillsammans med alla mina änglar är något jag vill göra varje dag. Dem tre personerna som satt vid bordet är dem bästa i mitt liv. Finns ingen som någonsin kommer kunna ta platsen dem har i mitt hjärta. Liam var den som var klar först, så han gick från bordet för att välja kläder och borsta tänderna. Adriana satt mest och lekte med sin macka, den lilla delen hon hade kvar, men när hon var klar sprang hon in till Liam som fick hjälpa henne med tänderna. ”Så det är inte så hemskt att falla för en Bieber, har du gjort det någon gång?” Justin tog en klunk av sitt te, samtidigt som han log mot mig. ”Om jag har, jag föll hårt. Så pass hårt att jag aldrig kommer kunna resa mig upp och hitta någon annan som honom.”

Såg att det var många som önskade sig alla mina kapitel på julafton, istället kanske jag ser till att det kommer några stycken och ett extra långt. :) Jag sitter och skriver för brinnande livet samtidigt som jag har CSI-maraton. Jag ska även försöka skriva klart ett kapitel på BeautifulBieber ... :)

”Oh no. Du skulle bara våga ge dig på mig.” Jag och Justin stod på varsin sida om ett bord, så att han inte kunde få tag i mig. Ryan hade sedan länge åkt i poolen av mig, för han försökte fånga mig, precis som Justin. ”Lilla gumman, du inser väl att du utmanar mig.” Jag vet mycket väl att han sällan förlorar i något, men ska jag ned, åker han med, så är det bara. ”Ja, det vet jag. Men sluta bråka med mig. Jag har inte gjort något.” Han stod framför mig, lika blöt som en dränkt katt. ”Har du inte? Vem var det som lurade av mig min mobil?” Han blinkade mot mig, precis som att han hade vunnit vårt ord fight. ”Jaja, det var jag. Men kasta mig inte i poolen för det.” Det gick så fort, jag hann inte ens tänka innan han hade mig i sina armar.

”Åker jag i, drar jag med mig dig i fallet.” Jag höll i honom i hällorna som man sätter fast skärpet i byxorna, utan att han visste om det. ”Det säger du?” Han kastade i mig, och jag kände direkt att han föll på mig. ”Japp, det gör jag.” Han försökte dränka mig i poolen, vilket inte var okej. Alessa hade tagit av sig sina kläder så hon badade i underkläder, vilket jag också tänkte göra då jag höll på att sjunka med dem på. Jag hade ett par tighta jeans på mig, så dem satt ännu tightare nu, med hjälp av vattnet. ”Kan du hjälpa mig av med mina byxor?” Justin sken upp, precis som att han skulle få se något han inte sett tidigare. Jag försökte flyta samtidigt som han drog av mig dem, men det gick inte så bra. ”Kan du vara still, så kan jag hjälpa dig?” Han lät irriterad, och tro mig, det var jag med.

Vi badade och lekte tillsammans i vattnet, vilket var hur länge sedan som helst vi gjorde. Jag saknar dessa tider, då det bara var vi fyra. Visst är jag glad att jag har mina barn, men det är inte ofta man kan göra saker som detta då. Justin och jag var i samma lag, för vi spelade ett tennis liknande spel mot Alessa och Ryan. Vi ledde stort mot dem två, för dem kunde inte kontrollera sig själva riktigt då dem höll på att kyssas och ta på varandra under spelet. ”Ge er nu. Det räcker, ska vi fortsätta spela eller ska vi lämna poolen så ni får den för er själv?” Justin lät hård mot dem, men jag skrattade bara. ”Du är bara avundsjuk, att inte du har någon.” Ryan fick honom, för jag kunde känna hur han spände sig, även om jag inte ens var i närheten av honom, trodde jag.

Justin simmade fram till mig och la sina händer på mina höfter, bakifrån och kysste min hals. Han visste att han kunde få mig vilket sekund han än ville. Oavsett vad han hade gjort, eller inte. Han snurrade runt mig och pressade sina läppar mot mina. Ryan och Alessa blev stumma, dem sa inget. Även om det bara fanns Justin och jag i mitt huvud just då, så kunde jag ändå höra hur både Ryan och Alessa drog efter andan. Justin flyttade sig bak ett steg och kollade på mig. ”Ska vi fortsätta spela?” Han vände blicken mot dem andra, medan jag inte vågade, jag stod fortfarande och kollade på Justin, samtidigt som jag kände att mina kinder blev varma. ”Mamma, vad var det där?” Jag trodde inte att situationen kunde bli värre, men det kunde den visst. Liam stod på kanten till poolen, så jag spände ögonen i Justin och simmade mot stegen.

”Det var inget, okej?” Liam förstod att det inte var ett samtal jag tänkte ta med honom just då. ”Okej! Det jag tänkte fråga var, om ni har glass hemma?” Han vände sig om mot Ryan och Alessa som båda två nickade. ”Längst ned i kylen. Ger du Drew och Adriana varsin också?” Liam nickade tillbaka och sprang in. Justin klev upp ur poolen och kom fram till mig. ”Förlåt. Hade jag sett honom hade jag inte gjort sådär.” Jag såg verkligen hur han led, eller var ledsen över det som hände. ”Det enda jag är rädd över är att han ska berätta för Adriana vad han såg, då blir det liv i luckan, det kan jag lova dig.” Han drog in mig i sin famn och kramade om mig. Alessa och Ryan låg fortfarande i poolen.

”Ska vi grilla ikväll?” Alla hade hoppat upp ur pollen och klätt på sig när Ryan kom med idén. ”Ja.” Svarade vi andra i munnen på varandra. Justin och Ryan åkte iväg och handlade, samtidigt som jag och Alessa började plocka undan fikat, och plocka fram allt annat vi skulle ha. Barnen lekte fortfarande på Drews rum, eller ja, inte Liam. Han låg inne i Ryan och Alessas sovrum och kollade på film. ”Vet du att Justin har gjort slut med Selena?” Kniven som Alessa höll i tappade hon på köksgolvet. ”För vilken tur i ordningen? Gå inte på hans lögner igen, snälla.” Jag vet att hon bara vill väl när hon säger något sådant. Men hon kommer aldrig att förstå hur det känns att älska någon villkorslöst. ”Nej, jag ska inte.” Till och med jag hörde osäkerheten i min egen röst.

”Ända sedan han kom tillbaka från Texas har han betett sig konstigt, eller, det är som att han döljer något för mig.” Vi satt ute på altanen igen, där vi hade dukat. Värmen fanns fortfarande kvar i luften, även om klockan började närma sig kvällen. ”Har du frågat honom om det?” Jag skakade bara på huvudet och kollade ut mot den stilla poolen. ”Du måste ju göra det.” ”Jag kanske inte har med saken att göra.” Vi båda hörde hur dörren öppnade sig och in kom Ryan och Justin bärandes på kassar, precis som att dem skulle bjuda hela kvarteret på mat. ”Hur kan det ta över en timme att handla lite mat?” Alessa styrde stegen mot hallen så hon kunde hjälpa grabbarna att bära in kassarna i köket. ”Justins fans invaderade hela affären, vad tror du?” Ryans svar mot henne fick mig att börja skratta. Ibland glömmer man bort att han faktiskt är den han är.

När maten var klar gick jag upp till barnen som lekte för fullt, dem skulle ha en hel del att städa efter att ha vält ut alla Drews bilar plus lego. ”Maten är klar nu.” Dem sprang förbi mig och ned till dem andra medan jag öppnade dörren till Liam. Han stirrade på tv:n och verkade inte alls intresserad av att jag kom in. ”Mat.” Han verkade ledsen, eller sur, jag kunde inte tyda det riktigt, så jag satte mig ned bredvid honom. ”Vad är det gubben?” Han vände huvudet mot mig och satte sig upp. ”Hur länge ska vi vara i Stratford, jag har tråkigt här.” Jag strök honom över huvudet. ”Okej, egentligen hade jag inte tänkt berätta detta, men imorgon åker vi hem till Jeremy, jag vet hur mycket du saknar Jazmyn.” Han blev genast på bättre humör vilket gjorde mig glad.

Maten var helt underbar, och både Liam och Adriana åt så dem höll på att storkna. Jag drack läsk till maten, så kunde Justin ta sig en öl, som tillslut blev till flera öl, och han började bli dragen. Dock inte bara han, Ryan också. Det var väl kanske längesedan dem två drack tillsammans, så både jag och Alessa lät dem hållas. Hon och jag började plocka undan allt från borden, medan Justin och ryan var inne i någon het diskussion om fotboll, eller hockey, jag är inte så insatt i något av det, så jag orkade inte ens lyssna på dem. Liam fick låna Ryans Xbox så han satt framför tv:n i vardagsrummet och var helt inne i sin fotbollsmatch han spelade. Flera gånger fick jag säga åt honom att vårda språket och försöka vara lite tystare.

Precis när jag skulle gå tillbaka ut på altanen hörde jag Ryan fråga Justin hur det går med Selena. Tydligen har han inte ens berättat för sin bästa vän. ”Jag har gjort slut med henne.” Jag ville så gärna se hur Ryan reagerade, men då hade jag avslöjat mig själv, och eftersom att Justin inte pratar med mig om varför kanske jag kunde få ett svar då. ”Varför det?” Det blev tyst mellan dem ett tag, men sedan öppnade Justin munnen. ”Du måste lova mig att inte säga detta till någon, absolut INTE Clarissa.” Ryan måste ha nickat på huvudet för Justin fortsatte. ”Det var Selena som såg till så att Adriana försvann från stranden när Clar var ute med henne och Liam.”

När ni läser detta är jag på en manifestation, mot våld. Förra helgen hade vi en dödsmisshandel här, natten mellan fredagen och lördagen, och runt 12 på lördagen, på dagen var det en bandidos medlem som blev skjuten. Så jag ska vara med och tända lite ljus, mot våldet idag. :)

Kommentera mycket, så kanske det kommer ett kapitel till idag. Ni vet ju hur snäll jag brukar vara. ♥

Helgen kom och jag hade packat klart allas väskor, Adriana fick en egen då hon ville vara lika tuff som mig och Liam, som hon så fint uttryckte det. Justin kom och hämtade oss med sin bil, det var bara vi fyra som skulle åka då Pattie inte ville följa med, hon ansåg att det tydligen skulle bli semester från henne. Jag och Justin hade bestämt oss för att åka och hälsa på hans morföräldrar i Stratford. ”Pappaaa.” Adriana sprang ut och kastade sig i armarna på honom. Jag lastade in allt i bilen och så åkte vi. Liam kände sig egentligen inte speciellt taggad till det här, men han gjorde det för Adrianas skull. När vi kom fram till flygplatsen var det fullt med paparazzi utanför, och dem ställde dem mest konstiga frågor. ”Är ni tillsammans igen?” Jag vände mig mot honom som sa det. ”Nej, det är vi inte.” Justin spände ögonen i mig, men jag brydde mig inte. Ingen ska tro att vi är tillsammans när vi inte är det, så är det bara.

Justin hade som vanligt fixat ett privatplan åt oss, vilket kan vara bra då Adriana är med, för hon kan inte sitta still då hon lider av samma sjukdom som sin far, myror i brallan. Jag satt längst bak i planet och läste, så Justin fick agera pappa ordentligt till Adriana, Liam satt så tyst och stilla med sitt Nintendo DS, så det märktes verkligen att Justin inte var pappa till honom. ”Mamma, vad läser du?” Hon satte sig ned bredvid mig och kollade mot boken, hon skulle aldrig kunna tyda bokstäverna, så jag behövde inte oroa mig. Boken var inte speciellt barnvändlig av sig. ”En hemsk bok, ingen för barn.” Boken handlade om en flicka vid 5 års ålder blev våldtagen av sin mamma och hennes pojkvän, samt hela hennes släkt. När hon senare avslöjade allt detta hade hennes syster blivit handikappad för att styvpappan hade strypt henne för länge, och hon avslöjade även Skottlands värsta pedofilhärva.

När vi landade var det som vanligt, kaos på flygplatsen. Jag har fortfarande inte vant med allt detta, visst förstår jag att dem älskar Justin, men lugna ned er. Nu när vi var fyra stycken kunde vi absolut inte bo hemma hos Diane och Bruce, det skulle bli för trångt, så vi hade bokat rum på ett hotell. Eller ja, Justin hade gjort det, vilket resulterade i att vi fick det största. Både Liam och Adriana släppte sina väskor och började utforska rummet. ”Du sover med Adriana, så sover jag med Liam. Okej?” Justin kollade på mig, och jag såg besvikelsen i hans ögon. Det finns dock inget jag kan göra åt saken. ”Okej.” Han viskade nästan fram det, men jag hörde. Liam bar in sin väska i vårt rum, och Adriana rullade in sin i hennes rum.

Vi planerade att åka hem till Justins mormor och morfar på en gång, vi skulle bara byta om till skönare kläder. Jag var den som var klar först, då troligtvis Justin var tvungen att hjälpa Adriana. Jag och Liam hann egentligen inte mer än sätta oss ned i soffan så kom både Adriana och Justin ut från rummet. När jag bokade bilen vi skulle ha under vår vistelse i Stratford såg jag till att det fanns sittkudde till Adriana, Liam är så lång så han behöver ingen. ”Du får köra.” Jag kastade nycklarna mot honom och han fångade dem utan att ens titta på mig. När vi svängde upp på uppfarten till deras hus stod dem redan på trappen och väntade på oss. ”Farmors lilla prinsessa.” Diane ropade på Adriana och hon sprang mot Diane och kastade sig i hennes famn. ”Farmor, jag har saknat dig.”

Liam och Bruce har fortfarande samma relation med varandra, bara det att Bruce numera kan göra andra lite äldre saker med Liam, dem bygger väldigt mycket modellego. Vilket Liam verkar tycka är hur kul som helst. Bruce har köpt många olika, så varje gång Liam kommer och hälsar på, eller Bruce flyger till Atlanta har han med sig ett nytt som dem bygger. Adriana däremot, är väl lite som Liam var när han var mindre, helt hysterisk, med andra ord. Hon kan inte sitta still, och måste sysselsättas hela tiden. ”Hur är allt mellan dig och Justin?” Jag och Diane stod i köket och höll på med fikat vi skulle bära in i vardagsrummet. ”Jag vet inte, vi båda vill så mycket mer, men jag kan inte lita på honom. Så jag vet inte.” Hon tittade medlidande på mig, och det är det sista jag vill, att folk ska tycka synd om mig. ”Försök att få en relation med honom som innefattar, mor och far relation på avstånd.” Hon är klok den damen, och jag älskar henne.

”Jag lånar bilen ett tag.” Efter flera timmar hemma hos Diane och Bruce tänkte jag åka och träffa Alessa, Ryan och lilla Drew, fast han är väl kanske inte så liten längre. Justin tittade skeptiskt på mig. ”Är det okej om Liam stannar.” Bruce tittade upp på mig och rynkade pannan. ”Han åker ingenstans fören vi har byggt klart.” Barnvakten var fixad. Nycklarna till bilen fick jag kastade mot mig av Justin. Även om jag såg att han inte ville att jag skulle åka. Vägen till deras hem var inte alls svår, med tanke på att dem hade flyttat till ett hus som låg två ifrån där jag bodde innan.

När jag ringde på dörren öppnade Ryan, och han såg ut att svimma vilken sekund som helst, han sa inget men drog in mig i en varm kram, som jag besvarade med tårar i ögonen. ”Vem var det som kom?” Att höra Alessas underbara röst gjorde mig mer tårögd. Jag drog av mig skorna och släppte ned väskan på golvet innan jag sprang in i köket, där hennes röst kom ifrån. ”Älskl…” Hon vände sig om och fick syn på mig vilket gjorde så att hon stannade mitt i ett ord. ”Clar, v-vad gör du h-här?” Hon började precis som jag, att gråta, men kom ändå fram och kramade om mig. ”Jag har saknat dig.” Var det enda som kom fram.

Drew låg och sov när jag kom, men strax efter kom han gåendes, och jag var lite rädd att han inte skulle känna igen mig, men den rädslan försvann ganska på en gång. ”Moster Clarissa.” Han sprang och kastade sig i mitt knä. ”Drew, min ängel. Vad du har blivit stor.” Det var så underbart att få se honom igen, han hade blivit mycket större, sen sist jag såg honom. Han satt i mitt knä och fikade, eller han fikade, vi andra drack kaffe och pratade, massa gamla minnen tillsammans. Jag har saknat dem, nå så fruktansvärt mycket. Men jag har varit för feg för att höra av mig till dem, efter att dem började umgås med Selena och Justin. Det var precis som att dem glömde bort mig då, när jag behövde dem som mest, eller i alla fall Alessa.

”Vart är Adriana, och Liam?” Drew frågade en hel del under tiden, och jag försökte svara på hans frågor så bra jag kunde. ”Dem är hemma hos Justins mormor och morfar. Vill du att dem ska komma?” Han nickade och log med hela ansiktet. Ryan åkte och hämtade dem, då jag tog bilen från Justin. Drew sprang iväg till sitt rum, så jag och Alessa blev ensamma kvar. ”Förlåt Clar, för att jag inte fanns där, när du behövde mig som mest.” Alessa började gråta, vilket resulterade i att jag också började. Efter 10 minuter av kramar och ursäkter till varandra kom Ryan tillbaka, med mina tre favoriter. Ja, Justin tillhör dem.

Adriana, Drew och Liam sprang upp till Drews rum, och lekte för fullt. Alessa och Ryan satt i soffan och höll om varandra, vilket fick mig lite smått avundsjuk. Jag vill också ha någon att hålla om. Det kanske är på tiden för mig att släppa Justin, och gå vidare. Vi skulle aldrig funka tillsammans en gång till, jag vet det, behöver inte ens försöka. Men det finns så mycket saker med honom som jag kommer sakna. ”Hur är det mellan er två? Ni kan ju i alla fall sitta i ett rum utan att klösa ögonen ur varandra.” Ryan pekade mellan mig och Justin som satt i varsin fåtölj, mitt emot varandra. ”Vi kan prata med varandra igen, men det gör fortfarande ont att se honom.” Jag var bara ärlig, och det fick honom lite ledsen. Men han vet om allt det där.

Vi satte oss ute på altanen och pratade ett tag, tills Alessa kom ut med en stor hink vatten, och gestikulerade till mig att jag skulle ta Justin mobil. ”Kan jag få låna din mobil, jag har inget batteri i min, det är nå fel, den tar inte emot laddning.” Hon började fiska upp den ur fickan, och precis när han hade gett mig den hällde Alessa allt vatten över honom. Vilket resulterade i skrika och en lek startade. Jag skrattade tills jag började grina medan Justin sprang omkring och jagade Alessa med ännu en hink. Ryan och jag gick tills han garage och hämtade hans vattenpistoler, vilket tydligen inte hjälpte speciellt mycket, för när vi kom tillbaka till dem låg Alessa i poolen med alla sina kläder. Justin fick syn på mig, och jag såg vad hans avsikt var, han skulle ha ned mig på samma ställe.

Vad tror ni kommer hända mellan Clar och Justin? Kommer dem någonsin bli mer än vänner? Och som vanligt älskar jag er alla, och kan inte få nog av era kommentarer. :)

Två dagar kvar till julafton, önskar ni er något speciellt? ♥

Han pressade ned mig på rygg och tryckte sina läppar mot mina, jag visste att detta skulle hända, och jag hade inga som helst tvivel i kroppen. Jag ville, lika mycket som han ville. Hans händer masserade mina bröst och han tog verkligen för sig av min kropp. Han kysste mig på hakan och ned över halsen, där han stannade lite längre. När han fortsatte kyssa mig ned över nyckelbenet la han sig mellan mina ben, så jag kunde lägga dem runt hans midja. Han vände om och kysste mig uppåt igen och hamnade slutligen vid mina läppar. Jag snurrade runt oss så att han hamnade på rygg, och den tröttheten jag tidigare känt var som bortblåst. När jag satt gränsle över hans ben placerade han sina händer på mina bröst och masserade dem lugnt och försiktigt.

Jag drog mina naglar löst vid kanten av hans kalsonger, och kunde direkt känna att han blev hårdare. Jag smekte honom försiktigt och kände hur han växte i min hand, vilket var hela meningen med det. Flera gånger stönade han, tyst, rädd att någon skulle höra honom. ”Det är bara vi här.” Dem orden fick honom vild, han snurrade runt oss, så att jag återigen hamnade på rygg, och han gjorde samma sak mot mig, han smekte mig, och när han pressade in sina fingrar gick det för mig första gången. Han log nöjt, precis som att han hade vunnit något. Jag var inte direkt tyst av mig, så jag tror att kyssen han gav mig berodde på det. Rädd att grannarna skulle höra.

Våra sista kläder åkte av och han la sig mellan mina ben igen, vi kysstes och han flätade in sina fingrar i mitt hår. Jag gjorde motjuck på hans rörelser i hopp om att han skulle glida in i mig, men det hände inte riktigt. Vilket gjorde mig fullt frustrerad. ”Snälla. Jag ber dig.” Han log sitt självsäkra leende, vilket fick mig att vilja ha honom ännu mer. ”Hur mycket vill du?” Att han sedan viskade mig i örat och nafsade mig i öronsnibben fick mig att brista. ”MYCKET!!” Jag snodde benen runt honom och han hamnade på rygg. Innan han ens hann funderade hade jag gränslat honom, och låtit han glida in i mig. Båda två stönade högt och ljudligt.

Inte ens fast klockan var runt 4 på morgonen kände jag mig trött, vilket måste ha berott på adrenalinet som fortfarande pumpade genom min kropp. Justin låg bredvid mig, lika vaken som jag, och drog sina fingrar på min mage, samt tittade på mig. ”Clar.. Jag har saknat detta, dig, allt.” Han smekte mig upp över magen och placerade sin hand på min kind så att han kunde vrida mitt huvud mot honom, för att sedan kunna pressa sina läppar mot mina. ”Tro mig, jag har saknat det mer. Men detta betyder inte att vi är tillsammans igen, bara två personer som gillar samma sak.” Han nickade instämmande, men jag kunde ändå skymta en besvikelse i hans ögon.

Jag vaknade av att min mobil ringde, senare på förmiddagen. ”Clarissa.” Jag kollade inte ens vem det var som ringde, innan jag svarade. ”Hej, det är Pattie. Tänkte bara höra när du kommer hem.” Jag hörde både Liam och Adriana i bakgrunden, helt galna. ”Om någon timme, du väckte mig. Om det är okej?” ”Självklart. Vila du.” Om hon bara visste, var det enda jag tänkte på. Jag har återigen satt in en spiral, så får hoppas att den hjälper mer än den förra. För jag har ingen lust med några fler barn, inte just nu i alla fall. ”Vem var det som ringde?” Justin började vakna till liv. ”Din mamma.” Jag orkade inte prata mer om det, så jag kysste honom istället.

”Hur var det där med att vi inte var mer än vänner?” Leendet han hade på sina läppar fick mig att le, men samtidigt så var hans leende mer ett hån. ”Det kommer aldrig gå. Egentligen vill jag inte ha dig i mitt liv..” ”Nehe, men det var ju snällt. Varför låg du med mig då?” Han reste sig upp ur sängen och skulle precis klä på sig när jag stoppade honom. ”Låt mig prata klart. Kom hit.” Han satte sig ned på kanten så långt från mig som möjligt, så jag reste mig upp och drog ned honom bredvid mig. ”Jag har inget val, du är min dotters pappa, och jag måste ha dig i mitt liv. Men frågan är, kommer vi kunna vara vänner? Vi har aldrig varit det förut.” Han suckade, högt och tydligt. ”Jag vet inte, vi får göra allt för att vi ska klara det.”

Justin följde med hem till mig, så att Pattie kunde åka iväg, tror hon hade lite möten och ärenden att uträtta innan 4, vilket resulterade i att hon hade nästan 2 timmar på sig. ”Har allt gått bra?” Hon mötte oss i dörren med väskan på axeln och skorna på fötterna. ”Jodå, dem har varit så lugna.” Vilken lögn hon drog, med tanke på att jag hörde dem i telefonen när hon ringde. Pattie åkte, och vi gick in till Adriana som satt ensam i vardagsrummet. ”Vart är Liam?” Hon pekade upp på övervåningen. Så jag traskade upp till hans rum för att se vad han gjorde. ”Oj. Hej Tom.” ”Hej Miss. Jones.” Jag skrattade till. ”Du behöver inte kalla mig det, säg Clarissa.” Jag lämnade grabbarna själva på Liams rum och gick ned igen.

Köket såg ut som ett slagfält, så dem måste verkligen ha haft en trevlig stund med farmor. Jag plockade undan det värsta och började sedan med maten, för det var inte det dem hade hållit på med. Efter ett litet tag i köket kom Justin in och satte sig vid köksön, men ingen av oss sa något. Jag stekte pyttipanna för en hel armé. ”Äter du med oss?” När jag vände mig om satt han och psykade mig, med ett litet leende på läpparna. ”Ja, kan jag väl. Har ju ingen flickvän som lagar min mat längre.” Han rörde sig väldigt fort, för helt plötsligt stod han framför mig, inte alls långt ifrån mina läppar. Vilket fick mig att tappa kontrollen, som vanligt. Hur fan ska vi kunna vara vänner, när han inte ens kan stå i min närhet utan att jag håller på och svimmar.

”Fan, det här funkar inte, Justin.” Jag vände ryggen mot honom och rörde om i stekpannan. ”Vad?” ”Jag kan ju inte ens vara i din närhet utan att tappa fattningen. Utan att vilja göra såhär.” Jag tryckte upp honom mot kylskåpet och pressade mina läppar mot hans. Det är ju det jag säger, jag kan inte bara vara hans vän. Allt var så mycket lättare när han hade Selena, då kunde jag hata dem båda, men nu går inte det. Nu vill jag bara ha honom, jag har alltid känt begäret av att ha honom, men aldrig på detta sätt. Nu var det som en magnet som drog mig till honom, och varje gång jag skulle gå från honom så drogs jag tillbaka. ”Det är ingenting jag tänker säga nej till.” Vi hade bytt placering, han tryckte upp mig mot kylskåpet. ”Barnen får inget veta. Okej?” Han nickade bara belåtet, och pressade sina läppar mot mina igen.

”MATEN ÄR KLAR.” Jag orkade inte gå upp för trappen, så jag ropade på grabbarna istället. Både Liam och Tom kom springandes ned för trappen, och vidare in i köket. Jag hann knappt med i deras rörelser. Justin hade hämtat Adriana och satt henne på sin stol. ”Varsågoda.” Grabbarna högg in på maten på en gång, och jag plockade fram både saft och dricka. ”Mamma, kan inte jag få det nya NHL spelet?” Spel är det värsta jag vet, speciellt till PS, så att han ens pratar med mig om sådant förstår jag inte. Justin tittade bara på mig som himlade med ögonen. ”Vi åker och köper det till dig sedan efter maten. Klart du ska ha det.” ”Tack, Justin.” Både Liam och Tom blev helt till sig.

Jag blev ensam kvar här efter maten, tillsammans med Adriana. Grabbarna lämnade hela köket åt mig, vilket blev en hel del. Så det var bara att börja plocka undan det. Aid satt fortfarande kvar vid bordet, och höll mig sällskap. ”Vad gjorde du och pappa igår?” Hon pillade med sin tallrik, som jag genast plockade bort, annars har den åkt i golvet, det är något som brukar hända. ”Vi pratade och drack ett glas vin.” Hon gav mig en blick hon måste ha fått från Justin. ”Är du kär i pappa?” ”Jag kommer alltid att älska honom, just för att han är din pappa.” Hon tog sin docka som låg på golvet och gick ut från köket. Vad säger man till sin dotter om hennes pappa egentligen?

Vad kommer hända nu? Bygger dem upp en ny relation, eller glider dem ifrån varandra efter vad som hände? ^

Tack återigen för era underbara kommentarer. Jag är så glad att ni läser, och faktiskt kommenterar. :)

Jag har absolut ingen aning om vad som är fel på min design, jag har kontaktat hon som gjorde den åt mig, och hon skulle kolla upp det. Hoppas att hon hittar felet. För det är väldigt irriterande. =/

”Liam, gubben. Dags att vakna.” Han låg fortfarande och sov när jag kom upp på hans rum, men han rörde på sig så fort jag hade sagt hans namn. När hans vackra ögon tittade upp på mig log dem. ”Hur mår du?” Han skruvade lite på sig i sängen, men reste sig strax därefter. ”Jag känner mig ganska bra faktiskt, hur länge har jag sovit?” Jag kollade på klockan som stod bredvid hans säng, och räknade tyst i mitt huvud. ”15 timmar. Hur nu det är möjligt?” Han skrattade till och reste på sig, han såg faktiskt mycket piggare ut än dagen före. ”Vill du vara med farmor idag?” Han vände sig om i dörren och nickade på huvudet. Jag tror inte ens att han reflekterade över att jag sa farmor. ”Ja, det vill jag.”

”Liam är okej med det. Vilket jag tror Adriana också är.” ”Vad är jag?” Att den lilla tjejen dyker upp helt och hållet överallt, utan att man varken ser eller hör henne är sjukt irriterande ibland, med tanke på att man aldrig kan prata hemlisar med folk i mitt hus, för hon hör allt. ”Du är okej med att vara hos farmor idag.” Hon nästintill hjulade upp för trappen, och gjorde glädjetjut. ”Hon är din dotter.” Jag vände mig mot Justin och han började skratta. ”Är du säker?” Jag kliade mig i huvudet och tänkte efter. ”Ja. Utan tvekan.”

Justin gick hem vid lunch, för att sedan skicka över hans mamma hit. Vi skulle tydligen vara hemma hos Justin under dagen. Jag hoppade in i duschen medan Liam passade Adriana, så att hon inte började klättra på väggarna. Vilket hon ibland gör om ingen underhåller henne. Duschen varade inte speciellt länge, men den var välbehövd. Jag kände mig som en ny människa när jag kom ut. Min garderob såg ut som ett bombnedslag, så det tog lite tid för mig att hitta något att ha på mig. Underkläderna jag handlade här om dagen låg fortfarande i en påse, så dem var lätta att hitta. Att hitta resten, det var en annan historia.

”Hej gumman.” Pattie hade redan kommit då jag kom ned igen fullt påklädd och redo att åka. Hon kramade om mig och skickade en skeptisk blick på mig. ”Är ni..?” ”Tillsammans? Nej, det är vi inte.” Hon kollade fortfarande på mig, precis som att jag ljög för henne. ”Okej, det såg inte ut som att huset jag gick från var för två vänner. Bara så du vet.” Nu var det min tur att titta på henne. Men jag hann inte fråga henne om vad det var hon menade innan Adriana kom springandes. ”Farmoooooor.” Hon kastade sig i armarna på Pattie, och strax efter kom Liam, kanske inte springandes, men han lunkade på sitt egna lilla vis.

”Var snäll mot farmor nu. Det gäller er båda.” Jag hade placerat dem i köket med glass, så att dem skulle lugna ned sig lite innan jag gick. Vilket kanske inte var det smartaste, man ger inte barn socker om man vill att dem ska vara lugna. Det var Patties idé, så hon fick skylla sig själv. När jag satt i bilen på väg till Justin, vilket inte var speciellt långt egentligen, tänkte jag på vad Pattie hade sagt. Vad hade han egentligen gjort med huset, och vad var det som fick henne att tro att vi var mer än vänner? Jag svängde upp på hans uppfart och parkerade bilen, plockade med mig min väska och klev ur.

Han öppnade inte dörren när jag ringde på, så jag klev bara in. Allt var svart, fanns inte en enda lampa på i hela huset vilket började oroa mig. Han brukar aldrig vara hemma och inte ha tänt. ”Justin?” Jag klev in i vardagsrummet och insåg det egentligen inte var släckt, varenda stearinljus brann, och det var en hel del. Jag ställde ned min väska och tog av mig mina skor, och precis när jag ställde ned dem på golvet kände jag två händer runt min midja och hur någon pussade mig på hjässan. ”Hej.” Jag vände mig om och mötte hans ansikte. Han log, sitt extremt vackra leende, som nådde ända upp till hans vackra ögon. ”Hej.”

Vi satt i soffan, mot varandra med ett varsitt glas vin i handen. Ingen sa något, men våra blickar, som så många gånger tidigare, pratade med varandra. Jag ville kyssa honom, han ville kyssa mig, men ingen av oss gjorde en ansats till att faktiskt göra det. Vilket bara resulterade i att vi satt och tittade på varandra. Jag orkade dock inte med tystnade speciellt länge, så jag avbröt den. ”Snälla, säg eller gör något.” Sekunden efter ställde han ned sitt glas på bordet och flyttade sig närmare. ”Vet du hur vacker du är?” Hans blick trängde igenom mig, det var precis som att han såg väggen bakom mig. ”Nej.” Min röst bar mig knappt, men jag fick fram det lilla ordet, som sedan gjorde så att min värld vändes upp och ned.

”Du är så vacker att ditt leende skiner upp ett helt rum, när du skrattar. Dina ögon glöder, vilket får vem som helst intresserad av dig. Sättet du ser på dina barn, det är ren kärlek. En kärlek jag aldrig kommer kunna tävla med, och det är ingen idé att ens försöka. Jag älskar sättet du oftast sätter alla andra framför dig själv, men du borde faktiskt tänka lite mer på dig själv, du förtjänar det. Du är den vackraste människan jag känner, och tack vare dig har jag en liten flicka som kommer växa upp och bli lika vacker som sin mamma. Jag älskar dig.” Tårarna rann på mig, och dem gick inte att hejda. Justin hade under hela tiden han pratade flyttat sig närmare mig, vilket fick mig att känna mig trygg. Det är konstigt att en människa som har sårat mig så mycket som han har, ändå kan få mig att känna mig trygg.

”Gråt inte, snälla. Jag försöker bara få dig att kunna se dig själv genom mina ögon. Det är så jag ser dig, du är en sådant sjukt stark kvinna.” Han fortsatte överösa mig av vackra ord. ”Sluta säg sådant om mig då. Jag vill inte höra, för inget av det är sant.” ”Det är sant, det är så fruktansvärt sant. Om du bara kunde se det själv.” Han pressade sina läppar mot mina, i en djup kyss. ”Jag älskar dig, och du är vacker. Oavsett vad du själv tycker.” Nu var det jag som kysste honom. Han tog mitt vinglas ur handen och placerade det på bordet bredvid sitt, utan att släppa mina läppar.

Justin smet iväg på toa, och jag passade på att gå ut på deras baksida, tillsammans med en filt och våra vinglas som jag även hade fyllt på. Himmelen var inte riktigt mörk, men man såg ändå stjärnorna som lyste. Vilket är fascinerande. ”Clar, vart är du?” Jag lämnade dörren öppen, så att han skulle hitta mig, men han verkade inte förstå det. ”Ute, kom.” Han kom ut på baksidan och gick över gräset, eller vankade som en kanin med tanke på att grabben inte har lärt sig att dra upp byxorna ordentligt. Vi satt där ute och pratade, om allt. Vi pratade ut om allt som har hamnat på fel sida mellan oss. Vilket var skönt, jag gillar inte att vara osams med honom.

”Adriana frågade mig igår om du och jag skulle gifta oss.” Justin låg ned på mage och pillade i gräset, samtidigt som jag satt upp och drog mina fingrar på hans rygg, över hans tröja. ”Ojdå. Ibland önskar jag att jag var med er dagligen, så att du slipper ta alla frågor själv.” Han pausade, jag förstod att han hade något mer att säga, för han reste sig upp och satte sig mittemot mig. ”Vill du gifta dig? Inte med mig kanske, men vill du det, i framtiden?” Det var en fråga, värt att tänka efter. ”Jag vet inte. Har lite svårt att lita på det motsatta könet, för att kunna ge hela mitt liv en sådan stor mening.” Jag såg på honom att han tyckte det blev obekvämt, för han skruvade på sig. Allt beror inte på honom, Alex har satt sina sår i min själ också. ”Förlåt.”

”Sover du kvar?” Vi stod i hans kök för att ställa in all disk vi hade använt tidigare på dagen. ”Ja.” Han plockade fram en ny tandborste åt mig då vi kom in i hans badrum, och så borstade vi tänderna tillsammans. Jag blev klar före honom så jag gick ut och tog av mig mina kläder, samt bäddade ned mig, på min sida av sängen. När han kom ut, och drog av sig sin tröja tog jag ett djupt andetag och drog täcket över huvudet. Istället för att lägga sig bredvid mig så kröp han upp och la sig över mig, drog ned täcket lite, och kysste mig. Kyssen övergick till hångel. Han rullade av mig, och kravlade sig in under täcket.

Äh, jag är snäll idag. :) Detta blir det sista iallafall. Morgon dagen kommer jag återigen spendera framför datorn, för att skriva fler kapitel åt er, och leta upp underbara bilder. Hope u like it. ♥

Det är någonting som inte står rätt till när det kommer till designen. Den vita bakgrunden har försvunnit i inläggen, men bara på min mobil. Någon som har samma problem, fast på datorn? =/ Har ni det på datorn eller mobilen?

Liam hade nästan 39 graders feber, vilket fick honom helt utslagen. Det var inte bara en eller två Disneyfilmer som gick på tv:n utan jag bytte varje gång den ena var slut. Adriana och Liam låg skavfötters i soffan och kollade på alla. Själv la jag min tid i tvättstugan då det hade blivit en hel del tvätt. Adriana behöver nya kläder då hon har växt ur nästan allt hon äger, speciellt byxor. Jag vek ihop den torra tvätten och hängde upp det blöta. När jag var klar med det började klockan närma sig middagsdags. ”Vill ni ha hamnburgare till middag?” Både Adriana och Liam kollade upp på mig och nickade.

När vi hade ätit, valde Liam att gå upp på sitt rum och lägga sig i sängen. Jag hade bäddat ren den, vilket man alltid ska göra så att man inte lägger sig i samma baciller som en gång fick en sjuk. Adriana satte sig åter igen framför tv:n, så jag gjorde henne sällskap. ”Varför åkte pappa?” Hon satte sig i mitt knä och jag drog filten över oss båda. ”Jag vet inte gumman.” Om jag ändå kunde förstå vad som rörde sig i hennes huvud, hur hon tänkte och vad hon ville. Saker som hon inte berättar. ”Kommer ni någon gång gifta er? Så att vi blir en riktig familj?” Jag blev riktigt stum av hennes fråga, jag vill inte krossa hennes drömmar om en riktig familj, jag vill inte vara boven i det hela. ”Det visar sig i framtiden.” Vilken lögn, han låg säkert i sängen med Selena och myste, undertiden jag satt och besvarade massa frågor, från en frågande treåring.

Precis när Adriana skulle gå och lägga sig ringde min mobil, och displayen visade Justin. ”Gumman, det är till dig.” Jag räckte henne telefonen och plockade fram hennes pyjamas, och laddade hennes tandborste. Hon satt i sin säng och pratade med Justin, hon såg faktiskt riktigt glad ut, vilket förvånade mig, med tanke på att han inte var med henne. ”Mamma, pappa vill prata med dig.” Hon sa hejdå till honom och gav mig telefonen. Samtidigt som vi inledde vårt samtal bytte jag kläder på henne, och följde med in på toaletten, så att hon kunde borsta sina tänder.

”Vad är det som har hänt? Du låter inte som vanligt.” Han hade en konstig röst, och ett konstigt sätt att prata på, jag kände absolut inte igen honom. ”Det är inget. Jag saknar er bara. Ja, inklusive dig.” Jag kunde nästan se hur han log, om inte annat kunde jag höra det på honom. ”Jag saknar dig också, mer än du tror.” När jag hade släckt lampan i Adrianas rum gick jag in till mitt, för att inte störa henne. Jag placerade mig i sängen och lutade mig mot sänggaveln. ”Hur mycket?” Han lät självgod, precis som att jag skulle böna och be honom komma tillbaka. ”Tillräckligt. Det räcker för mig.”

”När kommer du hem?” Vi hade pratat i över en timme, och det samtalet var inget för en flickvän att höra, vilket fick mig att fundera på om han ens var hos Selena, eller inte. ”Imorgon, och tro mig. Jag kommer aldrig åka igen.” En tår rann ned för min kind. Den senaste tiden har mina känslor tagit över min hjärna, vilket inte kommer sluta bra. ”Säg inte så.” Jag viskade fram, för att han inte skulle höra att jag grät, men det gick inte så bra, som vanligt. ”Gumman, gråt inte. Jag kommer imorgon.” Jag önskade verkligen att han kunde vara hos mig, just då, i den tidpunkten. ”Jag väntar på dig.”

Vi avslutade samtalet och jag bäddade ned mig i sängen. Liam hade sovit hela tiden sedan han valde att gå upp och lägga sig istället för att ligga framför tv:n och slöa. Jag måste ha slumrat in rätt fort, jag hann inte tänka så mycket på sakerna som händer runt mig. Vilket annars brukar bli en hel del tankar. Jag vaknade till när sängen sjönk ned, men jag orkade inte göra något för att kolla vem det var, både Liam och Adriana brukar komma över på nätterna. Denna gång, tillskillnad från alla andra var att personen var tyngre, och placerade sin arm runt mig.

”Fortsätt sov. Vi pratar imorgon.” Det var Justins röst, så jag sneglade på klockan som visade strax efter 6 på morgonen. Jag blundade igen, och kröp närmare honom. Andra gången jag vaknade var det för att jag var kissnödig, och klockan visade 9. Det är inte ofta jag får sova så länge, men när jag väl får det är jag utvilad och klarar av en hel dag med jobb. Jag sprang in på toan och kissade. Liam låg fortfarande i sitt rum och sov, vilket absolut inte brukar hända, även om han är sjuk. Jag lät honom sova i alla fall, så att han kunde bli frisk fortare. Adriana låg däremot inte i sin säng så hon var i alla fall uppe.

På köksbordet stod det en stor rosbukett i en vas, och det stod ett kort bredvid med en nalle på, och texten ”i love you” under. Jag öppnade kortet för att se vem det var ifrån, och bara genom att läsa första ordet såg jag att det var från Justin. ”Jag älskar dig, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Anledningen till mina val i livet var för att jag inte tyckte att jag förtjänade dig. Jag kan inte leva utan dig, och jag vet att jag är tvungen att bevisa min kärlek för dig, och tro mig, det tänker jag göra också. Puss Justin.” Precis när jag hade läst klart kortet insåg jag att jag inte var själv i köket. Någon iakttog mig.

”Selena?” En besvärad blick var allt jag fick som svar av Justin, det var någonting han dolde för mig, men jag ville inte verka för på, så jag lät honom berätta det för mig när han själv ville. ”Vi är över, och tro mig. Jag vill aldrig mer se den häxan.” Kaffet som stod framför honom hade för längesedan slutat ryka, han drack inte en enda klunk av det, utan lekte bara med koppen. ”Vad får dig att tro att jag vill ha tillbaka dig?” Båda två visste att jag ville det, men jag ville höra hans teori. På något vis lär jag ju ha visat honom det, för att få honom att tro det. ”Jag vet inte, jag hoppas. För jag vill inte leva utan dig. Jag vill inte gå på denna jord, veta att jag har sumpat den enda tjejen som faktiskt älskat mig för den jag är innerstinne.” Sättet han pratade på fick mig lugn, riktigt lugn. Jag visste inte ens vad jag skulle svara honom.

”Kan inte vi hitta på något idag, bara du och jag? Snälla!” Det var nästan som att han bad på sina bara knän. ”Mamma är i New York, så hon kan inte ta Liam och Adriana, plus att Liam är sjuk. Jag vet inte.” Adriana kom springandes, med en smörgås i munnen. ”Du får inte springa omkring när du äter. Det vet du, gå och sätt dig igen.” Hon lunkade varsamt tillbaka till vardagsrummet, med ansiktet nedsänkt mot golvet. ”Mamma kan komma hit, hon har nog inget emot att spendera lite tid med sina barnbarn.” Att han fortfarande anser att Liam är som hans egen gör honom bara mer värd i mina ögon, jag vet inte varför, men det känns bra. ”Fråga henne, så frågar jag barnen.”

Sista för idag. Kommer nya imorgon. :) Jag älskar era kommentarer, ni gör min dag. Jag kan skratta i timmar åt hur ni går in i folk, slår halvt ihjäl er och så vidare för att läsa ett ynka kapitel från mig ^^ haha

”God morgon.” Justin hoppade till när jag kom tillbaka in i köket där han stod och gräddade pankakor. ”Jag fick välja frukost mamma.” Adriana var helt överlycklig. ”Snäll din pappa är.” Justin vände sig om och gav mig en blick jag inte kunde tyda. Det var först då jag insåg att han stod i bar överkropp. ”Klä på dig. Du dödar mig.” Liam satt i vardagsrummet och kollade på barnprogram, så jag slog mig ned bredvid honom. ”Hur mår du gubben?” Han såg hängig ut, precis som att han hade feber. ”Jag har ont i kroppen, och fryser.” Jag kände honom i pannan, och kunde utan att ens ta fram termometern känna att han hade feber. Jag bäddade ned honom i soffan och Adriana kom med en tallrik med pannkakor på. Egentligen får dem inte äta i vardagsrummet, men det finns väl egentligen inget som är som det ska här hemma längre.

”Liam har feber. Så vill du inte bli smittad så är det nog lika bra du hittar på något annat idag.” Justin vände sig om och kollade på mig. ”Vill du inte ha mig här?” Han lät ledsen, men han såg inte så ledsen ut. ”Du vet vad jag menade, vänd det inte mot mig.” ”Jag vänder det inte mot dig, vill bara inte att du använder han för att bli av med mig.” Jag suckade bara mot honom, hur ska någon, någonsin kunna förstå vad jag menar när inte ens han gör det. Sängen kändes lockande, men innan jag gick upp och la mig, gjorde jag i ordning en tallrik med pannkakor och sylt åt honom, och bar ut det till vardagsrummet.

Jag låg med ryggen mot dörren och gjorde allt för att somna om. Livet som ensamstående mamma till en liten grabb som vill så mycket i livet, och en liten tjej som vill ännu mer är jobbigt. Jag älskar mina barn, över allt annat på hela jorden, men ibland orkar inte ens jag. Det är för mycket i mitt huvud, allt drama mellan Selena och Justin, som jag egentligen inte har ett dugg med att göra, stör mitt sätt att leva. Hon är för mycket, men jag försöker hela tiden göra det bästa så att Justin ska kunna leva med henne. Ingenting blir bättre av att Justin tänkte lämna henne, och jag har ingen aning om varför. Jag vet inte varför Justin gör det svårt för mig att kontrollera mina känslor, att han då och då kysser mig får mig att bli alldelens yr i huvudet. Vad vill han med mig?

Jag måste ha lyckats somna om, klockan visade 12.45 när jag kollade på den igen, och jag hade gått och lagt mig vid 10. Justin satt på sängen när jag vaknade, fullt påklädd, med sin väska packad på golvet. ”Jag åker till Selena. Hör av mig när jag är tillbaka.” Jag reste mig upp i sängen, så att jag satt lutad mot sänggaveln. ”Till Texas?” Hans blick föll till golvet, och jag kände ett sting av både svartsjuka och förtvivlan, men jag tänkte inte låta honom se det. Han skulle få vara lycklig med henne, han och jag skulle inte funka en gång till, även om det är det enda jag vill. ”Okej, hejdå.” Jag lämnade sovrummet och honom bakom mig.

”Gumman, pappa ska åka nu.” Adriana satt fortfarande i soffan, men när hon hörde Justin sprang hon ut i hallen. ”Vart?” Jag ville egentligen inte säga hejdå till honom, men jag valde att gå ut i hallen i alla fall. Dem kramade varandra länge, och hon blev som vanligt ledsen när han sa att han skulle åka. Vilket jag verkligen förstår, det har blivit några hejdå från honom till henne. ”Jag ringer och säger god natt innan du går och lägger dig ikväll.” Bara en sådan sak gjorde så att hon blev lite gladare, hon slutade i alla fall att gråta, vilket var ett stort framsteg. När Adriana hade gått till vardagsrummet igen tittade Justin på mig, samtidigt som han kastade upp sin väska på ryggen. ”Jag önskar att saker och ting var annorlunda.” Det blev hans sista ord innan han släppte mig och stängde dörren efter sig.

Kenny kom och hämtade mig hemma, efter att jag hade packat en resväska. Egentligen visste jag att jag inte skulle vara hos Selena speciellt länge, men jag packade i fall att. Hela resan till flygplatsen var tyst, ingen hade något speciellt att säga, och jag var fast i mina egna tankar. Tankarna på Clar, jag vet inte vad jag har hållit på med dessa dagar med henne, smärtan hon hade i sina ögon när jag gick går inte att beskriva med ord. Jag sårar henne, hela tiden. Vilket jag inte vill, jag gör det helt omedvetet. Jag älskar henne, det är henne jag vill vara med, men jag kommer aldrig vara så egoistisk att jag säger det till henne, för jag vet att hon skulle släppa allt då, och låta mig ha henne. Hon mår inte bra av att ha mig i närheten, för varje gång jag går sårar jag henne.

”Vad ska du egentligen hem till Selena att göra?” Kenny bröt tystnade precis innan vi var framme. Han ställde mig verkligen mot väggen, men tänkte inte låta honom se det. ”Vad? Hon är min flickvän.” Han tittade skeptiskt på mig, samtidigt som han svängde in och parkerade bilen. ”Du tänker på Clarissa, jag ser det på dig. Varför kan du inte bara bestämma dig? Det finns en tjej som behöver sin pappa mer än allt annat, och hennes mamma behöver sin dotters pappa. Varför ser inte du det?” Jag blev helt ställd av hans plötsliga påhopp, han har aldrig vart så innan, ni vet, säga som det är. ”Håll dig utanför detta. Jag måste lösa det på egen hand.” Paparazzi befann sig överallt utanför flygplatsen, så det tog oss ett tag att komma igenom klungan.

”Justin, vad gör du här?” Selena öppnade dörren och såg riktigt förvånad ut, vilket jag absolut kan förstå att hon var också, vårt samtal slutade inte så vackert dagen före. ”Vill be om ursäkt. Får jag komma in?” Hon flyttade sig från dörren så att jag kunde kliva in. Kenny hade åkt till vårt hotell, för jag tänkte inte stanna hemma hos Selena under natten, jag planerade inte ens att stanna speciellt länge, jag ville bara få detta överstökat.

Selena gav mig en Redbull och vi gick upp på hennes rum, hennes mamma var hemma, och jag hade ingen lust att stöta på henne. Hon om någon tycker inte speciellt mycket om mig, och jag förstå inte varför. Jag har verkligen älskat hennes dotter, och försökt fått vårt förhållande att fungera. ”Det är något mer du bär på, vad är det?” Hon, precis som Clar, kan se på mig om det är något som tynger mig. Vilket ibland kan vara en dålig sak. ”Jag klarar inte av detta längre. Du och jag, vi fungerar inte ihop.” ”VA?” Hon reste sig från soffan hon satt i och ställde sig vid fönstret. ”Din svartsjuka, den tar kol på mig. Jag är verkligen ledsen.” Hon vände sig om mot mig med svarta ögon.

”Jag borde verkligen ha kidnappat Adriana lite längre, du verkar inte förstå.” Jag fick svårt att andas, näst intill en hjärtinfarkt. Hade hon verkligen gjort något sådant, var hon ens kapabel till det? ”Du gjorde vad?” Hon stod fortfarande vid fönstret, så jag gick fram mot henne. Det såg ut som att hon ryggade tillbaka, och blev rädd för mig, vilket jag verkligen hoppades på att hon blev. ”Rör du min dotter en enda gång till, så var det, det sista du rörde i livet. Förstår du det?” Hon svarade mig inte, såg precis ut som att hon fick tunghäfta, vilket jag kan förstå. ”Jag vill aldrig mer se dig. Och du ska vara så jävla glad att inte Clarissa vet om det.”

Jag tog en taxi tillbaka till hotellet, och på radion spelade dem en av mina låtar som var med på julalbumet, All I Want Is You, den jag skrev till Clarissa. Var detta en pik mot mig, eller betydde det inget. Taxichauffören kollade på mig genom backspegeln och log, men ingen av oss sa något. Jag lyssnade bara på orden jag själv hade skrivit en gång i tiden, den tiden i mitt liv jag var som mest lycklig. ”Jag bjuder på resan, Mr. Bieber.” Jag skakade bara på huvudet och kastade åt honom några sedlar. När jag kom upp till mitt rum låg Kenny på soffan och kollade på tv. ”Vad gör du här?” Han reste sig upp sopade bort smulorna från tröjan. ”Det är slut, nu vill jag åka hem till min familj.”

Hur tror ni detta går? Kommer Justin berätta något för Clar, och hur kommer hon isåfall att reagera? Vad jag har förstått är det många av er som har fått jullov nu, hoppas ni får ett bra sådant. :)

Selena vägrade lämna huset, så hon fick gå in och sätta sig i köket. Vilket absolut inte störde mig, fören Adriana kom. ”Mamma, vem var det som kom?” När hon kom in i köket där vi två befann oss vände hon illa kvickt i dörren och sprang upp på sitt rum. Precis när jag skulle gå efter henne kom Justin in, ”Ta hand om din flickvän som befinner sig i mitt kök.” Han kollade storögt på mig, släppte sina påsar och gick in i köket. Det enda jag hörde från dem två var när han frågade henne vad hon gjorde där. Jag hade själv fullt upp med att ta reda på varför Adriana bara rusade iväg.

