“Mamma, dags att kliva upp” den meningen vaknar jag av varje morgon, och det är ingenting som stör mig, för det är min son som uttalar dem få orden. Han är min personliga veckarklocka, jag får aldrig sova längre än till 8, så det är väl lika bra att kliva upp. ”Mammas lilla gullegris, kom hit” jag sträckte ut armarna mot honom och han klev upp i sängen och gosade ned sig i min famn. Hans personliga doft är det bästa jag vet. Vi låg kvar i sängen och mös till klockan vart halv 9, då han började hoppa i sängen som ett bevis på att vi legat ned för länge. Jag startade tv:n och gav honom fjärrkontrollen under tiden jag tog mig en dusch. Jag har aldrig tid att duscha länge, det är in och ut som gäller. När jag var klar klädde jag på mig och gick ut till Liam som satt fastklistrad framför Svamp Bob. Istället för att störa honom ställde jag mig framför spegeln och kammade igenom mitt mörkbruna, långa, vågiga hår och satte upp det i en hästsvans.

”Liam, kom nu. Vi måste gå.” Jag stod i hallen med både skor och jacka på. Mamma som vanligtvis brukar passa Liam när jag ska till skolan hade inte tid idag. Hon var tvungen att åka iväg på ett möte, hon jobbar inom mode, och reser mycket. Så vår granne brukar vara snäll och ta hand om honom, hon är en ensamstående äldre kvinna, utan egna barn. Jag kan lita på henne, och det är skönt. Jag slipper oroa mig, det har jag inte tid med. ”Ja, mamma. Jag kommer” han studsade ned för trappen och i sina skor, jackan tog han med sig i farten och sprang ut innan mig.

”Hej Clarissa och lilla söta Liam” hälsade Miss Langer när hon öppnade dörren och såg oss stå där utanför. ”Hej Miss Langer” svarade jag och Liam rusade in i hennes hus och försvann, troligtvis till rummet där hon har massa leksaker. Eftersom att hon har vart barnvakt förut. ”Snälla, kalla mig Emma” sa hon och släppte in mig. Vi gick in i hallen och jag berättade när jag slutade och lämnade väskan med Liams saker i. ”Får mamma en hejdå puss innan hon går till skolan” ropade jag och Liam kom springandes med en robot i handen. Han kastade sig runt halsen på mig då jag stod på huk och gav mig en blöt puss.

När jag kom till skolan var det ingen kvar i kapphallen så jag kollade vad klockan var och den visade att jag var en kvart försenad, och det är inte första gången. Jag börjar få slut på dåliga ursäkter, det är nämligen ingen som vet om att jag har en son, utan träffar jag på någon av mina vänner så är det min lillebror. Ingen har vart hem till mig heller. Jag stoppade in min väska i skåpet och plockade ut mina matte böcker och sprang till klassrummet. När jag kom in där ursäktade jag mig, och Mr. Spencer kollade på mig med en arg blick, så jag förstod att jag skulle gå och sätta mig och vara tyst. Alessa vände sig bak och kollade på mig, ”Varför sen?” frågade hon. Jag sträckte på mig, ”jag försov mig igen, min mobil hade lagt av så jag hade ingen veckarklocka”. Hon kollade på mig med en konstig blick, men jag brydde mig inte.

Alessa var en av mina två bästa vänner, det var hon och Celia som hade tagit mig under deras vingar då jag kom ny till denna skola. Jag trivs bra, och mina betyg ser bra ut. Jag gör allt för att inte halka efter. Min mamma hjälper mig alltid med Liam då jag behöver plugga, och det är jag så tacksam över.

När lektionen ringde ut plockade jag ihop mina böcker och gick ut ur klassrummet, utanför stod både Alessa och Celia. ”Vad ska du göra efter skolan idag då?” jag funderade ett tag på vad jag skulle svara, jag viste att jag egentligen skulle hämta Liam hos Emma, men jag kunde ju höra med henne om hon inte kunde ha kvar honom i någon timme, så jag kanske kunde hitta på någonting med dem här två. ”Jag vet inte, tänkte ni på då?” Dom tittade på varandra och nickade, jag funderade vad dem hade i kikaren. ”Vi tänkte ta en vända på stan, och undra om du ville följa med?” Under tiden som dem ställde frågan skickade jag iväg ett sms till Emma, och frågade om det var okej om jag hämtade Liam två timmar senare, och fick ett svar nästan på en gång.