”Gumman, vad är det?” Hon låg i sängen med sin nalle och blundade, samt skakade, men hon sa inget. Jag förstod ingenting av vad det var som hände, det var ju inte direkt första gången hon träffade Selena. Så att hon blev så rädd förstår jag inte. ”Snälla, du måste prata med mig.” Hon gjorde en ansats till att i alla fall vända sig om så att jag kunde se henne i ansiktet, men hon rullade tillbaka igen. ”Kan hon gå, mamma.” Hon skakade inte bara, utan nu grät hon också. Någonting måste ha hänt mellan dem två, men jag vet inte vad, och det gör mig frustrerad till max. Min dotter är tre år, och har Selena gjort henne något, så ska hon få se.

Tillslut fick jag med mig Adriana ned till vardagsrummet, jag bäddade ned henne med filtar och kuddar bredvid Liam. Precis innan jag lämnade vardagsrummet kollade jag mot mina två ädelstenar, och Liam hade lagt sig bakom Adriana och höll om henne. Vilka två sötnosar, jag förstår inte vart dem har fått allt ifrån, med tanke på att Justin inte är pappa åt Liam, och jag inte är söt lär det komma från den där hemska Alex, och så klart har Adriana fått sitt från Justin. Jag log för mig själv och vände mig om för att gå ut i köket där jag hörde en vild diskussion angående mig.

”Varför är du med henne?” Selenas tonfall var inte att leka med, men hon befann sig på helt fel ställe för att bråka. ”Hon är mamma till mitt barn, hur många gånger ska jag behöva förklara det för dig?” Justin stod lutad över köksön med ryggen mot henne, hon satt fortfarande på samma plats som när jag lämnade henne. ”Älskar du henne fortfarande?” Jag visade mig inte, utan placerade mig utanför så att jag i alla fall hörde vad dem hade att säga varandra. ”Jag kommer alltid att älska henne. Det är dig jag lever med, och jag älskar dig mer.” Jag visste att han skulle säga så, så det kom inte som någon nyhet precis, och det vore inte mer än logiskt av att han älskade henne mer.

”Följ med mig hem, snälla.” Selena hade slutat gråta, och jag gick nästan på hennes krokodil tårar. Jag hade på känn att hon bara försökte binda honom kring lillfingret, men hon lyckades inte. ”Adriana vart kidnappad igår, och du vill att jag ska lämna henne?” ”Snälla, älskling!” Jag hörde hur Justin kastade något i väggen, och vad jag förstod av oljudet var det nog ett glas. ”Vad är det du inte förstår? Gå bara här ifrån.” Selena kom ut från köket, vilket jag absolut inte var beredd på, hon kollade bara på mig, hon frågade inte ens om jag hade stått där länge eller inte. Innan hon lämnade huset stoppade jag henne. ”Vad har du gjort mot Adriana?” Hon vände sig om och kollade chockat på mig, innan hon gick.

”Justin, vad hände?” Han stod med ryggen mot mig vid diskbänken, och väggen bredvid kylskåpet hade ett litet hål, varav på golvet fullt med glas. Han gjorde en inte en enda antydning till att han hörde mig, för han stod fortfarande kvar på samma ställe. ”Mamma, pappa. Vad hände?” Adriana och Liam stod i köksdörren med uppspärrade ögon. ”Gå inte in här, det är fullt med glas.” Liam tog Adriana i handen och gick tillbaka till vardagsrummet. Jag gick tillbaka fram till Justin och strök honom över ryggen, jag ville att han skulle titta på mig. Vilket han inte gjorde. ”Snälla, prata med mig.”

Han vände sig om, och jag kunde verkligen se smärtan i hans ögon. ”Hon hatar mig.” Jag skakade hysteriskt på huvudet. ”Nej, det gör hon inte. Hon är precis som jag var, rädd att du ska lämna henne för mig.” Han kollade upp och mötte min blick, jag vet att mina tårar rann, och jag vet varför, jag älskar honom. ”Jag har ställt till det.” Jag drog in honom i min famn och kunde känna hur mycket han skakade, jag vet inte vad det berodde på, om det var för att han var arg eller för att han var ledsen, kanske båda. ”Det kan man säga att du har.” Han skrattade till, precis som att det var något kul i det hela.

Jag städade upp i köket efter hans utbrott och han placerade sig i soffan med Liam och Adriana. Jag kunde höra hur dem skrattade tillsammans från vardagsrummet, men jag kunde inte sluta tänka på det som hände när Adriana fick syn på Selena. Någonting har hänt mellan dem, och jag tänker verkligen gå till botten med vad, innan jag ens låter henne träffa min dotter igen. När jag var klar gick jag ut till dem och Adriana hoppade upp i Justins knä så att jag skulle få plats. ”Ska du sova här inatt med, pappa?” När Justin hörde hennes fråga kände jag hur han tittade på mig, men jag kollade inte tillbaka, för jag ville höra vad han skulle svara. ”Beror på din mamma.” Hon tittade på mig, med en arg blick. ”Får han det.” ”Klart han får.” Hon blev glad.

Mina känslor i kroppen gick inte att beskriva när vi satt där alla tillsammans framför tv:n. Adriana hade sedan en timme somnat i Justins knä, men Liam var fortfarande vaken, även om det var knappt, han halv låg över Justins axel. Mitt hjärta slog dubbla slag varje gång Justin kollade eller sneglade på mig, vilket fick min kropp helt ur ballans. På tv:n gick som vanligt en av alla Disney filmerna som vi äger. Justin reste på sig helt plötsligt och tog med sig Adriana upp, så jag tror att han la ned henne i sin säng. Liam hade somnat och sov som en stock, han snarkade till och med. Justin kom tillbaka och lyfte upp Liam, jag satt fortfarande kvar och tittade på slutet av skönheten och odjuret. Det är en av mina favoriter.

”Kommer du?” Justin ropade på mig från halva trappen. ”Jag trodde du skulle bära upp mig också.” Han kom ned och gick fram till mig utan att säga något, och helt plötsligt lyfte han upp mig och gick upp till mitt rum. Han visste att jag ville ha honom bredvid mig under natten, så han frågade inte ens om det var okej att han sov med mig. Hade det varit en annan grabb som skulle sova i min säng hade jag sovit i trosor och bh, men när det är han sover jag bara i trosor. Han vet hur min kropp ser ut, och han vet att jag är bekväm med honom. Det är inget han säger nej till.

”Jag tänker inte vara med Selena mer.” Jag hade inte somnat än, och jag kände hur Justin flera gånger rättade till sig bakom mig, precis som att han låg obekvämt, eller hade något han tänkte på. ”Vadå?” Jag förstod inte vad det var han menade, men jag hade mina aningar. Allt jag ville var att det inte skulle vara det jag trodde på, men sådan tur skulle man väl inte ha, med tanke på vad som har hänt dessa dagar. ”Jag tänker göra slut med henne. När jag ligger här med dig inser jag att jag inte förtjänar att ha någon, jag har sårat allt för många värdefulla människor i mitt liv. Adriana ska få den pappan hon förtjänar. Jag tänker lägga all min lediga tid på henne.” Jag blev att må bra av det han sa, i alla fall det om Adriana.

Vi låg mot varandra ett tag, och bara titta på varandra. Ibland log han, ibland jag. Vi har något som ingen annan kommer förstå sig på, vi kan prata med varandra genom våra ögon. Jag vet hur han mår bara genom att se på honom, och lika för honom. Han smekte mig över kinden flera gånger, utan att ens säga något, men jag förstod honom. Jag visste att han ville så mycket mer, jag såg det i hans blick. Han ville ha mig, och jag ska inte ljuga, jag ville ha honom också. Men jag lät mig själv inte sjunka till den nivån. Vi kysstes, thats it. Och jag älskade det, mina känslor för honom har aldrig försvunnit, och absolut inte förändrats. Han kommer alltid vara min nummer ett, när det kommer till min relation med grabbar. Ingen kommer någonsin kunna mäta sig med hans nivå.

Ni kommenterar som galningar, dem senaste har det nästan varit 40 på alla. I LOVE U :)

Någon frågade mig om Alessa och Ryan kommer in i bilden snart. Självklart, tillsammans med deras son Drew, honom har ni väl inte glömt? ;P

Ingen, och då menar jag ingen kan förstå känslan när en mamma tappar bort sitt barn. När det rullade in en polisbil på uppfarten var jag den första som var ut på gården. Polismannen som körde bilen öppnade dörren bak, och Adriana kom springandes. ”MAMMA….” Hon sprang mot mig med öppna armar och kastade sig i min famn. Hon hade ett sådant hårt grepp om min hals att jag trodde hon aldrig skulle släppa. ”Älskade lilla flicka, var har du varit?” Hon grät, jag grät, och Justin kom och la sina armar över både mig och Adriana. ”Jag vet inte mamma. Mannen som tog bort mig från stranden sa inget, han satte bara en ögonbindel på mig. Och sedan släppte han av mig. Jag fryser.” Hon huttrade hela hon. Justin bar upp henne och vi gick in alla tillsammans.

Efter flera timmar av pappersarbete, mellan mig och polisen så gjorde jag och Justin en anmälan tillsammans. Personen som hade gjort detta skulle få sitt straff. Alla lämnade oss, utom Justin. ”Vill du sova här?” Adriana hade redan somnat i soffan. Så jag bar upp henne, och Justin lämnade inte min sida. ”Om jag får.” ”Jag skulle inte fråga annars. Jag vill inte vara själv.” När jag hade lagt ned Adriana i sin säng stod jag och tittade på henne en stund, och kände strax efter det två händer på min mage och hur någon höll om mig, vilket var det enda jag egentligen behövde.

När vi hade bäddat ned oss la han sig tätt bakom mig och placerade sin hand runt mig. Jag varken orkade eller ville säga emot honom, jag ville ha honom så nära mig det gick. Han gav mig trygghet, precis som att han kunde ta bort all smärta jag någonsin känt. Han kysste mig i nacken, vilket jag trodde bara skulle hända en gång, men en gång blev till två gånger och vidare upp över min kind. Jag vred mitt huvud mot honom för att fråga vad han gjorde, men innan jag hann pressade han sina läppar mot mina, i en het och passionerad kyss. Ingen annan kroppsdel rörde sig, mer än våra läppar, vi låg helt stilla.

Jag vaknade alldelens kallsvettig under natten, och insåg att jag säkerligen hade drömt en mardröm. Justin låg fortfarande bredvid mig, men han hade vänt sig åt andra hållet. Så jag kunde utan att väcka honom, kliva upp ur sängen. Ett besök på toaletten, och lite kalltvatten i mitt ansikte, gjorde så att jag blev lite pigg. Jag satte mig ned på golvet och direkt då jag slappnade av, började jag gråta. Jag vet inte hur länge jag satt där inne, men det var nog ett tag. Dörren till badrummet öppnades och Justin kom in, han satte sig ned bredvid mig, och la sin ena arm om mig samtidigt som han drog mig mot sig. ”Allt kommer bli bra, jag lämnar er inte.” ”Varför lovar du massa saker du inte kan hålla? Vi är inte tillsammans, du lever ett nytt liv med Selena.” Jag krånglade mig ur hans grepp och tittade på honom. Han grät, utan att jag märkte det, så jag torkade bort hans tårar, som bara blev fler och fler. ”Hon får säga vad hon vill, Adriana är mitt liv, och jag kommer vara här tills du kastar ut mig.”

Det är precis sådana saker man vill höra från någon man älskar. Att den aldrig kommer lämna en, men jag vet att han är här för hennes skull, och inte för min. Jag gick och la mig igen, utan att ens säga något till honom. Jag ville att han skulle komma efter mig, och fråga mig vad det var, varför jag gick. ”Gumman, vad är det?” Han gjorde det jag hoppades på, plus att han la sig bakom mig igen. ”Jag vill att du ska älska mig, precis lika mycket som jag älskar dig. Och tro mig, det är mycket.” Jag grät igen. Frågan är bara, varför ska allt hända mig, och på en gång? ”Hur kan du älska en människa som gång på gång sårar dig?” Han strök mig över armen och pussade mig på kinden. ”För att jag aldrig har varit lyckligare, än vad jag var med den människan.”

På morgonen när jag vaknade låg inte Justin bredvid mig. Så jag drog på mig morgonrocken och gick in i Adrianas rum, hon var inte heller där. Paniken, visst den fanns, men jag kände på mig att Justin hade henne, så att hon var i säkra händer, men man vet aldrig. En sak är säker i alla fall, jag tänker aldrig mer gå ut med Adriana, och släppa blicken från henne. När jag kom ned i vardagsrummet satt Justin i soffan med Adriana i knä. Hon sov dock. ”God morgon.” Han flyttade henne så att han kunde resa på sig, och tillsammans gick vi in i köket. ”Vill du ha te?” Han nickade och drog in mig i sin famn. ”Jag älskar dig, du vet det va?” ”Snälla, gör inte detta svårare än vad det redan är.”

Vi gick och satte oss i soffan där Adriana låg, och han drog återigen in mig i sin famn, han satt och höll om mig. ”Jag vet inte vad jag skulle göra utan er två.” Hur mycket jag än ville flytta på mig, be honom sluta säga sådana saker, eller bara vara allmänt underbar mot mig, kunde jag inte. Jag ville att han skulle vara otrevlig, det var mycket lättare att inte tycka om honom då. ”Det som hände igår kväll, får aldrig mer hända. Du har Selena, varför gjorde du det?” Han släppte greppet han hade om mig, och jag passade på att flytta mig till fåtöljen som stod bredvid soffan. ”Jag vet inte varför jag gjorde det, men jag kommer aldrig ångra det.” Mitt te hade redan kallnat, så det var ingen idé att dricka det, då jag inte tål smaken av kallt te.

Liam kom hem på förmiddagen, han visste inte om att Adriana hade kommit hem, så när han fick syn på henne blev det rena kramkalaset. ”Lillasyster.” Han ropade och dem sprang mot varandra. Även om jag flera gånger har sagt åt Liam att han inte ska bära omkring på Adriana, så var det ett acceptabelt tillfälle. ”Liiiam, jag har saknat dig.” Både jag och Justin stod och kollade på dem två som verkligen kramade och visade varandra deras kärlek. ”Jag har saknat dig också. Jag trodde att jag aldrig mer skulle få se dig.” Mr. Saltzman, Toms pappa, stod kvar i dörren, så jag gick ut till honom. ”Har allt gått bra?” Han log lite halvhjärtat, och skakade på huvudet. ”Liam hade lite problem med att somna, och det kan jag väl förstå. Hur är det med Adriana?” Jag gillar honom, han bryr sig alltid. Han är stark som kan ta hand om tre barn själv, hans fru dog för några år sedan. ”Allt är bra med henne, det är skönt att hon är hemma. Det var rena mardrömmen.” Han nickade instämmande. ”Det förstår jag.”

”Vart tog pappa vägen?” Adriana kom gåendes in i köket och märkte att Justin hade försvunnit. ”Han åkte till godisaffären.” Hon sken upp i hela ansiktet, och ju mer hon ler ju mer liknar hon Justin. Vi skulle ha en hemmadag, med massa gott och många filmer. Så han fick åka. ”Ska vi mysa, alla?” Hon undrade säkert om Justin skulle vara kvar, eftersom att det inte är speciellt vanligt att han är med oss när vi har myskvällar. ”Ja, alla. Inklusive din pappa.” Hon sprang iväg med ett ännu större leende på läpparna än innan. När jag hade poppat klart popcorna gick jag ut till både Liam och Adriana som satt i vardagsrummet. ”Här har ni ungar.” Jag ställde ned den mellan dem, så att dem slapp sträcka på sig.

Justin hade vart borta ett bra tag, så jag började bli orolig, eller så hade han bara struntat i att höra av sig om han fick förhinder. Vilket absolut inte skulle förvåna mig. Det spelar ingen roll om han sårar mig, det har jag lärt mig leva med, men när det kommer till Adriana, så skulle jag kunna döda honom. Det sista jag vill, är att Adriana ska hata sin pappa. Det finns så många andra som gör det. Det ringde på dörren, och på senare dagar har ingen av barnen varit speciellt intresserade av den, som dem var förut, vilket jag inte vet varför. ”Selena, vad gör du här?” Hon klev in i min hall, oinbjuden. Vilket är det värsta jag vet. ”Är Justin här?” Jag himlade bara med ögonen och kollade på henne. ”Nej, såg du hans bil utanför eller?” ”Nej. Men jag tänkte han hade gömt den.” Jag började skratta, var hon så patetisk? ”Han är inte här, så du kan gå.” ”Tror jag stannar, han kommer nog snart.”

Liam hade sin första skolavslutning igår, och jag kan inte bli mer stolt. Hans fröken säger att han ligger bra till i alla ämnen och att han utvecklas för varje dag, vilket är någon varje mamma vill höra. Det har nu gått flera månader sedan jag och Justin hade vårt första riktiga samtal, utan massa bråk inblandat. Vi har försökt hålla kontakten så mycket som möjligt, utan att Selena ska ha fått reda på något, men vi lyckades inte speciellt bra då hon snokade igenom Justins mobil. Jag fick mig en utskällning och Justin klev tillbaka över på hennes sida. Nu var det ett tag sedan vi pratade med varandra, händer någon gång då Adriana vill prata med honom.

”Ska vi åka till stranden idag?” Både Liam och Adriana satt framför tv:n med frukosten, och nickade på huvudet istället för att svara mig med munnen. Jag gick till tvättstugan för att packa ned handdukar och ta fram deras badkläder. Liam hade ett par shorts han hade fått från Justin, efter en resa han gjorde till Hawaii, så ni kan ju lista ut att shortsen är av Hawaii stuket. När allt var nerpackat och vi alla var ombytta gick vi ut i bilen, och jag hjälpte Adriana in, och spände fast henne. På stranden var det inte så mycket folk som jag trodde att det skulle vara, med tanke på att skolorna hade slutat och det var varmt ute.

”Har inte du varit tillsammans med Justin Bieber?” En liten tjej kom fram till mig då jag låg på handduken och kollade på Adriana som lekte i sanden vid vattenbrynet. ”Jo, det har jag.” Hon var jätte söt den där lilla tjejen. ”Kan jag få din autograf?” Att fortfarande folk känner igen mig, och faktiskt vill ha min autograf är otroligt. ”Självklart.” Hon sträckte över ett papper och en penna till mig, som jag snabbt skrev ned mitt namn på. När hon fick tillbaka det, hände det en kamera på hennes ena arm. ”Vill du ha en bild också?” Hon log, med hela ansiktet, och nickade med huvudet. Jag knäppte en bild på oss båda, och den lilla flickan sprang tillbaka till sin mamma.

Liam träffade på Tom på stranden, sin klasskamrat, och dem två lekte i vattnet tillsammans. Jag vände bort blicken i två sekunder, vilket man inte ska göra, men jag trodde att det var okej. När jag kollade ned mot sandslottet som Adriana hade byggt var inte hon där. Paniken växte i mig och jag rusade ned till vattnet. ”Har du sett den lilla flickan som var här nyss?” Det var en äldre dam som hade sin solstol alldelens bredvid platsen där Adriana hade setat. ”Hon gick med en svartklädd man här ifrån för kanske två minuter sedan.” Eftersom att Justin inte befinner sig i Atlanta kunde det inte ha varit han.

Klockan tickade och paniken växte. Jag pratade med Toms mamma och pappa, jag berättade vad det var som hade hänt, så dem lovade att dem skulle ta med sig Liam hem. Jag sprang omkring på stranden och såg inte en enda liten ledtråd om vart hon kunde vara någonstans. Jag ringde polisen och förklarade vem jag var, samt vem som var hennes pappa, så dem skulle komma så fort som möjligt. Jag kände mig misslyckad som mamma, riktigt misslyckad. Jag plockade upp min mobil och skrev ett meddelande till Justin. Vi hade en speciell kod vi använde vid akuta fall, och detta var akut, så han ringde upp mig på en gång.

”Jag är mitt i en konsert, vad är det?” Han lät sur, irriterad, och arg. Vilket fick mig att börja gråta, hysteriskt. ”Adriana är borta.” Var det enda jag fick fram. ”Vadå borta? Vad menar du?” ”HON ÄR KIDNAPPAD.” Skrek jag rakt ut. Polisen dök upp, så jag sprang och mötte dem. ”Hur ser den lilla flickan ut?” Justin var fortfarande med i telefonen, och jag hörde hur hans panik steg, då han pratade med sin mamma och Scooter. ”Hon är tre år gammal, svarar till namnet Adriana, långt mörkt hår, klarblåa ögon. Hon hade en blå och vit randig baddräckt på sig.” Polisen skrev upp allt jag sa. ”Clar, hör du mig?” Justin var tillbaka och pratade med mig. ”Ja.” ”Jag kommer hem så fort jag kan. Jag är i Tyskland just nu, men jag kommer.” Polisen kom tillbaka från sin bil, då han hade ropat ut till alla andra bilar i området. ”Vem var det du pratade med?” ”Adrianas pappa.”

Jag kunde inte sitta still längre. Polisen hade bett mig åka hem, och stanna inne. Efter en timme hemma själv kom det en polis och en psykolog som höll mig sällskap. Mr. Brastman, polisen som var med mig vandrade omkring hemma hos mig. ”Har du ett kort på henne som jag kan få?” På väggen i vardagsrummet satt det ett nytaget kort på henne, så jag plockade ned det och tog ut det ur ramen. Han skickade ut en efterlysning på henne. Jag trodde aldrig att saker och ting gick så fort för dem, men det kanske berodde på att hon inte var vem som helst. Hon var dotter till världens mest eftertraktade man.

Mamma kom hem till mig så fort jag fick ringa henne. ”Lilla gumman, vad är det som har hänt?” Hon kramade om mig och strök mig över ryggen. Samtidigt som jag grät, tårarna bara sprutade på mig. Jag visste inte vad jag skulle göra, eller vad jag kunde göra för att hjälpa till. Det enda jag egentligen ville var att ha hem min lilla flicka, hel och oskadd. Mamma gick med mig ut på altanen, och för första gången på länge fick jag sitta i hennes knä. Hon försökte lugna ned mig hela tiden, och jag förstå inte hur min mamma kunde hålla tårarna inne, eller hur hon kunde vara så lugn.

Liam skulle sova kvar hemma hos Tom. Han visste vad det var som hade hänt, och han kunde, även om han var liten, förstå att jag verkligen inte var speciellt bra sällskap, och jag skulle bara göra honom orolig. Han skulle ha det bättre hemma hos Tom. Min mobil plingade till. ”Jag är hemma om några timmar, kliver på planet nu. Jag älskar dig, ses snart.” Justin vet exakt vad det är jag behöver höra, och när han behöver säga det. Jag älskar honom, och jag älskar honom för att han älskar vår dotter. ”Justin är på väg hem från Tyskland.” Jag satt fortfarande i mammas knä, men stirrade bara ut i tomma intet. Jag måste ha somnat i mammas famn för jag vaknade i min egen säng, och det var mycket mörkare ute än vad det var förra gången jag kollade ut.

När jag gick ned för trappen hörde jag tre röster jag kände igen från köket, Mr. Brastman, mamma och Justin. Alla tre vände sig om när dem hörde hur sista trappsteget knarrade till, ett av dem få felen som finns i detta hus. Justin reste sig från stolen och sprang fram till mig, samtidigt som han placerade sina händer runt min nacke och trycka min kropp mot hans. ”Gumman, jag är här nu. Vi ska hitta vår ängel.” Han pussade mig överallt, utom där jag verkligen ville ha hans läppar, men att bara få känna hans närhet gjorde mig lite lugnare än vad jag var. Hans strykningar över min rygg, och hur han tryckte mig närmare sig.

Vi satt alla i köket och vi hörde hur Mr. Brastman’s walki-talki gav ifrån sig massa meningslösa ord, från folk som var ute och försökte leta reda på Adriana. ”Hon hade bara baddräckt på sig, hon kommer frysa ihjäl.” Jag satt med benen över Justins ben och han strök mina lår hela tiden. ”Hon kommer klara sig, hon är snart hemma.” Pattie stormade in i huset då hon åkte med Scooter och alla andra, Justin hade tagit sin bil och körde själv, som en dåre. ”Hur går det?” Det lät som att hon hade sprungit ett maraton. ”Åt helvete.” Vad skulle jag annars svara? Mr. Brastman kom tillbaka in i köket och fyllde på sin mugg med kaffe då hans kollega ropade på honom i walki-talkin. ”Vi har hittat henne.”

Hur tror ni att det går? Lever hon, är hon skadad? Vad tror ni??
Ge mig massor av kommentarer, så kanske det kommer ett till kapitel ikväll. :)
Man vet ju aldrig med mig. ^^

Jag förstår inte varför Selena beter sig som en liten flicka, som aldrig får som hon vill. När vi hade ätit klart frukosten hjälpte jag till att plocka undan. ”Jag går tillbaka, till henne, hon som har humörsvängningar. Vi syns i lobbyn om en timme då?” Clarissa såg riktigt road ut, vilket jag förstår att hon är. Med tanke på att hon säkert anser att jag får skylla mig själv. Hon hade aldrig betett sig såhär mot mig. Adriana kom springandes från soffan precis innan jag skulle stänga dörren. ”Ses vi sen?” Jag hukade mig ned till hennes nivå. ”Ja, ni ska följa med mig på en intervju.” Ett leende spred sig på hennes läppar och hon kramade om mig.

När jag kom tillbaka till mitt rum höll Selena på att klä på sig efter en dusch, så hon stod i enbart underkläder. Hon är vacker, men hon har ett humör som inte går att mätas med någon annan. ”Baby, varför blir du alltid så svartsjuk när Clar är i närheten? Jag älskar dig.” Jag placerade mina händer på hennes höfter och la mitt huvud på hennes axel, så att jag kunde titta på henne genom spegeln. ”För att jag vet att du älskar henne, jag är livrädd att du ska lämna mig för henne igen.” Jag suckade och släppte taget om henne. ”Ge dig nu, vem är det jag har lämnat för vem varje gång?” Hon vände sig mot mig, och drog ett linne över huvudet. Jag höll på att byta kläder precis när hon kom emot mig, och utan att jag hann reagera pressade hon sina läppar mot mina.

”Varför ska hon med?” Vi kom ned i lobbyn och Selena fick genast syn på Clarissa. Och jag hade redan förklarat för henne att jag ville ha med dem, hon fick acceptera det, just därför valde jag att inte svara. Adriana stod med ryggen mot mig, så jag smög fram och lyfte upp henne i lyften, hon skrattade så mycket så hon började grina. ”Du vet att pappa älskar dig va?” Hon skakade på huvudet och pussade mig på näsan. Clarissa stod och pratade med min mamma, så jag bar omkring på Adriana så länge hon ville det. ”Vi har kungligheter med oss, ser jag.” Kenny kom fram till Adriana, och bugade sig ned. Hon tittade konstigt på Kenny samtidigt som hon skrattade. ”Då tycker jag du kan göra som jag säger. Jag är törstig.” Kenny sprang iväg, och kom tillbaka med en Fanta åt henne. ”Så där fort har det aldrig gått när jag har bett dig om något.” ”Jag är bättre än dig, pappa.”

Som vanligt när man besöker New York måste man även besöka Ryan Secret, och det är dit vi ska. För att det inte skulle bli bråk mellan Selena och Clarissa valde jag att åka med Selena, och mamma tog med sig Clarissa och Adriana i sin bil. Hon satt tyst hela resan, hon tittade inte ens på mig. Utåt sett är det Selena jag älskar, och jag gör faktiskt det, men direkt vi kommer innanför dörrarna där ingen annan kan se oss, så försvinner allt. Jag kommer aldrig älska henne lika mycket som jag faktiskt älskar Clarissa. Jag funderar ibland på varför jag lämnade henne, det gör säkert hon med. Hon ser helt krossad ut, och allt beror på mig, mig och mitt idiotiska beteende.

”Välkommen tillbaka Justin. Så hur är det med dig, sedan sist du var här?” Ryan öppnar inte våra samtal med att presentera mig längre, och det är ingenting som stör mig, för alla vet redan vem jag är. ”Det är hur bra som helst med mig.” Jag vände blicken ut mot Adriana som lekte på golvet tillsammans med Kenny. Ryan följde nog min blick. ”Ser att du har din dotter med dig. Vill du ta in henne?” Utan att svara honom resta jag mig upp och gick ut från studion. ”Adriana, vill du följa med?” Hon nickade och gick med mig in, så satte jag henne i mitt knä. ”Hej Adriana, mitt namn är Ryan. Hur mår du idag?” Hon var flitig, det var som att hon inte gjort annat. ”Hej Ryan, jag mår bra. Hur mår du?” Han började skratta, var nog inte alls med på att hon skulle vara så duktig på att prata. ”Jag mår bra, nu när du är här.”

Många av frågorna var riktade till Adriana, så jag passade på att kolla ut på Clarissa som hela tiden satt och tittade på oss. Hon såg stolt ut, och hon var så vacker. Jag måste verkligen få det ur mitt huvud, jag kan inte kolla på henne på det sättet, men jag kan inte hindra mig själv. Hon är vacker, hur hon är klär eller beter sig. ”Adriana, är du stolt över din pappa?” Hon vred på huvudet och kollade på mig. ”Ja, och kommer alltid vara.” Hon kan få vilken själ som helst att fälla en tår, vilket hon lyckades med. Jag pussade henne på kinden och fnissade till. När intervjun var klar åkte vi tillbaka till hotellet, Selena skulle iväg på något möte angående hennes kommande turné. Vilket inte störde mig, då jag skulle få mer tid med Clarissa och Adriana.

”Vill du äta middag med mig ikväll?” Jag hade ingen aning om vad Clarissa skulle svara, men jag chansade. Jag ville verkligen att hon skulle säga ja. Även om jag ska lägga min tid på Adriana, så ska jag även lägga lite av den på Clar, jag vill ha en bra relation med henne. ”Det ska väl inte skada. Här på hotellet?” ”Ja, mamma kan säkert ta Adriana om du vill?” Hon nickade och gick in på sitt rum. Jag skulle komma till henne när jag hade duschat och gjort mig klar. Jag slängde mig på sängen när jag kom in i mitt rum, en intervju och jag var medvetslös. Duschen lockade fruktansvärt mycket, så jag hoppade in i den.

”Pappa, kan inte du läsa för mig?” Adriana öppnade dörren med en bok i handen, Askungen. ”Klart jag kan, sötnosen.” Mamma skulle lägga Adriana inne på Clarissas hotellrum så att Clar slapp bära över henne till sig, när vi hade ätit klart. Hon hade redan borstat tänderna och hade pyjamas på sig. ”Mamma håller på och klär på sig.” Hon pekade mot badrummet så vi gick in i sovrummet och Adriana hoppade i sängen. Precis när jag skulle börja läsa knackade det på dörren. ”Ligg kvar, så kommer jag.” Utanför dörren stod mamma, så jag släppte in henne. ”Är du verkligen säker på detta? Ge henne inga falska förhoppningar. Du vet att hon är krossad nog.” Mamma har alltid rätt, och även så denna gång. ”Jag ska inte.” Jag gick tillbaka till Adriana och mamma smet in i köket.

”Är du klar?” Jag hade precis läst klart boken för Adriana då Clar kom in i sovrummet. Hon var lika vacker som hon alltid brukar vara, en vit kort klänning. ”Japp, det är jag.” När jag hade rest på mig, gick jag runt och pussade Adriana i pannan. ”God natt min ängel, jag älskar dig.” ”God natt pappa, jag älskar dig.” Jag lämnade rummet och mamma gick in. ”Ha så kul nu, ungdomar.” Hon försökte låta som hon anser att vi ungdomar låter. Vilket fick både mig och Clarissa att bryta ut i skratt. ”Ska vi gå?” Hon krokade i sin arm i min och vi lämnade hotellrummet. Hela vägen till restaurangen var det tyst mellan oss, men det kändes helt okej. Vi hade mycket att prata om egentligen, men det kändes som att det fanns mer i luften.

Vi hamnade vid ett bord långt in i restaurangen och lite avskilt, vilket jag bad om när jag bokade. Jag visste att det skulle vara folk där, och dem skulle bli grymt förvånade, eftersom att jag dök upp med en annan tjej än Selena. När vi hade beställt mat och fått vår dricka satt vi och pratade. ”Varför tycker inte Selena om Adriana? Är det något som jag har missat?” Hon tittade bekymrat på mig, och la huvudet på sned. ”Jag vet inte, kanske för att jag försökte ge Adriana så mycket tid jag kunde dem första gångerna hon var med mig. Sedan började hon ställa massa krav på mig, och feg som jag är, kunde jag inte säga nej till Selena.” ”Det borde du göra, hon ska inte förstöra din relation med Adriana. Tänk på det tills nästa gång.”

Blir nog bara ett kapitel imorgon, måste skriva ikapp lite, och hitta bilder. :) men jag tror ni klarar er.

I LOVE U, kommentera.

Att känna sig lurad och bedragen är något jag gör varje dag, och har gjort det ända sedan Justin lämnade mig. Han hade ändå gett mig något betydelsefullt som hans släkt ring, han fick tillbaka den innan han gick. Jag ångrar inga val jag har gjort i livet, för hade jag inte gjort dem, hade jag inte suttit här nu med två underbara barn. Jag vaknar varje morgon för deras skull, och försöker ge dem allt jag kan, kärlek är något jag överöser dem med. Vi är nu inne i mitten av januari och jag trivs med vardagen. Nyårsafton spenderade jag med mamma, Liam och Adriana. Vi hade riktigt mysigt med massa ost och kex, samt godis. Vi var riktigt onyttiga, och det får man vara ibland.

”Jag älskar dig.” Adriana satt i mitt knä i soffan och gosade ned sig i filten som fanns där. ”Mamma älskar dig med, och dig.” Liam satt bredvid oss, och lutade sig mot mig. Båda två somnade ganska på en gång då dem hade lagt ned huvudet på varsin kudde, mina två änglar börjar bli stora båda två. När jag hade gått och lagt mig plingade min mobil till och jag fick ett sms från Justin, det var ett tag sedan jag hörde något från honom. ”Jag befinner mig i New York, och ska ha några konserter. Hälsa Adriana när hon vaknar att jag älskar henne.” Visst han har inte hört av sig på länge, men jag kan inte bli annat än glad när han faktiskt visar att han älskar henne. Jag vet att han gör det innerst inne, han har bara väldigt svårt att bevisa det ibland. Jag orkade inte svara honom, så det fick vara.

På morgonen när jag vaknade drog jag på mig en morgonrock och gick ned för att göra frukost åt Liam, som jag strax där efter skulle väcka. Skola, och det är inget som han tycker om. Det är tråkigt att han inte gör det, med tanke på att han har många år kvar. Han gillar sina vänner, men inte lektionerna och alla läxor. ”Liam gubben. Dags att vakna.” Han började röra på sig lite, men gjorde inga täcken på att han faktiskt ville kliva upp. Det är ungefär så varje morgon ser ut för oss. Han kliver inte upp, och jag tjatar. ”Liam. Ge dig nu.” Täcket han hade på sig, drog jag sakta av honom, så att han började frysa lite. Det brukar alltid hjälpa. Efter 5 minuter var han uppe, och började klä på sig.

”Ha så kul i skolan nu.” Han suckade, och tog sin väska för att sedan lämna huset. Bussen skulle komma vilken sekund som helst. Jag brukar alltid stå i fönstret och kolla på honom då han går mot busshållsplatsen. Klockan började närma sig 8 och Adriana hade fortfarande inte vaknat, vilket brukar vara ovanligt. Hon brukar vara den som väcker mig på morgonen. Hennes dörr var stängd, så jag öppnade den försiktigt. Där inne låg och hon sov, som den lilla ängel hon faktiskt är. Jag satte mig på sidan av sängen och strök henne över kinden. Efter ett tag slog hon upp sina klarblåa ögon och tittade på mig. ”Mamma.” Hon satte sig upp och kramade om mig. ”Jag ska hälsa från pappa att han älskar dig.” Hon kollade oroligt på mig. ”Han skrev till mig igår, när du hade somnat.” En tår rann ned för hennes kind. ”Jag saknar faktiskt honom.”

När klockan började närma sig halv 10 hade vi båda ätit frukost, vi satte oss framför tv:n och kollade på barnprogram. ”Får jag ringa pappa?” Det är första gången på länge som hon frågar något sådant, och hon vet att hon aldrig behöver fråga, jag skulle aldrig hindra henne från att träffa eller prata med honom, om han inte skulle ha skadat henne. ”Klart du får.” Jag gick för att hämta min mobil, och det gick några signaler innan han svarade, och det lät som att han sov. ”Oj, väckte jag dig?” Han hostade till, vilket besvarade min fråga. ”Jo, var det något speciellt?” Jag suckade till, samma gamla Justin tänkte jag för mig själv. ”Ja, din dotter vill prata med dig, om du har tid?” Det började prassla i mobilen, så jag hade ingen aning om vad han höll på med.

”Pappa, jag saknar dig.” Jag såg på Adriana att hon blev glad av att höra hans röst, samtidigt som hon blev ledsen. Det syntes verkligen att hon saknade honom, och det kan jag förstå, med tanke på att det var ett tag sedan dem träffade varandra. ”När kommer du hem?” Jag ville inte lyssna på hennes samtal, så jag gick ut i köket för att plocka ur diskmaskinen, den jag inte har använt många gånger sedan jag flyttade hit. Precis när jag var klar med det kom Adriana in med telefonen sträckt mot mig. ”Pappa vill prata med dig.” Jag tog emot telefonen. ”Japp.” För en gångs skull kände jag mig trevlig. Jag vet inte varför, kan ha varit för att Adriana stod bredvid mig.

”När jag kommer hem, kan inte vi åka till mormor och morfar då? Dem saknar Adriana och Liam, och julen blev ju inte så bra.” Det sista sa han ganska tyst, då han själv orsakade allt som hände på julen. Jag överreagerade inte, vilket många verkade tycka. Jag sa bara det andra skulle ha sagt för längesedan. ”Ska Selena med eller?” Han suckade högt och tydligt, precis som han alltid brukade göra förut. ”Nej, det ska hon inte.” Svarade han bara kallt tillbaka. ”Okej, men vi kan prata mer när du kommer tillbaka.” ”Det kan vi göra.” För första gången på länge, hade vi en normal konversation. Det brukar inte hända ofta, men när det väl gör det känner jag mig glad efteråt.

”Kan inte vi baka något, mamma?” Jag och Adriana hade precis ätit, så jag höll på att städa undan i köket när hon kom tillbaka. Samma blick som Justin alltid använde mot mig hade han gett henne, vilket var lite irriterande, då jag visste från början att inte kunde säga nej till. ”Vad sägs som bullar?” Hon nickade hysterisk på huvudet och hämtade sin stol, så att hon kunde stå vid diskbänken. ”Ha i det där nu.” Jag hade redan mätt upp mjölet, så att hon bara kunde slå i det i skålen. Hon fortsatte med allt annat jag pekade på, och det slutade med att hela hon var full i mjöl. När vi hade degen på jäsning, torkade jag av diskbänken, och diskade upp alla verktyg vi hade använt.

”Kom hit nu då, så ska vi kavla ut degen.” Adriana kom springandes i full fart, vilket ofta resulterar i att hon halkar på golvet och sätter sig på rumpan, men inte denna gång. När hon hade klättrat upp på stolen så hjälpte jag henne med kaveln. Det slutade dock med att jag fick fortsätta och att hon tröttnade. När sista plåten var i ugnen kom Liam hem, och som vanligt smäller han igen dörren, så det finns ingen som inte skulle höra honom. ”Bakar du?” Han kom in i köket och placerade en lapp på bordet. ”Ja, din syster ville det, men hon tröttnade.” Han skrattade till. ”Som vanligt.”

Både Liam och Adriana satt vid köksbordet och tryckte i sig både bullar och saft för en hel armé. Ska man ha sig en bulle får man allt skynda sig, innan dem tar slut. Det brukar vara så, men denna gång hade jag gjort allt för många för att dem skulle orka äta upp alla själva. Så jag hann få i mig i alla fall en. Liam hade en hel hög med läxor, han skulle både läsa och göra lite tal i matteboken. Så när han hade fikat klart sprang han till sitt rum och hämtade en penna. Han började själv med matten, och det gick hur bra som helst. Sedan läste han högt för mig, vilket också gick bra. Jag fyllde i lappen om att han hade gjort läsläxan.

Lappen han placerade på bordet då han kom hem, handlade om en liten skolresa. Skolan skulle betala en resa till New York för klassen, dem skulle få besöka Madam Tussauds, för att dem höll på att tillverka massa olika saker i vax samt lera i skolan. Det enda lappen egentligen ville säga var väl att vi föräldrar skulle skriva under. Jag tvekade faktiskt lite innan jag gjorde det. Jag kom på en idé om att jag och Adriana kunde åka och hälsa på Justin samtidigt, eller ja, hon skulle hälsa på honom, medan jag skulle göra annat. Resan skulle avgå redan 3 dagar efter, vilket irriterade mig lite, man skickar inte ut ett sådant meddelande så kort före.

Kommentera! =)

Det såg ut som att Selena ville slå mig, och det vore väldigt dumt av henne med tanke på att jag befann mig på hemmaplan och att hon skulle åka ut med huvudet före. Att jag ens släppte in henne, borde ha gjort henne överlycklig, men tydligen ville hon ha en fight också. ”Jag pratar med dig, varför svarar du mig inte?” Selenas tänder gnisslade, så ni kan ju bara tänka er hur arg hon var. ”Jag vill inte att du träffar henne mer, du får välja. Mig eller Clarissa.” Hon pratade direkt till Justin, och hans haka slog i golvet, precis som en tecknad serie. Jag kunde inte annat än skratta. ”Du behöver inte välja Justin, jag gör det åt dig. Kan ni två vara snälla och lämna mitt hem.” Han kollade upp på mig, han skulle precis säga något när hon tog tag i hans arm.

”Släpp mig och det är nu.” Hon stannade till och släppte motvilligt honom, samtidigt som hon kollade på honom och han på mig. ”Vi har ett barn tillsammans, du kan inte göra såhär mot mig.” Han höjde rösten åt mig, och han vet mycket väl vad jag tycker om det. ”Du har visat för bra att du inte kan ta hand om henne. Så jag gör både henne och mig en tjänst.” Jag vände mig om och fortsatte diska, samtidigt som jag hörde Selena och Justin stå och viska bakom mig. ”Vad menar du med det?” Jag vände mig hastigt om och vatten stänkte överallt. ”Samma kväll som du kom hem med Adriana, vaknade hon och berättade en hel del om vad ni hade gjort. Tråkigt varade inte historien speciellt länge, eftersom att hennes pappa hellre spenderade tid tillsammans med den nya slampan till flickvän. Och nej, försök inte ens ge dig på mig.” Det sista var menande till Selena, och hon fattade vinken på en gång. ”Så var snälla och gå här ifrån, innan jag personligen kastar ut er båda.”

När dem två var halvvägs ut i hallen kom Pattie gåendes. ”Vart ska ni?” Justin sneglade på mig, och det såg ut som att han funderade ett tag, sedan kom chocken. ”Du kan ju ta och fråga Clarissa.” Selena satte på sig skorna och tog sin jacka. Pattie vände sig om och kollade på mig. ”Jag vill inte ha dem här, så jag gör mig av med dem.” Hon blev förvånad. ”Varför? Vad har hänt?” Jag kastade iväg diskborsten som jag hade i handen och gick fram så att jag stod med dem. ”Det var på tiden att någon talade om för Justin hur han ska agera runt sin dotter, eftersom att ingen annan har gjort det. Adriana grät när hon kom hem sist, för att idioten där inte var med henne på hela veckan. Varför kan inte du stå upp och tala om för Justin att han har satt henne till världen och får därefter ta hand om henne? Och du som farmor till henne kanske skulle förstå att hon vill ha sin tid med sin pappa.” Jeremy kom och ställde sig bredvid mig, och jag såg på honom att han var irriterad, men jag kunde inte se om det var på mig, eller någon annan. ”Så nu har jag sagt till henne att hon får välja själv om hon vill åka till Justin något mer, och så vitt jag gissar har jag svårt att tro att hon kommer göra det. Och allt är hans eget fel. Hade han inte valt att spendera tiden med henne där, så hade detta aldrig hänt. Nu, gå här ifrån.”

Både Justin och Selena lämnade huset med en smäll efter sig, vilket jag faktiskt inte brydde mig ett dugg i. Som vanligt fick jag ta reda på röran efter honom. Adriana kom gåendes och fick syn på oss i hallen. ”Vart är pappa?” Vad säger man till sin tre årig dotter? Att han valde någon annan över henne. ”Han gick.” Var det enda jag kunde komma på, dumt av mig. Men jag får skylla mig själv. Hon började gråta, och Pattie skulle precis lyfta upp henne då hon sprang fram till mig. Jag lyfte upp henne och vi gick tillsammans upp till mitt sovrum. Vi kramades ett tag, och hon fick gråta ut. Det kändes som att det var mycket mer hon grät över än just att Justin gick. ”Är det något du inte berättar för mig?” Hon kollade upp från att ha haft sitt huvud på min axel ett tag, men hon kollade mig inte i ögonen utan vek ned blicken, så jag förstod på en gång att jag hade hittat en öm punkt.

”Jag hörde Selena säga flera gånger att hon inte gillade att jag var med, plus att hon försökte bestämma över mig. Pappa gjorde inget för att hindra henne, så därför tog farmor mig.” Ilskan kokade inom mig, och jag kunde inte hejda mig själv. Jag gick ned med Adriana och mamma tog emot henne. ”Vart ska du?” Ögonen växte på henne, och förvirringen spred sig i hennes blick. ”Jag ska använda dessa.” Sa jag och visade mina händer. ”På en viss Selena Gomez, nu får det vara slut på det här.” Innan hon hann stoppa mig hade jag kläder på mig och nycklarna till bilen i handen. Bilen gick raka vägen hem till Justin där jag visste att dem var. Han hade dock inte flyttat hemifrån än, för han nästan aldrig var hemma så tyckte han det var onödigt.

Ingen öppnade dörren när jag ringde på, så jag tog fram nycklarna jag snodde ur Patties väska. Väl inne kunde jag höra tv:n på, så stegen gick direkt mot vardagsrummet där båda två satt, dock i varsin ända på soffan, precis som att dem vore osams. Utan att hejda mig gick jag fram till Selena som såg riktigt chockad ut, och gav henne en sprucken läpp. Justin hann inte reagera fören jag gav honom en blick som sa typ, rör du dig, slår jag ihjäl dig. Han fattade vinken i alla fall och satt still. ”Vad fan gör du?” Hon försökte ställa sig upp, men jag knuffade hela tiden ned henne i soffan. ”Om du så mycket som säger ett enda ord till, om eller till min dotter, så kan jag lova dig att du kommer få skaffa förbannat mycket smink som ska dölja dina blåmärken. Är det uppfattat?” Justin hade rest på sig, och lyfte upp mig för att sedan släpa ut mig i köket.

”Vad är det som händer med dig? Vad håller du på med?” Han satte ned mig på en stol och ställde sig för så att jag inte skulle kunna resa på mig. Hans händer vilade på armstöden. ”Kan inte du försvara vår dotter lär ju någon göra det. Vet du hur mycket skit jag får ta från både Liam och Adriana för att det blev såhär mellan oss? Jag vet att du inte har något ansvar över Liam, men han sårades, och det är det som räknas. Och din egen dotter kan du inte ens stå upp för när det kommer till Selena. Varför? Tycker du att det är värt att låta din dotter växa upp utan pappa, precis som du gjorde? Jag trodde du skulle vara bättre än Jeremy, men tydligen inte.” Han tittade mig hela tiden i ögonen och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka, så jag lät dem rinna. Det är inte direkt första gången han har sett mig gråta. ”Jag vet inte varför jag beter mig såhär, jag älskar Adriana över allt annat på hela jorden, och jag skulle lätt kunna ta en kula för henne. Jag hör inte ihop med Selena, men jag vet att allt redan är förstört, så varför inte göra det lättare att hata mig? Jag tycker inte synd om mig själv, för jag förtjänar inte dig. Men jag kommer alltid älska dig.” Jag avbröt honom. ”Säg inte dem orden, du kan inte ens älska din egen dotter. Så nej, låt mig vara.” Jag gjorde en ansats till att ta mig upp, och jag lyckades. Selena såg vättskrämd ut när jag kom ut från köket. ”Uppfattade du vad jag sa?” Hon nickade. ”Bra.”

När jag kom tillbaka hem igen så satt alla i soffan i vardagsrummet, och barnen lekte med alla sina julklappar. Jeremy kom och mötte upp mig i hallen och drog med mig in i köket. ”Din mamma berättade vad du skulle göra. Ska jag ringa ambulansen, eller klarar dem det själva?” Han log lite, och det var skönt att veta att han inte var sur på mig, Justin är ändå hans son och jag skulle nog skydda mina barn in i det sista. ”Nejdå, men Selena kommer nog ha ont på läppen imorgon.” Han kramade om mig, en sådan Bieber kram som bara dem kan. Jag älskar Jeremy, han är egentligen den enda som alltid har funnits för mig, även om jag har betett mig som ett svin mot honom, han har alltid stannat. ”Han sa att han älskar mig.” Jag bröt ihop totalt, och Jeremy strök mig över ryggen.

Ni får ett till för att jag är så jävla glad över min nya design (ser ni den inte? tryck F5) och för att ni alla är så underbara och snälla. :)

1. Någon frågade mig om man någon gång får veta varför det återigen tog slut mellan Clar och Justin, och det har jag inget svar på. Jag kanske ger er en förklaring, eller så får ni helt enkelt leva utan en ^

2. Sen var det någon som frågade om man var tvungen att komma ihåg mycket från Del 1, och det kanske är bra om man skummar igenom dem lite. Ni behöver inte läsa varje ord, det kanske räcker om ni kollar igenom bilderna för att komma ihåg lite. 

3. Och den sista tyckte att dessa kapitel var lite nedstämda, och det kan jag hålla med om, men vad hade ni räknat med när Clar får stå ut med en idiot till Justin, och Selena som gör allt för att förstöra ännu mer?

Julaftons morgon och två hysteriska barn, tillsammans med en mamma som inte kan vara still en enda sekund. Mitt huvud höll på och falla isär, men det var lika bra att vänja sig, för det kommer komma tre barn till, och ännu fler vuxna som kommer göra allt för att jag och Justin ska prata med varandra, men det enda jag tänker prata med honom om är Adriana. Jag har inget mer att säga honom, och han har absolut inget att säga mig.

Den senaste månaden har varit lugn och harmonisk. Jag och Justin har inte pratat en enda gång sedan han lämnade Adriana, han har inte ens ringt henne, och det stör mig, men jag ska försöka hålla humöret uppe för Liam och Adrianas skull, dem förtjänar en bra jul, och det ska dem få. ”Clar, kan du komma och hjälpa mig att duka?” Mamma var i full gång med att försöka få ordning på maten, och jag är tacksam att hon kunde hjälpa mig med allt. Jag hade aldrig klarat det om inte hon varit med, med tanke på att Liam och Adriana höll på att riva hela huset. Det enda som saknades var att Liam skulle hänga sig i granen och kasta iväg kulorna. ”Kommer.” Jag höll på att placera alla julklapparna under granen, men släppte dem för att kunna hjälpa min mamma. Hon hade redan ställt fram alla tallrikar och sådant så det var bara för mig att placera ut dem.

Liam hörde hur det ringde på dörren och var först ute i hallen och öppnade dörren, det var Diane, Bruce, Pattie, Justin och Selena. Jag vet vad ni tänker nu, är jag dum i huvudet som har bjudit in henne. Nej, det är jag inte. Jag anser bara att ska jag kunna gå vidare så måste jag bete mig som en normal människa. Liam kastade sig i armarna på Justin, som egentligen inte gjorde så mycket för att hälsa på honom. Adriana ställde sig vid mina ben och sträckte upp armarna, så jag lyfte upp henne och gick mot hallen där alla stod och klädde av sig. ”Välkomna.” Pattie kom fram och gav mig en likadan kram som hon alltid har gjort, lika med Diane och Bruce. Jag tittade inte på varken Justin eller Selena. ”Mamma befinner sig i köket, om ni vill hälsa eller så får ni väl slå er ned någonstans.”

Jeremy, Jazmyn och Jaxon kom inte långt efter dem andra, och Liam blev överlycklig. Dem spenderade tiden uppe på Liams rum, och jag kunde höra hur dem skrattade tillsammans, vilket var längesedan. Adriana satt fortfarande på min höft, även om hon började bli stor och tyngre än innan, så var hon trygg här. Hon ville egentligen inte att varken Justin eller Selena skulle komma. Jag stod i köket själv med Adriana och höll på med det sista som skulle fram, vilket var alla bestick till allt småplock. Jag hörde steg bakom mig, men orkade inte bry mig, för jag förstod på en gång att det var Justin, eftersom att personen inte sa något. När jag vände mig om och Adriana fick syn på honom ville hon ned från mig, och hon sprang förbi honom i dörren. ”Vi ska prata med varandra sen. Det handlar om Adriana.” Han tittade efter Adriana och vidare upp på mig, utan att säga något.

Maten var god och sällskapet var trevligt, även om jag hade två gullande människor bredvid mig, som nästan fick mig att spy. Pattie kollade hela tiden på mig, troligtvis för att se hur jag reagerade, och hon kollade på Justin för att tala om för honom att han skulle ge sig, men han fortsatte bara. Adriana satt mellan mamma och Liam, och hon såg ut att trivas där. Egentligen ville jag kasta ut alla och slå ihjäl Justin, men jag behärskade mig, bara just för att det skulle stå i tidningen dagen efter, och det är ingenting jag vill. Jag satt i mina egna tankar stora delen av middagen, och det var nog inget som kunde få mig ur dem. Adriana hoppade till bredvid mig, så jag lyfte upp henne i mitt knä. ”Är du mätt nu.” Hon nickade hysteriskt. ”Får jag öppna en julklapp?” Hon gav mig samma min som Justin alltid gav mig när han verkligen bad om något, så jag kunde inte säga nej. ”Klart du får, vänta ska jag visa dig en.” Justin reste sig upp. ”Jag kan.” Adriana kollade på honom. ”Nej, mamma ska.” Sedan tog hon mig i handen och drog upp min från stolen.

Adriana öppnade ett paket från min mamma som innehöll en målarbok med prinsessor och pennor så hon kunde färglägga. Hon blev överlycklig över det och började genast måla. Hon satt på golvet bredvid granen och såg mer glad ut än långt innan. Justin satt i soffan och kollade på oss båda, tillsammans med Selena bredvid sig, dem höll till och med händer. Pattie kom och satte sig ned bredvid oss, och hon tittade lidande på mig. Som att jag inte lider nog själv, ska alla andra också tycka synd om mig, det klarar jag mig utan. ”Hur mår du egentligen?” Hon tog min hand, och såg till så att jag var tvungen att möta hennes blick. ”Säger inte mitt ansikte det eller?” Jag kände inte för att ha dem där, men jag ville inte vara elak heller. ”Jo, det gör det nog. Finns det något jag kan göra?” Jag vek undan blicken från henne, och lät den falla på Justin och Selena. Hon fattade vinken på en gång och tog med sig Justin ut ur rummet.

Mamma reste sig upp från golvet där hon satt med Clarissa och kom emot mig, hon gav mig en simpel nickning om att jag skulle följa med henne, så det var lika bra att göra det om jag inte ville ställa till en scen. Hon stod i det tomma köket med ryggen mot mig men lutad över köksön. ”Varför behandlar du din dotters mamma som skräp, kom igen, har du inte lärt dig något? Ser inte du på henne att hon bara vill gråta när du är i närheten?” Mammas hårda och plötsliga ord slog mig rakt i ansiktet. ”Jag älskar Selena, vad tycker du att jag ska göra?” Hon suckade och vände sig om, hennes blick sa mer än hon någonsin skulle kunna göra med munnen. ”Jag säger inte att du inte gör det, jag säger bara att du ska ta det lugnt med den kärleken när Clar är i närheten, du bryter ned henne bit för bit.” Den här diskussionen var inget jag tänkte ta på julafton, så jag gick bara där ifrån och ut till alla andra igen.

Selena satt i soffan, och jag vet att hon inte gillade detta, men hon gjorde det ändå för min skull. Hon ville egentligen inte vara med, och det kan jag väl kanske förstå. ”Följ med mig ut?” Jag sträckte min hand efter hennes och hon tog den, utan att tveka. Vi gick ut på baksidan, på den inglasade altanen. Jag satte mig ned i den ena fåtöljen, och drog ned Selena i mitt knä. ”Vad ville din mamma?” Hon mötte min blick, och den speglade oro. ”Inget speciellt.” Hon vände sig om, och jag kände att hon suckade, men jag hörde inget. ”Ska vi vara här länge?” Vi hade inte ens öppnat julklapparna, och hon ville redan gå. ”Jag vet inte, blir väl några timmar till i alla fall.” Hon strök mig över kinden och kysste mig. ”Jag vill inte att du är i närheten av Clar.” Hon anföll mig lika plötsligt som mamma, vad var det med alla idag? ”Hon är mamma till mitt barn, kom igen. Det är dig jag älskar, förstår du inte det?”

”Kom in nu, vi ska öppna klapparna.” Pappa lät överlycklig, han är nog den som är mest nyfiken. Så det är alltid kul att se honom på julafton. Selena reste sig upp ur mitt knä, och drog med mig in. Clar mötte min blick, och hennes ögon glänste. Jag hatar att se henne så, men jag kan inte styra över mina känslor. Clar kommer alltid betyda mycket för mig, men det är Selena som jag älskar. Det kommer Clar aldrig att förstå, och jag begär inte att hon ska det heller. Men vi måste försöka lösa allt mellan oss, vi har ändå en dotter tillsammans. Adriana verkar inte vilja ha mig i närheten, och jag vet inte vad jag har gjort, eller hur jag ska göra för att få henne att prata med mig igen.

Alla klapparna var öppnade och alla barnen var överlyckliga, så dem försvann in på sina rum tillsammans med Jazmyn och Jaxon. Clarissa hade sedan ett tag gått ut i köket, antagligen för att plocka undan all mat och disk. Känner jag henne rätt kommer hon diska förhand, även om det är ett tag sedan som jag såg det, men det kommer hon nog aldrig ändra på. Selena satt och pratade med pappa, så jag tog tillfället i akt och gick ut i köket. ”Snälla Clar..” ”Du har inte rätten att kalla mig Clar.” Hon vände sig inte om utan fortsatte diska. ”Vad vill du?” Jag hörde på henne att hon inte orkade mer.

”Kan du komma till mig imorgon? Vi behöver verkligen prata med varandra. Jag har en hel del saker jag vill ta upp med dig.” Vi hade inte sagt något på säkert 5 minuter, så när hon bröt tystnaden hoppade jag till. Jag var inte beredd på att hon ens skulle andas högt. ”Jag vet inte, jag är väl kanske så illa tvungen.” Hon nickade och pekade mot dörren, så jag vände mig om. ”Vad har ni två att prata om?” Selena stod där och iakttog oss, med händerna i sidorna. ”Ge dig nu.” Selena spärrade upp ögonen och stirrade på mig, precis som att jag hade gjort henne något. ”Vad sa du just? Vad har ni två tillsammans?” Jag skrattade till, och jag såg i ögonvrån att Clarissa log. ”Om det inte är uppenbart så har vi en dotter tillsammans.” Clarissas ord till Selena fick henne helt galen.

Nu är jag sådär snäll mot er igen. Jag ger er ett kapitel idag. :) Hope u like it. ^

Ska leta bilder för brinnande livet idag, och så ska jag försöka skriva lite mer också. Eftersom att min mamma har gett mig utegångsförbud för allt som hände i denna lilla stad igår så blir jag inne hela dagen. En man blev mördad, och en annan blev skjuten igår, mitt på blanka dagen, och ute på stan. ^ Ludvika har äntligen gjort sig ett namn på kartan nu. (A)

Det har gått en månad sedan Justin ringde och var hel förstörd, och det rörde mig inte i ryggen. Jag var lika kall och elak tillbaka som han alltid har varit mot mig det senaste året. Tidningarna säger att han och Selena har det bättre än någonsin, så jag får hoppas på det. Jag tänker som sagt inte vara någon han kan komma och gråta ut hos. Pattie var och hämtade upp Adriana för en vecka sedan, så att hon skulle få tid med Justin. Mig gör det inget längre, jag känner mig bara elak om jag skulle säga nej, och elak är det sista jag är. Hon kommer hem imorgon, och det gör hennes pappa också, och blir hemma ett bra tag. Jag vet inte om jag kommer klara av att se honom tillsammans med Selena, men jag är så illa tvungen att hålla huvudet högt.

Julafton är om en månad, och jag har valt att ha den hemma hos mig, tillsammans med alla idioter på Justins sida, min mamma kommer finnas med mig, så jag låter ingen annan komma mig för nära igen, för dem lämnar mig bara igen, och det orkar jag inte med. Liam är och leker hos en kompis lite längre upp på gatan, men ska snart vandra dit för att hämta honom då klockan börjar bli ganska mycket. Han har en vecka kvar i skolan, sedan är det jullov, och det kan han behöva. Han kommer aldrig bli den där nörden som pluggar hemma, det märker jag redan nu, och han går i ettan. Det ska bli kul och se hur han reagerar när han blir äldre och jag får ta hand om hans problem han kommer få om han inte sköter skolan.

”Hej Mr. Saltzman, tänkte hämta Liam.” Det var pappan till Tom som öppnade, Liams klasskamrat, som tur nog bor bara några hus ifrån oss. ”Kom in Clar, och kalla mig Rick.” Jag gick in i hallen och Liam kom springandes, med Tom efter sig. ”Har ni haft kul?” Båda två nickade hysterisk och brast ut i skratt, och nu skulle jag som vanligt vara glädjedödaren. ”Vi ska hem nu, ni får leka vidare imorgon.” Utan att ens sucka gjorde Liam som jag sa, vilket jag inte förstod hur det gick till. Han har aldrig gjort så förut.

Innanför vår dörr hemma tog båda två av oss skona och gick in i köket. ”Har ni nyss ätit eller är du hungrig?” Han nickade bara på huvudet. ”Okej, blir du hungrig finns det spagetti och köttfärssås i kylen.” Han tittade upp från sina böcker som låg på bordet. ”Saknar du Adriana?” Stolen mitt emot honom såg ut att behöva någon som satt på den, så jag slog mig ned framför Liam. ”Klart jag saknar henne, det gör jag hela dagarna. Men hon måste få träffa sin pappa.” Liam tittade upp på mig, och hans ögon gick från harmoniska till ledsna. ”Vart är min pappa? Varför får inte jag träffa honom?” Jag visste att den diskussionen skulle komma någon gång, och jag hade hoppats på att någon fanns vid min sida, som kunde rädda mig ur den sitsen som jag hamnade i.

Jag försökte berätta för Liam hur allt låg till, dock inte att jag hade blivit våldtagen, utan mer att hans pappa inte kunde kontolera sig själv och att han gjorde mig illa. Det var bättre att få honom att framstå så, än något värre. Liam är egentligen på tok för liten för att ens förstå vad det handlar om. ”Så jag har aldrig haft en pappa?” Hans frågor fortsatte, och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. ”Justin har funnits för dig. Jag hade aldrig klarat mig utan honom.” Liam log lite halvhjärtat och gick från bordet, han hatar det faktum att Justin inte finns här mer. Han vill inte höra sin lillasyster ställa massa frågor om varför Justin inte befinner sig med oss. Det gör inte bara ont i mig, det skadar Liam också, och min smärta den kan jag leva med, men Limas är värre.

När Liam hade somnat valde jag att tvätta lite, och plocka in den torra tvätten där den skulle vara. Saker som dessa får mig sysselsatt och det är det enda jag vill. Jag trivs i detta hus, jag gillar miljön, den enda nackdelen är väl att det är ett stenkast ifrån Justin. Precis när jag var klar med den torra tvätten så ringde det på dörren. Precis innan jag nådde fram till hallen slog jag en blick på klockan och såg att den var halv 9. Det kanske inte var så sent i alla fall, men jag känner ingen här, så jag vet inte vem det kan ha varit. När jag öppnade dörren fick jag mig en chock. Justin stod där, med Adriana på armen, men hon sov. ”Vad gör du hemma? Du skulle inte komma fören imorgon.” Han tittade på mig, men gav mig en blick som var helt tom, det fanns inga känslor i honom. ”Jag kom hem en dag tidigare, egentligen tänkte jag ha kvar henne en natt till, men då hade du gått i taket. Jag lovade att komma med henne när jag kom hem, så här är jag.” Jag tog emot henne och hennes saker. Tänkte precis slå igen dörren när han stoppade mig.

”Vad vill du? Jag har inget att säga dig mer, vad glad att du ens får träffa henne.” Han fortsatte att bara kolla på mig. ”Jag är ledsen hur saker och ting slutade, men du kan inte hata mig för alltid.” Jag log lite. ”Om jag kan, och jag kommer göra det. Det är så tragiskt att alla killar är så jävla dumma i huvudet. Passa dig, annars ser jag till att din tid med Adriana är färdig, och det spelar ingen roll hur mycket pengar du spenderar på advokater, finns inget som kommer slå mig i en rättegång.” Dörren slogs igen med en väldans fart och jag gick in med Adriana. Hon vaknade till lite då hon låg i min famn. ”Mamma, vad jag har saknat dig.” Hon kastade sig runt min hals och kramade mig så hårt den lilla flickan kunde. ”Jag har saknat dig mer. Älskade lilla vän.” Vi satt i soffan ett tag och höll om varandra. ”Har det vart bra hos pappa?” Hon tittade på mig och började gråta. ”Men gumman, vad är det? Vad har hänt?” Hon snyftade mot min axel och försökte koncentrera sig. ”Pappa spenderade nästan ingen tid med mig alls, Selena var där. Så dem två gjorde massa saker, medan jag fick vara hos farmor.” Jag satt helt lugnt, men i min kropp kröp det, små otäcka djur. Jag ville slå honom, jag ville banka in allvaret i honom, men jag tänker inte lägga ner energin på honom. ”Om inte du vill åka till pappa mer, då säger du till. Så slipper du.”

Adriana var fortfarande uppe med mig, hon hade sovit på flyget hem och i bilen, så hon höll sig vaken. ”Får jag sova hos dig inatt?” Jag stod i tvättstugan när hon kom in. ”Självklart gumman. Ska bara vika klart detta så går vi upp och bäddar ned oss.” Hon bar med sig några av hennes tröjor upp och jag hade resten i mina armar. Hon la sitt i lådan i sin byrå, och jag gick in i min garderob och la in mina kläder. Liams blev kvar nere för att jag inte fick med mig det upp, så det blev ett projekt för dagen efter. Vi bäddade båda två ned oss i sängen och hon somnade nog snabbare än hon hade tänkt sig, medan jag låg vaken ett bra tag och hade en dialog med mig själv.

Hur kunde Justin göra så mot sin egen dotter, jag kunde allt ta att jag inte var bra nog för honom och att han valde Selena över mig, men att han till och med valde henne över sin egen dotter var oförlåtligt för mig. Detta skulle han inte komma undan med, så var det bara. Adriana är den underbaraste på denna jord, och det är helt sjukt att pappan till henne inte brydde sig tillräkligt för att umgås med henne i en vecka. En vecka av all hans tid, och just den tiden med henne valde han att ha med Selena. Kan nästan se mig henne framför mig, och hur hon försökte styra och ställa över Adriana, och Justin som inte kunde göra något, harmlösa kräk.

Alla julklappar är klara till julen och den kommer bli bra, så länge Justin håller sig i skinnet, och så långt borta från mig det bara går. Jag vet att det är mitt val att göra detta, men gör jag det inte så kommer alla bara tjata på mig att jag ska komma hem till dem, och det orkar jag inte med. Enda anledningen till att dem vill ha mig där, är för att få träffa Adriana. Alla tankar gjorde mig trött så jag somnade efter ett tag. Jag sov hela natten igenom, bara just för att jag hade Adriana bredvid mig.

Nu blir det inget mer fören på måndag. Jag måste hitta mer bilder, så det är det jag kommer ägna hela söndagen åt. :) Hoppas ni gillar dessa två delar ni fått idag iaf. Jag är så överlycklig över alla era kommentarer.

I LOVE U ! ♥

Det är nu 3 år sedan jag flyttade till Atlanta, vilket idag kan kännas som idiotiskt. Liam är 7 år och mer livlig än någonsin, han älskar sin syster Adriana som precis har fyllt tre vilket är underbart. Hon växer mer och mer för varje dag, och jag kan inte sluta titta på henne. Allt hon har, har hon fått från Justin, utom sin ögonfärg som hon fått från mig. Hon pratar och det är riktigt bra, precis som Liam när han var yngre. Dem två är mina ögonstenar, och jag skulle göra allt för dem. Att vi tre bor i ett hus stort nog för ett helt fotbollslag kan kännas lite tomt, ibland är det till och med så illa att vi tappar bort varandra.

Ni undrar säkert varför vi bara är tre som bor här, och tro mig, det gör jag också. Justin bor inte med oss mer, han lever ett helt annat liv, tillsammans med ingen mindre än Selena. I början var det jobbigt, men jag har börjat komma över det riktigt bra faktiskt. Han träffar Adriana så ofta han hinner, och hon har fått följa med honom på många olika resor, vilket jag kan tycka vara bra, jag vill att hon ska få chansen att lära känna sin pappa. Det enda som stör mig är att Selena är med och försöker leka någon extra mamma, vilket hon absolut inte är, och det har jag tagit upp med Justin, men han vill inte lyssna på mig. Vi har kanske inte den bästa kontakten man ska ha när man har ett barn tillsammans, men jag gör så gott jag kan.

Julen som kom efter att vi hade flyttat in i detta hus var underbar. Justins skiva släpptes och jag fick mig en överraskning. Jag hade ingen aning om att han hade spelat in en låt till mig, och jag blev förälskad på nytt. Han var allt jag någonsin önskade mig, och det visste han mycket väl om. Jag gjorde allt han sa, allt han ville, han hade mig som i en liten ask, men någonting hände. Allt sprack, och min värld rasade samman ännu en gång. Jag ångrar absolut inte att jag släppte in Justin i mitt liv igen, man bestämmer inte vem man bli kär i. Tyvärr.

Liam går i vanlig skola, jag tyckte inte att det var mitt val att låsa in honom. Han fick välja själv, eftersom att han är stor nog att förstå vem Justin faktiskt är. Han valde en vanlig skola, så att han kunde träffa vänner, och det förstår jag. Klart man som liten vill ha vänner. Adriana väljer jag dock att ha hemma, hon är fortfarande liten, men jag vill ändå att hon ska vara säker. Jag vet inte vad det finns för folk ute som vill henne eller mig något illa. Justin tycker att jag gör fel, men det är hans sätt att se på det hela. Jag tycker att han gjorde fel som lämnade oss, men det är ju mitt sätt att se på det hela.

Jag tänker inte gå in på hur det kunde bli såhär mellan mig och Justin, det tillhör det förflutna, och jag vill att det ska vara så. Jag har mått sjukt dåligt över dem andra gångerna då allt har skitit sig mellan oss, men denna gång tog priset. Jag varken sov eller åt något på en hel vecka. Mamma fick komma hit och ta hand om Liam och Adriana. Pattie var här några gånger och försökte prata med mig, men jag ville inte se varken henne eller någon annan från hans familj. Jeremy försökte kontakta mig, vilket jag inte heller brydde mig i. Den enda jag egentligen saknar av den familjen är Jazmyn, och jag vet att Liam saknar henne fruktansvärt mycket. Mamma fanns där för mig, och hon är den enda som finns kvar. Visst pratar jag med Alessa och Ryan ibland, men det är inte så ofta som jag vill att det ska vara, dem umgås med Justin och Selena. Alessa ska vara min bästa vän, men hon vände mig ryggen.

Mamma har faktiskt köpt sig en lägenhet här i Atlanta, så hon bor här nu. Precis innan hon bestämde sig för att flytta hit byggde dem tre nya höghus med över 300 lägenheter i varje, och mamma köpte den högst upp. Ni kan inte föreställa er den utsikten hon har. Det känns faktiskt bra att ha henne här, jag är 21 år och har två barn. Jag behöver all hjälp jag kan få, från människor jag vill ha i mitt liv. Det är dock inte många, men dem finns.

”Mamma, jag är hemma.” Liam kom precis hem från skolan, och han är alltid lika artig när han ropar. ”Här inne.” Liam kom upp i dörren och suckade. ”Varför sitter du här inne? Du borde kasta ut alla dessa saker och bränna upp det.” Justin hade fortfarande kvar sin hemmastudio, och det är där inne jag spenderar min tid då jag inte har något att göra. Adriana hade jag satt i soffan och hon kollade på film. Jag såg henne från där jag satt. ”Jag kan inte. Men nog om det, hur var det i skolan?” Han kollade på mig, och jag såg i blicken att det var något han dolde för mig. Jag reste mig upp och gick ut i köket, med Liam efter mig. ”Vad är det du inte berättar för mig?” Han kastade upp sin väska på köksbordet och började plocka ur lite böcker han hade med sig hem. ”Inget.” Precis när han sa det ringde det på dörren. ”Står det någon där, som du visste om då har du utegångsförbud i en vecka, uppfattat.” Han skulle precis protestera när jag öppnade.

”Vad vill du?” Jeremy stod utanför med händerna i byxfickorna. ”Jag vill prata. Jag saknar dig, och jag saknar framförallt mina barnbarn. Om inte annat har jag rätt till att träffa Adriana.” Att Jeremy klassade Liam som sitt barnbarn gjorde mig bara glad, men jag kunde ändå inte sluta himla med ögonen. ”Du har inte rätt till något. Tyvärr. Och det har du din son att tacka.” Adriana kom gåendes bakom mig, och jag såg att Jeremy spärrade upp sina ögon, sist han såg henne var för ett och ett halvt år sedan, vilket ungefär var då Justin lämnade mig.  Jag lyfte upp henne i min famn, och skulle precis stänga dörren. ”Vem är han mamma?” Man kanske inte kommer ihåg så mycket när man är liten, och absolut inte då man inte träffas så ofta. ”Din farfar.” Svarade Jeremy innan jag hann fundera. Vilket bra drag av honom, eller inte. Adriana kollade på mig, och förstod inte så mycket av det som egentligen hände.

Efter mycket om och men i dörren så fick han komma in, det var bara han som hade flugit hit, och enbart för att träffa mig. Justin är på andra sidan jorden eller något, vilket jag inte bryr mig i, men han ringer ibland för att prata med Adriana. ”Hur mår du?” Han satt och psykade sin kaffekopp, han gav mig inte ens en liten blick, och det störde mig. ”Hur tror du att jag mår?” Många gånger kan man säga att man har kommit över personen som lämnat en, men det är oftast bara snack. Jag älskar Justin, och troligtvis kommer jag aldrig kunna älska någon annan. ”Förlåt.” Han tittade fortfarande inte på mig. ”Det är inte ditt fel att kärleken i mitt liv inte går som den borde.” Adriana satt i mitt knä hela tiden, hon var lite avvaktande och det kan jag förstå. Även om hon har vart med Justin mycket så har hon inte träffat Jeremy.

Han var inte kvar speciellt länge, men när han väl var på väg att gå så kom Liam ned och gav honom en kram. ”Hälsa Jazmyn att jag saknar henne.” Jag började gråta när jag hörde smärtan i Liams röst, vilket också Jeremy såg, så han drog in mig i en kram. ”Jag är så ledsen över sättet min son behandlar dig. Om jag kunde göra något, skulle jag göra det.” Adriana kollade på mig och jag såg på henne att hon ville veta vad det var som hände, men jag tänker inte dra in henne i detta. Hon är Justins också, och jag vill att hon ska ha chansen att ha en pappa i sitt liv. Jeremy lämnade oss och jag såg hur hans bil lämnade uppfarten. Det gjorde ont, för det var precis så här jag stod då Justin lämnade mig, en likadan bil åkte från uppfarten och kom aldrig mer tillbaka.

Vi hade myskväll framför tv:n med massa gott att både dricka, äta samt massa Disney filmer, som alla tre gillade att kolla på. När Celia och Alessa sa att vi skulle på fest en fredag när jag var 17, trodde jag aldrig att jag 4 år senare skulle sitta här med två barn i ett hus stort som fan och kolla på Disney filmer, utan en pappa till både Liam och Adriana. Alla lämnar mig, vad är det alla andra har som inte jag har? Både Liam och Adriana somnade på varsin sida om mig, och jag var återigen ensam. Jag valde att plocka undan allt innan jag bädda ned dem i sina sängar. Eftersom att jag aldrig har gillat diskmaskiner så diskar jag för hand, när jag hinner annars drar jag igång den där maskinen.

Jag hörde hur min mobil som låg på köksbordet började vibrera då jag sedan länge hade slagit av ljudet på den. Det lyste Justin på skärmen och både han och jag visste att det var för sent för att prata med Adriana, då hon i vanliga fall brukar sova för minst 2 timmar sedan. Klockan var 10 på kvällen, så vad ville han? ”Ja?” Jag orkar inte ens vara trevlig mot honom när Adriana inte hör mig. ”Clar. Snälla, lägg inte på.” Jag hörde att han grät, och jag har ingen lust att vara någon slags axel att gråta ut mot. ”Vad vill du då?” Han försökte sansa sig, men tror inte han lyckades så bra. För han grät ännu mer. ”Jag vill komma hem.”

Jag tjuvstartar. Hope u like it. :) Ge mig bra/dålig kritik. Jag behöver verkligen allt jag kan få, så att denna del inte förstör den första, vilket jag är rädd för. =/ Vi får se vad ni säger om denna del, det kan avgöra när nästa del kommer. :)

För er som inte hann med sneak peaken förra gången, här kommer den igen. :) På måndag sätts det igång på riktigt, och ni får veta hur det går mellan Justin och Clarissa, tillsammans med Liam och Adriana. :) Hoppas ni längtar lika mycket som jag gör. (A)

Ni undrar säkert varför vi bara är tre som bor här, och tro mig, det gör jag också. Justin bor inte med oss mer, han lever ett helt annat liv, tillsammans med ingen mindre än Selena. I början var det jobbigt, men jag har börjat komma över det riktigt bra faktiskt. Han träffar Adriana så ofta han hinner, och hon har fått följa med honom på många olika resor, vilket jag kan tycka vara bra, jag vill att hon ska få chansen att lära känna sin pappa. Det enda som stör mig är att Selena är med och försöker leka någon extra mamma, vilket hon absolut inte är, och det har jag tagit upp med Justin, men han vill inte lyssna på mig. Vi har kanske inte den bästa kontakten man ska ha när man har ett barn tillsammans, men jag gör så gott jag kan.

På måndag kör vi! Det första kapitlet kommer klockan 7 på måndagsmorgon. Hur många av er är det som är förväntansfulla?

Jag har skrivit 14 kapitel på den, så imorgon tänkte jag leta bilder, så jag har allt klart. Låter det bra? Hoppas iaf att ni gillar den, jag vet inte än vad jag tycker, kan behöva eran åsikt för det. Hoppas jag får många på måndag!!!

http://mileyjustinstorys.blogg.se/

http://bieberinaction.blogg.se/

http://justinbsaga.blogg.se/

http://juustiinbiiebernoveller.blogg.se/

http://justinsmexybieber.blogg.se/

http://justajbnovel.blogg.se/

http://justindblovestories.blogg.se/

http://ourbieberworlds.blogg.se/

http://myystoryaboutjb.blogg.se/

http://eemilijaa.blogg.se/

http://thetruejustinbieber.blogg.se/

http://neverletyougo.blogg.se/

http://alictin.blogg.se/

http://mydirectionstory.blogg.se/

http://justinbieberismine.blogg.se/

”Baby, du måste stretcha efter träningen, annars kommer du få träningsverk imorgon. Eller så klarar du inte av allt ikväll.” Ni funderar säkert vad det är Justin snackar om, och tro mig, det funderar jag också. För ett år sedan skulle Justin iväg på en dansträning tillsammans med Alfredo, Mario och alla andra hans dansare, jag följde med för att vara en snäll flickvän. När vi kom dit dansade dem i nästan en och en halv timme innan jag tröttnade riktigt ordentligt, så jag plockade av mig min jacka och skådade grabbarna från en avskild plats, där ingen kunde se mig, trodde jag. Jag rörde mig i takt med musiken, och gjorde exakt det grabbarna gjorde, men lite smidigare, om man får säga det själv. Scooter upptäckte mig, och här är jag, har precis avklarat en av många dansträningar tillsammans med Justin och hans gäng. Jag är som sagt bakgrundsdansare. ”Vi kan stretcha tillsammans ikväll.” Jag kysste han på halsen och gick ut från hallen.

Jag tävlade på elitnivå i streetdance när jag var 15-16 år. Jag var den bästa dansaren i hela San Francisco under dem åren, och ingen kunde putta mig från tronen och ta mina guldmedaljer. På så vis hamnade jag i denna sits, jag älskar det jag gör. Mamma och pappa var inte så svåra att övertala, med tanke på att dem ändå jobbar dygnet runt. ”Är du redo för en kväll du aldrig kommer glömma?” Vi var tillbaka i bussen vi bott i dem senaste månaderna. Denna kväll var lite speciell, ett full satt MSG, slutsålt på mindre än en kvart denna gång. ”Har du planerat något speciellt?” Att flåsa honom i örat brukar få honom på rätt humör, men inte denna gång. ”Hur du glömt? Herregud…” ”Lugn grabben, jag skojade. Klart jag vet vad det är för kväll. Min baby ska ha konsert på MSG.”

Jag har fortfarande inte vant mig vid att stå på scenen och dansa röven av mig inför tusentals skrikande tjejer, men det är något jag gör dagligen nu. Från början tyckte jag att det var sjukt läskigt, min puls ökade med säkerligen 400 innan jag klev på scenen första gången. Mario försökte hela tiden lugna ned mig, men ingenting hjälpte. Det var bara att göra det man var där för att göra, och sedan kliva av scenen och dricka vatten, samt göra det igen och igen. Det var mäktigt att se Justins konsert för första gången, då jag fick stå på sidan och vara en stolt flickvän.

Justin kom ut ur duschen med handduken runt midjan, och la sig raklång på sängen. Jag satte mig gränsle över hans ben då han låg på mage och började massera hans rygg lite försiktigt. Små lätta stön lämnade hans mun och han slappnade av, strax efter somnade han. Vilket var meningen, han skulle vara utvilad till kvällen. Pattie satt i köket och såg riktigt glad ut. ”Vad småler du åt då?” Jag slog mig ned framför henne, och bredde mig en smörgås. ”Jag gillar detta. Jag vet att min son är lycklig, jag får vara med honom. Hela detta liv, gör mig glad.” Brödsmulorna flög över hela rummet när jag tuggade på min hårda smörgås. ”Jag är glad att jag får vara med om detta. Och jag är framför allt glad att jag har Justin. Jag älskar verkligen din son.” Jag blev nästan generad av mitt eget plötsliga beteende, men hon log bara mot mig. ”Han älskar dig med.”

Jag byter om tillsammans med dem andra dansarna, vilket Justin inte gillar. Jag övertalade honom att låta mig göra det, för att det var för tråkigt att sitta i ett eget omklädningsrum. Ingen av grabbarna lägger längre märke till att jag pratar med dem klädd i endast underkläder. I början då var dem stumma, ingen kunde svara på mina frågor eller prata med mig utan att spana in min kropp. Jag höll mig i schack och jag är stolt. ”Är du redo?” Alfredo slog mig lätt på axeln och jag kollade mig i spegeln. ”Ja, kan inte bli mer redo.” Jag hoppade på stället för att få igång adrenalinet. Jag kunde, även fast jag stod inne i rummet, höra hur tjejerna var på G ute i arenan.

Justin stod ute i korridoren och trampade på stället, när jag kom ut. ”Varför tog det så lång tid för dig att byta om?” Han lät som en svartsjuk man, precis som att vi var gifta och han var en hustrumisshandlare. Jag svalde hårt och stängde dörren, han drog in mig närmsta, ja vad ska man kalla det, skrubb? ”Släpp mig, vad är det som har flugit i dig?” Hans ansikte var lika stelt som en fryst fiskpinne. ”Jag sa från början att du inte skulle byta om inne vid dem, vem av dem är det?” Jag började skratta, ingen kunde hindra det heller. Jag låg i stort sett dubbelvikt på golvet. När jag tillslut slutade skratta kollade jag på honom, som såg likadan ut. ”Ge dig, och det är NU! Jag var kvar där inne för att få andas i lugn och ro, det är ingen av dem som stressar upp mig. Sluta bara, du gör bort dig själv. Jag älskar dig, dig, dig.” Jag pressade honom mot väggen med hela min kropp och kysste honom. Han slappnade äntligen av, vilket gjorde mig lika lugn som innan.

Det var fortfarande 20 minuter kvar tills hela teamet skulle mötas precis bakom scenen, så jag tog med mig Justin och Kenny ut en liten stund. Jag var tvungen att ha frisk luft. ”Hur mår du?” Kenny tog mig på axeln och jag hoppade till av rädsla, jag hade stått i mina egna tankar ett tag, utan att ha sagt något. ”Jodå, försöker fokusera mina tankar på allt bra.” Jag stod lutan mot väggen och hade ena foten mot den, armarna var helt avslappnade och jag stirrade ut på alla människor som stod runt om och skrek så mycket dem orkade. Egentligen ville inte Kenny gå ut, men jag tvingade honom, sa att jag skulle svimma annars. Justin ställde sig framför mig och kollade mig i ögonen. ”Du vet att jag är med dig hela tiden, och att jag älskar dig.” Han lät lidande, troligtvis för hans tidigare humör. Mina händer placerade jag på hans bröst, och han placerade sina på mina höfter. Tjejerna runt om skrek ännu högre vilket kunde få mig att känna mig bättre. Jag hade något dem skulle kunna gå över lik för. ”Jag älskar dig också.”

”Justin, du måste ställa dig i position nu.” Justin kysste mig en sista gång innan han rättade till sin mikrofon och gick iväg. Jag tog flera djupa andetag, bara för att hålla lugnet på sin rätta plats. Både Mario och Alfredo tog plats bakom mig, jag skulle ut på scenen först av oss dansare, vilket var Justins konstiga idé. Den första låten startade och jag kunde höra Justins röst genom all skrik som befann sig på en livsfarlig hög decibelnivå. Det var bara att börja räkna i huvudet, jag skulle in en viss tidpunk, vilket vi fick hålla koll på själva. Första gången jag räknade tappade jag bort mig totalt och höll på att göra bort mig, men jag lyckades, med hjälp av Alfredo. Nu var det min tur, när jag kom ut på scenen stod Justin framför mig, han vände sig om precis i tid, snurrade mig några gånger och vi dansade mot varandra, precis som i en tävling. Han överklassade mig, vilket var meningen, och jag ställde mig på sidan och spelade sur, Alfredo kom ut och Justin fortsatte utklassa dem andra dansarna, samtidigt som han sjöng, rent och snyggt. Innan jag gick av scenen drog Justin in mig i sin famn och kysste mig öppet.

Nu var slutet här. Jag hoppas verkligen att ni tycker att jag gjorde ett bra jobb. :)

Jag vill tacka för denna tid tillsammans med er, jag tar en paus nu, för att skriva del 2 på HITRISA, och vila upp min rygg. Vilket verkligen behövs. Utan alla mina underbara läsare hade jag slutat för länge sedan. Så det är för er skull jag gör det. :) I LOVE U... ♥♥♥

Jag vet inte hur jag ska börja detta inlägg, men jag gör ett försök!

Jag fick mig en kommentar idag, om att personen ifråga är rädd att jag kommer förstöra HITRISA, med en del 2. Och om jag ska vara ärlig är jag också rädd för det. Den novellen var ändå, helt seriöst, det bästa jag någonsin skrivit i hela mitt liv. Jag har aldrig varit en sådan människa, en sådan som skriver. Jag vet inte hur ni känner för en del två, men med hjälp av den där kommentaren började jag fundera om det är en sådan smart idé. Visst, jag har lovat er, så jag tänker hålla det också. Men jag vill veta vad NI tycker.

Är det så att ni är helt och hållet med på noterna om att jag ska skriva en ny, så kommer det ta minst en vecka innan den börjar. Jag måste få ta det lugnt, och vila min rygg. Min dator blir överhettad i sängen och stängs av efter 10 minuter, så jag kan inte ligga ned där och skriva, är tvungen att sitta. Jag gör mitt bästa hela tiden, men vissa dagar klarar jag inte av att sitta mer än 20 minuter, även om jag själv pinar mig vissa dagar för att ni verkligen ska få dem kapitlen som ni förtjänar. Egentligen borde jag tänka mer på mig själv, än på er, men jag kan inte. Ni finns alltid i mina tankar.

Angående bilder till HITRISA del två, jag vet inte hur det blir. Eftersom att Liam inte längre är liten i novellen, eller jo, det är han ju. Men han har växt lite mer än Hugo, som spelar Liam. Så det kommer inte komma bilder på honom, då det inte finns det. Kanske om det blir tillbaka blickar, annars går det inte. Men nog ska jag allt kunna ge er bilder annars till varje kapitel.

Nu är det bara den slutliga frågan… KOMMER JAG KLANTA TILL DET OCH FÖRSTÖRA HITRISA DEL TVÅ? Vad tror ni? HJÄÄÄÄLP MIIIIIG!!!!

Svaren på frågorna ni ställde under eftermiddagen finns i ett inlägg under detta.

och jag tror att jag lägger in epilogen runt 8 ikväll. :)

Var i från får du insperation till dina karaktärer?


Svar; Blandning mellan mina vänner. En av mina vänner har två sidor, och jag älskar hennes båda. Den ena sidan spelar Clarissa, och den andra sidan Rebecka. Melrose hade jag ingen speciell inspiration till.

Nu kör vi en kort frågestund, har ni några frågor angående TW eller HITRISA? Ställ dem nu!!!

Epilogen kommer ikväll/natt! Hjälper en vän att tapetsera! :)

I love u all! <3

”Baby, gå inte. Jag älskar dig, och jag har inget minne av det du sitter och säger. Jag skulle aldrig göra så mot dig, ALDRIG. Jag vet hur ont det gör. Rebecka, snälla.” Min mjuka blick övergick till en hård och kalla. ”Tycker du att jag ska vara snäll mot dig? Varför? Du var inte direkt det mot mig.” ”Du har gjort samma sak.” Jag suckade. ”Du slapp se det, och jag berättade det själv.” Han började gråta, vilket jag hörde klart och tydligt, men hade ingen lust till att trösta honom. Han hade satt sig i denna sits. ”Jag antar att jag förtjänar detta, men det betyder inte att jag tycker att det är okej. Vi ses väl hemma, eller något. Din mamma är rätt orolig.”

Jag gick hela vägen tillbaka till Justins mormor och morfar, jag behövde verkligen frisk luft. Det tog dock ett tag för mig att hitta dit, då jag varje gång kom till en korsning var tvungen att kolla om det var något jag kände igen. Tillslut hittade jag dit i alla fall. Alla tre satt vid köksbordet och åt när jag kom in, men Pattie reste på sig och kom fram till mig, för att ge mig en kram. ”Hur mår du nu?” Jag nickade och log mot henne, hon förstod på en gång att hon inte skulle fråga mer. ”Vill du ha mat?” Precis när hon frågade det kurrade min mage, så jag slapp svara. Vi satt alla vid bordet och åt under tystnad, när jag hade ätit upp tackade jag för maten och gick upp och la mig. Jag måste ha slocknat till, för jag kvicknade till av att sängen sjönk ned och att någon drog bort hår från mitt ansikte. När jag kollade upp möttes jag av två väldigt vackra, men samtidigt svullna ögon, Justin.

Jag kanske har helt fel värderingar i livet, jag vet inte, men jag accepterar inte att folk gör elaka saker mot mig, men är helt okej med att jag gör dem mot andra. Justins misstag skulle kosta honom vår relation, och jag tror att han var medveten om det när han kom in i rummet. Jag varken pratade eller tittade på honom. Han satt i sängen tyst som en mus, men ibland kunde jag höra hur han snörvlade till. Jag försökte somna om, men det var svårt. Jag mådde dåligt, jag älskade honom. Det gör jag fortfarande, men saker och ting kan förändras. Jag låg och blundade, vilket fick Justin att tro att jag sov, för han pussade mig i pannan. ”Jag älskar dig. Det gör jag.” Jag rös till av hans beröring och drog täcket närmare mig när han hade lämnat rummet.

Jag lyckades somna om, för jag när slog upp mina ögon var klockan runt 5 på eftermiddagen. Jag hörde röster från köket, så jag stannade en bit utanför så att dem inte märkte mig. ”Jag har gjort bort mig, för livet.” Det var Justin, och visst kan jag hålla med honom, han hade gjort bort sig, men kanske inte för livet, han kommer nog över det. ”Prata med henne, ni kan säkert lösa det.” Han hade med andra ord inte berättat för Pattie vad det var han hade gjort. ”Åh, hej gumman. Hur mår du?” Jag gick in i köket, för jag ville att dem skulle sluta prata om det. ”Jag mår bra. Kan jag få prata med Justin i enrum?” Pattie lämnade inte bara köket utan även huset. Det visade sig även att vi blev ensamma, Diane och Bruce var inte heller hemma.

”Jag älskar dig Justin. Varför? Var jag inte tillräcklig, hade vi inte det bra tillsammans?” ”Jo, det hade vi. Jag vet inte, fanns väl kanske någon baktanke om att du gjorde samma sak mot mig.” Han kollade ned i bordet när han för första gången var ärlig. Han ljög alltså hemma hos Ryan, han visste vad det var han hade gjort. Allt var bara ett spel från honom. ”Okej, hoppas du är nöjd med hur det slutar.” Han skakade bara på huvudet, han sa inget, stirrade bara ut i tomma intet. Det var precis som att jag inte stod framför honom, lutad mot diskbänken. Han brukar aldrig låta en sekund gå till spillo utan att kolla på mig, han tittade inte ens på mig på samma sätt som han brukade göra. Efter några tysta minuterar reste han på sig och kom fram till mig, han ställde sig så nära att vi hade kroppskontakt med varandra.

Min andning blev svår att kontrollera, jag hatade honom för tillfället, och ändå fick han mig ur ballans. Hjärtat slog hårt och helt i otakt. Han satte sina händer på varsin sida om mig och lutade sig mot diskbänken så att hans kropp pressades mot min. Blicken han gav mig, var nästan någon som typ stålmannen skulle kunna framkalla, den brände igenom mig, och hans ögon tindrade. Jag stod som en staty, jag kunde inte röra mig, och jag glömde helt och hållet bort att jag var människa och var tvungen att andas. Justin slickade sig runt munnen och bet sig i läppen innan han pressade sina läppar mot mina. Från en början gjorde jag motstånd, men tillslut kunde jag inte stå emot längre. Jag kysste honom tillbaka och han lyfte upp mig på diskbänken särade på mina ben och pressade sin kropp hårdare mot min.

”Inte här.” Var det enda jag fick fram mellan alla kyssar och stön jag utförde. Han visste exakt vad han skulle göra, och jag ville verkligen. Ett fast grepp om min rumpa och han bar upp mig för trapporna och la mig lugnt och försiktigt ned i sängen men våra läppar släppte inte varandra. Precis när han skulle lägga sig över mig drog jag av mig min tröja, och mina mjukisbyxor, han gjorde lika och drog täcket över oss. Jag gillar inte att ligga under, jag vill arbeta, så jag knuffade ned honom på rygg och satte mig över hans lår. Hans händer knäppte upp min bh och drog den av mig, han masserade mina bröst, som han aldrig tidigare har gjort. Hans otrohet kanske fick en annan sida av honom att vakna.

När vi båda två var nakna och upphetsade till max, gränslade jag honom. Lusten, den jag inte har känt på flera timmar pulserade varsamt genom min kropp. Jag borrade in mina naglar i hans överarmar, vilket fick honom att spänna hela sin kropp. Han greppade om mina höfter och lät inte en enda sekund gå till spillo då han bokstavligen kastade runt oss i sängen, och stötte hårt och djupt in i mig. Återigen borrade jag in mina naglar i hans kropp, och min orgasm kom sakta men säkert. När den hade ebbat ut och jag kunde andas ordentligt tog min lust en ny fart och han pressade sin kropp mot min och kysste mina läppar. Hans tunga hittade snabbt min och kyssen övergick till hångel. Han flätade in sina fingrar i mitt hår, och min kropp gick återigen upp i brygga av en ny orgasm som kom.

Min kropp var helt slut när han tillslut kom och han la sig ned över mig och kysste mina läppar mjukt. Visst har jag många gånger sagt i mitt liv att jag har haft det bästa sexet, men jag måste ha dragit en vit lögn, för ingenting kommer uppnå detta. Det är första gången i mitt liv som jag får uppleva fler än 6 orgasmer under ett samlag, och jag kan lova att det bara är Justin som kommer kunna ge mig det. Jag kände mig nästan svimfärdig där jag låg med honom bredvid mig, han smekte mig över magen och kysste mig på halsen. Vi båda var helt svettiga, men inget vi brydde oss i. Det han hade gjort mot mig dagen före var som bortblåst. Det fanns inte i min hjärna, att tänka på det just då. ”Jag älskar dig, Justin. Jag gör verkligen det, kan vi lova att vara varandra trogna?” Jag hörde på mig själv att mina tårar var på väg, men jag höll dem inne med den kraften jag hade kvar i kroppen. ”Jag älskar dig med, och jag lovar dig att jag aldrig ska röra en annan.”

Jag låg halvt över honom och drog mina naglar lugnt och försiktigt över hans bröst, samtidigt som han med båda sina händer smekte både min rygg och utsidan av mitt lår. Täcket vi tidigare hade haft över oss låg bara vid midjan på oss båda och det var svalt och skönt. Jag hörde fotsteg i trappen vilket inte var så bra, med tanke på att dörren var öppen, och att man såg in i Justins rum direkt man klev upp från sista trappsteget. ”Justin, ska ni äta med oss?” Jag hörde Patties röst. ”Oj, förlåt.” Hon måste ha vänt i dörren eller redan i trappan, för hon försvann. Jag hörde hennes fotsteg när dem avtog. ”Vi sover såhär på nätterna, förutom att vi har underkläder på oss. Så hon kan lika gärna tro att vi har sovit.” Han lät självgod, men samtidigt väldigt rädd för vad hon skulle säga. Jag hoppade in i duschen och drog på mig ett långt linne och ett par korta shorts då vi ändå skulle vara inne resten av kvällen. Justin duschade han med och drog på sig ett par mjukisar och en t-shirt.

”Har ni löst allt? Det lät omöjligt imorse.” Pattie tittade frågande på oss, jag satt bredvid Justin vid bordet och han hade flätat sina fingrar med mina, och placerat våra händer på mitt bara lår. ”Det är löst.” Svara Justin, och jag såg att han verkligen var glad. Jag kanske gjorde honom lycklig ändå. Jag hade tvivlat på det, och då menar jag verkligen tvivlat. Jag hade en tendens att inte kunna kontolera mig när det kommer fram andra grabbar till mig, men jag trodde faktiskt att Justin var bättre än mig, men jag vet inte. Jag älskar honom, han får mig glad, sprallig i hela kroppen, och ur funktion, med hjälp av sina ögon. Han lyfte upp våra händer och pussade baksidan av min hand, samtidigt som han log mot mig och kysste mig på kinden. ”Jag älskar dig.” Hans mamma och morföräldrar log mot oss, och jag rodnade, för första gången på bra länge. ”Och jag dig.” Jag kysste hans läppar, och ville inte släppa, men var tvungen, då vi var iakttagna.

Detta är det sista kapitlet, finns en epilog kvar. :) Är det ens värt att kommentera?

När vi kom hem till dem gick jag raka vägen upp till Justins rum och tog av mig kläderna för att sedan dra på mig lite mer avslappnande kläder. Det var fortfarande en halvtimme kvar på 2011. Diane, Bruce och Pattie satt i soffan när jag kom ned, redo med ett glas champagne i handen. Pattie hade dock bara alkoholfri päroncider, då hon kanske var tvungen att hämta Justin senare. ”Vill du ha?” Pattie viftade till med flaskan lite då jag satte mig ned. ”Ja, tack” Helst hela flaskan, tänkte jag för mig själv. På tv:n visade dem grevinnan och betjänten, vilket alltid går, varje år, samma tid, och det blir aldrig tråkigt. Jag älskar när han springer runt bordet och smuttar på vinet. Finns inge roligare. Mobilen började ringa och Pattie kollade förvånat på mig, då hon troligtvis inte hade en aning om att jag faktiskt hade Justins låt, Baby, som ringsignal. Displayen visade dock att det var Justin själv som ringde, men jag tryckte bort det.

”3, 2, 1 – Gott nytt år.” Vi stod alla ute på uppfarten till det söta lilla tegelhuset och kollade på alla fyrverkerier, och skålade med varandra. Justin hade fortfarande inte ringt sin mamma och sagt att han ville hem, så han fick väl vara hemma hos Ryan, med sin nya flickvän. Jag dög tydligen inte. Egentligen har jag ingen anledning att vara arg på honom, då jag i stort sett gjorde likadant mot honom. Jag tror att min ilska beror på att jag såg det med mina egna ögon. Skvätten jag hade kvar i mitt glas hällde jag i mig och gick in. ”Jag går och lägger mig, god natt.” Pattie tittade lidande på mig, och innan jag hann gå in drog hon in mig i en kram. Allt jag egentligen behövde, från hennes son, som sen skulle säga att allt skulle ordna sig. När jag kom in i hans rum klädde jag av mig och bäddade ned mig, det var först då allt släppte för mig, och dem riktigt stora tårarna kom. Jag grät mig till sömns. Gott nytt jävla år.

Jag vaknade ganska tidigt på morgonen vilket var bra, för jag skulle möta upp Steffi på stationen här i Stratford, då hon skulle ta en taxi från flygplatsen. Hon hade inte sagt något till Ryan om att hon skulle komma, så det skulle bli en överraskning, hon skulle också få en sådan, då jag skulle berätta för henne om gårdagens händelse. Jag hoppade in i duschen direkt, utan att visa att jag var vaken. Justin hade föresten inte sovit inne på sitt rum den natten, men han kunde gått och väl ligga någon annan stans i huset, eller så kom han inte hem över huvud taget. Duschen var något jag verkligen behövde, några av mina bekymmer följde faktiskt med vattnet ned i avloppet. Jag gick tillbaka in på rummet och klädde på mig, slappa kläder fick det bli.

I köket satt bara Pattie, hon läste tidningen och drack en kopp kaffe. ”Är det bara du vaken?” Hon kollade upp och mötte min blick, samt skakade på huvudet. ”Nej, jag bad mamma och pappa att lämna huset en liten stund, dem åkte och handlade.” Hon gestikulerade att jag skulle sätta mig ned, så det var lika bra att göra det. ”Vill du berätta vad som hände igår?” Jag tittade på mina händer som pillade på juiceförpackningen, som stod på bordet. ”Egentligen tycker jag att det är Justins uppgift, om han vill dela med sig av det till dig. Men jag kan väl säga så att, jag vet inte när jag kommer prata med honom igen.” När chocken hade lagt sig på henne reste hon på sig och fyllde på muggen med kaffe. ”Okej, hoppas inget allvarligt hände i alla fall. Hoppas ni löser det.” Hon kan vara förståelig ibland, men just nu ville jag bara att hon skulle vara tyst, men det kunde jag inte säga.

Jag var nu på väg till stationen för att möta upp Steffi, klockan var runt halv 12, så hon skulle snart anlända i taxin. Det var ett tag sedan jag såg henne, så det skulle bli skönt att ha henne med mig, speciellt nu. Jag satt på en bänk lite vid sidan av, så att inte bussarna trodde att jag skulle med dem. En taxi rullade in och Steffi klev ur, hon såg mig inte så jag smög fram och skrämde henne. ”Buh.” Hon hoppade till och vände sig om, taxichauffören skrattade bara åt oss, då vi hade slutat krama varandra. Hon betalade honom och gav honom mycket i dricks. ”Berätta för mig vad det är som har hänt.” Hur kunde hon veta? Jag kollade frågande på henne. ”Ryan ringde mig inatt, Justin sov kvar där av någon anledning jag inte vet.” På så vis visste hon om det.

Innan vi kom på vad vi skulle göra satte vi oss ned i parken bredvid stationen och jag berättade allt för henne. Den enda reaktionen jag fick från henne var en öppen mun, som hon tydligen inte ville stänga. ”Oj, det hade jag inte räknat med.” Svarade hon tillslut. ”Nej, inte jag heller, faktiskt. Men det finns inget jag kan göra.” Hon pillade på en lös träbit från bordet vi hade mellan oss, och suckade. ”Det ena paret blir tillsammans, och det andra,.. ja, vad ska man säga?” Hon hade rätt i det hon sa, och det gjorde ont att höra det. En liten kiosk låg inte så långt ifrån där vi satt, så Steffi tog sin väska och vi började röra oss dit. Vi köpte oss varsin dricka och strosade vidare på Stratfords gator. Tur att jag hade med mig Steffi, hon hittade lite bättre än mig, då Ryan hade visat henne runt förra gången hon var här.