”Klart han kan vara kvar, vi håller på och bakar just nu, och det kommer bli en hel del att städa sen. Så det är inga problem, kom du när du vill.” Hon är en räddare i nöden, och jag är skyldig henne en tjänst.

När skolan var slut för dagen hoppade vi tre in i min bil och åkte till gallerian i stan, det finns inte så mycket just här, men det duger. Jag trivs, och det är huvudsaken. Vi gick igenom nästan alla affärer innan vi bestämde oss för att ta en fika, så vi hittade ett mysigt litet café. Jag beställde en varm choklad och en muffins, medan dom andra tog en varsin kaffe och bulle. Alessa tog en klunk kaffe och tittade på mig, ”Det är fest i helgen, har du lust att följa med?” Jag viste direkt att jag inte kunde, men jag kunde dra en vit lögn och sen hoppa ur i sista stund. ”Ja, varför inte? Vem har?” frågade jag för att låta intresserad, fast jag egentligen sket fullständigt i vem som hade festen. ”Ryan Butler” Det namnet kände jag såväl igen, han går i parallell klassen och jag viste mycket väl att hans bästa vän var Justin Bieber, men till skillnad från alla andra i skolan så brydde jag mig inte, tyckte mer synd om honom och Chaz som hade alla tjejer runt om sig.

När vi hade fikat klart började både Alessa och Celia tjata om att vi skulle hitta en outfit till festen, och nu kunde jag inte säga nej. Det var lika bra att köpa något snyggt, det kunde ju komma till användning någon annan dag istället. ”Tjejer, jag behöver verkligen åka hem nu, ska ni ha skjuts någonstans, eller klarar ni er?” jag tittade på dem och dem svarade samtidigt. ”Åk du, vi klarar oss.” vi kramades och sa bestämde att vi skulle ses utanför skolan imorgon.

Jag parkerade bilen hemma hos oss och gick över till Emma för att hämta Liam, och när jag gick förbi köksfönstret såg jag min son stå där med mjöl i hela ansiktet. Jag kunde inge annat än skratta, dem hade verkligen kul tillsammans, och ibland glömmer man verkligen hur liten han är. Jag knackade på och hörde att hon ropade kom in, så jag gick in och tog av mig skorna, för att gå in i köket. ”Hej gubben” han vände sig om och sprang mot mig. När jag hade lyft upp honom pussade han mig i ansiktet, så jag också blev full i mjöl. ”Vad söt du är. Det blir en rejäl dusch för dig när vi kommer hem.” Emma bara skrattade åt oss. ”Tack så mycket för hjälpen, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.” Emma tittade på mig och log. ”Det är jag som ska tacka, som får umgås med den där lilla söta ungen hela dagarna."

”Liam, sluta skvätt vatten överallt.” När vi kom hem så bar jag upp honom i badrummet på en gång, och sen dess har vi vart där inne, jag tror jag är mer blöt än han. Det är sådant man får tåla, han är ett vilddjur i duschen, vatten överallt. ”När kommer mormor hem?” frågade han med lödder i hela ansiktet. ”Hon kommer nog ikväll, hon har dig imorgon när jag är i skolan.” Han började hoppa upp och ned, med glädje i rösten. Det var ett tag sedan han träffade henne, hon hade vart borta i några dagar, på affärsresa i Toronto.

Inläggen kommer bli så här korta nu framöver, iaf till en början. För jag vet absolut inte vad jag ska skriva, eller hur jag ska skriva det. Som ni ser från den andra novellen har jag ändrat skrivsätt, jag hoppas ni gillar detta minst lika mycket. Nu vill jag veta vad ni tycker om första kapitlet! Ge mig många synpunkter.