”Ska vi gå till Ryan?” Jag förstod att Steffi ville träffa Ryan, så jag kunde inte neka henne det. ”Okej, det gör vi.” Förhoppningsvis skulle inte Justin vara kvar när vi kom dit, men jag hade ingen aning. Han kunde lika gärna välja att sova där tills jag hade åkt. Jag visste inget om honom för tillfället. När huset började skymta lite längre fram fick jag ont i magen, Steffi kollade oroande på mig och stannade. ”Vi behöver inte.” Jag skakade på huvudet. ”Jag behöver inte, men du gör, och jag gör det för din skull.” Vi fortsatte den korta vägen fram till hans hus, och hon ringde på dörren. Jag höll mig dock en bit bakom, ifall att det var Justin som skulle öppna, man vet aldrig med dessa grabbar. Dörren öppnades och leendet som Ryan hade på läpparna kunde inte bli större, trodde jag. Han kastade sig över Steffi, så att hon nästan slog i backen och han pressade sina läppar mot hennes.

Jag var på väg att vända mig om och gå, då dem inte hade märkt mig, men Ryan hann stoppa mig. ”Rebecka, jag är skyldig din en tjänst, därför ska jag ge dig den. Kom.” Han tog mig i handen samtidigt som han drog med sig Steffis väska in, hon hade redan gått in och tagit av sig ytterkläderna. ”Vart tar du mig?” Ryan tittade bekymrat på mig, och drog ännu en gång i min arm. ”Följ bara med utan att bråka, okej.” Upp för trappen, och in i hans rum, jag tvärstannade utanför, vilket absolut inte berodde på att Justin låg på hans säng och stirrade i taket, utan mer för att det var där jag hade sett han och den där tjejen tillsammans. Jag ville inte gå in. ”Du får inte in mig här.” Justin tittade upp och mötte min blick, han rullade ur sängen och kom emot mig. Ryan gick ned till Steffi, och lämnade oss ifred.

”Varför kom du inte hem inatt?” Vi hade förflyttat oss ut i trappen och satt nu ned, han satt ett steg högre upp än mig. ”Jag vet inte, jag drack för mycket, hittade inte dig.” Han tänkte alltså låtsas om som att han inte fattade vad allt detta handlade om, egentligen. ”Är du arg?” Han var helt lugn, precis som att inget hade hänt. När jag såg dem igår, hade han inte fått i sig tillräkligt mycket för att ha minnesförlust, så jag visste inte om han bara spelade dum i huvudet, eller om han faktiskt var det. ”Jag är inte arg för att du inte kom hem, jag är glad över det. Finns andra saker som gör mig arg, äcklad, ledsen. Jag kan fortsätta om du vill.” Han la sitt huvud i sina händer, vilket bevisade att han visste vad det var jag pratade om. Men han tänkte tydligen fortsätta låtsas. ”Vad har jag gjort?” Jag reste på mig och kollade på honom. ”Skojar du med mig? Jag hittade dig i Ryans rum igår..” Han kollade upp och mötte min blick. ”Jaha, jag var väl trött?” ”Med en ANNAN brud.” Jag berättade exakt vad det var jag såg, men han svarade mig inte, så jag skulle precis gå då han tog tag i min arm.

”Baby, gå inte. Jag älskar dig, och jag har inget minne av det du sitter och säger. Jag skulle aldrig göra så mot dig, ALDRIG. Jag vet hur ont det gör. Rebecka, snälla.” Min mjuka blick övergick till en hård och kalla. ”Tycker du att jag ska vara snäll mot dig? Varför? Du var inte direkt det mot mig.” ”Du har gjort samma sak.” Jag suckade. ”Du slapp se det, och jag berättade det själv.” Han började gråta, vilket jag hörde klart och tydligt, men hade ingen lust till att trösta honom. Han hade satt sig i denna sits. ”Jag antar att jag förtjänar detta, men det betyder inte att jag tycker att det är okej. Vi ses väl hemma, eller något. Din mamma är rätt orolig.”

Jag orkar inte med massa tjafs, så här har ni kapitel 60. Kommentera om ni vill, jag skiter totalt i vilket för tillfället. Jag orkar inte med sådant nå mer. Denna novell är snart över, så får vi se hur det blir med HITRISA. =/ GODNATT

För er som missar mina små meddelanden under headern, läs där innan ni börjar tjata om fler kapitel!

Och för er som inte läst kapitel 59, det finns under....

Vi pratade ett tag om egentligen ingenting speciellt. Jag var tvungen att fråga henne vad hon höll på med. ”Ryan berättade för mig att du inte svarar på hans sms mer, jag trodde ni hade blivit sjukt bra vänner. Vad är det som har hänt?” Hon suckade och jag kunde nästan se framför mig hur hon pillade med något, hon gör det alltid när någon ställer henne mot väggen. ”Jag vet inte vad jag ska säga. Han är kär i mig och..” Hon tystnade ett tag, så jag lät henne ta den tiden hon ville ha på sig, för att sedan fortsätta. ”Och.. jag är kär i honom.” Inte nog med att jag frös när jag stod ute utan jacka, nu höll jag på att svimma också. ”Varför har du inte berättat det för honom då? Han sitter på sitt rum nu och gråter över dig. Seriöst Steffi, nu är du inte längre den människan jag lärde känna. Vad har hänt?” Hon var tyst, precis som att hon hade lagt på. Men jag hörde lite smått av andetag. ”Varför har du skrivit med Mario istället för Ryan?” ”För att jag försökte glömma bort Ryan, han bor för långt borta.” Nu var det min tur att sucka. ”Han har i alla fall en fast punkt, Mario flyger jorden runt med Justin, och du har ingen aning om när han kan ha tid att träffa dig.”

Jag fick till och med Steffi att börja gråta i telefonen, vilket absolut inte var meningen, men hon var tvungen att få höra sanningen. Och framför allt vilket dåligt val av grabb hon har gjort. Hon försvarade sig med att mitt val inte heller var så bra. Visst, jag kan hålla med om att det finns bättre killar än Justin, men bara på ett enda sätt, och det är att dem kan befinna sig vid mig jämt. Alla andra sätt är otänkbara, ingen kan bli bättre än honom. ”Hur länge blir du där?” Jag tänkte efter ett tag, då jag blir helt dagvild när jag inte går i skolan. ”Åker hem om 5 dagar, så den 5 januari. Vadå då?” Jag hörde hur hon knappade på sin dator, men hade ingen aning om vad hon höll på med. ”Jag kommer imorgon, flyget landar 10 på förmiddagen. Kan jag få prata med Ryan?” Jag gick in efter ett långt samtal med henne ute på uppfarten, mina fötter hade sedan länge tappat känseln, och det störde mig.

Jag mötte Justin i trappan när jag var på väg upp till Ryan igen, och han kysste mig snabbt innan han gick ned och jag upp. Ryan satt kvar på samma ställe som när jag lämnade honom för mer än 40 minuter sedan. ”Steffi vill prata med dig.” Jag sträckte honom mobilen och han tog motvilligt emot den. Precis när han sa sitt namn i telefonen lämnade jag hans rum. När jag kom halvvägs ned för trappan kunde man blicka ut över folket som dansade i vardagsrummet, och jag kunde se att Justin stod i mitten, med ingen mindre än den där bruden som påstod sig att hon skulle gå hem med honom. Jag skrattade bara och skakade på huvudet för mig själv. Ölen från kylskåpet skrek mitt namn, då den förra var slut för länge sedan, så jag gick dit och hämtade en.

Den där bruden hade fortfarande inte släppt Justin, och det började irritera mig lite. Jag smög fram bakom Justin och drog mina händer fram på hans mage samt kysste han i nacken. Jag märkte hur han stelnade till, då han säkert trodde det var någon annan. Han snurrade runt fort, då han hade fått tillbaka andningen. Hans mun gick från förvånad till ett leende på bara några sekunder, och strax efter kysste han mig. Helt öppet bland allt folk. Den där tjejen såg inte speciellt glad ut då hon fick se att det var jag. Hon stod fortfarande kvar som ett fån, så jag gav henne en löjlig vinkning som visade att hon skulle gå. ”Den där bruden har planer på att ta med dig hem inatt.” Jag kände blicken Justin gav mig, och jag kände även hur han svalde hårt. Han visste nog mycket väl att jag hade ett hett temperament när det kom till tjejer som irriterar mig. ”Den enda jag går med hem är dig.” Han pressade återigen sina läppar mot mina, och lät sina händer vandra ned över min rygg för att sedan stanna på min rumpa.

Ölen jag hade i handen hade blivit avslagen, och då kan ni förstå att jag hade haft den länge. Jag sa ju som sagt att jag inte kände för att festa, så en och en halv öl hade glidit ned på tre timmar, vilket är ovanligt för mig. Klockan var runt halv 10 på kvällen, och det var ännu ett tag kvar på kvällen. Ryan kom ned skuttandes från övervåningen med ett brett leende på läpparna. Han kastade sig runt mig och pussade mig på kinden. ”Tack, så hemskt mycket. Jag är skyldig dig en tjänst.” Justin kollade mystiskt på oss båda, medan jag bara skrattade. ”Oroa dig inte, jag har nyss fixat ihop honom med sin drömtjej.” Justin slog till Ryan löst på axeln. ”Steffi?” En glad nickning kom nu från Ryan och jag kunde äntligen slappna av. Han gav tillbaka min mobil, och jag placerade den i bh:n, då jag inte orkade gå och lägga den i jackan.

Jag och Ryan försvann ut i köket då Justin skulle gå ut och ta lite frisk luft. Jag tog fram det största glaset som fanns i skåpen. Som liknade mer en vas än ett glas, men i alla fall. Jag fyllde det med vatten och Ryan blandade en grogg. Det såg ut som att han gjorde den lite starkare än han skulle klara av, men det var hans problem. Justin var inte ute, och jag gick ett varv runt huset för att se om jag kunde hitta honom, men det var omöjligt. När jag kom tillbaka in i huset igen, fick jag syn på Chaz, han vinglade lite, men kunde fortfarande kommunicera. ”Har du sett Justin?” Det såg ut som att han tänkte efter ett tag, vilket fick min mage att knyta sig. ”Nej.” Svarade han sedan skarpt och gick iväg. Någonting hade hänt, och han ville tydligen inte tala om det för mig.

Rummen som låg på nedervåningen var fulla i ungdomar som antingen hånglade loss med varandra eller var på väg att ha sex. Det ena rummet var mer pinsamt att gå in i än det andra. Som tur var fanns inte Justin i något av dem, men samtidigt ville inte knuten i magen försvinna, eller smärtan i bröstet. Ryan var alldelens för glad för att fråga, så honom struntade jag i. I köket satt dem där tre tjejerna som hade suttit där när jag kom hem till Ryan, men det saknades en, och det var hon som skulle ha med sig Justin hem. Vilket inte gjorde saken bättre. Jag tog mig en vända upp på övervåningen och gick igenom rummen där. Ryans rum var det enda jag inte hade kollat in i, och jag gjorde det bara i ren förbi hast, vilket jag absolut inte skulle ha gjort. Jag skulle kunna känna igen Justin på 3 mils avstånd, även om jag så bara såg hans rygg. Hans byxor var i knävecken och den där tjejen stod på knä framför honom.

Inte ett ljud ifrån mig kom ut, och jag stängde dörren lugnt och försiktigt bara för att han inte skulle höra mig. Klockan hade inte ens slagit 11, och jag skulle genast tillbaka till Justins mormor och morfar. Jag hade fått Patties nummer ifall att Justin hade druckit för mycket så att jag skulle kunna ringa henne. Jag sa hejdå till Ryan och Chaz, och innan dem hann reagera hade jag redan lämnat huset. Ingen av dem gick ens efter mig för att höra vad det var som hade hänt. Jag tog fram hennes nummer och tryckte på grön lur. ”Hej Rebecka, har det hänt något?” Det var först då tårarna började rinna, och jag insåg att jag aldrig hade varit bra för Justin. ”Nejdå, jag har bara en fruktansvärd huvudverk, men kan du hämta mig?” Jag försökte hålla lugnet i rösten så mycket jag bara kunde, med tanke på att jag inte ville att hon skulle bli arg, om jag var tvungen att berätta om Justin. ”Jag kommer på en gång, gumman. Gå ingenstans.”

Jag satte mig ned på trottoaren utanför Ryans hus, jag kunde sitta på min jacka då den gick lite längre ned på benen. Kylan började äta mig inifrån, jag hade inte tillräkligt med alkohol i blodet för att inte frysa. Det tog dock inte många minuter fören Pattie kom körandes i Justins bil, och precis när hon stannade bredvid mig hoppade jag in i bilen. ”Gumman du har ju gråtit. Vad är det som har hänt?” Jag skakade bara på huvudet, samtidigt som värmen i kroppen började komma tillbaka. ”Kör hem mig bara, vi tar detta imorgon.” Hon gjorde som jag sa, men kollade oroligt på mig så fort hon fick chansen, vilket började irritera mig lite, men jag bet ihop.

När vi kom hem till dem gick jag raka vägen upp till Justins rum och tog av mig kläderna för att sedan dra på mig lite mer avslappnande kläder. Det var fortfarande en halvtimme kvar på 2011. Diane, Bruce och Pattie satt i soffan när jag kom ned, redo med ett glas champagne i handen. Pattie hade dock bara alkoholfri päroncider, då hon kanske var tvungen att hämta Justin senare. ”Vill du ha?” Pattie viftade till med flaskan lite då jag satte mig ned. ”Ja, tack” Helst hela flaskan, tänkte jag för mig själv. På tv:n visade dem grevinnan och betjänten, vilket alltid går, varje år, samma tid, och det blir aldrig tråkigt. Jag älskar när han springer runt bordet och smuttar på vinet. Finns inge roligare. Mobilen började ringa och Pattie kollade förvånat på mig, då hon troligtvis inte hade en aning om att jag faktiskt hade Justins låt, Baby, som ringsignal. Displayen visade dock att det var Justin själv som ringde, men jag tryckte bort det.

OHOH, hur ska detta sluta? Jag vill ha minst 40 gissningar av er, det klarar ni väl? ;P Det är bara 2 kapitel kvar efter detta, + en epilog. :) Hur känner ni inför slutet?

”Hejdå, det var kul att ha er här. Hoppas du kommer och hälsar på fler gånger.” Pappa kramade om Rebecka. Det kändes så fruktansvärt bra i kroppen när pappa verkligen verkar gilla henne, och han är inte ensam, mamma gillar också henne. ”Det gör jag säkert.” Svarade Rebecka när dem hade släppt varandra och hon hade lyft upp Jazmyn. Jag fick också en kram av pappa, och sedan en av mina syskon. Jaxon var fortfarande lite tillbaka dragen när det kom till Rebecka, men det blev bättre ju längre dem var med varandra. I bilresan till mormor var det tyst, men jag kände hela tiden hur hon drog med sin tumme på min handrygg, en behaglig känsla, en trygg. Hon fick mig trygg, och mig att må bra.

Nyårsafton är här, och jag kände mig egentligen inte alls taggad för att gå på fest, men jag gjorde det för Justins skull, för att han skulle få träffa så många som möjligt av sina vänner runt om här, även om Ryans hus numera kommer fyllas med 15 åriga tjejer som vill åt Justin. Det är något jag kommer få stå ut med, men kommer någon för nära vrider jag nacken av den. Inte mer än rätt, med tanke på att han faktiskt är min pojkvän, och ingen annans. Klänningen hade jag redan valt, en silvrig kort. Justin kommer tappa hakan när han ser mig, men det är väl kanske lite det som är meningen. Pattie hjälpte mig med håret då jag ville ha en inbakad fläta, och absolut inte hade så pass långa armar så att jag kunde göra den själv. Jag satt på en stol framför spegeln i badrummet, så att Pattie skulle nå och för att jag skulle kunna se vad hon gjorde. ”Vad fin du blir.” Hon knöt en hårsnodd längst ned i håret hon inte flätade och släppte den på min vänstra axel. ”Tack.” Jag log sött tillbaka mot henne i spegeln.

När jag hade lagt sminkningen på mig själv, stod jag och såg på mig själv i helkroppsspegeln som stod i hallen. Jag var dock för inne i mina egna tankar för att ens uppfatta att Justin hade ställt sig bakom mig, det var först när jag kände två händer på min mage som jag kom tillbaka till verkligheten. ”Vad vacker du är. Du kommer ha många ögon på dig ikväll.” Han sa det precis som att det inte var ömsesidigt, precis som att han inte skulle ha det. ”Då får jag känna på hur det känns att vara Justin Bieber, i kvinnligt format.” Han skrattade till bakom mig, men avbröt sig själv och gick ned till ett lugnande leendet, innan han pressade sina läppar mot min hals. Håret i nacken reste sig upp. Det har gått flera månader tillsammans med Justin och jag blir fortfarande svimfärdig när han kysser mig, och oavsett vart han gör det. Ibland tappar jag fattningen så att jag glömmer bort att andas, men det har han sagt åt mig att jag inte får göra.

Det var fortfarande en timme kvar tills vi skulle hem till Ryan, jag trodde dock att det skulle ta längre tid att göra mig i ordning, så det är mitt fel nu att vi sitter i soffan och inte gör något. ”Mamma kör oss, så kan vi dricka.” Jag kollade skrämt på Justin för att se om han skojade med mig, hans mamma kan motvilligt ha gått med på att han ska dricka. ”Va?” Han log mot mig, och vände tillbaka blicken mot tv:n. ”Hon som föreslog det, jag blev lika chockad.” Det var bara att acceptera att det var okej för henne att hennes son drack. Visst, det är nyår en gång om året, så jag kan väl förstå att han är törstig. Jag lutade mig ned mot hans axel, lugnt, för att inte förstöra min frisyr. Justin hade på sig en ljuslila skjorta och ett par svarta jeans, vilket passar honom precis lika bra som handen i handsken. Det är nästan så illa att jag bara vill slita av honom kläderna, men jag behärskar mig. Vi har redan gjort misstaget en gång hemma hos hans morföräldrar, det ska inte hända igen.

”Ha det så kul nu, ungdomar. Och ring direkt ni ska hem, jag kommer och hämtar er, vill inte att ni går.” Pattie släppte av oss på Ryans uppfart och Justin pussade henne på kinden. ”Okej, det gör vi. Ha så kul ni med.” Jag kramade om henne, innan Justin fattade taget om min hand och flätade våra fingrar, för att sedan gå den lilla vägen fram till dörren. Ryan öppnade dörren iklädd mörkblåa jeans och en vit skjorta och en lila slips. ”Biebs är här.” Festen var i full gång när vi kom in och Chaz kom fram till oss båda, han kramade om mig, och passade på att viska i mitt öra. ”Trevligt att träffa dig igen.” Jag log, Justins vänner är så vänliga mot mig. Dem borde alla få ett pris för det. ”Trevligt att träffa dig med.” Chaz och Justin gjorde något broderligt handslag jag aldrig kommer förstå på mig på, och det är lika bra jag inte lägger mig i.

Köket var fullt i både alkohol och groggvirke, plastmuggar och tjejer i korta kjolar eller klänningar. Ingen jag kände igen, och tur var det, då jag helst inte beblandas med fjortisar. Jag förstår om dem var där, Ryan var väl tvungen att fylla huset med folk. Det är nog ganska lätt att locka med att Justin Bieber kommer befinna sig där. Justin lämnade inte min sida dem första 20 minuterarna som vi var där, han höll hela tiden en betryggande arm om min midja. Jag vet inte om det var för att jag inte skulle känna mig ensam, eller om det berodde på att han ville visa alla grabbar att jag var med honom. Vi har ju vår bakgrund att gå på, jag kan inte hindra mig själv från att dras till andra även om jag har ett förhållande. Vi har inte pratat mer om det, men jag vet att det bekymrar honom. ”Gå och umgås med dina vänner, jag klarar mig.” Justin kastade en skeptisk blick på mig, och släppte sakta taget om min midja. En snabb puss på munnen gav han mig och smög sedan iväg in i folkmassan.

Efter några vändor i huset valde jag att gå in i köket för att ta mig en öl. Tjejerna stod fortfarande kvar där, men jag brydde mig inte. Det enda jag kände från dem var de brännande blickarna dem gav min rygg. När jag vände mig om kollade dem alla på mig, sammanlagt 8 ögon glodde på mig från topp till tå. ”Ser ni något ni gillar eller?” Den ena av tjejerna harklade sig och hoppade ned från diskbänken. ”Du är här med Bieber va?” Menade hon på fullaste allvar att jag skulle svara på det, vad hade hon ens med det att göra? ”Hurså?” Hon skakade på huvudet samtidigt som hon vände sig om och gav sina vänner någon konstig blick. ”Du kanske kom hit med honom, men jag har planer på att gå härifrån med honom.” Jag hade tagit mig en klunk från ölen innan hon hade sagt klart sin mening, vilket resulterade i att jag spottade ut ölen framför mig och började skratta. ”Good luck.” Med ett flirtande leende på läpparna lämnade jag köket och gick ut i vardagsrummet.

Ryan satt på matsalsbordet som stod där inne med en öl i handen, så jag gick fram till honom. ”Hur mår du grabben, du ser deppig ut?” Han kollade upp på mig, och mötte min blick. Han gjorde plats för mig också, så jag hoppade upp och satte mig bredvid honom. ”Kan du behålla en hemlighet?” Förvånad av hans sätt att prata med mig på, jag menar, vi känner egentligen inte varandra. ”Ja, bara du inte har dödat någon.” Han skrattade till, men det lät som att han trängde fram skrattet. ”Jag är kär.” Jag knuffade till honom på axeln lite lätt. ”Vet tjejen om det?” En svag nickning kunde jag skymta från hans huvud, men han hade fortfarande blicken fäst på folkmassan framför oss, som dansade i takt med LMFAO’s, I´m Sexy And I Know It. ”Så vad är problemet?” Han tog mig i handen och drog med mig upp på hans rum. Jag hade inget att säga till om, så det var ingen idé att protestera heller. ”Ja, och vet du vad hon gjorde?” Nu var det min tur att skaka på huvudet. ”Hon låtsades som att hon inte hörde mig, och slutade sedan höra av sig.” Där förstod jag vem det var han syftade på. Steffi, min bästa vän. Som säkerligen låg hemma med Mario just nu.

Helt utan förvarning började tårarna rinna på honom, och jag förstod verkligen att han gillade henne, annars fanns det ingen anledning att sitta på hans rum att gråta, då han hade hela huset fullt i folk. Jag satte mig ned bredvid honom på sängen och drog in honom i min famn. ”Det ordnar sig.” Jag släppte greppet jag hade om honom och han kollade upp på mig. ”Hur ska det kunna göra det när hon inte ens svarar på mina sms längre?” Jag blev riktigt förvånad, det var inte som att det var min vän han pratade om, även fast han för en stund sedan bekräftade mina misstankar om att det var hon. ”Jag kommer snart, sitt kvar här.” Jag reste mig upp och gick ut från rummet och ned till min väska som jag hade gömt i hallen bland allas jackor, och plockade fram min mobil. Numret till Steffi kunde jag i huvudet, så jag behövde inte leta reda på det. Hon svarade nästan på en gång. ”Vad gör du?” Det var tyst i bakgrunden, så hon kunde inte ha varit på fest, för så tysta fester har vi inte hemma. ”Inte mycket, sitter hemma i min ensamhet. Mario kom aldrig, så jag hade lika gärna kunna följt med dig.”

Vi pratade ett tag om egentligen ingenting speciellt. Jag var tvungen att fråga henne vad hon höll på med. ”Ryan berättade för mig att du inte svarar på hans sms mer, jag trodde ni hade blivit sjukt bra vänner. Vad är det som har hänt?” Hon suckade och jag kunde nästan se framför mig hur hon pillade med något, hon gör det alltid när någon ställer henne mot väggen. ”Jag vet inte vad jag ska säga. Han är kär i mig och..” Hon tystnade ett tag, så jag lät henne ta den tiden hon ville ha på sig, för att sedan fortsätta. ”Och.. jag är kär i honom.” Inte nog med att jag frös när jag stod ute utan jacka, nu höll jag på att svimma också. ”Varför har du inte berättat det för honom då? Han sitter på sitt rum nu och gråter över dig. Seriöst Steffi, nu är du inte längre den människan jag lärde känna. Vad har hänt?” Hon var tyst, precis som att hon hade lagt på. Men jag hörde lite smått av andetag. ”Varför har du skrivit med Mario istället för Ryan?” ”För att jag försökte glömma bort Ryan, han bor för långt borta.” Nu var det min tur att sucka. ”Han har i alla fall en fast punkt, Mario flyger jorden runt med Justin, och du har ingen aning om när han kan ha tid att träffa dig.”

Hur ska detta sluta? Det vet jag bara ett sätt ni får reda på - genom att vänta på nästa ^

”Om ni vill får ni sova här, du har ju fortfarande ditt rum kvar här. Och jag har extra tandborstar.” Justin tittade på mig, för han ville nog ha min åsikt om det hela. ”Mig spelar det ingen roll, men det skulle väl vara trevligt.” Han skickade iväg ett sms till sin mamma och talade om att vi blev kvar. Jazmyn hade gått och lagt sig, hon slocknade på golvet bland alla sina leksaker. Jag var inte heller så pigg på att vara vaken, så jag gick och la mig före Justin. Jag lät han och Jeremy sitta kvar uppe, dem hade säkert en hel del att prata om. Sängen var skön, kanske inte lika skön som min hemma, men ändå var den underbar. Lite större än den hemma hos Diane och Bruce, men man ska inte klaga. Jag vaknade till då Justin la sig ned i sängen, han är inte direkt diskret av sig. Han placerade sin arm om min midja och drog mig närmare sig, samt kysste mig på kinden. ”God natt min prinsessa.”

Denna morgon var inte alls som någon annan då antingen jag vaknade före Rebecka, eller tvärt om. Denna morgon vaknade vi båda två att Jazmyn hoppade upp i sängen. ”VAKNA.” Hon var inte direkt tyst heller. Becki drog täcket tätare sin kropp, och gömde sitt huvud. Hon var nog inte van att vakna såhär, visst, det hände inte ofta mig heller, men det är ändå något som sker dem få gångerna jag sover hos pappa. ”Kan du gå ut ett tag, vi kommer när vi har vaknat.” Hon såg ledsen ut, men jag tänkte mer på att Rebecka kanske ville klä på sig innan Jazzy hade dragit iväg med henne till barbieland. ”Är du vaken?” Hon tog bort täcket från huvudet och tittade på mig med trötta ögon. ”Vem skulle inte vara det om den blev väckt sådär?” Hon kysste mig innan jag hann svara henne. ”Det ser ut som att du haft en vild natt, kolla ditt hår.” Hennes hår stod åt alla håll och kanter, och det är inte ofta hon vaknar så, hon brukar sällan röra på sig i sömnen, men nu hade hon gjort mer än så. Hon sträckte sig efter sin bh, knäppte på den, och gick upp till spegeln. ”Shit, jag måste fråga Jazmyn om hon har en borste att låna mig.”

Jag låg kvar i sängen och kollade på henne när hon klädde på sig, creepy jag vet, men fan så vacker hon är. Sättet hon rör sig på, det är som en gudinna. ”Klä på dig nu.” Hon kastade mina byxor på mig, men jag orkade inte röra mig. ”Nej, kom tillbaka istället.” Hon skakade bara på huvudet och gick ut ur rummet. Jag hörde hur hon ropade på Jazzy, troligtvis för att hon ville ha en borste. Jag klädde motvilligt på mig, och gick ned till pappa som satt i köket. ”God morgon grabben, du ser inte så pigg ut.” Jag satte mig ned framför honom och la ned mitt huvud i mina händer. ”Nej, Jazzy kom in och hoppade i sängen.” Pappa bara skrattade åt mig, vilket ibland kan vara irriterande. Strax efter kom Rebecka in med en Hello Kitty borste. Det gick inte speciellt bra för henne. ”Nu skiter jag i det här.” Hon la borsten på bordet och försvann från köket.

Jag hittade henne liggandes i soffan och stirra i taket efter ett tag, hon sa inget och jag förstod att det var hennes hår som gjorde henne frustrerad. ”Sätt dig upp så hjälpte jag dig med håret.” Hon kollade bara fundersamt på mig. ”Ska du hjälpa mig?” Chockad, det kan man lugnt säga att hon vart. Hon satte sig ned på golvet så att jag kunde sätta mig i soffan, jag började i topparna och fick ut alla tovor, jag jobbade mig uppåt, och tillslut var det fixat. ”Tack baby.” Hon satte sig gränsle över mina lår och la sina armar runt min hals. ”Så lite så.” Pappa kom ut i vardagsrummet och satte sig ned i fåtöljen, han kollade skumt på oss. ”Tänk på att dina syskon är hemma, så att ni inte göra något dumt.” Både jag och Rebecka tittade på pappa, precis som att han hade gått och blivit galen. ”Vi håller inte på med sådant.” Jag tror inte pappa köpte den lögnen, för han började skratta. ”Nehe, så din mamma har diskuterat detta med mig i onödan?” Nu var saken inte rolig längre, jag pressade in mitt huvud i bröstet på Rebecka bara för att pappa inte skulle se mina troligtvis röda kinder. ”Tror din mamma hade rätt. Skyddar ni er?” Utan att behöva titta upp så kände jag hur Rebecka nickade mot pappa. Frågan var ju bara, kände hon sig inte alls generad över samtalet. ”Det är bra. Då får ni göra vad ni vill.”

Jazmyn kom in i rummet med ett spel i handen. ”Kan vi spela?” Eftersom att jag sällan är här så älskar jag att spendera tid med mina syskon, så jag säger aldrig nej till något dem vill göra om inte pappa bett mig hjälpa honom med något. ”Klart vi kan.” Hon satte sig ned på golvet och plockade fram alla korten till spelet, då det var memory. Rebecka klev av mina lår, och pappa gick för att hämta Jaxon, som nog satt inne i sitt rum och lekte med bilar. Det är det bästa han vet. Vi satte oss på varsin sida om Jazzy och hon fick börja. Pappa kom tillbaka med Jaxon och satte honom bredvid mig, och han själv mellan Jaxon och Becki. Det första kortet Jazmyn vände var en apa, och tror ni inte på fan att det andra också var det. Jag är en sjukt dålig förlorare, och försöker hålla det inne då jag spelar med mina syskon. Dem ska inte behöva se min dåliga sida.

20 minuter senare var vi klara, Jazmyn och Rebecka kom på en delad första plats. Jaxon ville spela en gång till, så vi blandade korten och la ut dem igen. ”Jag börjar med maten så länge. Ni stannar på lunch va?” Jag vet inte varför, men jag har börjat rätta mig efter Rebeckas åsikter allt för ofta, lika nu då jag vände mig mot henne, för att se vad hon ville. ”Det är klart vi gör det.” Jag behövde inte ens svara för hon gjorde det. Vi spelade klart omgången vi hade börjat, sedan plockade vi undan spelet och gick ut i köket för att hjälpa pappa och duka. Varje gång jag och Rebecka gick förbi varandra kysstes vi, och det blev en hel del gånger. Pappa verkade inte bry sig så mycket, mer än att han skrattade åt oss. ”Kan ni inte hålla er ifrån varandra?” Rebecka skakade bara på huvudet och log. ”Nej, hon är för underbar.” Svarade jag och drog in henne i min famn.

”Jazzy och Jaxon, maten är klar.” Rebecka fick i uppdrag att hämta mina syskon. Som jag på långt avstånd hörde streta emot. ”Vad ska ni göra på nyår då?” Pappa hällde av potatisen och jag rörde omkring i brunsåsen, köttet var redan klart. ”Vi ska på fest hemma hos Ryan. Du då?” Vi ställde fram allt på bordet, och precis när vi var klara kom Rebecka in med Jaxon under ena armen och Jazzy under andra. ”Vi blir nog bara hemma, smäller någon smällare och går och lägger oss.” Så trevligt han skulle ha det då. Det är väl så om man har barn kan jag tänka mig, vilket jag inte har planer på att skaffa än på ett tag. När vi hade ätit klart var det kladdigt över i stort sett hela bordet, vilket fick mig att fundera vart mina syskon egentligen hade suttit. Jag tog Jaxon under armen och Rebecka tog Jazzy, och så gick vi in i badrummet för att tvätta ren dem i ansiktet och händerna. ”Pappa, ska vi bada dem när vi ändå håller på?” Pappa kom upp i dörren och tittade på oss. ”Om ni vill.”

Rebecka hade redan tagit av Jazzy sina lortiga kläder och satt igång vattnet, halva badkaret var fullt i vatten och den andra halvan av skum, då Jaxon fick tag på den flaskan, tror han tömde dem. Jag och Rebecka satt på golvet, hon mellan mina ben med mina armar om henne, och tittade på dem små liven i badkaret, dem skvätte vatten, vilket pappa aldrig skulle tillåta. Så nu när han inte var med fick dem leka lite. Efter säkert en halv timme av lek i vattnet började vi tvätta håret på dem båda och sedan sköljde vi av dem. Båda två har en varsin handduk som man trär över huvudet, med en luva på. Så dem lindande vi in dem i, och lyfte ur dem ur badkaret. Eftersom att klockan inte var mer än 3 på eftermiddagen, då jag och Rebecka sov ganska länge, valde vi att bara vara inne, och kolla på film med dem. Jazzy valde en Disney film, Askungen.

”Hejdå, det var kul att ha er här. Hoppas du kommer och hälsar på fler gånger.” Pappa kramade om Rebecka. Det kändes så fruktansvärt bra i kroppen när pappa verkligen verkar gilla henne, och han är inte ensam, mamma gillar också henne. ”Det gör jag säkert.” Svarade Rebecka när dem hade släppt varandra och hon hade lyft upp Jazmyn. Jag fick också en kram av pappa, och sedan en av mina syskon. Jaxon var fortfarande lite tillbaka dragen när det kom till Rebecka, men det blev bättre ju längre dem var med varandra. I bilresan till mormor var det tyst, men jag kände hela tiden hur hon drog med sin tumme på min handrygg, en behaglig känsla, en trygg. Hon fick mig trygg, och mig att må bra.

Slutet är nära. ;P

Det hände något sjukt inatt, jag drömde om hur jag skulle forma slutet, flera olika allternativ drömde jag. =/ haha ^ Snacka om att vara besatt.. (A)

När vi kom tillbaka hem till hans mormor och morfar kom Pattie ut i hallen, och när hon fick syn på oss började hon skratta. Det var inte direkt så att vårt snöbollskrig hade lagt av efter den mysiga stunden, hela vägen hem hade vi kastat på varandra och knuffat ned den andra i en snöhög. ”Okej, jag vill inte ens veta vad ni har gjort. Men en sak är säker, jag ska ha en bild innan ni rör er.” Hon sprang upp på övervåningen, och kom ned lika fort igen. Precis när hon skulle ta kortet pressade Justin sina läppar mot mina, vilket jag inte tror att hans mamma uppskattade, med tanke på att det var hon som skulle ha bilden. ”Gå upp och klä av er nu, innan ni blir sjuka.” Justin slog till mig på rumpan. ”Mamma, jag trodde aldrig du skulle säga att jag skulle klä av mig tillsammans med min flickvän. God natt.” Jag ville se Patties min, men hann inte för Justin drog med mig upp.

Vi gick och la oss på en gång när vi kom upp på hans rum, och jag tror inte att Pattie kunde sova på hela natten efter det Justin sa. När vi vaknade på morgonen kände jag mig sjukt taggad av att möta hans pappa och syskon igen. Hela hans familj är underbara, varenda en har sin egen personlighet och är inte den andra lik. Justin vaknade till precis när jag tänkte resa mig upp, så jag struntade i det, och vände mig mot honom istället. ”God morgon min prins.” Han pussade mig på näsan och drog in mig mot hans bröst, jag vilade mitt huvud mot hans hals och kysste honom där. ”Baby, du kan inte göra så mot mig och sedan resa dig ur sängen och gå.” Jag reste mig upp efter mina kyssar på hans hals, och han blev genast ledsen. ”Kom tillbaka.” Jag ville inget annat än ha honom, men skulle till och med jag kliva över mina inre lagar.

Båda två smög in i duschen för att få en stund tillsammans, utan att någon kunde störa oss. Vilket verkade vara fullt omöjligt i detta hus, då ingen av dem andra tre ville att jag och Justin skulle vara med varandra, på det intima sättet. Jag var den första som gick ut ur badrummet för att se om det var fritt fram för Justin att kliva ut, och det var inga problem. När vi kom tillbaka in i hans rum tryckte han upp mig mot dörren. ”Jag älskar dig, sjukt mycket.” Vi hade nyss haft skönt tillsammans, och han fick inte nog av att säga hur mycket han älskar mig, det är då jag känner mig värdefull, när han säger sådana saker till mig. Vi klädde på oss och gick ned för att ta oss någon liten lätt frukost. Diane satt i köket. ”Vart är mamma?” Frågade Justin samtidigt som han plockade fram lite frukost. ”Hon åkte för att handla. Skulle ni till Jeremy idag?” Justin nickade bara mot henne, vilket hon inte accepterar. ”Du fick munnen för att prata, då nickar man inte.” Jag skrattade lite för mig själv, hon kommer vara den människan som håller honom på jorden under resten av sitt liv.

Återigen stod jag utanför Jeremys hus, men denna gång var jag inte nervös. Jazmyn öppnade dörren, men istället för att hoppa upp i Justins famn sprang hon förbi honom och hoppade upp i min. ”Jag har saknat dig Rebecka.” Hon kramade om mig riktigt mycket, och jag kände mig välkommen. ”Jag har saknat dig med.” Justin stod framför oss med en ledsen min, och tittade på Jazmyn. ”Okej, jag har saknat dig med.” Hon kramade om honom också när jag släppte ned henne. Jeremy stod i hallen när vi kom in och han gav mig en kram när jag hade fått av mig ytterkläderna. ”Du är saknad i detta hus.” Jag log bara mot honom. Jazmyn kom tillbaka med några av sina barbiedockor och drog mig i armen. Vi stannade inte fören vi var på hennes rum. Jag förstod på en gång att vi skulle leka med dem, så jag satte mig ned på golvet och började borsta den enas hår.

”Är du kär i min bror?” Barn är alltid så gulliga, dem är inte diskreta, men väldigt rak på sak. ”Ja, det är jag.” Leendet på hennes läppar växte, och precis som på sin bror så tindrade hennes ögon då leendet nådde dit. ”Bra, för han är kär i dig.” Jag blev helt stum av det hon precis hade sagt, hur kan en sådan liten tjej förstå sig på något så mäktigt? Knappt jag gjorde det, jag kunde fortfarande inte sätta fingret på vad det var som gjorde Justin så underbar, sättet han tittade på mig hade en inverkan jag inte var van vid, och dem gångerna han rörde min kropp gav mig rysningar. Han är mäktig. Vi fortsatte leka med dockorna ett tag till, det var faktiskt hon som tröttnade och drog med mig ut ur rummet igen. Justin satt i köket med Jeremy, men det var bara han som såg mig då Justin satt med ryggen mot mig. ”Din syster säger att du är kär i mig, stämmer det?” Jag placerade mina armar runt honom och pussade honom på kinden innan jag satte mig ned bredvid honom. Jeremy bara skrattade åt mig. ”Det stämmer, jag är kär i dig.”

Jazmyn kom in i köket och satte sig i knä på Justin. ”Hörrudu, berättar du mina hemligheter för Rebecka?” Hon kollade upp på honom och började skratta. ”Jag tyckte hon skulle veta att du är kär i henne. Och tur för dig så är hon det i dig också.” Jeremy tittade på sina två extremt smarta barn, även om Justin inte var speciellt liten längre, så var han ändå sjukt smart. Jazmyn förvånade mig däremot med hennes smarthet. ”Det var ju bra det.” Justin vände sig om och kysste mig snabbt, och Jazmyn blängde bara på oss. ”Ska vi gå ut och göra en snögubbe?” Jazmyn försvann på en gång hon hörde snö, så hennes svar behövde vi inte oroa oss för. Jaxon var däremot inte alls lika pigg på det. ”Jag stannar inne med honom, så kan ni ta mer er Jazzy ut.” Både jag och Justin hade tagit med oss täckbrallor och tjockare jacka, så att vi skulle kunna leka i snön.

”Sluta kasta snö på mig, och bygg min gubbe istället.” Jazmyn var inte alls pigg på att ha snöbollskrig med Justin, men det struntade han fullt i då han tog tag i henne och slängde iväg henne i en mjuk snöhög som Jeremy hade lagt på sidan av uppfarten efter att ha skottat den. ”Men kom igen syrran, det är inte ofta vi gör det här.” Hon klev upp ur den där högen och var inte alls speciellt glad, så jag tänkte jag skulle hjälpa henne lite. Jag kramade ihop en ganska stor boll, och kastade den precis i nacken på honom. ”Om jag var du skulle jag springa.” Jag tänkte inte visa mig rädd, så jag plockade upp mer snö och började krama det. Han kom emot mig, och jag hann inte ens blinka innan jag låg i samma hög som Jazzy nyss hade legat i. ”Bieber, sluta var elak mot henne.” ”Du behöver inte vara orolig, vi skojar bara med varandra.” Jag var snabb där, för det såg precis ut som att hon trodde han var elak mot mig, och var på väg att börja gråta.

Efter flera timmar ute i snön, och en stor snögubbe senare gick vi in, och det var väldigt skönt att komma in i värmen. Alla våra kläder hängde vi in i torkskåpet som Jeremy hade i källaren. Både jag och Justin gjorde i ordning en varsin kopp te, och satte oss i vardagsrummet. Jeremy kom inte långt efter, och satte sig ned i fåtöljen. ”Hur länge stannar du här då?” Frågan var nog riktad mot mig då det var mig han kollade på. ”Jag åker hem den 5 januari, börjar skolan några dagar efter.” Han nickade bara och tog en klunk av sitt kaffe. Justin hade sedan ett tag dragit en filt över oss, så nu låg vi i soffan och myste. Jazmyn sprang fram och tillbaka mellan sitt rum och oss, varje gång hon kom hade hon en ny leksak med sig, så snart hade hon nog hela rummet i vardagsrummet. ”Du vet om att du får städa det där sen va?” Jeremy lät inte speciellt glad när han kom tillbaka och såg hur hans vardagsrum hade förvandlats till en leksaksaffär.

”Om ni vill får ni sova här, du har ju fortfarande ditt rum kvar här. Och jag har extra tandborstar.” Justin tittade på mig, för han ville nog ha min åsikt om det hela. ”Mig spelar det ingen roll, men det skulle väl vara trevligt.” Han skickade iväg ett sms till sin mamma och talade om att vi blev kvar. Jazmyn hade gått och lagt sig, hon slocknade på golvet bland alla sina leksaker. Jag var inte heller så pigg på att vara vaken, så jag gick och la mig före Justin. Jag lät han och Jeremy sitta kvar uppe, dem hade säkert en hel del att prata om. Sängen var skön, kanske inte lika skön som min hemma, men ändå var den underbar. Lite större än den hemma hos Diane och Bruce, men man ska inte klaga. Jag vaknade till då Justin la sig ned i sängen, han är inte direkt diskret av sig. Han placerade sin arm om min midja och drog mig närmare sig, samt kysste mig på kinden. ”God natt min prinsessa.”

Ska försöka ta mig i kragen senare och skriva så det glöder om fingrarna. :)
Den är väl snart slut skulle jag tro. Och ni alla vet ju vad som väntar er då, eller? ;P

När jag kom till flygplatsen och hade checkat in min väska gick jag till taxfree och strosade omkring. Det var nästan 40 minuter kvar tills jag skulle kliva på planet, som tog mig till min älskade pojkvän. Halsbandet satt runt min hals, och jag kände mig så mycket finare med det. Jag hittade en jätte söt nalle, som höll i ett hjärta där det stod ”I LOVE YOU”. Jag var bara tvungen att ha den, eftersom att jag inte köpt en julklapp till honom, fick det bli min present. Varje gång han såg den skulle han tänka på mig. När tiden äntligen var inne för att kliva på planet hamnade jag bredvid en liten tjej och troligtvis hennes mamma. Jag hade fönsterplatsen, så jag pluggade i min iPod och slöt mina ögon. Jag har lärt mig att sover man bort resan går den fortare.

När taxin stannade utanför det söta lilla huset i tegel betalade jag och chauffören hjälpte mig ur med min väska. Det var snö i Kanada vilket mina skor inte passade så bra till, men jag gjorde det bästa av situationen. Väskan var svår att rulla mot dörren, så jag fick bära den. Jag knackade några få gånger, tillslut kom Diane och öppnade dörren. Hon blev så förvånad av att se mig, då hon troligtvis inte hade räknat med mig fören dagen efter. Hon kramade om mig och skulle precis skrika på Justin, men jag hindrade henne. ”Jag vill överraska honom.” Hon hjälpte mig in med väskan så tyst som möjligt, och jag tog av mig alla ytterkläder. ”Han är på sitt rum.”

Några få knackningar på hans dörr och han ropade, kom in, men jag ville att han skulle öppna, så jag väntade ett tag, sedan knackade jag igen. Tillslut hörde jag hur han muttrade och reste sig upp ur sängen. När han öppnade dörren såg han inte speciellt glad ut, men efter att ha gnuggat sig i ögonen några gånger ändrades det omedelbart. ”Vad i helskotta gör du här?” Han drog in mig i sin famn och placerade den ena handen på min korsrygg och den andra på mitt huvud. ”Saknade dig.” Han lyfte upp mig från golvet och snurrade ett varv. När han sedan ställde ned mig igen kollade vi varandra i ögonen och möttes i en passionerad kyss.

”Jag kan se att du har halsbandet på dig. Hoppas du gillade det.” Jag pillade lite på det samtidigt som jag inte släppte hans ögon med mina. ”Jag älskar det, men känner mig sjukt elak…” Han tystade mig genom att placera sitt finger över mina läppar. ”Schyy, allt jag bryr mig om är att du är här, med mig, i mina armar.” Vi låg i hans säng och bara höll om varandra. ”Men jag har en sak åt dig.” Utan att han hann reagera sprang jag ned till mina väskor som fortfarande stod i hallen, ingen märkte mig som tur var, då jag fortfarande inte hade hälsat på Pattie. När jag kom tillbaka upp på hans rum hade han ett leende på läpparna som inte ens gud skulle kunna ta bort. När han såg mig satte han sig upp i sängen, och jag ställde ned nallen i hans knä. ”Jag älskar dig, du vet det va? Denna nalle ska följa med mig överallt.” Han tittade på nallen, och sedan upp på mig. Han drog ned mig i sitt knä och pressade sina läppar mot mina. ”Jag vet. Och jag älskar dig.” Jag älskar när han säger så.

”Men Rebecka, vad gör du här? Du skulle väl inte komma fören imorgon?” Pattie satt i vardagsrummet när jag kom ned med Justin tätt bakom mig. Hon log med hela ansiktet och kastade sig nästan över mig. Hon verkade glad att se mig i alla fall. Men frågan är ju varför Diane inte sa något till henne. ”Jag klarade inte av att vara ifrån grabben bakom mig något mer, så jag åkte en dag tidigare.” Efter en moderligkram satte både jag och Justin oss ned i soffan, men han lät det inte vara något mellanrum mellan oss. Jag låg ned i hans knä när Bruce kom in och blev minst sagt lika förvånad som alla andra under detta tak. ”Välkommen tillbaka.” Jag reste mig upp så att jag kunde ge honom en kram. När jag återigen var tillbaka i Justins famn kände jag hur han pussade mig på hjässan och drog mig närmare intill sig.

Vi hade inga planer på att göra någonting under resten av dagen, så vi låg bara inne i hans rum, och fjantade oss. Han höll på att kittla mig, tårarna rann på mig, så mycket skrattade jag. ”Snälla baby, ge dig nu.” Jag försökte få fram en allvarlig ton mellan alla skratt, men det gick inte så bra. ”Glöm det, jag har saknat dig så sjukt mycket.” Hans ansikte närmade sig mitt, men jag vred på mitt huvud. ”Oh, du vill att jag ska förtjäna en kyss?” Jag nickade och log mot honom. Han började kyssa mig på halsen, och viskade betydelsefulla ord i mitt öra. ”Dina läppar är dem bästa jag vet.” Viskade han mot mina läppar, och jag kände ett tvång av att kyssa honom. Ni vet när man egentligen inte ska ge med sig. Han fortsatte kyssa mig ned på halsen igen, och vidare ned på mina nyckelben. Han visste exakt hur han skulle göra.

”Okej, okej. Du måste kyssa mig nu.” Jag stod ut längre än jag trodde, men tillslut blev det för mycket för mig. Han hade till och med placerat sina händer innanför mitt linne, och hunnit knäppa upp mina byxor. Jag var svag för honom, det visste jag. Men att jag kunde hålla ut såhär länge trodde jag aldrig, jag var stolt över mig själv. Kyssen han gav mig sprudlade både kärlek och passion. Det kändes nästan som att han tryckte ned mig genom sängen, men han gjorde inte det, jag blev bara väldigt omtumlad av hans kyss. ”Du fattar inte hur mycket jag vill ha dig nu, hur mycket jag behöver dig.” Hans ord mot mina läppar kittlades, och jag kunde se behovet i hans ögon, hans vilja att bara slita av mig mina kläder fanns där. Han vet dock vad som gäller, inget under hans mormor och morfars tak.

Justin stod i duschen och hans mobil började ringa, men jag visste inte om jag skulle kolla vem det var, eller allra minst svara. Så jag struntade i det. Jag ville inte tränga på hans privatliv, även om jag är en del av det, men det kändes bara fel. När han kom tillbaka in i rummet hade han bara handduken runt höften, så jag kunde inte sluta stirra hur mycket jag än ville. Jag kom på mig själv när jag bet mig i läppen. ”Gillar du något du ser?” Ett mystiskt leende smög sig över hans läppar, samtidigt som han började rota omkring i sin väska efter rena kläder att sätta på sig. ”Det gör jag oavsett om du är naken, eller har kläder på dig.” När han hade klätt på sig la han sig ned bredvid mig igen. ”Din mobil ringde föresten.” Han reste sig upp och gick till hyllan den låg på. ”Varför svarade du inte?” ”Jag ville inte tränga mig på.” Han kollade skeptiskt på mig. ”Finns inget jag döljer för dig.”

”Imorgon åker vi och hälsar på pappa, Jazmyn har saknat dig, och hon har verkligen tjatat på mig om att du ska komma. Du måste ha gjort ett bra intryck förra gången.” Vi stod i hallen och drog på oss våra ytterkläder, för att sedan ta en promenad ute i snön. Det är inte ofta jag upplever det, då man bor på fel ställe, kan hända ibland. Kvällen hade kommit och det var mörkt ute, så det enda som lyste upp gatorna var dem få lamporna som var utsatte lite här och där. ”Det tycker jag låter som en bra idé.” Han fattade min hand och ropade till sin mamma att vi gick ut ett tag. Olyckligtvis var det kramsnö ute, så det första Justin gjorde när vi kom utom synhåll från huset var att krama ihop en boll och kasta den i ryggen på mig. ”Vad snäll du är.” Jag gick emot honom så han backade, men vad han inte insåg fören det var försent var att det var en snövall bakom honom, så han snubblade och ramlade ned på rygg.

”Hjälp mig upp, istället för att stå där och skratta.” Han lät inte glad, men han kunde gott och väl skylla sig själv. När jag sträckte fram min hand mot honom ryckte han ned mig, så jag hamnade över honom. ”Vad var det där bra för?” Han log bara mot mig, och innan jag visste om det pressade han snö i mitt ansikte. ”Justin. Vad fan!!” Jag försökte komma upp från honom, men han höll ett fast grepp om mig, så jag tog en stor hög med snö, och gjorde likadant på honom. ”Nu är du inte så kaxig va?” Han skrattade när han hade fått bort all snö, som till och med hade hamnat innanför hans skjorta. Han tog tag i mina axlar där vi stod på gången och på något sätt vek han ned mig lugnt och försiktigt tillbaka i snön och satte sig gränsle över mina ben, så att jag inte skulle kunna ta mig upp där ifrån.

”Vet du hur lycklig jag är med dig?” Även om jag var blöt från topp till tå på baksidan så låg vi ändå kvar, han halv låg över mig. ”Nej, det vet jag inte. Kan inte du berätta det för mig.” Han kollade bara på mig, och skakade på huvudet. ”Nej, det går inte. Måste nog visa.” Han pressade sina läppar mot mina, och det var så sjukt mysigt, snön runt och under oss, samt mörkret som var över oss. Flera människor gick förbi, men märkte oss inte, vilket jag och Justin skrattade åt när dem var utom hörhåll. ”Så lycklig är jag med dig.” Kyssen han gav mig, fick mig att lätta från marken, snön att smälta runt mig, på grund av min kropps värme han gav mig.

När vi kom tillbaka hem till hans mormor och morfar kom Pattie ut i hallen, och när hon fick syn på oss började hon skratta. Det var inte direkt så att vårt snöbollskrig hade lagt av efter den mysiga stunden, hela vägen hem hade vi kastat på varandra och knuffat ned den andra i en snöhög. ”Okej, jag vill inte ens veta vad ni har gjort. Men en sak är säker, jag ska ha en bild innan ni rör er.” Hon sprang upp på övervåningen, och kom ned lika fort igen. Precis när hon skulle ta kortet pressade Justin sina läppar mot mina, vilket jag inte tror att hans mamma uppskattade, med tanke på att det var hon som skulle ha bilden. ”Gå upp och klä av er nu, innan ni blir sjuka.” Justin slog till mig på rumpan. ”Mamma, jag trodde aldrig du skulle säga att jag skulle klä av mig tillsammans med min flickvän. God natt.” Jag ville se Patties min, men hann inte för Justin drog med mig upp.

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Ni som hann läsa den förra delen som låg här, fick visst en inblick lite längre fram. =/ Detta är alltså kapitlet ni ska läsa. Tack vare en underbar läsare, som kastade in en kommentar. :) Jag hade helt skrivit fel nummer på mina kapitel som jag skriver i WORD. =/ Men nu är det fixat.

Även om jag kände mig trött kunde jag inte somna, det kändes som att det var onödigt att sova bort dem två sista dagarna med Justin. Jag tror inte att han heller sov, men jag vågade inte kolla efter, i fall att han skulle vakna av det. Tillslut orkade jag inte ligga still, så jag kravlade mig ur hans grepp och drog på mig min morgonrock. När jag kom ned i köket satt Michael där och åt en smörgås. ”Vad gör du vaken?” Han lät anklagande, precis som att jag skulle ha varit en liten tjej på 7 år och att jag inte fick vara uppe. ”Jag var törstig, vadå då?” En skakning på huvudet kom från honom, och inget mer. Han återgick till sin smörgås och lämnade sedan köket. När jag trodde att jag var ensam kom Justin in i köket, i enbart mjukisbyxor. ”Smyg inte ifrån mig igen, det blev kallt utan dig. Och jag vill ha värme nu.” Han la sina armar om mig och drog mig in i sin famn.

Justin åkte för några dagar sedan, och idag är det julafton. En julafton jag faktiskt har längtat efter. Jag får träffa min mormor för första gången på ett halvår. Hon har legat inne på en avdelning på sjukhuset som man inte har fått besöka om man inte vart dotter, eller son till patienten. Så det är bara mamma som har fått träffa henne, men idag ändras det. Hon kommer hem till oss med taxi om mindre än 10 minuter, och jag är hur hyper som helst. ”Lugna ned dig. Hon kommer inte fortare för att du står och hoppar.” Jag slutade genast, då jag inte ville reta upp mamma i onödan. Det är ändå bara jul en gång om året. Jag hade för första gången på säkert några veckor klätt upp mig, då jag oftast med Justin bara sprungit omkring i mjukiskläder.

”MORMOOOR.” Hon var pigg, riktigt pigg, för att just ha blivit utskriven från sjukhuset. Jag sprang ut i hallen på en gång då jag hörde ringklockan. Hon stod där och tog av sig skorna, en kort gammal tant. Hon omfamnade mig precis i en sådan kram jag minns från förr. Samma gamla människa var hon. Lite gråare hår än sist, men samma mormor. ”Rebecka, vad lång du har blivit.” Hon kollade upp på mig, då det nästan skiljde ett helt huvud mellan oss. ”Ja, jag växer fortfarande. Tillskillnad från andra som krymper.” Hon slog till mig löst på axeln och skrattade.

Mobilen ringde precis innan vi skulle till och äta, så jag sprang iväg och svarade. ”Becki” Jag hörde Justins klingande skratt i andra änden, och jag förstod att vad som än fick honom att le, så kom det från hans familj. ”Hej älskling, godjul.” Jag kom på mig själv med att sitta och le, ett leende som räckte ända till öronen. ”Hej, godjul själv. Hur mår din familj?” Jag hörde både Jazmyn och Jaxon i bakgrunden, så jag förstod att han var lycklig nu. Detta var något han hade längtat efter ett bra tag. ”Dem mår hur bra som helst. Din mormor då?” Anledningen till att han bara frågade om mormor var för att jag hade tjatat hål i huvudet på honom om henne. ”Hon är en pigg kvinna i sina bästa dagar. Hon mår sjukt bra.” Han skrattade till igen, och jag kunde inte hindra mig själv då jag flöt in i hans skratt. ”Vilken tur. Men du, Jazmyn säger att hon saknar dig. Så jag hoppas du kommer i övermorgon, så kan vi spendera lite tid med henne.” Han lät stolt, vilket han var. En stolt storebror. ”Jag kommer. Jag måste kila, maten kallnar. Jag älskar dig, sjukt mycket. Och hälsa din familj.” ”Jag älskar dig också.”

”Tack mamma för maten, den var jätte god.” Även om det alltid är lika mat man äter varje år till jul, så är den lika god. Första gången i alla fall, kanske inte dem resterande 4 dagarna man är tvungen att äta det som finns kvar i kylskåpet. Jag skulle precis ta undan min tallrik, men mamma hindrade mig. ”Låt det stå, i år bryter vi traditionen om att diska innan julklapparna.” Vilken lättnat, var det enda jag tänkte. Ända sedan jag var liten har dem alltid retat mig med att diska innan klapparna, och då har dem gjort det så sakta att osten på bordet hann mögla innan dem var klara. Alla var klara kring bordet, förutom mormor. Hon hade lite problem med löständerna, vilket fick oss alla att skratta.

Innan Michael öppnade sitt paket från mig ruskade han det så mycket han orkade, vilket kan ha resulterat i att det som låg i gick sönder, men då fick han allt skylla sig själv. När han hade skakat klart tog han det lugnt när han öppnade det, vilket förvånade mig en aning. ”Schysst syrran, men hade du inte kunnat säga något innan jag skakade det?” Jag blängde bara på honom. ”Nej, varför skulle jag. Det är ett paket, och då tar man det automatiskt lugnt.” Han suckade bara åt mig, och fortsatte riva och slita i alla andra paket, vilket chockade mig. Lärde han sig inget? Jag öppnade ett litet paket från mamma och pappa, och i det låg det ett jätte fint silverarmband. ”Tack, så jätte mycket.” Båda två fick en kram av mig.

”Du har ett till kvar att öppna, men det är inte från oss, utan från Justin.” Mamma räckte mig ett inte så stort paket, men det var ett, och det störde mig, för jag hade inte köpt honom något. Jag tog med mig det ut på verandan, där vi hade infravärmen på, så att det ändå var varmt där, om det var kallt ute. Jag öppnade paketet, och mina ögon höll på att ploppa ur skallen på mig. Ett halsband, med en stor diamant formad som ett hjärta. När sjutton skulle jag använda detta? Det fanns en lapp i asken också, och jag såg direkt att den var handskriven, och att stilen var Justins. ”Till min älskade lilla ängel, ses om två dagar. Och jag hoppas du gillade halsbandet, och att jag får se det på.”

Jag satt kvar ute på verandan ett tag, och bara tittade på halsbandet. När jag sedan gick in hade jag satt det runt halsen, och mormor fick syn på det, hon var den första att kommentera det. ”Vilket vackert halsband, fick du det av pojken?” Jag nickade och rodnade, mormor kunde alltid läsa mina tankar. ”Du älskar honom verkligen.” Åter igen nickade jag bara som svar. Mamma kom tillbaka in i vardagsrummet, och fick syn på halsbandet jag hade runt halsen. ”Jag tycker du ska åka ned till Justin imorgon, och överraska honom. Han älskar uppenbarligen dig, och jag ser på dig att du saknar honom.” Jag såg på mamma att hon verkligen menade det hon sa, så jag gav henne en snabb kram och sprang upp på mitt rum, för att packa ned det sista i väskan, och beställa en resa.

”Jag hoppas att jag får träffa honom någon dag. Han verkar vara en rar liten grabb.” Så länge jag har haft min mormor runt mig har hon alltid funnits för mig, det har varit henne jag har pratat med, om mamma har jobbat och sådant. Hon kommer nog alltid vara min nummer ett. ”Du ska få träffa honom, han kommer nog med mig tillbaka efter nyår. Så då ska jag presentera er för varandra.” Hon log, och drog in mig i en kram, en värdefull sådan. Både jag och mormor satt i en fåtölj mitt emot brasan och drack glögg. Michael hade sedan länge gått upp på sitt rum för att koppla in sitt nya PS. Mamma och pappa höll på och plocka undan allt papper och alla kartonger. Mamma fick ett guldhalsband av mig, hon hade ett liknande, men låset gick sönder så hon tappade det, och pappa fick en ny klocka.

När jag den kvällen gick och la mig, placerade jag halsbandet i asken och la det på sängbordet. Även om halsbandet var för fint för att bära till vardags, så skulle jag ändå göra det. Bara för att jag fick det var Justin, det betyder mycket för mig. Jag somnade med honom i mina tankar. På morgonen när jag vaknade var det bara mormor vaken. Jag konkade ned med min väska, men jag gjorde det inte tyst, den var för tung för det. ”Men kära barn, vad har du med dig?” Mormor kom ut i hallen och mötte mig, när hon hörde alla smällar ifrån trappen. ”Jag vet inte, kläder.” Blicken hon gav mig var kärlek. ”Du ska väl inte flytta dit?” Med ett leende på läpparna började vi båda två skratta tillsammans.

När jag kom till flygplatsen och hade checkat in min väska gick jag till taxfree och strosade omkring. Det var nästan 40 minuter kvar tills jag skulle kliva på planet, som tog mig till min älskade pojkvän. Halsbandet satt runt min hals, och jag kände mig så mycket finare med det. Jag hittade en jätte söt nalle, som höll i ett hjärta där det stod ”I LOVE YOU”. Jag var bara tvungen att ha den, eftersom att jag inte köpt en julklapp till honom, fick det bli min present. Varje gång han såg den skulle han tänka på mig. När tiden äntligen var inne för att kliva på planet hamnade jag bredvid en liten tjej och troligtvis hennes mamma. Jag hade fönsterplatsen, så jag pluggade i min iPod och slöt mina ögon. Jag har lärt mig att sover man bort resan går den fortare.

Nästa kapitel kommer imorgon. Om min rygg pallar det vill säga. =/ Har iallafall skrivt halva 55, så vi får se hur jag mår imorgon. ^^

Jag vill ha över 20 kommentarer, på detta. :) Men det ska nog inte vara så svårt för er. LOVE U

Efter många om och men fick jag höra hans julalbum, han gillade inte idén, men jag övertalade honom med lite blöta kyssar. Så nu spelades Mistletoe i högtalarna på rummet, och Justin satt i soffan med händerna för öronen. ”Baby, sluta vara så fjantig. Det finns en anledning till varför du har över 15 miljoner fans. Du ska vara stolt över dig.” Jag la armarna om honom bakifrån, och lutade mitt huvud på soffkanten, våra blickar möttes, och han log. Sitt speciella Bieber leende. Jag har inte sett det innan, med tanke på att jag inte har sett honom agera Justin Bieber, förutom då han möter på fans, men jag håller mig alltid i bakgrunden för att inte stå i vägen. Jag vet när jag ska stå vid hans sida, och inte. ”Jag är stolt över mig, jag hade aldrig kommit hit om det inte vore för dem. Och troligtvis inte träffat dig heller.”

”Vad menade du med det? Tror du att jag är tillsammans med dig för att du råkar vara Justin Bieber?” Jag släppte taget om honom och gick ut i köket. Trodde han verkligen så illa om mig, ville jag inte vara med längre. Han kom inte ens efter mig för att hindra ännu ett bråk mellan oss, för det var precis det som skulle ske. Jag stod där ute ett tag och funderade. Anledningen till att jag föll för honom var hans otroliga charm, och hans sätt att se på mig. Inte ens Nike tittade på mig på det sättet. Nu tror han att jag bara ville åt honom för hans kändisskap, i så fall skulle jag inte spela med honom ute bland folk, jag skulle göra allt för att hamna på första sidan i tidningen tillsammans med honom. Vad var det han inte förstod.

Efter 30 minuter i köket fick jag nog. Dem inslagna paketen packade jag ned i mina kassar och packade ihop alla mina saker. Justin var på toa när jag drog ihop allt, men precis när jag satte på mig min jacka kom han ut. ”Vart ska du?” Jag vände upp blicken mot honom och blängde på honom. Kunde han inte ens se att han verkligen hade sårat mig? ”Vart fan tror du? Jag tänker inte acceptera att du går omkring och tror att jag är med dig för att du är känd. Så hör av dig när du har växt upp och kan se skillnad på utnyttjande och ren jävla kärlek.” Han blev helt ställd där han stod och bara kollade på mig. Däremot hann han inte hindra mig.

När jag kom hem var hela familjen hemma, så jag bar upp alla kassarna på mitt rum bara för att min bror inte skulle kunna känna, skaka och klämma sönder dem. Han har alltid varit sådan, som ska veta vad han får i julklapp, därför slår jag alltid in dem så att han inte ska kunna ta reda på det innan han har öppnat dem. ”Har du handlat mycket åt mig?” I dörröppningen stod han med ett creepy smile på läpparna, och med armarna i kors. ”Skit i det.” För att inte verka allt för arg, eller irriterad gav jag honom ett leende också så att han inte skulle ställa massa frågor. Vi gick ned till mamma och pappa som satt framför tv:n, det gamla vanliga var det också, idol. Jag förstår inte hur dem orkar följa den där skiten, det enda som är bra med det är första uttagningen när alla som inte kan sjunga ska försöka övertala juryn.

Jag orkade inte prata med någon, så jag ringde varken Kendall eller Steffi, det är alltid dem jag brukar ringa annars, men nu blev det inte så. Utan jag plockade upp mitt block som alltid låg bredvid sängen. En större chock kom dock när jag öppnade det och skulle leta på en ledig sida, Justin hade skrivit en kärleksförklaring till mig. Över en hel sida stod det massa söta saker. Min mobil lyste till bredvid mig, men jag hade stängt av ljudet, så jag slapp höra hans röst, då jag fortfarande har Baby som ringsignal. Justins namn lyste över displayen, men jag orkade inte. Han kunde gott och väl komma hit om han ville prata med mig. Orkade han inte det, så hade jag planer på att skita i vårt förhållande helt och hållet.

”En tjej jag mötte under en semester i Miami fångade mitt intresse redan första gången jag såg henne. Hennes leende lyste över alla andra som fanns i rummet, och vi ska inte ens prata om hennes skratt, det var som rena musiken i mina öron, och då har jag hört en hel del. Hon såg inte på mig som alla andra jag mött under dem senaste två åren, hon såg på mig, precis som jag var just då. Jag var Justin i hennes ögon. På tal om hennes ögon, dem där brun/gröna som kan få vilket människa som helst hypnotiserad, dem talade ett eget språk. Ett språk jag ibland har väldigt svårt att tyda, men jag gör mitt bästa. Det första jag såg hos henne var hennes utseende, jag vet att man inte ska gå efter det, men det var ändå det som fick mig intresserad. Jag ångrar inte en sekund att jag tog kontakt med henne, för hennes inre var mycket finare än hennes yttre. Idag är det några månader sedan som jag träffade henne första gången, och jag kan med handen på hjärtat säga att jag älskar den tjejen, mer än jag någonsin trott att jag skulle våga älska någon, med tanke på min position i livet. Jag har svårt att lita på någon, men henne var det inga problem med. Hon såg mig som sagt inte som den där människan som står inför tusentals skrikande tjejer. Hon såg mig som den ensamma lilla grabben i Stratford. Rebecka, jag tror jag är kär i dig.”

Jag fick dåligt samvete, det var precis som en parasit åt mig inifrån. Jag mådde illa på grund av mina egna handlingar, hur kunde jag tro något så illa om Justin? Ibland funderar jag på om jag ens har lärt mig något från mina 17 år i livet. Mobilen ringde bredvid mig allt oftare, och jag kunde inte svara, jag visste inte vad jag skulle svara. Michael gick precis förbi min dörr när det ringde en femte gång. ”Snälla Michael, svara.” En skeptisk blick kom från honom, men han tog emot mobilen. ”Har han gjort dig något?” Jag skakade bara på huvudet. ”Nej, men jag har gjort honom något. Säg att jag duschar eller något.” Han svarade i telefonen, och gick ut från mitt rum. Jag kunde ändå höra hur han förklarade lugnt och sansat att jag befann mig i duschen.

Efter en timme av en tyst lur kunde jag slappna av, jag hoppas han förstod att jag inte ville se honom i ögonen och be om ursäkt. Jag hade gjort fel, det vet jag, men jag har problem att erkänna det för andra, och speciellt för honom. Jag satt och kollade igenom mitt block, då jag har en tendens att skriva bakifrån, bara för att folk ska tro att det är tomt, men jag hade ändå lagt ned tid på att skriva hans namn över den första sidan. En lätt knackning kom från min dörr, så jag visste att det inte var Michael, han slår antingen in dörren eller kliver bara in. ”Kom in.” Jag trodde det skulle vara mamma eller pappa, men jag hade helt fel i min gissning då Justin stod där. Han hade tårar i ögonen, så jag kunde inte hejda mig själv. En varm och underbar kram drog jag in honom i. Han strök mig över ryggen och vilade sin hand på mitt huvud. Vi båda två vände upp våra huvuden och kollade varandra djupt i ögonen innan vi möttes i en kraftfylld kyss.

”Jag läste vad du skrev i mitt block. Jag mår dåligt för vad jag gjorde mot dig.” Jag låg ned på hans bröst och han drog lugnande drag över min rygg. ”Förlåt.” Som sagt hatar jag det där ordet, men ibland måste man ta ett steg från sin egen individ och se det från den andras sida, han förtjänade ett förlåt, för mitt beteende. ”Be inte om ursäkt för hur du känner. Jag skulle ha förklarat för dig hur jag tänkte, och inte låtit dig gå.” Flera gånger pussade han mig på hjässan, och försökte dra mig närmare sig, men det gick inte. Jag låg redan så pass nära honom. Fjärilarna i magen flög omkring lite då och då, inte hela tiden, vilket var skönt, för jag kunde inte kontrollera mig själv då. ”När åker du hem?” En djup suck lämnade hans läppar, då jag förstod att han inte ville prata om det. ”Om två dagar.” ”Då får vi göra det bästa av situationen.”

Vi gick och la oss när klockan började närma sig 10 på kvällen. Kroppen var helt slut, vilket absolut inte var konstigt, med tanke på vad vi egentligen hade gjort under dagen. ”Kan inte du flyga ned till Kanada över nyår, Ryan ska ha fest.” Våra blickar möttes och han gav mig en snabb kyss. ”Det kan jag göra. Tror att Kendall skulle till Alfredo, så jag kan ta med mig Steffi. Om hon och Ryan fortfarande pratar med varandra.” Justin funderade nog ett tag, för han blev helt tyst, och det är inte ofta det händer. ”Jag kan höra med honom.” Vi pratade vidare om nyår ett tag till.

Även om jag kände mig trött kunde jag inte somna, det kändes som att det var onödigt att sova bort dem två sista dagarna med Justin. Jag tror inte att han heller sov, men jag vågade inte kolla efter, i fall att han skulle vakna av det. Tillslut orkade jag inte ligga still, så jag kravlade mig ur hans grepp och drog på mig min morgonrock. När jag kom ned i köket satt Michael där och åt en smörgås. ”Vad gör du vaken?” Han lät anklagande, precis som att jag skulle ha varit en liten tjej på 7 år och att jag inte fick vara uppe. ”Jag var törstig, vadå då?” En skakning på huvudet kom från honom, och inget mer. Han återgick till sin smörgås och lämnade sedan köket. När jag trodde att jag var ensam kom Justin in i köket, i enbart mjukisbyxor. ”Smyg inte ifrån mig igen, det blev kallt utan dig. Och jag vill ha värme nu.” Han la sina armar om mig och drog mig in i sin famn.

Vad tycker ni om "brevet" ?? =) Kommentera....

Ytterdörren slogs igen, lite väl hårt för att vara antingen hennes mamma eller pappa, så det fanns bara en person kvar som det hade kunnat vara. Sekunderna senare flög även Beckis dörr upp, och Michael stod i dörröppningen. Rebecka låg inte längre kvar på mitt bröst utan flög upp ur sängen och puttade ut Michael genom dörren och följde med själv. ”Är ni..” ”Nej, det är vi inte. Varför undrar du?” Jag kunde höra vad dem sa till varandra, bara för att dem stod precis utanför dörren. ”Jag vill veta om han sårar dig.” Jag svalde hårt. ”Det var inte han som sårade mig, ge dig nu. Kan du för en gångs skull bete dig som min bror, och inte någon betald livvakt, jag behöver honom med samma gener som mig.” Jag log lite åt att hon faktiskt försvarade mig, visst hade jag gjort henne arg. Men den saken var utredd, det fanns väl egentligen bara en kvar, vart stod vi?

Att vakna upp bredvid personen man älskar mest av allt är en underbar känsla. Speciellt då man känner dens händer runt ens kropp. ”Vaken?” Hans morgonröst skulle man kunna dö för, så sjukt sexig. ”Ja, men jag vill inte kliva upp.” Han skrattade till och kysste mig på kinden. ”Du har gnällt om att du inte handlat en enda julklapp i några dagar, så idag gör vi det.” Han klev upp ur sängen och gick in på badrummet, så jag vände mig om och kände med handen där han hade legat. Vi sov på hans hotellrum bara just för att slippa Michael och hans eländiga frågor och anklagande blickar. Duschen slogs på och jag hörde hur han började nynna på någon låt. Egentligen borde jag vara lycklig, grabben jag vill vara med, vill vara med mig.

”Är du klar?” Vi stod båda två framför spegeln och rättade till våra kläder för att sedan lämna hotellrummet. ”Japp, det är jag.” Tillsammans gick vi ut, och valde att gå bort mot alla affärer, då det inte tog mer än 10 minuter. När vi kom ut i friska luften lyste solen, men den var absolut inte varm. Helt plötsligt fattade Justin tag om min hand och flätade samman våra fingrar. Våra blickar möttes, men ingen sa något. Jag gillade detta, chesten av att han ville visa hela världen att han hade stadgat sig. Paparazzi var som galna runt oss, men vi gick i lugn och ro, och försökte ignorera dem så mycket det bara gick.

”Vad ska du köpa till din bror?” Vi stod inne i gallerian och kollade mellan alla affärer. Jag fick syn på en elektronik affär och valde att dra med mig Justin dit. ”Han har alltid skrikit om ett PS3, så nu ska han få ett också.” Justin började skratta när vi kom in i affären, och satte sig ned i en soffa som stod framför en av dem nya tv apparaterna. ”Varför skrattar du?” Han kollade upp på mig, och slutade omedelbart. ”För att du fick din bror att låta som att han var 12 år.” ”Han beter sig som det ibland.” Jag plockade åt mig ett svart PS3, med några få tillhörande spel. När vi hade betalat gick vi vidare mot nästa affär. Hela tiden höll han mig i handen.

Flera affärer och massa kassar efteråt valde vi att ta en taxi tillbaka till hotellet. Vi hade gått så långt att det hade tagit oss en evighet att komma tillbaka. Utanför hotellet var det fullt med både paparazzi och fans, vilket gjorde det fruktansvärt svårt för oss att ta oss in. ”Justin, är ni tillsammans?” – ”Hur kommer det sig att vi inte har fått se er tillsammans på ett tag?” – ”Kommer ni att fira jul tillsammans?” – Är det julklappar till varandra?” Det bara vällde frågor ur deras respektlösa munnar, men Justin kunde ändå inte bara gå därifrån, eftersom att det fanns massa tjejer som ville ha en bild, och en autograf.

”Förlåt för hur paparazzi beter sig.” Jag ställde lugnt och försiktigt ned mina kassar på golvet innanför dörren och satte mig ned i soffan. ”Det är inte ditt fel. Du har bara inget liv. Jag bryr mig faktiskt inte, jag har värre saker att oroa mig för.” Han satte sig ned bredvid mig, men lyfte upp mig i sitt knä strax efter. ”Nog om dem. Vart står vi? Du och jag.” Han tittade på mig med en intensiv blick, och jag kunde inte alls läsa av vad han egentligen tänkte. ”Jag vet inte, vart vill du att vi ska stå?” Han blundade och vilade huvudet mot ryggstödet på soffan. Hans läppar såg så fruktansvärt frestande ut, och det var svårt att hålla emot. ”Jag vill att vi ska vara oss, vi, tillsammans. Men vad vill du?” Blicken han gav mig var osäkerhet, men samtidigt smekte han mig över låren i lugna drag. ”Tillsammans, nu. Genast.”

Helt utan att han hann reagera på vad jag sa, pressade jag mina läppar mot hans. Jag var tvungen att få känna honom, få ha honom så nära två människor kan vara varandra. Han besvarade min kyss hårt och med mycket kärlek. Han förstod precis mina inre tankar och tog av mig min tröja. Han kysste mig på halsen och vidare ned mot nyckelbenen. Hans beröring gav mig rysningar precis över hela kroppen. Han lyfte upp mig, fortfarande med ett fast grepp om mina lår så att jag inte åkte ned från hans höfter, hans läppar hittade mina och han gick med mig mot sovrummet. Varsamt la han ned mig i sängen och knäppte upp mina byxor samtidigt som jag drog hans t-shirt över huvudet.

Kläderna låg utspridda över hela golvet och han låg under mig, jag kysste honom på halsen och greppet han hade om mina höfter blev starkare. Greppet gick över till smekningar och han fortsatte upp över min mage och stannade vid mina bröst. ”Du är så sjukt jävla vacker.” Hans ord kom ut som en blandning mellan bokstäver och stön, han kunde inte kontrollera sig längre. Jag hamnade på rygg och han gav mig samma behandling, precis innan han trängde in i mig. Känslan var obeskrivlig, jag fick något som jag verkligen längtade efter. Jag njöt, ända ut i fingertopparna när han penetrerade mig om och om igen. Lugnt och försiktigt övergick till hårt och bestämt.

Jag saxade mina ben kring hans midja och böjde ned honom, så han hamnade på rygg, utan att han gled ur mig. Jag började rida honom, samtidigt som han höll ett fast grepp om antingen min rumpa eller mina bröst. Jag såg på honom när han var nära att komma, så jag ökade takten. Vi kom samtidigt, och hela min kropp skakade, som den aldrig gjort tidigare. ”Jag älskar dig.” Han satte sig upp, även fast jag satt fortfarande satt gränsle över honom. Han la sina armar om mig och gav mig en passionerad kyss. ”Jag älskar dig, obeskrivligt mycket. Du kommer aldrig förstå det.” Jag såg honom i ögonen, och han förmedlade en känsla genom dem jag aldrig känt tidigare. Av det lilla ljuset som kom in i sovrummet började hans ögon tindra, precis som stjärnor på himmelen.

Efter en lång skön dusch och nya kläder satt jag nu på golvet i vardagsrummet och slog in alla julklappar jag hade handlat under dagen. Justin köpte lite saker till sina syskon, en liten dator till Jazmyn, så att dem ska kunna hålla kontakten när han är borta. Vilken söt bror han är, Jaxon skulle få massa nya bilar, och dem var inte direkt billiga, men han skulle säkerligen älska dem. ”Kan du inte slå in mitt också? Du verkar vara duktig på det där.” Han satte sig ned bakom mig på golvet och höll om mig. ”Klart jag kan, hämta dem då.” Han kom tillbaka med alla sina kassar och ställde ned dem bredvid mig. Det såg ut som att jag hade att göra hela dagen.

Efter många om och men fick jag höra hans julalbum, han gillade inte idén, men jag övertalade honom med lite blöta kyssar. Så nu spelades Mistletoe i högtalarna på rummet, och Justin satt i soffan med händerna för öronen. ”Baby, sluta vara så fjantig. Det finns en anledning till varför du har över 15 miljoner fans. Du ska vara stolt över dig.” Jag la armarna om honom bakifrån, och lutade mitt huvud på soffkanten, våra blickar möttes, och han log. Sitt speciella Bieber leende. Jag har inte sett det innan, med tanke på att jag inte har sett honom agera Justin Bieber, förutom då han möter på fans, men jag håller mig alltid i bakgrunden för att inte stå i vägen. Jag vet när jag ska stå vid hans sida, och inte. ”Jag är stolt över mig, jag hade aldrig kommit hit om det inte vore för dem. Och troligtvis inte träffat dig heller.”

Sista för ikväll. Hinner inte skriva så mycket mer, så jag hoppas ni kommenterar bra nu, så att jag blir glad när jag loggar in imorgon. :)

”Jag kan inte, Justin. Det var fel av mig att komma hit.” Precis när jag skulle resa mig upp och ta mina saker för att sedan gå, stoppade han mig. ”Jag älskar dig. Jag vill inte att du går, jag vill vara med dig. Varför kan du inte förstå det?” ”Jag förtjänar inte dig. Det finns miljoner tjejer som skulle behandla dig med respekt..” Han tystade mig, genom att återigen pressa sina läppar mot mina. ”Kan du titta mig i ögonen och säga ärligt att du inte älskar mig mer, gör du det, lovar jag dig att aldrig mer prata med dig.” Jag kollade ned på mina händer som nästan skakade, jag vet inte varför, men dem gjorde det. Blicken drogs upp mot Justins igen, och jag tittade honom i ögonen. Tårarna rann på oss båda, och jag visste redan långt inom mig att jag skulle kunna säga det, hur mycket jag än ville. Sanningen var den att jag aldrig i hela mitt liv har känt så här för någon innan. ”Nej, det kan jag inte.” Han slöt sina ögon och en suck kom ur hans mun. ”Varför kan du då inte se att jag vill vara med dig? Jag älskar dig, det vi har haft har varken varit teater eller ytligt. Jag kan med handen på hjärtat säga att du betyder allt för mig.”

På morgonen när jag vaknade blev jag först lite förvirrad då jag inte insåg att jag låg i ett rum som faktiskt befann sig i San Francisco, men direkt då jag vände mig om och fick se Beckis vackra ansikte vila på kudden bredvid insåg jag att inget av det som hände dagen före var en dröm. Jag befann mig faktiskt i SF och bredvid mig låg den vackraste tjejen i hela världen. Hon började röra på sig lite smått, troligtvis för att jag låg och smekte henne i ansiktet, först var det bara för att få bort håret som låg i vägen, så att jag inte kunde se henne, men sedan blev det bara något jag gjorde. Hon log innan hon öppnade ögonen. ”Sovit gott, beautiful?” Hon nickade och log ännu större än innan. ”Bättre än någonsin.” Hon vände ryggen mot mig, och hasade sig bakåt så att hon hamnade i min famn, vilket jag gillade stort.

”Herreguuud, vad är klockan?” Efter en timmes slötid i sängen kastade hon sig upp efter sin mobil. ”Shit, fan. Jag vill inte göra detta, men jag har inget val. Jag måste dra. Jag ska tatuera mig idag, och måste hem innan.” Hon tatuera sig? I och för sig har hon en av dem snyggaste jag någonsin sett runt vaden, men att hon skulle göra något mer det trodde jag inte. ”Får jag följa med?” hon vände sig mot mig när hon hade fått på sig sin bh och linnet över. ”Vill du?” Hon lät chockad, precis som att detta bara hade varit en engångsgrej för mig. Jag vet inte hur jag ska få henne att förstå att jag vill leva med henne. ”Dit du går, går jag.” Hon la sig över mig och kysste mig. ”Då måste du skynda dig.” Jag gjorde som hon sa och drog på mig kläderna som låg bredvid sängen, duscha fick jag göra någon annan tidpunkt.

Väl hemma hos henne ännu en gång, var jag sjukt nervös. Jag visste att Becki och hennes bror Michael var väldigt tighta, så jag visste att hon hade berättat för honom om oss. Undra hur han reagerade, och hur mycket han hatar mig. Det lär snart märkas. När vi kom upp på hennes rum låg Kendall och sov i hennes säng, vilket förvånade mig. ”Åkte du ifrån henne igår eller?” Hon nickade, möjligen för att Kendall inte skulle vakna. Becki snubblade inne i garderoben och slog i foten i hyllkanten, så hon fick ändå inte sova speciellt länge då Becki skrek en ramsa av svordomar. Jag kunde inte låta bli att skratta, så när hon kravlade ut på alla fyra ur garderoben kollade hon surt på mig. Kendall satte sig upp i sängen och kollade sig omkring, tills hon fick se Becki. ”Så du är hemma nu, trevlig natt?” Hon hade garanterat inte sett mig, men det tog inte lång tid. ”Oj, du var här också. Då måste det ha varit trevligt.”

När både Becki och Kendall var klara satte vi oss i bilen och åkte iväg mot tatueringsstudion. Så vitt jag förstod hade inte Becki fått se skissen som Kendall hade gjort, och hon skulle inte få göra det heller, innan vi hade kommit fram. När vi var framme var det jätte mycket folk som passerade oss, vilket resulterade i att jag blev stoppade ett x antal gånger. Jag märkte på Becki att hon var stressad, och jag förstår henne, hon hade ändå en tid att passa. Kendall la upp papperet på disken, och förklarade för tatueraren hur allt skulle vara, med färg och skuggning. Becki tittade på papperet och höll på att tappa hakan. Bilden som Kendall hade skissat upp var sjukt vacker. Det var som en blomsterslinga, med massa rosor. Och i mitten av allt det där fanns det en text, jag inte riktigt visste om Becki skulle gå med på eller inte. True Love Has Found You, var texten som stod i. ”Jag ska ha den.” Det var nästan utan tvekan i hennes röst. Hon hade i alla fall bestämt sig.

Efter nästan 2 timmar under nålen, orkade hon nästan inge mer. Hon hade stått ut bra länge enligt mig, och jag förstår hur ont det gjorde, med tanke på att jag gjort på nästan samma ställe. Hon höll mig i handen hela tiden, och försökte få mig att berätta massa historier, eller i alla fall få henne att tänka på annat än smärtan som hon hade. Kendall hade gått ut för att köpa en dricka och godis till Becki, hon höll nog på att få blodsockerfall, och det är inte bra. ”Nu är du snart klar, är bara en blomma kvar.” Det hade ändå gått fort tyckte jag, med tanke på att den var rätt stor. Kendall kom tillbaka och gav henne en chokladbit som hon utan att ens tänka tryckte i sig. Både jag och Kendall skrattade lite löst. 10 minuter var hon klar och fick resa sig upp. Hon betalade och vi begav oss mot bilen. Jag drog på min luva så att jag skulle slippa folk, vilket jag ändå inte fick, men det var värt ett försök.

Vi släppte av Kendall på hotellet så att hon fick spendera tid med Alfredo. Jag är sjukt glad för deras skull, önskar bara att mitt kärleksliv kunde gå lika bra. Bilen rullade vidare hem till Becki, och vi gick tillsammans in. Ingen var hemma, och det var skönt, jag orkade inte med massa frågor eller anklagelser. Jag ville få allt fixat mellan mig och Becki innan. Hon la sig ned i sängen och andades ut, jag såg på henne att hon var trött. Så jag tänkte inte vara den som höll henne vaken. ”Jag ska låta dig sova, om du vill kan du höra av dig när du har vaknat.” Jag pussade henne i pannan, men fick inte resa mig upp igen. ”Lägg dig här, jag vill ha dig bredvid mig.” Vår relation är så konstig, ena stunden är det hon som vill lämna mig, men jag tillåter inte det, och nästa sekund är det tvärt om. Varför kan vi inte bara vara eniga, om att båda vill ha varandra.

Hon somnade på en gång, eller jag tror det i alla fall, hennes andning blev regelbunden och djup, så jag antog att hon sov. På sängbordet bredvid sängen låg brevet som jag smugglade ned i hennes resväska, och det såg ut som att hon hade läst det. Vilket gjorde mig glad. När hon åkte från LA trodde jag seriöst att det var sista gången jag skulle få se henne. Hon var fast inställd på att hon inte förtjänade mig, vilket kan vara lustig, med tanke på att jag bestämmer hur vida hon är det eller inte. På andra sängbordet låg det ett block, som det inte stod någonting på, så jag tänkte skriva av mig lite. Men blev helt fast då jag öppnade och tog fram första sidan. Mitt namn stod över varje rad, minst 10-15 gånger, och längst ned på sidan stod det, jag älskar dig, oavsett hur många misstag jag gör.

Jag bläddrade vidare hon fann en tom sida där jag började skriva. Det var en skön känsla när jag lät pennan gå över papperet som en skrivmaskin, ingenting kunde stoppa mig när jag väl hade börjat. När Rebecka en timme senare började röra på sig slog jag ihop blocket och la ned det på bordet där jag hittade det. Eftersom att jag enbart hade skrivit sådant som hon redan visste så lät jag det finnas kvar i blocket. Hon kan behöva en påminnelse ibland, om hur mycket jag faktiskt älskar henne. Hon verkar inte förstå det. Hon vände sig om och tittade på mig, samtidigt som hon slöt ögonen och placerade sin hand på min mage. Hon drog sig närmare mig och la sitt huvud på min bröstkorg. ”Jag älskar dig.” Orden kom ur hennes mun, i en tyst melodi. Det var knappt så att jag hörde henne, men det gjorde jag. Jag låg och lekte med hennes hår. ”Och jag dig.”

Ytterdörren slogs igen, lite väl hårt för att vara antingen hennes mamma eller pappa, så det fanns bara en person kvar som det hade kunnat vara. Sekunderna senare flög även Beckis dörr upp, och Michael stod i dörröppningen. Rebecka låg inte längre kvar på mitt bröst utan flög upp ur sängen och puttade ut Michael genom dörren och följde med själv. ”Är ni..” ”Nej, det är vi inte. Varför undrar du?” Jag kunde höra vad dem sa till varandra, bara för att dem stod precis utanför dörren. ”Jag vill veta om han sårar dig.” Jag svalde hårt. ”Det var inte han som sårade mig, ge dig nu. Kan du för en gångs skull bete dig som min bror, och inte någon betald livvakt, jag behöver honom med samma gener som mig.” Jag log lite åt att hon faktiskt försvarade mig, visst hade jag gjort henne arg. Men den saken var utredd, det fanns väl egentligen bara en kvar, vart stod vi?

Jag vet inte om det blir något mer kapitel idag, får se. Har inte varit hemma, så jag har inte hunnit skriva något. Det visar sig som sagt om det blir något mer. ^ Jag gillar ju att överraska... :)

Kendall satt och skissade, och jag lovade både henne och mig att jag inte skulle kolla fören hon var klar. Vi satt i varsin del av sängen, jag satt fortfarande med massa tidningar, och det spelade ingen roll hur många gånger jag bytte, Justin fanns med i dem alla. Jag kunde inte se hans ansikte, han såg så lycklig ut. Visst finns det bilder med på oss två i dem lite nyare tidningarna, men jag har lovat mig själv att inte köpa dem. Jag vill inte läsa om alla spekulationer som finns om oss. Kendalls mobil började vibrera, den låg i mitten av sängen, så jag hann se att det stod Alfredo på displayen, innan hon svarade. Hon mm:ade lite och räckte den sedan till mig. ”Becki?” Jag kunde höra hur någon andades tungt. ”Rebecka, lägg inte på nu. Prata med mig, jag saknar dig.” En ledsam röst, en röst som tillhörde Justin.

Jag började gråta när jag hörde hans röst, jag visste att det skulle komma en dag då jag verkligen var tvungen att prata med honom. Han sa inget när jag började gråta, han var nog bara glad att jag inte la på luren. Jag ville inget annat än prata med honom, men jag visste inte vad jag skulle säga. Fanns det något som jag kunde säga för att ta bort den oändliga smärtan jag hade i bröstet, eller som gjorde att allt jag hade gjort mot honom försvann, och vi var lyckliga tillsammans. ”Rebecka.” Bara genom att han sa mitt fullständiga namn gjorde mig svag, svag överallt, men framför allt i mina knän. Han grät, precis som jag. Det var första gången som jag grät utan att må dåligt över det, alla andra gånger har jag tyckt att jag har varit löjlig, men inte nu. Justin fick mig på något konstigt sätt att känna mig trygg, även om han hatade mig, och grät på grund av mig, på andra sidan luren. ”Justin.”

Efter återigen en liten tystnad slutade vi båda två att gråta och tog oss i kragen. ”Finns det någon chans att du vill träffa mig?” Han lät så sårad, precis som när man var liten och någon tog ens nalle eller bästa leksam. ”Du befinner dig väl på andra sidan jorden?” Förvånad över hans fråga, egentligen hade jag ingen koll på vart han var. Han hade nog till och med kunnat stå utanför mitt hus, utan att jag vetat om det. Jag hade nästan glömt bort hur han såg ut, det enda minnet jag egentligen hade kvar med honom var hans läppar. När jag ville minnas honom tänkte jag tillbaka på alla gånger han kysste mig. Sättet han gjorde det på, tog andan ur mig. ”Faktiskt inte, jag är i San Francisco, tillsammans med Alfredo. Bara för att kanske få träffa dig.” Han var i min stad, för att träffa mig. Kan man som tjej säga nej till honom? ”Vill du träffas nu?” Det lät som att han var orolig över mitt svar. ”Ja, det vill jag. Jag vill inget annat än att få se dig.”

Kendall satt fortfarande bredvid mig och skissade. När jag hade lagt på luren och vi hade kommit överens om att jag skulle komma till honom, vilket var lättast så. Hon tittade på mig, och log, ett leende som nådde hennes vackra blåa ögon. ”Jag är stolt över dig.” Hon gav mig en riktigt kram, och strök mig över ryggen. ”Jag måste sminka mig.” Vrålade jag och hoppade upp ur sängen, men Kendall drog ned mig igen. ”Nej, han har sett dig utan smink förut. Och känner jag dig rätt kommer du gråta en och en annan skvätt, vilket kommer resultera i att du ser ut som en tvättbjörn.” Hon hade rätt, jag sket i det, men jag drog en borsta genom håret i alla fall. Hon stannade kvar hemma hos mig, och skissade klar teckningen. Det skulle bli kul att få se den imorgon.

När jag parkerade bilen utanför hotellet, samma hotell som Selena bodde på då hon besökte San Francisco, kände jag en nervös känsla som kom krypandes. Det var löjligt egentligen, det var ju inte direkt första gången jag träffade honom, och det var han som ville träffa mig. Han skulle sitta i foajén när jag kom, så jag letade efter hans underbara ansikte, som strax därefter stod framför mig. Han log milt, han ville nog inte gå ut för hårt mot mig. Jag ville ge honom en kram, men jag visste inte om han skulle tillåta det, så jag lät det vara, men det var precis som att han läste mina tankar. Han drog in mig i sin famn, och jag vilade mitt huvud mot hans bröstkorg, och kände hur hårt hans hjärta slog. Han strök mig över ryggen, och direkt kände jag hur tårarna kom.

Vi gick tillsammans mot hissen. Han höll ett lika stadigt tag om mig, som jag höll om honom. Jag var livrädd att han skulle försvinna, och att jag skulle vakna upp ur drömmen. Det kändes som att det var en dröm, det kunde inte gå såhär lätt, jag väntade mig absolut inte att han skulle ringa mig. Frågan var bara varför han ringde från Alfredos telefon, till Kendalls, men det var inget jag tänkte ta upp, i fall att vi skulle börja bråka över det. När vi kom upp på rummet satte han igång vattenkokaren och gjorde i ordning te till oss båda. Vi satte oss ned mitt emot varandra i soffan och bara tittade. ”Hur mår du?” Han var den första som över huvud taget sa något sedan jag kom in på hotellet. ”Helt okej. Tack vare Kendall och Steffi. Du då?” Han tog en klunk, vilket han inte skulle ha gjort, för han brände sig på läppen. ”Nu mår jag inge bra.” Han hade ett leende på läpparna när han sa det, så jag förstod att det inte var så farligt. ”Nej, men jag mår väl sådär. Saknaden är värst.” Jag förstod att han menade mig, annars skulle han inte dra upp det här.

”Bli inte arg på mig nu, jag vill bara veta.” Det bara lyste rädsla om honom när jag såg på honom. Var han verkligen så rädd att jag skulle bli arg? Jag skakade bara på huvudet och lät han fortsätta. ”Den där dagen då du och Kendall var ute, när Kenny gick bakom er. Det måste ha funnits en anledning till varför du blev så fruktansvärt arg på mig. Vad var det?” Soffan blev plötsligt mindre, för han flyttade sig närmare mig hela tiden, jag märkte det. Egentligen hade jag ingen plikt till att berätta för honom varför jag inte gillade att bli förföljd. Eller rättare sagt, hatade det. Men skulle vi klara av detta, var han väl tvungen att veta mina svagheter. Tror inte han vet någon. Den där klumpen jag hade i magen var hemsk, den var stor och gjorde ont. Jag har aldrig upplevt att den har varit så stor tidigare. Visst har vi väl alla upplevt att man haft en klump i magen, men detta var mer en sten, en stor sten.

Historien om pedofilen som våldtog barn, var inget jag gärna drog upp, men jag berättade den för honom. Han hade ändå en stor del i mitt hjärta, så jag kände mig skyldig att berätta den för honom. När jag sedan kom till delen då jag sprang hem allt vad jag kunde rann tårarna på min kind. Jag gjorde inget för att hejda dem, för att jag visste att dem bara skulle bli fler ju mer jag tog bort. Justins blick var skräckslagen, precis som att han hade gjort mig illa, och sedan insett vad han egentligen gjort. Han satt på helspänn, troligtvis för att han inte visste vad han skulle säga, eller göra. Jag tog tag om hans hand för att visa att det var okej, att jag var okej. ”Förlåt. Hade jag vetat allt detta…” ”Ge dig, det är inte ditt fel. Du visste inte, och kunde därefter inte förstå mitt sätt att reagera på.” Han kollade ned i soffan och flyttade återigen ett steg närmare mig.

Han lutade sin panna mot min panna, samtidigt som vi tittade varandra i ögonen. Känslan av att han befann sig så nära mig, utan att jag fick, eller kunde göra något var frustrerande. Han placerade sin hand på mitt knä och flyttade sin kropp närmare min, hela tiden med ett fast tag om mina ögon. Han förtrollade mig, bara genom att se på mig. Känslan i kroppen när hans lätta andetag nuddade min hud var obeskrivlig, hans mint andedräkt gjorde inte saken bättre. Det var precis som i en film, när kärleksparet inte visste om dem skulle kyssa varandra eller inte. Vi närmade varandras läppar, båda två, men ingen ville tydligen gå den sista millimeten som var kvar mellan oss. Jag kunde nästan känna fuktigheten i luften av våra häftiga andetag. Han var den som raderade mellanrummet som fanns mellan oss och pressade sina läppar mot mina i en lugn och passionerad kyss. Den var laddad till tusen, men ingen annan av mina kroppsdelar rörde vid honom, förutom mitt knä, där han fortfarande hade sin hand placerad.

När vi tillslut släppte taget om varandra kollade jag ned i soffan, jag ville inte möta hans känslomässiga blick. Det skulle göra för ont, och jag insåg direkt att vi hade gjort ett misstag. Varken han eller jag kommer någonsin förlåta mig för vad jag gjorde mot honom med Nate. Han satt fortfarande med sin panna lutad mot min, och var fortfarande lika nära. Jag ville egentligen inget annat än springa ut från rummet och lämna honom bakom mig. Jag ville inte leva med honom, ville inte se den smärta i hans ögon som jag lyckats ge honom, för det är så jag tror att det kommer bli, varje gång han ser mig eller tar i mig kommer han jämföra det med Nate. Jag vill inte ge honom mer smärta, jag vill att han ska vara lycklig, tillsammans med någon som förtjänar honom. Jag gör inte det. Jag är inte bra för honom.

”Jag kan inte, Justin. Det var fel av mig att komma hit.” Precis när jag skulle resa mig upp och ta mina saker för att sedan gå, stoppade han mig. ”Jag älskar dig. Jag vill inte att du går, jag vill vara med dig. Varför kan du inte förstå det?” ”Jag förtjänar inte dig. Det finns miljoner tjejer som skulle behandla dig med respekt..” Han tystade mig, genom att återigen pressa sina läppar mot mina. ”Kan du titta mig i ögonen och säga ärligt att du inte älskar mig mer, gör du det, lovar jag dig att aldrig mer prata med dig.” Jag kollade ned på mina händer som nästan skakade, jag vet inte varför, men dem gjorde det. Blicken drogs upp mot Justins igen, och jag tittade honom i ögonen. Tårarna rann på oss båda, och jag visste redan långt inom mig att jag inte skulle kunna säga det, hur mycket jag än ville. Sanningen var den att jag aldrig i hela mitt liv har känt så här för någon innan. ”Nej, det kan jag inte.” Han slöt sina ögon och en suck kom ur hans mun. ”Varför kan du då inte se att jag vill vara med dig? Jag älskar dig, det vi har haft har varken varit teater eller ytligt. Jag kan med handen på hjärtat säga att du betyder allt för mig.”

Kunde jag förmedla känslorna som hon kände, eller blev allt bara kaos? Jag gillade verkligen hur jag skrev detta, men det är ni som ska tycka om det, min åsikt spelar ingen roll i detta. Hoppas iallafall att ni gillar det. Om inte, kommentera varför. :)

Tidsinställt inlägg är det också. Bara för att ni skulle få det så fort som möjligt på morgonen. ^ Aja, hoppas ni gillar det.

”Jag saknar dig, varje minut!” Det var det enda han hade uppdaterat på flera dagar. Det kändes lite som att han hade lagt sina fans åt sidan, vilket absolut inte får hända. Han brukar alltid flirta med dem på twitter, och det är något jag vet att dem uppskattar till hundra procent. Dem älskar när han gör det. Jag twittrade lite snabbt. ”Hemma efter tvåveckor i LA, saker och ting hade kunnat sluta annorlunda. Nu är det som det är. Man kan inte få allt i världen, men det lilla jag hade, förtjänade jag inte ens.” Jag slog ihop datorn och la ned den på golvet. Att ligga raklång i sängen är något jag kan, då jag gör det allt för ofta. Jag tänker på Justin hela tiden, går inte en enda minut utan att han finns i mina tankar. Vad ska jag göra?

Styrkan jag har inom mig är snart slut, jag har hållit emot i en månad nu. Det är en månad sedan jag kom hem från LA, och jag har inte skickat ett enda sms till Justin, jag har inte ringt honom heller, även om jag har suttit med hans nummer framme på mobilen ett x antal gånger. Skolan har väl kanske inte gått som jag hoppats på, dem första veckorna jobbade jag ikapp det jag hade missat, men sedan halkade jag efter igen. Det får inte plats något mer i min skalle, allt jag tänker på är honom. Kendall har gjort allt för att muntra upp mig, men inget har funkat. Jullovet har kommit, och jag har legat i sängen sedan dess, jag har inte orkat göra något. Ibland undrar jag om Justin känner sig lika som jag. Jag har verkligen krossat hans hjärta.

”Becki, snälla kliv upp nu.” Steffi hade kommit för att dra upp mig ur sängen. Jag skakade bara motvilligt på huvudet och drog täcket över mig igen. Kendall klev in i rummet och gick bort till min stereo. Det lät som att hon stoppade i en skiva i den, och jag hade rätt. För strax efter hörde jag Justins underbara röst. ”Stäng av.” ”Du kan inte ligga här inne mer. Lyssna på hans nya skiva, så kanske du förstår vad jag menar.” Dem lämnade mig i rummet igen, och skivan spelade låt efter låt. Detta var alltså det han hade jobbat med under tiden han var i LA. Det lät riktigt bra, men säg något som inte gör det som han har skapat. Ljudet från hans klingande stämma fick mig att börja gråta.

Jag reste mig faktiskt upp och kollade på fodralet till hans skiva som låg på bordet. Bilden var helt underbar, och hans ögon fångade mig. Han hade en sådan lycka i rösten på vissa låtar, och jag älskade att höra det. Det var första gången jag hörde hans röst på en månad, och det var som att nytt liv väcktes i mig. Jag gick in i duschen och skrubbade min kropp, det behövdes verkligen då jag legat i sängen i några dagar. Man blir ganska äcklig under en så kort tid. När jag klev ur duschen satte jag på mig mina limegröna matchande underkläder och mjukiskläder. Jag kände mig fräsch, riktigt fräsch. I köket satt min familj tillsammans med Kendall och Steffi.

”Så trollet har hittat ut ur grottan?” Pappa försökte vara rolig, vilket fick dem flesta att skratta runt bordet, alla utom Michael. Han blängde bara på pappa. Kendall satt med ett brett leende på läpparna. ”Tack.” Mimade jag till henne, och hon log mjukt mot mig. Hon visste att skulle jag höra hans röst skulle jag ta mig i kragen, så det är väl skivan jag får leva med. Det är bättre än inget alls. Jag behövde friskluft, så jag tog med mig en burk Cola ut på trappen, och satte mig ned. Att få känna på den underbara luften var som när dem släpper ut kossor på grönbete. Det kändes som att jag blev en ny människa. Jag satt där själv ett tag och bara tittade ut över våra grannars hus.

Steffi och Kendall kom ut och satte sig på varsin sida om mig. ”Vad skulle jag göra utan er?” Jag la mina armar om dem båda och blickade mellan dem. ”Antagligen ligga en våning upp och tycka synd om dig själv.” Steffi sa det som att det vore självklart, och jag tror att hon hade rätt. ”Troligtvis.” Det vibrerade till på min högra sida, där Kendall satt och hon fiskade upp sin mobil, det lyste Alfredo på displayen så hon ursäktade sig och gick iväg en bit. ”Pratar du och Mario med varandra fortfarande?” Hon tittade ut mot grannen som höll på att dekorera huset med massa olika ljusslingor, lägligt till jul. ”Det gör vi, och han ska komma hit efter nyår någon gång.” Leendet hon hade på sina läppar var längesedan jag såg.

Kendall kom tillbaka efter ett väldigt långt samtal, Alfredo och hon brukar aldrig prata så länge. ”Värst vad ni pratade länge då.” Hon kollade anklagande på mig, och runkade näsan. ”Han saknade mig.” Svaret kom för fort för att hon skulle säga sanningen. Onda aningar fångade mitt intresse, och jag insåg att dem hade kokat ihop något. ”Jag säger detta bara en gång. Kokar du och Alfredo ihop något som har med mig och Justin att göra, tänker jag ALDRIG mer prata med dig.” Hon spärrade upp sina ögon och kollade på mig. ”Varför skulle vi göra det?” Jag skakade bara på huvudet och vände tillbaka blicken mot vår granne, som nu stod på et stege och krånglade. ”Jag vet inte. Hade det på känn bara.”

Det såg ut som att Mr. Peer, som vår granne heter, hade lite problem, så jag sprang över vägen. ”Hej Mr. Peer, behöver du hjälp?” Han tittade ned på mig från stegen han stod på. Ljusslingan hade trasslat in sig i buskarna som stod intill huset. ”Hej Rebecka. Det vore väldigt snällt av dig.” Jag trasslade ut allt så att han kunde få upp det efter taket, och det blev riktigt snyggt när det var klart. Synd bara att det var första slingan av typ 15. Kendall och Steffi tog en varsin och snurrade in dem i träden som stod på tomten, medan jag ställde ut alla hans renar och tomtar som lyser. Två timmar senare var vi klara, och det lyste riktigt bra, och fint. ”Tack så hemskt mycket för hjälpen flickor. Utan er hade jag inte ens varit klar med den första nu.” Vi tackade för oss och gick tillbaka in till mig.

På kvällen åt vi middag tillsammans i familjen, även Steffi och Kendall var kvar. Dem vågade inte lämna mig ensam, rädda för att jag skulle gå tillbaka till sängen och inte kliva ur. Mamma hade gjort sin berömda fläskfilé gryta, som inte bara jag, utan även Steffi och Kendall skulle kunna äta hur mycket som helst av. ”Ellen, vilken god mat.” Kendall lutade sig tillbaka i stolen och slog sig för magen, lika så Steffi, men hon sträckte på sig istället. ”Det glädjer mig att höra.” Svarade mamma. När vi hade ätit upp allt utom själva grytan dukade vi undan och gick upp på mitt rum. Vi la oss raklånga i sängen och pustade ut.

”Jag vill tatuera mig igen.” Vi alla satt och läste massa gamla skvaller tidningar, där dem visade upp kändisarnas tatueringar. Jag blev sugen på en ny, eftersom att jag har en stor taggtråd runt vaden med rosor i. Jag älskar den, den symboliserar min styrka. ”Vad vill du göra då?” Steffi var den enda av oss som inte hade någon, men hon ville så gärna göra en, men visste inte vad. Hon ansåg att man verkligen skulle vara säker på sitt val då man skulle få leva med den resten av sitt liv. ”Jag vet inte. Jag vet vart den ska sitta i alla fall.” Jag visade platsen genom att dra upp min tröja och gestikulera över mina revben. ”Det kommer göra as ont det där ju.” Kendall såg skräckslagen ut. Hon har tatueringar på armarna, ena armen är helbyggd, skit snyggt faktiskt.

Redan på kvällen ringde jag till min favorit studio som även en gång i tiden piercade mig i tungan och i läppen, men jag plockade ur dem. Funderar faktiskt på att ta i tungan igen. Dem hade tid redan dagen efter, på eftermiddagen. Kendall skulle följa med, Steffi kunde inte, för hon skulle med sin familj och handla massa julklappar. Kendall satt och skissade lite på ett papper, hon är sjukt duktig på att rita och måla, men hon vill inte göra något med den talangen, vilket är sorgligt. Jag ryckte åt mig blocket hon satt med och fick se på en halvfärdig bild, det liknade ett träd, med olika blommor i. ”Jag kom på en idé.” Hon kollade upp på mig. ”Vadå?” ”Att du målar min tatuering, du får fria händer.” Hon tog tillbaka blocket och vände blad. Hon började genast skissa på en ny bild.

Kendall satt och skissade, och jag lovade både henne och mig att jag inte skulle kolla fören hon var klar. Vi satt i varsin del av sängen, jag satt fortfarande med massa tidningar, och det spelade ingen roll hur många gånger jag bytte, Justin fanns med i dem alla. Jag kunde inte se hans ansikte, han såg så lycklig ut. Visst finns det bilder med på oss två i dem lite nyare tidningarna, men jag har lovat mig själv att inte köpa dem. Jag vill inte läsa om alla spekulationer som finns om oss. Kendalls mobil började vibrera, den låg i mitten av sängen, så jag hann se att det stod Alfredo på displayen, innan hon svarade. Hon mm:ade lite och räckte den sedan till mig. ”Becki?” Jag kunde höra hur någon andades tungt. ”Rebecka, lägg inte på nu. Prata med mig, jag saknar dig.” En ledsam röst, en röst som tillhörde Justin.

Detta är det sista inlägget för ikväll. Nu ska jag försöka skriva klart 51, och förhoppningsvis börja på 52 iallafall. Jag älskar alla era kommentarer, och kan inte få nog av dem. Jag läser dem alla och tar åt mig av era synpunkter.

Kapitlet ni får imorgon kommer nog ge er lite tårar, hoppas jag iallafall, för jag blev väldigt nöjd med det, och det är känsloladdat. Ni får det imorgon iallafall, men vet inte när. :P Kanske på morgonen, om jag inte åker på något akut jag måste göra. ^

”Rebecka Stone, ett av många namn jag aldrig kommer glömma. Jag träffar många människor dagligen som gör allt för att jag ens ska säga hej till dem, när jag träffade dig, var det jag som gjorde allt för att du ens skulle se på mig. Jag blev kär första gången jag såg dig, jag gjorde allt för att du skulle se på mig, så som jag såg på dig. Första gången jag kysste dig, det var då jag insåg att jag verkligen var kär, och att det inte bara var något som hände. När du sedan sa att du hade pojkvän, insåg jag att jag hade konkurens, vilket jag kunde hantera. Du var otrogen mot Nike med mig, jag trodde inte du skulle göra samma sak mot mig bara. Jag älskar dig, vad mer kan jag säga?”

Dags för skola, klockan ringde som vanligt. Det är dock inte många veckor kvar tills jullovet börjar, och över det ska jag inte göra ett skit. Det enda jag har planerat är att inhandla alla julklappar, jag är den personen som är ute i sista stund, har alltid varit, kommer nog troligtvis alltid att vara också. Brevet, eller den stora lappen Justin lagt i min väska var något jag har läst varje kväll jag gått och lagt mig, för att minnas kärleken vi hade. Ni läste rätt, hade. Jag vill inte att han ska vilja ha mig mer, han ska hitta någon som kan behandla honom med respekt. Han har skickat mig flera sms, men jag har inte öppnat ett enda, har raderat dem på en gång. Jag hoppade direkt in i duschen, och hamnade där för länge. Jag var tvungen att stressa när jag kom ut. En bil tutade utanför huset innan jag ens hade kammat igenom håret, så jag insåg att det bara var att lägga i en högre växel, frukost fanns inte ens med på kartan. När jag var klar skuttade jag ned för trappen. ”Hejdå.” Michael hann inte ens vara innan jag var ute ur huset och satt i Kendalls baksäte.

Steffi satt i framsätet och vände sig bak för att ge mig en kram, vilket blev lite krångligt, men det var bättre än inget alls. ”Hur mår du tjejen?” En vänligare röst än hennes finns inte, hon dömer inte. ”Jag mår bra.” Hon kollade skeptiskt på mig genom sminkspegeln hon hade i solskyddet. Jag nickade bara åt henne och klistrade på ett leende, som kanske inte var så snyggt, men det fanns där. Kendall sneglade på mig genom den andra spegeln, och man såg på henne att hon såg hur jag mådde. Steffi hade inte lika lätt att se igenom mina fasader, visst hände det att hon gjorde det, men inte ofta. Vilket jag är glad över, för då slipper jag dra upp alla sår som finns genom att förklara situationen för henne. Jag vet att man har vänner för att man ska kunna prata med dem, men det är inte alltid jag vill det. Kendall vet inte ens om vad som hände mig när jag var 8 år, och så ska det förbli. Min familj är dem enda som vet.

När vi kom fram till skolan gav Steffi mig en riktigt kram, den gav mig värme. ”Jag finns här om du vill prata.” Jag nickade bara mot henne och blickade upp mot skolan, den jag inte har besökt på två veckor, men allt var sig likt. Sarah stod ute på gården tillsammans med sina två knähundar, som gjorde allt hon sa åt dem att göra. Hon bitch-blickade mig när jag kom närmare, och viskade något till dem andra två tjejerna. Alla tre kollade på mig, och brast sedan ut i skratt. Jag skakade bara på huvudet och gick förbi dem. Aldrig att hon har glömt det där med bilderna, hon kommer ge igen, jag vet bara inte när. Hon kommer dock få skylla sig själv, jag är sårad nog nu, så hon kan få ett och ett annat slag, hoppas hon räknar med det. Jag är inte i rätt tillstånd att retas med. Ger man sig in i leken får man leken tåla.

Första lektionen var matte. Veckan kan inte börja bättre, eller jo. Det kan den allt. Miss Callen kom i korridoren och alla ställde sig på rad för att sedan bli insläppta i klassrummet. Kendall gick in före mig och sköt därför ihop våra bänkar. Dem hade hunnit ett helt kapitel före mig, så det var bara se till att plugga ikapp så mycket som möjligt nu när jag hade chansen. Enda gången jag verkligen kan plugga ostört är när jag får ha min Ipod, vilket inte kommer hända, men om jag smyger med den kanske jag får ha den en liten stund i alla fall. Efter tre sidor i boken, och en arm som värkte för att jag hade skrivit för fort och för mycket utan att stanna till såg jag i ögonvrån hur Miss Callen kollade på mig, och gestikulerade att jag skulle plocka ur mina hörlurar. ”Du vet att du inte får använda den där.” ”Men det är ju enda gången jag kan koncentrera mig, kolla själv.” Jag höll upp min mattebok och visade henne vad jag hade räknat på 20 minuter. Hon nickade bara och fortsatte läsa i sin bok hon hade, var väl något tråkigt om vem som kom på matten.

Efter en lektion av matte var jag redan ikapp dem flesta i klassen, så jag kunde med stolthet gå ut från klassrummet. ”Hur gör du det där?” Steffi slöt upp bredvid min sida och nickade mot min mattebok. ”Vadå?” ”Ja, men räkna ikapp så fort. Du är ju ett snille.” Hon skrattade till åt sitt egna roliga skämt. Vilket fick mig att börja skratta också. Vi gick mot skåpet och precis innan jag skulle runda ett hörn för att ta mig mot mitt snubblade jag till och fick se Sarah stå med foten längre ut från kroppen. Hon kollade ned på mig och skrattade. När hon vände mig ryggen, kastade jag ned mina böcker på golvet och hoppade på henne, nu fick vem som helst se mig. Jag kände ett tag om mig samtidigt som jag slog Sarah i huvudet, Kendall hade fått tag i mig. ”Ge dig nu, BECKI. Hon är inte värd det.”

Återigen tillbaka på Mr. Lask kontor. Det var ett tag sedan jag var här, så han kommer nog bli förvånad. ”Miss. Stone, du kan gå in nu.” jag öppnade dörren till hans kontor och som vanligt satte jag mig i stolen framför hans välstädade skrivbord. Han själv kollade inte ens upp på mig när jag kom in, utan fortsatte läsa i sina papper. ”Jaha Miss. Stone, vad ska vi göra med dig?” ”Det var hon som började, hon gjorde snubbelben på mig. Varför är det ingen av er lärare som ser att det ALLTID är hon som börjar. Är hon för fin för att ni ska tro att hon kan vara elak?” Han spärrade ögonen i mig. ”Vet du en sak, jag är så jävla trött på att det ska särbehandlas på denna skola. Jag kanske ska ta och kontakta tidningen eller något. Dem är säkert intresserade av att höra hur en elev blir utsatt för både det ena och det andra, och lärarna plockar in den utsatta.” För första gången, på alla mina besök hos honom satt han helt tyst, med öppen mun och stirrade. Jag tänkte inte tolerera detta mer, så jag hade planer på att sätta stopp för det, en gång för alla.

När jag lämnade hans kontor hade han inte sagt mycket, men jag hörde när han pratade med sin assistent. ”Kan du kalla in Miss Green, hon ska befinna sig på mitt kontor efter lunchrasten.” Miss Green, ingen mindre än Sarah. Han förstod nog det allvarliga i det jag hade att säga. Kendall och Steffi satt och väntade på mig i korridoren utanför rektorns kontor. ”Hur lyder domen?” Steffi reste sig upp och gav mig en kram. ”Jag vet inte, fråga Sarah när hon har varit där inne.” Båda två kollade chockat på mig, precis som att dem inte hörde det jag precis hade sagt. ”Va?” Jag nickade stolt tillbaka mot Kendall som nickade lyckligt. ”Äntligen, detta kommer bli vårt år. Hon ska inte få sätta sig på dig mer.” Både Steffi och Kendall la en varsin arm om mig, och så gick vi till matsalen för att få i oss lite att äta, även om jag inte kan kalla maten vi får, för just det, mat.

”HEMMA..!!” Ingen svarade mig när jag klev innanför dörren. Jag kastade ned min väska på golvet och sparkade av mig skona. Det bästa som finns är att komma hem till ett tomt hus. Det finns en speciell känsla över det, lugnet som sprider sig. Ingen Michael som ställer hundra frågor man inte ens hinner svara på innan han drar. Jag gick in i köket för att ta med mig en vattenflaska upp på mitt rum. Datorn stod på så jag tog med mig den och gosade ned mig i sängen. Twitter var det första jag besökte, saker och ting hade verkligen förändrats där inne dem senaste två månaderna. Dem enda som följde mig och min vardag var några få av mina vänner, och klasskamrater, men nu, över två miljoner. Och inte var det många av dem som gillade mig, eller som skrev snälla saker, men jag har alltid lärt mig att ignorera sådant. Jag gick in på Justins twitter och kollade om han hade uppdaterat något jag missat.

”Jag saknar dig, varje minut!” Det var det enda han hade uppdaterat på flera dagar. Det kändes lite som att han hade lagt sina fans åt sidan, vilket absolut inte får hända. Han brukar alltid flirta med dem på twitter, och det är något jag vet att dem uppskattar till hundra procent. Dem älskar när han gör det. Jag twittrade lite snabbt. ”Hemma efter tvåveckor i LA, saker och ting hade kunnat sluta annorlunda. Nu är det som det är. Man kan inte få allt i världen, men det lilla jag hade, förtjänade jag inte ens.” Jag slog ihop datorn och la ned den på golvet. Att ligga raklång i sängen är något jag kan, då jag gör det allt för ofta. Jag tänker på Justin hela tiden, går inte en enda minut utan att han finns i mina tankar. Vad ska jag göra?

Ni är så sjukt duktiga på att kommentera, så då är jag duktig tillbaka, med lite fler inlägg. :) Hope u like it!

Han sa inget, han bara stirrade ut i tomma intet. Jag visste inte vad han tänkte, eller hur han såg på mig. Egentligen var jag inte otrogen mot honom, men det känns ändå inte bra. ”Jag borde ha förstått att du inte ville vara med mig när du sa att du inte var redo att säga att du ville vara med mig livet ut.” Han lät hård, men jag förstod hans mening. ”Jag sa att jag älskade dig, jag tycker det är större. Och jag gör verkligen det. Du har troligtvis väldigt svårt att tro mig, men jag älskar faktiskt dig.” ”Sluta, du kan inte säga att du älskar mig, och sedan ligga med någon annan.” Han reste sig upp och gick ut ur sovrummet, och stängde dörren Jag bröt ut i gråt ännu mer än innan, nu var det hysteriskt. Varför var han tvungen att dyka upp innan jag skulle åka hem, och skälla på mig. Han hade kunnat göra det på en gång istället.

Jag reste mig sakta upp ur sängen för att se vart han tog vägen, och han satt i soffan och sappade på alla tv kanaler, men verkade inte hitta något han ville se. Han kastade ned tv dosan på bordet, sträckte på sig och lät en djup suck komma ur munnen på honom. Hans mobil ringde och utan att fundera på saken så svarade han. Jag hade fortfarande inte visat att jag hörde honom, eller att jag ens var uppe på fötterna. ”Jag älskar henne, men jag vet inte vad jag ska göra. Kommer jag kunna lita på henne igen?” Han gick och ställde sig vid fönstret, och blickade ut mot den fyllda vägen, med hysteriska bilar. ”Jag vet inte. Hon åker imorgon, och löser vi inte det här innan vet jag inte om det är sista gången jag ser henne. Vilket jag inte kommer klara av, det var fan kärlek vid första ögonkastet.” Det var nog Alfredo han pratade med, men jag kunde inte veta till hundra procent.

Jag gick tillbaka in i sovrummet, men lät dörren vara öppen för att visa honom att jag hade vart ut. Jag låg på täcket och stirrade i taket. Det enda jag tänkte på vad att jag inte skulle gråta mer, det vårdade varken mig eller Justin något gott. Så varför ens låta dem rinna. Det knackade på dörren men inte ens då orkade jag resa på mig. Justin gick tydligen och öppnade dörren, för jag hörde hur han pratade med någon som lät som Kendall, så det var säkert hon. Strax efter kände jag bara hur någon satte sig ned i sängen. ”Kan inte ni två lösa detta?” Jag blev chockad, för det var inte Kendall, men hon stod bredvid. Det var Alfredo som hade satt sig i sängen. ”Jag gör inget annat än förstör folks liv, och det är det sista Justin behöver.” Han var kvar i rummet för han ställde sig i dörren med armarna i kors. ”Jag behöver dig.” Han viskade, men jag hörde klart och tydligt vad han sa. ”Var det därför du skickade efter Kenny, så att han kunde spionera på mig?” Han drog fingrarna genom håret och vände upp blicken så att han mötte min. ”Jag ville se till så att du var säker. Jag spionerade inte på dig.” ”Nehe, men så vitt jag vet är bara du och jag kompisar för allmänheten. Så vem skulle skada mig, och varför?” Han visste att jag hade rätt i det jag sa, men han försökte inte prata bort det, han stod bara tyst.

Långt in på natten var vi vakna. Varken jag eller Justin pratade mer med varandra, vilket irriterade gallfeber på både Kendall och Alfredo, men dem sa inget. Det syntes på dem, att dem inte gillade den pinsamma tystnaden som uppstod. ”Jag går och lägger mig. Det var kul att träffa dig igen.” Jag kramade om Alfredo och gick in i sovrummet. ”Du har bara din chans nu, hon har bett om ursäkt och vill inte förstöra ditt liv mer. Vill du verkligen ha henne, måste du säga det till henne också.” Jag hörde på Alfredos röst att han inte var glad, och jag förstod att det var Justin som han sa det till. Dörren öppnades och Justin kom in. ”Får jag sova med dig en sista natt?” Han lät ängslig, precis som att han egentligen inte ville fråga, men gjorde det för att vara snäll. ”Får du väl, om du inte tycker att det är slöseri med tid. Fan, hitta dig en tjej som behandlar dig bra.”

Han låg och höll om mig, vilket fick min plan att rasa samman. Den där briljanta planen om att inte gråta mer. Han drog mig närmare sig och pussade mig på hjässan. ”Sch, gråt inte. Snälla.” Jag tog ett djupt andetag och försökte lugna ned mig. ”Förlåt Justin, men det här går inte. Jag vill inget mer. Varför gör du det svårare för både dig och mig?” Jag krånglade mig ur hans grepp och la mig ned utan hans armar om mig. ”För att jag älskar dig, jag vill inte att vi ska gå skilda vägar.” Hans röst var så lugn, lugnet själv. Han brukar aldrig visa mig den sidan. ”Jag älskar dig också, men jag förtjänar inte dig.” ”Jo, det gör du. Ge dig nu. Du och jag, det är så det ska vara.”

När planet lyfte och jag lämnade LA bakom mig kändes det fruktansvärt skönt. Det var som en sten togs bort från mitt bröst, men det gjorde fortfarande ont. Jag och Justin hade fortfarande inte kommit någonstans i vår konversation, men jag lämnade honom där ändå. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag kunde inte stanna kvar där, jag hade skola att sköta, så jag kunde inte bara välja att vara kvar i LA. Michael kom och hämtade upp mig på flygplatsen, och jag behövde inte ens säga något till honom för att han skulle förstå att något var fel. ”Vad är det som har hänt?” Han drog in mig i en varm kram, och det var det enda jag behövde. Min bror finns alltid för mig, lite för mycket vissa gånger. ”Jag och Justin finns inte mer.” Vi gick tillsammans ut till bilen och åkte hem.

Varken mamma eller pappa var hemma när vi kom in genom dörren, men dem skulle sluta jobba om någon timme. Skönt, enligt mig, då fick jag lite mer tid med Michael. Jag vet att han kommer gå i taket när jag berättar vad det är som har hänt, jag vet dock inte om jag är redo för det. Han kommer inte tycka speciellt bra om mig. ”Berätta för mig, vad är det som har hänt?” Vi slog oss ned i soffan, utan tv eller något annat bara för att vi skulle kunna prata med varandra. ”Han såg till så att jag var förföljd på stan med Kendall.” Han kollade upp på mig, chockat. ”Och Justin vet inte om att du får panik när folk förföljer dig?” Jag skakade på huvudet. Incidenten som hände när jag var 8 år, kommer aldrig att försvinna från min näthinna. Jag gick hem från skolan själv en dag, och en man gick efter mig, hela vägen. Bara en vecka senare tog polisen honom, misstänk för grova brott mot barnpornografi, och våldtäkt på barn. Jag hade kunnat vara ett av hans offer om jag inte hade lagt benen på ryggen och sprungit allt vad jag orkade hem. ”Nej, det gör han inte. Och han behöver inte veta det heller.”

Jag berättade vidare om att jag hade legat med Nate. Han blev besviken på mig, vilket jag förstår, men han kommer ändå finnas vid min sida tills döden skiljer oss åt. Det är så han är, han får vara hur arg han vill på mig, jag vet att han älskar mig. ”Hur kunde du vara så dum? Fan Becki, lär du dig aldrig eller?” Han slet sig nästan i håret, vilket jag har fått ifrån honom. Jag gör det när saker och ting blir jobbiga. ”Tydligen har jag inte det. Jag kommer nog aldrig lära mig heller.” Han reste sig upp och gick in i köket. Jag hörde hur skåpluckor åkte igen, med en välldans fart. Det kommer ta ett tag för honom att förstå varför jag beter mig som jag gör. ”Du har precis sumpat en av världens bästa grabbar för dig. Jag trodde du skulle börja bete dig normalt med honom vid din sida.” ”Jag försökte, okej. Vad mer kan du begära från mig?” Han suckade bara och gick ut. Dörren åkte igen så hårt att rutorna i resten av huset bara skallrade.

Väskan som stod i hallen rullade jag in i tvättstugan och plockade ur all smutstvätt, och drog igång en maskin. När jag plockade ur en t-shirt ramlade ett kuvert ur väskan, som jag inte hade sett innan. Mitt namn prydde framsidan, och jag kunde på långa vägar avläsa att det var Justin som hade skrivit det. Frågan var bara, vad fanns i det. Jag vågade inte öppna det, så jag fortsatte packa ur min väska och insåg att jag inte hade några rena kläder kvar, förutom ett par jeans och ett linne. Jag hade alltså varit duktig på att byta kläder ofta, eftersom att jag inte hade handlat något nytt under min tid där. Jag lovade mig själv, och det var väl den enda saken jag kunde hålla, allt annat sket sig, ganska stort också.

”Rebecka Stone, ett av många namn jag aldrig kommer glömma. Jag träffar många människor dagligen som gör allt för att jag ens ska säga hej till dem, när jag träffade dig, var det jag som gjorde allt för att du ens skulle se på mig. Jag blev kär första gången jag såg dig, jag gjorde allt för att du skulle se på mig, så som jag såg på dig. Första gången jag kysste dig, det var då jag insåg att jag verkligen var kär, och att det inte bara var något som hände. När du sedan sa att du hade pojkvän, insåg jag att jag hade konkurens, vilket jag kunde hantera. Du var otrogen mot Nike med mig, jag trodde inte du skulle göra samma sak mot mig bara. Jag älskar dig, vad mer kan jag säga?”

Sitter med julmust och pepparkakor, och skriver på Chapter 49, som snart är klart. :) Vilket betyder att jag snart ska börja på 50. Fan vad fort tiden har gått. Det är helt sjukt, det känns som att jag nyss började med denna. =/

Ge mig massa kommentarer nu. :)

”Justin är på väg till Alfredo.” Kendall hade berättat för Alfredo att jag befann mig här, och att det var slut mellan mig och Justin, men hon sa inte varför. Vilket jag är glad över, jag behöver inte fler människor som dömer mig för mina handlingar, jag gör det så bra själv. ”Jaha, kul för han.” Jag kollade inte ens mot henne, utan stod kvar vid diskbänken. ”Snälla Becki! Sluta tyck synd om dig själv, jag är din vän och jag älskar dig. Men det är faktiskt du som har ställt till det nu.” Allt hon sa var sant, jag visste det, men var inte redo att inse det än. Jag plockade upp och skrev ett sms till personen som kände Justin bättre än mig. ”Hej Sel. Jag behöver verkligen prata med dig, jag har gjort något jag aldrig skulle ha gjort. Justin vill inte se mig mer, och jag behöver prata om honom med någon som vet hur han är. Snälla, hjälp mig.”

Det är ett dygn kvar tills jag och Kendall ska flyga hem. Det ska bli skönt, fruktansvärt skönt. Jag vill inte vara kvar här mer, jag vill hem, hem till min underbara bror. Selena svarade aldrig på mitt sms, så jag antog att Justin hade hunnit före henne, och jag förstår henne, hon är hans vän, inte min. Jag hade redan packat min väska för jag ville ha allt klart tills jag skulle lämna hotellet. Kendall lovade att hon skulle sova med mig sista natten. På morgonen när jag vaknade drog jag bara på mig kläderna jag hade kvällen innan, det vill säga mjukiskläder, och gick ned till frukosten, själv. Kendall sov nog fortfarande med tanke på att klockan inte var mer än lite över 8. Jag satte mig vid ett fönster som blickade ut mot vägen, det är något med mig och stora vägar, jag gillar att se morgon trafiken som är hysterisk. Alla människor som irrar omkring, fast dem egentligen vet vart dem ska.

Jag satt kvar vid bordet till klockan var nästan 9, och precis när jag skulle resa mig upp och gå kom Kendall in, men inte bara hon utan även Justin och Alfredo. Det sårade mig, nå så fruktansvärt. Jag tog min tallrik, reste på mig och gick och lämnade den. Kendall fick syn på mig och var på väg mot mig, men jag vek av så att hon inte kunde stoppa mig och sprang upp på mitt rum. Jag hade ingen aning om hon följde efter mig eller inte, och just då brydde jag mig inte heller. Jag kastade mig ned i sängen och slog på tv:n som fanns där inne. MTV, som för en gångs skull visade musikvideor drog jag på högsta volymen så att jag inte skulle höra om det knackade på dörren. Mobilen var på ljudlöst, och jag såg hur den lyste till flera gånger, men inget intresserade mig.

Efter några timmar i sängen valde jag att hoppa in i duschen, sedan drog jag på mig lite finare kläder och gick ned till baren. Kendall satt i receptionen, men jag ignorerade henne. Det var samma bartender som förra gången, så jag behövde bara visa mig för att han skulle ställa fram en öl åt mig. ”Tack.” Han log, ett ganska sexigt leende mot mig, och jag tog en klunk. Kendall kom in, inte långt efter att jag hade satt mig, men jag vände bara bort huvudet från henne. ”Vad har jag gjort?” Hon satte sig ned bredvid mig. ”Vad du har gjort? Vem kom du in med imorse till frukosten?” Hon suckade, högt och tydligt, precis som att jag betedde mig illa. ”Ja, och?” ”OCH? Du ska vara min bästa vän. Du kan dra åt helvete.” Jag tog med mig ölen och gick och satte mig vid ett av borden. Hon satt kvar ett tag vid baren, men gick sedan. Skönt av med henne. Synd bara att jag lär sitta bredvid henne på planet hem.

Flera öl senare och mycket tyngre ben försökte jag ta mig upp till mitt rum, vilket inte gick sådär jätte bra. När jag kom till hissen var den inte på min våning så det tog ett tag för den, vilket fick mig att tröttna, så jag satte mig ned och la huvudet mot knäna. Hissen plingade till, men jag orkade inte resa på mig, så jag satt kvar där. Jag hörde hur folk gick förbi hela tiden, och skrattade samt viskade massa saker. Tårarna kom, helt otippat faktiskt, med tanke på att jag inte har gråtit dem senaste dagarna. Jag har försökt få mig själv att inse att han aldrig kommer komma tillbaka. ”Becki, snälla lyssna på mig.” Kendall hade dykt upp igen. ”Varför? Varför skulle jag lyssna på någon som låtsas vara min vän?” Hon lyfte upp mig och ledde in mig i hissen. ”För att du måste höra min sida av det hela, allt du vet är det du såg. Jag hann inte ens reagera innan du sprang ut.” Hon hade en poäng i det hon sa, men jag kände inte för att höra på någon dålig historia hon hade tänkt ut under dagen.

Jag stapplade in och la mig i sängen när hon väl släppte taget om mig, dörren till sovrummet slog jag igen som en gest om att hon skulle lämna mig ifred. Jag låg där inne och lät mina tårar rinna. Allt var mitt fel, så jag skyller inte på någon annan, men tanken om att Nate kom olägligt fanns där. Varför var han tvungen att dyka upp just då? Hade han aldrig gjort det, hade jag troligtvis legat i armarna på grabben jag älskade. Jag kanske inte ska ha ett fast förhållande, eftersom att jag hela tiden förstör det. Nike, och Justin, båda två förtjänar bättre än mig, så är det bara. När jag trodde att Kendall hade lämnat mitt rum knackade det på min sovrums dörr, men jag orkade inte visa att jag levde där inne. Dörren öppnades och jag såg på långa vägar att det inte var Kendall som kom in, utan det var Justin. Jag blundade och låtsades sova, jag orkade inte med hans anklagande blick, eller det han hade att säga. Jag trodde föresten att vi hade pratat klart med varandra.

”Allt är mitt fel, hade jag litat på dig från början hade du aldrig åkt till hotellet. Och då hade du aldrig träffat han Nate. Ja, Kendall berättade för mig vem det var och hur ni träffades första gången. Jag såg honom på frukosten imorse, och jag förstår dig. Han såg bra ut. Jag vill inget annat än spola tillbaka tiden, istället för att få dig arg skulle jag ha dragit in dig i en kram, och bara hållit om dig. Det är sådan jag vill vara, jag vill inte få min tjej arg. Så vitt jag förstår ville inte du träffa mig för att du inte ville berätta allt för mig, men jag önska faktiskt att du hade gjort det. Att du ändå hade känt att vi kunde prata med varandra om allt.” Mina tårar rann hela tiden mer och mer, ju mer han pratade, och berättade alla mina tankar och funderingar. Han kanske känner mig bättre än vad jag trodde från början. ”Jag borde ha litat på dig, och jag kan inte vara arg för att du låg med Nate, vi var inte tillsammans, du gjorde det klart och tydligt för mig att du inte ville att jag skulle höra av mig. Men jag kan ändå inte sluta fundera på varför du gjorde det. Jag trodde att du älskade mig, på samma sätt som jag älskar dig.”

Jag satte mig upp i sängen och kollade på honom, jag kunde inte låtsas sova mer, jag ville få honom att förstå att saker och ting inte är som han tror att dem är. ”Jag älskar dig, det gör så fruktansvärt ont inom mig. Jag skulle inte ligga här och gråta om inte mina känslor för dig var äkta. Jag är inte en sådan person, jag skulle aldrig lägga ned tid på något som inte var värt det. Så skratta dig lyckligt att jag sårade mig själv, minst lika mycket som jag sårade dig.” Han kollade bara på mig, med tårar i ögonen. Han blinkade flera gånger för att kunna se genom sina glansiga ögon, som hela tiden producerade nya tårar. Jag ville inget annat än torka bort dem och dra in honom i min famn, men jag behärskade mig. Ville han ha tillbaka mig, fick han säga det själv. Ville han inte, nej, då fick jag leva med det. ”Varför?” Han behövde bara säga ett ord för att få mig att fatta att han ville veta varför jag låg med Nate. ”Jag har ingen bra anledning. Jag satt i baren och drack, och han kom och satte sig bredvid mig. Sedan avslutade vi kvällen på hans rum med ännu mer dricka.” Han visade inte för en sekund att han inte ville att jag skulle förklara. ”Det bara hände. Det var dumt, men jag kan inte göra det ogjort oavsett hur mycket jag vill. Jag vill inte vara den där personen som du träffade från början.”

Han sa inget, han bara stirrade ut i tomma intet. Jag visste inte vad han tänkte, eller hur han såg på mig. Egentligen var jag inte otrogen mot honom, men det känns ändå inte bra. ”Jag borde ha förstått att du inte ville vara med mig när du sa att du inte var redo att säga att du ville vara med mig livet ut.” Han lät hård, men jag förstod hans mening. ”Jag sa att jag älskade dig, jag tycker det är större. Och jag gör verkligen det. Du har troligtvis väldigt svårt att tro mig, men jag älskar faktiskt dig.” ”Sluta, du kan inte säga att du älskar mig, och sedan ligga med någon annan.” Han reste sig upp och gick ut ur sovrummet, och stängde dörren Jag bröt ut i gråt ännu mer än innan, nu var det hysteriskt. Varför var han tvungen att dyka upp innan jag skulle åka hem, och skälla på mig. Han hade kunnat göra det på en gång istället.

Jag vill först och främst tacka er alla för era underbara kommentarer på förra inlägget. :) Ni får mig glad, och är jag glad skriver jag mer. Fortsätt kommentera som ni gör. I LOVE U. :)

Anledningen till att ni inte fick något mer igår var för att jag var hemma 2 inatt, och har nyss vaknat. Men vad är det man säger, bättre sent än aldrig. ;)

”En öl tack.” Bartendern bad inte ens om att få se legg, och det är så fruktansvärt skönt, för då slipper man flirta sig till en öl. Jag satt där i min ensamhet och blickade hela tiden mot ingången till baren för att se om någon från Justins gäng, eller kanske till och med hans mamma kunde komma, och vad skulle jag säga till henne? Den ena ölen efter den andra slank ned och det konstigaste var att jag inte kände av dem så mycket. En grabb i min ålder kom in i baren, och jag kände igen honom, men jag kunde inte koppla vart ifrån jag sett honom tidigare. Han satte sig några stolar ifrån mig, och beställde in en öl. När hans blick lämnade ölen och fattade taget om min, såg jag vem det var. Nate.

Jag hade ingen aning om hur jag skulle kunna ta mig ut från baren innan han la märke till mig, men det var försent då han såg att jag vek ned blicken på en gång. ”Det var inte igår, trodde absolut inte att jag skulle få se dig här.” Han satte sig ned bredvid mig, och beställde en ny öl. Jag snurrade lite på flaskan undertiden han pratade, och jag lyssnade på tonerna i hans röst. Han hade en av dem mest underbara röst jag någonsin hört. ”Nej, det var ju inte det. Hur mår du?” Vi slö pratade ett tag, och varje tillfälle jag fick, tittade jag på honom, han hade byggt mer muskler sedan jag träffade honom sist. Precis som första gången vi träffades i Miami, placerade han sin hand på mitt lår. Han visste exakt hur han skulle göra för att få mig på fall, för att få mig tillbaka till mitt gamla jag. Allt jag ville var att gå därifrån, springa till Justin och be honom om förlåtelse. Istället gjorde jag tvärtemot, jag lät Nate smeka mig, högre upp. Tills han nådde mina trosor. ”Vill du?”

När jag vaknade på morgonen insåg jag vad jag hade gjort. Kvällen innan slutade inte i baren, utan den fortsatte på hans hotellrum, och vi drack ännu mer. Vi skippade till och med ölen och gick över på shottar. Jag låg i hans säng, utan kläder, och hela gårdagen spelades upp i mitt huvud. Jag kan hälsa hem till att få tillbaka Justin nu. Vi hade legat med varandra, men jag hade fortfarande haft bästa sexet med Justin. Nate låg bredvid mig och sov, men jag kände att han började vakna till när han bara några sekunder efter smekte mig över magen. ”Tack för inatt.” Han kysste mig på halsen och vidare ned mot axeln. Precis sådana blöta underbara kyssar som Justin brukade ge mig förut. ”Tack själv.” Svarade jag och vände mitt ansikte mot honom, han pressade sina läppar mot mina och jag kunde inte säga nej, för jag ville det verkligen.

En timme senare stod jag i duschen på mitt hotellrum och skrubbade kroppen. Jag stod där bara just för att det var det enda stället som ingen kunde se mina tårar, inte ens jag själv, dem sköljdes bort med hjälp av vattnet som jag lät rinna över min kropp. Man gör dumma saker ibland, och det är något man får leva med. När jag kom ut ur duschen knackade det på dörren, och den enda som visste att jag faktiskt fanns just här var Kendall, och tjejen i receptionen. När jag öppnade dörren stod Kendall där, med en frukost bricka åt mig. ”Vart har du varit inatt?” Hon lät orolig, precis som att jag hade vart borta i flera dygn utan att hon sett eller hört något från mig. ”Fråga mig inte.” Hon trängde sig förbi mig, och ställde ned brickan på bordet. ”Säg vart du har varit.” Nu lät hon inte orolig mer, utan mer besviken. ”Nate.” jag behövde bara säga det innan hon gav mig en fet utskällning, som hon sedan avslutade med en varm go kram, jag behövde verkligen det.

”Justin ringde Alfredo igår, och grät. Så han undrade om jag visste vart du var.” Jag hade fått på mig mjukiskläder och satt med en varm kopp te i handen samtidigt som Kendall berättade för mig att Justin hade gråtit över mig. ”Det är lika bra han inget vet, han mår bäst utan mig.” Hon strök mig över armen samtidigt som hon försökte få mig att lyssna på henne, men allt jag kunde se och tänka på var Justin. Tänk om jag skulle berätta detta för honom, han skulle aldrig förlåta mig, han skulle aldrig mer titta på mig igen. Det är lika bra jag försvinner ur hans liv, helt och hållet. ”Han gör ju inte det, han skulle inte sitta i det där huset helt ensam och gråta, om han klarade sig utan dig. Sluta nu. Berätta för honom vad som hände. Ni kan lösa det.” Hon förstod inte hur illa allt detta var, men hon försökte hjälpa mig. Vilket jag uppskattar till hundra procent.

Min mobil hade jag helt glömt av då jag absolut inte ville se eller höra något från Justin, men den pep till oavbrutet. Kendall ryckte åt sig den och svarade. Vilket hon absolut inte skulle ha gjort, för då visste Justin att jag fortfarande befann mig i LA. Jag hörde hur hon försökte lugna ned honom, men hon lyckades tydligen inte då hon sträckte luren till mig. Jag skakade bara hysteriskt på huvudet och visade klart och tydligt att jag inte ville, men hon gav sig inte. Jag tog luren och tryckte den mot örat. Jag kunde på långa vägar höra att det var Justin på andra sidan, men han behövde inte säga något, bara han andades. ”Baby, snälla kom tillbaka.” Jag kunde höra på honom att han hade gråtit, då han var helt grötig i halsen. ”Jag kan inte Justin. Förlåt, men du mår bäst utan mig.” Han snyftningar blev högre och dem kom tätare än innan och jag förstod på en gång att han verkligen grät. ”Låt mig få träffa dig en gång till. Snälla!”

Jag satt i taxin på väg hem till Justin igen, han bad verkligen på sina bara knän genom telefonen att jag skulle komma en sista gång, men innerst inne visste jag att det inte skulle bli en sista gång, för hade jag väl träffat honom skulle jag inte kunna åka igen. Det var nog jobbigt första gången. Taxin stannade på vägen så jag gick den lilla backen upp till huset, Justin satt på trappen med huvudet vilandes i händerna när jag kom gåendes. Jag grät när jag fick se honom, tårarna rann lugnt och stilla ned efter mina kinder, och jag kunde egentligen bara föreställa mig hur han såg ut, med tanke på att jag inte såg hans ansikte. Han vek upp blicken mot mig, samt reste sig upp och kom emot mig. Han la sina armar om mig och drog in mig i den mest betydelsefulla kramen jag någonsin varit med om. Kraften han brukar ha i sina kyssar, kände jag nu genom kramen.

Vi stod ute ett bra tag och bara höll om varandra, vi varken rörde oss eller sa något. Vi bara stod där. Tillslut vek han upp mitt huvud och kollade på mig, han strök bort mina tårar med sina tummar och pussade mig i pannan. Vi gick in tillsammans och satte oss i soffan, vi sa fortfarande inget, vilket började göra mig orolig. Skulle vi bara sitta här, och inte prata med varandra, då kunde jag lika gärna gå. ”Jag saknade dig inatt.” Han kollade ned på sina händer som pillade på hans byxor, osäkerhet bara lyste om honom. Vilket jag aldrig sett innan, gjorde jag honom osäker? Jag visste inte vad jag skulle svara honom, så jag satt helt tyst och stirrade ut i tomma intet. Jag ville berätta för honom vad jag hade gjort, men jag visste inte hur. Han skulle hata mig för resten av livet, men det kanske var bäst så.

”Jag måste berätta en sak för dig.” Efter en timme av tystnad, hade vi bara kollat på varandra då och då. Han kollade nu upp på mig, och mötte min blick, jag såg på honom att det fanns en chans att han skulle bryta ihop igen. Vilket jag inte gillade. ”Du har varit med någon annan, eller hur?” Han dömde mig, jag hörde det på sättet han pratade, tonen han hade. Jag visste det redan från början, men han var tvungen att få veta, han kanske kan glömma mig och gå vidare. Jag sa inget utan kollade bara ned på mina knän, jag tyckte det var tal nog, han skulle förstå att det var så då jag inte kunde se honom i ögonen eller säga det själv. ”Hur kunde du? Vem?” ”Förlåt.” Jag mumlade mest för mig själv. Jag ville inte att han skulle förlåta mig, men jag vill ha det sagt, jag skulle få skylla mig själv nu. ”Jag vet inte, har ingen bra anledning. Tyvärr, du kommer inte få mig att säga någon korkad anledning, för jag har ingen. Och jag vill inte att du förlåter mig, jag får skylla mig själv.” Han reste på sig och kollade på mig. ”Jag vill inte se dig mer, gå.”

Jag gjorde som han sa och lämnade honom. Taxi resan tillbaka till hotellet kändes lång, fruktansvärt lång. Kendall satt i mitt rum när jag kom tillbaka. När dörren slogs igen lutade jag mig mot den och hasade mig ned på golvet med huvudet i händerna. ”Vad sa han?” Hon satte sig framför mig, och tog bort mina händer. ”Det jag ville höra, att han inte vill se mig mer.” Hon suckade till, och drog fingrarna genom sitt hår. ”Han kommer komma tillbaka.” ”Men jag vill inte det. Han mår inte bra med mig, han litar inte på mig, och borde inte göra det heller.” Vi satt där ett tag, och hon höll om mig så gott hon kunde. Hennes mobil ringde, så hon gick iväg och svarade. Så vitt jag kunde höra från henne var det Alfredo som ringde. Jag gick till köket och plockade ut en vattenflaska från kylen och lutade mig över diskbänken.

”Justin är på väg till Alfredo.” Kendall hade berättat för Alfredo att jag befann mig här, och att det var slut mellan mig och Justin, men hon sa inte varför. Vilket jag är glad över, jag behöver inte fler människor som dömer mig för mina handlingar, jag gör det så bra själv. ”Jaha, kul för han.” Jag kollade inte ens mot henne, utan stod kvar vid diskbänken. ”Snälla Becki! Sluta tyck synd om dig själv, jag är din vän och jag älskar dig. Men det är faktiskt du som har ställt till det nu.” Allt hon sa var sant, jag visste det, men var inte redo att inse det än. Jag plockade upp och skrev ett sms till personen som kände Justin bättre än mig. ”Hej Sel. Jag behöver verkligen prata med dig, jag har gjort något jag aldrig skulle ha gjort. Justin vill inte se mig mer, och jag behöver prata om honom med någon som vet hur han är. Snälla, hjälp mig.”

Jag såg att ni tyckte att hon överreagerar lite, ni kommer få en förklaring på det. :) Och nu hatar säkert ni mig, med tanke på vad som hände med Nate :P

”Är ni lyckliga, du och Alfredo?” Vi satt i bilen som skulle ta oss över 90210 området i Beverly Hills. Vi har alltid vart intresserade av att se hur alla dem stora stjärnorna bor. Och tro mig, jag tappade hakan, hade aldrig trott att vissa av husen skulle vara näst intill större än hela mitt område som jag bor i. ”Jo, det är vi. Jag saknar honom fruktansvärt mycket när vi är i olika städer. Han är så sjukt gullig, men säg inte att jag sagt det.” Det lät som att hon läste ur en saga som börjar ”Det var en gång.” och slutar ”Och så levde dem lyckliga i alla sina dagar.” men så bra kunde det nog knappast vara. Även om jag inte trodde det, så var jag ändå glad för hennes skull. Mitt liv var inte ens så perfekt.

Kendall och jag spenderade hela dagen ute bland folk. Grabbar vi mötte efter vägen vände sig om, en efter en. Jag visste inte om jag skulle ta det som en komplimang, eller inte, men jag gillade det. Att män kollade på mig, när dem kastar trånande blickar, och inte vill annat än ha mig i sängen. Den känslan har alltid funnits inom mig, till och med då jag är ute och med Justin. Det är fel, jag vet, men jag kan inte låta bli att gilla det. ”Jag ser hur dem kollar på dig, och jag vet vad du tycker. Du har Justin, sluta genast upp med det där.” Kendall känner mig för väl för att jag ens ska kunna dölja för henne att jag har fått en ny leverfläck. ”Vad ska jag göra? Jag gillar det, precis som du gillar att köpa nya klänningar.” Hon kollade skräckslaget på mig, just för att hon vet hur mycket hon älskar att en viss affär har fått in nya klänningar, hon älskar att spendera pengar på dem. ”Sluta bara. Förstör inte förhållandet med Justin över något så löjligt.”

Hon visste vad hon pratade om, och jag var tvungen att lyssna på henne för att inte springa tillbaka till mitt gamla mönster. Jag ville inte bli den där personen som tidningarna skriver om sedan, om att jag vart otrogen mot Justin. Jag vill inte ens vara personen dem skriver om över huvud taget. Justin kommer någon gång vilja gå ut med vårt förhållande, för att han inte vill ljuga för sina fans, och visst förstår jag honom, men det är inte bara hans val, vi är två om det, och vill inte jag, får han acceptera det. När jag och Kendall hade sprungit omkring i en hel del olika affärer så började jag känna mig förföljd, precis som att någon verkligen iakttog mig. ”Kan du kolla bakom mig om du känner igen någon?” Hon vände sig om och kollade bakom mig, men kunde inte se att hon kände igen någon, så hon skakade på huvudet.

När hon inte orkade bära på mer gick vi in på ett mysigt litet café, för att ta oss något lätt att äta, vi skulle nämligen ut med våra respektive ikväll och äta. Även fast vi hade kommit in kände jag mig iakttagen, och jag började kolla runt mig. Visst kände jag igen en, och den personen hade jag sett flera gånger under dagen. ”Drick ur ditt kaffe, och sedan kör du mig till Justin.” Jag viskade för att mannen som befann sig inne på caféet inte skulle höra vad vi skulle göra, eller vart vi skulle. Hon kollade fundersamt på mig. ”Jag berättar sen.” Hon drack ur sitt kaffe, greppade tag om sina påsar och så sprang vi till bilen. När vi nästan var hemma förklarade jag för Kendall att personen som hade följt efter oss var en av dem som jobbade för Justin, och att han garanterat hade skickat honom att antingen spionera eller vara någon slags livvakt, vilket störde mig sjukt mycket.

Hon svängde upp på uppfarten till huset och släppte av mig. ”Jag åker till hotellet, hör av dig när du har pratat med honom.” Jag nickade och slog igen dörren. Det var bara Justin hemma som tur var, för bilen var borta och när dem var här hade dem bara en bil, så Pattie måste vara någon annan stans. ”Vad gör du hemma nu?” Justin kom och mötte mig i dörren och försökte pussa mig, men jag ryggade tillbaka. ”Det kan väl du ta och förklara för mig.” Jag spände ögonen i honom, och han ryggade tillbaka. ”Vad snackar du om?” Han kunde inte se mig i ögonen när han frågade, så jag visste att han visste. ”Vem är personen som har gått efter mig hela dagen?” Han kollade upp och mötte min blick, men han såg chockad ut. ”Spela inte dum. VEM ÄR HAN?” Han stod kvar på samma ställe utan att säga ett enda ord. Jag orkade inte med hans tysthet, så jag gick upp till sovrummet och började packa mina saker.

”Vad gör du?” Han kom upp och ställde sig i dörren då jag precis hade dragit igen dragkedjan. ”Jag åker hem. Vill inte vara kvar här mer.” Jag såg honom i alla fall i ögonen när jag berättade det, och på en gång kunde jag se att han blev tårögd, men det skulle han ha tänkt på innan han skickade någon som skulle kolla efter mig. ”Det var Kenny som gick bakom er…” ”Varför? Litar du inte på mig? Vad är det jag ska behöva göra för att du ska förstå att mitt gamla beteende inte finns mer? Nej, bespara mig det.” Jag knuffade honom åt sidan och drog med mig min väska ut. Jag ringde en taxi när jag satt på trappen till huset, och skulle få vänta i 20 minuter. Justin kom ut och ställde sig bredvid mig, men sa inget. När taxin rullade upp på uppfarten reste jag mig och fattade taget om väskan återigen, han stod fortfarande kvar på samma ställe. Jag vände mig om och såg på honom. ”Hör inte av dig till mig mer, du litar uppenbarligen inte på mig.” Han var precis på väg att säga något då jag hoppade in i taxin.

Istället för att åka till flygplatsen valde jag att ta in på samma hotell som Kendall bodde på, vilket i slutändan kommer resultera i att jag ser Justin, eftersom att hela hans gäng bor där. ”Jag gjorde nyss slut med Justin, kom och möt mig i receptionen.” Precis när jag hade fått nyckeln till mitt rum kom Kendall nedrusandes från trapporna och kastade sina armar om mig, jag grät inte innan, men då gjorde jag. Hon fick mig att fälla mina tårar. Hon tog min väska och rullade den mot hissen samtidigt som hon hade ett stadigt tag om min midja. ”Säg inget till Alfredo att jag bor här, jag vill inte att Justin ska komma hit.” Hon nickade mot mig i spegeln i hissen. Hon var väl den människan som visste allt om mig, och jag kunde verkligen lita på henne.

Mitt rum var inget mot rummen som Justin brukade ha, men jag skulle bara bo där i några dagar innan jag skulle flyga hem, och jag var ensam så det behövde inte vara så stort. Kendall släppte ned min väska på golvet och ledde mig till sängen. Jag kände direkt i kroppen att jag inte hade varit tillräkligt frisk för att ge mig ut på staden, kroppen orkade inte, plus att jag grät, vilket inte gjorde saken bättre. ”Ska jag fixa dig något?” Kendall satt på sidan av sängen och strök mig över ryggen. En vän man kan lita på, hon finns alltid. Hon har en stark personlighet, som man kanske är tvungen att vänja sig vid innan man kunde förstå henne. Jag hade helt ärligt problem med det i början då vi lärde känna varandra, vi gick i 2:an och hon var precis lika då, som nu. Jag ångrar inte att jag la ned all tid på att försöka bryta den där stenhårda muren som fanns framför henne som en försvarsmekanism, hon skyddade sig helt enkelt. ”Du behöver bara finnas här.” Hon förstod min vädjan, och la sig tätt bakom mig, hon strök mig fortfarande över ryggen, samt armen som vilade på min sida.

Jag måste ha somnat till av utmattning för när jag vaknade mådde jag bättre, men mina känslor i kroppen fanns fortfarande kvar inom mig, och jag ville skrika, nästintill slita av mig håret. Jag hade gjort något så dumt, jag hade gjort mig av med det enda som i stort sett betydde något. Kendall satt i soffan och kollade på tv när jag kom ut från sovrummet. ”Hur mår du gumman?” Hon reste sig upp och omfamnade mig i en riktig systerkram. ”Som jag förtjänar.” Jag hoppade in i duschen och trodde absolut inte att hon skulle vara kvar när jag kom ut igen, men det var hon. Jag klädde på mig, en inte så lång vit klänning och ett par klackar. Drog en lätt sminkning i ansiktet och fixade håret. ”Vart ska du?” Hon såg rent ut sagt chockad ut. ”Tänkte gå ned i baren och ta en öl. Jag måste, jag har inte druckit på as länge. Det är enda gången jag kan slappna av.” Hon nickade bara, hon vet själv hur det känns. Ibland behöver hon också slappna av.

”En öl tack.” Bartendern bad inte ens om att få se legg, och det är så fruktansvärt skönt, för då slipper man flirta sig till en öl. Jag satt där i min ensamhet och blickade hela tiden mot ingången till baren för att se om någon från Justins gäng, eller kanske till och med hans mamma kunde komma, och vad skulle jag säga till henne? Den ena ölen efter den andra slank ned och det konstigaste var att jag inte kände av dem så mycket. En grabb i min ålder kom in i baren, och jag kände igen honom, men jag kunde inte koppla vart ifrån jag sett honom tidigare. Han satte sig några stolar ifrån mig, och beställde in en öl. När hans blick lämnade ölen och fattade taget om min, såg jag vem det var. Nate.

Tidsinställt! Har skrivit ifatt lite, men vill ha fler kapitel på lagret, så det kommer nog kanske ett senare ikväll. :) Har lite att göra nu på dagen. ^

Föresten, jag hade fler kommentarer på mina inlägg när jag hade 50 läsare, än vad jag har nu. =/ Vad beror det på?

”Det är synd att man inte kan klona folk.” Vi hade nu bytt plats så vi låg bredvid varandra, och han drog sina fingrar över mina armar vilket fick mig att rysa. ”Varför ska du klona någon, och vem?” Han kollade skräckslaget på mig, precis som att jag skulle säga någon annan än honom. ”För att jag vill att flera i världen ska uppleva dessa stunder med dig, utan att det riktigt är du.” Han skrattade till. ”Du är rolig du.” ”Det är inget skämt, jag önskar faktiskt det. Det finns över miljoner tjejer världen över, som skulle kunna göra vad som helst för att du ens skulle retweeta något på twitter. Så varför skulle dem inte göra vad som helst för att du skulle ligga såhär med dem?” Han visste att jag hade en poäng i det jag sa, så därför svarade han mig inte riktigt, utan tittade bara på mig, med dem där vackra ögonen. ”Dina ögon baby, du bränner min hud när du kollar på mig. Stäng dem och kyss mig istället.”

Den första veckan var slut och jag hade aldrig känt mig så lycklig som jag gjorde då. Justin behandlade mig som en prinsessa, vilket ibland kunde vara lite jobbigt då jag inte kunde ge honom så mycket mer tillbaka, mer än min tillvaro. Kendalls flygplan skulle landa runt två på dagen, och Alfredo skulle möta upp henne, själv orkade jag inte. Det kändes som att mitt huvud skulle explodera och jag hade jätte hög feber. Justin hade sett till så att han var ledig samma dag som Kendall skulle komma, men nu skulle han få hänga med dem två själv. Jag låg i sängen med huvudet under täcket, ljuset som skimrade in mellan gardinerna i sovrummet gjorde så att mitt huvud värkte ännu mer. Justin kom in i rummet och satte sig ned i sängen. ”Baby, hur mår du?” Han strök mig över kroppen över täcket. ”Åt helvete.” Mumlade jag tillbaka.

När jag vaknade upp nästa gång var det riktigt mörkt i rummet och det stod rykande te på bordet bredvid sängen. Det hängde ett svart lakan över gardinstången för fönstret så att ljuset inte kunde ta sig in, vilket var skönt. Precis när jag reste mig upp i sängen och lutade mig mot sänggaveln kom Justin tillbaka in i rummet. ”Du måste äta lite.” Han gav mig en tallrik med min favorit yoghurt, så jag tog några skedar, och ställde sedan ned den på bordet, och tog koppen med te. Han la sig ned bredvid mig och höll om mig. ”Baby, du blir sjuk.” Han struntade tydligen i det, för han pussade mig på halsen och vidare upp över hakan mot mina läppar. ”Det spelar ingen roll.” Han kysste luften ur mig. Jag hade egentligen ingen ork till det, men jag hade inte styrkan nog att avsluta den, vilket jag egentligen inte ville. Flera stön smög ur från min mun vilket inte var meningen, men han gav mig sådan njutning. Bara genom att kyssa mig kunde han ge mig en orgasm. Så underbara var hans läppar mot mina.

Sängen kändes fruktansvärt tråkig senare på dagen, så jag flyttade ned mig till vardagsrummet. Kendall och Alfredo kom inrusandes och kastade sig i den andra delen på soffan. ”Gumman, hur sjuk är du då?” Det syntes säkert hur mycket jag svettades. ”Skit sjuk, och skratta inte.” Jag lät verkligen ledsen, och det var väl det jag var. Jag ville verkligen vara frisk nu när min älskade bästa vän befann sig i LA. ”Då blir vi inne idag då. Film och massa godis.” Jag kollade på henne som att vore knäpp. ”Ni ska inte behöva vara inne för att jag är sjuk, glöm det.” Hon försökte protestera, men jag hann före henne. ”Stannar ni inne går jag upp och lägger mig, så ni kommer ändå inte få spendera tid med mig. Ge er nu, ut och roa er, det gäller dig med, Justin.” Ingen av dem vågade säga emot, så dem drog på sig kläder och så lämnade dem mig, i alla fall Kendall och Alfredo. ”Jag vill inte lämna dig.” Han la sig över mig i soffan och pussade mig i pannan. ”Du kommer ju hem, och då kan vi mysa.” Han kysste mig en sista gång innan han reste på sig och gick mot hallen. Jag kunde höra hur dörren slogs igen, och hur en bil startade.

Istället för att ligga nerbäddad och bara glo i taket valde jag att städa köket, egentligen var det inte så använt, men ändå. Jag hade inget att göra. Jag torkade ur alla skåp och alla lådor, samt kylskåpet. När jag var klar med det tänkte jag tvätta sängkläderna, då dem säkerligen inte var så fräscha. Precis när jag skulle bära ned dem i tvättstugan kom Justin in. ”Vad gör du? Du ska ligga i sängen.” Han lät inte arg, men besviken. Precis som att jag hade lovat honom något och sedan inte gjort det. ”Men jag får liggsår, jag måste få röra mig.” ”Genom att tvätta?” Han såg förvånat på mig. Jag nickade lite löst, i hopp om att han inte skulle hinna uppfatta det. Kendall och Alfredo hade valt att dra tillbaka till hotellet som dem bodde på. ”Jag köpte lösgodis till dig.” Han plockade fram en stor påse och ställde på bordet, samt en stor Cola.

Dagen efter kände jag mig genast mycket bättre, det kändes nästan som att jag var frisk, men lite feber hade jag allt. Jag hoppade in i duschen och skrubbade verkligen min kropp från topp till tå, för att försöka få bort alla baciller, så att jag skulle bli friskare. Redan när jag klev ur duschen kände jag mig lika fräsch som dem nytvättade sängkläderna i sängen. Jag virrade in mig i handduken och gick tillbaka ut till Justin som fortfarande låg och sov, han såg så fridfull ut. Precis som att han inte andades, men det syntes på honom att han gjorde det, för hans bröstkorg gick upp och ned. Han varken snarkar eller rör sig hysteriskt i sömnen, vilket är sjukt skönt. Jag kan inte sova bredvid folk som är så.

Jag klädde på mig och var precis på väg att lämna rummet när jag hörde hur han vände och vred på sig i sängen, vilket alltid betyder att han är på väg att vakna, så jag satte mig ned på kanten och kollade på honom. När han slog upp sina ögon var det precis som att dem blänkte, dem skimrade i guld, vilket är väldigt ovanligt, till och med för hans ögon. ”God morgon älskling.” Han log, men slöt åter igen sina ögon. ”God morgon beautiful.” Innan jag hann reagera drog han ned mig i sängen och pressade sina läppar mor mina, han drog sina fingrar genom mitt fuktiga hår. ”Hur mår du idag?” ”Jag mår bra. Känner mig inte sjuk i alla fall.” Han log och strök mig över ryggen. Vi låg så ett tag, och bara höll om varandra. Det är inte ofta vi håller om varandra på ett inte sexuellt sätt, men dem händer och när dem väl gör det njuter jag av varje sekund.

”Jag älskar dig så sjukt jävla mycket.” Han kysste mig hårt och passionerat innan han hoppade in i badrummet, och då menar jag verkligen hoppade. Han skuttade precis som att han vunnit på lotto, han såg verkligen lycklig ut, och det var jag som gjorde honom så. Vilket gjorde mig sjukt lycklig. Jag gick ned i köket och började med frukosten, fast det egentligen skulle vara lunch, men jag orkade inte ställa mig och laga någon mat, så det fick bli lätta pannkakor. Dem var klara lagom tills Justin kom ned och såg utsvulten ut. Han satte sig ned vid köksbordet och började bete sig som ett barn, han slog med besticken i bordet. ”Mat, mat, mat.” Han kan vara väldigt irriterande. ”Ta emot den då.” Precis när jag vände mig om kastade jag även en pannkaka, och han fångade den faktiskt.

Kendall kom åter igen på dagen och bad mig följa med henne ut på staden, jag hade redan handlat för en hel evighet. Jag skulle inte ens få med mig något mer i väskan hem, så det var slut handlat för min del. Jag drog på mig ett par svarta jeans, en rödrutig skjorta och mina nya stövlar från Gucci. ”Sexy mama. Ska du gå ut sådär?” Justin stod lutad mot dörrkarmen in till sovrummet där jag stod och speglade mig i helkroppsspegeln. ”Ja, jag hade tänkt det. Är det inte bra eller?” Han skakade hysteriskt på huvudet, och kom emot mig. ”Jag tror jag är tvungen att be Kenny följa med dig. Annars kommer någon grabb kidnappa dig.” ”Haha, nej, nej. Du behöver inte oroa dig, jag kommer hem. Ensam.” Jag kysste honom en vända innan jag gick ned och ut på uppfarten där Kendall stod och väntade.

”Är ni lyckliga, du och Alfredo?” Vi satt i bilen som skulle ta oss över 90210 området i Beverly Hills. Vi har alltid vart intresserade av att se hur alla dem stora stjärnorna bor. Och tro mig, jag tappade hakan, hade aldrig trott att vissa av husen skulle vara näst intill större än hela mitt område som jag bor i. ”Jo, det är vi. Jag saknar honom fruktansvärt mycket när vi är i olika städer. Han är så sjukt gullig, men säg inte att jag sagt det.” Det lät som att hon läste ur en saga som börjar ”Det var en gång.” och slutar ”Och så levde dem lyckliga i alla sina dagar.” men så bra kunde det nog knappast vara. Även om jag inte trodde det, så var jag ändå glad för hennes skull. Mitt liv var inte ens så perfekt.

Tidsinställt! :) kommentera nu va... <3

Men kan du inte svara på frågestunden än så länge så att bloggen inte står tom? Tycker tyvärr att uppdateringen har försämrats de här dagarna… men hoppas det blir bättre igen :)
Svar: Klart jag kan svara på dem. Och anledningen till att uppdateringen har blivit dålig, (vilket jag inte håller med om, har aldrig varit med om att man har fått runt 2-4 inlägg om dagen.) btw, men det är för att min rygg dödar mig. Jag kan inte sitta någonstans med datorn utan att ryggen går av på mig. Och min rygg är viktigare än er, tyvärr. Jag har bara en sådan.

Är du oskuld? :D
Svar: Nej, det är jag inte.

Har du något djur?
Svar: Nej, det har jag inte. Jag tål inte pälsdjur, men jag har haft en ödla och två sköldpaddor.

Har du pojkvän?
Svar: Nej, det har jag inte. Då skulle jag garanterat inte ha tid med en novell. Plus att jag ser på saker och ting som ingen annan gör. Jag anser att kärlek är ett bevis från folk som är rädda att leva ensamma.

Har du någon favorit Justin Bieber novell blogg som du läser? Isf vilken?
Svar: Jag läser närmare 40 st. Men dem jag gillar mest finns i spalten till vänster. :)

Gillar du One Direction? Isf vilken låt är din favorit? Och vem av killarna är din favorit? Svårt att välja någon för alla är lika underbara.
Svar: Det finns bara en låt som jag tycker är OKEJ, och inte mer. Och det är What Makes You Beautiful.

Studerar du? Om du gör det så vad är det du vill bli?
Svar: Jag studerar inte. Men när jag var yngre gjorde jag det mesta för att kunna söka till polishögskolan, läste alla kurser på gymnasiet så att jag bara behövde göra ett högskoleprov för att kunna söka, men det blev aldrig av. Sedan hittade jag kameran, så jag skulle vilja bli fotograf.

Varför skriver du Last Chapter på alla delarna i novellen?
Svar: För att just den delen är från kapitlet innan, så att ni slipper bläddra ned för att minnas.

Hur många kapitel har du skrivit på HITRISA 2? Kan du tipsa om någon bra JB novell som uppdaterar nästan varje dag? Och en vanlig tonårs novell som inte har med kändisar att göra?
Svar: Jag har börjat på kapitel 6, så inte har jag kommit långt. Men jag funderar på att ta en liten paus när TE är slut, och skriva lite på HITRISA, så att uppdateringen inte bleknar ibland. Jag vet faktiskt ingen novellblogg om JB som uppdaterar bra. Det finns säkert många, men ingen som jag har hittat.

Varför har du slutat med att lägga upp bilder i kapitlen?
Svar: För att jag tycker att det tar sådan fruktansvärt lång tid att hitta bilder som passar. Visst är det roligare med bilder, men då hade jag lika gärna kunnat göra en bildbok, om det är bilder ni vill ha.

Helt ärligt, jag har varit en trogen läsare genom dina 2 första noveller och jag vill inte göra dig ledsen men helt ärligt var Twinkling Eyes ingen hit enligt mig. Jag längtar grymt mycket till HITRISA 2 börjar.
Svar: Jag blir inte ledsen när jag får höra sådant, jag vill ha kritik. Men jag kan förstå varför du inte gillar den, jag gör det inte jag heller. Jag saknar också HITRISA. Det var min bebis, och den tog slut. Därför valde jag att börja på en 2, men den kommer göra er besvikna, jag känner det på mig. Folk säger att man ska lägga av när man är på topp. Jag kanske skulle ha gjort det, och inte gett er en del 2 på den.

Har du några syskon? Har du kompisar i din ålder som är JB fans?
Svar: Jag har inga syskon, men när jag var yngre ville jag ha en storebror av någon konstig anledning. ^ Dem är kanske inga fans av honom som jag är. Men dem har inget ont att säga om honom.

Hur många kapitel är det på TE? När kommer HITRISA 2 ut? Varför har du slutat med bilder?
Svar: Om jag själv hade vart smartare från början hade jag aldrig startat den. Jag hatar den, och vill inget annat än att den ska ta slut. Men har jag skrivit 42 kapitel, kan jag lika gärna göra allt för att den ska sluta ”bra” också. Jag har förstört den från början, så jag vet inte. Den är väl slut snart skulle jag tro. Blir absolut inte fler än 60 kapitel i alla fall. Jag kommer ta en liten paus när denna novell är över, för att skriva på HITRISA, så att den kan börja och komma med bra uppdatering. Anledningen till att jag slutat med bilder är för att det tar längre tid att hitta dem perfekta, än att skriva ett helt kapitel.

Hejar du på något lag i någon sport?
Svar: Jag är gnagare ända in i själen, så i fotboll och hockey är det AIK som gäller.

Hur gammal är du och går du i skolan? Vart bor du? Har du en personlig blogg?
Svar: Jag är 23 år, fyller den 15 augusti. Jag bor i Ludvika, en liten stad i Dalarna. Klart jag har en personlig blogg - http://mariellesjelin.blogg.se/

Vilka bloggar följer du?
Svar: Dem är alldelens för många, men dem jag gillar finns i menyn till vänster. :)

På videon du la ut när du och din kompis sjunger, var du den som började sjunga eller den andra? Du skriver sjukt bra och samma med sin sång.
Svar: Sara är hon som sjunger Jessicas del i låten, och jag sjunger Justin’s. Tack så hemskt mycket för dina komplimanger.

När du räknade dina 300 inlägg, räknade du bara de inlägg angående berättelserna eller också när du typ skriver varför inte ett kapitel kommer komma upp ikväll typ?
Svar: Det är alla inläggen, inklusive skiten som hamnar på sidan om då jag skriver varför jag älskar er så mycket. Eller varför inget kapitel kommer. ^

Har du flyttat hemifrån? Har inte fattat om du har det. Hur kommer asså idéerna upp liksom, du har skrivit 3 noveller, vart får du allt ifrån? Vad var ditt favorit ämne i skolan?
Svar: Nej, jag bor hemma tillsammans med min mamma. Jadu, jag vet faktiskt inte vart jag får alla mina idéer ifrån. Jag tror att både Rebecka och Clar är baserade på en vän till mig, hon har många sidor och det är därifrån jag har tagit deras personlighet. Mitt favorit ämne i skolan var nog, bilden och musiken. Allt annat var bara döden för mig. Jag har inget läshuvud, eller skriv huvud, så allt sket sig.

”Vad tycker du om dem här?” Hon stod med ett par svarta stilettklackar på sig, och blev genast minst 12 cm längre än innan. ”Sjukt snygga, köp dem.” Hon vände och vred på sig i spegeln, för att kunna se dem från alla håll och kanter. Tillslut tog hon av sig dem och hängde dem på sina fingrar. ”Det ska jag allt.” Jag hittade ett par svarta stövlar, med kilklack, som jag genast föll för. Jag provade dem och kollade mig i spegeln, precis som hon hade gjort innan. ”Oh my god. Köp dem, omedelbart.” Selena kom upp bakom ryggen på mig, med ännu ett par i handen. ”Okej.” Vi gick och betalade, och för att vara en Gucci affär var dem inte så dyra som jag från början trodde. Ett sms från Justin lyste upp på min mobil, efter att jag kände att den vibrerade. ”Älskling, i miss u. Hoppas ni har det trevligt, ni får gärna komma hit om ni inte har fler affärer att gå i. Hälsa Selena. Puss.  <3” Jag frågade Selena om hon hade något emot att åka dit, vilket hon inte hade, så vi tog en taxi.

När vi klev in i byggnaden hälsade alla på Selena, eftersom att dem troligtvis har träffat henne tidigare. Mig tittade dem knappt på, men det är väl sådant man får leva med, vilket inte gör mig något. ”Gå in först du.” Selena tittade frågande på mig, då jag gestikulerade att hon skulle öppna dörren. När hon kom in tystnade hela rummet och alla spärrade upp sina ögon förutom Justin som gick fram och kramade henne. ”Jag har saknat dig Sel.” Jag smög in bakom henne och Alfredo kom fram till mig. ”Kendall kommer om några dagar, hon åker tidigare än planerat.” Han kramade om mig, första gången faktiskt. ”Jag saknar henne, sjukt mycket. Vi har gjort allt tillsammans, så jag är glad att ni är tillsammans. Ta hand om henne.” Han nickade, och log. Jag visste långt inom mig att han aldrig skulle skada henne medvetet, och jag hoppas verkligen att jag hade rätt. Justin la sina armar runt mig, och lutade sitt huvud på min axel. ”Jag har saknat dig.” Han kysste mig på kinden. ”Jag är här nu.” Svarade jag och log.

Jag och Selena satt och kollade på Justin som stod inne i studion och var frustrerad, han satte inte tonen som dem andra tyckte att han skulle ta. Efter många om och men från hans mun orkade jag inte lyssna på honom mer, så jag gick ut och ställde mig på den där balkongen som jag och Pattie hade setat på dagen före. Selena vart kvar inne i studion då hon kände alla sedan tidigare, gjorde det nog inte henne så mycket. Det var lugnt i trafiken just den tiden då jag befann mig där ute, vilket säkert var konstigt för att vara LA. Precis när jag skulle återvända in klev Usher ur hissen, han kollade på mig precis som att han sett ett spöke, men sprack sedan upp i ett leende. ”Du måste vara Rebecka, eller så är jag helt ute och cyklar.” Hur i hela friden kunde han veta vem jag var? ”Jo, det är jag.” Svarade jag lite osäkert. ”Justin har berättat om och även visat bilder på dig.” Jag log, säkert ett löjligt leende.

När jag och Usher klev innanför dörren till studion hade han sin arm om min axel och vi skrattade, vilket fick Justin att se näst intill svart. Han har väl aldrig någonsin betett sig såhär, det var ju inte direkt så att jag stötte på Usher, eller han på mig. ”Äntligen har jag fått träffa din flickvän.” Justin kom fram och drog in mig i sin famn. ”Just det, MIN flickvän.” Han uttalade ordet min, precis som att han ägde mig. ”Öhm, lugna ned dig nu va. Blinka några gånger och ta ett djupt andetag.” Justin kollade konstigt på mig, medan Usher bara skakade på huvudet och gick därifrån. Eftersom att Justin vägrade lugna ned sig, släpade jag ut honom ur studion. Han försökte hindra mig, men det gick jag inte med på. ”Vad fan är ditt problem?” Jag slog till honom på axeln, så att han skulle uppfatta mitt utbrott. ”Han stötte helt öppet på dig, och det är inte acceptabelt.” ”Åh nej. Lägg bara av. Jag känner ingen där inne förutom Selena och Alfredo, dem andra har jag träffat någon enstaka gång. Jag kan inte ens säga att jag känner henne. Jag är glad att någon pratar med mig. Men om det är såhär du vill ha det, så kan jag bli svartsjuk för att du kramade Selena och sa att du saknat henne.” Jag lämnade kvar honom där i korridoren och gick ut.

När jag kom tillbaka till huset kastade jag alla påsarna på sängen och hoppade in i duschen. Jag orkade inte bråka med Justin, så därför tänker jag inte lägga ned energi på det heller. Det var bättre att bara gå därifrån, annars hade vi blivit mer osams än vi redan var. När jag kom ut ur duschen hade jag en handduk runt mig, och en på huvudet. Jag la mig ned i sängen och sköt undan alla påsarna med fötterna. Jag måste ha slumrat till när jag hörde hur dörren öppnades och hur sängen sjönk ned. Jag vände mig försiktigt om och fick se Selenas ansikte. ”Varför stack du bara?” Hon såg oroligt på mig. ”Tjafsade lite med Justin, och orkade inte göra det större än vad det behövde bara.” Hon nickade bara och vred på sig, precis som att hon tyckte att situationen var obehaglig. ”Det handlade väl inte om mig?” Hon tittade bekymrat på mig. ”Nej, men om hans svartsjuka på Usher.” Jag sa det med avsmak för att hon skulle förstå att han hade helt fel. ”Bra, för jag vill inte stå i vägen. Vi är bara vänner, om ens det.”

Hon satt kvar på sängen ett tag, tills hon hörde hur ytterdörren slogs igen. ”Becki, vart är du?” Det lät som att Justin var rädd, troligtvis för att han trodde att jag hade åkt, men så lätt skulle han inte bli av med mig. ”Jag ska gå, men vi kan höras. Jag hörde att din vän skulle komma om några dagar, vi kanske kan göra något alla tre?” Selena ställde sig upp redo att lämna rummet. ”Ja, jag kan höra av mig när hon har kommit. Så får vi se hur ditt schema ser ut.” Jag reste mig upp och gav henne en lös kram, med tanke på att jag bara hade handduk på mig. När hon öppnade dörren passade jag på att ropa på Justin. ”Uppe på rummet.” Jag hann inte ens säga klart meningen fören jag hörde elefantstegen i trappen. Han mötte Selena precis innan han gick in. Och så vitt jag hörde sa dem inte ett enda ord till varandra.

”Förlåt, förlåt, förlåt. Jag var dum förut. Kan du förlåta mig.” En stor blombukett kom fram från hans rygg, och han sträckte den mot mig. Jag kunde inte hindra mig själv, även om det inte fanns något att hindra mig för, men jag la min ena arm runt hans nacke och pressade mina läppar mot hans. Min handduk höll på att glida ned så jag var tvungen att avbryta kyssen. ”Håll i min handduk.” Han flinade samtidigt som jag återgick till hans underbara läppar, och han tog ett stadigt tag om handduken. Jag drog fingrarna genom hans hår och han pressade sin kropp närmare min. ”Jag ska aldrig mer bete mig som jag gjorde idag, jag lovar.” Han lät så ångerfull, liten och ängslig, han skämdes nog, för han tittade ned i golvet då han sa det, men jag la min hand under hans haka och vek upp hans huvud så att han kollade mig i ögonen. ”Det är bara dig jag ser på, på detta sätt. Jag är inte redo för att säga att jag vill leva resten av mitt liv med dig, MEN jag säger att jag älskar dig, och det är ett stort steg för mig. Vem vet, vi kanske är det där paret som kommer bli gamla tillsammans och se våra barnbarn springa omkring och leka.” Även om jag inte var helt hundra på det där med att leva resten av mitt liv med honom, så såg det ändå ut som att han gillade det jag sa, för han log, ett löjligt leende för en gångs skull.

Eftersom att jag hade köpt nya underkläder tog jag med mig den påsen in på toan, för att välja vilka jag skulle ha. Det fick bli matchande lysande gula. Dem passade perfekt till min solbrända kropp, och fick färgen att lysa ännu mer. Jag visste redan innan hur Justin skulle reagera när jag klev ut från badrummet. Men att han bokstavligen skulle tappa hakan det trodde jag dock inte, med tanke på att han har sett mig i underkläder innan. ”Det där med att min flickvän kommer snart har jag redan dragit för dig, men vad ska jag säga? Kommer hon är jag rökt.” Han log ett läskigt leende, och var precis på väg att ta tag i min midja när jag sprang och ställde mig på andra sidan sängen så att han inte kom åt mig. ”Oh, du vill leka. Det är lika bra du ger upp, för vi vet vem som vinner.” Jag var inte fullt beredd på att han skulle vara så snabb att ta tag i mig, så jag hann inte ens fundera innan jag låg i sängen med honom över mig. ”Vad var det jag sa? Tänk på vem du leker med.” Han smekte mig efter sidan och ned över mitt lår. ”Du, jag tyckte jag hörde din flickvän.” Han började skratta. ”Hon ligger under mig, och kommer inte komma undan.”

Helt otroligt hur han får mig att må, bara genom att se på mig. Dem där gyllenbruna ögonen ger mig värme och trygghet, och sättet han leker med mina fingrar, med sina egna gör mig knäsvag. Jag trodde helt seriöst inte att det fanns pojkar som både kunde se bra ut, och vara gentlemän, men Justin har verkligen visat mig motsatsen. När han låg över mig i sängen på ett inte sexuellt sätt, drog han undan en hårslinga från mitt ansikte och kysste mig i pannan. Han låg bara där och kollade på mig, vilket jag inte hade något emot, hans ögon glödde, det var nästan så att han såg rakt igenom mig, eller i alla fall rakt in i min själ. Vilket var lite läskigt, men jag förstår helt klart hur många unga tjejer kan sitta och stirra på bilder på Justin där hans ögon kollar rakt in i kameran. Han förtrollar verkligen en.

”Det är synd att man inte kan klona folk.” Vi hade nu bytt plats så vi låg bredvid varandra, och han drog sina fingrar över mina armar vilket fick mig att rysa. ”Varför ska du klona någon, och vem?” Han kollade skräckslaget på mig, precis som att jag skulle säga någon annan än honom. ”För att jag vill att flera i världen ska uppleva dessa stunder med dig, utan att det riktigt är du.” Han skrattade till. ”Du är rolig du.” ”Det är inget skämt, jag önskar faktiskt det. Det finns över miljoner tjejer världen över, som skulle kunna göra vad som helst för att du ens skulle retweeta något på twitter. Så varför skulle dem inte göra vad som helst för att du skulle ligga såhär med dem?” Han visste att jag hade en poäng i det jag sa, så därför svarade han mig inte riktigt, utan tittade bara på mig, med dem där vackra ögonen. ”Dina ögon baby, du bränner min hud när du kollar på mig. Stäng dem och kyss mig istället.”

Tidsinställt, så det kommer inget mer fören imorgon när jag har vaknat och skrivit ett nytt. Jag ska försöka skriva lite så att jag ligger före er, det har varit ganska fullt upp dem senaste dagarna. Men imorgon ska jag ta mig tid att skriva lite, fortsätter vädret som det gör, så har jag ingen anledning att gå ut :P

Glöm inte frågestunden. :P Jag tänker tjata, för det finns folk som kommer fråga massa frågor precis efter att jag har publicerat svaren på frågorna som finns. :P

När vi kom ned till vardagsrummet stod det glass på bordet och Pattie satt i soffan, hon vek inte blicken från tv:n, även fast jag tror att hon hörde oss. Jag kände mig så dum i hennes närvaro, även om jag vet att vi är tonåringar, och att hon troligtvis gjorde likadant i hennes ålder. Justin satte sig ned i fåtöljen och jag skulle precis gå förbi honom och sätta mig i soffan men han drog ned mig i sitt knä. Han placerade sina händer på opassande ställen då hans mamma faktiskt satt bara någon meter från oss. Så jag spände blicken i honom, och han fattade vinken på en gång. ”Det jag såg när jag kom hem.” Pattie vände sig mot oss, och jag förstod att hon skulle ta upp det som hände, mina kinder blossade upp och jag kände värmen stiga. ”Jag vill inte veta av det, men vad ni gör när ingen annan ser kan jag inte göra något åt. Men jag påminner er en gång till, jag vill inte bli farmor än.”

Jag har aldrig varit med om något mer pinsamt, och så vitt jag såg på Pattie gillade inte hon heller konversationen hon själv drog igång med. Den enda som såg ut att njuta av att jag och Pattie satt och skämdes var Justin, han hade ett brett leende på läpparna hela tiden och det verkade inte försvinna. ”Du blir inte farmor. Varför kan inte jag få göra saker som alla andra grabbar i min ålder gör?” Hon kollade på honom precis som att han var galen. ”Vad menar du?” Den frågan skulle hon inte ha ställt honom, han hade tydligen inga planer på att hålla något undan för sin mamma. ”Ha sex med sin flickvän?” Han lät frågande, precis som att det var ett hån mot henne, och att hon borde ha förstått vad han menade med tanke på konversationen hon drog igång med. ”Jaja, skydda er.” Hon reste sig upp ur soffan och gick upp till hennes rum. Jag pustade ut när hon lämnade rummet och Justin började skratta.

Vi satt kvar i vardagsrummet och kollade klart på filmen som visades på tv:n. Eller jag försökte se klart den, medan Justin ville fortsätta där vi slutade då hans mamma kom på oss. ”Baby, kom igen.” Även om jag inte kände för det så kunde jag inte säga nej till hans underbara ögon. Han smekte mig lätt över låret och kysste mig på halsen. ”Då går vi upp, jag vill inte vara med om samma sak igen.” Han bar upp mig, och hela vägen upp för trappen kysste han mig. Vilket förvånade mig, trodde inte killar kunde göra två saker samtidigt, men tydligen. Han överraskar en hela tiden. När vi kom in i rummet sparkade han till dörren med foten och släppte inte mina läppar, fören han la ned mig i sängen och drog av mig min linne, och kysste mig ned över bröstet.

När vi hade rullat klart bland alla kuddar och täcken, och bara njutit låg vi och höll om varandra. ”Jag kommer aldrig tröttna på detta.” Jag låg med ryggen mot honom, och jag kunde höra hur han log. Det där sexiga leendet som bara han kan ge, och hans ögon, som nästan kan göra mig gravid bara genom att se på mig. ”Det har jag redan gjort, du är så tråkig i sängen.” Han vred ned mig på rygg och kollade på mig. ”VA?” Han såg helt krossad ut, så jag kunde inte hålla mig för skratt mer. ”Gör inte om det där. Du njöt, minst lika mycket som jag, annars skulle du inte låta så mycket.” Han hånlog mot mig, och jag drog täcket över huvudet så att han inte skulle se mina rosenröda kinder. Jag höll verkligen i täcket så att han inte skulle kunna flytta det, men istället kröp han ned under det han med, och kysste mig. ”Jag älskar dig.” Han låg halvt över mig, och jag kunde känna att han blivit hård igen, vilket förvånade mig, han brukar aldrig klara två omgångar efter varandra. Jag krokade mina ben runt hans höfter och han trängde in i mig ännu en gång. ”Jag älskar dig med.”

På morgonen när jag vaknade hade jag fruktansvärt ont i ljumskarna och jag förstod på en gång att det kom från nattens nöje, vilket jag tydligen inte skulle glömma på ett bra tag, i alla fall inte under dagen. Jag försökte ta mig upp ur sängen, men det gick inte så bra som det brukar göra. Justin låg och sov, så jag planerade att väcka honom. ”Baby, varför har du skadat mig såhär?” Han skrattade till när han slog upp ögonen. ”Och du sa att du inte njöt.” Han drog ned mig i sängen igen. Det kändes som en bra plan, att ligga i sängen hela dagen, så slapp Pattie se att jag inte kunde gå ordentligt. Fan, denna vecka kan inte bli värre just nu. ”Du ska till studion snart, upp och hoppa.” han började göra massa konstiga ljud för sig, och suckade sedan. ”Jag orkar inte.” ”Om inte du går upp nu, så kommer din mamma komma upp och säga samma sak.” Han rullade ur sängen och gick in i duschen, så jag försökte göra samma sak, och det gick, men nog hade jag allt träningsverk.

Vi duschade tillsammans och när vi var klara gick jag direkt till min resväska som jag inte hade orkat packa upp än. Mina matchande limegröna underkläder, ett par blåa riktigt tighta jeans från D&G och ett svart linne med en vit oversize tröja. Riktigt snyggt om jag fick säga det själv. Justin satte på sig ett par svarta jeans och en gul t-shirt med Rolling Stones märke på. Precis när jag hade kammat ut mitt hår plingade min mobil till av ett sms, så jag tog upp den och såg att det var från Selena. ”Hej, om du har tid idag så kan vi ta en vända på staden. Jag är ledig, men ställ inte in något om du redan har planer. Jag klarar mig.” Justin stod bakom mig, och läste sms:et över axeln på mig, jag har inget att dölja för honom, och absolut inte att jag gillar att umgås med hans ex. ”Åk med henne. Jag klarar mig, plus att det inte kan vara så kul för dig att sitta i studion hela dagen.” Jag vände mig om mot honom och pressade mina läppar mot hans. ”Hör av dig när du är klar, så kan vi väl äta något tillsammans ikväll?” Han nickade och kysste mig löst på kinden, vilket fick mig att rodna.

”Vi kan ses, har inget för mig. Justin ska vara i studion hela dagen, så vi kan göra vad vi vill =)” Jag och Justin åt en snabb frukost innan han körde mig till gallerian som jag skulle möta Selena utanför. ”Ses sen, älskar dig.” Han kysste mig snabbt innan jag lämnade bilen. ”Älskar dig med.” Jag gick mot ingången, men såg ganska på en gång att hon aldrig skulle stå där själv, så jag började kolla runt lite, och fick se henne vid ett hörn, där inte många kunde se henne. ”Varför står du här?” Hon kollade upp och mötte min blick, samt gav mig en kram. ”Jag hade blivit överfallen om jag stått där själv.” Hon skrattade till och vi gick tillsammans in i gallerian. ”Vad tyckte han om dina underkläder?” Hon log mot mig samtidigt som hon gav mig en vänskaplig knuff i sidan. ”Han gillade dem, skarpt.” Hon blinkade till med ena ögat. ”Så, har ni.. du vet.. legat med varandra?” Och vad svarar man på det, visst har vi legat med varandra, men om hon ställen en följdfråga, om vi låg med varandra innan dem hade gjort slut. ”Ja, det har vi.”

”.. och så kom Pattie in i vardagsrummet.” Jag berättade för henne om gårdagens händelse. Selena skrattade så mycket att hon knappt fick någon luft såg det ut som. ”Hur kan du tycka att det är kul? Jag skämdes ögonen ur mig, när Justin släpade ned mig till henne igen.” Vi satt på en bänk i gallerian, återigen med massa kassar. Undra om hon ens hinner använda alla kläder hon köper, eller om hon bara lägger dem på hög hemma? ”För att jag aldrig har råkat ut för det, och det verkar hemskt. Så skadeglädje är den enda sanna glädjen.” Vi hade precis lämnat VS bakom oss, och återigen hade jag köpt på mig massa underkläder. Speciellt flera bh:ar, precis som den jag köpte hemma, men i fler olika färger. ”Kan vi inte gå in i den där affären?” Selena pekade på en Gucci affär, med bara skor. ”Visst.”

”Vad tycker du om dem här?” Hon stod med ett par svarta stilettklackar på sig, och blev genast minst 12 cm längre än innan. ”Sjukt snygga, köp dem.” Hon vände och vred på sig i spegeln, för att kunna se dem från alla håll och kanter. Tillslut tog hon av sig dem och hängde dem på sina fingrar. ”Det ska jag allt.” Jag hittade ett par svarta stövlar, med kilklack, som jag genast föll för. Jag provade dem och kollade mig i spegeln, precis som hon hade gjort innan. ”Oh my god. Köp dem, omedelbart.” Selena kom upp bakom ryggen på mig, med ännu ett par i handen. ”Okej.” Vi gick och betalade, och för att vara en Gucci affär var dem inte så dyra som jag från början trodde. Ett sms från Justin lyste upp på min mobil, efter att jag kände att den vibrerade. ”Älskling, i miss u. Hoppas ni har det trevligt, ni får gärna komma hit om ni inte har fler affärer att gå i. Hälsa Selena. Puss.  <3” Jag frågade Selena om hon hade något emot att åka dit, vilket hon inte hade, så vi tog en taxi.

Jag fixar alltid extra kapitel åt er. Men jag är inte säker på att jag hinner skirva ett till innan jag åker, för detta är skrivet halv 2, och jag ska äta tårta klockan 2. :P men ikvll kanske det kommer ett till. ^

Det är lite konstigt detta, på mina kapitel får jag frågor varje dag om saker. Men när man fixar en frågestund är det ingen som har något att fråga. Mystiskt! :P

Att se LA’s gator susa förbi från taxins fönster var vackert. Jag satt i mina egna tankar och märkte inte ens att vi hade stannat. ”Vi är framme, Miss.” Jag betalade honom och klev ur. När jag kom in i byggnaden frågade jag efter studion som Justin befann sig i. ”Tredje våningen, och längst fram.” Hon pekade mot hissen samtidigt som hon pratade. När jag klev ur hissen på tredje våningen såg jag hur flådig byggnaden egentligen var, jag hann aldrig riktigt kolla in den då jag befann mig därnere. Precis när jag skulle ta i handtaget öppnades dörren och jag hann bara se en gestalt som liknade Justin väldigt mycket innan jag låg på rygg på golvet med honom över mig. ”Oh, hej baby. Du har visst saknat mig.” Han skrattade så mycket han orkade, men han var inte ensam, hela gänget stod i dörren och skrattade åt incidenten. ”Gjorde jag illa dig?” Han kysste mig där han fortfarande låg kvar på mig. ”Nejdå, men du får gärna resa på dig.”

Han hjälpte mig upp och alla som stod i dörren försvann när Justin placerade sina händer på mina höfter och pressade sina läppar mot mina. När han tillslut backade och gav mig andrum kunde jag prata. ”Vart var du på väg?” Han log med hela ansiktet. ”Ja, försökte springa från Alfredo som tänkte slå mig. Men istället slog jag ned dig i golvet.” Han tog mig i handen och drog med mig in i studion. Jag hälsade på alla som jag inte hade sett tidigare. Jag visste att Justin höll på med en julskiva, men att den skulle vara så bra som den var trodde jag aldrig. Skivan kommer lätt hamna på första plats på alla listor. ”Slå dig ned i soffan, jag ska spela in en låt till, sedan skiter vi i det här och drar och käkar.” Scooter ställde sig bredvid oss med armarna i kors. ”Tror du att du bara kan dra eller? Du ska spela in minst tre låtar idag.” ”Jag måste väl få mat i magen.”

Alfredo satt bredvid mig i soffan med mobilen i högsta hugg, och så vitt jag kunde se så sms:ade han med Kendall. Han hade ett brett leende på läpparna vilket fick även mig att le, att han och min bästa vän kunde komma så bra överens visste jag inte. Hon kan vara väldigt bestämd av sig, och får hon inte det hon vill kan det bli liv i luckan. Pattie kom in i studion och fick syn på mig. ”Hej gumman. Kan jag få byta några ord med dig?” Jag reste mig upp ur soffan, och hörde på långa vägar hur Justin avslutade låten mitt i, så jag vände huvudet mot hans håll och han såg förvånad ut. Vi lämnade studion och gick ut och satte oss på en balkong som fanns lite längre bort, solen lyste och det var ganska varmt ute.

”Jag vill bara lära känna dig lite bättre. Och nu har vi chansen, om du inte tycker det är konstigt?” Jag satte mig ned på den ena stolen och Pattie på den andra. Och jag kunde pusta ut, jag trodde att jag hade hamnat i trubbel, vilket jag tydligen inte hade. ”Nejdå, det är lugnt. Klart vi ska lära känna varandra.” Båda två vände återigen huvudet mot trafiken som susade förbi. ”Går du i skola?” Ett leende fann sig på hennes läppar. ”Det gör jag. Men tog ledigt denna vecka, och så har jag lov nästa.” Hon nickade och fortsatte le. ”Du gör verkligen min son lycklig. Jag är glad att han har hittat en sådan som dig.” Hon skulle bara veta hur vårt förhållande egentligen började, hon skulle inte tycka lika bra om mig om hon fick veta att jag var otrogen mot Nike med Justin, och han mot Selena. ”Han gör mig lycklig. Jag mår bra i hans närvaro.”

Vi satt kvar ett bra tag på balkongen och hon ställde en hel del olika frågor, och jag försökte svara så gott jag kunde. Vilket gjorde henne glad, och jag är glad att vi kommer bra överens. Jag gillar henne, och jag förstår exakt vart Justin har fått allt ifrån. Inte bara många delar med sitt utseende, utan även sitt beteende. Jag förstår även vem det är som har uppfostrat honom till en gentleman, som alltid öppnar dörren åt mig, eller drar ut stolen. Hon har gjort ett bra jobb, och det ska hon vara stolt över. När vi kom tillbaka in i studion kom Justin mot oss, och han kollade skeptiskt på sin mamma. ”Lugn, vi pratade bara.” Han kollade fortfarande på henne så hon gick förbi Justin och satte sig i soffan där Alfredo fortfarande satt med mobilen. ”Är du hungrig babe?” Precis då kurrade min mage, och han hörde det. ”Vi drar ut och äter, kommer snart.”

Vi åkte till McDonalds, men vi tog driven för att slippa alla människor. ”Vad vill du ha?” Justin hade redan beställt en BigMac till sig själv, så nu var det bara jag som skulle bestämma mig för vad jag var sugen på, och så mycket som min mage kurra hade jag kunna tagit en av varje. ”Jag tar en nuggets meny.” Justin beställde åt mig, och vi fick vår mat. ”Vi åker ned till stranden och äter.” Jag nickade bara och lät blicken, precis som i taxin, följa LA’s fina hus och extrema bilar. Justin bar på påsen med vår mat i och vi gick, tro det eller ej, hand i hand ned mot stranden. Vi satte oss ned i sanden och högg in på maten. ”Jag älskar dig.” Han sa det med munnen full av mat, vilket inte var speciellt romantiskt, så jag började skratta. ”Och jag dig.” När han hade tuggat ur munnen pressade jag mina läppar mot hans och kysste honom passionerat.

Efter en hel dag i studion åkte vi tillbaka till huset. Pattie var fortfarande ute, tror hon skulle på något möte med Scooter, så vi fick huset för oss själv ett tag, vilket jag absolut inte hade något emot. Jag var absolut inte bered på att Justin skulle trycka upp mig mot väggen så fort dörren hade slagits igen bakom mig. Han tog mina händer i ett fast grepp över mitt huvud och kysste mig på halsen, samtidigt som hans lediga hand smekte mig under tröjan, upp över magen. Tillslut släppte han mina händer och lyfte upp mina ben och la dem runt hans höfter. Han pressade sig ännu närmare mig, så att han slapp hålla i mina ben och fortsatte kyssa min hals, och vidare upp till mina hungriga läppar. Hans händer vandrade båda två nu efter min mage, och fattade båda två tag om mina bröst tillslut.

Han förflyttade oss till soffan och satte sig ned med mig i sitt knä, våra läppar lämnade inte varandra en enda gång, och jag ville inget annat än ha honom. Han drog av mig mitt linne, kastade det på golvet och pressade åter igen sina läppar mon mina. Jag rös över beröringen när han händer vandra över min rygg och upp till min bh. Han släppte mina läppar men höll fortfarande sina händer precis på spännet till bh. ”Vill du?” Han log sexig mot mig, så jag kunde inte säga nej. Jag ville inget annat, så jag nickade och innan jag hann fundera hade han knäppt upp den. Jag fattade taget om hans tröja och drog den över hans huvud.

Jag låg i soffan enbart i trosor med honom över mig när jag hörde det sista jag ville höra, dörren öppnades och stängdes. ”Kids, jag är hemma.” Jag stelnade till och Justin tittade på mig samtidigt som han brast ut i skratt, vilket fick Pattie att komma in i vardagsrummet. ”Oh no.” Hon rusade ut lika fort som hon kom in, och jag plockade ihop mina kläder och sprang upp till sovrummet. Jag hade inga planer på att se Pattie i ögonen dem närmsta timmarna. Så jag var glad att jag varken var hungrig eller töstig så att jag fick gå ned och se henne. Justin kom inte långt efter mig med sina kläder i handen, jag vände mig med ryggen mot honom och skulle precis dra på mig mitt linne när han stoppade mig. ”Vi kan fortsätta där vi slutade.” Han kysste mig på halsen, och andades tungt mot min bara hud. ”Tror stunden blev lite förstörd va?”

Justin lämnade mig ensam i rummet, så jag drog på mig mjukiskläder och la mig ned i sängen med en av dem fyra twilight böckerna. Har jag väl börjat läsa en av dem böckerna kan jag inte sluta, det finns inget som kan få mig att lägga ned boken, om jag så inte är på väg att somna. Han kom tillbaka in i sovrummet och jag hörde långt bort hur han försökte prata med mig, men jag uppfattade inga ord. Han måste ha förstått att jag var inne i boken, för han slet den ur mina händer och pussade mig snabbt på näsan, så att jag inte skulle bli arg. ”Vi ska äta glass, kom nu.” Han drog mig upp ur sängen, men jag gjorde allt för att han skulle släppa mig, jag ville inte visa mig för Pattie, jag skämdes fortfarande, och skulle nog göra det ett tag till. ”Din mamma gillar inte mig, så gör inte detta mot mig.” Han skrattade bara åt mig, samtidigt som han drog ned mig för trappen.

När vi kom ned till vardagsrummet stod det glass på bordet och Pattie satt i soffan, hon vek inte blicken från tv:n, även fast jag tror att hon hörde oss. Jag kände mig så dum i hennes närvaro, även om jag vet att vi är tonåringar, och att hon troligtvis gjorde likadant i hennes ålder. Justin satte sig ned i fåtöljen och jag skulle precis gå förbi honom och sätta mig i soffan men han drog ned mig i sitt knä. Han placerade sina händer på opassande ställen då hans mamma faktiskt satt bara någon meter från oss. Så jag spände blicken i honom, och han fattade vinken på en gång. ”Det jag såg när jag kom hem.” Pattie vände sig mot oss, och jag förstod att hon skulle ta upp det som hände, mina kinder blossade upp och jag kände värmen stiga. ”Jag vill inte veta av det, men vad ni gör när ingen annan ser kan jag inte göra något åt. Men jag påminner er en gång till, jag vill inte bli farmor än.”

Jag vet inte hur det ser ut med kapitel idag. Ska iväg och gratulera mina tvillingvänner. :) haha ^ Men kom ihåg frågestunden, och att kommentera.

”Ska vi bara ligga här inne, eller hitta på något?” Justin stod i dörröppningen, med armarna i kors. ”Oj, någon som är lite grinig. Kom hit ska jag muntra upp dig.” Han flyttade inte en cm, eller rörde en min. ”Ge dig, varför är du ens här?” Jag höll på att trilla ur sängen, men istället valde jag att gå fram till honom. ”För att jag älskar dig, och för att jag vill vara med dig. Det spelar ingen roll om vi så skulle äta sopor tillsammans eller om du skulle ha tagit med mig på något romantiskt. Bara jag är med dig.” Han rörde sig fortfarande inte. Precis som att han var irriterad över mitt sällskap. ”Men vill inte du ha mig här, ska jag inte störa.” Jag vände mig om och skulle precis ta tag i min väska för att börja packa då han tog tag i min hand, och drog med mig ut ur rummet och ned till köket. ”Justin, varför?”

Köket var precis som en gyllene restaurang, det var rosenblad och tända ljus precis överallt. ”Du får aldrig mer göra så mot mig, förstår du det.” Jag vände mig mot Justin med tårar i ögonen. ”Gumman, förlåt. Nu känner jag mig bara elak.” Han drog in mig i sin famn och smekte mig över huvudet och ned på ryggen. Anledningen till att tårarna kom var nog för att rädslan att han inte ville ha mig släppte. Troligtvis hade hans mamma hjälpt honom med maten och sedan hade han gjort det sista. Jag kände hur hans hjärta slog, han var nog troligtvis lika rädd som jag var för mindre än tre minuter sedan. Vi sa inget mer till varandra efter det där, men han förde mig mot bordet och drog ut min stol. Han satte sig mitt emot mig och serverade maten, kött, klyftpotatis och beasås, samt en stor sallad. ”Det luktar jätte gott.” Han log mot mig, och tog min hand över bordet.

Han hade inte bara gjort mat, utan efterrätt också som bestod av en stor chokladkaka, och frukter. På kakan hade han även skrivit Justin <3 Rebecka. Jag kunde inte sluta le när han ställde fram på den bordet. Vi hade inga tallrikar utan högg in direkt från kakan, vilket slutade med att det var kladdigt överallt på bordet. Frukt låg det lite här och där, och det slutade med att Justin kastade vindruvor på mig. ”Passa dig, annars kastar jag ett helt äpple på dig.” Han skrattade bara och fortsatte kasta, men han bytte ut druvorna till päronbitar. Vi åt kanske en fjärdedel av kakan, vilket resulterade i att vi skulle kunna äta den flera gånger, för den var sjukt god, så jag skulle till och med kunna slicka av tallriken.

”Kan inte vi besöka Hollywood skylten?” Vi låg utslagna på golvet i vardagsrummet och kollade i taket, då vi hade städat upp i hela köket och var proppmätta. ”Klart vi kan. Det är väl lika bra jag ringer Kenny, orkar inte med massa folk.” Kenny skulle komma och hämta oss om 20 minuter. Vilket gav oss tillräckligt med tid att både byta kläder och kamma igenom håret. När vi hörde att det tutade utanför tävlade vi om vem som hann ned för trappan först, och självklart var jag först. ”Jag vann.” Han knuffade till mig så jag snubblade på mina egna fötter och slog i golvet. ”Haha, vad fan gör du?” Jag slog mig inte som tur var, men han fick genast dåligt samvete, men när han hörde att jag skrattade så log han också. Kenny tittade på oss och skakade på huvudet, troligtvis för sättet vi gjorde entrén, jag satt nämligen på Justins rygg, som vanligt. Vänskapen mellan oss var framme, och det var färdig pussat mellan oss nu.

När vi tillslut var framme efter mycket tjafs i bilen om vem som var bäst på det ena eller andra, vi betedde oss verkligen som barn. Kenny bara skrattade åt oss, vilket inte var första gången, och garanterat inte sista. När jag väl stod uppe vid H:et i Hollywood och fick se utsikten som stället hade att ge kände jag att det var där jag ville vara. Jag ville bo där, men det får allt bli ett projekt när jag blir äldre, och står på mina egna ben. ”Visst är det fint?” Justin kom och ställde sig bredvid mig, vilket kändes konstigt, då han alltid brukar ställa sig bakom och hålla om mig. Vi var dock inte ensamma, så jag fick ta det jag fick. ”Jätte fint, synd bara att jag inte upptäckt det tidigare.” Han la sin ena arm på mina axlar, och drog in mig i sin famn, men det gulliga varade inte länge då han sedan rufsade till mig i håret med den andra handen. ”Fan vad dryg du är, tänk om jag skulle göra så med ditt hår.” Han slutade på en gång. ”Du rör inte mitt hår.” Han lät som en tjej och började vifta med sina händer framför ansiktet. Så jag kunde inte annat än skratta åt honom. Kenny höll sig på betryggande avstånd, men skrattade han med.

När vi hade befunnit oss där uppe ett tag, och jag hade fått memorera utsikten åkte vi vidare. Jag ville se The Walk Of Fame, då jag aldrig ha upplevt den. Justin tyckte jag var rolig som höll på som värsta turisten. När vi satt i bilen kunde vi pussa varandra och vara sjukt gulliga, men direkt vi klev utanför bilen kom våra barnasinnen fram. När vi väl var framme och Kenny parkerade och vi klev ur bilen, Kenny hann inte riktigt runt till vår sida av bilen innan Justin var omringad av ett gäng tjejer. Kenny gjorde allt för att stoppa det som höll på att hända, under tiden satte jag mig i bilen och drog igen dörren. Jag kan vara riktigt rolig ibland, och jag tyckte att jag var det just då, vilket inte Justin gjorde när tjejerna lämnade honom och han öppnade dörren. ”Vad gör du? Varför satte du dig i bilen igen?” Jag klev ut och slog igen dörren. ”För att jag inte kom någonstans, mer än tillbaka in i bilen, så jag tog tillfället.” Han skrattade bara åt mig, och drog in mig i sin famn. ”Justin, vi är ute bland folk.” Han släppte mig på en gång. Jag vet att han vill gå ut med det, men jag vill inte.

”Älskl.. Justin, nu är det väl ändå din tur att få en stjärna här?” Jag gjorde bort mig, och han kollade på mig direkt han hörde vad jag nästan sa. Folk runt om oss kollade konstigt, och jag förstod att dem också hade hört vad jag egentligen skulle ha sagt, om jag inte hade avbrutit mig själv mitt i ordet. Fan, nu var detta förstört. ”Det vet jag väl inte om jag kan hålla med om.” Paparazzi förföljde oss och jag kände ett visst obehag, men det var bara att försöka lära sig leva med detta, med tanke på att jag ville leva med Justin. ”Är du inte klok? Kolla vad du själv har gjort under loppet av vadå, 3 år?” Jag bara skakade på huvudet. Kenny gick bakom oss denna gång och det var bättre att ha honom bakom än framför, för han kunde fortfarande se vad som hände runt oss då, än om han hade gått framför. Vi gick in på en glassbar för att ta oss en varsin glass. Oftast brukar Kenny få sitta vid ett eget bord, men jag ville inte ha det så, så han fick sitta med oss, och faktiskt vara med i ämnet.

När vi kom tillbaka till huset på kvällen var klockan faktiskt ganska mycket, närmare bestämt 21.42, och jag hade sjukt ont i mina fötter, även fast jag hade ett par mjuka skor på fötterna. Jag bytte omedelbart om till ett par mjukisar och ett slappt linne och kastade mig i soffan i vardagsrummet. Pattie hade inte kommit hem, eller så hade hon gått och lagt sig, vilket vet jag inte, men tyst var det i huset i alla fall. Justin la sig bredvid mig i soffan och pussade mig på kinden. ”Tack för en sjukt kul dag. Det är bara dig jag kan ta fram mitt barnsinne hos.” Det var sant det jag sa, det var ingen annan som stod ut med min barnsliga sida. ”Tack själv. Det hade vart så tråkigt om jag hade en tråkig flickvän. Du är även min bästa vän.” Jag skrattade till då han sa att jag inte var tråkig, vilket jag tog som en komplimang.

Justin skulle till studion på morgonen, så när jag vaknade var han inte längre hemma men det låg en lapp på hans kudde där adressen till studion stod, så att jag skulle kunna hitta dit om jag ville. Jag hade ingenting planerat så jag valde att hoppa in i duschen och sedan leta reda på en ganska ledig outfit. Ett par svarta jeans och ett vitt linne, med en snygg munktröja över. Innan jag bredde en macka ringde jag en taxi, som skulle plocka upp mig om nästan 15 minuter. Köket lockade, då det fanns mat i det, för jag var sjukt hungrig. Jag bredde mig en macka och plockade ned allt i min väska, samt sprang upp till sovrummet och hämtade lappen med adressen på. Jag kom lagom ned igen, tills taxin tutade.

Att se LA’s gator susa förbi från taxins fönster var vackert. Jag satt i mina egna tankar och märkte inte ens att vi hade stannat. ”Vi är framme, Miss.” Jag betalade honom och klev ur. När jag kom in i byggnaden frågade jag efter studion som Justin befann sig i. ”Tredje våningen, och längst fram.” Hon pekade mot hissen samtidigt som hon pratade. När jag klev ur hissen på tredje våningen såg jag hur flådig byggnaden egentligen var, jag hann aldrig riktigt kolla in den då jag befann mig därnere. Precis när jag skulle ta i handtaget öppnades dörren och jag hann bara se en gestalt som liknade Justin väldigt mycket innan jag låg på rygg på golvet med honom över mig. ”Oh, hej baby. Du har visst saknat mig.” Han skrattade så mycket han orkade, men han var inte ensam, hela gänget stod i dörren och skrattade åt incidenten. ”Gjorde jag illa dig?” Han kysste mig där han fortfarande låg kvar på mig. ”Nejdå, men du får gärna resa på dig.”

Kommer inget mer ikväll. Befinner mig troligtvis ute i skogen hos en vän när ni läser detta. =P 


Glöm inte bort frågestunden. :)

”Gästrummet ligger längst ned där.” Pattie stod i köket men pekade ut mot en lång hall. Jag visste att det skulle komma att vi var tvungna att sova på två olika håll, men kände jag Justin rätt skulle han inte acceptera det. ”Det är inte nödvändigt, för då kommer jag smyga ned till henne då du har somnat.” Vad var det jag sa, han ställde sig mot sin mamma. Hon kollade bara på honom, och skakade på huvudet. ”Snälla, jag vill inte bli farmor.” Jag skämdes så jag la ned mitt huvud på hans axel, och hoppades att hon inte skulle se det. ”Nej, du kommer inte bli det. Fören om 9 månader.” Det sista sa han precis innan vi lämnade köket. ”Jag hörde det där.” Ropade hon efter oss.

Kvällen spenderade vi framför tv med popcorn, och hans mamma. Hon vägrade lämna oss ifred, och jag vet inte varför. Hon var väl rädd att det Justin sa skulle vara sant, eller att vi skulle se till så att det blev det. Hon var i alla fall efter oss som en hök, och jag hade aldrig upplevt henne så. Frågan är ju bara vad hon tror att jag gjorde i Justins hotellrum den där morgonen då jag kom ut i täcke, tror hon att vi spelade kort eller? Vi låg under ett täcke i soffan och hon satt i fåtöljen bredvid. Det som var skönt var att hon inte kunde se vad som hände under täcket, för då har hon inte gillat mig speciellt länge till. Jag hade sedan länge knäppt upp Justins byxor och smekte honom nu efter kalsongkanten, vilket fick honom att rycka till. Jag tyckte det var spännande att hans mamma kunde komma på oss, men han verkade inte gilla det, för han försökte hela tiden få bort min hand, men lyckades inte.

”Nej, ungdomar. Jag går och lägger mig. Imorgon får du sova, för du är ledig.” Jag trodde aldrig hon skulle säga det, eller ens resa sig upp och faktiskt börja gå. Hon kollade på Justin som hela tiden försökte koncentrera sig. ”När fixade du det?” ”Idag när du hämtade Becki.” Hon gick upp för trappen, och när jag hörde att hennes dörr slogs igen satte jag mig gränsle över hans ben, och kysste honom. Han lät sina händer smeka mig upp över ryggen, och på något vis lyckades han knäppa upp min bh, och få av mig tröjan, nästan utan att våra läppar lämnade varandra. Jag trodde aldrig att vi skulle gå så här långt i soffan som vi befann oss i, och med hans mamma som knappast har hunnit somna.

”Du anar inte hur mycket jag har saknat dig, och det här.” Han hann knappt säga klart meningen innan jag låg ned på rygg och han bokstavligen slet av mig mina tighta jeans. ”Du är inte ensam.” Jag drog av honom hans tröja, och drog ned hans byxor så mycket jag kunde, då han låg över mig. Han kysste mig på halsen och masserade mina bröst försiktigt. ”Jag.. älskar.. dig.” Han kysste mina läppar mellan varje ord, och det fick mig att rysa av välbehag. Jag drog mina fingrar genom hans hår, och vidare ned på ryggen. ”Ska vi fortsätta i mitt rum?” Utan att svara honom lindade han in mig i täcket, för att jag var minst påklädd, han kunde bara dra upp sina byxor, och så lyfte han upp mig och bar mig till hans rum.

Hans mamma hade rummet på nedervåningen, vilket var skönt, för då kunde vi inte störa henne lika mycket som vi hade gjort om hon hade haft rummet bredvid. Vi lirkade av varandra dem sista kläderna som fanns på kroppen och han trängde in i mig. Den där känslan när man har längtat efter någon sjukt mycket försvann i min kropp. Jag hade saknat honom, men nu var han så nära mig en annan människa kan vara. Sättet han kollade på mig speglade verkligen hur mycket han egentligen ville ta en tugga av mig. Det var precis som att jag var en Hawaii pizza. Jag försökte hela tiden hålla alla stönen inne för mig själv, eller i alla fall inte så att Pattie skulle vakna.

Han drog sig ur precis innan han var på väg att komma och lugnade ned sig lite. Jag knuffade ned honom på rygg och drog med mina naglar på hans mage, det eggade verkligen upp honom. Jag gränslade honom och återigen var vi ett med varandra. Jag lutade mig fram så att jag kunde kyssa honom, och han placerade sina händer på min korsrygg, för att få mig att svanka mer. Vi kom tillsammans vilket är en underbar känsla. Jag la mig ned på hans bröst och andades ut. Han fortsatte stryka mig över ryggen vilket fick mig att slappna av. Vi somnade tätt intill varandra den kvällen, eller natten kanske man ska säga då klockan var långt över midnatt. Han hade sin arm om mig, och pussade mig på kinden innan jag slöt mina ögon och somnade.

På morgonen när jag vaknade hade jag täcket över halva mig bara och ingen Justin bredvid. Det var riktigt kallt i sängen, vilket antingen berodde på att han inte låg bredvid mig, eller att jag inte hade täcket på mig ordentligt. Innan jag hann somna om tog jag mig upp ur sängen och hoppade in i duschen, vilket var sjukt skönt. När jag kom ut igen med ena handduken runt kroppen, och den andra som en turban på huvudet fick jag syn på klockan bredvid sängen, 11,43. Precis när jag hade fått på mig dem lila underkläderna som jag köpte då Selena var med kom Justin in i rummet. ”Wow, vilken snygging. Du får gömma dig så inte min flickvän hittar dig.” Han ställde sig bakom mig och la sina händer runt min midja, samt kysste mig i nacken. ”Skulle du verkligen göra såhär mot henne?” Han snurrade mig, så jag hamnade mot honom. ”Självklart inte. Min flickvän har sjukt snygga underkläder på sig.” Han blinkade med ena ögon och pussade mig på näsan, innan han kastade sig i sängen.

När jag var klar såg jag hur Justin låg med sin mobil, vilket fick mig att tänka på mina vänner hemma i SF. Jag har inte ens hört av mig till dem och sagt att jag har åkt, dålig stil av mig. Den första som fick ett sms av mig var Kendall. ”Bitch, förlåt mig så mycket. Du vet inte ens om att jag ligger i ett hus i LA just nu, jag är så elak. Hoppas du klarar dig utan mig.” Den andra var Steffi, och hon fick väl ett nästan likadant. Jag fick svar av Kendall precis när jag skickade till Steffi. ”Bruden, vad fan. Hur kan du lämna mig och åka till sjukt snygga pojkvän utan att säga något till mig? Jag kommer nästa vecka, då lever vi livet i LA. Steffi kanske följer med, beror på hennes föräldrar.” Justin läste tydligen över min axel, för han började fnissa. ”Så hon tycker jag är snygg?” ”Tydligen, men du är min.” Han pussade mig snabbt på munnen. ”Alltid.”

”Hej Selena, du tycker kanske att det är konstigt att jag skriver till dig. Men jag gillade att spendera en dag med dig, och jag hoppas verkligen att jag får chansen att göra det igen. Du kan väl höra av dig så fort då får en dag ledigt, men bara om du vill umgås med mig. jag blir kvar i LA i två veckor. Det vore grymt kul i alla fall.” Jag skickade iväg ett sms till Selena också, jag gillade henne. Vi kanske till och med kan bli riktigt bra kompisar, om inte hon tycker att det är konstigt att jag är tillsammans med hennes ex. Jag låg på mage i sängen med huvudet på mina armar och slappnade av när Justin plötsligt satte sig över mina ben och började massera min rygg. ”Åh, hårdare.” Han kunde verkligen använda sina händer. ”Skönt?” Jag kunde höra hans leende. ”Om det är, inte visste jag att du var en sådan bra pojkvän.” Han fortsatte från mina axlar ned till min svank och upp igen. Hela min rygg vart att kännas annorlunda.

När Justin hade masserat klart mig la han sig bredvid. ”Det känns som att någon har kört över mig med en lastbil, men det var det värt.” Han skrattade åt mig. ”Bra, du förtjänar det.” En puss i pannan var det jag fick innan han reste på sig och gick ut från rummet. Min mobil pep till och ett sms från Selena lyste på skärmen. ”Hej Becki. Jag tycker inte att det är konstigt, med tanke på att jag har gjort lika mot dig. =P Jag gillade också dagen då vi handlade och hade allmänt kul. Jag har lite mycket att göra just nu, men någon dag här framöver ska jag ta ledigt, så vi kan umgås. Det ser jag verkligen fram emot. Jag hör av mig. =)” Jag log åt sms:et, med andra ord kan hon inte tycka att det är speciellt konstigt att jag är tillsammans med Justin, vilket är bra. För jag gillar verkligen henne.

”Ska vi bara ligga här inne, eller hitta på något?” Justin stod i dörröppningen, med armarna i kors. ”Oj, någon som är lite grinig. Kom hit ska jag muntra upp dig.” Han flyttade inte en cm, eller rörde en min. ”Ge dig, varför är du ens här?” Jag höll på att trilla ur sängen, men istället valde jag att gå fram till honom. ”För att jag älskar dig, och för att jag vill vara med dig. Det spelar ingen roll om vi så skulle äta sopor tillsammans eller om du skulle ha tagit med mig på något romantiskt. Bara jag är med dig.” Han rörde sig fortfarande inte. Precis som att han var irriterad över mitt sällskap. ”Men vill inte du ha mig här, ska jag inte störa.” Jag vände mig om och skulle precis ta tag i min väska för att börja packa då han tog tag i min hand, och drog med mig ut ur rummet och ned till köket. ”Justin, varför?”

Glöm inte bort frågestunden. Det enda stället som ni får svar på era frågor. :) Och glöm inte bort att kommentera. =)

”Justin har pratat så mycket om dig, så jag ville se allt det goda med mina egna ögon.” Justin hade inte nämnt en enda gång att han skulle ha pratat eller träffat henne, sedan vi började träffa varandra. Ljög hon, eller undan höll han det för mig. ”Jasså, det har han?” Jag tog en tugga av min bulle och lät blicken glida ut mot den stora vägen där dem flesta gled förbi i flådiga bilar, eller som jag brukar se det, pappas bil. ”Tro inte att jag tycker illa om dig, jag ser varför Justin valde dig över mig, du är mycket vackrare, och har garanterat båda fötterna på jorden.” Jag höll på att sätta kaffet i halsen, vadå mycket vackrare, är hon blind också? ”Där har vi nog delade uppfattningar, med tanke på att du ser ut som en formlös docka, där varje människa har fått varit med att bygga och göra det den gillar mest. Jag är allt annat än vackrare än dig.”

Vi satt kvar på fiket ett tag, men valde sedan att ta en vända i gallerian. Innan vi ens hade gått igenom tre affärer hade Selena redan händerna fulla av påsar. Paparazzi förföljde oss, men nu kändes det inte lika nödvändigt att gömma sig, när jag inte hade Justin vid min sida, med tanke på att vi inte gått ut med vårt förhållande offentligt än, och det är jag glad över. Hon var verkligen snäll och trevlig, allt annat än jag trodde från början. Jag trodde faktiskt att hon sökte upp mig för att tala om att hon aldrig skulle ge upp Justin, men det verkade vara motsatsen till vad hon egentligen ville. Vi gick in på VS och kollade på lite underkläder. Selena hittade en hel del, medan jag mest gick runt och kollade. Egentligen skulle jag behöva nya bh:ar, men jag fastnade inte för något, fören jag precis skulle lämna den avdelningen. En lila i spets. Jag stod och kollade på den när Selena dök upp bakom ryggen på mig, med händerna fulla av både det ena och det andra. ”Köp den där, din hudfärg kommer göra den där mörklila lysande.” Jag gjorde som hon sa och letade reda på min storlek, samt tog en till fast i limegrön.

Shoppingen fortsatte och våra händer fylldes mer med kassar. ”Hur ska jag kunna flyga här ifrån med allt detta?” Selena kollade ned på alla sina påsar och började skratta. ”Jag vet inte, du får köpa en till resväska.” Jag skojade när jag sa det, men hon uppfattade det visst inte som det, utan drog mig vidare till en affär som sålde resväskor. Hon rullade ut den största och den dyraste. ”Nu ska jag nog kunna ta mig hem.” Vi satte oss ned på en bänk inne i gallerian, vilket vi inte skulle ha gjort, ett gäng med tjejer kom fram till oss, och bad om Selenas autograf. En liten tjej tittade länge på mig, från topp till tå. ”Är inte du tjejen som dejtar Justin Bieber?” Selena kollade på mig och log. ”Nej, vi är bara vänner.” Den där lilla tjejen kollade skeptiskt på mig, men accepterade nog svaret hon fick.

Jag följde med Selena till hennes hotell, och precis när dörren till hennes rum slogs igen ringde min mobil. Den hade vart ovanligt tyst under dagen, då jag inte vart i skolan. Det lyste Justin på skärmen, så jag svarade med ett snett leende på läpparna. ”Varför har du gett mitt nummer till Selena?” Jag visade med gester att Selena skulle vara tyst, och hon uppfattade det på en gång. ”Hon ville lära känna dig.” ”Ja, för ni två träffas eller pratar med varandra väldigt mycket har jag hört.” Han suckade högljudd. ”Är du svartsjuk?” ”Klart jag är, men jag tänker aldrig erkänna att jag sagt det. Men nu är det du som borde oroa dig.” Han tog ett djupt andetag. ”Varför?” ”För att din flickvän hänger med ditt ex.” Jag log för mig själv, och Selena bröt ut i ett skratt som Justin skulle vara den sista personen att ta fel på. ”Så ni är vänner. Skönt att höra.”

Samtalet med Justin bestod mestadels av massa komplimanger och söta ord från hans sida, jag kunde sitta ned och lyssna på sådant hela dagarna. Varje gång han sa att jag var söt, eller i detta fall att han saknade mig sjukt mycket fick mig att le, ett leende som sällan finns på mina läppar. Selena satt bredvid mig och log hela tiden ett sött leende, som bara hon kunde. ”Har du mycket att göra denna vecka?” Det verkade som att Justin var tvungen att tänka, med tanke på att det blev tyst i luren. ”Nej, eller det vanliga. Sitta i studion och springa på intervjuer. Vadå då?” Jag följde Selena med blicken när hon lämnade mig ensam kvar i vardagsrummet. ”Jag saknar dig med, så tänkte om jag kunde komma en vecka tidigare.” ”Men du har ju skola.” Han lät besvärad. ”Vill du inte träffa mig, säg det istället.” ”Nej, nej. Det var inte så jag menade, du är alltid välkommen.”

Selena skulle flyga till LA tidigt på morgonen efter så jag åkte hem och packade så att jag kunde åka med henne. Mamma och pappa gillade inte idén, men det sket jag fullständigt i. Jag saknade Justin allt för mycket för att bry mig i vad dem säger, det är sista året i skolan och jag har bra betyg, en vecka mer eller mindre ska inte skada, dessutom jobbar jag ikapp allt jag missat på bara en eller två dagar. Jag skulle sova med Selena på hennes hotell så att vi kunde åka tillsammans. För ovanlighetens skull skulle vi flyga med ett privatplan, så det blev inget strul om att vi inte hamnade bredvid varandra på planet. Justin skulle möta oss på LAX flygplats.

”Hur kommer det sig att du inte har någon livvakt med dig? Som idag när vi var ute och handlade.” Vi låg i varsin del på soffan nerbäddade och kollade på tv. Det kändes konstigt att ha ännu en kändis i mitt liv, och speciellt Justins ex. Jag såg henne som min vän, inte bästa vän kanske, men en väldigt bra vän. Jag skulle nog kunna prata om saker med henne som bara hon i min närhet förstår sig på, hoppas jag. ”Egentligen har jag inte sådana hysteriska fans, det var mer när jag var tillsammans med Justin, då hans mer eller mindre ville döda mig.” Hon sa det med ett leende på läpparna, men jag förstod att allt hon sa var sanning. Visst visste jag om alla hot hans tjejer har råkat ut för, och jag har fått några själv. Men det är inget jag orkar lägga ned energin på, så jag låter det vara och hoppas att det ska rinna ut i sanden.

När vi landade i LA sken solen och det var ett härligt väder ute. Vilket fick mig att önska att sommaren inte hade tagit slut så fort, visst var det fortfarande varmt ute, men inget mot vad det var på sommaren. Både jag och Selena fällde ned våra Ray Ban’s, tog våra väskor och började vandra mot utgången. När vi kom ut i ankomsthallen var det fullt med folk, och i mitten stod Justin, jag tänkte inte ropa på honom för att dra åt mig uppmärksamheten. Selena var tvungen att dra vidare, så jag lutade mig mot en stolpe en bit ifrån, och tillslut fick Kenny syn på mig, så jag antog att han sa till Justin att jag befann mig där. Han kom fram till mig och gav mig en vänskaplig kram. ”Saknat dig, och längtar tills jag får kyssa dig.” Han la sin hand runt min axel och tog min väska. Kenny gick före oss, vilket kändes betryggande.

När vi väl hade kommit in i bilen och den hade börjat rulla satte jag mig gränsle över Justins ben och kysste honom. Han skrattade till. ”Hey, förstör inte det mysiga nu va.” Han fortsatte skratta men smekte mig över ryggen. ”Du anar inte hur mycket jag har saknat dig. Och vi har inte ens vart ifrån varandra så länge.” Kenny som körde oss hade full koll på vägen, så jag behövde inte bry mig om att han lyssnade eller kollade på oss. När Justin tillslut hade slutat skratta pressade han sina läppar mot mina, han kysste mig hårt och länge, tills kyssen gick över till hångel och jag hade svårt att hålla mina händer från honom.

Som vi alla vet hyr alltid Justin ett hus när han befinner sig i LA och det var inget undantag denna gång heller, men jag förstår inte varför han ska hyra ett helt slott, det är bara han och Pattie som bor där, ibland Scooter. Dem har ändå typ 5 rum över, som ingen går in i. Kenny rullade in min väska, så jag behövde bara bry mig i Justin. Pattie mötte upp oss i dörren och drog in mig i en moderlig kram. ”Nu kanske denna lilla man kan sluta tjata om dig, och börja sköta sitt arbete.” Jag skrattade till samtidigt som jag tittade på Justin, som tro det eller ej, men han rodnade. ”Mamma, sluta.” Han lät besvärad, precis som att jag inte skulle få reda på det förr eller senare.

”Gästrummet ligger längst ned där.” Pattie stod i köket men pekade ut mot en lång hall. Jag visste att det skulle komma att vi var tvungna att sova på två olika håll, men kände jag Justin rätt skulle han inte acceptera det. ”Det är inte nödvändigt, för då kommer jag smyga ned till henne då du har somnat.” Vad var det jag sa, han ställde sig mot sin mamma. Hon kollade bara på honom, och skakade på huvudet. ”Snälla, jag vill inte bli farmor.” Jag skämdes så jag la ned mitt huvud på hans axel, och hoppades att hon inte skulle se det. ”Nej, du kommer inte bli det. Fören om 9 månader.” Det sista sa han precis innan vi lämnade köket. ”Jag hörde det där.” Ropade hon efter oss.

Jahapp, vad kommer hända under vistelsen i LA?! =)

Kom ihåg frågestunden under detta kapitel... Det är det enda stället ni får svar på era frågor.

När vi hade ätit och sagt hejdå till alla som sedan skulle lämna oss gick vi upp till rummet som jag hade hyrt. Eftersom att hon inte vill att jag spenderar pengar på henne så hade jag inte hyrt den vanliga sviten som jag alltid brukar, utan jag hade hyrt ett enkelrum, vilket skulle överraska henne nog. När hissen stannade på våning 2 tittade hon undrandes på mig. ”Vad har hänt med dig? Är du sjuk?” Hon log, sitt sjukt söta leende och lutade sitt huvud på min axel, samtidigt som hon la handen i pannan på mig, troligen för att kolla om jag hade feber. ”Nej, jag är bara trött på att du säger åt mig att inte slösa mina pengar, så nu blir det du och jag i en enkelsäng.” Hon kysste mig snabbt och jag drog med henne till rummet. När jag öppnade den sköt jag bara upp den så att Becki fick gå in först. Det låg vita och röda rosenblad över golvet och det stod en vinflaska på bordet tillsammans med två glas. ”Vad är allt detta?”

Det har nu gått en vecka sedan Justin åkte, det var jobbigt precis då han gick på morgonen, men jag kom över det så fort jag kom hem. Sista kvällen vi spenderade tillsammans var mysig, och det var ännu mysigare med en enkelsäng, då var vi verkligen tvungna att ligga precis bredvid varandra. Veckan i skolan har för en gångs skull varit lugn, och det är inget dåligt. Sarah har inte ens tittat på mig, vilket har varit ännu skönare. Jag och Justin har försökt messat med varandra så ofta vi kan, då han är mer upptagen än mig har han fått svaren fortare också. Han blir mer gullig i varje sms jag får av honom, och jag kan snart inte ge honom något tillbaka, han använder alla fina ord och jag kan inte komma på ett enda. Jag måste skaffa en ordbok, och det är nu.

Kendall knäppte med fingrarna framför mitt ansikte samtidigt som hon puttade till mig. ”Vad tänker du på?” Vi satt på ett Café, och väntade på Steffi som snart skulle dyka upp. ”Inget.” Svarade jag med det fulaste leendet på läpparna någonsin. ”Justin, eller hur?” Hon kunde läsa mig, som en öppen bok, och i vissa fall var det bra och andra lite mindre. Just nu var det bra, för då slapp jag säga det själv. ”Det är bara en vecka kvar, sedan har vi lov.” Precis när jag skulle svara kom Steffi inrusande och slog sig ned vid vårt bord med andan i halsen. ”Har du sprungit maraton eller?” Kendall kastade skeptiska blickar på Steffi. ”Nej, men jag joggade den sista biten.” Ironiska bruden, henne gillar jag.

Vi satt där och drack vårt kaffe ett bra tag, det började till och med bli mörkt ute. Steffi satt och små log hela tiden då hennes mobil plingade till, och innan hon hann reagera kastade jag mig över den och såg att det stod Mario på displayen. ”Ge mig den. Sluta bråka med mig, är inte på humör.” Jag visade luren för Kendall innan jag gav den tillbaka till henne. ”Du ser ut att var på bra humör, vad skriver ni?” Hon tog mobilen och stoppade ned den i fickan utan att ens kolla på sms:et hon hade fått. ”Inget speciellt.” Hon svarade snabbt, vilket fick mig att väcka misstankar. ”Ge dig nu, vi är väl vänner?” Hon kollade på oss båda och Kendall nickade instämmande, så hon plockade upp mobilen igen och gav den till mig. Det var många sms från honom, allt från att han tyckte att hon var fin, till att han ville träffa henne igen. Både jag och Kendall log mot henne och hon rodnade. Jag var snäll mot henne och läste inte det sista sms:et som hon fick från honom, då hon inte hade läst det själv.

När jag kom hem på kvällen var det både tyst och mörkt hemma, vilket inte var så ovanligt. Min mobil började ringa och jag såg direkt att det var Justin, han brukar inte ringa mig på kvällarna utan mer på dagarna. ”Hej sweet.” Jag hörde hur han skrattade på andra sidan luren. ”Hej sötnosen. Vad gör du?” Jag tog av mig både jackan och skorna. ”Kom precis hem efter en fika med Kendall och Steffi. Du då?” Jag ville så gärna se hans ansikte och kyssa hans underbara läppar. ”Inte mycket, ligger i min säng och stirrar i taket.” Jag gick in i köket och plockade med mig en flaska vatten och gick upp på mitt rum. ”Föresten, vet du om att Mario och Steffi skriver med varandra?” Han skrattade till. ”Ja, det var jag. Frågan är bara vad Ryan kommer tycka om det.” Så han visste, även fast jag inte hade sagt något. Ryan som är dödskär i Steffi kommer inte gilla detta. Även om jag ser på Steffi att hon blir glad av alla sms hon skickar med Mario så borde hon ändå prata med Ryan. ”Har han sagt något mer till dig om henne?” Jag kunde nästan se hur han nickade. ”Ja, det är väl nästan det enda han pratar med mig om, finns inget annat i hans värld.” Vi pratade ett tag om dem, och allt som hänt.

”Jag saknar dig. En vecka kvar, sedan är du tillbaka i mina armar.” Jag fnissade till, och kunde höra hur han skrattade. ”Jag älskar dig, och kan inte vänta längre.” Han tystnade, och det har inte hänt någon gång tidigare. ”Justin?” Jag blev nästan rädd att han hade lagt på, så jag var tvungen att kolla. ”Ja, jag är bara inte van att höra dig säga att du älskar mig.” Hans röst var så lugn, och skör, precis som att den skulle spricka vilken sekund som helst. ”Jag älskar dig också.” Även om jag inte såg honom när han sa det så rodnade jag, för jag hörde tonen han hade i rösten när han sa det. Vi fortsatte vårt söta samtal tills jag var tvungen att hoppa in i duschen. Jag ville inte avbryta, men jag var tvungen att duscha innan jag skulle gå och lägga mig.

Fredagens morgon och jag blev inte väkt av min klocka, utan av att mobilen ringde. Det var inget nummer jag hade, men jag valde att svara i alla fall. ”Mhm.” Var det enda jag fick fram då jag faktiskt låg och sov när det ringde. ”Oj, förlåt. Det var inte meningen att väcka dig. Föresten, det är Selena.” Jag satte mig rakt upp i sängen och tryckte luren hårdare mot örat för att se om jag hörde i syne eller om det faktiskt var hon som ringde. ”Du undrar säkert varför jag ringer dig, och hur jag kan ha fått ditt nummer.” Jag klev upp ur sängen och drog på mig morgonrocken, för att sedan besöka köket. ”Ja, det kan man ju säga.” Hon skrattade till. ”Jag fick numret av Justin. Och jag vill träffa dig.” Jag höll på att svimma, varför i hela friden ville hon träffa mig? Möjligen för att klösa ögonen ur mig, eller något liknande. ”Varför?” Återigen skrattade hon och skrattet den människan ägde var gudomligt.

Jag duschade och valde att hoppa över skolan den dagen, för att träffa Selena på ett café inne i staden. Hon bodde på hotellet bredvid caféet som vi skulle mötas på, bara för att hon skulle slippa springa omkring, och kanske till och med gå vilse. Michael satt i köket när jag kom ned, han var nog inte beredd på att jag skulle vara hemma. ”Ska inte du vara i skolan?” Jag drick direkt från juicen som stod i kylen, vilket inte brukar vara så ovanligt. ”Jo, men inte idag. Selena ville träffa mig.” ”Selena, som i.. Justins ex?” Jag nickade bara med juicen i ansiktet. Väskan som låg i hallen plockade jag ned alla mina saker i och lämnade huset bakom mig.

När jag hade parkerat bilen och var på väg över vägen såg jag en gestalt som liknade Selena, men som var mycket vackrare än jag minns henne. Hennes bruna, nästintill svarta hår hängde i stora lockar ned över hennes axlar. Hon såg mig inte när jag kom, för hon satt och läste, men hon vände blicken mot dörren när jag öppnade den, troligtvis för att den gav ifrån sig ett hemskt ljud, som inte kunde undgå någon där inne. Hon reste sig upp när jag gick emot henne. ”Hej, trevligt att äntligen få träffa dig.” Hon gav mig en snabb kram, jag inte ens hann besvara. Jag gick och beställde, en kaffe och en bulle, sedan gick jag tillbaka och satte mig bredvid henne. ”Så du ville träffa mig?”

”Justin har pratat så mycket om dig, så jag ville se allt det goda med mina egna ögon.” Justin hade inte nämnt en enda gång att han skulle ha pratat eller träffat henne, sedan vi började träffa varandra. Ljög hon, eller undan höll han det för mig. ”Jasså, det har han?” Jag tog en tugga av min bulle och lät blicken glida ut mot den stora vägen där dem flesta gled förbi i flådiga bilar, eller som jag brukar se det, pappas bil. ”Tro inte att jag tycker illa om dig, jag ser varför Justin valde dig över mig, du är mycket vackrare, och har garanterat båda fötterna på jorden.” Jag höll på att sätta kaffet i halsen, vadå mycket vackrare, är hon blind också? ”Där har vi nog delade uppfattningar, med tanke på att du ser ut som en formlös docka, där varje människa har fått varit med att bygga och göra det den gillar mest. Jag är allt annat än vackrare än dig.”

Det kommer ett till kapitel senare. :) Vad tycker ni om Selenas ankomst?

Kommentera.... :)

”Är du redo för det här, Miss?” Han kollade min sele jag hade runt midjan och upp över axlarna en sista gång. ”Ja, det är jag.” Även om jag tidigare under dagen nästan svimmade mådde jag sjukt bra för att stå 250 meter upp i luften redo att kasta mig ut med huvudet före. Justin ställde sig bredvid mig. ”Jag älskar dig.” Hans min när jag sa det var obetalbar, men han hann aldrig säga det tillbaka innan jag kastade mig ut. Känslan att flyga fritt, men ändå falla med en hög hastighet mot en säker död var sjukt underbar. När jag första gången stannade till och studsade uppåt var det som ett helt annat lyckorus i min kropp än det Justin alltid gett mig, som rann genom kroppen. Jag älskade det.

Jag trodde absolut inte att jag hade höjdskräck, men när jag väl befann mig i korgen så visade det sig att jag verkligen led av det. Att se Becki så hyper över att göra något så sjukt som att slänga sig handlöst ut i luften, gjorde mig ännu mer irriterad över att jag var sådan mes. Jag visste att Alfredo skulle mobba mig livet ut, så jag funderade nästan på att kicka honom från teamet. Nejdå, det skulle jag aldrig göra, men jag visste även att jag aldrig skulle stå ut med hans mobbing. När Becki fick upp mig på fötterna kände jag hur hela korgen började gunga vilket fick mig att hålla ett stadigt grepp om pinnarna. Hon log bara åt mig, men sa inte så mycket om min feghet, vilket jag var tacksam över.

”Jag älskar dig.” Hon sa det, precis innan hon kastade sig ut, med armarna över huvudet och det bredaste leendet på läpparna. Hon har inte sagt det tidigare, och jag kan väl inte tycka att det var det bästa tillfället att göra det heller, men jag var sjukt glad att hon sa det. Jag tvivlar inte en enda sekund på att hon gör det. När vi återigen var på väg ned i korgen kunde jag känna en lättnad, en lättnad över att hon fortfarande satt kvar i linan, och att det faktiskt var över. När jag hade fötterna på marken och insåg att Becki stod en bit bort tillsammans med både mamma och Kenny sprang jag dit. Utan att hon hann reagera vände jag henne mot mig, och pressade mina läppar mot hennes. Hon besvarade den fortare än jag förväntat mig, men det slutade med att hon log mot mina läppar. ”Jag älskar dig, Justin. Jag gör verkligen det.”

”Adrenalinet pumpar i hela min kropp, och jag har aldrig varit med om att mitt hjärta har slagit sådana hårda slag. Känn.” Hon tog min hand och la den över hennes bröst. Helt ärligt slog hennes hjärta sjukt hårt, men det kan kanske ha sin naturliga förklaring. Hon placerade sin hand över min och hon flätade samman våra fingrar. Vi stod på samma ställe som alla andra hade stått på då Becki hoppade för att kolla på Alfredo, detta har varit något han har tjatat om hur länge som helst, och nu fick han äntligen göra det. Becki fick ett, inte ett diplom kanske, men det liknade ett, där det stod från vilken höjd hon hade hoppat från, och en underskrift från personen som var med, och hon var riktigt stolt. ”Du kommer aldrig få ett sådant.” Viskade hon mot mina läppar och viftade med lappen.

Vi var kvar där i flera timmar, eftersom att det var fler som skulle hoppa. Scooter var en av dem, och Carin hans flickvän gillade inte idén, men hon var lite väl elak mot honom då hon sa att han skulle få en hjärtinfarkt. Alla vi andra skrattade åt det, men inte han, han tog det fullt seriöst och gick mot korgen istället. Carin försökte be om ursäkt, men han ignorerade henne, vilket var väldigt olikt Scooter. Jag stod hela tiden och höll om Becka bakifrån, och även om jag hade mina händer på hennes mage kunde jag ändå känna hur hennes hjärta slog ibland, då det slog hårdare än vanligt. Hennes adrenalin var väl på väg ur kroppen nu, så hon kunde lugna ned sig lite.

När Scooter hade hoppat och kom fram till oss gick han direkt till Carin med sin lapp. ”Ha, och hjärtinfarkt skulle jag få.” Han log fånigt, så man förstod att han bara trotsade, men hon tystade honom genom en puss. Det tyckte vi nog alla var skönt, annars har han tjatat hål i skallen på oss alla. Utan att jag ens hann fundera så var Kendall på väg upp i korgen och Becki stelnade till. ”Ska hon hoppa? Hon har ju för fan skrikigt rakt ut när hon klättrat upp på en stege.” Hon började skratta, och kollade hela tiden på korgen som åkte högre och högre upp. ”Snälla Justin, kan inte du göra det?” Hon vände sig mot mig, och log, riktigt sött. Mamma kom fram, troligtvis för att hon hörde vad Becki sa. Hon la en trygg hand på min axel, och jag visste att jag var tvungen att göra det. ”Okej, jag gör det efter Kendall. Klarar hon det, måste ju jag göra det.”

Hon klarade det, och jag var återigen på väg upp i korgen. Männen som var med var dem som var med förra gången också, och dem kollade skeptiskt på mig, och det förstår jag fullt ut. Då jag förra gången klamrade mig fast i stålpinnarna och nu stod jag här, redo att hoppa. När vi var uppe på höjden vi skulle till stannade den till, och dem gjorde samma sak med mig som med Becki. När jag kastade mig ut kände jag en annan känsla i kroppen än jag gjort då jag klivit ut på scenen, eller något som har med det arbetet att göra, jag mådde bra i friheten, att få vara den där galna 17 åringen som kan göra vad den vill.

Man hann tänka en hel del på dem få sekunderna innan man var nere på jorden igen och kunde andas ut. Innan dem ens hade släppt lös mig hade jag Becki med benen på varsin sida om min midja och sina läppar hårt pressade mot mina. ”Jag är så stolt över dig.” När hon väl hoppade ned kom mamma fram och kramade om mig. ”Jag har aldrig varit såhär nervös över något, men du klarade det.” Alfredo var inte sen att komma fram och ge mig en broderlig klapp på axeln och ett brett leende. ”Se, lilleman klarar också av stora saker.” Han fick en smäll tillbaka av mig, på axeln. När alla hade kramats klart kom ena mannen som jobbar där fram till mig, och hjälpte mig ur selen, vilket var en befriande känsla.

Jag och Rebecka valde att sova på hotellet sista natten vi hade tillsammans innan jag skulle flyga på morgonen dagen efter. Vi skulle även äta middag med alla andra som skulle flyga till LA senare på kvällen. I restaurangen hade vi bokat ett bord så att vi alla kunde sitta tillsammans. ”Jag är vrålhungrig.” Becki satte sig ned bredvid mig och plockade upp menyn som låg på bordet. ”Jag skulle kunna äta en hel gris.” Fortsatte hon med, och bläddrade vidare i menyn. Jag skrattade bara åt henne, själv behövde jag inte ens öppna menyn då jag redan visste vad jag skulle ha. Servitrisen kom fram till oss, då hon redan hade tagit alla andras beställningar. ”Vad får det lov att vara?” Hon kollade på Becki först, och hon la ned menyn. ”Hamburgare med pommes, och en Fanta.” Hon måste verkligen ha varit hungrig. Servitrisen vände sig mot mig. ”Spagetti bolognese, och en Cola.”

Vi åt alla under tystnad, eller ja, nästan. Kendall och Alfredo satt på hörnet och pratade med varandra, Steffi pratade med Mario. Dem verkade verkligen komma bra överens. Becki kollade på mig, och vidare på dem två, och även hon såg nog det jag såg. Hon log för sig själv, och tittade tillbaka på mig. ”Hon brukar vara blyg runt killar, vad hände?” Hon skrattade till och pussade mig snabbt. ”Hon umgås med dig, vad tror du hände? Finns det någon som inte vill vara i mina skor, och inte på grund av mitt namn och mitt jobb, utan på grund av min vackra flickvän.” Hon rodnade och tittade ned i bordet igen. ”Hey, det var bara sanningen.” Jag la min hand under hennes haka och förde upp hennes huvud mot mitt igen. Hennes bruna ögon hade en brinnande känsla i sig, och det såg verkligen ut som att dem glödde, precis som en brasa, vilket var underbart att se.

När vi hade ätit och sagt hejdå till alla som sedan skulle lämna oss gick vi upp till rummet som jag hade hyrt. Eftersom att hon inte vill att jag spenderar pengar på henne så hade jag inte hyrt den vanliga sviten som jag alltid brukar, utan jag hade hyrt ett enkelrum, vilket skulle överraska henne nog. När hissen stannade på våning 2 tittade hon undrandes på mig. ”Vad har hänt med dig? Är du sjuk?” Hon log, sitt sjukt söta leende och lutade sitt huvud på min axel, samtidigt som hon la handen i pannan på mig, troligen för att kolla om jag hade feber. ”Nej, jag är bara trött på att du säger åt mig att inte slösa mina pengar, så nu blir det du och jag i en enkelsäng.” Hon kysste mig snabbt och jag drog med henne till rummet. När jag öppnade den sköt jag bara upp den så att Becki fick gå in först. Det låg vita och röda rosenblad över golvet och det stod en vinflaska på bordet tillsammans med två glas. ”Vad är allt detta?”

Hur många av er var det som trodde att dem skulle hoppa bungyjump? ;P Jag gillar att överraska! :) Kom nu ihåg att kommentera mycket. Jag vet dock inte om jag hinner skriva klart ett till kapitel, annars kommer det imorgon. :) Ni kan lita på mig.

Jag vill fortfarande att ni svarar på min fråga som jag ställer i ett inlägg under kapitel 34. Jag vill kunna göra HITRISA part 2 sjuuukt bra, därför behöver jag eran hjälp! :)

Vi sa god natt till både mamma och pappa, Michael var tydligen ute fortfarande. Vi borstade tänderna och bäddade ned oss. Han la sig tätt bakom mig och blåste lätta vindar i nacken på mig så att min kropp ryste till gång på gång. ”Jag vet att du gillar detta.” Han fortsatte med sina beröringar och viskade lätt i mitt öra. Detta var det enda sättet jag för all framtid ville gå och lägga mig, sida vid sida med Justin. ”Jag gillar allt du gör med mig.” ”Det här också eller?” Frågade han och drog med sina fingrar längs troskanten. Ännu en rysning gick igenom min kropp, och till och med håret i nacken reste sig. Ett lätt stön lämnade mina läppar och jag kunde inte hindra det. Han kysste mig i nacken, riktiga blöta underbara kyssar lämnade han efter sig.

Lördag morgon och jag var hur pigg som helst, eftersom att vi inte gjorde något dagen före, vi gick och la oss tidigt. Precis när jag skulle kliva upp ur sängen drog Justin ned mig igen. ”Min sexiga flickvän tänkte rymma.” Han kysste mig ömt på läpparna och drog med sina fingrar över min rygg. ”Nej, det tänkte jag inte. Men min snygga pojkvän sover ju så länge.” Han fortsatte kyssa mig, överallt förutom läpparna. ”Vågar du göra det vi har planerat idag då?” Han kollade på mig där han låg halvt över mig, och smekte mig på kinden. ”Klart, jag tror att det är du som kommer banga.” Han började kittla mig, så jag började skratta. ”Säg om det där om du vågar.” Jag bara skakade på huvudet och han slutade, så när jag fick chansen knuffade jag ned honom från sängen och gick in i duschen.

Alla från Justins gäng hade flugit till San Francisco för att delta i dagens äventyr. Så vi skulle möta upp dem på deras hotell. Min bror, Kendall och Steffi skulle också med. Du köksbordet diskuterade Michael och Justin med varandra, på ett sätt jag aldrig hört dem förr, precis som att dem vore riktigt bra vänner. ”Tror du att syrran kommer klara av det?” Justins blick vände sig mot mig, och han log. ”Jag vet faktiskt inte, det ska bli väldigt intressant och se. Jag vet inte ens om jag själv kommer klara av det.” Han skrattade på slutet, för han själv var nog sjukt nervös. Han drog ned mig i sitt knä och höll om mig.

Utanför hotellet stod Kendall och Steffi bland säkert ett 50-tal andra tjejer, som hade fått nys om att Justin befann sig där, eller i alla fall allt annat folk som jobbar för honom. Jag plockade upp min mobil och ringde till dem, för att tala om att dem kunde gå in men vakterna stoppade dem. Och det fanns inget jag kunde göra åt saken. När vi kom in på hotellet från bakdörren så gick Justin mot utgången för att få in Kendall och Steffi. Under tiden hälsade jag glatt på Pattie. ”Hej gumman, hur mår du?” Hon kramade om mig, en moderlig kram. ”Jag mår hur bra som helst, och allt tack vare honom.” Sa jag och pekade mot Justin som kom med Steffi under ena armen, och Kendall under den andra. Han såg ut som värsta tjejljagaren. ”Han är verkligen lycklig med dig, jag har aldrig sett honom såhär glad.” Patties ord gjorde mig varm.

Justin kom upp vid min sida och kollade fundersamt på mig, troligtvis för att jag log efter det Pattie hade sagt. Han kramade om mig och jag borrade ned mitt ansikte i hans bröst. Kendall stack direkt bort till Alfredo och gick loss med munnen över hela honom. Det såg ganska äckligt ut, men det var Kendall så nog var man allt van vid att se sådant. Steffi stod kvar vid min sida. ”Så hur känns det? Är du nervös?” Hon hånlog mot mig, bara för att hon tvärt hade sagt nej till att delta. Hon skulle i alla fall vara med och kolla så hon kunde gotta sig i oss andra som skulle göra det.

Vi gick in och satte oss i restaurangen för att äta en lätt lunch. Jag valde en sallad, hade ingen lust att äta något mer, var alldelens för nervös för att ens få i mig den. Justin valde precis som alla andra gånger på restaurang, spagetti och köttfärssås. Jag förstår inte hur han kan äta det hela tiden. Det måste ju bli att smaka äckligt tillslut. ”Hur mår du gumman? Du är alldelens blek i ansiktet.” Jag kände mig illamående och precis när jag reste mig upp så svartnade det för ögonen och jag var tvungen att sätta mig ned igen. ”Mamma, kan jag få din nyckel till rummet? Becki håller på och svimmar.” Jag hörde inte så mycket av vad som hände runt mig, jag försökte hela tiden hålla mig vaken. Jag kände hur Justin lyfte upp mig i sin famn och började gå.

Jag vaknade till i ett rum jag inte kände igen mig i, så jag var på väg att resa mig upp. ”Ligg still.” En hand tryckte ned mig i sängen igen, och rösten skulle jag känna igen även om jag var döv. ”Vart är jag?” Jag vände mig om så att jag kunde se Justin som låg bredvid mig. ”I mammas rum, du höll på att svimma.” Jag försökte komma ihåg allt som hände, men det gick inte, det sista jag minns är att jag fick in maten och att jag ville gå därifrån. ”Vi ställer in idag.” Han lät bestämd, men inget skulle få mig att ändra mig. ”Nej, det gör vi inte alls.” Han kollade skeptiskt på mig. ”Du mår inte bra.” Jag skakade bara på huvudet. ”Jag mår hur bra som helst. Sluta nu.”

Vi skulle genomföra dagens planer, jag lyckades övertala Justin. Jag tror att jag behövde socker, och att det var därför det blev som det blev. Han hämtade några sockerbitar åt mig, och jag blev genast att må lite bättre. ”Lova att du säger till innan, om du känner dig sämre.” Justin ställde sig bakom mig där jag stod framför spegeln, och la armarna om mig och lät sitt huvud vila på min axel. Jag nickade bara som svar. Han kysste mig på axeln och tog mig i handen och drog mig ut ur rummet. Alla andra satt utanför i vardagsrummet och vände direkt blicken mot mig när vi kom ut, frågorna bara strömmade ur munnen på dem. ”Ja, jag mår bra.” Pattie reste sig upp och kom fram för att ge mig en kram. Jag kände mig faktiskt mycket bättre än innan.

Vi begav oss alla mot bilarna, då vi absolut inte kunde ta samma, vi var allt för många för det. Jag, Justin, Kendall, Alfredo och Steffi samt Kenny åkte i samma. Jag tror att Kenny kände sig lite utanför då vi alla pratade med varandra, medan han var helt tyst. Justin satt hela tiden och smekte mig över ryggen samt lekte med mina fingrar då han inte hade flätat våra händer. När vi var framme hoppade vi ur bilen och började gå mot dem andra som hade parkerat en bit bort. Scooter kom fram till mig. ”Ska du verkligen göra detta?” Jag nickade bara. ”Ja, annars kommer jag ångra mig. Kom igen nu, var inte så mesiga alla.” Jag vände blicken mot alla som började tveka.

Jag bytte om från mina kläder till lite mer tighta träningsliknande. ”Är du redo?” Jag tog Justin i handen och vi gick tillsammans mot korgen som skulle ta oss högt upp i skyn, närmare bestämt 250 meter. Det gör inget om ni tycker att jag är dum i huvudet, tro mig, det gör jag med. ”Du tänker verkligen hoppa?” Justin satt ned på golvet i korgen, och vägrade titta ned. ”Det är klart jag tänker, hur många gånger i livet får man chansen att hoppa bungyjump?” Det var två andra män med oss och den ena han hjälpte mig på med linan som ska se till så att jag överlever detta. När korgen stannade gungade den till lite, och dem öppnade den lilla delen som jag skulle hoppa ifrån.

Justin satt verkligen och psykade mig, det såg nästan ut som att han skulle börja gråta vilken sekund som helst. ”Snälla älskling, gör det inte.” Jag visste inte att han skulle banga ur, och allra minst att han skulle vara sådan tönt. ”Ge dig nu. Rest dig upp och kyss mig istället.” Han höll ett stadigt tag i stålpinnarna som skiljde oss från den tomma luften utanför korgen, och reste sig upp. Han placerade en hand på min höft samtidigt som han fortfarande höll ett fast grepp i pinnen, och pressade sina läppar mot mina. När jag kände att han slappnade av lirkade jag bort hans nästan kritvita fingrar och placerade den handen på min andra höft. Han fortsatte massera mina läppar med sina, och smekte mig över ryggen.

”Är du redo för det här, Miss?” Han kollade min sele jag hade runt midjan och upp över axlarna en sista gång. ”Ja, det är jag.” Även om jag tidigare under dagen nästan svimmade mådde jag sjukt bra för att stå 250 meter upp i luften redo att kasta mig ut med huvudet före. Justin ställde sig bredvid mig. ”Jag älskar dig.” Hans min när jag sa det var obetalbar, men han hann aldrig säga det tillbaka innan jag kastade mig ut. Känslan att flyga fritt, men ändå falla med en hög hastighet mot en säker död var sjukt underbar. När jag första gången stannade till och studsade uppåt var det som ett helt annat lyckorus i min kropp än det Justin alltid gett mig, som rann genom kroppen. Jag älskade det.

När ni har läst detta kapitel, gör mig en tjänst, läs inlägget under. =) Nästa del kommer senare ikväll. Jag skriver så fingrarna glöder, samtidigt som jag har OC maraton :D haha ^

Som rubriken lyder, mamma har min dator och kollar på film. Och min andra dator som jag sitter vid nu, har typ mer virus en vad en gran har barr, så det finns egentligen inget som funkar mer än knapparna. Ibland :P Jag lovar att jag ska försöka skriva klart iallafall två kapitel till er ikväll. Ett halvt är klart, och det ligger på den andra datorn.

Ge mig lite mer kommentarer på kapitlet under detta inlägg. :)